Härliga recensioner av Nose Work med plusmeny

Jag har fått in recensioner av inspirationsboken Nose Work med plusmeny. Så himla härligt att läsa! En sak att jag gillar den skarpt själv, men jag kan ju vara en smuuula partisk 😉 Men här kommer ett gäng helt opartiska tyckanden om boken:

”Lättläst och pedagogisk upplägg med inspirerande bilder för både nybörjare och dom som redan börjat tävla. Mycket bra och varierande tips hur man fortsätter att träna Nosework i olika miljöer, samt ökar hundens uthållighet och värdet i doften. Visar lättförståeligt hur man tillsammans som ekipage går framåt med sin träning/tävling. En bok man inte vill ska ta slut.” Ewa Hedman & Mizzy, Ursviken

”Lättläst bok i positiv ton i en faschinerande värld av dofter. För näsan hos hunden och lyhördheten hos föraren, ger boken med bild och text ett glädjeskutt! Så nu kör vi …” Eva Andrén, Sävar.

”Boken har motiverat mig att leta upp nya annorlunda miljöer för vår träning och att hitta eller hitta på nya utmaningar både borta och hemma. Bägge mina hundar uppskattar våra äventyr mycket och självförtroendet ökar i takt med sökglädjen. Lättläst med många härliga bilder.” Carina Klar, Bollebygd. 

”En mycket lättläst bok där Susanne delar med sig av många bra tips hur man kan träna sin hund till en miljöstark och glad Nose workstjärna. Susanne mixar sin erfarenhet från räddning och Nose work på ett mycket inspirerande sätt. En bok för dig som vill komma vidare med din träning.” Barbro Ekenberg, Motala.

”Det här en perfekt bok för oss som inte kan få nog utav nose work, för oss som vill ha mer mer mer … det är verkligen en plusmeny! Susanne ger verkligen Nose work världen en helt ny arena, med fantastiska idéer till vilka miljöer det går att fortsätta sin Nose work träning i. Förbered dig på att få ännu mer blodad tand för Nose work, bokstavligt talat alltså! Nose Work med plusmeny bjuder på häftiga, härliga & sprudlande bilder som gör att nosework-fjärilarna i magen fladdrar om än fortare!” Emilie Fridlund, Ockelbo.

”Jag har läst Susanne Lindbergs bok ”Nosework med plusmeny” och det är just vad det är! Här får du på ett lättläst vis tips och idéer för din fortsatta träning i Nosework. Både de som kommit en bit på vägen och rena nybörjare kan ta till sig dessa tips och med bra bilder till som förklarar på ett väldigt bra sätt. Jag personligen blir så peppad och inspirerad av Susannes sätt att förmedla Noseworkens underbara värld och hoppas många fler också blir det med hjälp av denna bok!” Gunilla Nilsson, Hörja med 3 glada dvärgschnauzer som hoppas på fler liknande böcker!

”Har efter hjärnoperationer fått epilepsi som det inte är någon ordning på med mediciner/ kramper osv. Har tävlat lite med min hund, jag är utbildad Nose Work instruktör och verkligen tyckt att det här är en rolig sport tillsammans med mina kursdeltagare. Jag tappade allt när det blev kramper ” på fel ställen” osäker mm. Läste din bok och fick tillbaka känslan av att träna och inte ge upp för det här är roligt. Så från att nästan ge upp (sjukdomsbilden) till att nu vara på gång igen. Det ska du ha tack för din bok kom perfekt som hjälp för mig.” Hälsningar Carita och Nikita

”En mycket peppande bok som passar alla som håller på med nosework men kanske mest om man hållit på ett tag och fastnat i träningen. Lättförståelig med bra instruktioner och bilder. Full av glädje och fart. Många tips på nya sökställen då fantasin börjar tryta och allt går på rutin. Jag fick en kick att gå vidare.” Lena Olofsson Bäckström, Edsbyn.

”En mycket lättläst och informativ bok. Superbra bilder!Har börjat bygga en LITEN Rambo bana i källaren efter att läst boken. Oboy och Sissela har börjat träna på Rambo banan nu!” Christina Nordling, Forsa.

