Det här med tur/otur och korta söktider

Jag och min vorsteh Hagel tävlade Nose Work i klass 2 i Timrå i söndags. Det blev vår sämsta tävling hittills. Vi hittade endast en gömma i varje sök, alltså totalt 4 av 8. Plus att jag chansade och sa markering på några ställen vilket gav oss några felpoäng. Jag har försökt dra några lärdomar av våra upplevelser och ska dela med mig.

Först ska du få veta förutsättningarna. Så här såg sökområdena ut. Det var två gömmor i varje sökområde.

Fordonssöket. Två fordon. Inga tassar tillåtna på bilen, tassar ok på Caterpillarfordonet. Söktid: 3 min 15 sek.
Behållarsöket. Målarburkar, byttor, kannor, brödlådor, väskor och annat. 2 min söktid.
Utomhussöket. Två vallabodar plus ”altanen” och väggen där emellan. Söktid: 2 min.

Interiörbilder av vallabodarna.
Inomhussöket. Omklädningsrum plus duschrum. Söktid 3 min.
Duschrum som hörde till inomhussök.

Vi delades in i två grupper och min grupp började med fordonssök och behållarsök. Min taktik på fordonssöket var att springa förbi personbilen och börja med Caterpillarfordonet. Detta eftersom vi fått en del felpoäng för tassar på fordon på vår senaste tävling (första gången – aldrig haft det problemet förut) och ville ”spara” ev tass-fel-poäng till slutet. Vi började vid skopan och backade runt på ena sidan. Jag såg att Hagel reagerade tvärt över något men han släppte det. Vi hade vind från baken av fordonet och jag lät honom nosa igenom den delen noga ifall det han reagerat på kom därifrån. Inget fynd. Vi jobbade vidare med andra sidan, kom fram till skopan och DÄR på ena kanten blev det en tydlig markering. Rätt! Puh! Hur skulle jag prioritera nu? I vanliga fall tar jag helst bara ett fordon ett varv. Men jag hade ju sett något intressant på ena långsidan. Jag bestämde att vi tar Caterpillarfordonet ett varv till innan vi tar personbilen. Men ingen träff nu heller. Så över på personbilen. Lite intresse i ena bakdäcket men det var det däck som var närmast gömman på skopan så troligen var det bara den doften som fastnade mot däcket. Sedan var tiden slut. Den andra gömman satt på själva bandvagnsbandet, i midjehöjd, på Caterpillarfordonet. På den sida där jag hade noterat lite intresse. Tusan också. Redan nu var diplomet borta.

Nåja, bara att slappna av då och briljera på behållarsöket tänkte jag. Min taktik var att börja från vänster, sedan ta behållarna i ytterkant och jobba mig inåt. Gick hyfsat. Snart fick vi intresse i en kopparkanna. Markering. Rätt. Skönt. En till. Men det var flera som var halvintressanta. Och på resväskan luktade Hagel jättemycket och krafsade till slut. Den måste det vara! Markering. Fel. What? Istället var doften i en av målarburkarna längst ut åt höger. Vi hade kollat in dem snabbt ett par gånger men Hagel hade inte fått in någon doft. Men varför blev han så till sig över resväskan då? ”Har ni någon annan doft där i?” frågade jag men fick intrycket att så inte var fallet. Jag menar – om de lagt i någon störningsdoft som han reagerade på borde det vara bra att veta så vi kan träna på det. Eller om det bara var slembobbor – det kan han ju också gå igång på. Nåväl, ibland blir det bara knas.

Nästa sök var utomhussöket med vallabodarna. Hade jag haft full pott sedan tidigare sökområden hade jag blivit ganska stressad, och irriterad, över den korta söktiden: 2 minuter! Nu kunde jag stå och skratta åt alltsammans.

– Det blir som när man tävlade klass 1, bara kasta sig in i varje vallabod och se om hunden fångar upp någon doft, kommenterade jag.

