Jag väntar tillökning!

Nu har jag stora nyheter. Familjen ska utökas med en liten.

Ja, det handlar förstås om en valp. Jag har efter en tids letande hittat en valpkull där jag fått klartecken att jag får bli en av de stolta ägarna till en av de båda hanvalparna. Ska bli så spännande och kul.

Vad är det för hundras kanske du undrar? Jo, jag har tänkt på vad jag vill ha min hund till. Jag vill köra Nose Work, lydnad, rallylydnad, bruks, fågeljakt och drag. Därmed behöver jag en allround-hund. Hade jag bara velat göra de fyra-fem första sakerna så hade jag nog faktiskt skaffat en till cavalier king charles spaniel. Det är mycket hund i litet format. Men jag vill också köra drag. Och även om Gizmo gjort sitt bästa i dragselen så blir det ändå inte riktigt jämna lag när han ska springa bredvid vorstehn Hagel och våra siberian huskys.

Jag kunde absolut ha skaffat en till vorsteh. Jag var på vippen. Men jag gillar att testa nya raser. Jag har en massa raser på min ”vill-ha-i-framtiden-lista”. Så vad blev det då? Du som är insatt i hundraser och gillar frågesport ska få chansen att utmana dig själv:

  • På fem poäng: En ras som ursprungligen kommer från Tyskland.
  • På fyra poäng: Finns i två storlekar.
  • På tre poäng: Den mindre är brunskimmel eller brun och vit-fläckig. Den större är svartskimmel eller svart och vit-fläckig.
  • På två poäng: Vad heter liten och stor på tyska? Den mindre är vanligare. Jag ska skaffa den större.
  • På ett poäng: En stående fågelhund som ser ut som en långhårig svartvit vorsteh.

Fixade du det? Annars kommer facit här:

Det är en grosser münsterländer.

Och hur sjutton ser en sådan ut kanske du tänker? Scrolla ned vetja!

Den 1 oktober åker jag till Tromsö i Norge för att hämta valpen. Det är cirka 85 mil dit. Det är det näst längsta jag har åkt för att hämta en valp. När jag var 17 år och inte hade körkort fick min stackars mamma skjutsa mig de lite dryga 100 milen till Oslo (enkel väg) för att hämta min malinois Nitro. Men det är det värt. Det känns viktigt att få träffa uppfödaren och själv skulle jag aldrig sälja en valp om inte valpköparen orkar komma och hämta den personligen.

Det blev endast två hanhundar i kullen. Jag och den andra köparen, som faktiskt är från Örnsköldsvik, åker dit samtidigt och ska välja. Hoppas att vi fastnar för var sin valp, inte samma! Jag vill ha den jobbigaste valpen, den som gillar att brottas och ”döda bytet”. =)

Det här är den ena hanvalpen.
Det här är den andra hanvalpen.

Så nu har du säkert en sista fråga på tungan. Vad ska valpen heta?

Jo, eftersom Hagel heter Hagel och den här nya vovven ska bli en drag- och jaktkompis så ska han förstås heta …. trumvirvel … Skott! Så att jag kan ropa HagelSkott! =)

/ Susanne

Vad jag lärde mig på förra tävlingen som jag ska bli bättre på nu

Jag tävlade min första officiella klass 2-tävling i Nose Work i Hörnefors den 3 september. Och jag har banne mig inte haft tid att berätta om mina lärdomar från den tävlingen förrän nu. Men det passar ju bra, för nu i helgen väntas nästa klass 2-tävling i Timrå och då ska jag dra nytta av det jag har lärt mig. Jag tänkte berätta om det så att du också kan lära dig av mina misstag =)

I klass 2 tillkommer ju alltså doften lagerblad. Det är ofta två gömmor på varje sökområde, men ibland bara en. Som tävlande får du veta hur många gömmor det är innan du sätter igång. I Hörnefors var det två gömmor på alla områden utom behållarsöket, då var det en doftgömma.

Så här såg sökområdena ut:

Utomhussök.
Fordonssök.
Behållarsök.
Inomhussök, med domaren P-A till vänster =)

Vi var nio tävlande i klassen. Jag och min vorsteh Hagel startade som nummer 5. Vi började med utomhussöket. Vi hade 3,5 minut på oss. Jag fokuserade först på själva huset i mitten av sökområdet. Vi fick lite intresse i ena hörnet men han släppte det och sökte vidare. Längre bort, nedtill på ett räcke, fick han napp på en doft. Markering! Rätt! Yes, vi sökte vidare efter andra gömman. Nu ut i gräset och kring buskarna. Men inget napp. Däremot var Hagel lite intresserad igen i den första hörnan. Jag studerade honom. Kunde doften vara placerad längre in så hunden inte kommer åt? Den kan ju vara det i klass 2. ”30 sekunder kvar” sa tidtagaren. Hmm, dags att ta ett beslut. Jag visade Hagel längre bort på huset så han fick ta allt en sista gång i motvind. Nja, han visade ett visst intresse in under huset igen. Markering! Fel. Det var en störningsdoft av kanel vi … eller JAG … låtit mig luras av. Hagel hade ju faktiskt talat om flera gånger att det där skulle vi välja bort. Den andra doften låg placerad i gräset mellan två buskar. Lurigt. Där hade vi nog aldrig ens varit.

