När hunden inte vill sluta tugga på dig

Häromdagen fick jag ett meddelande på Facebook. Det löd så här (jag har fått klartecken från hundägaren att dela med mig, men har raderat info som avslöjar vem det är):

”Följer din sida på Facebook och gillar ditt sätt att hantera hundar. Tänkte kolla med dig om du har möjlighet att hjälpa mig med tips å råd gällande min tik på 16 månader. Hon får ofta överslag vilket resulterar i bitning på mig. Ibland på barnen men i princip aldrig på min sambo. Eller jo ibland på honom åxå men han behöver bara typ spänna ögonen på henne så lägger hon av. Jag berättar gärna mer om vår problematik, vill först bara kolla om du har möjlighet att hjälpa oss? Vi måste få ordning på detta innan det går för långt (det har det iof sig redan gjort)”

Jag svarade så här:

När hundägare har det här problemet så är det ofta precis som du säger: att mannen i huset inte är lika drabbad men kvinnan är det. Och det beror i grunden på just det du beskriver – att mannen inte tolererar det och fräser ifrån. Medan kvinnan ofta vill använda sig av mjukare metoder. Vill man det har jag följande tips: När hunden börjar bita dig – dra fram smaskigt godis (korv) och kräv med bestämd röst sitt eller ligg. Om det behövs – hjälp till och locka hunden i rätt position med godiset. När hunden satt sig eller lagt sig så utdelas godisen och du säger tydligt sitt/ligg kvar. Efter cirka 10 sekunder utdelas en till godis men hunden SKA sitta eller ligga kvar. Du kan berömma försiktigt, men det innebär inte att det är hopp å lek. Efter det kan du stillsamt ta upp hunden och ex vis köra fot eller liknande. Belöna rikligt när hunden gör rätt. Hela grejen handlar om att du avleder, ger en uppgift, tar kommandot och belönar när hunden gör denna uppgift. Du ska INTE belöna det dåliga beteendet. Hunden ska alltså inte få godis för att den tuggar på dig, först när den gör sin uppgift.”

Hundägaren svarade då:

”Jag ska prova. Får klä mig i skyddsutrustning och ta tag i saken.
Grejen är åxå den att jag har tagit henne ganska rejält ett par ggr. Hon lyckades slingra sig lös och nu är jag rädd att vi hamnat i lite kamp. Hon tror att detta är en lek och jag förlorar 🙈 därför är jag rädd att ta i med ”hårdhandskarna” igen eftersom jag misstänker att jag förvärrar situationen.”

Det är precis så det brukar bli. Att hundägare försöker använda sig av metoder som de kanske inte tror på fullt ut. Som känns fel. De vill ju vara schyssta med sina hundar. Och då blir det liksom dubbelt fel när man gör saker mot sin övertygelse som dessutom råkar ge motsatt effekt. Det berättade jag för henne. Plus att jag la till ett tips om att satsa mycket tid på att bara umgås i skogen. Och träna små tricks. Så ökar de sitt samspel.

Två dagar senare skickade hundägaren ett meddelande igen:

”Hej, ser redan skillnad på henne. Jag har lyckats ta henne innan hon blivit helt tokvarvad. Så det har varit lätt att avleda henne i tidigt skede. Och det verkar som att hon fattar grejen för hon har inte haft ngt tokspel dessa dagar. Så vi kämpar vidare med avledningsmanövern 😊 Blir nästan irro på mig själv att jag inte lyckats lista ut en sån enkel grej själv. Tänk att en sån liten manöver visade så mkt resultat. Känner att man låser sina egna tankar när det spårar ur 😬 tur att det finns proffs att fråga om hjälp!”

Och ytterligare en tid senare skickade hon det här meddelandet:

”Hej! Har ju gått ngn vecka nu och det går mkt bättre för oss. Jag fortsätter avleda i tidigt skede. Viktigast av allt, det går längre tid mellan hennes överslag. Nu har det gått flera dagar sen det hände sist. 👍 Nu när jag har semester så har jag haft god tid å sitta med henne typ en timme om dan och bara passivitetsträna och slappna av.
Känns som att det hänt mycket i positiv riktning med pirayan 😬

Kanske också du eller din hundkompis har liknande problem? Därför tänkte jag dela med mig av vår konversation så kanske du kan norpa något tips som passar dig och din hund. Lycka till!

/ Susanne

 

När en gamling får testa viltspår för första gången

På måndag börjar älgjakten. Ska bli enormt spännande. Och då kom jag på att jag måste damma av vår siberian husky Flinga. Hon brukar ju reda upp situationer när en påskjuten älg inte går att hitta.

Så jag skulle tina upp en klöv för att göra viltspår med henne. Men klöven jag hittade i frysen var fastfrusen med en annan klöv så jag tinade två stycken. Och då kom jag på att de andra två pensionerade sibbarna som vi har kvar; Blia och Vante, också kunde få sig ett viltspår.

Vante spårade fokuserat.

Vante fick börja. Han är idag elva år och vad jag kan minnas har han aldrig fått testa på ett viltspår. Han var full av förväntan fastän han inte hade en aning om vad som väntade. Jag gick med honom i koppel till stället där jag hade börjat dra klöven, selade på honom och satte på spårlina. Sedan visade jag med en handrörelse ned mot där klöven hade dunsat i marken första gången. Han sniffade lite avslappnat. Sedan kände han den där spännande doften och gick genast igång. Med full koncentration och fokus följde han spåret genom skogen. Det var en fröjd att se. Sedan kom han fram till platsen där jag hade knutit fast klöven i ett träd. Han luktade nyfiket. Jag knöt loss klöven och drog lite retsamt. Då vaknade vilddjuret i honom! Häftigt att se. Vilken lycka att få gnaga på detta ben. Vante var så lycklig. Han till och med rullade sig på benet för att verkligen gnugga in doften. Sedan bar han hem det med en mallig knyck på nacken.

