Rackarungarnas Hundskola

Platser kvar på valpkurs, agilitykurs och rallylydnad

Publicerat den september 2, 2017 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Igår gick septembers nyhetsbrev ut till prenumeranterna. Spårhelgen och Clear Round har blivit fullsatta.

Men det finns platser kvar på:

Endagskurs i agility den 16 september.
Valpkurs på dagtid med start 10 oktober.
Fortsättningskurs i rallylydnad med start 25 september. (se längst ned)

Så här löd septembers nyhetsbrev:

Nu släpper jag inte mindre än tre kurser. En endagskurs för nybörjare i agility lördag den 16 september. En valpkurs på dagtid med start tisdag 10 oktober. En helgkurs i spår för nybörjare lördag och söndag 28-29 oktober.

Platser kvar: Endagskurs i agility. Kursen syftar till att lära ut grunderna i den fartfyllda roliga sporten. Du behöver inte ha som mål att du ska tävla, det går lika bra att träna agility som en bra aktivitet.

Under kursdagen får du lära dig vilka hinder som finns längs banan, hur de ska läras in på bästa sätt och utföras, du får träna på att locka-skicka samt lite finlir som framförbyte och bakombyte.

Kursen blir lördag den 16 september i inhägnaden RackArenan i Norra Yttervik.
Den pågår mellan klockan 10.00–15.00.
Det blir lunchpaus mellan 11.30–12.00, medtag egen lunch som funkar i ”det fria” som matiga smörgåsar, sallad eller varm soppa i termos. Det blir även en paus mellan 13.30–14.00.
Kursledare är Maria Tafvelin. Hon har hållit flera nybörjarkurser i agility. Några av de tidigare kursdeltagarna tävlar idag framgångsrikt i agility.
Kursen kostar 600 kr/ekipage.

Du anmäler dig enklast genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Din hund ska vara frisk och över sex månader. Det finns åtta platser. Här finns platser kvar! Du får plats i den ordning som du anmäler dig. Välkommen!

Platser kvar: Valpkurs på dagtid. På tisdag den 10 oktober kl 10.00-12.00 drar jag igång en valpkurs. Den blir på fem träffar, samtliga på tisdagar kl 10-12. Sista träffen blir den 7 november. Oftast håller vi till inomhus i min lokal i Bureå, men vissa övningar blir även utomhus. Under kursen får du och din valp lära er grunder som kontakt, inkallning, gå promenader utan att dra i kopplet, gå fot, hundmöten, sitt och ligg stanna kvar. Vi går igenom hundens hälsa och kloklippning. Jag vill erbjuda ett ”smörgåsbord” för att du och valpen ska få testa olika roliga saker som ni kan fortsätta att aktivera er med även efter kursen. Därför blir det också introduktion i olika hundsporter som rallylydnad och Nose Work. Dessutom blir det tuff miljöträning – som jag kallar Ramboträning. =)

Valpen bör ha fått sin tremånaders-spruta för att delta. Familjemedlemmar får haka på utan extra kostnad. Ju fler som hör och ser samma sak desto bättre =)

Det finns platser kvar! Kursen kostar 1800 kronor, det finns åtta platser och du får plats i den ordning som du anmäler dig. Du anmäler dig enklast genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Ange med vilken hund du tänker gå kursen.

Fullbokad: Helgkurs för nybörjare i spår. Det bästa som finns är att låta hunden använda sitt främsta sinne – nosen. Det är så roligt att se hunden lösa de utmaningar som man lagt åt den i ett spår.

Lördag och söndag den 28–29 oktober arrangerar jag en spårhelg. Du och din hund behöver inga förkunskaper. Det är bra om hunden är över sex månader för att orka.

Jag går igenom viktiga saker att tänka på: som vind, underlag, synretning, motivation, hur man lägger upp de första spåren och sedan avancerar.

Vi börjar 09.30 varje dag och beräknas hålla på till cirka 16.00. Ta med lunch, fika samt kläder och skor efter väder.

Kursen kostar 1500 kronor och det finns sex platser. Du får plats i den ordning du anmäler dig. Du anmäler dig enklast genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Ange med vilken hund du tänker gå kursen.

Fullbokad: Clear Round i Nose Work: En Clear Round är som en lättsam inofficiell tävling där ekipagen inte placeras i någon resultatlista, utan alla som klarar samtliga fyra sök inom maxtiden, med max tre fel, får en medalj och kan åka hem.
Onsdag kväll den 20 september blir det tre inomhussök och ett behållarsök. Träningstävlingen anordnas i samarrangemang med Svenska Nose Work Klubben. Reglerna blir enligt klass 1, dvs doften är eukalyptus och det finns en doftgömma per område. Jag, Susanne Lindberg, kommer att döma och ge feedback.
Första starttiden är klockan 18.00 – då finns det fem platser. Andra starttiden är klockan 19.30 – då finns det fem platser. Det är ingen större idé att anmäla sig till båda starttiderna med samma hund eftersom det kommer att vara samma sökområden och samma doftgömmor. Alla fyra sök görs direkt efter varann.
Ekipaget bör ha klarat diplom för eukalyptus för att delta. Det kostar 200 kronor att vara med. Du anmäler dig enklast genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Ange med vilken hund du tänker delta samt om du endast kan någon av starttiderna. Annars fylls ni på i den ordning som ni anmäler er.

Träningstips:

Jag tänkte bara kolla om du har tänkt på en sak. Om du verkligen belönar din hund PRECIS när den gör rätt? Att belöna sin hund exakt när den gör rätt är ett enormt effektivt sätt att faktiskt lära den vad man vill. Med belöna menar jag att man klickar (om man använder klicker) eller säger ”bra” och ger sin hund en godis – eller leksak om den gillar det bättre.

Om vi tar ligg som exempel. Vi tar övningen som innebär att hunden ska ligga kvar, du ska gå iväg två meter och sedan gå tillbaka. Jag ser ofta förare som går iväg, men när de vänder och går tillbaka så sätter sig hunden. Men ändå får den sin godisbit? Vad lär den sig av det? Jo, att övningen går ut på att ”jag ligger till dess matte/husse är på väg tillbaka och då ska jag sätta mig upp.” Det gäller att belöna när den gör rätt, gärna med en godisbit mellan framtassarna så att den fortsätter att ligga.

Likaså tänker jag på hundägare som har problem med inkallning. Första tipset är förstås att börja använda långlina för att säkra att det blir som man har tänkt. Men andra tipset är att börja belöna DIREKT när hunden gör rätt. Och när är det? När hunden har kommit ända fram till dig? Tja, förvisso är det ju övningens slutmål. Men när gör egentligen hunden rätt första gången? Jo, direkt när den lyssnar på ditt inkallningskommando längst ute i linan. Direkt hunden vänder sig om ska du belöna genom att ropa ”bra”, kanske ge ifrån dig ett indiantjut och kasta en leksak bakom dig. Så mycket roligare det blir då. Dessutom vet jag av egen erfarenhet att de fall där hunden tittar på dig och FUNDERAR om den verkligen ska komma så blir den oftast snabbt övertygad om du jublar redan på avstånd. Dessa tips och många fler hittar du i min bok ”De 10 viktigaste sakerna din hund bör lära sig”. Här kan du läsa mer om hur du beställer den.

Dessutom finns det i dagsläget två platser kvar på den fortsättningskurs i rallylydnad som drar igång 25 september:

Fortsättningskurs i rallylydnad. Den vänder sig till dig som redan gått en nybörjarkurs, eller som på annat sätt har fått lite koll på vad som ingår i nybörjarklass. På den här kursen får du bli ännu tryggare med alla moment som ingår i första klassen, du får finslipa alla skyltar så att de sitter bra. Du får träna på att framföra din hund på bästa sätt på tävling och hålla dina nerver i schack. Dessutom får du lära dig vad som ingår i fortsättningsklassen så att du känner dig riktigt redo för att tävla och snabbt kunna växla upp. Du får helt enkelt allt du behöver för att få en rivstart på tävlingskarriären! Plus en rejäl spark där bak =)

Kursen startar måndag den 25 september kl 18-20 och är upplagd över fem träffar, alla på måndagar mellan klockan 18-20.

Kursen kostar 1800 kronor och det finns åtta platser, du får plats i den ordning du anmäler dig. Du anmäler dig enklast genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Ange med vilken hund du tänker gå kursen.

/ Med vänlig hälsning, Susanne

Äntligen blev jag av med oskulden

Publicerat den augusti 26, 2017 av Rackarungarnas Hundskola2 kommentarer

Jag har jagat i cirka 4-5 år. Både älg och fågel. Jag har aldrig fällt något. Det har varit nära ibland. Retsamt nära. Men jag har alltid kommit hem tomhänt. Idag hände det.

Det här inlägget är som en liten avstickare från mina vanliga hundskole-inlägg. Så du som inte vill se en bild på en död fågel bör sluta läsa nu. Jag respekterar det. Jag blir själv heligt förbannad på de puckon som lägger upp bilder på misshandlade hundar och liknande på Facebook, där jag inte hinner värja mig utan får bilderna kastade i ansiktet. Bilderna sätter sig i min hjärna för alltid. Så därför meddelar jag nu att längre ned kommer det att dyka upp en bild på en död fågel. Vill du läsa om hur det gick till när jag blev av med jakt-oskulden och lyckades fälla min första fågel så fortsätter du att läsa =)

Dagen före fågelpremiären var jag ute och rekade i jaktmarkerna tillsammans med min korthåriga vorsteh Hagel samt cavalieren Gizmo. Gizmo hittade tre fåglar, Hagel en. Coolt! Gizmo blev helt frälst. När det blev fredag lämnade jag cavalieren hemma. Jag tyckte att han inte var tillräckligt skott-tränad. Men han hade räknat ut vad som var i görningen och protesterade högljutt.