Nästa sökområde var fordonssöket. Vi hade 4 minuter på oss. Två fyrhjulingar utomhus och en brandbil inomhus. Vi började att söka av fyrhjulingarna. Ingen träff. Då började vi baktill på brandbilen. Sedan ena långsidan. Där hittade Hagel något! Markering. Rätt! Yes. Vi körde vidare, bara en knapp meter så var det något intressant igen. Hmm. Jag tog om det och lät Hagel söka igen. Lite intresse men han släppte det. Okej, vi fortsatte runt. Lite intresse upptill på framsidan. Vi tog om. Men inget mer än så. Så jag fortsatte. Runt brandbilens bakdel igen. Och så samma långsida igen där vi hittat doften. Snabbt förbi den för att kolla av det intressanta som varit just efteråt. Fortfarande liiite intressant, men Hagel såg inte ut som när han har doft. Så vi sökte framdelen igen, kollade av det där höga stället men fick ingen bra träff. ”30 sekunder kvar”. Åh nej! Ole dole doff. Vad skulle jag välja? Utreda brandbilen ännu mer, eller kolla om vi missat något i början? Jag galopperade tillbaka till den första fyrhjulingen och lät Hagel söka den en gång till. Och där vid fotsteget fick vi träff! Markering. Rätt. Puh. Glömde säga färdig men det var nog bara typ 10 sekunder kvar så skit samma =)

Nästa moment var behållarsöket. Nu var det bara en doftgömma. Maxtiden 2 minuter. Behållarna låg ”huller om buller” och jag hade bestämt mig för kanelbulle-metoden. Alltså att söka av behållarna i ytterkanterna först och sedan jobba oss inåt. Jag hade räknat dem, det var totalt 17 behållare. Vi började åt höger. Jag noterade att Hagel bara sprang över några av de första behållarna, så de fick vi söka av igen senare, men sedan kunde jag börja räkna i huvudet 1, 2, 3 och där hittade han något intressant i en kruka. Markering. Rätt. Jippie, duktig hund. Just ja, klar … eller färdig. Det är ju det man ska komma ihåg i klass 2 också, att säga färdig så tiden stoppas. Det är för att träna inför det som kommer i klass 3.

Efter det var det dags för inomhussök. Maxtid 3 minuter. Min plan var att börja åt höger och söka av ytterkanter/hyllor/väggar först och sedan saker i mitten. Det gick fint. Vi fyndade ganska snabbt en doft lite halvhögt upp i en hylla. Markering. Rätt. Sedan fortsatte vi. Borta vid en skåp var det intressant. Och även uppåt mot en skrivtavla. Men Hagel släppte det. Jag tog om ett par gånger, men han visade inget klockrent. Så vi sökte vidare längs den andra väggen. Och där hittade vi nåt kul i elementet. Markering. Rätt! Yes. Färdig! =)

Domaren P-A Bergström från Luleå summerade vår insats. Bra sökiver och självständighet. Men jag måste lära mig lita på Hagel. Inte traggla om på samma ställe – som på hörnan i utomhussöket eller brandbilen. Om det är en riktig doft så visar Hagel det. Om det är en störningsdoft så släpper han det.

– Ge varje meter lika mycket uppmärksamhet. Gå hellre tillbaka sen, var tipset från domaren.

Ett superbra tips! Det tog jag verkligen till mig. Att inte traggla och nästan ”tvinga” hunden att markera en störningsdoft bara för att man så gärna vill att den ska hitta. Utan låta den släppa och söka vidare. Och hittar vi inget när vi sökt allt kan vi återgå och dubbelkolla dessa intressanta ställen.

Vi missade alltså en gömma och hamnade på tredje plats. Ett helt okej resultat.

Vi fick silver i två moment samt en tredjeplats totalt.

