Fullproppat nyhetsbrev i december

Den första december gick nyhetsbrevet ut. Sedan dess har Bli vass på att tävla Nose Work-kursen på måndagar blivit fullsatt. Men på de övriga kurserna finns platser kvar. Så se vad som passar dig! / Susanne

Hej, då går vi in i december. Det innebär flera saker.

Det innebär till exempel att jag vill upprepa fjolårets kampanj där jag erbjuder HALVA PRISET på mina webbkurser VARJE ADVENT! Vi börjar redan i morgon, första advent.

Gå in på https://susanne-lindberg.mykajabi.com och kolla in vilken kurs du ska nappa på när det blir halva priset. Jag har allt från nybörjarkurser i Nose Work till doftprovskurser, bli vass på att tävla Nose Work-kurser, klickerkurs, uppletandekurs och valp- och allmänlydnadskurs. På samtliga kurser kan du se en trailer innan du bestämmer dig för att köpa den. Kurserna innehåller flera korta filmer där jag tydligt visar och berättar hur du ska träna. De har fått bra recensioner.

December innebär också att duktiga instruktören Maria Tafvelin kommer att köra en helgkurs med inriktningen allmänlydnad plus. Det blir fredag och lördag 14-15 december. Fredag tränar ni mellan 18–20. Söndag tränar ni kl 10–15. Ni håller huvudsakligen till i min lokal i Bureå, även om vissa övningar blir utomhus.

Innehåll: träning av hundmöten/människomöten, träning av impulskontroll och fråga om lov, lydnadsmoment som ställande och läggande under gång samt inkallning med ställande och läggande. Träning av trick. Även genomgång av hundens beteende och signaler, ensamhetsträning, aktivitet, motion och passivitet.

Förkunskapskrav är att man gått någon av Rackarungarnas valpkurser/allmänlydnadskurser eller på annat vis har tränat så att hunden kan inkallning och att gå fot på ett hyfsat sätt.

Kursen kostar 1400 kronor och har åtta platser. Du anmäler dig enklast genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Ange med vilken hund du vill gå kursen. Du får plats i den ordning som du anmäler dig.

December innebär också att det vankas en nyårsafton. Då brukar det förekomma raketer och smällare. Det skrämmer många hundar – även hundar som tidigare varit trygg i sådana situationer kan få en skrämmande upplevelse som ger men för livet. Vore jag statsminister för en dag skulle jag genast införa totalförbud mot smällare och raketer. Men i väntan på den makten, eller att någon annan minister tänker lika klokt som jag, så gör jag vad jag kan.

Jag tänker att jag öppnar upp min lokal i Bureå istället. En trött och tillfredsställd hund är ju mycket bättre på att klara en nyårsafton än en pigg och understimulerad. En trött och tillfredsställd hund är mer avslappnad och behöver inte ut och rastas lika mycket på kvällen, vilket gör att risken blir mindre för skrämmande upplevelser.

Så du som vill – kom och träna din hund i min lokal på Sinusgatan 2 i Bureå på nyårsafton. GRATIS!! Jag håller öppet mellan klockan 12–15. Jag ordnar ett par rallylydnadsbanor och några Gympa med hund-övningar. Jag lägger också ut några Nose Work-dofter. Du kan även träna allmänlydnad, tävlingslydnad, utställning eller bara mingla runt. Jag ordnar lite ”nyårssnacks”, säljer belöningsväskor och Nose Work-grejer samt mina hundböcker, även den senaste ”Nose Work med plusmeny”, till den som vill.

En sak bara: Plocka upp bajset ute. Och undvik att hundarna pinkar just vid entrén. Det finns andra hyresgäster i byggnaden som inte är så förtjusta i kissdoft =)

Du behöver inte anmäla dig. Det är bara att ”droppa in”. Jag finns på plats och tänker träna mina hundar jag med! =)

Efter årsskiftet drar jag igång TRE KURSER: Två fortsättningskurser i Nose Work samt min nya grej: Gympa med hund. Du kan anmäla dig redan nu.

Måndag den 7 januari 18.30-20.30 startar kursen Bli vass på att tävla i Nose Work. Det är sammanlagt fem träffar, samtliga på måndagar kl 18.30–20.30. Kursen passar dig som gjort doftprov i eukalyptus och vill komma igång och tävla eller redan har tävlat några gånger i klass 1. Kursen syftar till att göra dig och din hund vassare för att tävla Nose Work klass 1 och 2.