Jag och Hagel traskade runt i markerna i Svarttjärn i cirka fyra timmar. Inte ett flax! Usch, så deppad jag var på vägen hem. Aldrig skulle vi lyckas. Det kändes som om det var lika bra att jag sket i allt vad jakt hette. Jag var ju helt talanglös.

Nästa dag spottade jag i nävarna igen. Nu fick cavalieren hänga med. Det kunde ju knappast bli sämre. Och det skulle ju knappast bli något skottläge heller.

Vi sökte på ett tag. Så sprang de båda framför mig och på håll såg jag hur de jagade upp tre skogsfåglar. Två flög iväg men en satte sig i en björk. Jag såg den och tänkte – det kommer aldrig att gå men jag testar. Jag smög fram emot den. Jag ropade in hundarna som skuttade omkring och sökte efter fåglarna. Sakta smög jag närmare, men ändå väldigt öppet. Jag tänkte att fågeln ser mig säkert. Den skulle garanterat flyga iväg. Men jag måste ju testa i alla fall. Till slut var jag inom skotthåll. Fågeln satt kvar. Gizmo sprang runt mitt framför mig. Det skulle ju inte bli bra om jag sköt nu och han i princip stod under bössan. Det kunde bli en för häftig smäll. Åh, snälla pippi sitt kvar nu. Jag lirkade Gizmo bakom mig. Och sedan siktade jag. Pang! Fågeln stöp baklänges och ned i blåbärsriset. Jag sprang fram och hittade den. Den sprattlade några gånger och sedan blev det tyst och lugnt. Hundarna hade hängt med och fick testa att hålla en varm fågel. Vilken upplevelse! Jag var så exalterad. Vilken grej! Fågeln hade inte flaxat iväg utom räckhåll – som vanligt. Jag hade inte missat – som vanligt. Jag hade fällt min första fågel! Fantastiskt – inte sant?

Efter det var jag så lycklig. Det kom en regnskur men den märkte jag knappt. Jag lunchade och gick flera kilometer till för att kolla av ett annat bra ställe. Två fåglar flaxade iväg utom skotthåll. Synd. Men vadå? Jag hade fällt min allra första lilla orrhöna. Såååå vacker.

Tillbaka vid bilen fotade jag hundarna. Blöta och trötta. Men riktigt nöjda.

Nu har vi vilat och ätit middag. Men jag ser på cavalieren Gizmo att han är rätt sliten än! =)

Det syns på ögonen att han är rätt trött! =)

/ Susanne

Så gick medlemsmötet i Göteborg

Publicerat den augusti 23, 2017augusti 23, 2017 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Så har jag varit på SNWK:s medlemsmöte i Göteborg. Det var intressant.

Det arrangerades ju tre möten i rad, måndag i Stockholm, tisdag i Göteborg och ikväll i Sundsvall. Jag valde att åka till det i Göteborg.

Redan på måndag kväll fick jag meddelande om att några i styrelsen bestämt att avblåsa den planerade domarutbildningen av SBK-domare. Den person som meddelade det menade att den hade full förståelse om jag därmed ville ställa in min resa. Men allt var redan klart och betalt, allt runt hundar och barn fixat. Och syftet med mina protester har inte varit att utbildningen ska ställas in, utan jag har ifrågasatt den skillnad som görs på folk och att man inte ens krävt NW-kunskap när de ska ansöka. Jag ville åka ändå för att få höra på vilka grunder detta beslut har tagits – helt enkelt VARFÖR. Och när delar av styrelsen så ändrade sig och ställde in allt ville jag förstås veta varför även då.

Vi var cirka 40 personer som samlades. Ordförande Bo Edoff inledde med att förklara att detta möte kommit till med bakgrund av frågan kring SBK-domarnas helgutbildning till NW-domare.
– Här ska ni få möjlighet att ifrågasätta – givetvis, sa han.

Sedan meddelade han att utbildningen tyvärr blivit inställd. Eftersom två personer valt att hoppa av så blev utbildningen inte kostnadsneutral längre. Och det hade varit ett krav för att den skulle bli av.
– De kände sig inte välkomna. Att deras kompetens blev ifrågasatt, när det blev en sådan massiv kritik mot utbildningen, meddelade Bo.

Sedan visade han upp en bild där domarna utan namn radats upp och deras kompetens skrivits bredvid. Många hade angett att de tränar Nose Work.

Efter det visade han en bild från ett utdrag ur protokollet som skrevs när de beslutande om utbildningen. Den informationen stämmer inte med den information som gick ut till brukshundklubbarna och som sådana som jag fick ta del av. I protokollet påstås att de domare som tas in till utbildningen ska ha ett genuint intresse för NW och kännedom om Nose Work. Jag förvånas. I inbjudan till domarna stod att NW-kunskap var önskvärt men inget krav. Det var DET jag reagerade mot. Att man redan på förhand tyckte att dessa SBK-domare var så kompetenta att det inte spelade någon roll om de inte hade träffat på Nose Work förr. Jag, och många andra, reagerade mot att de endast behövde utbildas EN helg och sedan bakdöma två tävlingar medan vi NW-instruktörer först skulle klara en lista med krav och sedan utbildas tre helger, arrangera tävlingar i klass 1-3, filma alla ekipage och sedan bakdöma två tävlingar.

Men nu är domarutbildningen för SBK-domare avblåst. Jag upplever att styrelsen menar att det är vi kritikers fel. Även om Bo Edoff inledde med att vi får ”ifrågasätta – givetvis”. SBK-domarna har upplevt det som att deras kompetens ifrågasätts. Medan styrelsen inte tycks visa samma förståelse för att de, genom att ge ett sådant snabbspår till SBK-domarna, ifrågasatt vår kompetens som NW-instruktörer.

Jag poängterar igen, jag har inget emot att SBK-domare utbildas till NW-domare. Tvärtom ser jag många fördelar med det – som att sporten etableras snabbare på brukshundsklubbar och att det blir fler tävlingar. Däremot häpnade jag över att ingen NW-kunskap krävdes. Det gjorde ju att de kunskaper som vi instruktörer samlat på oss genom åren, med flera hundra utbildade ekipage som gjort doftprov, eget tävlande och arrangerande av tävlingar, inte var värt ett skit i jämförelse. Så om styrelsen från början tydliggjort att NW-kunskap, genom ex vis ha hållit kurser eller tävlat, var nödvändigt så hade jag sett mycket positivare på detta.
Styrelsen medgav också under mötet att det blivit en ”olycklig formulering”.

Efter det blev mötet mer konstruktivt. Nu fick jag äntligen svar på min fråga om varför beslutet om snabbutbildningen togs.
– För att vi sökte domare i speciella delar av landet. Vi behöver den kompetens som dessa domare besitter, förklarade Bo Edoff och kassören Marina Eklund skyndade sig att förtydliga:
– Det var för att få fram domare fortare. För att det var sådan domarbrist.

Sedan utbröt en diskussion om på vilket sätt man utrett och konstaterat denna domarbrist. Meningarna gick isär om det överhuvudtaget ÄR en domarbrist. Nåväl, jag har aldrig haft problem att få domare men jag har ju varit beredd att flyga in dem från Stockholm. En lokal domare har ju inte gått att uppbringa, så visst är det domarbrist lokalt sett.

Någon åhörare frågade varför styrelsen valde att inte köra domarutbildningen av NW-instruktörer under 2017.
– Vi vill utvärdera den tidigare utbildningen först, svarade Marina.
Det svaret har jag hört rätt länge. Det vore toppen om den utvärderingen kunde bli av snart så vi kan komma vidare. Om man vill komma vidare alltså. Men det lät lovande då Marina nämnde att under det första kvartalet 2018 inleds nästa domarutbildning för NW-instruktörer. Och för min del får jättegärna SBK-domare hänga med på den utbildningen. Så himla smart det vore att blanda oss så kan vi dela med oss av våra erfarenheter.

Nästa fråga gällde kravet som styrelsen satt att man från 2018 måste ha gått den webbaserade tävlingsledarutbildningen och gjort en praktisk del (ordnat en tävling) innan man blir godkänd att arrangera tävlingar. Problemet är bara att den webbaserade utbildningen ännu inte är klar. Och man ska ansöka om tävlingar tre månader före.

Jag frågade, apropå tidigare diskussion om kompetens och validering, om sådana som redan arrangerat tävlingar under 2017 skulle kunna få validera detta och inte behöva gå utbildningen. Även om jag gärna går den ändå. Men det kan bli tajt att hinna innan 2018 och för att minska risken med proppar så kunde det ju vara smart att låta tidigare arrangörer få validera sina kunskaper.
– Nej, alla måste gå utbildningen. Det har vi satt som krav. Däremot kommer vi att vara snälla när det gäller den biten. Självklart ger vi fortsatta dispenser om utbildningen ännu inte är klar. Vi vill ju inte att det inte blir tomt på tävlingar i början av 2018, sa Marina Eklund.
Fast efter en stunds vidare diskussioner säger hon sig ha kommit på en idé:
– Det kan bli möjligt att de som arrangerat tävlingar under 2017, och där vi sett att det fungerar, kan få validera sina kunskaper och inte behöver gå utbildningen.
Så bra. Det vore ju smart. Det skulle minska trycket och risken för en flaskhals som stoppar upp tävlingarna. Hoppas att idén tas med till styrelsemötet den 29 augusti.

