Det här med tur/otur och korta söktider

Jag och min vorsteh Hagel tävlade Nose Work i klass 2 i Timrå i söndags. Det blev vår sämsta tävling hittills. Vi hittade endast en gömma i varje sök, alltså totalt 4 av 8. Plus att jag chansade och sa markering på några ställen vilket gav oss några felpoäng. Jag har försökt dra några lärdomar av våra upplevelser och ska dela med mig.

Först ska du få veta förutsättningarna. Så här såg sökområdena ut. Det var två gömmor i varje sökområde.

Fordonssöket. Två fordon. Inga tassar tillåtna på bilen, tassar ok på Caterpillarfordonet. Söktid: 3 min 15 sek.
Behållarsöket. Målarburkar, byttor, kannor, brödlådor, väskor och annat. 2 min söktid.
Utomhussöket. Två vallabodar plus ”altanen” och väggen där emellan. Söktid: 2 min.

Interiörbilder av vallabodarna.
Inomhussöket. Omklädningsrum plus duschrum. Söktid 3 min.
Duschrum som hörde till inomhussök.

Vi delades in i två grupper och min grupp började med fordonssök och behållarsök. Min taktik på fordonssöket var att springa förbi personbilen och börja med Caterpillarfordonet. Detta eftersom vi fått en del felpoäng för tassar på fordon på vår senaste tävling (första gången – aldrig haft det problemet förut) och ville ”spara” ev tass-fel-poäng till slutet. Vi började vid skopan och backade runt på ena sidan. Jag såg att Hagel reagerade tvärt över något men han släppte det. Vi hade vind från baken av fordonet och jag lät honom nosa igenom den delen noga ifall det han reagerat på kom därifrån. Inget fynd. Vi jobbade vidare med andra sidan, kom fram till skopan och DÄR på ena kanten blev det en tydlig markering. Rätt! Puh! Hur skulle jag prioritera nu? I vanliga fall tar jag helst bara ett fordon ett varv. Men jag hade ju sett något intressant på ena långsidan. Jag bestämde att vi tar Caterpillarfordonet ett varv till innan vi tar personbilen. Men ingen träff nu heller. Så över på personbilen. Lite intresse i ena bakdäcket men det var det däck som var närmast gömman på skopan så troligen var det bara den doften som fastnade mot däcket. Sedan var tiden slut. Den andra gömman satt på själva bandvagnsbandet, i midjehöjd, på Caterpillarfordonet. På den sida där jag hade noterat lite intresse. Tusan också. Redan nu var diplomet borta.

Nåja, bara att slappna av då och briljera på behållarsöket tänkte jag. Min taktik var att börja från vänster, sedan ta behållarna i ytterkant och jobba mig inåt. Gick hyfsat. Snart fick vi intresse i en kopparkanna. Markering. Rätt. Skönt. En till. Men det var flera som var halvintressanta. Och på resväskan luktade Hagel jättemycket och krafsade till slut. Den måste det vara! Markering. Fel. What? Istället var doften i en av målarburkarna längst ut åt höger. Vi hade kollat in dem snabbt ett par gånger men Hagel hade inte fått in någon doft. Men varför blev han så till sig över resväskan då? ”Har ni någon annan doft där i?” frågade jag men fick intrycket att så inte var fallet. Jag menar – om de lagt i någon störningsdoft som han reagerade på borde det vara bra att veta så vi kan träna på det. Eller om det bara var slembobbor – det kan han ju också gå igång på. Nåväl, ibland blir det bara knas.

Nästa sök var utomhussöket med vallabodarna. Hade jag haft full pott sedan tidigare sökområden hade jag blivit ganska stressad, och irriterad, över den korta söktiden: 2 minuter! Nu kunde jag stå och skratta åt alltsammans.

– Det blir som när man tävlade klass 1, bara kasta sig in i varje vallabod och se om hunden fångar upp någon doft, kommenterade jag.

Det var väl den taktik jag hade. Jag vet att jag och Hagel kan vara snabba när det behövs. Jag kunde ta det här söket som en kul utmaning, särskilt eftersom vi inte längre hade någon diplomchans. Så vi stod vi startlinjen och scannade. Hagel fick välja vilken bod vi skulle kolla först. Han valde höger. Det visade sig vara synd. Det gäller ju att ha tur i den här leken också. Vi kollade höger bod ett tag. Han verkade intresserad uppåt så han fick hoppa upp på båda bänkarna där inne. Men inget napp. ”30 sekunder kvar” hojtade tidtagaren. Men vad i h-vete? Hur kan tiden gå så snabbt? Vi kastade oss ut, kollade snabbt ”mellanområdet” och sedan in i den andra boden.  Där var det intressant på ena bänken. Markering. Rätt. Yes. Då ska vi bara hitta en till på cirka 10-15 sekunder. Det gick ju inte. Suck. Herregud. Den andra gömman var också i den vänstra boden. Ner mot golvet någonstans.

