Fira varje gömma – ett sätt att fokusera

Golfproffset Annika Sörenstam har alltid varit rätt duktig på att spela golf. Men inte alltid så proffsig. I alla fall om jag ska tro på den historia som NW-instruktören och hockeycoachen Conny Elfsberg berättade för mig på Nose Work-lägret förrförra helgen.

Conny berättade om när Annika ännu inte slagit igenom helt. Hon fanns med på listorna över duktiga spelare (den där listan kallas säkert något men jag orkar inte ta reda på det och ni fattar ändå) men var inte i topp. Hon tog hjälp av en mental coach som Conny nämnde ett namn på, men som jag glömt. Det gäller att bara komma ihåg det viktigaste – som jag kommer till alldeles strax. =)

Den här coachen studerade Annika när hon tränade. Hon stod och slog långa raka bollar (det heter säkert också nåt särskilt med golftermer). Hon slog ett perfekt slag och bollen flög spikrakt precis dit hon tänkt. Hon placerade en till boll framför sig och slog ett till lika perfekt slag. Hon placerade en tredje boll framför sig och slog ett lika perfekt slag igen. Hon tog fram en fjärde boll. Då råkade hon få en liten felträff och bollen drog iväg snett.

– Idiot, röt hon till sig själv samtidigt som hon slog sig själv i pannan.

Efter det upprepas scenariot. Annika slog iväg flera perfekta bollar, utan ett ord. Men när det sket sig slog hon sig i pannan och kallade sig Idiot. Vad gjorde nu coachen åt detta?

Han bad henne fira varje lyckat slag ordentligt. Och inte banka på sig själv för de misslyckade slagen. Hon började tveksamt. Sa lite försiktigt ”jaaa” och höjde ena armen lite lamt i en segergest. Men till slut blev det bättre. Hon sa ”JAAAA” och spände armen i en riktigt engagerad gest.

Varför berättade Conny allt detta för mig? Jo, jag hade nämligen lite motvilligt ställt en fråga ( i slutet av lektionen när alla andra gått ut). Jag frågade om han hade något tips för att bromsa min prestationsångest när jag tävlar i Nose Work.

Jag tycker ju att om jag ska vara värd att anlita som instruktör så måste jag ha många egna erfarenheter. Jag måste ju ligga i täten. Om jag ska kunna inspirera, hjälpa och peppa andra ekipage som tävlar måste jag ju själv ha kommit så långt man kan, så jag har praktisk erfarenhet av det jag pratar om. Ja, det är alltså mer eller mindre ett krav jag sätter på mig själv. Vilket gör att det lätt blir lite FÖR viktigt när vi tävlar. Jag VILL så mycket att hälften vore nog. Missförstå mig rätt – jag tycker att Nose Work är en av de roligaste och mest spännande tävlingsformer jag någonsin hållit på med – så det är inte så att jag vantrivs på tävling. Inte alls. Men när jag träffade Conny tänkte jag ta tillfället i akt att fråga ett proffs hur jag ska hantera denna bubblande prestationsångest. Det var då han berättade om Annika Sörenstam.

Ska detta överföras till en Nose Work-tävling så handlar det om att jag ska fira varje hittad gömma, verkligen glädjas och njuta av att vi hittade just den gömman. Att strunta i resten. Bara fira varje gömma. Som Annika firade varje lyckat slag. Och inte kalla mig Idiot när vi missar någon gömma. Fast fullt så illa brukar det inte vara, men ändå, det blir lätt att man överanalyserar och bankar på sig själv för misstagen – och glömmer att fira allt som faktiskt gick bra.

Så det var mitt mantra nu när jag startade på klass 2-tävlingen i Gällivare: ”Fira varje gömma”. Jag hade till och med satt en melodi på det, den där låten ”We are all the winners” med Nick Borgen. Inte världens bästa låt, men den passade bra med orden ”Fira varje gömma, det betyder mest”.

Varje gång jag började tänka på hur svårt det kunde bli, att jag kanske inte skulle lyckas ta det tredje diplomet i klass 2, hur besviken jag skulle bli då – så manade jag fram mitt mantra ”Fira varje gömma”. Så gjorde jag också precis i starten på varje sök. Och som jag firade sen! Vi hittade alla åtta gömmor och tog vårt tredje diplom. Vi är nu uppflyttade till klass 3! Det blev även Maria Forsberg med sin schäfer Ökke. Det är vi två som firar med våra diplom på bilden högst upp =)

Så här såg sökområdena ut:

Vi började med fordonssök. Domare P-A Bergström envisas med att vara med på bild. Det är fyra fordon, tre och en halv minuts söktid, två gömmor.
Sedan blev det utomhussök. Två gömmor, båda otillgängliga och tog tid att reda ut. Söktid fyra min.