Jag tog mig friheten att skicka med ett tips till styrelsen i deras framtida arbete: Tänk transparens; att vara öppen, ärlig och visa vad man håller på med innan beslut tas. Förklara VARFÖR vissa saker bör göras och VARFÖR andra saker får vänta. Ge samma information till alla.

Mötet avslutades i en bättre och konstruktivare anda än jag hade förväntat mig. Det kändes värdefullt att jag tog mig tid att resa till Göteborg.
Det är bra att få ansikten på folk, få en känsla för deras personlighet. Det gör det lättare med framtida kommunikation. Nu hoppas jag att vi rensat luften och kan fokusera på det roliga med Nose Work – att se hundar få lösa roliga utmaningar och känna sig duktiga och smarta. Och att se hundarnas förare imponeras av sina hundar. Det är det bästa jag vet! 😀

Jag åker till Göteborg för att få veta mer

Publicerat den augusti 20, 2017 av Rackarungarnas Hundskola2 kommentarer

När jag växte upp var båda mina föräldrar hundinstruktörer. Mamma var också testledare på korningar. Och pappa korningsdomare, lydnads-, bruks- och räddningshunddomare. Det där med domaruppdraget har aldrig lockat mig. Det är så roligt att tävla. =)

Men så började jag med Nose Work. Så fantastiskt kul! Jag blev certifierad Nose Work-instruktör 2015 och har hållit en massa nybörjar-, fortsättnings- och tävlingskurser i Nose Work. Jag räknade ihop dem häromdagen och fick det till över 200 ekipage! Jag har insett att jag vill banne mig också bli domare. Det här är så himla kul så jag vill hjälpa till att sprida sporten och dessutom se till att det blir fler Nose Work-domare i norr. Dessutom vill jag bredda mig och bli en instruktör som också är helt insatt som domare.

Jag läste på vad som behövdes. Jag skulle ha utbildat minst 50 ekipage, plus några andra krav. Jag klarade dem. Det stod även att sökande från delar av landet som inte hade så många domare skulle premieras. Jag borde passa in där också. Så jag meddelade Nose Work-klubben mitt intresse för att utbilda mig till domare. Det innebar en utbildning under tre helger plus att man skulle bakdöma på minst två tävlingar innan man blev godkänd.

Men nu vill inte styrelsen i SNWK utbilda några fler instruktörer till domare. Under obestämd tid. Istället har styrelsen beslutat att bruksprovsdomare som är sugna att bli Nose Work-domare ska få gå före. Under en helg ska de snabbutbildas, sedan bakdöma ett par gånger och sedan få köra igång. Erfarenhet av Nose Work är önskvärt – men inget krav!?

Det här resonemanget hänger jag inte alls med på. Jag fattar inte argumenten. Inte alls faktiskt. Har inte hört/läst några argument ens. Jag ser GÄRNA att det blir fler domare. Särskilt i norr. Men varför BARA bruksdomare? Varför inte både och?

Många kritiska röster har höjts mot beslutet. Nu ordnar styrelsen olika medlemsmöten runt om landet då denna fråga ska dryftas. Plus att vi ska få annan info om hur första halvåret med officiella tävlingar har fungerat.

Det erbjuds ett möte i Stockholm måndag den 21/8 kl 18.30. Då kan jag inte för jag håller i en inbokad kurs som jag inte vill ändra. Det blir så råddigt att hitta nya datum då alla deltagare kan.

Det erbjuds ett möte i Göteborg tisdag den 22/8 kl 18.30.

Det erbjuds ett möte i Sundsvall onsdag den 23/8 kl 18.30. Då kan jag inte för jag håller i en inbokad kurs som jag inte vill ändra.

Så jag nappar på Göteborg. Jag är beredd att prioritera det här. Visserligen är Göteborg längst bort om man ser till avståndet. Jag har väl sisådär drygt 120 mil enkel väg dit. Men det känns ändå smidigast, då behöver inga kurser bokas om. Jag kan åka flyg till Stockholm och byta där till Göteborg. Jag får övernatta i Göteborg och åka hem nästa morgon.

Det ska bli ett intressant möte. Det är inte livsnödvändigt för mig att bli Nose Work-domare. Det är sannerligen inte för det ”enorma” domararvodet jag vill döma. Om pengar är det viktigaste är det ju hundra gånger mer inkomstbringande att hålla en helgkurs istället. Jag tycker bara att det skulle vara ruggigt intressant att få växla upp ordentligt i just den här sporten och försöka föra den i en riktning som känns bra.

Så jag hoppas på att få några vettiga svar och argument som gör att jag förstår varför bruksprovsdomare, som inte behöver ha erfarenhet av Nose Work överhuvudtaget, anses mer lämpade än Nose Work-instruktörer med flera års erfarenhet i sporten. Något smart måste ju styrelsen ha tänkt.

Jag blev intervjuad av Hundetablissemanget i denna fråga. Det blev en podd som du hittar här: http://www.hundetablissemanget.se/det-senaste/nose-work-i-fa-ra-ndring

/ Susanne

Antingen vinner man eller så lär man sig något

Publicerat den augusti 18, 2017 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Förra helgen tävlade jag Nose Work med dotterns cavalier Gizmo. Det var en upplevelse – kan man säga.

Tävlingen var i klass 1 i Nordvik. Dottern tävlade med sin border terrier som hon har hos sin pappa och jag fick äran att föra Gizmo.

Vi började med banvandring. Min grupp skulle ha inomhussök och fordonssök först. Det såg ut så här.

Fordonssöket. Tre fordon. Röd buss med släp och traktorn till höger. Hundarna fick sätta upp tassarna på alla fordon utom bussen.

Områdena kändes ovanligt stora. Vilket jag gillar, då blir det inte bara att kasta sig in och paniksöka utan att verkligen jobba metodiskt. Tiden i inomhussöket var fyra minuter. Tiden för fordonssöket var tre minuter vilket kändes lite tajt.

Min plan för inomhussöket var att söka från vänster till höger. Så jag och Gizmo började med boxarna till vänster. Han visade lite intresse den bortre boxdörren men kunde inte fästa upp så jag visade vidare. Och så såg jag plötsligt intresse vid däcken. Han söker sig ned och gör en fin markering mellan de båda däcken. Markering! Rätt! Yes.

På fordonssöket hade jag bestämt mig för att springa förbi de första fordonen och börja med traktorn. Jag vet att Gizmo har lätt för att sätta upp tassarna på fordon, och vi hade fått veta att det var ok att sätta upp tassar på traktorn och på släpvagnen, men inte på den röda bussen. Och om jag hade gjort som vanligt hade jag börjat med släpet, sedan sökt av bussen, och så släpet på andra sidan och efter det gått över till traktorn. Men om Gizmo sätter upp tassarna fyra gånger på bussen är vi ju rökta. Så därför ville jag börja med att söka av traktorn, sedan släpet och sist bussen.

Vi började med traktorns bakdäck, sedan jobbade vi oss runt fronten och bakåt. Mitt emellan bakhjulen, i ”kopplingsdrag-grejen”, så stannar Gizmo till och sätter sig så snyggt. Markering. Rätt! Waow, vilken kalasstart!

Senare blev det banvandring för utomhussök och behållarsök. Det såg ut så här.

Domare Adam Hübinette har banvandring för utomhussöket.

Jag bestämde mig för att köra principen vänster till höger på utomhussöket. Det var ju som två avdelningar. Så jag tänkte ta en avdelning i taget, kanterna runt först och mitten sen.

På behållarsöket var det också som två rum. Där tänkte jag söka av det första rummet först och sedan gå längre in och ta resten.

Det började bra på utomhussöket. Fast dottern stod en bit bort och såg på vilket gjorde att Gizmo ville titta mot henne ibland. Plötsligt såg jag ett intresse vid en mur mellan de båda avdelningarna. Men Gizmo släppte det. Jaha, doften var alltså här någonstans men han kunde inte lokalisera den. Jag visade att han skulle söka i området igen. Då stannade han och luktade noggrant på en blomma! Hmm. Och sedan stannade han till och luktade på någon annan störningsdoft på en sten i muren. Synd att han tappade tråden. Vi jobbade oss vidare i resten av området och återgick sedan till det intressanta stället. Men Gizmo klarade inte av att fästa upp var doften kom ifrån och tiden gick ut. Skit också. Domaren visade var det var, och det var bara cirka tre decimeter från där han stannade till första gången. Och blomman och störningsdoften låg ungefär en decimeter ifrån doftkällan.

Nåja, då var det dags för behållarsök. Gizmo kollade snabbt av det första rummet. Inget verkade intressant. Så vi gick in i det andra rummet. Inget verkade särskilt intressant. På vägen tillbaka till det första rummet stannade han vid en låda och nosade noggrant i ett hål. Jag kände hoppet stiga och gjorde en tabbe. Gick närmare. Och då la sig Gizmo och markerade. Och jag köpte markeringen. Fel! Klantarsle. Man får inte låta sina egna förhoppningar göra att man pressar hunden att göra sin markering. Samtidigt ska ju inte hunden göra den utan att den hittat rätt doft heller. Det blev en lärpenning för framtida träning.

Gizmo med sitt brons i fordonssök, och Solveig med silver och guld.