Kolla hur Vante verkligen myste med älgklöven. Jag blev alldeles rörd.
Sedan fick Blia spåra.

Efter det var det Blias tur. Hon tyckte också det var spännande när jag visade var hon skulle börja spåra. Hon följde spåret noggrant till slutet. Men när hon insåg att det bara var en klöv var det inte så intressant längre, trots att jag lekte och ryckte i snöret.

Men att hitta klöven var väl måttligt kul. =)
Flinga spårade fokuserat.

Slutligen var det Flingas tur. Hon har ju gjort det här några gånger förr. Både med klöv på slutet och förra hösten hittade hon en hel kalv då hon redde upp situationen efter ett skott. Nu spårade hon med stort fokus och intresse. Men när hon kom till slutet blev hon nästan besviken. Bara en futtig klöv? Inte en riktig kalv? Nåja, när jag drog igång och lekte med klöven blev det roligare och hon bar den hem med ett flåsande.

Intressant. Även om en älgkalv hade varit mer uppskattat.
Flinga bär hem klöven med en stolt hållning.

Efter det var det ju två hundar kvar som inte hade fått spåra. Hagel och Gizmo. Så jag stoppade in dem i bilen och drog iväg en bit. Sedan la jag två personspår med fyra apporter var och roliga pipdjur på slutet. Det löste de fint.

Gizmo spårade fint.
Och hittade sin pipis på slutet.
Hagel låg på järnet som vanligt.
Och gillade sin pipis på slutet.

Och vet du vad jag gjorde efter det? Jo, la mig i sängen med Hagel och Gizmo och hade världens skönaste powernap. Underbart. Trött i kroppen och med gott samvete över samtliga fem hundar. Sånt är svårt att slå.

/ Med vänlig hälsning, Susanne

Platser kvar på valpkurs, agilitykurs och rallylydnad

Igår gick septembers nyhetsbrev ut till prenumeranterna. Spårhelgen och Clear Round har blivit fullsatta.

Men det finns platser kvar på:

  • Endagskurs i agility den 16 september.
  • Valpkurs på dagtid med start 10 oktober.
  • Fortsättningskurs i rallylydnad med start 25 september. (se längst ned)

Så här löd septembers nyhetsbrev:

Nu släpper jag inte mindre än tre kurser. En endagskurs för nybörjare i agility lördag den 16 september. En valpkurs på dagtid med start tisdag 10 oktober. En helgkurs i spår för nybörjare lördag och söndag 28-29 oktober.

Platser kvar: Endagskurs i agility. Kursen syftar till att lära ut grunderna i den fartfyllda roliga sporten. Du behöver inte ha som mål att du ska tävla, det går lika bra att träna agility som en bra aktivitet.

Under kursdagen får du lära dig vilka hinder som finns längs banan, hur de ska läras in på bästa sätt och utföras, du får träna på att locka-skicka samt lite finlir som framförbyte och bakombyte.

  • Kursen blir lördag den 16 september i inhägnaden RackArenan i Norra Yttervik.
  • Den pågår mellan klockan 10.00–15.00.
  • Det blir lunchpaus mellan 11.30–12.00, medtag egen lunch som funkar i ”det fria” som matiga smörgåsar, sallad eller varm soppa i termos. Det blir även en paus mellan 13.30–14.00.
  • Kursledare är Maria Tafvelin. Hon har hållit flera nybörjarkurser i agility. Några av de tidigare kursdeltagarna tävlar idag framgångsrikt i agility.
  • Kursen kostar 600 kr/ekipage.

Du anmäler dig enklast genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Din hund ska vara frisk och över sex månader. Det finns åtta platser. Här finns platser kvar! Du får plats i den ordning som du anmäler dig. Välkommen!

Platser kvar: Valpkurs på dagtid. På tisdag den 10 oktober kl 10.00-12.00 drar jag igång en valpkurs. Den blir på fem träffar, samtliga på tisdagar kl 10-12. Sista träffen blir den 7 november. Oftast håller vi till inomhus i min lokal i Bureå, men vissa övningar blir även utomhus. Under kursen får du och din valp lära er grunder som kontakt, inkallning, gå promenader utan att dra i kopplet, gå fot, hundmöten, sitt och ligg stanna kvar. Vi går igenom hundens hälsa och kloklippning. Jag vill erbjuda ett ”smörgåsbord” för att du och valpen ska få testa olika roliga saker som ni kan fortsätta att aktivera er med även efter kursen. Därför blir det också introduktion i olika hundsporter som rallylydnad och Nose Work. Dessutom blir det tuff miljöträning – som jag kallar Ramboträning. =)

Valpen bör ha fått sin tremånaders-spruta för att delta. Familjemedlemmar får haka på utan extra kostnad. Ju fler som hör och ser samma sak desto bättre =)

Det finns platser kvar! Kursen kostar 1800 kronor, det finns åtta platser och du får plats i den ordning som du anmäler dig. Du anmäler dig enklast genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Ange med vilken hund du tänker gå kursen.