Efter pausen blev det inomhussök. Här ses delar av området, men även väggar och skåp bakom mig ingick i området. Två gömmor, varav en satt både högt och lite otillgängligt. Söktid tre och en halv minut.
Behållarsök i kort korridor till vänster. Doft i gul hjälm.
Resten av behållarsöket. Doft i rör med ”avstickare” mitt i samlingen.

Nu var det förstås inte bara mitt nya mantra som hjälpte oss att lyckas. Det var även att Hagel är så fantastiskt målmedveten, doftsäker, hängiven och miljösäker. Och att jag läser honom rätt. Och en stor portion tur måste man också ha.

Men jag tänkte att jag skulle dela med mig av den här historien så får du själv fundera över dina hjärnspöken. Kanske är det dags att fira mer än du bankar? Vilket mantra blir ditt? Du får norpa mitt om du tror att det funkar. Men låten är snudd på töntig … jag vet =)

/mvh Susanne

Valpkurs på dagtid – hakar du på?

Hej, jag kände att jag måste få klämma in ett extra nyhetsbrev. (Det här skickades ut till prenumeranterna igår). För jag har nämligen fått klart att den duktiga, erfarna instruktören Eva Karlsson, som jag anlitat tidigare, kör en VALPKURS på dagtid! Vill du haka på?
Kursen börjar onsdag den 30 maj och pågår mellan kl 10–12. Den kommer att vara både inomhus i min lokal i Bureå och utomhus. Det är totalt fem träffar, samtliga på onsdagar kl 10-12.
  • Första träffen 30/5 blir det mycket träning av kontakt, allmänlydnad, gå fot, hundmöten, inkallning och liknande.
  • Andra träffen 13/6 (vi hoppar över nationaldagen) blir det fortsatta övningar i allmänlydnad, samt hundens hälsa och kloklippning.
  • Tredje träffen 20/6 får deltagarna testa på tävlingsformen rallylydnad, som baseras på allmänlydnad.
  • Fjärde träffen 27/6 blir det miljöträning på Rambobanan i Norra Yttervik.
  • Femte och sista träffen 4/7 får deltagarna testa på den nya roliga tävlingsformen Nose Work, där hundens sökarbete är i fokus. Då kommer jag, Susanne Lindberg, att vara instruktör eftersom Eva är bortrest.
Kursen kostar 1800 kr och har åtta platser. Du får plats i den ordning du anmäler dig. Enklast mejlar du bara rackarungarnashundskola@outlook.com. Ange med vilken hund du vill delta. Valpen ska ha fått sin tremånadersspruta innan du börjar.
Varmt Välkommen! / Susanne

Maj månads nyhetsbrev är fullmatat

Det här nyhetsbrevet skickades ut till prenumeranterna 1 maj. Kortkursen i allmänlydnad som startar 5 juni och höga gömmor-passet 13 juni har blivit fullbokade med reserver. På resten av alla aktiviteter och kurser finns det några platser kvar. På inofficiella rallytävlingarna är det ännu ganska gott om plats. Vad vill du nappa på? /mvh Susanne

Äntligen maj! Nu börjar jakten på de snöfria fläckarna i skogen så man kan börja lägga spår igen. Och så är det ljusa kvällar. Och så behöver man inte dubbla långfillingar, täckisar och tjockaste dunjackan längre. Och så kan man ta fram grillen. Och så har myggen ännu inte kommit. Och så kommer Rackarungarnas Hundskola med enormt fullmatat nyhetsbrev. Kan det bli bättre?

Det är så mycket saker som händer att jag börjar med en sorts faktaruta. Du kan läsa mer om varje  kurs/aktivitet längre ned i nyhetsbrevet.

Tisdag 8 maj. Inofficiell träningstävling i rallylydnad, nybörjarklass. Klockan 18.00 och 19.30. Totalt 30 platser. Kostar 200 kr/ekipage. (Platser kvar)

Måndag 14 maj. Inofficiell träningstävling i rallylydnad, nybörjarklass. Klockan 09.00 och 10.30. Totalt 30 platser. Kostar 200 kr/ekipage. (Platser kvar)

Lördag 19 maj. Då arrangerar jag en Clear Round i Nose Work klass 2. Start 09.00. Vi håller till på Hedensbyn. 10 platser. 300 kr/ekipage. (Tre platser kvar)

Fredag+lördag 25–26 maj. Allmänlydnadshelg. Kursledare Maria Tafvelin. Åtta platser. Fre kl 18-20, lör kl 10-15. Kostar 1100 kronor/ekipage. (Två platser kvar)

Tisdag 5 juni, start av kortkurs i allmänlydnad. Kursledare Susanne Lindberg. Åtta platser. Datum: 5/6, 12/6, 19/6. Alla mellan kl 18-20. Kostar 1100 kr/ekipage. (Fullbokad)