Jaha, då var den dagen slut. 2 av 4 gömmor funna. Hyfsat okej för vår första tävling tillsammans. Vi fick brons i fordonssöket, dottern fick silver med sin border terrier – plus guld i inomhussöket. Det var kul. Och nästa dag skulle det nog gå ännu bättre – då var vi ju varma i kläderna.

Nästa dags banvandring inleddes med behållarsök och utomhussök. Det såg ut så här.

Utomhussöket fotat från ett annat håll än där man startade. Man startar till höger i bild.

På behållarsöket delade jag in kartongerna i en vänster och höger sida. Jag tänkte ta ena sidan när vi sökte av åt ena hållet och andra sidan när vi sökte tillbaka. Fast det blir ju ofta lite hoven droven ändå.

På utomhussöket ville jag börja med björkveden till vänster, sedan jobba oss runt ytterkanterna först och sedan söka av grejer i mitten i slutet.

Redan när jag kom till tävlingsområdet med Gizmo märkte jag att han inte riktigt var ”online”. Istället var han väldigt fokuserad på att gnälla mot andra hundar, lukta på fläckar i gruset bredvid testbanan och slutligen hittade han en fläck utanför entrén till behållarsöket där han klapprade tänder – som han gör när det luktar löptik. Jag gjorde en Hemlige Arne – alltså att jag band fast Gizmo i ett stuprör, visade honom godis och låtsades springa och gömma det mot tävlingsområdet till. Jag bar också in honom när det var vår tur så han inte skulle lukta på löptiksfläcken igen. Men det hjälpte inte. Hela behållarsöket gick han mest och luktade i golvet mellan kartongerna gjorde och trampade sig själv på öronen för att han spårade så mycket. Jag visade med handen mot kartongerna för att fånga upp hans intresse men det gick tungt. Till slut visade han ett halvhjärtat intresse för en låda och jag chansade. Markering. Fel. Suck.

På utomhussöket började det bra i några sekunder. Sedan återgick han till intresset för andra dofter och trampade runt på sina öron igen. Jag jobbade frenetiskt och visade mot olika grejer att söka av. Men det var svårt. När hundar hamnar i det här stadiet brukar jag säga att de har rattat in fel radiokanal. De är liksom bara mottagliga för den musik som spelas på den kanalen, det vill säga dofter av andra hundar. Även om de då snubblar över nose work-doften så har de väldigt svårt att ta den eftersom det är en helt annan musik som spelas på en annan kanal. Jag såg att Gizmo visade ett snabbt intresse på ett ställe innan han återgick till sitt hundsniffande. Hade han varit inställd på rätt kanal hade han följt upp den där doften, men nu låg det på andra plats i prioritetsordningen. Frustrerande. Tiden gick ut utan att vi fyndade. Domaren visade var gömman var, i knähöjd under en hylla. När jag specifikt visade Gizmo att han skulle söka i området så hittade han, och jag belönade ljudligt och rikligt och hoppades att det skulle göra att han hamnade på rätt radiokanal till nästa sök.

Efter det banvandrade vi för inomhussök och fordonssök. Det såg ut så här:

Fordonssöket bestod av dessa två släpar.

Jag funderade på att göra en Hemlige Arne igen men jag kunde ju inte öppna dörren och springa in i inomhussöket hursomhelst. Så jag hoppades istället på det bästa. Men Gizmo gnällde mot andra hundar på platsen där vi väntade, och ville ställa sig in. En tik vindade han in ordentligt och skrek riktigt för att han så gärna ville träffa den. Hoppas verkligen att den tiken inte var i löpen och att matte struntat i att anmäla det. Jag började köra lite rallylydnadsövningar istället för att försöka få lite kontakt och avleda från ”fel radiokanaler”.

Så var det vår tur. Vi gick in, jag lät Gizmo vinda ett tag vid startlinjen och peppade honom. Så körde vi igång. Och nu sökte han riktigt bra. Vi jobbade oss runt från vänster till höger och tog saker i mitten sist. Han visade något intresse inne i en hörna men det blev inget mer med det. Så vi fortsatte och kollade av allt igen. Så gick tiden ut. Jä-la skit. Och vet ni var doftgömman låg? Jo, på det enda ställe jag missat att låta honom söka av. Så himla typiskt. Vi hade verkligen behövt lite flyt nu. Bara för att förstärka att han fyndade när han faktiskt sökte ordentligt. Nåja, han fick hitta den i efterhand och jag belönade rikligt i hopp om att den goda trenden skulle hålla i sig till fordonssöket.

Men på fordonssöket blev han återigen en spårhund som trampade sig på öronen. Jag visade mot de olika delarna i fordonen och han luktade lite tvärt och återtog sedan sitt djupa studerande av alla dofter i gräset runt fordonen. Fel radiokanal igen. Suck. Dessutom var han nära att pinka men jag hann avstyra det hela. Tiden gick ut och domaren fick visa var gömman var. Den låg ganska högt till för en liten hund och var nog rätt svår att få in i nosen. Särskilt om man som Gizmo fokuserar på gräset …

Så vi hittade inte någon doftgömma! Mitt sämsta resultat någonsin. Men jag tog det inte så hårt. Den här tävlingen var ju mest som en bonus medan jag väntade på klass 2-tävlingarna med Hagel. Jag och Gizmo ska ju mest troligt inte ha en tävlingskarriär ihop, det ska han ju ha med min dotter och de verkar jobba bättre ihop.

Men jag tänker på rubriken jag skrev: ”Antingen vinner man eller så lär man sig något”. Det var en klok tjej som sa så. Hon blev intervjuad av en tidning eftersom hon går en utbildning för att bli professionell dataspelare – typ. Det kallas e-sport. När hon spelade och förlorade så var det förstås trist – men hon tänkte det där smarta ”Antingen vinner man eller så lär man sig något”. Det har jag nappat på. För det är ju precis så det är. Man lär sig ju hela tiden, särskilt när det går dåligt. Så jag tänker dela med mig av mina tankar på hur jag skulle försöka jobba bort detta intresse för andra hundar och deras dofter – om jag och Gizmo skulle tävla fler gånger. För du eller din kompis kanske har samma problem?

Jag skulle se till att köra bland de sista på alla Nose Work-träningar med träningsgänget. Så att han får gå med en massa andra hunddofter i sökområdet.
Jag skulle lägga godis intill doften för att öka värdet av att ha rattat in Nose Work-radiokanalen. Skulle Gizmo ändå ha svårt att välja NW-doften först skulle jag göra en Hemlige Arne och springa runt på ett peppande vis och pilla lite här och var i sökområdet.
Jag skulle träna mer på att andra hundar vistas nära sökområdet när Gizmo söker. Blir han för distraherad gör jag som ovan – lägger godis intill doften och ev agerar Hemlige Arne. Så har vi tränat tidigare med god effekt.
Jag skulle träna starter, där han får vinda in doftgömman redan i starten. På så vis tänker jag att han lättare tänker Nose Work när vi ställer upp oss i vår startposition. Att det blir som en vana att slå på nosen (på NW-radiokanalen) när vi gör vår startrutin.
Jag skulle öka värdet av doften, se till att ofta träna med godis intill och hylla honom enormt när han hittar.

Har du något fler förslag? Ös på bara =)

Nu siktar jag mot klass 2 i Hörnefors med Hagel i stället. Då ska jag komma ihåg att säga färdig när vi hittat två gömmor. Om vi hittar dem alltså …

/ Susanne

Så skapas fler tävlingar i Nose Work

Publicerat den augusti 16, 2017augusti 16, 2017 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Intresset för den nya sporten Nose Work växer lavinartat. Faktiskt precis som jag förutspådde när jag gick min instruktörsutbildning hösten 2015. ”Det kommer att bli större än både agility och rally” sa jag då. Och mycket pekar på att jag får rätt. Vilket leder till både glädjeämnen och en del bekymmer.

Glädjeämnet är att så många hundar och deras hundägare får ha så enormt roligt. Att hundens nos kommer till sin rätt, att hunden får känna sig lika duktig, smart och tillfredsställd som en narkotikahund och att föraren får bli imponerad av hur bra hunden klarar alla utmaningar den ställs inför.

Bekymret är att det blir sådant tryck på tävlingar. Redan ett halvår in på det första officiella tävlingsåret kommer cirka 50-60 anmälningsmejl in på bara en minut när anmälningarna släpps. Det blir först till kvarn, lottningar och annat för att skipa rättvisa. Många som inte får vara med blir besvikna och många gånger sura.

Därför har jag ett förslag: Ordna en tävling du med! Så hjälper du till att skapa fler tävlingstillfällen, så fler får ha roligt, så att trycket minskar. Du kan – jag hjälper dig. Läs vidare bara!

Det är sagt att privata aktörer med f-skattsedel samt olika hundklubbar som brukshundklubbar, kennelklubbar och rasklubbar får arrangera tävlingar. Troligen är du med i någon klubb. Kanske i en rasklubb, eller brukshundklubb? Ta då kontakt med denna klubb och säg att du vill arrangera en Nose Work-tävling med deras hjälp. Erbjud dig att bli den person som får den här klubben att hänga med på det nya – att bli en klubb att räkna med när det gäller Nose Work. Här kan du läsa mer om det på SNWK:s hemsida: http://www.snwk.se/prov-tavling/ansokan-om-officiell-tavling/

Men jag vet ju inte hur man gör? Ska ”lilla jag” verkligen dra på mig ett sådant arrangemang? Tänker du så? Det gjorde jag också i början. Men jag VILLE så gärna skapa en rolig tävlingshelg för alla Nose Workare i min närhet så jag tänkte att jag testar. Jag läste på, frågade kunniga domare och andra i Nose Work-klubben och tog det steg för steg. Det gick alldeles utmärkt. Jag ordnade en tvådagarstävling i september 2016 och en tvådagarstävling i juni 2017. Nu tänker jag bjussa på allt jag hittills lärt mig så att du har en gräddfil och bara kan köra igång direkt.