Vi tränar på att få en bättre struktur i sökarbetet, både för förare och hund. Vi tränar på att hundens nos är igång redan från start. Vi tränar på höga gömmor, klättergömmor och i viss mån oåtkomliga gömmor. Vi tränar på att få ordning på fordonssöket, roligare behållarsök och att läsa hunden bättre. Plus att vi tränar hunden så att den blir mer självständig och trygg i sitt sökarbete.

Kursen kostar 2000 kronor och har åtta platser. Du får plats i den ordning som du anmäler dig. Ange med vilken hund du vill delta. Enklast mejlar du rackarungarnashundskola@outlook.com.

Tisdag den 8 januari på dagtid kl 10-11.30 drar jag igång min första Gympa med hund-kurs. Perfekt för att komma i form efter jul- och nyårsfirande! Hundägaren får ett effektivt styrke- och gympapass, hunden får träna bland annat koordination, kontakt, samarbete, stadga, trick och passivitet. Passet leds av mig, jag är sedan 11 november diplomerad Gympa med hund-instruktör.

Den 8 januari blir det introduktionspass där du får lära dig hur övningar ska utföras samt vad hunden ska träna på under tiden. Hundens aktivitet varierar mycket beroende på vad den gillar, passar för, kan sedan tidigare och vad du vill lära in för nya saker. Vi håller till i min inomhuslokal i Bureå. Efter intro-träffen blir det sex träffar till, samtliga kl 10–11.30, sista passet blir alltså 19 februari.

Kursen kostar 1700 kronor. Det finns totalt 10 platser. Du får plats i den ordning som du anmäler dig. Enklast mejlar du rackarungarnashundskola@outlook.com. Ange med vilken hund du vill delta. Även valpar är välkomna men de ska ha fått sin tremånadersspruta innan kursen börjar.

Onsdag den 9 januari startar steg 2-kursen i Nose Work på dagtid kl 10-12. Den är på sammanlagt fem träffar, samtliga på onsdagar kl 10-12. Nu tränar vi in doften av lagerblad, vi testar det här med markering och om det passar oss, vi tränar på störningsdofter, att göra en strategi och taktik för hur söket ska genomföras och dessutom ingår ett doftprov i lagerblad på en sjätte träff (görs den 13 februari kl 18.30).

Hunden bör vara VÄL bekant med eukalyptusdoften för att delta på steg 2-kursen.

Kursen kostar 2100 kronor, då ingår doftflaska med lagerblad och doftprov (värde 250 kr). Det finns åtta platser och du får plats i den ordning som du anmäler dig. Ange med vilken hund du vill delta. Mejla tillrackarungarnashundskola@outlook.com.

I nästa nyhetsbrev släpper jag:

  • Platserna till de sommarläger i Nose Work som jag kommer att ha i slutet av juni och i början av juli.
  • Platserna till ett enormt häftigt läger i maj för oss med stående fågelhundar. Jag har bjudit in två mycket vassa personer som instruktörer: Mattias Westerlund på Hundskolan Vision, Arjeplog samt Astrid Ellefsen, Vindfinn hundetrening, Norge. Båda använder sig av moderna schyssta metoder, jag ska berätta mer om det sen.
  • Platserna till en ny valpkurs som startar i februari.

Nu drar jag igång Gympa med hund-kurser

För snart ett år sedan var jag på My Dog i Göteborg. Jag såg en intressant folder i en monter: Gympa med hund. Kvinnan i montern, Line Steffensen, kom fram och pratade med mig. Hon berättade att det skulle bli instruktörsutbildningar senare. Jag var sugen.

Men tiden gick. Den planerade instruktörsutbildningen i Stockholm, som jag skulle nappa på,  fick problem att genomföras. Så Line sa till slut: ”Jag kommer till dig istället”. Vilket erbjudande!

Helgen den 9-11 november drillade hon mig i konceptet och det patenterade varumärket Gympa med hund, som hon tagit fram i samarbete med sjuksköterska och sjukgymnast. På söndagen hade jag två testkurser. Det gick så bra att jag fick mitt diplom och min legitimation.

Här har jag fått mitt diplom och min legitimation.

I januari drar jag igång Gympa med hund-kurser. Det blir ju perfekt att komma i form efter jul och nyårs. Skönt att kunna träna inomhus i min lokal i Bureå.

Föraren får träna muskler och kondition. Hunden får träna en blandning av koordination, samarbete, trick, fokus, och passivitet – med andra hundar runt omkring. När man kommer hem är både trötta och tillfredsställda. Helt perfekt ju! =)

Här kan du se några bilder från testkurserna.