Fullbokad: Helgkurs för nybörjare i spår. Det bästa som finns är att låta hunden använda sitt främsta sinne – nosen. Det är så roligt att se hunden lösa de utmaningar som man lagt åt den i ett spår.

Lördag och söndag den 28–29 oktober arrangerar jag en spårhelg. Du och din hund behöver inga förkunskaper. Det är bra om hunden är över sex månader för att orka.

Jag går igenom viktiga saker att tänka på: som vind, underlag, synretning, motivation, hur man lägger upp de första spåren och sedan avancerar.

Vi börjar 09.30 varje dag och beräknas hålla på till cirka 16.00. Ta med lunch, fika samt kläder och skor efter väder.

Kursen kostar 1500 kronor och det finns sex platser. Du får plats i den ordning du anmäler dig. Du anmäler dig enklast genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Ange med vilken hund du tänker gå kursen.

Fullbokad: Clear Round i Nose Work: En Clear Round är som en lättsam inofficiell tävling där ekipagen inte placeras i någon resultatlista, utan alla som klarar samtliga fyra sök inom maxtiden, med max tre fel, får en medalj och kan åka hem.
Onsdag kväll den 20 september blir det tre inomhussök och ett behållarsök. Träningstävlingen anordnas i samarrangemang med Svenska Nose Work Klubben. Reglerna blir enligt klass 1, dvs doften är eukalyptus och det finns en doftgömma per område. Jag, Susanne Lindberg, kommer att döma och ge feedback.
Första starttiden är klockan 18.00 – då finns det fem platser. Andra starttiden är klockan 19.30 – då finns det fem platser. Det är ingen större idé att anmäla sig till båda starttiderna med samma hund eftersom det kommer att vara samma sökområden och samma doftgömmor. Alla fyra sök görs direkt efter varann.
Ekipaget bör ha klarat diplom för eukalyptus för att delta. Det kostar 200 kronor att vara med. Du anmäler dig enklast genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Ange med vilken hund du tänker delta samt om du endast kan någon av starttiderna. Annars fylls ni på i den ordning som ni anmäler er.

Träningstips: 

Jag tänkte bara kolla om du har tänkt på en sak. Om du verkligen belönar din hund PRECIS när den gör rätt? Att belöna sin hund exakt när den gör rätt är ett enormt effektivt sätt att faktiskt lära den vad man vill. Med belöna menar jag att man klickar (om man använder klicker) eller säger ”bra” och ger sin hund en godis – eller leksak om den gillar det bättre.

Om vi tar ligg som exempel. Vi tar övningen som innebär att hunden ska ligga kvar, du ska gå iväg två meter och sedan gå tillbaka. Jag ser ofta förare som går iväg, men när de vänder och går tillbaka så sätter sig hunden. Men ändå får den sin godisbit? Vad lär den sig av det? Jo, att övningen går ut på att ”jag ligger till dess matte/husse är på väg tillbaka och då ska jag sätta mig upp.” Det gäller att belöna när den gör rätt, gärna med en godisbit mellan framtassarna så att den fortsätter att ligga.

Likaså tänker jag på hundägare som har problem med inkallning. Första tipset är förstås att börja använda långlina för att säkra att det blir som man har tänkt. Men andra tipset är att börja belöna DIREKT när hunden gör rätt. Och när är det? När hunden har kommit ända fram till dig? Tja, förvisso är det ju övningens slutmål. Men när gör egentligen hunden rätt första gången? Jo, direkt när den lyssnar på ditt inkallningskommando längst ute i linan. Direkt hunden vänder sig om ska du belöna genom att ropa ”bra”, kanske ge ifrån dig ett indiantjut och kasta en leksak bakom dig. Så mycket roligare det blir då. Dessutom vet jag av egen erfarenhet att de fall där hunden tittar på dig och FUNDERAR om den verkligen ska komma så blir den oftast snabbt övertygad om du jublar redan på avstånd. Dessa tips och många fler hittar du i min bok ”De 10 viktigaste sakerna din hund bör lära sig”. Här kan du läsa mer om hur du beställer den. 

Dessutom finns det i dagsläget två platser kvar på den fortsättningskurs i rallylydnad som drar igång 25 september:

Fortsättningskurs i rallylydnad. Den vänder sig till dig som redan gått en nybörjarkurs, eller som på annat sätt har fått lite koll på vad som ingår i nybörjarklass. På den här kursen får du bli ännu tryggare med alla moment som ingår i första klassen, du får finslipa alla skyltar så att de sitter bra. Du får träna på att framföra din hund på bästa sätt på tävling och hålla dina nerver i schack. Dessutom får du lära dig vad som ingår i fortsättningsklassen så att du känner dig riktigt redo för att tävla och snabbt kunna växla upp. Du får helt enkelt allt du behöver för att få en rivstart på tävlingskarriären! Plus en rejäl spark där bak =)

Kursen startar måndag den 25 september kl 18-20 och är upplagd över fem träffar, alla på måndagar mellan klockan 18-20.

Kursen kostar 1800 kronor och det finns åtta platser, du får plats i den ordning du anmäler dig. Du anmäler dig enklast genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Ange med vilken hund du tänker gå kursen.

/ Med vänlig hälsning, Susanne

Äntligen blev jag av med oskulden

Jag har jagat i cirka 4-5 år. Både älg och fågel. Jag har aldrig fällt något. Det har varit nära ibland. Retsamt nära. Men jag har alltid kommit hem tomhänt. Idag hände det.