Torsdag 7 juni: Nose Work-kick-off, kom igång med lagerbladsdoften. Åtta platser. Klockan 18–20. Kostar 300 kr/ekipage. Doftflaska ingår. (Tre platser kvar)

Onsdag 13 juni: Nose Work-pass med fokus på höga gömmor. Åtta platser. Klockan 18-20. Kostar 300 kronor. (Fullbokad)

Jag berättar om allt i tur och ordning:

Tisdag den 8 maj ordnar jag en inofficiell rallylydnadstävling i nybörjarklass. Ta chansen att få en ofarlig genomkörare, att få känna hur det skulle kännas att tävla, att få mer rutin och erfarenhet, att ge din hund en positiv bild av att tävla i rallylydnad.

Vi kommer att hålla till i min inomhuslokal i Bureå. En hund i taget kommer att vara i lokalen. Vi håller oss till tävlingsreglerna, så du får exempelvis inte röra hunden under rundan eller belöna den med godis eller leksak.

Det blir två starttider med 15 platser i vardera grupp. Första gruppen samlas kl 18.00 utan hundar för bangenomgång och banvandring. Andra gruppen samlas utan hundar kl 19.30 för bangenomgång och banvandring. Dock kan det bli förseningar.

Domare är Catrin Nyström. Hon är inte en ”riktig” domare men utbildad rallylydnadsinstruktör och har tävlat med sin border terrier Isaac och klarat rallylydnadschampionat. Hon passar perfekt som domare för alla nybörjare då hon är ruggigt bra på att ge positiv feedback som sporrar till nästa tävling.

Jag vill att hunden är över 6 månader för att delta på den här inofficiella tävlingen. Dessutom ska den vara vaccinerad. Ta med vaccinationsbevis till tävlingsdagen. I övrigt behövs inga medlemskap eller liknande.

Det blir ingen resultatlista och ingen prisutdelning. Istället tilldelas alla ekipage, som klarar minst 70 poäng, en medalj direkt efter sin runda och får sedan åka hem, om man vill.

Det kostar 200 kronor per ekipage att delta, du får delta med flera hundar om du vill. Du anmäler dig genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Du får plats i den ordning som din anmälan kommer in. Grupp 1 fylls på först, sedan grupp 2. Kan du inte vara med i den ena eller den andra kan du ange det så får du plats i den grupp du önskar – om det fortfarande finns plats där.

Måndag den 14 maj ordnar jag en till inofficiell rallylydnadstävling i nybörjarklass. Samma upplägg som ovan, med två grupper med 15 platser i varje. Men nu blir det på dagtid. Första banvandring är kl 09.00, andra är kl 10.30. Domare även nu Catrin Nyström.

Det blir ingen resultatlista och ingen prisutdelning. Istället tilldelas alla ekipage som klarar minst 70 poäng en medalj direkt efter sin runda och får sedan åka hem, om man vill.

Det kostar 200 kronor per ekipage att delta, du får delta med flera hundar om du vill. Du anmäler dig genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Du får plats i den ordning som din anmälan kommer in. Grupp 1 fylls på först, sedan grupp 2. Kan du inte vara med i den ena eller den andra kan du ange det så får du plats i den grupp du önskar – om det fortfarande finns plats där.

Lördag 19 maj ordnar jag en Clear Round i Nose Work klass 2. De första 5 ekipagen startar kl 09.00, de resterande 5 ekipagen samlas kl 10.30. Vi håller till på ett område på Hedensbyn. Du och din hund ska ha godkänt doftprov i eukalyptus och lagerblad för att delta. Det blir fyra sökområden: ett behållarsök, ett inomhussök, ett utomhussök och ett fordonssök. Det ekipage som hittar alla gömmor inom maxtiden, med max tre fel, får medalj. Det blir jag, Susanne Lindberg, som dömer. Det kostar 300 kr att delta. Det finns 10 platser. Du får plats i den ordning som din anmälan kommer in. Mejla rackarungarnashundskola@outlook.com och ange med vilken hund du vill delta.

Fredag+lördag 25–26 maj håller duktiga och erfarna instruktören Maria Tafvelin en allmänlydnadshelg. Det blir både i lokalen i Bureå samt utomhus. Tiderna är fre kl 18-20, lör kl 10-15. Det blir lunchpaus mellan kl 12-13. Ta med lunch som du kan äta eller så åker man till pizzeria. Under kursen går Maria igenom grundläggande allmänlydnad som sitt, ligg stanna kvar, inkallning, hundmöten, gå fot, olika nosövningar samt miljöträning. Det finns åtta platser. Kursen kostar 1100 kronor/ekipage och du får plats i den ordning som du anmäler dig. Mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Ange med vilken hund du tänker delta.