Nya kurser meddelas via nyhetsbrevet i december. Har du ännu inte anslutit dig gör du det här: https://us14.list-manage.com/subscribe?u=e1ac26d5df31e102e5661ed69&id=3ea7d0a872

Och var inte feg nu. All träning anpassas efter dig och din hund. Om du inte är en stjärna på situps, armhävningar eller liknande så gör det inget. Om hunden inte kan något trick eller inte kan sitta kvar så löser vi det. Var och en börjar på SIN nivå och jobbar sig uppåt. Det är ju det träning handlar om! =)

/mvh Susanne

Min hund kan inkallning. Om inte …

Här kommer min senaste fredagsfilm på Youtube. Den passar perfekt för dig som har en hund som kommer på inkallning ganska ofta, men det finns lägen och frestelser som den har svårt att stå emot. Den passar också om du har en hund som i princip aldrig kommer på inkallning överhuvudtaget. =)

Vill du kolla in fler sådana här tips så spanar du in min webbkurs-sida. Den kurs som heter Valpvett och allmänlydnad ger många tips i vardagen: https://susanne-lindberg.mykajabi.com

/mvh Susanne

Massor av fåglar och utveckling på bara några timmar

I tisdags hade jag bokat en privatlektion hos Mattias Westerlund på Hundskolan Vision i Muossejetjolme utanför Arjeplog. Jag har varit dit en gång med min vorsteh Hagel och nu var det andra gången för min grosser münsterländer Skott.

Vägen dit är riktigt fin.

Att träna hos Mattias är grymt effektivt. På fem timmar får du precis sådana övningar och situationer som din hund behöver. På fem timmar hinner du och din hund flera steg på utvecklingstrappan, vilket annars ofta skulle ta några år att samla ihop.

Jag menar, om du och din jakthund ”bara” går i skogen för att samla erfarenheter så får ni sannolikt förstås en massa erfarenheter. Men det blir erfarenheter som du inte kan styra över. Ni kanske inte hittar en enda fågel. Hunden hittar tre älgar, en hare och ett rådjur istället. Hunden kanske går ur hand och tjuvreser fågel, och tycker sig belönas för det när den sen springer efter och totalt struntar i att du skriker ”stanna” tills du blir hes. Kort sagt, det finns en massa tillfällen att lära sig fel också. Men om man tar hjälp av rätt personer och ser till att de första situationerna blir rätt, och slutar som du vill, så ökar chansen att du får en bra jakthund. För hunden minns väldigt väl de första situationerna.

Jag vet precis vad jag har gjort fel med min första stående fågelhund Hagel.  Jag tog hjälp av fel folk. Folk som inte var intresserade av hur JAG ville träna min hund, utan som körde sin stil som ”funkat sen sjuttiotalet” typ. Det var folk som ville skrika, ryta, domdera och låna sina kursdeltagares hundar för att ”rycka upp dem” och lära dem stannakommando ”på riktigt”. Det var folk som lärde in riktigt gammeldags ful tvångsapportering. Jag följde inte många tips kan jag säga. Men jag ville nyttja att detta folk hade fåglar som jag kunde träna på. Men det var fasaner som inte tryckte i en sekund ens, utan sprang, sprang och sprang. Jag var där för att Hagel skulle få positiva bilder av fågel, att liksom bli jakttänd på fågel, så jag gjorde det bästa av saken och berömde när Hagel sprang efter dessa springande fasaner. Det blev fiasko. På så vis lärde jag Hagel att jobba som en spaniel, att söka runt och bara springa rakt på fåglarna när han kände dem – utan att stå före. Men han gjorde det på vorsteh-vis, det vill säga typ 100 meter bort – dit inget hagelskott i världen når.

Inte förrän nu – när Hagel är sex år- fungerar han riktigt bra. Jag fick bra hjälp av Mattias att lära Hagel vad han kan vinna av att stå för fågel – med positiva metoder. Plus att jag har hittat rätt skogar där fågel finns. Plus att fågeltillgången är så mycket bättre numera.

Det är mer fågel i skogen nuförtiden.

Med Skott har jag gjort mer rätt från början. Redan när Skott var nio månader var jag på första privatpasset på Hundskolan Vision. Det blev perfekt. Fåglar som flög upp när man var beredd. Hunden i koppel så att stannakommandot med säkerhet funkade.