Idag tränade jag att läsa min hund bättre. Att se hur han ser ut när det är en störningsdoft och en riktig doft. Först blev det behållarsök. Där reagerade han inte nämnvärt över störningsdofterna, kanel och citronpeppar, som jag lagt i några behållare utan hittade först lådan med eukalyptus och sedan korvburken med lagerblad. Notera hur Hagel smiskar till kameran med sin svans på slutet =D

Sedan blev det inomhussök. Hagel fick gå lite huller om buller eftersom jag skulle hinna filma också. Hade jag inte filmat hade jag styrt upp honom lite mer så han tagit en sak i taget 😉

Han hittade en doftgömma av lagerblad direkt. Sedan drog han förbi en störningsdoft som ligger på ett element, utan att bry sig. Efter det hittade han ett sugrör med eukalyptus bakom glipan i golvmattan. Och så in i nästa rum. Där hade jag placerat citronpeppar i papperskorgen. Han noterade det men släppte det. Sedan in en snabbis i första rummet igen och kontrollerade kanelen som jag gömt bakom Coop-påsen. Kanelen var verkligen intressant. Bra att få träna på den. Efter det återgick han i andra rummet och hittade en lagerbladsgömma i ett sugrör på stolen.

Jag gjorde flera sök till också. Men de slipper ni se. Nu ska jag sitta och titta på dessa filmer om och om igen så jag lär mig se hur han ser ut när han ivrigt kontrollerar en störningsdoft och när han faktiskt hittar en riktig NW-doft. Så hoppas jag att vi presterar bättre i Timrå på söndag. =)

/ Susanne

 

När hunden inte vill sluta tugga på dig

Häromdagen fick jag ett meddelande på Facebook. Det löd så här (jag har fått klartecken från hundägaren att dela med mig, men har raderat info som avslöjar vem det är):

”Följer din sida på Facebook och gillar ditt sätt att hantera hundar. Tänkte kolla med dig om du har möjlighet att hjälpa mig med tips å råd gällande min tik på 16 månader. Hon får ofta överslag vilket resulterar i bitning på mig. Ibland på barnen men i princip aldrig på min sambo. Eller jo ibland på honom åxå men han behöver bara typ spänna ögonen på henne så lägger hon av. Jag berättar gärna mer om vår problematik, vill först bara kolla om du har möjlighet att hjälpa oss? Vi måste få ordning på detta innan det går för långt (det har det iof sig redan gjort)”

Jag svarade så här:

När hundägare har det här problemet så är det ofta precis som du säger: att mannen i huset inte är lika drabbad men kvinnan är det. Och det beror i grunden på just det du beskriver – att mannen inte tolererar det och fräser ifrån. Medan kvinnan ofta vill använda sig av mjukare metoder. Vill man det har jag följande tips: När hunden börjar bita dig – dra fram smaskigt godis (korv) och kräv med bestämd röst sitt eller ligg. Om det behövs – hjälp till och locka hunden i rätt position med godiset. När hunden satt sig eller lagt sig så utdelas godisen och du säger tydligt sitt/ligg kvar. Efter cirka 10 sekunder utdelas en till godis men hunden SKA sitta eller ligga kvar. Du kan berömma försiktigt, men det innebär inte att det är hopp å lek. Efter det kan du stillsamt ta upp hunden och ex vis köra fot eller liknande. Belöna rikligt när hunden gör rätt. Hela grejen handlar om att du avleder, ger en uppgift, tar kommandot och belönar när hunden gör denna uppgift. Du ska INTE belöna det dåliga beteendet. Hunden ska alltså inte få godis för att den tuggar på dig, först när den gör sin uppgift.”

Hundägaren svarade då:

”Jag ska prova. Får klä mig i skyddsutrustning och ta tag i saken.
Grejen är åxå den att jag har tagit henne ganska rejält ett par ggr. Hon lyckades slingra sig lös och nu är jag rädd att vi hamnat i lite kamp. Hon tror att detta är en lek och jag förlorar 🙈 därför är jag rädd att ta i med ”hårdhandskarna” igen eftersom jag misstänker att jag förvärrar situationen.”

Det är precis så det brukar bli. Att hundägare försöker använda sig av metoder som de kanske inte tror på fullt ut. Som känns fel. De vill ju vara schyssta med sina hundar. Och då blir det liksom dubbelt fel när man gör saker mot sin övertygelse som dessutom råkar ge motsatt effekt. Det berättade jag för henne. Plus att jag la till ett tips om att satsa mycket tid på att bara umgås i skogen. Och träna små tricks. Så ökar de sitt samspel.

Två dagar senare skickade hundägaren ett meddelande igen:

”Hej, ser redan skillnad på henne. Jag har lyckats ta henne innan hon blivit helt tokvarvad. Så det har varit lätt att avleda henne i tidigt skede. Och det verkar som att hon fattar grejen för hon har inte haft ngt tokspel dessa dagar. Så vi kämpar vidare med avledningsmanövern 😊 Blir nästan irro på mig själv att jag inte lyckats lista ut en sån enkel grej själv. Tänk att en sån liten manöver visade så mkt resultat. Känner att man låser sina egna tankar när det spårar ur 😬 tur att det finns proffs att fråga om hjälp!”