Det här inlägget är som en liten avstickare från mina vanliga hundskole-inlägg. Så du som inte vill se en bild på en död fågel bör sluta läsa nu. Jag respekterar det. Jag blir själv heligt förbannad på de puckon som lägger upp bilder på misshandlade hundar och liknande på Facebook, där jag inte hinner värja mig utan får bilderna kastade i ansiktet. Bilderna sätter sig i min hjärna för alltid. Så därför meddelar jag nu att längre ned kommer det att dyka upp en bild på en död fågel. Vill du läsa om hur det gick till när jag blev av med jakt-oskulden och lyckades fälla min första fågel så fortsätter du att läsa =)

Dagen före fågelpremiären var jag ute och rekade i jaktmarkerna tillsammans med min korthåriga vorsteh Hagel samt cavalieren Gizmo. Gizmo hittade tre fåglar, Hagel en. Coolt! Gizmo blev helt frälst. När det blev fredag lämnade jag cavalieren hemma. Jag tyckte att han inte var tillräckligt skott-tränad. Men han hade räknat ut vad som var i görningen och protesterade högljutt.

Jag och Hagel traskade runt i markerna i Svarttjärn i cirka fyra timmar. Inte ett flax! Usch, så deppad jag var på vägen hem. Aldrig skulle vi lyckas. Det kändes som om det var lika bra att jag sket i allt vad jakt hette. Jag var ju helt talanglös.

Nästa dag spottade jag i nävarna igen. Nu fick cavalieren hänga med. Det kunde ju knappast bli sämre. Och det skulle ju knappast bli något skottläge heller.

Vi sökte på ett tag. Så sprang de båda framför mig och på håll såg jag hur de jagade upp tre skogsfåglar. Två flög iväg men en satte sig i en björk. Jag såg den och tänkte – det kommer aldrig att gå men jag testar. Jag smög fram emot den. Jag ropade in hundarna som skuttade omkring och sökte efter fåglarna. Sakta smög jag närmare, men ändå väldigt öppet. Jag tänkte att fågeln ser mig säkert. Den skulle garanterat flyga iväg. Men jag måste ju testa i alla fall. Till slut var jag inom skotthåll. Fågeln satt kvar. Gizmo sprang runt mitt framför mig. Det skulle ju inte bli bra om jag sköt nu och han i princip stod under bössan. Det kunde bli en för häftig smäll. Åh, snälla pippi sitt kvar nu. Jag lirkade Gizmo bakom mig. Och sedan siktade jag. Pang! Fågeln stöp baklänges och ned i blåbärsriset. Jag sprang fram och hittade den. Den sprattlade några gånger och sedan blev det tyst och lugnt. Hundarna hade hängt med och fick testa att hålla en varm fågel. Vilken upplevelse! Jag var så exalterad. Vilken grej! Fågeln hade inte flaxat iväg utom räckhåll – som vanligt. Jag hade inte missat – som vanligt. Jag hade fällt min första fågel! Fantastiskt – inte sant?

Efter det var jag så lycklig. Det kom en regnskur men den märkte jag knappt. Jag lunchade och gick flera kilometer till för att kolla av ett annat bra ställe. Två fåglar flaxade iväg utom skotthåll. Synd. Men vadå? Jag hade fällt min allra första lilla orrhöna. Såååå vacker.

Trötta och blöta.

Tillbaka vid bilen fotade jag hundarna. Blöta och trötta. Men riktigt nöjda.

Sällskapshunden som blivit jakthund.

Nu har vi vilat och ätit middag. Men jag ser på cavalieren Gizmo att han är rätt sliten än! =)

Det syns på ögonen att han är rätt trött! =)

/ Susanne

Så gick medlemsmötet i Göteborg

Så har jag varit på SNWK:s medlemsmöte i Göteborg. Det var intressant.

Det arrangerades ju tre möten i rad, måndag i Stockholm, tisdag i Göteborg och ikväll i Sundsvall. Jag valde att åka till det i Göteborg.

Redan på måndag kväll fick jag meddelande om att några i styrelsen bestämt att avblåsa den planerade domarutbildningen av SBK-domare. Den person som meddelade det menade att den hade full förståelse om jag därmed ville ställa in min resa. Men allt var redan klart och betalt, allt runt hundar och barn fixat. Och syftet med mina protester har inte varit att utbildningen ska ställas in, utan jag har ifrågasatt den skillnad som görs på folk och att man inte ens krävt NW-kunskap när de ska ansöka. Jag ville åka ändå för att få höra på vilka grunder detta beslut har tagits – helt enkelt VARFÖR. Och när delar av styrelsen så ändrade sig och ställde in allt ville jag förstås veta varför även då.

Vi var cirka 40 personer som samlades. Ordförande Bo Edoff inledde med att förklara att detta möte kommit till med bakgrund av frågan kring SBK-domarnas helgutbildning till NW-domare.
– Här ska ni få möjlighet att ifrågasätta – givetvis, sa han.

Sedan meddelade han att utbildningen tyvärr blivit inställd. Eftersom två personer valt att hoppa av så blev utbildningen inte kostnadsneutral längre. Och det hade varit ett krav för att den skulle bli av.
– De kände sig inte välkomna. Att deras kompetens blev ifrågasatt, när det blev en sådan massiv kritik mot utbildningen, meddelade Bo.

Sedan visade han upp en bild där domarna utan namn radats upp och deras kompetens skrivits bredvid. Många hade angett att de tränar Nose Work.