Det var väl den taktik jag hade. Jag vet att jag och Hagel kan vara snabba när det behövs. Jag kunde ta det här söket som en kul utmaning, särskilt eftersom vi inte längre hade någon diplomchans. Så vi stod vi startlinjen och scannade. Hagel fick välja vilken bod vi skulle kolla först. Han valde höger. Det visade sig vara synd. Det gäller ju att ha tur i den här leken också. Vi kollade höger bod ett tag. Han verkade intresserad uppåt så han fick hoppa upp på båda bänkarna där inne. Men inget napp. ”30 sekunder kvar” hojtade tidtagaren. Men vad i h-vete? Hur kan tiden gå så snabbt? Vi kastade oss ut, kollade snabbt ”mellanområdet” och sedan in i den andra boden.  Där var det intressant på ena bänken. Markering. Rätt. Yes. Då ska vi bara hitta en till på cirka 10-15 sekunder. Det gick ju inte. Suck. Herregud. Den andra gömman var också i den vänstra boden. Ner mot golvet någonstans.

Nästa sök var inomhussöket. Ett stort omklädningsrum. Med rymligt duschrum med bastudörr och annat. 3 minuter. Tajt. Men inte omöjligt förstås. Man fick köra lös hund om man ville. Jag hade inget att förlora och tänkte att det kan vara bra träning att göra det även på tävling. Det gick ganska bra. Det är faktiskt skönt att inte hålla på och rådda med kopplet utan bara läsa hund. Vi hittade en gömma under bastudörren. Men den andra var knepig. Vi hade intresse inne i hörnan, bland kläderna på bänken, bakom träningscykeln. Men inte klockrent. Vi fortsatte runt. ”30 sekunder kvar” Nu igen? Hur många gånger har vi inte hört det idag? Bråttom igen då. Kollade cykeln lite snabbt. Ingen träff. Kollade kläderna i hörnan, Hagel verkade inte övertygad, men intresserad. Det fick duga. ”Markering” Fel. Jaha. Doften satt högt upp på träningscykeln, under displayen.

Lärdomar? Tja, det vette sjutton faktiskt. Vet inte om jag kan dra någon konkret lärdom av det här – alltså så att jag vet vad vi ska träna mer på. Just nu tänker jag att det handlar mycket om tur och otur också. Otur att ta ”fel” vallabod först när det bara är två minuters söktid. Otur att hunden sökte lågt på just den meter där det var hög gömma. Otur att inte få in doften fastän vi passerade rätt ställen. Visst: Ingemar Stenmark sa ju de kloka orden ”Ju mer jag tränar desto mer tur har jag”. Det är ju så. Vi HAR tränat riktigt bra. Men ibland har man otur ändå.

Jag grunnar på den här ökade trenden med korta söktider på klass 2 tävlingar, som jag tycker mig ana utifrån de senaste tävlingarna som jag deltagit på. Vad ger det för följder? Ingen fick diplom i söndags. Jag har varit på flera klass 2-tävlingar där ingen fått diplom. Nose Work ska vara för alla sägs det. Men med extremt korta söktider blir det inte för alla. Jag tycker att det redan finns nog med utmaningar som det är i klass 2. Det är TVÅ gömmor som ska hittas på varje område. Det kan ta tid att utreda en doftbild och hitta den korrekta platsen. Gömmorna kan vara höga och oåtkomliga. Det är större sökområden. Det är störningsdofter. Det är totalt ofta 8 gömmor som ska hittas för att få diplom. Det är inte lätt. Ska det dessutom måsta vara sådan tidspanik?

När man ska särskilja ekipage på en resultatlista är det antal funna gömmor som är viktigast. På andra plats kommer eventuella felpoäng. Först på tredje plats är tiden avgörande. Men när domarna sätter extremt korta söktider blir det ju tiden, och turen, som blir avgörande. Det blir en tidshysterisk sport. Inte en sport som främjar sökarbetet.

Jag kan förstå att domarna, och arrangören, vill ha en kortare arbetsdag på en söndag. Jag har själv hört, på tidigare tävlingar, hur domare/arrangörer resonerat. Men att sätta korta söktider är enligt mig inte rätt väg att gå för att korta arbetsdagen. Minska antalet tävlande istället och låt dessa få en ärlig chans att göra ett bra sökarbete utan hysteri.

Någon som läser detta kanske protesterar och menar att om en hund inte ”är på jobbet” så tar det ju 3-4 minuter innan söktiden är slut, vilket gör att det tar onödig tid. Men låt i så fall domarna bryta söket när hundarna uppenbart har kroknat, söker annat eller bara går runt och frågar sin förare om hjälp. Det får ju domarna göra redan nu.