Och ytterligare en tid senare skickade hon det här meddelandet:

”Hej! Har ju gått ngn vecka nu och det går mkt bättre för oss. Jag fortsätter avleda i tidigt skede. Viktigast av allt, det går längre tid mellan hennes överslag. Nu har det gått flera dagar sen det hände sist. 👍 Nu när jag har semester så har jag haft god tid å sitta med henne typ en timme om dan och bara passivitetsträna och slappna av.
Känns som att det hänt mycket i positiv riktning med pirayan 😬

Kanske också du eller din hundkompis har liknande problem? Därför tänkte jag dela med mig av vår konversation så kanske du kan norpa något tips som passar dig och din hund. Lycka till!

/ Susanne

 

När en gamling får testa viltspår för första gången

På måndag börjar älgjakten. Ska bli enormt spännande. Och då kom jag på att jag måste damma av vår siberian husky Flinga. Hon brukar ju reda upp situationer när en påskjuten älg inte går att hitta.

Så jag skulle tina upp en klöv för att göra viltspår med henne. Men klöven jag hittade i frysen var fastfrusen med en annan klöv så jag tinade två stycken. Och då kom jag på att de andra två pensionerade sibbarna som vi har kvar; Blia och Vante, också kunde få sig ett viltspår.

Vante spårade fokuserat.

Vante fick börja. Han är idag elva år och vad jag kan minnas har han aldrig fått testa på ett viltspår. Han var full av förväntan fastän han inte hade en aning om vad som väntade. Jag gick med honom i koppel till stället där jag hade börjat dra klöven, selade på honom och satte på spårlina. Sedan visade jag med en handrörelse ned mot där klöven hade dunsat i marken första gången. Han sniffade lite avslappnat. Sedan kände han den där spännande doften och gick genast igång. Med full koncentration och fokus följde han spåret genom skogen. Det var en fröjd att se. Sedan kom han fram till platsen där jag hade knutit fast klöven i ett träd. Han luktade nyfiket. Jag knöt loss klöven och drog lite retsamt. Då vaknade vilddjuret i honom! Häftigt att se. Vilken lycka att få gnaga på detta ben. Vante var så lycklig. Han till och med rullade sig på benet för att verkligen gnugga in doften. Sedan bar han hem det med en mallig knyck på nacken.

Kolla hur Vante verkligen myste med älgklöven. Jag blev alldeles rörd.
Sedan fick Blia spåra.

Efter det var det Blias tur. Hon tyckte också det var spännande när jag visade var hon skulle börja spåra. Hon följde spåret noggrant till slutet. Men när hon insåg att det bara var en klöv var det inte så intressant längre, trots att jag lekte och ryckte i snöret.

Men att hitta klöven var väl måttligt kul. =)
Flinga spårade fokuserat.

Slutligen var det Flingas tur. Hon har ju gjort det här några gånger förr. Både med klöv på slutet och förra hösten hittade hon en hel kalv då hon redde upp situationen efter ett skott. Nu spårade hon med stort fokus och intresse. Men när hon kom till slutet blev hon nästan besviken. Bara en futtig klöv? Inte en riktig kalv? Nåja, när jag drog igång och lekte med klöven blev det roligare och hon bar den hem med ett flåsande.

Intressant. Även om en älgkalv hade varit mer uppskattat.
Flinga bär hem klöven med en stolt hållning.

Efter det var det ju två hundar kvar som inte hade fått spåra. Hagel och Gizmo. Så jag stoppade in dem i bilen och drog iväg en bit. Sedan la jag två personspår med fyra apporter var och roliga pipdjur på slutet. Det löste de fint.

Gizmo spårade fint.
Och hittade sin pipis på slutet.
Hagel låg på järnet som vanligt.
Och gillade sin pipis på slutet.

Och vet du vad jag gjorde efter det? Jo, la mig i sängen med Hagel och Gizmo och hade världens skönaste powernap. Underbart. Trött i kroppen och med gott samvete över samtliga fem hundar. Sånt är svårt att slå.

/ Med vänlig hälsning, Susanne

Platser kvar på valpkurs, agilitykurs och rallylydnad

Igår gick septembers nyhetsbrev ut till prenumeranterna. Spårhelgen och Clear Round har blivit fullsatta.

Men det finns platser kvar på:

  • Endagskurs i agility den 16 september.
  • Valpkurs på dagtid med start 10 oktober.
  • Fortsättningskurs i rallylydnad med start 25 september. (se längst ned)

Så här löd septembers nyhetsbrev:

Nu släpper jag inte mindre än tre kurser. En endagskurs för nybörjare i agility lördag den 16 september. En valpkurs på dagtid med start tisdag 10 oktober. En helgkurs i spår för nybörjare lördag och söndag 28-29 oktober.

Platser kvar: Endagskurs i agility. Kursen syftar till att lära ut grunderna i den fartfyllda roliga sporten. Du behöver inte ha som mål att du ska tävla, det går lika bra att träna agility som en bra aktivitet.