Nästa sök var inomhussöket. Ett stort omklädningsrum. Med rymligt duschrum med bastudörr och annat. 3 minuter. Tajt. Men inte omöjligt förstås. Man fick köra lös hund om man ville. Jag hade inget att förlora och tänkte att det kan vara bra träning att göra det även på tävling. Det gick ganska bra. Det är faktiskt skönt att inte hålla på och rådda med kopplet utan bara läsa hund. Vi hittade en gömma under bastudörren. Men den andra var knepig. Vi hade intresse inne i hörnan, bland kläderna på bänken, bakom träningscykeln. Men inte klockrent. Vi fortsatte runt. ”30 sekunder kvar” Nu igen? Hur många gånger har vi inte hört det idag? Bråttom igen då. Kollade cykeln lite snabbt. Ingen träff. Kollade kläderna i hörnan, Hagel verkade inte övertygad, men intresserad. Det fick duga. ”Markering” Fel. Jaha. Doften satt högt upp på träningscykeln, under displayen.

Lärdomar? Tja, det vette sjutton faktiskt. Vet inte om jag kan dra någon konkret lärdom av det här – alltså så att jag vet vad vi ska träna mer på. Just nu tänker jag att det handlar mycket om tur och otur också. Otur att ta ”fel” vallabod först när det bara är två minuters söktid. Otur att hunden sökte lågt på just den meter där det var hög gömma. Otur att inte få in doften fastän vi passerade rätt ställen. Visst: Ingemar Stenmark sa ju de kloka orden ”Ju mer jag tränar desto mer tur har jag”. Det är ju så. Vi HAR tränat riktigt bra. Men ibland har man otur ändå.

Jag grunnar på den här ökade trenden med korta söktider på klass 2 tävlingar, som jag tycker mig ana utifrån de senaste tävlingarna som jag deltagit på. Vad ger det för följder? Ingen fick diplom i söndags. Jag har varit på flera klass 2-tävlingar där ingen fått diplom. Nose Work ska vara för alla sägs det. Men med extremt korta söktider blir det inte för alla. Jag tycker att det redan finns nog med utmaningar som det är i klass 2. Det är TVÅ gömmor som ska hittas på varje område. Det kan ta tid att utreda en doftbild och hitta den korrekta platsen. Gömmorna kan vara höga och oåtkomliga. Det är större sökområden. Det är störningsdofter. Det är totalt ofta 8 gömmor som ska hittas för att få diplom. Det är inte lätt. Ska det dessutom måsta vara sådan tidspanik?

När man ska särskilja ekipage på en resultatlista är det antal funna gömmor som är viktigast. På andra plats kommer eventuella felpoäng. Först på tredje plats är tiden avgörande. Men när domarna sätter extremt korta söktider blir det ju tiden, och turen, som blir avgörande. Det blir en tidshysterisk sport. Inte en sport som främjar sökarbetet.

Jag kan förstå att domarna, och arrangören, vill ha en kortare arbetsdag på en söndag. Jag har själv hört, på tidigare tävlingar, hur domare/arrangörer resonerat. Men att sätta korta söktider är enligt mig inte rätt väg att gå för att korta arbetsdagen. Minska antalet tävlande istället och låt dessa få en ärlig chans att göra ett bra sökarbete utan hysteri.

Någon som läser detta kanske protesterar och menar att om en hund inte ”är på jobbet” så tar det ju 3-4 minuter innan söktiden är slut, vilket gör att det tar onödig tid. Men låt i så fall domarna bryta söket när hundarna uppenbart har kroknat, söker annat eller bara går runt och frågar sin förare om hjälp. Det får ju domarna göra redan nu.

Någon sitter troligen på sin kammare nu och tänker att jag bara är bitter och dålig förlorare nu när det gick dåligt. Visst är det trist när tävlingar går åt fanders. Men jag menar att det handlar inte om det. Jag och Hagel är i regel snabba. Särskilt när vi också har lite tur 😉 Så vi skulle kunna gynnas av dessa korta söktider. På lång sikt i alla fall. Men det finns många som inte alls skulle gynnas. Och jag vill inte se en utveckling av sporten där det bara är turbohundar i klass 2. Vad behövs det då för att klara klass 3?

Avslutningsvis vill jag tacka Nosjakten Sundsvall för ett bra och trevligt arrangemang. Domarna likaså. Ni gjorde det bra och gav trevlig, konstruktiv feedback. Det jag framfört ovan är alltså inte en sågning av arrangemanget. INTE ALLS. Utan en notering om en trend som jag tycker mig se. Vad jag tycker om det. Om nu det stämmer?