Hitta några datum då du gärna vill köra tävlingen. Ta en tvådagarstävling när du ändå är igång. Det lockar fler tävlande eftersom de liksom får två tävlingar på samma resa. Och det sparar pengar eftersom domarna bara reser en gång men dömer två dagar.
Hitta domare och kolla datumen med dem. Boka dem. Varje domare får döma 25 ekipage per dag. Så fundera på om du vill anlita en eller två. För mig har det känts effektivare med två. Då får man ha ca 40-50 ekipage på en dag. Kolla med den domare du anlitar hur många den vill döma på en dag. Det finns klass 1-domare och klass 2-3 domare. Om du tänkt arrangera en klass 1-tävling så funkar alla domare på listan. Vill du även ha klass 2 så är det lite färre domare som kan. Du hittar alla domare här. Domararvodet är 900 kr/dag/domare. Om du har två domare en helg blir det alltså 3600 kr i domararvode du ska betala. Du ska inte betala direkt till domarna, utan SNWK arvoderar och betalar reseersättning till domarna och detta faktureras din klubb i efterskott. Det faktureras även en registreringsavgift på tävlingsresultaten, 60 kr per resultat. Så en del av anmälningsavgiften ”försvinner” dit – bara så du vet.
Ge din klubb i uppdrag att ansöka om att bli arrangör. Det gör ni här: http://www.snwk.se/prov-tavling/ansokan-om-officiell-tavling/ Och sedan att ansöka om att arrangera tävling via snwk2.se. Bestäm om du och din klubb vill ha TSM eller TEM. Tävling samtliga moment innehåller inomhussök, behållarsök, utomhussök och fordonssök. Tävling enskilt moment innehåller ex vis fyra inomhussök eller fyra fordonssök. När ansökan godkänts får ni också en arrangörsmanual där ni får veta viktiga saker att tänka på vid arrangemanget. Där får ni massor av bra info. Det du kan läsa här handlar mer om sånt som är bra att veta och tänka på, men som inte alltid framkommer i en arrangörsmanual.
Bestäm vad ni ska ta i tävlingsavgift. En vanlig summa idag är 350-400 kr per tävlande och dag.
Hitta häftiga ställen att vara på. Det här tycker jag är den roligaste biten. Fast också lite klurigt eftersom hundar inte tillåts överallt. Fokusera på att tävlingsområdet har bra med toaletter, parkering och något ställe där man kan ha ett fik eller så. Eller om det finns någon affär eller pizzeria i närheten så folk får mat den vägen. Tänk på att stället ska klara att hålla ett inomhussök, utomhussök, behållarsök och fordonssök, om du nu valt att arrangera en TSM. Fråga runt bland dem du känner. Tänk på att det är smart att placera behållarsöket under tak så blir det inte problem om det regnar eller blåser. Särskilt i klass ett då det är kartonger som lätt blir sladdriga i regn. Oftast är det inomhussöket som krånglar eftersom man så sällan får ha hund inomhus. Men om du bara hittar ett uthus med fyra väggar så duger det. Ladugårdar och stall funkar. Maskinhallar. Någon grillkåta eller vad sjutton som helst. Se möjligheterna. Kolla med din domare om du känner dig tveksam om det funkar. Och tänk på att om du vill hålla till i en offentlig miljö där andra ”vanliga” människor kan vistas så behöver du kanske söka tillstånd hos polisen. Kostar ca 900 kronor. Jag sökte exempelvis tillstånd när jag skulle arrangera en tävling i Bonnstan, gamla huslängor från 1800-talet som också fungerar som sommarstugor. Många vistas där och har sin promenadrunda i området. Tänk gärna logistik när du planerar områdena. Tänk var de tävlande ska vara medan de väntar. Hur du ska göra för att de inte ska se. Vilken väg de ska gå fram till tävlingsområdena, och vilken väg de ska gå därifrån. Tänk på att Nose Work ska vara för alla, så underlätta för dem med reaktiva hundar. Se till att undvika trängsel och onödiga flaskhalsar. Gott om plats ska det helst vara.
Hitta funktionärer. Börja ragga dem i god tid. Om din klubb ordnar tävlingen så borde det ju finnas funktionärer att tillgå i klubben. Om du arrangerar en tävling med två domare så behöver du: Två tidtagare, ev två protokollskrivare (domarna är lite olika där om de vill skriva själva eller ha en skrivare – så fråga din domare hur hen vill ha det), två ropa fram-personer som håller koll att nästa tävlande är på plats och ev följer den fram till tävlingsplatsen ifall det är svårt att hitta, ev mottagare som ser till att den tävlande inte ser för mycket när den kommer fram till tävlingsplatsen, som säger att ”här ska du vänta en stund” och sedan ger tecken när det är klart att komma fram. Du behöver två protokollöpare som hämtar protokoll hos domarna efter ca varannan/var tredje hund och tar dem till sekretariatet. Du behöver en trygg person som gillar Excel i sekretariatet. Den ska helst sitta på en undanskymd plats där den får jobba ostört. Den ska ha fått stifta bekantskap med dataprogrammet någon vecka innan tävling så att den har förstått hur det fungerar. Programmet fås av SNWK som också skickar med instruktioner för hur det fungerar. Alla funktionärer får gärna bära reflexväst eller om ni vill köpa in speciella t-shirts? Det är trevligt för de tävlande om de snabbt ser vilka de kan fråga om det behövs. Tänk också gärna igenom hur du och din klubb vill belöna dessa funktionärer. Ideellt arbete i all ära, men det uppskattas att ändå få något för att man ställt upp. För det första ska funktionärerna ha fri mat och fika under dagen. Domarna också förstås. Men sedan är det trevligt med presentkort, choklad eller andra gåvor. Även någon form av tackpresent till domarna uppskattas.
Beställ priser. Det är sagt från Nose Work-klubben att den som placerar sig 1-3 i varje moment ska få pris (pokal, statyett, rosett eller liknande) samt totalvinnarna. Jag brukar ge pris till 1-3 i momenten, och 1-5 i totalen. Det ska stå momenten (exvis fordonssök och placering och datum på varje pris, likaså för totalen.) Du kan beställa från olika sajter. Jag har ex vis beställt från plaketten.se men det finns många andra bra ställen också. Utöver det så får din klubb hjälpa dig att ragga priser från företag. Djuraffärer är ofta pigga på att stötta med några grejer, men tänk brett – hundägare är som folk är mest och behöver grillar, handdukar, kepsar, schampo och annat smått och gott. Det finns även författare till hundböcker som gärna kan tänka sig att sponsra. Som tävlande uppskattar man ett stort prisbord.
Så är det dags att ta emot anmälningarna. Du och din klubb kanske har bestämt att onsdag ett visst datum klockan 12.00 släpps anmälan. Då får folk börja mejla in sin anmälan. Tydliggör vilka uppgifter ni vill ska skickas med i anmälan. Det ska vara: förarens namn och personnummer (ej fyra sista behövs), hundens stamtavlenamn och tilltalsnamn, hundens registreringsnummer eller tävlingslicensnummer, hundens födelsedatum, hundens ras och kön. Ni kan även vilja ha mobilnummer och klubbtillhörighet. Var beredd på att mejlen rasar in. Se till att ha avsatt tid för att kunna svara alla inom kort. Har ni först till kvarn-systemet meddelar du snabbt vilka som fått plats, och när platserna är slut meddelar du vilken reservplats som mejlaren har fått. Eller så kör ni lottning på alla platser bland alla som mejlat in. Lottningen bör ske inom en vecka så de som kommit med kan börja ordna boende och liknande. Klargör detta redan i er ansökan så folk vet vad som väntar. Meddela också hur betalning kommer att ske. Bara de som vet att de kommer med behöver betala. Reserver betalar när de vet att de kommit med. Se till att klargöra vad som händer om hunden blir sjuk eller liknande och den tävlande vill ha tillbaka pengarna. Så här står det i arrangörsmanualen: Generösa avbokningsregler ska gälla, om reserver finns återbetalas hela anmälningsavgiften med avdrag av faktiska kostnader för återbetalning, max 10% av anmälningsavgift. Detta gäller för avbokningar till 14 dagar före tävlingsdatum. Saknas reserver eller avbokning sker senare än 14 dagar före tävling behandlas avbokning enligt regelverket. En smart plan är att meddela reserverna som ligger på reservplats ca 1-5 att de kan bli inringda med kort varsel.
Gula band. Dessa används för att signalera att en hund behöver extra utrymme. Fundera om du som arrangör vill ta på dig att tillhandahålla gula band till ekipage som behöver dem. Eller om du i ditt pm skriver att den som behöver gula band ser till att ta med sig det själv. Bara så det framkommer klart och tydligt.
Minst två veckor före tävlingsdagen är det dags att skicka ut pm till alla som kommit med. Berätta hellre för mycket än för litet. Information kan man aldrig ge för mycket av. Repetera också gärna tidigare information. Förvänta dig inte att folk kommer ihåg. Skriv upp alla tider som gäller. Skriv en ”gammaldags” vägbeskrivning, skicka med en länk till adressen på hitta.se eller liknande, skriv adressen också i pm:et för den som vill söka själv. Ange gärna närmaste boendealternativ. Berätta vad det är för ställe de kommer till: finns det en bensinmack i närheten, Ica/Coop, grillkiosk och sånt. Berätta vilka papper de måste ha med sig: doftprovsdiplomet, vaccination, medlemsbevis i SNWK eller annan SKK-ansluten klubb. Berätta om det säljs fika/lunch och om man betalar kontant/swish och liknande. Skicka med en lista på hur startordningen blev vid lottningen. Du kan ha samma startordning hela tiden, eller ha omvänd startordning efter två moment. Du kan även lotta startordningen i varje moment – om du orkar.
Senast en vecka innan tävlingen är det bra att skriva in alla uppgifter i resultatprogrammet. Om någon uppgift verkar konstig eller saknas kollar du på SKK:s hunddata. Antingen har du redan lottat startordningen innan du skriver in det, det går även att lotta efteråt och ändra startnumret i systemet så justeras startordningen automatiskt. Du får instruktioner om exakt hur du gör när du får tillgång till systemet. Den person som ska sköta resultaten och skriva in dem under tävlingsdagen får nu en vecka på sig att bekanta sig med systemet och känner sig trygg.
Gör ett utskick till alla funktionärer. Meddela tider de ska vara på plats och hur länge de förväntas stanna. Berätta tydligt vad deras arbetsuppgifter innebär. Jag brukar även förmedla grundtanken att det ska vara roligt att tävla, funktionärerna ska vara charmiga och hjälpsamma.
Skriv ut alla tävlingsprotokoll. Om du gjort startlistorna enligt instruktionerna så följer namn, hund och sånt med när du skriver ut protokollen. Annars får du handskrivna in dem. Se till att ha gott om papper och toner. Det är fyra papper per tävlande. Ett papper per moment. Det innebär att om du har 25 tävlande en dag så blir det 100 papper som ska skrivas ut. Om du har 40 tävlande per dag i två dagar blir det 320 papper! Dessa papper ska du sortera i startordning i pärmar till domaren. Tänk också vilket moment som ska göras först, och sen, och sortera papperen efter det så det blir lätt för domaren/domarna att ha ordning. Löptikar ska starta sist, du kan ange en särskild tid då de ska komma så behöver de inte vara och ”dofta” på området hela dagen.
Skriv ut protestblanketter och anmälan om oacceptabelt beteende. Ska finnas på plats. Används ytterst sällan. Instruktioner och länkar till blanketterna får du när du ansöker om tävlingen.
Se till att ha utskrivna diplom till tävlingen. Alla deltagare som klarar alla fyra sök inom maxtiden, och har max tre felpoäng, tilldelas diplom. På dessa tycker jag det är fint om både förarens och hundens namn står, men hittills har jag sett att bara förarens namn oftast anges.
Se till att även ha UTMÄRKELSE-diplom. Om ett ekipage får utmärkelsen SSE, särskilt samspelt ekipage, på ALLA fyra sök så får ekipaget en särskild utmärkelse i form av detta diplom. Det är väldigt fint att få.
Så är det dagen före tävlingen. Domaren/domarna anländer. Ni har snackat ihop er om när de vill titta på tävlingsområdena. Åk ut och låt dem inspektera, grunna och gärna ändra. Domarna har bred erfarenhet och vet om området behöver bli större/mindre än du tänkt, eller om det ska bli någon annan förändring. Var beredd på det. Ha gärna olika B-planer ifall området inte anses duga. Gör klart eventuella avspärrningar redan nu. Sätt upp skyltar så folk hittar. Tänk ut var sekretariatet ska vara (avskilt). Och se ut en bra plats där de tävlande ska anmäla sig och visa sina papper när de kommer. Tänk ut ett område som lämpar sig för kalibrerings/test-bana – alltså en bana med ca 5-6 behållare där de tävlande kan testköra sin hund på doften innan tävlingen.
Överlämna pärmarna och ett NW-låda till domarna. Lådan ska innehålla hydrolat av tävlingsdoften, möbeltassar, tops, avklippta sugrör, magneter, handskar, tebollar och liknande så att domaren inte känner sig begränsad när den ska placera doftgömman.
Tävlingsdagen. Kliv upp i god tid så du slipper stressa. Åk till platsen och samla funktionärerna. Sätt dem i arbete med att visa var de tävlande kan parkera, rasta sina hundar, gå på toaletten, och var de ska anmäla sig.
Kör en samling på avtalad tid. Få deltagarna att känna sig välkomna. Gå igenom vad som kommer att hända. Berätta att de ska hålla avstånd till ekipage med gula band. Berätta var man rastar, att man plockar upp och var bajspåsarna kan lämnas. Berätta var toaletterna är, vad det finns för fika och mat och liknande. Sedan är det dags för banvandring. Nu börjar pirret. Kul. =)
Sedan tar dina funktionärer vid. De ropar upp nästa tävlande och ser till att efterföljande verkar redo. Du bör ha ordnat listor med namn och hundras så funktionären lättare kan se vem som troligen är härnäst. Det finns tävlingar där de tävlande får sköta detta själva, genom att stryka sig på listor och sånt, men jag tycker det ger en större trygghet och trivsel att ha funktionärer som hjälper till med detta.
När två–tre tävlande har gjort sina moment så kommer protokollspringaren, i glappet mellan två tävlande, och hämtar papper och tar dem till sekretariatet.
Förhoppningsvis avlöper tävlingen utan större intermezzon. Även om protokollspringarna verkligen fullföljt sitt uppdrag kan det bli en del väntan innan det blir dags för prisutdelning. Tänk gärna ut något kul som de tävlande kan göra medan de väntar. Spela yatzy, lösa rebusar, svara på hundquiz eller nåt sånt gör att tiden går fortare. Dela gärna ut utvärderingslappar som de tävlande får fylla i. Två frågor bör ställas: Vad var bra med detta arrangemang? Vad kan göras bättre till en annan gång?
Prisutdelningen. Tänk igenom hur du vill göra. Vem ska vara prisutdelare? Vilka priser ska gå till vilka? Ska de som placeras 1-3 stanna kvar för fotografering eller ska de få gå tillbaka på en gång? Vilka ska få ta från sponsorprisbordet? Eller har ni redan delat upp dessa priser? Ska ni lotta några priser? Ska SSE uppmärksammas på något sätt? Fundera ut detta INNAN så blir det mycket bättre. Vanligtvis börjar man prisutdelningen med de olika momenten och tar fram dem som placerat sig 1-3 i varje moment. Efter det är det dags för totalen. Börja bakifrån med placering 5, 4, 3, 2, 1 eller bara 3, 2, 1. Det brukar även ibland vara ett pris som heter typ ”Domarens pris” som kan vara en kul grej som en kexchoklad, tennisboll eller något sådant. Det är någon deltagare som kanske inte lyckats så bra på tävlingen men lyckats föra sin hund på ett bra sätt, vara entusiasmerande, stöttat sin hund, eller gjort stora framsteg på annat sätt. Glöm inte att ge funktionärer och domare sina tackpresenter.
De tävlande åker hem. Du och funktionärerna städar upp. Sedan pustar ni ut och njuter av lugnet.
Du säger adjö till domaren. Be gärna om synpunkter på vad som blev bra på tävlingen och vad du kan styra upp ännu bättre till nästa gång.
Din excel-älskande person i sekretariatet har sparat ned alla resultat i programmet i en fil (en fil per tävlingsdag). Den ska du tanka in på snwk2.se. När du gjort det är förhoppningsvis allt klart. Möjligen får du någon bakläxa som ska fixas, då gör du det snabbt och sedan är du fri. =)
Åk hem och soooov. Njut av tanken på att du skapade så mycket kul och lärorikt för en massa hundar och hundägare. Säkert lärde du dig själv en hel massa på kuppen också? =)