Någon sitter troligen på sin kammare nu och tänker att jag bara är bitter och dålig förlorare nu när det gick dåligt. Visst är det trist när tävlingar går åt fanders. Men jag menar att det handlar inte om det. Jag och Hagel är i regel snabba. Särskilt när vi också har lite tur 😉 Så vi skulle kunna gynnas av dessa korta söktider. På lång sikt i alla fall. Men det finns många som inte alls skulle gynnas. Och jag vill inte se en utveckling av sporten där det bara är turbohundar i klass 2. Vad behövs det då för att klara klass 3?

Avslutningsvis vill jag tacka Nosjakten Sundsvall för ett bra och trevligt arrangemang. Domarna likaså. Ni gjorde det bra och gav trevlig, konstruktiv feedback. Det jag framfört ovan är alltså inte en sågning av arrangemanget. INTE ALLS. Utan en notering om en trend som jag tycker mig se. Vad jag tycker om det. Om nu det stämmer?

Det jag tycker är ju inte facit. Du kanske har helt andra erfarenheter än vad jag har? Du kanske har tävlat klass 2 med söktider som varit helt okej? Du kanske tycker att det bara är en rolig utmaning om det blir korta söktider? Du kanske tycker att klass 2 är på tok för lätt så att det måste vara korta söktider för att kunna sålla ”agnarna från vetet”? Berätta!! Kommentera i detta inlägg eller i FB-inlägget. Jag vill gärna bredda min bild.

/mvh Susanne

Är du en sån som har påse i väskan?

Skyddar du din belöningsväska genom att ha en plastpåse i den? Eller gör din hundträningskompis på det här viset? Då bara MÅSTE ni kolla in min film. Jag har en längre tid funderat på VARFÖR man håller på så, och kommit på en bra liknelse. =)

Varje fredag lägger jag upp en ny film på Youtube. Filmerna handlar oftast om olika träningstips, problemlösningar och liknande. Hoppas att du vill haka på och prenumerera! =)

Josefine och Aska fick läxa i kloklippning

Nu ska du få läsa om när Josefine Lohman lyckades ändra sin egen och sin jämthund Askas tänk kring kloklippningen. Det hade börjat bli problem, Aska kämpade emot och fick mer och mer panik varje gång. Och Josefine började oroa sig allt mer för varje gång.
Passande nog handlade nästa träff på min valpkurs bland annat om kloklippning. Deltagarna fick tips och råd och övade praktiskt. Josefine tog till sig tipset om att klippa en klo per dag, det är en bra modell för både rädda hundar och även förare som tycker att det är läskigt. Det ska inte bli ett utdraget scenario, utan göras lite snabbt och rappt, så hunden inte hinner gruva sig så mycket. Här kan du läsa mina nio tips för en lyckad kloklippning. Josefine fick i läxa att klippa en klo per dag, och varje gång ge en STOR smaskig belöning, fram till nästa träff en vecka senare.
Här kommer Josefines berättelse:
”Varje morgon skulle en klo klippas och sen skulle Aska få något supergott att äta, hur svårt kan det vara?
Morgon ett, med en liten klump i magen och en fruktansvärd oro för att råka klippa i pulpan första morgonen och förstöra allt så skar jag lite leverpastej i små bitar och visade Aska vad jag hade. La det sedan på golvet i köket och ställde Aska mellan mina ben mot diskbänken så hon inte skulle kunna backa, med klotången redo så var det bara det sista kvar. Snabbt nu, tassen upp, klipp och sen godis. Tog i tassen och i samma sekund började jag undra om min hund trodde hon var en ål. Efter två eller tre försök lyckades jag ta upp tassen och klippa en liten liten bit av klon så jag kunde släppa Aska och hon fick sitt godis.
Morgon två, samma process som dagen innan men jag hade en lite bättre känsla då jag faktiskt lyckats dagen innan. Men Aska hade inte en bättre känsla då hon återigen trodde hon var en ål … en skrikande ål till och med. Men det gick, ett snabbt klipp och Aska fick smaska i sig leverpastejen.
Morgon tre, stiger upp med en känsla av att min hund kommer hata mig innan veckan är över. Men vi gjorde samma som dag ett och dag två. När jag tar tag i tassen är det som att nån har bytt ut den där ålen till en sengångare som inte alls bryr sig om att jag ska klippa lite, tog lite lång tid på mig så hon hann rycka till lite men jag klippte utan problem och nu en vecka efter är det inga problem att klippa, klipper bara en klo varje morgon än så länge men snart ska vi nog prova två klor.