Efter det visade han en bild från ett utdrag ur protokollet som skrevs när de beslutande om utbildningen. Den informationen stämmer inte med den information som gick ut till brukshundklubbarna och som sådana som jag fick ta del av. I protokollet påstås att de domare som tas in till utbildningen ska ha ett genuint intresse för NW och kännedom om Nose Work. Jag förvånas. I inbjudan till domarna stod att NW-kunskap var önskvärt men inget krav. Det var DET jag reagerade mot. Att man redan på förhand tyckte att dessa SBK-domare var så kompetenta att det inte spelade någon roll om de inte hade träffat på Nose Work förr. Jag, och många andra, reagerade mot att de endast behövde utbildas EN helg och sedan bakdöma två tävlingar medan vi NW-instruktörer först skulle klara en lista med krav och sedan utbildas tre helger, arrangera tävlingar i klass 1-3, filma alla ekipage och sedan bakdöma två tävlingar.

Men nu är domarutbildningen för SBK-domare avblåst. Jag upplever att styrelsen menar att det är vi kritikers fel. Även om Bo Edoff inledde med att vi får ”ifrågasätta – givetvis”. SBK-domarna har upplevt det som att deras kompetens ifrågasätts. Medan styrelsen inte tycks visa samma förståelse för att de, genom att ge ett sådant snabbspår till SBK-domarna, ifrågasatt vår kompetens som NW-instruktörer.

Jag poängterar igen, jag har inget emot att SBK-domare utbildas till NW-domare. Tvärtom ser jag många fördelar med det – som att sporten etableras snabbare på brukshundsklubbar och att det blir fler tävlingar. Däremot häpnade jag över att ingen NW-kunskap krävdes. Det gjorde ju att de kunskaper som vi instruktörer samlat på oss genom åren, med flera hundra utbildade ekipage som gjort doftprov, eget tävlande och arrangerande av tävlingar, inte var värt ett skit i jämförelse. Så om styrelsen från början tydliggjort att NW-kunskap, genom ex vis ha hållit kurser eller tävlat, var nödvändigt så hade jag sett mycket positivare på detta.
Styrelsen medgav också under mötet att det blivit en ”olycklig formulering”.

Efter det blev mötet mer konstruktivt. Nu fick jag äntligen svar på min fråga om varför beslutet om snabbutbildningen togs.
– För att vi sökte domare i speciella delar av landet. Vi behöver den kompetens som dessa domare besitter, förklarade Bo Edoff och kassören Marina Eklund skyndade sig att förtydliga:
– Det var för att få fram domare fortare. För att det var sådan domarbrist.

Sedan utbröt en diskussion om på vilket sätt man utrett och konstaterat denna domarbrist. Meningarna gick isär om det överhuvudtaget ÄR en domarbrist. Nåväl, jag har aldrig haft problem att få domare men jag har ju varit beredd att flyga in dem från Stockholm. En lokal domare har ju inte gått att uppbringa, så visst är det domarbrist lokalt sett.

Någon åhörare frågade varför styrelsen valde att inte köra domarutbildningen av NW-instruktörer under 2017.
– Vi vill utvärdera den tidigare utbildningen först, svarade Marina.
Det svaret har jag hört rätt länge. Det vore toppen om den utvärderingen kunde bli av snart så vi kan komma vidare. Om man vill komma vidare alltså. Men det lät lovande då Marina nämnde att under det första kvartalet 2018 inleds nästa domarutbildning för NW-instruktörer. Och för min del får jättegärna SBK-domare hänga med på den utbildningen. Så himla smart det vore att blanda oss så kan vi dela med oss av våra erfarenheter.

Nästa fråga gällde kravet som styrelsen satt att man från 2018 måste ha gått den webbaserade tävlingsledarutbildningen och gjort en praktisk del (ordnat en tävling) innan man blir godkänd att arrangera tävlingar. Problemet är bara att den webbaserade utbildningen ännu inte är klar. Och man ska ansöka om tävlingar tre månader före.

Jag frågade, apropå tidigare diskussion om kompetens och validering, om sådana som redan arrangerat tävlingar under 2017 skulle kunna få validera detta och inte behöva gå utbildningen. Även om jag gärna går den ändå. Men det kan bli tajt att hinna innan 2018 och för att minska risken med proppar så kunde det ju vara smart att låta tidigare arrangörer få validera sina kunskaper.
– Nej, alla måste gå utbildningen. Det har vi satt som krav. Däremot kommer vi att vara snälla när det gäller den biten. Självklart ger vi fortsatta dispenser om utbildningen ännu inte är klar. Vi vill ju inte att det inte blir tomt på tävlingar i början av 2018, sa Marina Eklund.
Fast efter en stunds vidare diskussioner säger hon sig ha kommit på en idé:
– Det kan bli möjligt att de som arrangerat tävlingar under 2017, och där vi sett att det fungerar, kan få validera sina kunskaper och inte behöver gå utbildningen.
Så bra. Det vore ju smart. Det skulle minska trycket och risken för en flaskhals som stoppar upp tävlingarna. Hoppas att idén tas med till styrelsemötet den 29 augusti.

Jag tog mig friheten att skicka med ett tips till styrelsen i deras framtida arbete: Tänk transparens; att vara öppen, ärlig och visa vad man håller på med innan beslut tas. Förklara VARFÖR vissa saker bör göras och VARFÖR andra saker får vänta. Ge samma information till alla.