/ Susanne

Mitt nya (s)kall blev ett reportage

Publicerat den augusti 16, 2017oktober 12, 2020 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Häromveckan damp det nya numret av Allers ned i min brevlåda. Det var riktigt spännande att se hur reportaget om mig och Rackarungarnas Hundskola blev.

Jag gillar verkligen bilderna. Särskilt den stora där jag tittar upp och beundrar min fina Hagel som står på lastpallarna och slickar sig om nosen. Ja, de andra bilderna är fina också förstås. Och texten kändes bra – även om det alltid känns märkligt att läsa om sig själv utifrån hur andra har formulerat det. Nu fick jag smaka på min ”egen medicin” från mina 17 år som journalist på lokaltidningen Norran. =)

Dessutom fick jag dela med mig av mina tips från min bok ”De 10 viktigaste sakerna din hund bör lära sig.” Det blev ju i komprimerad version förstås för att bara ge några glimtar i reportaget. Alla tips i sin helhet kan du läsa i boken. Här hittar du mina hundböcker.

/ Susanne

En Nose Work-doft är aldrig NEJ

Publicerat den augusti 11, 2017 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Att träna, och tävla i, Nose Work är skitkul. Det är så roligt att hundens främsta sinne uppmärksammas och kommer till sin rätt. I helgen ska jag tävla med dotterns cavalier Gizmo för första gången. Vi har tagit doftprovet tidigare – jag vill få chansen att bredda mina kunskaper ytterligare. Att tävla med olika typer av hundar är väldigt lärorikt. Dottern ska då tävla med sin supervassa border terrier Solveig som hon har hos sin pappa. Det kommer att bli en spännande fajt i Nordvik =)

Därför tänkte jag passa på och förmedla ett Nose Work-tips. När man börjar träna Nose Work så gömmer man en doft i taget. Lite senare när hunden blivit mer erfaren börjar man lägga in flera doftgömmor i ett område. Och det är då vissa hundägare börjar göra saker som jag gärna vill styra upp.