Under kursdagen får du lära dig vilka hinder som finns längs banan, hur de ska läras in på bästa sätt och utföras, du får träna på att locka-skicka samt lite finlir som framförbyte och bakombyte.

  • Kursen blir lördag den 16 september i inhägnaden RackArenan i Norra Yttervik.
  • Den pågår mellan klockan 10.00–15.00.
  • Det blir lunchpaus mellan 11.30–12.00, medtag egen lunch som funkar i ”det fria” som matiga smörgåsar, sallad eller varm soppa i termos. Det blir även en paus mellan 13.30–14.00.
  • Kursledare är Maria Tafvelin. Hon har hållit flera nybörjarkurser i agility. Några av de tidigare kursdeltagarna tävlar idag framgångsrikt i agility.
  • Kursen kostar 600 kr/ekipage.

Du anmäler dig enklast genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Din hund ska vara frisk och över sex månader. Det finns åtta platser. Här finns platser kvar! Du får plats i den ordning som du anmäler dig. Välkommen!

Platser kvar: Valpkurs på dagtid. På tisdag den 10 oktober kl 10.00-12.00 drar jag igång en valpkurs. Den blir på fem träffar, samtliga på tisdagar kl 10-12. Sista träffen blir den 7 november. Oftast håller vi till inomhus i min lokal i Bureå, men vissa övningar blir även utomhus. Under kursen får du och din valp lära er grunder som kontakt, inkallning, gå promenader utan att dra i kopplet, gå fot, hundmöten, sitt och ligg stanna kvar. Vi går igenom hundens hälsa och kloklippning. Jag vill erbjuda ett ”smörgåsbord” för att du och valpen ska få testa olika roliga saker som ni kan fortsätta att aktivera er med även efter kursen. Därför blir det också introduktion i olika hundsporter som rallylydnad och Nose Work. Dessutom blir det tuff miljöträning – som jag kallar Ramboträning. =)

Valpen bör ha fått sin tremånaders-spruta för att delta. Familjemedlemmar får haka på utan extra kostnad. Ju fler som hör och ser samma sak desto bättre =)

Det finns platser kvar! Kursen kostar 1800 kronor, det finns åtta platser och du får plats i den ordning som du anmäler dig. Du anmäler dig enklast genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Ange med vilken hund du tänker gå kursen.

Fullbokad: Helgkurs för nybörjare i spår. Det bästa som finns är att låta hunden använda sitt främsta sinne – nosen. Det är så roligt att se hunden lösa de utmaningar som man lagt åt den i ett spår.

Lördag och söndag den 28–29 oktober arrangerar jag en spårhelg. Du och din hund behöver inga förkunskaper. Det är bra om hunden är över sex månader för att orka.

Jag går igenom viktiga saker att tänka på: som vind, underlag, synretning, motivation, hur man lägger upp de första spåren och sedan avancerar.

Vi börjar 09.30 varje dag och beräknas hålla på till cirka 16.00. Ta med lunch, fika samt kläder och skor efter väder.

Kursen kostar 1500 kronor och det finns sex platser. Du får plats i den ordning du anmäler dig. Du anmäler dig enklast genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Ange med vilken hund du tänker gå kursen.

Fullbokad: Clear Round i Nose Work: En Clear Round är som en lättsam inofficiell tävling där ekipagen inte placeras i någon resultatlista, utan alla som klarar samtliga fyra sök inom maxtiden, med max tre fel, får en medalj och kan åka hem.
Onsdag kväll den 20 september blir det tre inomhussök och ett behållarsök. Träningstävlingen anordnas i samarrangemang med Svenska Nose Work Klubben. Reglerna blir enligt klass 1, dvs doften är eukalyptus och det finns en doftgömma per område. Jag, Susanne Lindberg, kommer att döma och ge feedback.
Första starttiden är klockan 18.00 – då finns det fem platser. Andra starttiden är klockan 19.30 – då finns det fem platser. Det är ingen större idé att anmäla sig till båda starttiderna med samma hund eftersom det kommer att vara samma sökområden och samma doftgömmor. Alla fyra sök görs direkt efter varann.
Ekipaget bör ha klarat diplom för eukalyptus för att delta. Det kostar 200 kronor att vara med. Du anmäler dig enklast genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Ange med vilken hund du tänker delta samt om du endast kan någon av starttiderna. Annars fylls ni på i den ordning som ni anmäler er.

Träningstips: 

Jag tänkte bara kolla om du har tänkt på en sak. Om du verkligen belönar din hund PRECIS när den gör rätt? Att belöna sin hund exakt när den gör rätt är ett enormt effektivt sätt att faktiskt lära den vad man vill. Med belöna menar jag att man klickar (om man använder klicker) eller säger ”bra” och ger sin hund en godis – eller leksak om den gillar det bättre.