Nu tycker jag det är dagens höjdpunkt då det har blivit mer som ett samarbete mellan mig och Aska och hon nästan frivilligt lyfter upp tassen då jag ska klippa för att hon vet att godsaker väntar.”

Hälsningar Josefine

Vilket bra argument för att lägga godis intill doften

Som Nose Work-instruktör har jag märkt att det finns hundägare och även instruktörer som inte riktigt tror på metoden att lägga godis eller leksak intill doften när man introducerar en ny hund i Nose Work. Många tror att det gör att hunden bara kommer att söka efter godis eller leksak. Jag förklarar gång på gång att så inte är fallet, doften blir istället mer värdefull, hunden lär sig söka sig ända in till doften utan att fuska och det finns en rad fler fördelar. Om det verkligen var så att hunden bara söker efter godis om man tränar på detta sätt, hur sjutton skulle jag då ha kunnat ta ett diplom i klass två med min vorsteh Hagel? =)

Nåväl, jag har nu äntligen kommit på det BÄSTA argumentet. Nu hoppas jag verkligen att jag lyckas övertyga alla skeptiker =) Kolla in min film. Och klicka sedan gärna på prenumerationsknappen.

Sedan länge har jag skrivit tipsartiklar som jag oftast lägger ut på fredagar. Nu vill jag göra dessa inlägg i mer filmatiserad form och lägga ut i min Youtubekanal. Jag tänker köra så i ett år och sedan utvärdera. Hoppas att du vill hänga med genom att prenumerera på dessa inlägg. Här klickar du för att komma till min Youtubekanal. Tryck på prenumerationsknappen så har du full koll på vad som händer.

Om det strular med länken kan du söka på Rackarungarnas Hundskola i sökfältet på Youtube. Jag har lite drygt 100 prenumeranter idag. Inom ett år vill jag ha fått 1 000 prenumeranter. Tror du att jag lyckas? Det gäller att göra intressanta filmer med bra tips och innehåll. Gärna med glimten i ögat. Nu på fredag, den 6 april, lägger jag ut ett inlägg där jag retas lite med vissa typer av hundägare. Inget illa ment, bara en liten rolig detalj som jag har lagt märke till! =)

/mvh Susanne

 

Träna hundmöten på lunchen

Nu är det dags för ett nytt gratis träningspass i hundmöten. Vi träffas på tisdag den 27 mars kl 11.30 på Coop Bygg-parkeringen i Skellefteå. Du som tar bilen dit – låt hunden vara kvar i bilen medan vi snackar ihop oss om turordningen. Jag kommer att dela in er i två grupper, så får ni sedan vandra i väg i olika riktningar för att sedan börja mötas när ni gått ungefär halva sträckan.

Syftet med träningspasset är att du får träna på att möta andra hundar på promenaden, utan att hunden ska leva rövare. Visst kommer vissa hundar att leva rövare ändå, men kolla in steg-för-steg-tipsen som jag skrivit i ett tidigare inlägg och börja träna på fot redan nu så har du kommit en liten bit innan tisdag.

  • Ta med dig massor av extremt gott godis, har du inte testat korv/köttbullar/skinkosttub eller så tidigare så prova att växla upp med det.
  • Ta med bajspåsar.
  • Ta på ice-bugs/broddar om det är halkigt.
  • Ta med en beslutsam och positiv hundtränar-attityd =)

Ha det gott så länge så syns vi då!

/mvh Susanne

Tre gamla hundar fick testa Nose Work

Jag har praktikanterna Emma och Matilda hos mig i tre veckor. Då passade vi på att introducera mina tre gamla slädhundar i Nose Work. Det är siberian huskysarna Vante, Flinga och Blia.

Här tränar praktikanterna med Flinga och Vante.