Låt mig måla upp följande scenario. Vi står på tröskeln till ett rum, vi kan säga ett kontor. Till vänster finns en bokhylla, rakt fram mot fönstret står ett skrivbord med en stol, till höger två besöksstolar. En doft är gömd i bokhyllan, den andra är placerad under en av besöksstolarna.

En hundägare låter sin hund börja jobba. Snart hittar den doften i bokhyllan och får en massa beröm och godis vid doftkällan. Sedan ska de jobba de vidare. Om hunden inte har tränat så mycket med flera doftgömmor så tycker jag att man bör hjälpa den att komma igång med sitt fortsatta sök genom att ställa sig ”i vägen” för den redan funna doften och starta hunden. Då blir det lättare för den att förstå att den ska jobba framåt och inte gå tillbaka till den tidigare doftgömman. Det kan för övrigt behövas med en del erfarna hundar också.

Hunden söker av skrivbordet, stolen men tar sedan en snabb sväng runt i rummet och kommer tillbaka till doftgömman i bokhyllan. Då är det förvånansvärt många hundägare som säger nej!? Och till och med rycker korrigerande i kopplet. Vadå, nej? Att hitta en doftgömma ska ALLTID vara bra. Inte nej!

Men man vill förstås att hunden ska förstå att den där har vi redan hittat, nu är vi på jakt efter nya doftgömmor. Jag försöker för det första se till att hunden inte får chans att gå tillbaka till gamla funna gömmor – genom att exempelvis stå i vägen eller visa framåt mot nya oavsökta områden. I början kan man även plocka med sig den funna gömman så att hunden inte distraheras av den i sitt fortsatta sök. Men förr eller senare bör du träna på att gömmorna finns kvar. Och skulle hunden då hinna till doften så säger jag ”bra, bra” i en speciell ton som min hund har lärt sig betyder typ ”bra att du hittade den där, men godisknappen har slutat funka eftersom du redan har hittat den”.

Jag jobbar stegvis i Nose Work. Är hunden ung och ny på Nose Work, och behöver mycket uppmuntran, så får den godis och belöning även när den går tillbaka till redan funna gömmor. Men ju mer proffsig och erfaren hunden blir desto mindre belöning får den för redan hittade gömmor. Med min vorsteh Hagel säger jag numera bara ”bra, bra” när jag ser att han är på väg att hitta en redan funnen gömma, och visar honom ett nytt ställe. Men oavsett hur duktig han blir så kommer jag aldrig att säga NEJ när han hittar en doftgömma. Man svär inte i kyrkan. =)

/ Susanne

Tre nya kursstarter i augustis nyhetsbrev

Publicerat den augusti 11, 2017 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Så är det augusti. Höst och skolstart. Vad passar inte bättre då än att presentera TRE nya kursstarter? Det här nyhetsbrevet skickades ut 1 augusti till dem som anslutit sig till nyhetsbrevet. Vill du också ansluta dig, fyll i detta formulär. Du behöver inte bry dig om raden som det står URL på. =)

En fortsättningskurs i rallylydnad, start måndag 25 september. PLATSER KVAR.
En lyxig, lång, fullmatad valpkurs, start onsdag 27 september. FULLBOKAD efter utskick 1 augusti.
En endagskurs i agility, lördag den 19 augusti. FULLBOKAD efter utskick 1 augusti.

Kursen startar måndag den 25 september kl 18-20 och är upplagd över fem träffar, alla på måndagar mellan klockan 18-20.

Kursen kostar 1800 kronor och det finns åtta platser, du får plats i den ordning du anmäler dig. HÄR FINNS PLATSER KVAR. Enklast mejlar du rackarungarnashundskola@outlook.com. Ange med vilken hund du tänker gå kursen.

En lång, lyxig, fullmatad valpkurs. (Fullbokad) Något som många efterfrågat: en längre valpkurs för den som verkligen vill få en bra start med många fullmatade träffar och möjlighet att få råd och stöd i sitt valpliv i drygt två månader. Kursen är upplagd över 10 träffar, det vill säga dubbelt så lång som mina vanliga valpkurser. Jag kallar den Valpkurs de luxe. Tanken är att ge valpägaren en stabil grund med det viktigaste. Jag vill även visa på allt kul som man kan göra med en hund – det blir ett sorts smörgåsbord med olika aktiviteter. Om man har fått testa lite olika saker blir det lättare att fortsätta att vara aktiv med sin hund även efter kursen.

Jag vill även ge valpägaren den stöttning som ofta efterfrågas. Detta genom att ha speciella frågestunder på slutet av varje träff då deltagarna får ta upp alla frågor som de kan komma på. Dessutom ingår min bok ”De 10 viktigaste sakerna din hund bör lära sig” så valpägaren kan läsa och repetera mina tips och råd kring de viktigaste grunderna och de vanligaste problemen som kan dyka upp.

Första passet ägnas åt hundmöten, allmänlydnad, gå fot, inkallning, gå promenader utan att dra, sitt/ligg stanna kvar.
Andra passet ägnas åt hundmöten med nya hundekipage som agerar statister, allmänlydnad, inkallning med störningar, kloklippning och hundens hälsa.
Tredje passet fokuserar vi på lek, leksaker, kampa, byteslek och olika nosövningar.
Fjärde passet blir det mer lek, mer avancerade nosövningar, kurragömma.
Femte passet får deltagarna bekanta sig med tävlingsformen rallylydnad. Den baseras på grunder i allmänlydnad och gör att träningen blir roligare.
Sjätte passet får deltagarna en djupare bild av vad som ingår i rallylydnadens nybörjarklass.
Sjunde passet är det dags att bekanta sig med den nya tävlingsgrenen Nose Work, en sport där lydnad är rätt oväsentligt medan nosen är huvudsaken.
Åttonde passet ägnas åt att fördjupa sig i Nose Work och testa på de olika tävlingsmomenten.
Nionde passet handlar om den viktiga miljöträningen, att våga ta det till en högre nivå – som kallas Ramboträning! Deltagarna får värma upp med olika utmaningar.
Tionde och sista passet växlar vi upp med Ramboträningen och ger exempel på hur man kan utmana sin hund så den växer och så att samarbetet och tilliten mellan hund och förare blir så mycket bättre.

Kursen börjar onsdag den 27 september, klockan 18-20, och är på 10 träffar. Onsdag den 1 november är det ett uppehåll eftersom det är höstlov. Kursen har sin sista träff den 6 december. Den kommer att vara både inomhus i en lokal i Bureå och utomhus i Yttervik.

Den kostar 3600 kronor och har åtta platser. Boken ingår. Du får plats i den ordning du anmäler dig. Enklast mejlar du rackarungarnashundskola@outlook.com. Ange med vilken valp du tänker gå kursen. Den ska ha fått sin tremånadersspruta innan den börjar.

Endagskurs i agility. Kursen syftar till att lära ut grunderna i den fartfyllda roliga sporten. Du behöver inte ha som mål att du ska tävla, det går lika bra att träna agility som en bra aktivitet.

• Kursen blir lördag den 19 augusti i inhägnaden RackArenan i Norra Yttervik.

• Den pågår mellan klockan 10.00–15.00.

• Det blir lunchpaus mellan 11.30–12.00, medtag egen lunch som funkar i ”det fria” som matiga smörgåsar, sallad eller varm soppa i termos. Det blir även en fikapaus mellan 13.30–14.00.

• Kursledare är Maria Tafvelin. Hon har hållit flera nybörjarkurser i agility. Några av de tidigare kursdeltagarna tävlar idag framgångsrikt i agility.

• Kursen kostar 600 kr/ekipage.

Enklast anmäler du genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Din hund ska vara frisk och över sex månader. Det finns åtta platser. Du får plats i den ordning som du anmäler dig. Välkommen!

Så över till några träningstips
Här kommer ett bra tips för dig som tycker det att jobbigt att hunden drar mycket på promenaderna.

Du har väl inte missat att jag har uppdaterat både RackArenan och Rambobanan i Norra Yttervik? På RackArenan har jag köpt in en ny tunnel samt ett efterlängtat A-hinder. På Rambobanan har jag byggt en ny avstickare med balansering över plåt, genom en rund tunnel och en spöktunnel. Och nu senast en vagga. Du kan se mer om det på Rackarungarnas Facebook-sida. Kom gärna och testa. Det kostar 50 kr per gång, som du swishar till 123 514 8218 eller betalar kontant i postlådan på plats. Då får du vara på både inhägnaden och Rambobanan. Men ibland kan RackArenan vara bokad, det hittar du längst ned på den här sidan.

Här kommer ett tips för dig som är som jag – som INTE ALLS uppskattar oväntat framrusande hundbesök på promenaden och vill få stopp på den främmande hunden.