Tisdag 5 juni startar jag en kortkurs i allmänlydnad. Den är på tre träffar, det blir tre tisdagar i rad: 5/6, 12/6, 19/6. Alla mellan kl 18-20. Vi håller huvudsakligen till i min inomhuslokal i Bureå, även om vissa övningar blir utomhus.

Under kursen får du och din hund träna på grundläggande allmänlydnad som sitt, ligg stanna kvar, inkallning, hundmöten, gå fot, olika nosövningar samt under ett tillfälle testa på rallylydnad som är en tävlingsform av allmänlydnad. Kursen kostar 1100 kronor/ekipage. Det finns 8 platser. Du får plats i den ordning som du anmäler dig. Mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Ange med vilken hund du tänker delta.

Torsdag den 7 juni ordnar jag en KICK-off Nose Work-kväll för dig som redan tränat in eukalyptus på din hund och nu vill få en rivstart med nästa doft lagerblad. Jag ordnar ett pass som gör att din hund får optimala förutsättningar att lära sig den nya doften. Vi kör intensivt mellan kl 18.00–20.00. Vi håller till i min inomhuslokal i Bureå. Kick-off-passet kostar 300 kronor per ekipage, då ingår en doftflaska med lagerblad. Det finns åtta platser, anmäl dig genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Ange med vilken hund du tänker delta.

Onsdag den 13 juni ordnar jag ett Nose Work-pass med fokus på höga gömmor. Det passar dig som tränat Nose Work ett tag och vill få hjälp och inspiration till öka hundens förmåga att hitta höga gömmor. Hunden bör vara väl bekant med eukalyptusdoften. Vi kör ett intensivt och svettigt pass mellan kl 18.00–20.00. Vi håller till i min inomhuslokal i Bureå. Passet kostar 300 kr/ekipage. Det finns åtta platser, anmäl dig enklast genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Ange med vilken hund du tänker delta.

Avslutningsvis hoppas jag att du hunnit ta del av mina tipsfilmer på Youtube?

Här kan du se filmen när jag retas med hundägare som envisas med att ha plastpåse i belöningsväskan.

Här kan du se en film där jag ger fem tips för att få din valp rumsren – snabbt.

Här kan du se en film där jag tipsar om hur du tränar in en markering i Nose Work – om du känner att det behövs.

Här kan du se min senaste film där jag tar upp saker du INTE ska göra när du väljer valp.

Hoppas att du gillar filmerna och vill trycka på prenumerationsknappen. För varje ny prenumerant hoppar jag jämfota av glädje. Faktiskt! =)

Ha det gott så länge så syns vi framöver.

/mvh Susanne

Tro ingenting. Var nollställd. Det var mitt mantra.

I dag tävlade jag och Hagel i Nose Work klass 2 i Luleå. Jag hade haft några tuffa tävlingar bakom mig då det jävlats en hel del. Jag hade börjat tvivla på mig själv. Det var ju jag som sabbade allt många gånger. Som nu senast i Kumla.

På banvandringen för utomhussöket säger domaren att allt ingår: Golv, väggar och tak. Det – i kombination med att jag hört andra tävlande säga att det brukar bli svåra tävlingar när dessa domare dömer – ofta gömmor på höjd och så – gör att jag genast spanar uppåt. Utan att jag märker det så tänker jag ”Där och där vore det passande att göra en svår hög gömma”. Först några dagar efteråt inser jag hur korkat det var. I alla fall när man har en sådan mottaglig hund som jag har. För omedvetet styr jag Hagel med min förväntan. Omedvetet blir han då också mer noggrann där jag har hög förväntan. Och omedvetet tolkar jag det som att han minsann har ett intresse där, precis där jag trodde! Ja, nu när jag beskriver det så inser både du och jag hur korkat det är! Men det är så himla lätt att trilla dit! Så på utomhussöket hittar vi en rätt gömma i en skräpkorg och sedan dras jag till mitt misstänkta ställe. Och minsann vindar Hagel in lite extra där. Och till slut har vi lurat varann så jag säger markering istället för att faktiskt röra mig därifrån. Det ser du på filmen här. Även om det svider visar jag upp filmen ändå. En gratis lektion i hur man INTE ska göra.

Så. När jag nu startade i Luleå hade jag hunnit analysera det där. Jag insåg att jag gjort precis samma misstag som jag gjorde på min första NW-tävling i klass 1. Den kan du läsa mer om här. Har jag då inte lärt mig någonting på den här tiden? Hur skulle jag göra för att inte klanta mig igen? Jo, jag bestämde mig för att vara HELT nollställd. Inga förutfattade meningar. Inte tro ett skit. Bara gå in och söka av varje meter med samma inställning. Inget ställe är viktigare än något annat. Så under hela banvandringen och hela tävlingsdagen upprepade jag för mig själv: Tro INGENTING!