Om vi tar ligg som exempel. Vi tar övningen som innebär att hunden ska ligga kvar, du ska gå iväg två meter och sedan gå tillbaka. Jag ser ofta förare som går iväg, men när de vänder och går tillbaka så sätter sig hunden. Men ändå får den sin godisbit? Vad lär den sig av det? Jo, att övningen går ut på att ”jag ligger till dess matte/husse är på väg tillbaka och då ska jag sätta mig upp.” Det gäller att belöna när den gör rätt, gärna med en godisbit mellan framtassarna så att den fortsätter att ligga.

Likaså tänker jag på hundägare som har problem med inkallning. Första tipset är förstås att börja använda långlina för att säkra att det blir som man har tänkt. Men andra tipset är att börja belöna DIREKT när hunden gör rätt. Och när är det? När hunden har kommit ända fram till dig? Tja, förvisso är det ju övningens slutmål. Men när gör egentligen hunden rätt första gången? Jo, direkt när den lyssnar på ditt inkallningskommando längst ute i linan. Direkt hunden vänder sig om ska du belöna genom att ropa ”bra”, kanske ge ifrån dig ett indiantjut och kasta en leksak bakom dig. Så mycket roligare det blir då. Dessutom vet jag av egen erfarenhet att de fall där hunden tittar på dig och FUNDERAR om den verkligen ska komma så blir den oftast snabbt övertygad om du jublar redan på avstånd. Dessa tips och många fler hittar du i min bok ”De 10 viktigaste sakerna din hund bör lära sig”. Här kan du läsa mer om hur du beställer den. 

Dessutom finns det i dagsläget två platser kvar på den fortsättningskurs i rallylydnad som drar igång 25 september:

Fortsättningskurs i rallylydnad. Den vänder sig till dig som redan gått en nybörjarkurs, eller som på annat sätt har fått lite koll på vad som ingår i nybörjarklass. På den här kursen får du bli ännu tryggare med alla moment som ingår i första klassen, du får finslipa alla skyltar så att de sitter bra. Du får träna på att framföra din hund på bästa sätt på tävling och hålla dina nerver i schack. Dessutom får du lära dig vad som ingår i fortsättningsklassen så att du känner dig riktigt redo för att tävla och snabbt kunna växla upp. Du får helt enkelt allt du behöver för att få en rivstart på tävlingskarriären! Plus en rejäl spark där bak =)

Kursen startar måndag den 25 september kl 18-20 och är upplagd över fem träffar, alla på måndagar mellan klockan 18-20.

Kursen kostar 1800 kronor och det finns åtta platser, du får plats i den ordning du anmäler dig. Du anmäler dig enklast genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Ange med vilken hund du tänker gå kursen.

/ Med vänlig hälsning, Susanne

Äntligen blev jag av med oskulden

Jag har jagat i cirka 4-5 år. Både älg och fågel. Jag har aldrig fällt något. Det har varit nära ibland. Retsamt nära. Men jag har alltid kommit hem tomhänt. Idag hände det.

Det här inlägget är som en liten avstickare från mina vanliga hundskole-inlägg. Så du som inte vill se en bild på en död fågel bör sluta läsa nu. Jag respekterar det. Jag blir själv heligt förbannad på de puckon som lägger upp bilder på misshandlade hundar och liknande på Facebook, där jag inte hinner värja mig utan får bilderna kastade i ansiktet. Bilderna sätter sig i min hjärna för alltid. Så därför meddelar jag nu att längre ned kommer det att dyka upp en bild på en död fågel. Vill du läsa om hur det gick till när jag blev av med jakt-oskulden och lyckades fälla min första fågel så fortsätter du att läsa =)

Dagen före fågelpremiären var jag ute och rekade i jaktmarkerna tillsammans med min korthåriga vorsteh Hagel samt cavalieren Gizmo. Gizmo hittade tre fåglar, Hagel en. Coolt! Gizmo blev helt frälst. När det blev fredag lämnade jag cavalieren hemma. Jag tyckte att han inte var tillräckligt skott-tränad. Men han hade räknat ut vad som var i görningen och protesterade högljutt.

Jag och Hagel traskade runt i markerna i Svarttjärn i cirka fyra timmar. Inte ett flax! Usch, så deppad jag var på vägen hem. Aldrig skulle vi lyckas. Det kändes som om det var lika bra att jag sket i allt vad jakt hette. Jag var ju helt talanglös.

Nästa dag spottade jag i nävarna igen. Nu fick cavalieren hänga med. Det kunde ju knappast bli sämre. Och det skulle ju knappast bli något skottläge heller.