”Jag tycker innehållet är väldigt bra och jag gillar speciellt ditt miljötänk och rambobanan och hur man kan bygga hunden i det. Bilderna är väldigt fina och inspirerande. Jag tycker språket i boken är bra, man hör ju liksom din dialekt och röst när man läser i boken (jag har tittat på lite youtubeklipp 😉 Boken är lätt att förstå och alla -oavsett hur länge man hållit på – kan hitta inspiration, ideér, tips och kanske lösningar på problem i boken. Jag tycker hela boken är bra!” Andreas Johansson, Visby.

”En fartig bok om nosework med rikt illustrerade härliga bilder. Boken har ett passande format och upplägg. En bok att få inspiration av. Den känns bra att ta in i träningen och varför inte i träningsgruppen?” Karin Carlberg Ernflo och Grålötens Linje Lusta, Tyresö.

”Din nya bok är jättebra och kom väldigt lägligt för oss. Vi (jag och min finska lapphund Greta) började med nosework redan 2015 och har haft det mest som aktivering. Vi har inte tävlat så mycket, men vi tog två diplom i NW 1 i somras och hoppas komma upp i tvåan inom kort. Därför passar den här boken oss precis, jag tycker att den främst riktar sig till de som är i NW 2 och 3, eller på väg dit. Framför allt är det en stor inspirationskälla till att hitta nya sökområden som man inte tänkt på tidigare, bilderna i boken ger väldigt många tips. Jag hade med boken i vår nw-träningsgrupp vid senaste träffen och idéerna om nya sökområden började genast flöda. Rambobanan, en jättekul grej, gav mig inspiration att genast gå ut i vår lagård och leta fram material till en minirambobana! Boken är lättförståelig och instruktiv!” Inger Danielsson, Hudiksvall.

”Verkligen en bok med plusmeny. En fantastisk bok där bilder och bildtext säger allt. Texten är lättläst, informativ och rolig. Litteratur för både nybörjaren och den proffsiga noseworkaren. Läst från pärm till pärm två gånger.”  Birgitta Skager, Kil.

Boken Nose Work med plusmeny kostar 299 kr, behöver du frakt tillkommer 63 kr, totalt blir det då 362 kronor. Beställ genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com och skriv din adress, ditt mobilnummer och om du vill betala med swish eller få faktura.

Vill du tjuvkika när jag bläddrar i boken? Kolla in min youtubefilm:

Baksidan av boken.

 

Barbro Ekenberg, Motala och Inger Danielsson, Hudiksvall, vann utlottningen av en ny bok som tack för recensionen. Min son Leo har sett till att lottningen skett rättvist och opartiskt. =) Grattis! Och stort tack till er alla som skickat in recensioner. Uppskattas stort! / Susanne

 

 

På onsdag skickar jag böcker för brinnande livet

I torsdags förra veckan skulle ju de efterlängtade inspirationsböckerna ”Nose Work med plusmeny” komma från tryckeriet. Jodå, DB Schenker kom och jag fick böcker. Men det var musikböcker som skulle till Bergen, Norge! Det visade sig att tre paket hade förväxlats någonstans. Superkul. Not.

Känns ju megadeppigt att måsta ställa in lördagens bokrelease på grund av andras klantighet. Känns ju lika megadeppigt att inte kunna leverera beställda böcker i tid. Och sen skulle man ju kunna tycka att DB Schenker skulle vara ivriga att ordna till sitt misstag och skynda på allt vad man kan så jag får de rätta böckerna snarast möjligt.

I DB Schenkers fall tar det SEX dagar att skynda sig. Om de nu håller vad de lovat denna gång. För det sägs att jag ska få de rätta böckerna i morgon, onsdag. I så fall kommer jag att packa om böcker i ett flygande fläng och dra iväg till macken och lämna in dem direkt så att de förhoppningsvis hinner fram innan helgen.

Vill du vara med på den leveransen? Mejla mig i så fall på rackarungarnashundskola@outlook.com och skriv in din adress och ditt mobilnummer, ange om du vill betala med swish eller få faktura. Om du beställer idag eller senast i morgon onsdag kl 12.00 så kommer jag att skicka din bok, eller dina böcker (rea på mina tidigare NW-böcker), då också. Och så håller vi tummarna för att Post Nord är snabba. Och att jag får rätt böcker i morgon som sagt. Om allt sånt funkar så kommer jag att funka – det kan jag garantera!