Dessutom vet jag att jag oftast är för peppad första dagen. Jag vill för mycket. Jag har längtat för länge. Jag gillar tvådagars-tävlingar för då är jag och Hagel lite mer sansade dag två. Men nu var det bara en endagstävling i Luleå. Hur skulle jag lösa det? Jo, sambon och sonen fick ordna en låtsastävling dagen före. Med tidtagning och allt. Sambon tog tid och sonen gick helhjärtat in för filmuppdraget =). Här kan du se hur det såg ut.

Så var det dags för oss att starta. Vi hade startnummer 18 av 25. Alla fyra sökområden gjordes i ett svep. Först utomhussöket. Två gömmor, tre minuters söktid.

Utomhussöket. Domare P-A Bergström fick äran att vara med på bild.

Sedan fordonssöket. Två fordon. En gömma. Två minuters söktid.

Fordonssöket.

Efter det behållarsöket. Två gömmor. Två minuters söktid.

Delar av behållarsöket.

Slutligen inomhussöket. Två gömmor. Tre minuters söktid.

Inomhussök: sökområdet till vänster.
Sökområdet till höger. Plus att det var en hylla på högra väggen.

Min plan var att söka av mitten först på utomhussöket. Det kändes mer konkret att börja med lådan mitt framför starten och trädgårdsmöbler än stegen till vänster som var min första tanke. Hagel var peppad. Han drog in området med bra fart. Vi kollade av lådan, trädgårdmöblerna, sedan åt vänster och sökte av stegen och annat jox som stod där. Vi kollade av husväggen och gräset. Sedan fick han vind och drog mot lådan vid starten. Där märkte jag snabbt att det var något därunder. Den gömman hade nog inte Hagel haft tid att bry sig om när han var så laddad i starten.

– Markering!

– Rätt.

Yes, bra start. Klanta inte till det redan nu. Sök vidare i lugn och ro. Var har vi inte varit? Vi har inte kollat på höjd intill husväggen. Så jag viftade med handen så att Hagel skulle söka av fönsterkarmarna. Där får vi ett oväntat intresse. Bakom ”spjällen” intill ena fönstret.

– Markering!

– Rätt.

– Färdig!

Oj, så spännande det är att tävla! Jag går igång så in i bängen. Pulsen är typ på max och jag har så mycket adrenalin i benen att jag knappt kan gå vidare till fordonssöket. Puh, samla ihop dig nu för sjutton. Det är mycket kvar än. Ett djupt andetag och så kastar vi oss in i fordonssöket. Vi börjar framtill på personbilen och backar mot släpet. Hagel får intresse vid kanten på släpet och jag börjar fundera om jag ska säga markering. Men så lugnar jag mig själv. Tidtagaren har ju inte ens sagt 30 sekunder, varför ska jag ha bråttom? Vi måste ju kolla andra sidan först. Så vi söker vidare, runt baksidan av släpet och så på motsvarande ställe fast på andra sidan får jag en mycket tydligare markering.

– Markering.

– Rätt.

– Färdig.

Ojojoj, oerhört spännande nu. Vi är ju faktiskt fortfarande med i matchen. Stor publik har vi också som hänger med in till behållarsöket och inomhussöket. Särskilt behållarsöket har strulat på sista tiden. Jag vet inte riktigt varför faktiskt. Men jag känner en viss oro att vi ska klanta oss igen. ”Nåja, ge bara Hagel tid att lukta på alla behållare så har du gjort vad du kan” – tänker jag.

Han springer in med lite för bra fart. Hinner inte lukta ordentligt tycker jag. Slarvar runt och vill gärna göra ett inomhussök av det istället. Men jag visar tydligare på några burkar och då blir han mer fokuserad. Han stannar till vid en burk. Visar att den luktar spännande.

– Markering.

–Rätt.

Yes, en till bara. Var är den? Snart stannar Hagel vid en till burk. Jag känner att det måste vara rätt.

– Markering.

– Rätt.

– Färdig.

Shit pom fritt alltså. Nu har vi ETT sökområde kvar. Inte klanta sig nu! Det är inomhussök med två gömmor. Tre minuter. ”Det är gott om tid” – intalar jag mig.

Nu gör vi något riktigt snyggt faktiskt. Jag gör som jag brukar på inomhussök, jag går in, vänder på hela ekipaget och startar honom i dörrkarmen på höger sida. Och direkt ser jag att han faktiskt har en doft! Vilken luring! Jag väntar in tills han har bestämt sig.

– Markering.

– Rätt.