Mötet avslutades i en bättre och konstruktivare anda än jag hade förväntat mig. Det kändes värdefullt att jag tog mig tid att resa till Göteborg.
Det är bra att få ansikten på folk, få en känsla för deras personlighet. Det gör det lättare med framtida kommunikation. Nu hoppas jag att vi rensat luften och kan fokusera på det roliga med Nose Work – att se hundar få lösa roliga utmaningar och känna sig duktiga och smarta. Och att se hundarnas förare imponeras av sina hundar. Det är det bästa jag vet! 😀

Jag åker till Göteborg för att få veta mer

När jag växte upp var båda mina föräldrar hundinstruktörer. Mamma var också testledare på korningar. Och pappa korningsdomare, lydnads-, bruks- och räddningshunddomare. Det där med domaruppdraget har aldrig lockat mig. Det är så roligt att tävla. =)

Men så började jag med Nose Work. Så fantastiskt kul! Jag blev certifierad Nose Work-instruktör 2015 och har hållit en massa nybörjar-, fortsättnings- och tävlingskurser i Nose Work. Jag räknade ihop dem häromdagen och fick det till över 200 ekipage! Jag har insett att jag vill banne mig också bli domare. Det här är så himla kul så jag vill hjälpa till att sprida sporten och dessutom se till att det blir fler Nose Work-domare i norr. Dessutom vill jag bredda mig och bli en instruktör som också är helt insatt som domare.

Jag läste på vad som behövdes. Jag skulle ha utbildat minst 50 ekipage, plus några andra krav. Jag klarade dem. Det stod även att sökande från delar av landet som inte hade så många domare skulle premieras. Jag borde passa in där också. Så jag meddelade Nose Work-klubben mitt intresse för att utbilda mig till domare. Det innebar en utbildning under tre helger plus att man skulle bakdöma på minst två tävlingar innan man blev godkänd.

Men nu vill inte styrelsen i SNWK utbilda några fler instruktörer till domare. Under obestämd tid. Istället har styrelsen beslutat att bruksprovsdomare som är sugna att bli Nose Work-domare ska få gå före. Under en helg ska de snabbutbildas, sedan bakdöma ett par gånger och sedan få köra igång. Erfarenhet av Nose Work är önskvärt – men inget krav!?

Det här resonemanget hänger jag inte alls med på. Jag fattar inte argumenten. Inte alls faktiskt. Har inte hört/läst några argument ens. Jag ser GÄRNA att det blir fler domare. Särskilt i norr. Men varför BARA bruksdomare? Varför inte både och?

Många kritiska röster har höjts mot beslutet. Nu ordnar styrelsen olika medlemsmöten runt om landet då denna fråga ska dryftas. Plus att vi ska få annan info om hur första halvåret med officiella tävlingar har fungerat.

Det erbjuds ett möte i Stockholm måndag den 21/8 kl 18.30. Då kan jag inte för jag håller i en inbokad kurs som jag inte vill ändra. Det blir så råddigt att hitta nya datum då alla deltagare kan.

Det erbjuds ett möte i Göteborg tisdag den 22/8 kl 18.30.

Det erbjuds ett möte i Sundsvall onsdag den 23/8 kl 18.30. Då kan jag inte för jag håller i en inbokad kurs som jag inte vill ändra.

Så jag nappar på Göteborg. Jag är beredd att prioritera det här. Visserligen är Göteborg längst bort om man ser till avståndet. Jag har väl sisådär drygt 120 mil enkel väg dit. Men det känns ändå smidigast, då behöver inga kurser bokas om. Jag kan åka flyg till Stockholm och byta där till Göteborg. Jag får övernatta i Göteborg och åka hem nästa morgon.

Det ska bli ett intressant möte. Det är inte livsnödvändigt för mig att bli Nose Work-domare. Det är sannerligen inte för det ”enorma” domararvodet jag vill döma. Om pengar är det viktigaste är det ju hundra gånger mer inkomstbringande att hålla en helgkurs istället. Jag tycker bara att det skulle vara ruggigt intressant att få växla upp ordentligt i just den här sporten och försöka föra den i en riktning som känns bra.

Så jag hoppas på att få några vettiga svar och argument som gör att jag förstår varför bruksprovsdomare, som inte behöver ha erfarenhet av Nose Work överhuvudtaget, anses mer lämpade än Nose Work-instruktörer med flera års erfarenhet i sporten. Något smart måste ju styrelsen ha tänkt.

Jag blev intervjuad av Hundetablissemanget i denna fråga. Det blev en podd som du hittar här: http://www.hundetablissemanget.se/det-senaste/nose-work-i-fa-ra-ndring

/ Susanne

Antingen vinner man eller så lär man sig något

Förra helgen tävlade jag Nose Work med dotterns cavalier Gizmo. Det var en upplevelse – kan man säga.

Tävlingen var i klass 1 i Nordvik. Dottern tävlade med sin border terrier som hon har hos sin pappa och jag fick äran att föra Gizmo.

Vi började med banvandring. Min grupp skulle ha inomhussök och fordonssök först. Det såg ut så här.

Första delen av inomhussöket.
Andra delen av inomhussöket.
Fordonssöket. Tre fordon. Röd buss med släp och traktorn till höger. Hundarna fick sätta upp tassarna på alla fordon utom bussen.

Områdena kändes ovanligt stora. Vilket jag gillar, då blir det inte bara att kasta sig in och paniksöka utan att verkligen jobba metodiskt. Tiden i inomhussöket var fyra minuter. Tiden för fordonssöket var tre minuter vilket kändes lite tajt.