Sedan dess har jag tränat vidare på egen hand. Och jagat på riktigt i skogen. Det har gått bra. Men det är enormt svårt att vara både hundförare och skytt samtidigt. Jag har inte fått ned någon fågel för Skott.

Jag bokade en till privatlektion hos Mattias. Nu ville jag träna mer på sökarbetet och det som händer efter skottet – att få ihop hela kedjan.

Vi började med en riktigt jaktpass i skogarna i närheten av Mattias. Jag behövde bara vara hundförare, Mattias var skytt. Jag släppte Skott och vi började gå in i skogen. Skott är ju bara ett år och två månader och visar ibland sin omognad genom att som nu, att han rullade sig och liksom fjantade runt. Jag har stört mig på det men inte gjort nån grej av det än, jag går bara förbi och signalerar att ”Om du inte tänker jaga så går jag och hittar fåglarna själv”. Så gjorde jag även nu. Då kom han igång med sökarbetet.

Vi hann inte långt innan Skott började stå, men sedan spåra och stå igen. En löpa antagligen. En lurig tjäder eller liknande där framme som försökte smita undan. Jag manade på Skott, och han spårade och stod om vartannat. Medan Skott och jag drog oss åt höger så fortsatte Mattias rakt fram för att genskjuta tjädern. Då lättade den utanför skotthåll och flög iväg. Det är inte lätt att jaga i oktober – fåglarna drar iväg väldigt tidigt och det är svårt att komma nära. Men när fågeln flög iväg ropade jag ”stanna” till Skott och han lydde direkt. Imponerande.

Vi sökte vidare. Efter en stund verkade Skott ha kommit på en löpa igen. Samma tjäder? Eller nåt annat? Proceduren blev rätt lika som tidigare. Stånd, spårning och stånd. Till slut såg jag hur Skott stannade till med lyft huvud. Han såg ut att tänka ett kort ögonblick. Sedan drog han iväg i en stor vid båge åt höger. Försökte han genskjuta fågeln? Kort därefter skrämde han upp en ripkull. Jag ropade ”stanna”. Skott stannade så snyggt. Mattias sköt. Pang, pang. Men långt håll. Blev det nån träff?

Vi samlade oss först en stund. Jag höll Skott i halsbandet. Riporna hade farit åt ena hållet. Men Skott drog åt det andra. Jag fick en känsla av att tjädertuppen hade stuckit ditåt. Riporna kanske bara blev en överraskande bonus?

Men vi måste ju först göra ett eftersök och se om nån ripa blev träffad. Skott hängde med och sökte åt det håll jag ville. Han jobbade på bra. Ingen skadad fågel. Men sen var det liksom som om han inte kunde hålla sig längre. Han stack iväg på en längre utflykt åt andra hållet och jag började gå efter för att se om han stod någonstans. Då kom tjädertuppen flygande. Skott hade hittat den. Jag såg hur tjädern flög mot oss och hur Skott sprang en bit efter. Skott var cirka 50 meter bort, nere i en svacka.

Mattias gjorde sig skjutklar för tjädern och sa åt mig att stoppa hunden.  Det här blir svårt, tänker jag. Det är stort avstånd och Skott springer redan efter en fågel. Jag ropade ”stanna” men hade inte så stora förhoppningar om att han skulle klara det. Men Skott stannade?! Och satte sig! Grymt imponerad sprang jag fram till honom för att berömma. Tjädern lyckades byta riktning innan den kom inom skotthåll. Igen. Jädra typ! Men jag var såååå glad över det snygga stoppet. Dessutom var jag så glad att Skott inte gett sig utan dragit iväg för att hitta tjädern som han haft i näsan redan från början.

Sen försökte vi gå tillbaka till bilen. Men Skott hittade ideligen fågeldoft och lyckades hitta ett par fåglar till, fast på för långt skotthåll. Skämtsamt sa Mattias ”har du nåt koppel” för Skott hittade fågel hela tiden.

Jag fick träna på att gå med bössa, skjuta och hålla koll på hunden samtidigt.

Väl tillbaka på Mattias gård så fikade vi lite och sedan var det dags för mig att öva på hela kedjan, att skjuta mot fågel och hålla koll på att Skott stannade. Jag fick låna en bössa med tomma skott. Mattias riggade några situationer. Vi fick söka, Skott fick känna fågeldoft och stå, jag fick gå fram och säga ”ja, kör” och så flög fågeln upp, jag sköt, fågeln flög vidare och jag belönade Skott för att han stannat. Grymt bra pass! Typ så här kunde det se ut.