Yes, då är det bara EN gömma kvar. Hjärnan samarbetar INTE utan börjar tänka sånt som ”oj, så nära ett diplom, TÄNK om det blir ett diplom” och jag skriker inombords till min hjärna ”Du har inte tid med det där nu. Håll käften och läs hund för fan”. Faktiskt! =) Så jag läser hund. Vi söker runt i rummet. Får lite intresse kring tjock-tv:n men inte mer än så. Efter ett varv börjar jag anvisa lite högre. Och där, på högra kanten av whiteboarden, ser jag ett intresse.

– Markering.

– Rätt.

– Färdig.

Sedan brakar jublet igång. Vårt andra diplom! Såååå himla skön känsla! Min plan om att INTE TRO NÅGONTING höll! Genrepet med sambo och son gav ett lugn. Eller så hade vi bara tur!? Men det var väldigt skönt att ha lite tur en gång. Nu kan vi klanta oss på typ sju tävlingar till innan jag blir deppig igen. =)

/Susanne

Det här med tur/otur och korta söktider

Jag och min vorsteh Hagel tävlade Nose Work i klass 2 i Timrå i söndags. Det blev vår sämsta tävling hittills. Vi hittade endast en gömma i varje sök, alltså totalt 4 av 8. Plus att jag chansade och sa markering på några ställen vilket gav oss några felpoäng. Jag har försökt dra några lärdomar av våra upplevelser och ska dela med mig.

Först ska du få veta förutsättningarna. Så här såg sökområdena ut. Det var två gömmor i varje sökområde.

Fordonssöket. Två fordon. Inga tassar tillåtna på bilen, tassar ok på Caterpillarfordonet. Söktid: 3 min 15 sek.
Behållarsöket. Målarburkar, byttor, kannor, brödlådor, väskor och annat. 2 min söktid.
Utomhussöket. Två vallabodar plus ”altanen” och väggen där emellan. Söktid: 2 min.

Interiörbilder av vallabodarna.
Inomhussöket. Omklädningsrum plus duschrum. Söktid 3 min.
Duschrum som hörde till inomhussök.

Vi delades in i två grupper och min grupp började med fordonssök och behållarsök. Min taktik på fordonssöket var att springa förbi personbilen och börja med Caterpillarfordonet. Detta eftersom vi fått en del felpoäng för tassar på fordon på vår senaste tävling (första gången – aldrig haft det problemet förut) och ville ”spara” ev tass-fel-poäng till slutet. Vi började vid skopan och backade runt på ena sidan. Jag såg att Hagel reagerade tvärt över något men han släppte det. Vi hade vind från baken av fordonet och jag lät honom nosa igenom den delen noga ifall det han reagerat på kom därifrån. Inget fynd. Vi jobbade vidare med andra sidan, kom fram till skopan och DÄR på ena kanten blev det en tydlig markering. Rätt! Puh! Hur skulle jag prioritera nu? I vanliga fall tar jag helst bara ett fordon ett varv. Men jag hade ju sett något intressant på ena långsidan. Jag bestämde att vi tar Caterpillarfordonet ett varv till innan vi tar personbilen. Men ingen träff nu heller. Så över på personbilen. Lite intresse i ena bakdäcket men det var det däck som var närmast gömman på skopan så troligen var det bara den doften som fastnade mot däcket. Sedan var tiden slut. Den andra gömman satt på själva bandvagnsbandet, i midjehöjd, på Caterpillarfordonet. På den sida där jag hade noterat lite intresse. Tusan också. Redan nu var diplomet borta.

Nåja, bara att slappna av då och briljera på behållarsöket tänkte jag. Min taktik var att börja från vänster, sedan ta behållarna i ytterkant och jobba mig inåt. Gick hyfsat. Snart fick vi intresse i en kopparkanna. Markering. Rätt. Skönt. En till. Men det var flera som var halvintressanta. Och på resväskan luktade Hagel jättemycket och krafsade till slut. Den måste det vara! Markering. Fel. What? Istället var doften i en av målarburkarna längst ut åt höger. Vi hade kollat in dem snabbt ett par gånger men Hagel hade inte fått in någon doft. Men varför blev han så till sig över resväskan då? ”Har ni någon annan doft där i?” frågade jag men fick intrycket att så inte var fallet. Jag menar – om de lagt i någon störningsdoft som han reagerade på borde det vara bra att veta så vi kan träna på det. Eller om det bara var slembobbor – det kan han ju också gå igång på. Nåväl, ibland blir det bara knas.

Nästa sök var utomhussöket med vallabodarna. Hade jag haft full pott sedan tidigare sökområden hade jag blivit ganska stressad, och irriterad, över den korta söktiden: 2 minuter! Nu kunde jag stå och skratta åt alltsammans.

– Det blir som när man tävlade klass 1, bara kasta sig in i varje vallabod och se om hunden fångar upp någon doft, kommenterade jag.