Boken kostar 299 kr plus spårbar frakt på 63 kr vilket blir totalt 362 kronor. Du betalar när du har fått ditt paket. Nose Work med plusmeny väger retsamma 552 gram vilket innebär att om du vill köpa två böcker av samma hamnar frakten på 95 kronor. (Vilket innebär i sin tur att det är lika bra att du beställer tre exemplar på en gång, eller en av mina tidigare NW-böcker, då det ryms i samma frakt på 95 kronor ;-))

Men vad handlar Nose Work med plusmeny om då, kanske du undrar med all rätt! Här kan du läsa baksidestexten:

REA!! Passa på att beställa mina tidigare Nose Work-böcker: ”Nose Work – det bästa du kan göra med din hund” samt ”Så hamnar du på pallen i Nose Work.” Båda kostar numera 179 kronor istället för 229 kronor. Plus spårbar frakt på 63 kronor. Men två böcker går ju ned i samma paket för samma porto. Förutom den lite tyngre Nose Work med plusmeny. Då kostar två till tre böcker 95 kronor i frakt.

Dessutom kan du så klart beställa min bok ”De 10 viktigaste sakerna din hund bör lära sig”. Den tar upp vanliga frågor som många hundägare har, plus att jag berättar om saker som jag tycker är viktiga för att få en glad, nöjd och tillfredsställd hund. Den kostar 195 kronor. Plus spårbar frakt 65 kronor. Men två-tre böcker går ju ned i samma paket för samma porto.

/mvh Susanne

 

 

När ”bebisen” kan mer än man tror

Att gå in på ett tävlingsområde med min grosser münsterländer Skott är en pärs. Som idag när vi gick in i ridhuset i Piteå idag för att tävla rallylydnad.

Oj, så oerfaren och stirrig han är! Han drar ut i kopplet kors och tvärs, ”boffar”på saker, ska hälsa på massor av hundar och människor. Jag säger ”sitt” och tycker att han bara kan sitta och titta på allt. Men nejdå, ”sitt” finns inte med i hans ordförråd. Han sitter typ två sekunder och blir sen förtrollad av nåt nytt han ser och stiger upp för att kolla in det. Femtiotvå gånger på rad! Och om typ 20 minuter ska vi in och gå vår runda i nybörjarklass! Herregud! Vi är ju inte ens på samma planet!?

Jag tänker på Hagel. Min sexåriga vorsteh. Om jag skulle ha tävlat med honom hade jag känt mig betydligt tryggare. Men jag bannar mig själv. Så får jag inte tänka. Klart att jag hade känt mig tryggare med Hagel, vi har ju samarbetat i SEX år. Jag och Skott har ju bara samarbetat i ett och ett halvt år. Om man nu ska kalla det samarbete. Vi har i alla fall lärt känna varann i ett och ett halvt år! 😉

Sakta, sakta vänjer han sig en smula vid stället. Jag börjar testa några enstaka sitt, ligg, fot och Skott kan koncentrera sig i tre sekunder innan han brakar iväg nånstans och ska kolla nåt nytt kul. Jag låter honom får vara så fri som möjligt. Så han bara får landa.

Vare sig jag vill eller inte så är det nu vår tur att gå in på banan. Vi har klarat två kvalificerade rundor i nybörjarklass sedan tidigare, båda på 86 poäng. Det vore kul om vi tog vårt tredje och fick diplom. Vi har chans på A-rundan som vi ska göra nu och B-rundan som vi ska göra lite senare. Det känns skönt med två chanser. Någon av rundorna KANSKE vi kan vara lite samstämmiga? Så här ser banskissen ut:

A-rundan

De första skyltarna går bra. Skott är helt plötsligt rätt uppmärksam. Efter några skyltar till märker jag att vi har ett bra flyt. Jag tror banne mig att Skott UPPSKATTAR att få något konkret att göra så han inte bara står och glor/gapar/drar i kopplet/studsar/boffar. Så han hänger med jättefint. Härlig känsla. Vi får nån nosning på en kon i spiralen men det struntar jag i. Vi går ut och jag berömmer honom supermycket och ger gotta. Här kan du se rundan:

Det visar sig att vi fått ihop till 95 poäng! Waow, det är bland det högsta jag fått i nybörjarklass någon gång. Jag får se filmen som kompisen Anna spelat in från rundan. Blir nästan tårögd när jag märker hur fint min lilla ”bebis” kan gå. Vad han kan?!

Diplomrosett till Skott!