Och så ett sista tips till dig som gärna vill gå kurs NU men dagarna och tiderna på kurserna ovan passade inte, eller kursen hann bli fullbokad: Kolla in mina webbkurser. Där är du alltid säkrad en plats. Du kan träna när det passar dig och utan störning av andra hundar.
Det var allt för denna gång. Ha det superbra så hörs vi framöver =)

/ Med vänlig hälsning, Susanne

Tidiga gömmor, läsa-hund-tävling, hörnsök och annat kul

Publicerat den augusti 6, 2017augusti 6, 2017 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Jag måste bara få berätta om det suveräna Nose Work-läger som jag har varit på i Borlänge! Jag tänkte dela med mig av en del tips och inspiration. Därför blir det ett lite långt inlägg, men läs det du orkar och ta till dig det du tycker verkar vettigt. =)

Lägret arrangerades av Dala Hundservice, vilket innebär Marie Fogelquist och Mats Hedlund – de två gurusarna som tog Nose Work till Sverige. De agerade som instruktörer och hade även bjudit in proffsiga kolleger som Adam Hübinette, Emma Wallin och Lotta Bauer. Här fanns mycket kompetens samlat på ett ställe.

Vi var cirka 50 deltagare och delades in i olika grupper med cirka 10 deltagare i varje. Min grupp bestod av några Skelleftebor (Eva och Anna Jonsson, Yvonne Sundberg, jag och min dotter Lovisa) samt fyra andra. Vår grupp kallades Lufsen och hade en egen gruppledare som hette Elin. Gruppledaren hade ansvar för att samla oss i tid, meddela eventuella förändringar i schemat, visa oss var vi skulle vara, samla våra frågor till samlingen på eftermiddagen och liknande.

Vi hade ett planerat schema som imponerade, se bild nedan.

Första passet var med Marie Fogelquist. Det handlade om att hjälpa en hund att orka söka större områden. Väldigt intressant och något som jag kan använda på mina kurser. Vi fick söka av ett litet område och hitta en gömma och belöna. Medan vi tittade bort så flyttade Marie gömman till ett ställe lite längre bort. Gömman var placerad i en magnetburk för att underlätta förflyttningen och minska smittan.

Vi startade hunden igen – den drog så klart snabbt till ”gamla gömstället” men då hade ”haren hoppat vidare” och vovven fick fortsätta att söka. Då hittade den gömman på nya stället och belönades för det. Medan vi gick en runda så vi inte kunde tjuvkika så flyttades gömman en tredje gång. Vi startade om på samma ställe och hunden kollade av sina gamla gömställen samt den övriga miljön. Sedan hittade den nya gömstället och belönades för det. Slutligen flyttades gömman till ett fjärde ställe och hunden fick söka från början och jobba sig fram till det nya stället. Motivationen var hög hela tiden eftersom det fanns minnesbilder av de tidigare gömmorna som hjälpte hunden framåt.

Maurice och Mats testar mjuk och hård inbromsning.

Nästa pass handlade om koppelhantering och att hålla avstånd till hunden när den söker. Hur sjutton samlar du in kopplet egentligen? Ser du ut som Frihetsgudinnan när hunden snurrar runt dig? Håller du koppelarmen sträckt upp i luften så mycket som du kan för att kopplet inte ska trassla sig? Övningen leddes av Mats Hedlund och gav många skratt och utmaningar. Testa till exempel att göra ett behållarsök med koppelhanden i midjan. Under söket ska kopplet varken bli helt sträckt eller släpa i backen. Jobbigt! =)

Träning av höga gömmor. Jag vill gärna att hunden kämpar efter att komma fram till källan.

Nästa övning leddes av Lotta Bauer och handlade om höga gömmor och gömmor som inte hunden kommer ända fram till. Det jag tog med mig från det här passet var att man inte ska överträna på gömmor som hunden inte kan komma åt, då den lätt kan bli ”lat” och säga att den har hittat gömman ”här ungefär”. Vi vill ju att hunden alltid ska kämpa för att ta sig ända fram till doftgömman. Men vi som kommit upp i klass 2 och 3 kommer ju ändå att träffa på detta på tävling. Och hur tränar man bäst för det? Jo, man gömmer en gömma exempelvis i ett omklädningsskåp. Hunden visar intresse utanför och kämpar för att hitta en väg in. Då hjälper föraren den genom att öppna dörren så att hunden kommer fram till doftkällan. Men hjälp den bara när den är som ivrigast och vill jobba sig in. Det är inte alls bra att hjälpa hunden när den stannat och tittat på dig med bedjande ögon. Det passiviserar hunden och får den att ofta fråga dig om hjälp vid motgångar. Du ska sträva efter att den kämpar för att lösa det själv. Där inne får den sin vanliga belöning. Man kan även belöna utanför först, liksom för att visa att det var bra att den tog sig så nära den kunde, men sedan är det bra att öppna så att man även kan belöna vid källan.

Dagen avrundades med en paneldebatt där vi fick ställa frågor. Dessutom passade jag på att sälja och signera mina Nose Work-böcker: Nose Work – det bästa du kan göra med din hund samt Så hamnar du på pallen i Nose Work. Här kan du läsa mer om böckerna.

Nästa dag fick vi Emma Wallin som instruktör. Temat var förtroende för anvisning – alltså att hunden ska lita på att vi visar på de bästa ställena att söka. Det skedde stegvis på den här övningen. Först var gömman precis där vi pekade, bakom en bildörr på en skåpbil. Efter det var den strax bortom där vi pekade. Och till slut fick hunden söka igenom hela sidan på bilen och hitta gömman i slutet. På filmen kan du se hur det såg ut för Lovisa och Gizmo när vi kommit halvvägs i övningen.

Efter det väntade ett pass med Adam Hübinette. Nu handlade det om fordonssök klass 2 med störningsdofter. Plus att vi fick inleda med ett sök på en bil med många gömmor för att hjälpa hunden att förstå att det är fordonen som är viktiga och att öka förväntan. Dessutom skulle vi hålla oss utanför några uppställda koner för att lära oss ha avstånd till hunden.

Nästa pass var tåg- och rälssök med Marie Fogelquist. Det handlade om gömmor som var lite svåra att lokalisera, ex vis låg en gömma på insidan av rälsen vilket hunden ofta snappade upp från utsidan med ändå skulle sträva efter att jobba sig in och hitta doftkällan.

Sedan var det dags för temat linjer och hörn med Mats Hedlund. Enkelt förklarat kan man säga att vi fick träna på att styra hunden med vår kropp. Om vi vill att hunden ska söka av ett hörn så tar vi ett steg ditåt för att ge en riktning och för att skärma av så att hunden inte genar till nästa vägg och struntar i hörnet – vilket är vanligt. När hunden kommit till hörnet backar vi ut för att ge den plats att hitta doften på egen hand. Sedan snabbt in och belöna.

Grillkväll med Skelleftegänget närmast kameran.

Sedan var det slut för dagen och vi slappade ett kort tag innan det var dags för grillkväll. Molnen hotade omkring oss medan vi åt. Åskan mullrade. Men först när alla ätit klart brakade det loss med spöregn och hagel. Norrlänningarna satt kvar längst. Ville bara ha det sagt =)

På torsdag började vi med en skitrolig övning hos Lotta Bauer. Det handlade om att läsa hund bäst. En tävling där fusk, som att vara i vägen för sin motståndare, uppmuntrades. =) 1-3 doftgömmor var gömda i ett gym. Hundägaren lät sin hund söka, medan även en ”inspektör” hängde med. Sedan gällde det att se på hunden när den hittat en doft, även om det var på håll, och hojta ”markering”. Den som hann först, och hade rätt, fick en poäng. Den som råkade säga fel fick en halv poängs avdrag. Men det värsta var att säga ingenting. Då fick man ingenting – vilket var extremt skamligt. Typ så var reglerna. =)

Det var riktigt kul. Fast om jag hade fått önska så hade alla sök gärna fått vara i ett eget rum/område. Jag förstår att det kan vara svårt att ordna. Men nu flyttades gömmorna runt i samma rum, i magnetburkar, vilket gjorde att hundarna reagerade över gamla doftställen och det gjorde det ju sju gånger svårare att läsa hundarna.

Nästa tema var tidiga gömmor med instruktör Emma Wallin. Hon hade kommit på ett fyndigt sätt att hjälpa hunden att sätta igång nosen på en gång vid ett sök. Vi fick gå in i en container med olika dörrar. Varje dörr fick vi öppna långsamt, lite på glänt, så att hunden sniffade nyfiket i springan. Då fick den ofta in doften som var placerad strax till vänster eller höger innanför dörren. Och därmed fick den hjälp att bli nyfiken och vilja utforska varifrån doften kom. Kul och smart grej!

Så var det dags för vårt sista pass: behållarsök med Adam Hübinette. Ett behållarsök med matlådor och resväskor. Det var en eukalyptusgömma i en matlåda alldeles vid starten, en i en vit resväska och en lagerbladsgömma i en matlåda längre bort. Vi skulle köra utan koppel för att träna på självständighet och att visa hunden var man vill att den ska söka utan att man drar i kopplet eller liknande. Vi fick veta var gömmorna var men skulle efter avslutat sök kunna redovisa var vi har varit och om något ställe inte blev avsökt. Kul övning. Dessutom fick vi efteråt gå ut ur rummet och berätta hur många matlådor det fanns där inne, hur många resväskor, vilken färg det var på resväskan som hade doftgömma. Det gäller att räkna och tänka struktur om man klara sig högre upp i klasserna.

Efter det var lägret slut. Så himla bra läger. Och du ska veta att jag är ganska kräsen vid det här laget. Men det blev precis som jag ville: mycket konkret hundträning med bra instruktörer som kan förklara syftet med övningarna och ge feedback.

Sedan var det bara att börja ladda för nästa dag – då jag och Hagel för första gången skulle testa att tävla i klass 2. Hur det gick kan du läsa här.