 

Det hela avslutades med att Mattias dessutom kastade in en gräsand just när jag sköt så fick Skott apportera den. Skott blev mäkta förvånad (och säkert impad) att jag faktiskt ”träffat” en fågel som ramlat ned där mitt framför honom. Han undersökte den noggrant, och kunde sedan apportera den till mig. Perfekt. Hela kedjan i hamn!

Nu gör det inte så mycket om det blir några tokiga situationer. För nu har Skott fått en bra grund. Hans första upplevelser har blivit de rätta. Det är de första upplevelserna som sitter fast mest.

/mvh Susanne

Vår första klass 3-tävling i Nose Work

Helgen den 29-30 september deltog jag och Hagel i vår första klass 3-tävling i Nose Work. Det var Åbyn Byskes brukshundklubb som arrangerade och P-A Bergström var domare. Det gick överraskande bra. Vi klantade oss bara på utomhussöket, i övrigt skötte vi oss riktigt bra. Vi vann dessutom i klassen, vi var tre stycken. Här kan du se hur alla sökområden såg ut och hur vi löste utmaningarna.

Har du en kloklippare som är ett tortyrredskap?

Jag kom på att jag inte marknadsfört min Youtube-kanal så tydligt på min hemsida. Så nu är det dags. Jag börjar med ett inlägg som fick extremt mycket kommentarer, och många tack. Utan att en del visste det verkar de ha klippt klorna med en usel tång som mer pressar av klon än faktiskt skär av den rent och fint. När de bytte till Millers klotång blev det enorm skillnad. Kolla in filmen här:

Så gick det till när jag och Skott tog tredjepris

I helgen deltog jag och grosser münsterländern Skott på jaktprov i Lycksele, i unghundsklass. Lördagens händelser har jag summerat kort på Rackarungarnas FB-sida, då blev vi ej godkända. På söndagen hände det lite mer.

Vi var endast tre deltagare som gick ut på morgonen. Jag och Skott i unghundsklass, en ungersk vizsla i öppen klass och en korthårig vorsteh i elitklass. Jag fick släppa först.

På de två tidigare jaktprov som jag deltagit på har jag begärt fällning. I unghundsklass får man välja, i de andra klasserna är det obligatoriskt. Tydligen är det inte så vanligt att man väljer det i unghundsklass, ja många provdeltagare har avrått mig. De menar att det är riskabelt. För om det fälls något så ska det också apporteras. Det kan bli en tung, inte helt död, tjädertupp som ska hämtas in. Fågeln kan också fällas ”mitt framför nosen” på hunden vilket ökat risken för knallapportering, alltså att hunden lär sig hur kul det är att apportera direkt efter skottet – vilket inte är så önskvärt vare sig på jaktprov eller på vanlig jakt. Jag har övervägt dessa argument men tänkt att det finns också fördelar: sannolikheten att den duktige skytten fäller en fågel är ju mycket större än att jag gör det när jag jagar på egen hand.  På jaktprov behöver jag ju dessutom ”bara” hålla koll på hunden, vilket ökar chansen att det INTE blir knallapportering. Och en fälld, varm fågel tror jag skulle vara en stor jaktlust-injektion för Skott – att han blir taggad och fattar på RIKTIGT vad vi pysslar med i skogen.

Men – inför den här söndagen meddelade jag att jag inte ville ha fällning. Mitt skäl? Jag trodde helt enkelt att det skulle bringa mer tur! Ha ha. Eftersom det gått halvdåligt när jag begärt fällning så tänkte jag att nu byter jag så får vi se om det gör någon skillnad. Och det gjorde det.

Jag släppte lös Skott på sökarbete och började gå. Skott betedde sig ganska mycket som dagen före, han gick ut i väldigt små sökslag (jag kallar det så eftersom jag är en gammal bruksmänniska, men tydligen heter det revieringar i jaktsammanhang :-)) Jag suckade inombords men tänkte att jag inte skulle jaga upp mig över det, dagen före hade Skotts mod växt under dagen och sökslagen, jag menar revieringarna, hade också växt. Efter bara cirka åtta minuters sökarbete så stannade han. Ett stånd? Jag viftade åt domaren och skytten. Även om fågel inte ska fällas så ska ett skott avlossas om det blir en passande situation. Jag gick närmare Skott. Då drog han lite längre fram och stannade nu mer beslutsamt. Jag gick fram och sa: Ja, kör! och Skott skuttade framåt och fågeln lyfte. Stanna! Skytten sköt. Pang! Och Skott stannade och satte sig?! What? Det lyckades? Hur i hela friden? Vilken makalös känsla.