Det innebär ju att vi har diplomet i nybörjarklass i vår hand. Dessutom vann vi! Tänk att min lilla ”bebis” gjorde det bäst av alla 22 startande idag. Kul bonus. Vi kan slappna av på andra rundan. Skönt. Och tur. För när jag tar in Skott i ridhuset för nästa runda är han lika galen/disträ som sist.

– Den som ser oss nu kan aldrig tro att vi fick 95 poäng och vann för bara en halvtimme sen, säger jag till Anna innan jag går in på B-rundan med Skott.

Så här ser skissen för B-rundan ut:

B-rundan.

Han är inte lika fokuserad som på första rundan. Han går lite långt ut och det blir lite strul på skylten 1-3 steg backa. Men som helhet är det bra ändå. Faktiskt. Vi får ihop 88 poäng. Waow! Domarkommentaren på protokollet lyder ”Tjusig bakbenskontroll! Jättefin runda som vi blir glada av!” Sånt värmer! Vi blir dessutom fyra av 22 startande. Kul.

Två medaljer och en jättefin rosett! =)

Så vad vill jag förmedla med detta? Tja, tre saker.

  • Det första är att du ska ta dig tid och låta hunden kolla in och landa, utan krav, i sin nya miljö. Kräv inte lydnad och ordning på en gång, låt hunden ”bara vara” i största möjliga utsträckning utan att störa andra förstås.
  • För det andra att du kan tänka på att vissa hundar, när de fått landa i sin nya miljö, verkligen uppskattar när du tar täten och ger den uppgifter att fokusera på istället för att kolla på allt spännande i omgivningen.
  • För det tredje att du inte ska tro att folk har sån pli på sina hundar bara för att de lyckas på en rallylydnadsrunda. Direkt de går ut från banan kan hundarna vara helt crazy igen. Som Skott till exempel! =)

/mvh Susanne

Vilken grosser-helg!

I helgen var jag och Skott på ett grosser-läger strax utanför Arjeplog. Det finns bara cirka 50 grosser münsterländer i Sverige, och ungefär lika många i Norge. Nu kom 11 av dem till denna plats för att träna ihop under ledning av Mattias Vesterlund på Hundskolan Vision. Så roligt att få träffa alla andra grosser-nördar!

Här tränar vi på Mattias gård.

Här kan du se porträtt på alla grosser münsterländer som var med. Kan du hitta min Skott?

På lördag tränade vi på grunder som fot och stannakommando. Vi fick träna på sprättburar med hundskolan visionsripor (dummy med plastremsor) samt riktiga duvor. Vi hade även teori om bland annat stadga, dirigering, avanceplatta och annat.

Här kan du se en film när jag och Skott tränar på stannakommandot när en duva flyger upp. Han blir så förtrollad av fågeln att han inte kommer ihåg att han ska sätta sig, fastän jag säger ”stanna” med ganska rejäl ton. Men han stannar ju i alla fall! =)

På söndag klockan 08.00 gick vi upp på fjället och ”lekte” jaktprov. Vi fick söka två och två, medan resten gick i en samlad grupp efter. Det är förstås jobbigt att gå med hund i koppel i grupp sådär. Många hundar stretar och drar, de vill vara först och gärna sticka ut själva och söka. Jag och Skott har tränat mycket på att inte dra i kopplet i sommar (har inte gått sååå himla bra), men nu bestämde jag mig för att inte bry mig om sånt. Om jag skulle träna på att inte dra i kopplet i detta sammanhang skulle det bli för svårt och jag skulle mest få ägna dagen åt att tjafsa med honom. Istället fokuserade jag på att hans första upplevelse av fjället skulle bli super. Hans matte skulle vara positiv och glad, han skulle förhoppningsvis få hitta någon fågel och få mitt stora beröm och vara min hjälte.

Kort samling på fjället.
Det blåste friskt. Men jag tar hellre sånt väder än sol och 30 plus! =)
Mattias Vesterlund är en engagerad instruktör som gör sitt yttersta för att alla ska utvecklas och lyckas.

Vi fick feedback från Mattias både som om han var jaktprovsdomare och instruktör. Vi fick tips som slipade oss som hundförare, fågelfinnare och provdeltagare.

När jag och Skott skulle söka samtidigt som en annan hund var jag nervös i början. Jag trodde att Skott, som bara är ett år, skulle vara mer barnslig och leksugen, eller vara osjälvständig och följa efter den andra hunden för att se var den sökte. Men jag blev glatt överraskad. Han gick självständigt och fint i söket och jag kunde styra honom med lågmälda ord och kroppsrörelser. Häftig känsla!