Det var väl den taktik jag hade. Jag vet att jag och Hagel kan vara snabba när det behövs. Jag kunde ta det här söket som en kul utmaning, särskilt eftersom vi inte längre hade någon diplomchans. Så vi stod vi startlinjen och scannade. Hagel fick välja vilken bod vi skulle kolla först. Han valde höger. Det visade sig vara synd. Det gäller ju att ha tur i den här leken också. Vi kollade höger bod ett tag. Han verkade intresserad uppåt så han fick hoppa upp på båda bänkarna där inne. Men inget napp. ”30 sekunder kvar” hojtade tidtagaren. Men vad i h-vete? Hur kan tiden gå så snabbt? Vi kastade oss ut, kollade snabbt ”mellanområdet” och sedan in i den andra boden.  Där var det intressant på ena bänken. Markering. Rätt. Yes. Då ska vi bara hitta en till på cirka 10-15 sekunder. Det gick ju inte. Suck. Herregud. Den andra gömman var också i den vänstra boden. Ner mot golvet någonstans.

Nästa sök var inomhussöket. Ett stort omklädningsrum. Med rymligt duschrum med bastudörr och annat. 3 minuter. Tajt. Men inte omöjligt förstås. Man fick köra lös hund om man ville. Jag hade inget att förlora och tänkte att det kan vara bra träning att göra det även på tävling. Det gick ganska bra. Det är faktiskt skönt att inte hålla på och rådda med kopplet utan bara läsa hund. Vi hittade en gömma under bastudörren. Men den andra var knepig. Vi hade intresse inne i hörnan, bland kläderna på bänken, bakom träningscykeln. Men inte klockrent. Vi fortsatte runt. ”30 sekunder kvar” Nu igen? Hur många gånger har vi inte hört det idag? Bråttom igen då. Kollade cykeln lite snabbt. Ingen träff. Kollade kläderna i hörnan, Hagel verkade inte övertygad, men intresserad. Det fick duga. ”Markering” Fel. Jaha. Doften satt högt upp på träningscykeln, under displayen.

Lärdomar? Tja, det vette sjutton faktiskt. Vet inte om jag kan dra någon konkret lärdom av det här – alltså så att jag vet vad vi ska träna mer på. Just nu tänker jag att det handlar mycket om tur och otur också. Otur att ta ”fel” vallabod först när det bara är två minuters söktid. Otur att hunden sökte lågt på just den meter där det var hög gömma. Otur att inte få in doften fastän vi passerade rätt ställen. Visst: Ingemar Stenmark sa ju de kloka orden ”Ju mer jag tränar desto mer tur har jag”. Det är ju så. Vi HAR tränat riktigt bra. Men ibland har man otur ändå.

Jag grunnar på den här ökade trenden med korta söktider på klass 2 tävlingar, som jag tycker mig ana utifrån de senaste tävlingarna som jag deltagit på. Vad ger det för följder? Ingen fick diplom i söndags. Jag har varit på flera klass 2-tävlingar där ingen fått diplom. Nose Work ska vara för alla sägs det. Men med extremt korta söktider blir det inte för alla. Jag tycker att det redan finns nog med utmaningar som det är i klass 2. Det är TVÅ gömmor som ska hittas på varje område. Det kan ta tid att utreda en doftbild och hitta den korrekta platsen. Gömmorna kan vara höga och oåtkomliga. Det är större sökområden. Det är störningsdofter. Det är totalt ofta 8 gömmor som ska hittas för att få diplom. Det är inte lätt. Ska det dessutom måsta vara sådan tidspanik?

När man ska särskilja ekipage på en resultatlista är det antal funna gömmor som är viktigast. På andra plats kommer eventuella felpoäng. Först på tredje plats är tiden avgörande. Men när domarna sätter extremt korta söktider blir det ju tiden, och turen, som blir avgörande. Det blir en tidshysterisk sport. Inte en sport som främjar sökarbetet.

Jag kan förstå att domarna, och arrangören, vill ha en kortare arbetsdag på en söndag. Jag har själv hört, på tidigare tävlingar, hur domare/arrangörer resonerat. Men att sätta korta söktider är enligt mig inte rätt väg att gå för att korta arbetsdagen. Minska antalet tävlande istället och låt dessa få en ärlig chans att göra ett bra sökarbete utan hysteri.

Någon som läser detta kanske protesterar och menar att om en hund inte ”är på jobbet” så tar det ju 3-4 minuter innan söktiden är slut, vilket gör att det tar onödig tid. Men låt i så fall domarna bryta söket när hundarna uppenbart har kroknat, söker annat eller bara går runt och frågar sin förare om hjälp. Det får ju domarna göra redan nu.