Min plan för inomhussöket var att söka från vänster till höger. Så jag och Gizmo började med boxarna till vänster. Han visade lite intresse den bortre boxdörren men kunde inte fästa upp så jag visade vidare. Och så såg jag plötsligt intresse vid däcken. Han söker sig ned och gör en fin markering mellan de båda däcken. Markering! Rätt! Yes.

På fordonssöket hade jag bestämt mig för att springa förbi de första fordonen och börja med traktorn. Jag vet att Gizmo har lätt för att sätta upp tassarna på fordon, och vi hade fått veta att det var ok att sätta upp tassar på traktorn och på släpvagnen, men inte på den röda bussen. Och om jag hade gjort som vanligt hade jag börjat med släpet, sedan sökt av bussen, och så släpet på andra sidan och efter det gått över till traktorn. Men om Gizmo sätter upp tassarna fyra gånger på bussen är vi ju rökta. Så därför ville jag börja med att söka av traktorn, sedan släpet och sist bussen.

Vi började med traktorns bakdäck, sedan jobbade vi oss runt fronten och bakåt. Mitt emellan bakhjulen, i ”kopplingsdrag-grejen”, så stannar Gizmo till och sätter sig så snyggt. Markering. Rätt! Waow, vilken kalasstart!

Senare blev det banvandring för utomhussök och behållarsök. Det såg ut så här.

Domare Adam Hübinette har banvandring för utomhussöket.
Behållarsöket i två rum.

Jag bestämde mig för att köra principen vänster till höger på utomhussöket. Det var ju som två avdelningar. Så jag tänkte ta en avdelning i taget, kanterna runt först och mitten sen.

På behållarsöket var det också som två rum. Där tänkte jag söka av det första rummet först och sedan gå längre in och ta resten.

Det började bra på utomhussöket. Fast dottern stod en bit bort och såg på vilket gjorde att Gizmo ville titta mot henne ibland. Plötsligt såg jag ett intresse vid en mur mellan de båda avdelningarna. Men Gizmo släppte det. Jaha, doften var alltså här någonstans men han kunde inte lokalisera den. Jag visade att han skulle söka i området igen. Då stannade han och luktade noggrant på en blomma! Hmm. Och sedan stannade han till och luktade på någon annan störningsdoft på en sten i muren. Synd att han tappade tråden. Vi jobbade oss vidare i resten av området och återgick sedan till det intressanta stället. Men Gizmo klarade inte av att fästa upp var doften kom ifrån och tiden gick ut. Skit också. Domaren visade var det var, och det var bara cirka tre decimeter från där han stannade till första gången. Och blomman och störningsdoften låg ungefär en decimeter ifrån doftkällan.

Nåja, då var det dags för behållarsök. Gizmo kollade snabbt av det första rummet. Inget verkade intressant. Så vi gick in i det andra rummet. Inget verkade särskilt intressant. På vägen tillbaka till det första rummet stannade han vid en låda och nosade noggrant i ett hål. Jag kände hoppet stiga och gjorde en tabbe. Gick närmare. Och då la sig Gizmo och markerade. Och jag köpte markeringen. Fel! Klantarsle. Man får inte låta sina egna förhoppningar göra att man pressar hunden att göra sin markering. Samtidigt ska ju inte hunden göra den utan att den hittat rätt doft heller. Det blev en lärpenning för framtida träning.

Gizmo med sitt brons i fordonssök, och Solveig med silver och guld.

Jaha, då var den dagen slut. 2 av 4 gömmor funna. Hyfsat okej för vår första tävling tillsammans. Vi fick brons i fordonssöket, dottern fick silver med sin border terrier – plus guld i inomhussöket. Det var kul. Och nästa dag skulle det nog gå ännu bättre – då var vi ju varma i kläderna.

Nästa dags banvandring inleddes med behållarsök och utomhussök. Det såg ut så här.

Behållarsöket dag 2.
Utomhussöket fotat från ett annat håll än där man startade. Man startar till höger i bild.

På behållarsöket delade jag in kartongerna i en vänster och höger sida. Jag tänkte ta ena sidan när vi sökte av åt ena hållet och andra sidan när vi sökte tillbaka. Fast det blir ju ofta lite hoven droven ändå.

På utomhussöket ville jag börja med björkveden till vänster, sedan jobba oss runt ytterkanterna först och sedan söka av grejer i mitten i slutet.

Redan när jag kom till tävlingsområdet med Gizmo märkte jag att han inte riktigt var ”online”. Istället var han väldigt fokuserad på att gnälla mot andra hundar, lukta på fläckar i gruset bredvid testbanan och slutligen hittade han en fläck utanför entrén till behållarsöket där han klapprade tänder – som han gör när det luktar löptik. Jag gjorde en Hemlige Arne – alltså att jag band fast Gizmo i ett stuprör, visade honom godis och låtsades springa och gömma det mot tävlingsområdet till. Jag bar också in honom när det var vår tur så han inte skulle lukta på löptiksfläcken igen. Men det hjälpte inte. Hela behållarsöket gick han mest och luktade i golvet mellan kartongerna gjorde och trampade sig själv på öronen för att han spårade så mycket. Jag visade med handen mot kartongerna för att fånga upp hans intresse men det gick tungt. Till slut visade han ett halvhjärtat intresse för en låda och jag chansade. Markering. Fel. Suck.