Vi lyckades också hitta fågel vid ett par tillfällen, även om det inte hann bli något riktigt stånd och sånt. Men Mattias sköt med en ”låtsaspistol” så vi fick öva på att det smäller och att stanna. Riktigt kul.

När vi samlades för en sista genomgång klockan 17.00 var både jag och Skott ganska möra. Att Skott lägger sig ned så här och bara slocknar hör inte till vanligheterna.

Skott har rullat ihop sig på sista samlingen.

Nu hoppas jag innerligt att det blir några bra situationer när fågeljakten drar igång den 25:e. Jag ska ta med både Hagel och Skott till jaktmarkerna. Först går jag med Skott en timme. Sedan Hagel. Så får de vila i bilen mellan varven. Såååå spännande det ska bli!!

/ Susanne

Hänger du med på aktivitetspromenaden?

Hoppas att du vill hänga med på min nya ”grej” med aktivitetspromenad. På torsdag den 28 juni kl 18.30 samlas vi på grusparkeringen intill Folkparken i Skellefteå. Vill du knappa in en adress är det Mossgatan 28.

Du behöver ta med:

  • Enormt mycket GODA och VÄRDA godisar till din hund. Den behöver inte äta middag före! 😉
  • Bajspåsar.
  • Fikaväska om det är uppehåll. Picknickfilt.
  • Vatten och vattenskål till hunden.
  • Regnställ och stövlar om det regnar. Jag kör oavsett väder. Hunden ska ju rastas ändå, eller hur?

Vi börjar med att träna hundmöten. Så låt hunden sitta kvar i bilen så den inte får ”tjuvträna” medan vi styr upp i vilken ordning vi ska gå. Jag delar upp alla som kommit i två grupper. Ena gruppen går åt ena hållet på en utmärkt slinga, den andra gruppen går åt andra hållet. Vi håller ett mellanrum på minst 50 meter mellan varje ekipage i gruppen. Halvvägs på rundan får du alltså börja mängdträna hundmöten och belöna när hunden gör rätt. Vi går ETT varv och återsamlas sedan på grusparkeringen.

Efter det blir det Ramboträning, det vill säga tuff men kul miljöträning. Vi kommer att gå i olika trappor, balansera på brädor, gå på plåt, klättra på saker. Kom ihåg att inte pjåska och tycka synd om hunden om den verkar orolig i någon situation. Det gör bara i så fall att hunden får vatten på sin kvarn, den tänker att då ÄR det verkligen något att vara rädd för om matte/husse pjåskar så där. Istället ska du agera hurtfriskt, tryggt och peppande. Belöna högljutt och entusiastiskt varje framgång som hunden gör.

Sedan börjar vi gå vår promenad. Vi går under E4 och siktar mot Solbacken. Halvvägs stannar vi för allmänlydnadsövningar. Efter det fortsätter vi en bit och gör nosövningar. Vi går vidare, under E4 igen och passerar nära OKQ8 på Solbacken. Vi tar elljusspåret tillbaka, gör allmänlydnadsövningar, och när vi är åter vid Folkparken blir det rallylydnadsövningar. Efter det samlas vi på gräsplätten vid dansstatyn, tar det lugnt ett tag och fikar.

Vi håller på i cirka två timmar. Det kan antagligen bli längre om vi är många. Nu får alla som vill vara med, men OM det blir väldigt många så får ni räkna med att det blir en del väntan även om jag ska göra mitt yttersta för att det ska bli bra.

Jag kommer att testa att ha ”drop-in” på denna aktivitet. Du behöver alltså inte anmäla dig, men om du tänker komma så får du gärna hojta till när du ser att jag lägger ut det på Rackarungarnas Facebooksida så jag får ett hum om hur många det blir. Det kostar 250 kr/ekipage. Du swishar på plats eller betalar kontant på plats.

/mvh Susanne

Fira varje gömma – ett sätt att fokusera

Golfproffset Annika Sörenstam har alltid varit rätt duktig på att spela golf. Men inte alltid så proffsig. I alla fall om jag ska tro på den historia som NW-instruktören och hockeycoachen Conny Elfsberg berättade för mig på Nose Work-lägret förrförra helgen.