Någon sitter troligen på sin kammare nu och tänker att jag bara är bitter och dålig förlorare nu när det gick dåligt. Visst är det trist när tävlingar går åt fanders. Men jag menar att det handlar inte om det. Jag och Hagel är i regel snabba. Särskilt när vi också har lite tur 😉 Så vi skulle kunna gynnas av dessa korta söktider. På lång sikt i alla fall. Men det finns många som inte alls skulle gynnas. Och jag vill inte se en utveckling av sporten där det bara är turbohundar i klass 2. Vad behövs det då för att klara klass 3?

Avslutningsvis vill jag tacka Nosjakten Sundsvall för ett bra och trevligt arrangemang. Domarna likaså. Ni gjorde det bra och gav trevlig, konstruktiv feedback. Det jag framfört ovan är alltså inte en sågning av arrangemanget. INTE ALLS. Utan en notering om en trend som jag tycker mig se. Vad jag tycker om det. Om nu det stämmer?

Det jag tycker är ju inte facit. Du kanske har helt andra erfarenheter än vad jag har? Du kanske har tävlat klass 2 med söktider som varit helt okej? Du kanske tycker att det bara är en rolig utmaning om det blir korta söktider? Du kanske tycker att klass 2 är på tok för lätt så att det måste vara korta söktider för att kunna sålla ”agnarna från vetet”? Berätta!! Kommentera i detta inlägg eller i FB-inlägget. Jag vill gärna bredda min bild.

/mvh Susanne

Är du en sån som har påse i väskan?

Skyddar du din belöningsväska genom att ha en plastpåse i den? Eller gör din hundträningskompis på det här viset? Då bara MÅSTE ni kolla in min film. Jag har en längre tid funderat på VARFÖR man håller på så, och kommit på en bra liknelse. =)

Varje fredag lägger jag upp en ny film på Youtube. Filmerna handlar oftast om olika träningstips, problemlösningar och liknande. Hoppas att du vill haka på och prenumerera! =)

Josefine och Aska fick läxa i kloklippning

Nu ska du få läsa om när Josefine Lohman lyckades ändra sin egen och sin jämthund Askas tänk kring kloklippningen. Det hade börjat bli problem, Aska kämpade emot och fick mer och mer panik varje gång. Och Josefine började oroa sig allt mer för varje gång.
Passande nog handlade nästa träff på min valpkurs bland annat om kloklippning. Deltagarna fick tips och råd och övade praktiskt. Josefine tog till sig tipset om att klippa en klo per dag, det är en bra modell för både rädda hundar och även förare som tycker att det är läskigt. Det ska inte bli ett utdraget scenario, utan göras lite snabbt och rappt, så hunden inte hinner gruva sig så mycket. Här kan du läsa mina nio tips för en lyckad kloklippning. Josefine fick i läxa att klippa en klo per dag, och varje gång ge en STOR smaskig belöning, fram till nästa träff en vecka senare.
Här kommer Josefines berättelse:
”Varje morgon skulle en klo klippas och sen skulle Aska få något supergott att äta, hur svårt kan det vara?
Morgon ett, med en liten klump i magen och en fruktansvärd oro för att råka klippa i pulpan första morgonen och förstöra allt så skar jag lite leverpastej i små bitar och visade Aska vad jag hade. La det sedan på golvet i köket och ställde Aska mellan mina ben mot diskbänken så hon inte skulle kunna backa, med klotången redo så var det bara det sista kvar. Snabbt nu, tassen upp, klipp och sen godis. Tog i tassen och i samma sekund började jag undra om min hund trodde hon var en ål. Efter två eller tre försök lyckades jag ta upp tassen och klippa en liten liten bit av klon så jag kunde släppa Aska och hon fick sitt godis.
Morgon två, samma process som dagen innan men jag hade en lite bättre känsla då jag faktiskt lyckats dagen innan. Men Aska hade inte en bättre känsla då hon återigen trodde hon var en ål … en skrikande ål till och med. Men det gick, ett snabbt klipp och Aska fick smaska i sig leverpastejen.
Morgon tre, stiger upp med en känsla av att min hund kommer hata mig innan veckan är över. Men vi gjorde samma som dag ett och dag två. När jag tar tag i tassen är det som att nån har bytt ut den där ålen till en sengångare som inte alls bryr sig om att jag ska klippa lite, tog lite lång tid på mig så hon hann rycka till lite men jag klippte utan problem och nu en vecka efter är det inga problem att klippa, klipper bara en klo varje morgon än så länge men snart ska vi nog prova två klor.

Nu tycker jag det är dagens höjdpunkt då det har blivit mer som ett samarbete mellan mig och Aska och hon nästan frivilligt lyfter upp tassen då jag ska klippa för att hon vet att godsaker väntar.”

Hälsningar Josefine