Domaren kom fram och berömde det fina jobb som Skott nyss hade gjort. Jag med! =) Sedan skulle vi söka vidare. Jag kunde knappt koncentrera mig. Vi hade lyckats med en fågelsituation. Vi var liksom med i matchen. Vi kunde få ett pris!  Efter en stund fick äntligen nästa hund ta över. Puh, kändes skönt. Då fick vi gå i eftertruppen och bara sansa oss en stund.

Men Skott nästa sök blev inte alls bra. Det blev, om möjligt, ännu mindre än tidigare. Det är ruskigt svårt att göra nåt åt att hunden går i för små revieringar. Man kan bara hålla käft, inte skapa ögonkontakt och försöka se helt obrydd och avslappnad ut. Det känns, just nu, som om det vore lättare om hunden gick för stort. Då kunde man ju vissla och kalla in ibland, jobba mer med kontakten som förare. Men när man har en hund som går i små sökslag så kan man typ inte göra nåt. Inte där och då. Utan det handlar förstås om att ge hunden mer tid i skogen, låta den växa på sig. Skott är ju bara ett år och en månad, det är klart att han inte vågar ge sig iväg så långt från sin underbara matte =) Med mer tid i skogen och att han får bli några månader till så borde modet ha växt. Snart är han säkert helt oregerlig =)

Nåväl, när domaren Ingemar Sjöström summerade vårt andra sök så nämnde han just detta om det lilla söket. Och sedan pratade han om hur snygg Skott var. Efter det var det nästa hunds tur att söka. Jag gick och grunnade på varför domaren pratat om hundens yttre, att han är snygg, på ett jaktprov. Det har ju inte med saken att göra. Sedan fattade jag. Domaren har verkligen gjort sitt yttersta för att kunna säga något positivt om hunden, men inte lyckats. Så då fick det bli utseendet istället. Ajajaj, då är det illa. Blev både fnissig och orolig. Skulle vi inte få pris fastän vi haft en sådan fin fågeltagning? Shit.

Nu gällde det att Skott gick ut stort och fint på nästa släpp. Ojoj, om man kunde göra tankeöverföring. Jag tänkte ”Nästa gång Skott, känn dig fri och spring lååååångt” om och om igen.

Och nästa släpp gick han faktiskt ut bättre. Det inleddes med en massa fågeldoft som han gick igång på och efter det fungerade revieringen riktigt bra, fastän vi hade kraftig medvind. Så Ingemar sa att det räckte. Nu skulle vi få göra en apportering. Det innebär i unghundsklass att jag har Skott lös och sätter honom bredvid mig, skytten går sedan iväg cirka 10 meter, avlossar ett skott och kastar en ripa cirka 10 meter framför Skott. Skott satt stilla i skottet och väntade till dess jag sa ”apport”. Han sprang fram till ripan, luktade lite på den, jag väntade med att säga något för jag vet att han vill ta några sekunder på sig att kolla vad han ska apportera. Skott plockade upp ripan, ganska nyskjuten från elithundens framfart, och kom mot mig. Han stannade upp och släppte ned den för att liksom kolla igen att det verkligen var en riktig fågel. Så här färsk fågel hade han aldrig burit förr. Jag visste att han skulle plocka upp den igen och försökte att inte stressa på honom. Han tog den igen och kom in till mig och lämnade den i handen. Puh! Domaren Ingemar kom fram och kramade om mig. ”Grattis – ni har gått till pris”. Jihoooo! Den lilla provgruppen applåderade. Så himla roligt.

Bild som togs direkt efter beskedet om att vi går till pris.

Totalt fick vi alltså betyg 8 på apporteringen och betyg 4 på fält. Sammanlagt med vårt tidigare eftersöksprov, där vi har 10/10, så blev poängen egentligen på andrapris-nivå. Men eftersom det blev betyg 4 på fältet så blir det automatiskt ett tredjepris. Betyg 4 och ett tredjepris är väl inte något som de riktiga jaktprovs-rävarna jublar över, det fattar jag, men för mig känns det stort. Det är mitt första pris på jaktprov överhuvudtaget! Så jag är superglad och stolt.

Nu siktar vi på andrapris nästa gång. Skott ska bara få bli lite modigare först! =)

/Susanne