Vi sökte på ett tag. Så sprang de båda framför mig och på håll såg jag hur de jagade upp tre skogsfåglar. Två flög iväg men en satte sig i en björk. Jag såg den och tänkte – det kommer aldrig att gå men jag testar. Jag smög fram emot den. Jag ropade in hundarna som skuttade omkring och sökte efter fåglarna. Sakta smög jag närmare, men ändå väldigt öppet. Jag tänkte att fågeln ser mig säkert. Den skulle garanterat flyga iväg. Men jag måste ju testa i alla fall. Till slut var jag inom skotthåll. Fågeln satt kvar. Gizmo sprang runt mitt framför mig. Det skulle ju inte bli bra om jag sköt nu och han i princip stod under bössan. Det kunde bli en för häftig smäll. Åh, snälla pippi sitt kvar nu. Jag lirkade Gizmo bakom mig. Och sedan siktade jag. Pang! Fågeln stöp baklänges och ned i blåbärsriset. Jag sprang fram och hittade den. Den sprattlade några gånger och sedan blev det tyst och lugnt. Hundarna hade hängt med och fick testa att hålla en varm fågel. Vilken upplevelse! Jag var så exalterad. Vilken grej! Fågeln hade inte flaxat iväg utom räckhåll – som vanligt. Jag hade inte missat – som vanligt. Jag hade fällt min första fågel! Fantastiskt – inte sant?

Efter det var jag så lycklig. Det kom en regnskur men den märkte jag knappt. Jag lunchade och gick flera kilometer till för att kolla av ett annat bra ställe. Två fåglar flaxade iväg utom skotthåll. Synd. Men vadå? Jag hade fällt min allra första lilla orrhöna. Såååå vacker.

Trötta och blöta.

Tillbaka vid bilen fotade jag hundarna. Blöta och trötta. Men riktigt nöjda.

Sällskapshunden som blivit jakthund.

Nu har vi vilat och ätit middag. Men jag ser på cavalieren Gizmo att han är rätt sliten än! =)

Det syns på ögonen att han är rätt trött! =)

/ Susanne

Så gick medlemsmötet i Göteborg

Så har jag varit på SNWK:s medlemsmöte i Göteborg. Det var intressant.

Det arrangerades ju tre möten i rad, måndag i Stockholm, tisdag i Göteborg och ikväll i Sundsvall. Jag valde att åka till det i Göteborg.

Redan på måndag kväll fick jag meddelande om att några i styrelsen bestämt att avblåsa den planerade domarutbildningen av SBK-domare. Den person som meddelade det menade att den hade full förståelse om jag därmed ville ställa in min resa. Men allt var redan klart och betalt, allt runt hundar och barn fixat. Och syftet med mina protester har inte varit att utbildningen ska ställas in, utan jag har ifrågasatt den skillnad som görs på folk och att man inte ens krävt NW-kunskap när de ska ansöka. Jag ville åka ändå för att få höra på vilka grunder detta beslut har tagits – helt enkelt VARFÖR. Och när delar av styrelsen så ändrade sig och ställde in allt ville jag förstås veta varför även då.

Vi var cirka 40 personer som samlades. Ordförande Bo Edoff inledde med att förklara att detta möte kommit till med bakgrund av frågan kring SBK-domarnas helgutbildning till NW-domare.
– Här ska ni få möjlighet att ifrågasätta – givetvis, sa han.

Sedan meddelade han att utbildningen tyvärr blivit inställd. Eftersom två personer valt att hoppa av så blev utbildningen inte kostnadsneutral längre. Och det hade varit ett krav för att den skulle bli av.
– De kände sig inte välkomna. Att deras kompetens blev ifrågasatt, när det blev en sådan massiv kritik mot utbildningen, meddelade Bo.

Sedan visade han upp en bild där domarna utan namn radats upp och deras kompetens skrivits bredvid. Många hade angett att de tränar Nose Work.

Efter det visade han en bild från ett utdrag ur protokollet som skrevs när de beslutande om utbildningen. Den informationen stämmer inte med den information som gick ut till brukshundklubbarna och som sådana som jag fick ta del av. I protokollet påstås att de domare som tas in till utbildningen ska ha ett genuint intresse för NW och kännedom om Nose Work. Jag förvånas. I inbjudan till domarna stod att NW-kunskap var önskvärt men inget krav. Det var DET jag reagerade mot. Att man redan på förhand tyckte att dessa SBK-domare var så kompetenta att det inte spelade någon roll om de inte hade träffat på Nose Work förr. Jag, och många andra, reagerade mot att de endast behövde utbildas EN helg och sedan bakdöma två tävlingar medan vi NW-instruktörer först skulle klara en lista med krav och sedan utbildas tre helger, arrangera tävlingar i klass 1-3, filma alla ekipage och sedan bakdöma två tävlingar.