Conny berättade om när Annika ännu inte slagit igenom helt. Hon fanns med på listorna över duktiga spelare (den där listan kallas säkert något men jag orkar inte ta reda på det och ni fattar ändå) men var inte i topp. Hon tog hjälp av en mental coach som Conny nämnde ett namn på, men som jag glömt. Det gäller att bara komma ihåg det viktigaste – som jag kommer till alldeles strax. =)

Den här coachen studerade Annika när hon tränade. Hon stod och slog långa raka bollar (det heter säkert också nåt särskilt med golftermer). Hon slog ett perfekt slag och bollen flög spikrakt precis dit hon tänkt. Hon placerade en till boll framför sig och slog ett till lika perfekt slag. Hon placerade en tredje boll framför sig och slog ett lika perfekt slag igen. Hon tog fram en fjärde boll. Då råkade hon få en liten felträff och bollen drog iväg snett.

– Idiot, röt hon till sig själv samtidigt som hon slog sig själv i pannan.

Efter det upprepas scenariot. Annika slog iväg flera perfekta bollar, utan ett ord. Men när det sket sig slog hon sig i pannan och kallade sig Idiot. Vad gjorde nu coachen åt detta?

Han bad henne fira varje lyckat slag ordentligt. Och inte banka på sig själv för de misslyckade slagen. Hon började tveksamt. Sa lite försiktigt ”jaaa” och höjde ena armen lite lamt i en segergest. Men till slut blev det bättre. Hon sa ”JAAAA” och spände armen i en riktigt engagerad gest.

Varför berättade Conny allt detta för mig? Jo, jag hade nämligen lite motvilligt ställt en fråga ( i slutet av lektionen när alla andra gått ut). Jag frågade om han hade något tips för att bromsa min prestationsångest när jag tävlar i Nose Work.

Jag tycker ju att om jag ska vara värd att anlita som instruktör så måste jag ha många egna erfarenheter. Jag måste ju ligga i täten. Om jag ska kunna inspirera, hjälpa och peppa andra ekipage som tävlar måste jag ju själv ha kommit så långt man kan, så jag har praktisk erfarenhet av det jag pratar om. Ja, det är alltså mer eller mindre ett krav jag sätter på mig själv. Vilket gör att det lätt blir lite FÖR viktigt när vi tävlar. Jag VILL så mycket att hälften vore nog. Missförstå mig rätt – jag tycker att Nose Work är en av de roligaste och mest spännande tävlingsformer jag någonsin hållit på med – så det är inte så att jag vantrivs på tävling. Inte alls. Men när jag träffade Conny tänkte jag ta tillfället i akt att fråga ett proffs hur jag ska hantera denna bubblande prestationsångest. Det var då han berättade om Annika Sörenstam.

Ska detta överföras till en Nose Work-tävling så handlar det om att jag ska fira varje hittad gömma, verkligen glädjas och njuta av att vi hittade just den gömman. Att strunta i resten. Bara fira varje gömma. Som Annika firade varje lyckat slag. Och inte kalla mig Idiot när vi missar någon gömma. Fast fullt så illa brukar det inte vara, men ändå, det blir lätt att man överanalyserar och bankar på sig själv för misstagen – och glömmer att fira allt som faktiskt gick bra.

Så det var mitt mantra nu när jag startade på klass 2-tävlingen i Gällivare: ”Fira varje gömma”. Jag hade till och med satt en melodi på det, den där låten ”We are all the winners” med Nick Borgen. Inte världens bästa låt, men den passade bra med orden ”Fira varje gömma, det betyder mest”.

Varje gång jag började tänka på hur svårt det kunde bli, att jag kanske inte skulle lyckas ta det tredje diplomet i klass 2, hur besviken jag skulle bli då – så manade jag fram mitt mantra ”Fira varje gömma”. Så gjorde jag också precis i starten på varje sök. Och som jag firade sen! Vi hittade alla åtta gömmor och tog vårt tredje diplom. Vi är nu uppflyttade till klass 3! Det blev även Maria Forsberg med sin schäfer Ökke. Det är vi två som firar med våra diplom på bilden högst upp =)

Så här såg sökområdena ut:

Vi började med fordonssök. Domare P-A Bergström envisas med att vara med på bild. Det är fyra fordon, tre och en halv minuts söktid, två gömmor.
Sedan blev det utomhussök. Två gömmor, båda otillgängliga och tog tid att reda ut. Söktid fyra min.