Utan att vi visste det blev det några verkligt viktiga dagar. Blia blev nämligen akut sjuk och igår fick jag åka med henne till veterinären för den sista sprutan. Det var lika sorgligt som vanligt. Men det kändes ändå bra i hjärtat. Vi fick ge henne några riktigt bra sista dagar.

Här kan du kolla in filmen som jag gjorde efteråt. Min förhoppning är att det ger inspiration och tips till andra, som kanske också har gamla hundar, att komma igång med Nose Work. För det är en enormt bra aktivitet som gör att hunden får känna sig smart och den blir skönt nöjd och tillfredsställd.

Känner du att du vill ha ännu mer information och kunskap innan du kör igång så bör du kolla in mina webbkurser. De hittar du här: https://susanne-lindberg.mykajabi.com

/mvh Susanne

Tips för att få din hund till en klättermus

Jag älskar att träna Nose Work. Och jag älskar att träna med en hund som är orädd, vågar ta för sig och lösa problem på egen hand. Den förmågan går att träna upp.

Om du tävlar klass 1 får doften sättas upp till 1,20 meters höjd. Den ska placeras så att den minsta hunden i gruppen kan nå doftkällan med nosen. Det innebär att doften kan placeras en bit upp, om man bara ställer lådor, stolar, bord eller liknande som hunden kan hoppa upp på. Och det innebär i sin tur att det är bra på att träna på det.

Häromkvällen tränade vi på just det på min kurs ”Bli vass på att tävla i Nose Work”. Deltagarna i den kursen har köpt min webbkurs med samma namn, sedan har vi kursträffar då vi tränar praktiskt och konkret på det som jag har gått igenom i webbkursen. Här hittar du webbkursen om du vill kika närmare på den: https://susanne-lindberg.mykajabi.com.

Jag hade ordnat stationer där gömman var placerad så att hunden skulle behöva använda sig av stolar, bord och bänkar för att komma upp till den. Vi la godis intill doften för att hunden skulle få lite hjälp med motivationen att kämpa sig upp, och för att den skulle få en jackpot direkt den kom till doftgömman. Man kan ju också lägga hundens favoritleksak intill doften. Se bildspelet!

Det bästa och mest önskvärda scenariot är att hunden söker ”som vanligt” nere på golvet, får vittring av doften/godisen högre upp och börjar fundera hur den ska ta sig upp. Den hittar, på egen hand, en stol och testar den. Sedan jobbar den sig vidare upp på bordet. Och så hittar den doften och belöningen.

Men alla har inte tränat lika mycket på att våga ta för sig i miljön. För någon hund var det helt otänkbart att ens sätta upp en tass på en stol. Den hunden fick vi peppa enormt mycket, minsta ansats att försöka belönades. Vi lyfte också upp hunden på bordet och bara belönade att hon stod där. Sedan fick hon hoppa ned igen. Efter det fick hon hjälp av en person som var ”Hemlige Arne”, vilket innebär att man visar att man har en godis, sedan skuttar man iväg och låtsas gömma den här och var i sökområdet. Eftersom vi ville att hunden skulle tänka högt, alltså söka lite högre än vanligt, så koncentrerades Hemlige Arne-agerandet till höga höjder. Snart var även den här hunden uppe på borden och sökte. Visserligen på stela ben men med glad attityd.

En annan hund var riktigt snabb i tanken. Efter tre stationer med ”klätter-gömmor” så gick hon självmant upp på en stol och vidare på ett bord på ett helt annat ställe. Det visar att det här sättet att träna samma typ av övning flera gånger efter varann ger bra effekt. Coolt!

Vi tränade även på höga gömmor där hunden inte kunde ta hjälp av miljön utan fick sträcka sig så långt den kunde, och sedan få hjälp av föraren och bli lyft lite till så hunden kunde ta godisen intill doftgömman. Det är bra att hunden har en förväntan och målbild om att ”på de jobbiga höga gömmorna är det värt att söka sig för där finns oftast en godbit”. Ett sådant tänk hos hunden kommer att löna sig på tävling – särskilt i de högre klasserna.

Hoppas att bildspelet ger dig inspiration till nya träningspass. Skicka gärna en bild eller en film när du gjort något kul. Och du får gärna dela inlägget vidare om du vill.

/ Susanne