Men nu är domarutbildningen för SBK-domare avblåst. Jag upplever att styrelsen menar att det är vi kritikers fel. Även om Bo Edoff inledde med att vi får ”ifrågasätta – givetvis”. SBK-domarna har upplevt det som att deras kompetens ifrågasätts. Medan styrelsen inte tycks visa samma förståelse för att de, genom att ge ett sådant snabbspår till SBK-domarna, ifrågasatt vår kompetens som NW-instruktörer.

Jag poängterar igen, jag har inget emot att SBK-domare utbildas till NW-domare. Tvärtom ser jag många fördelar med det – som att sporten etableras snabbare på brukshundsklubbar och att det blir fler tävlingar. Däremot häpnade jag över att ingen NW-kunskap krävdes. Det gjorde ju att de kunskaper som vi instruktörer samlat på oss genom åren, med flera hundra utbildade ekipage som gjort doftprov, eget tävlande och arrangerande av tävlingar, inte var värt ett skit i jämförelse. Så om styrelsen från början tydliggjort att NW-kunskap, genom ex vis ha hållit kurser eller tävlat, var nödvändigt så hade jag sett mycket positivare på detta.
Styrelsen medgav också under mötet att det blivit en ”olycklig formulering”.

Efter det blev mötet mer konstruktivt. Nu fick jag äntligen svar på min fråga om varför beslutet om snabbutbildningen togs.
– För att vi sökte domare i speciella delar av landet. Vi behöver den kompetens som dessa domare besitter, förklarade Bo Edoff och kassören Marina Eklund skyndade sig att förtydliga:
– Det var för att få fram domare fortare. För att det var sådan domarbrist.

Sedan utbröt en diskussion om på vilket sätt man utrett och konstaterat denna domarbrist. Meningarna gick isär om det överhuvudtaget ÄR en domarbrist. Nåväl, jag har aldrig haft problem att få domare men jag har ju varit beredd att flyga in dem från Stockholm. En lokal domare har ju inte gått att uppbringa, så visst är det domarbrist lokalt sett.

Någon åhörare frågade varför styrelsen valde att inte köra domarutbildningen av NW-instruktörer under 2017.
– Vi vill utvärdera den tidigare utbildningen först, svarade Marina.
Det svaret har jag hört rätt länge. Det vore toppen om den utvärderingen kunde bli av snart så vi kan komma vidare. Om man vill komma vidare alltså. Men det lät lovande då Marina nämnde att under det första kvartalet 2018 inleds nästa domarutbildning för NW-instruktörer. Och för min del får jättegärna SBK-domare hänga med på den utbildningen. Så himla smart det vore att blanda oss så kan vi dela med oss av våra erfarenheter.

Nästa fråga gällde kravet som styrelsen satt att man från 2018 måste ha gått den webbaserade tävlingsledarutbildningen och gjort en praktisk del (ordnat en tävling) innan man blir godkänd att arrangera tävlingar. Problemet är bara att den webbaserade utbildningen ännu inte är klar. Och man ska ansöka om tävlingar tre månader före.

Jag frågade, apropå tidigare diskussion om kompetens och validering, om sådana som redan arrangerat tävlingar under 2017 skulle kunna få validera detta och inte behöva gå utbildningen. Även om jag gärna går den ändå. Men det kan bli tajt att hinna innan 2018 och för att minska risken med proppar så kunde det ju vara smart att låta tidigare arrangörer få validera sina kunskaper.
– Nej, alla måste gå utbildningen. Det har vi satt som krav. Däremot kommer vi att vara snälla när det gäller den biten. Självklart ger vi fortsatta dispenser om utbildningen ännu inte är klar. Vi vill ju inte att det inte blir tomt på tävlingar i början av 2018, sa Marina Eklund.
Fast efter en stunds vidare diskussioner säger hon sig ha kommit på en idé:
– Det kan bli möjligt att de som arrangerat tävlingar under 2017, och där vi sett att det fungerar, kan få validera sina kunskaper och inte behöver gå utbildningen.
Så bra. Det vore ju smart. Det skulle minska trycket och risken för en flaskhals som stoppar upp tävlingarna. Hoppas att idén tas med till styrelsemötet den 29 augusti.

Jag tog mig friheten att skicka med ett tips till styrelsen i deras framtida arbete: Tänk transparens; att vara öppen, ärlig och visa vad man håller på med innan beslut tas. Förklara VARFÖR vissa saker bör göras och VARFÖR andra saker får vänta. Ge samma information till alla.

Mötet avslutades i en bättre och konstruktivare anda än jag hade förväntat mig. Det kändes värdefullt att jag tog mig tid att resa till Göteborg.
Det är bra att få ansikten på folk, få en känsla för deras personlighet. Det gör det lättare med framtida kommunikation. Nu hoppas jag att vi rensat luften och kan fokusera på det roliga med Nose Work – att se hundar få lösa roliga utmaningar och känna sig duktiga och smarta. Och att se hundarnas förare imponeras av sina hundar. Det är det bästa jag vet! 😀