Efter pausen blev det inomhussök. Här ses delar av området, men även väggar och skåp bakom mig ingick i området. Två gömmor, varav en satt både högt och lite otillgängligt. Söktid tre och en halv minut.
Behållarsök i kort korridor till vänster. Doft i gul hjälm.
Resten av behållarsöket. Doft i rör med ”avstickare” mitt i samlingen.

Nu var det förstås inte bara mitt nya mantra som hjälpte oss att lyckas. Det var även att Hagel är så fantastiskt målmedveten, doftsäker, hängiven och miljösäker. Och att jag läser honom rätt. Och en stor portion tur måste man också ha.

Men jag tänkte att jag skulle dela med mig av den här historien så får du själv fundera över dina hjärnspöken. Kanske är det dags att fira mer än du bankar? Vilket mantra blir ditt? Du får norpa mitt om du tror att det funkar. Men låten är snudd på töntig … jag vet =)

/mvh Susanne

Tro ingenting. Var nollställd. Det var mitt mantra.

I dag tävlade jag och Hagel i Nose Work klass 2 i Luleå. Jag hade haft några tuffa tävlingar bakom mig då det jävlats en hel del. Jag hade börjat tvivla på mig själv. Det var ju jag som sabbade allt många gånger. Som nu senast i Kumla.

På banvandringen för utomhussöket säger domaren att allt ingår: Golv, väggar och tak. Det – i kombination med att jag hört andra tävlande säga att det brukar bli svåra tävlingar när dessa domare dömer – ofta gömmor på höjd och så – gör att jag genast spanar uppåt. Utan att jag märker det så tänker jag ”Där och där vore det passande att göra en svår hög gömma”. Först några dagar efteråt inser jag hur korkat det var. I alla fall när man har en sådan mottaglig hund som jag har. För omedvetet styr jag Hagel med min förväntan. Omedvetet blir han då också mer noggrann där jag har hög förväntan. Och omedvetet tolkar jag det som att han minsann har ett intresse där, precis där jag trodde! Ja, nu när jag beskriver det så inser både du och jag hur korkat det är! Men det är så himla lätt att trilla dit! Så på utomhussöket hittar vi en rätt gömma i en skräpkorg och sedan dras jag till mitt misstänkta ställe. Och minsann vindar Hagel in lite extra där. Och till slut har vi lurat varann så jag säger markering istället för att faktiskt röra mig därifrån. Det ser du på filmen här. Även om det svider visar jag upp filmen ändå. En gratis lektion i hur man INTE ska göra.

Så. När jag nu startade i Luleå hade jag hunnit analysera det där. Jag insåg att jag gjort precis samma misstag som jag gjorde på min första NW-tävling i klass 1. Den kan du läsa mer om här. Har jag då inte lärt mig någonting på den här tiden? Hur skulle jag göra för att inte klanta mig igen? Jo, jag bestämde mig för att vara HELT nollställd. Inga förutfattade meningar. Inte tro ett skit. Bara gå in och söka av varje meter med samma inställning. Inget ställe är viktigare än något annat. Så under hela banvandringen och hela tävlingsdagen upprepade jag för mig själv: Tro INGENTING!

Dessutom vet jag att jag oftast är för peppad första dagen. Jag vill för mycket. Jag har längtat för länge. Jag gillar tvådagars-tävlingar för då är jag och Hagel lite mer sansade dag två. Men nu var det bara en endagstävling i Luleå. Hur skulle jag lösa det? Jo, sambon och sonen fick ordna en låtsastävling dagen före. Med tidtagning och allt. Sambon tog tid och sonen gick helhjärtat in för filmuppdraget =). Här kan du se hur det såg ut.

Så var det dags för oss att starta. Vi hade startnummer 18 av 25. Alla fyra sökområden gjordes i ett svep. Först utomhussöket. Två gömmor, tre minuters söktid.

Utomhussöket. Domare P-A Bergström fick äran att vara med på bild.

Sedan fordonssöket. Två fordon. En gömma. Två minuters söktid.

Fordonssöket.

Efter det behållarsöket. Två gömmor. Två minuters söktid.

Delar av behållarsöket.

Slutligen inomhussöket. Två gömmor. Tre minuters söktid.

Inomhussök: sökområdet till vänster.
Sökområdet till höger. Plus att det var en hylla på högra väggen.