På utomhussöket började det bra i några sekunder. Sedan återgick han till intresset för andra dofter och trampade runt på sina öron igen. Jag jobbade frenetiskt och visade mot olika grejer att söka av. Men det var svårt. När hundar hamnar i det här stadiet brukar jag säga att de har rattat in fel radiokanal. De är liksom bara mottagliga för den musik som spelas på den kanalen, det vill säga dofter av andra hundar. Även om de då snubblar över nose work-doften så har de väldigt svårt att ta den eftersom det är en helt annan musik som spelas på en annan kanal. Jag såg att Gizmo visade ett snabbt intresse på ett ställe innan han återgick till sitt hundsniffande. Hade han varit inställd på rätt kanal hade han följt upp den där doften, men nu låg det på andra plats i prioritetsordningen. Frustrerande. Tiden gick ut utan att vi fyndade. Domaren visade var gömman var, i knähöjd under en hylla. När jag specifikt visade Gizmo att han skulle söka i området så hittade han, och jag belönade ljudligt och rikligt och hoppades att det skulle göra att han hamnade på rätt radiokanal till nästa sök.

Efter det banvandrade vi för inomhussök och fordonssök. Det såg ut så här:

Inomhussöket.
Fordonssöket bestod av dessa två släpar.

Jag funderade på att göra en Hemlige Arne igen men jag kunde ju inte öppna dörren och springa in i inomhussöket hursomhelst. Så jag hoppades istället på det bästa. Men Gizmo gnällde mot andra hundar på platsen där vi väntade, och ville ställa sig in. En tik vindade han in ordentligt och skrek riktigt för att han så gärna ville träffa den. Hoppas verkligen att den tiken inte var i löpen och att matte struntat i att anmäla det. Jag började köra lite rallylydnadsövningar istället för att försöka få lite kontakt och avleda från ”fel radiokanaler”.

Så var det vår tur. Vi gick in, jag lät Gizmo vinda ett tag vid startlinjen och peppade honom. Så körde vi igång. Och nu sökte han riktigt bra. Vi jobbade oss runt från vänster till höger och tog saker i mitten sist. Han visade något intresse inne i en hörna men det blev inget mer med det. Så vi fortsatte och kollade av allt igen. Så gick tiden ut. Jä-la skit. Och vet ni var doftgömman låg? Jo, på det enda ställe jag missat att låta honom söka av. Så himla typiskt. Vi hade verkligen behövt lite flyt nu. Bara för att förstärka att han fyndade när han faktiskt sökte ordentligt. Nåja, han fick hitta den i efterhand och jag belönade rikligt i hopp om att den goda trenden skulle hålla i sig till fordonssöket.

Men på fordonssöket blev han återigen en spårhund som trampade sig på öronen. Jag visade mot de olika delarna i fordonen och han luktade lite tvärt och återtog sedan sitt djupa studerande av alla dofter i gräset runt fordonen. Fel radiokanal igen. Suck. Dessutom var han nära att pinka men jag hann avstyra det hela. Tiden gick ut och domaren fick visa var gömman var. Den låg ganska högt till för en liten hund och var nog rätt svår att få in i nosen. Särskilt om man som Gizmo fokuserar på gräset …

Så vi hittade inte någon doftgömma! Mitt sämsta resultat någonsin. Men jag tog det inte så hårt. Den här tävlingen var ju mest som en bonus medan jag väntade på klass 2-tävlingarna med Hagel. Jag och Gizmo ska ju mest troligt inte ha en tävlingskarriär ihop, det ska han ju ha med min dotter och de verkar jobba bättre ihop.

Men jag tänker på rubriken jag skrev: ”Antingen vinner man eller så lär man sig något”. Det var en klok tjej som sa så. Hon blev intervjuad av en tidning eftersom hon går en utbildning för att bli professionell dataspelare – typ. Det kallas e-sport. När hon spelade och förlorade så var det förstås trist – men hon tänkte det där smarta ”Antingen vinner man eller så lär man sig något”. Det har jag nappat på. För det är ju precis så det är. Man lär sig ju hela tiden, särskilt när det går dåligt. Så jag tänker dela med mig av mina tankar på hur jag skulle försöka jobba bort detta intresse för andra hundar och deras dofter – om jag och Gizmo skulle tävla fler gånger. För du eller din kompis kanske har samma problem?

  • Jag skulle se till att köra bland de sista på alla Nose Work-träningar med träningsgänget. Så att han får gå med en massa andra hunddofter i sökområdet.
  • Jag skulle lägga godis intill doften för att öka värdet av att ha rattat in Nose Work-radiokanalen. Skulle Gizmo ändå ha svårt att välja NW-doften först skulle jag göra en Hemlige Arne och springa runt på ett peppande vis och pilla lite här och var i sökområdet.
  • Jag skulle träna mer på att andra hundar vistas nära sökområdet när Gizmo söker. Blir han för distraherad gör jag som ovan – lägger godis intill doften och ev agerar Hemlige Arne. Så har vi tränat tidigare med god effekt.
  • Jag skulle träna starter, där han får vinda in doftgömman redan i starten. På så vis tänker jag att han lättare tänker Nose Work när vi ställer upp oss i vår startposition. Att det blir som en vana att slå på nosen (på NW-radiokanalen) när vi gör vår startrutin.
  • Jag skulle öka värdet av doften, se till att ofta träna med godis intill och hylla honom enormt när han hittar.

Har du något fler förslag? Ös på bara =)

Nu siktar jag mot klass 2 i Hörnefors med Hagel i stället. Då ska jag komma ihåg att säga färdig när vi hittat två gömmor. Om vi hittar dem alltså …

/ Susanne