Min plan var att söka av mitten först på utomhussöket. Det kändes mer konkret att börja med lådan mitt framför starten och trädgårdsmöbler än stegen till vänster som var min första tanke. Hagel var peppad. Han drog in området med bra fart. Vi kollade av lådan, trädgårdmöblerna, sedan åt vänster och sökte av stegen och annat jox som stod där. Vi kollade av husväggen och gräset. Sedan fick han vind och drog mot lådan vid starten. Där märkte jag snabbt att det var något därunder. Den gömman hade nog inte Hagel haft tid att bry sig om när han var så laddad i starten.

– Markering!

– Rätt.

Yes, bra start. Klanta inte till det redan nu. Sök vidare i lugn och ro. Var har vi inte varit? Vi har inte kollat på höjd intill husväggen. Så jag viftade med handen så att Hagel skulle söka av fönsterkarmarna. Där får vi ett oväntat intresse. Bakom ”spjällen” intill ena fönstret.

– Markering!

– Rätt.

– Färdig!

Oj, så spännande det är att tävla! Jag går igång så in i bängen. Pulsen är typ på max och jag har så mycket adrenalin i benen att jag knappt kan gå vidare till fordonssöket. Puh, samla ihop dig nu för sjutton. Det är mycket kvar än. Ett djupt andetag och så kastar vi oss in i fordonssöket. Vi börjar framtill på personbilen och backar mot släpet. Hagel får intresse vid kanten på släpet och jag börjar fundera om jag ska säga markering. Men så lugnar jag mig själv. Tidtagaren har ju inte ens sagt 30 sekunder, varför ska jag ha bråttom? Vi måste ju kolla andra sidan först. Så vi söker vidare, runt baksidan av släpet och så på motsvarande ställe fast på andra sidan får jag en mycket tydligare markering.

– Markering.

– Rätt.

– Färdig.

Ojojoj, oerhört spännande nu. Vi är ju faktiskt fortfarande med i matchen. Stor publik har vi också som hänger med in till behållarsöket och inomhussöket. Särskilt behållarsöket har strulat på sista tiden. Jag vet inte riktigt varför faktiskt. Men jag känner en viss oro att vi ska klanta oss igen. ”Nåja, ge bara Hagel tid att lukta på alla behållare så har du gjort vad du kan” – tänker jag.

Han springer in med lite för bra fart. Hinner inte lukta ordentligt tycker jag. Slarvar runt och vill gärna göra ett inomhussök av det istället. Men jag visar tydligare på några burkar och då blir han mer fokuserad. Han stannar till vid en burk. Visar att den luktar spännande.

– Markering.

–Rätt.

Yes, en till bara. Var är den? Snart stannar Hagel vid en till burk. Jag känner att det måste vara rätt.

– Markering.

– Rätt.

– Färdig.

Shit pom fritt alltså. Nu har vi ETT sökområde kvar. Inte klanta sig nu! Det är inomhussök med två gömmor. Tre minuter. ”Det är gott om tid” – intalar jag mig.

Nu gör vi något riktigt snyggt faktiskt. Jag gör som jag brukar på inomhussök, jag går in, vänder på hela ekipaget och startar honom i dörrkarmen på höger sida. Och direkt ser jag att han faktiskt har en doft! Vilken luring! Jag väntar in tills han har bestämt sig.

– Markering.

– Rätt.

Yes, då är det bara EN gömma kvar. Hjärnan samarbetar INTE utan börjar tänka sånt som ”oj, så nära ett diplom, TÄNK om det blir ett diplom” och jag skriker inombords till min hjärna ”Du har inte tid med det där nu. Håll käften och läs hund för fan”. Faktiskt! =) Så jag läser hund. Vi söker runt i rummet. Får lite intresse kring tjock-tv:n men inte mer än så. Efter ett varv börjar jag anvisa lite högre. Och där, på högra kanten av whiteboarden, ser jag ett intresse.

– Markering.

– Rätt.

– Färdig.

Sedan brakar jublet igång. Vårt andra diplom! Såååå himla skön känsla! Min plan om att INTE TRO NÅGONTING höll! Genrepet med sambo och son gav ett lugn. Eller så hade vi bara tur!? Men det var väldigt skönt att ha lite tur en gång. Nu kan vi klanta oss på typ sju tävlingar till innan jag blir deppig igen. =)

/Susanne