Det jag tycker är ju inte facit. Du kanske har helt andra erfarenheter än vad jag har? Du kanske har tävlat klass 2 med söktider som varit helt okej? Du kanske tycker att det bara är en rolig utmaning om det blir korta söktider? Du kanske tycker att klass 2 är på tok för lätt så att det måste vara korta söktider för att kunna sålla ”agnarna från vetet”? Berätta!! Kommentera i detta inlägg eller i FB-inlägget. Jag vill gärna bredda min bild.

/mvh Susanne

Vilket bra argument för att lägga godis intill doften

Som Nose Work-instruktör har jag märkt att det finns hundägare och även instruktörer som inte riktigt tror på metoden att lägga godis eller leksak intill doften när man introducerar en ny hund i Nose Work. Många tror att det gör att hunden bara kommer att söka efter godis eller leksak. Jag förklarar gång på gång att så inte är fallet, doften blir istället mer värdefull, hunden lär sig söka sig ända in till doften utan att fuska och det finns en rad fler fördelar. Om det verkligen var så att hunden bara söker efter godis om man tränar på detta sätt, hur sjutton skulle jag då ha kunnat ta ett diplom i klass två med min vorsteh Hagel? =)

Nåväl, jag har nu äntligen kommit på det BÄSTA argumentet. Nu hoppas jag verkligen att jag lyckas övertyga alla skeptiker =) Kolla in min film. Och klicka sedan gärna på prenumerationsknappen.

Sedan länge har jag skrivit tipsartiklar som jag oftast lägger ut på fredagar. Nu vill jag göra dessa inlägg i mer filmatiserad form och lägga ut i min Youtubekanal. Jag tänker köra så i ett år och sedan utvärdera. Hoppas att du vill hänga med genom att prenumerera på dessa inlägg. Här klickar du för att komma till min Youtubekanal. Tryck på prenumerationsknappen så har du full koll på vad som händer.

Om det strular med länken kan du söka på Rackarungarnas Hundskola i sökfältet på Youtube. Jag har lite drygt 100 prenumeranter idag. Inom ett år vill jag ha fått 1 000 prenumeranter. Tror du att jag lyckas? Det gäller att göra intressanta filmer med bra tips och innehåll. Gärna med glimten i ögat. Nu på fredag, den 6 april, lägger jag ut ett inlägg där jag retas lite med vissa typer av hundägare. Inget illa ment, bara en liten rolig detalj som jag har lagt märke till! =)

/mvh Susanne

 

Tre gamla hundar fick testa Nose Work

Jag har praktikanterna Emma och Matilda hos mig i tre veckor. Då passade vi på att introducera mina tre gamla slädhundar i Nose Work. Det är siberian huskysarna Vante, Flinga och Blia.

Här tränar praktikanterna med Flinga och Vante.

Utan att vi visste det blev det några verkligt viktiga dagar. Blia blev nämligen akut sjuk och igår fick jag åka med henne till veterinären för den sista sprutan. Det var lika sorgligt som vanligt. Men det kändes ändå bra i hjärtat. Vi fick ge henne några riktigt bra sista dagar.

Här kan du kolla in filmen som jag gjorde efteråt. Min förhoppning är att det ger inspiration och tips till andra, som kanske också har gamla hundar, att komma igång med Nose Work. För det är en enormt bra aktivitet som gör att hunden får känna sig smart och den blir skönt nöjd och tillfredsställd.

Känner du att du vill ha ännu mer information och kunskap innan du kör igång så bör du kolla in mina webbkurser. De hittar du här: https://susanne-lindberg.mykajabi.com

/mvh Susanne

Tips för att få din hund till en klättermus

Jag älskar att träna Nose Work. Och jag älskar att träna med en hund som är orädd, vågar ta för sig och lösa problem på egen hand. Den förmågan går att träna upp.

Om du tävlar klass 1 får doften sättas upp till 1,20 meters höjd. Den ska placeras så att den minsta hunden i gruppen kan nå doftkällan med nosen. Det innebär att doften kan placeras en bit upp, om man bara ställer lådor, stolar, bord eller liknande som hunden kan hoppa upp på. Och det innebär i sin tur att det är bra på att träna på det.

Häromkvällen tränade vi på just det på min kurs ”Bli vass på att tävla i Nose Work”. Deltagarna i den kursen har köpt min webbkurs med samma namn, sedan har vi kursträffar då vi tränar praktiskt och konkret på det som jag har gått igenom i webbkursen. Här hittar du webbkursen om du vill kika närmare på den: https://susanne-lindberg.mykajabi.com.

Jag hade ordnat stationer där gömman var placerad så att hunden skulle behöva använda sig av stolar, bord och bänkar för att komma upp till den. Vi la godis intill doften för att hunden skulle få lite hjälp med motivationen att kämpa sig upp, och för att den skulle få en jackpot direkt den kom till doftgömman. Man kan ju också lägga hundens favoritleksak intill doften. Se bildspelet!

Det bästa och mest önskvärda scenariot är att hunden söker ”som vanligt” nere på golvet, får vittring av doften/godisen högre upp och börjar fundera hur den ska ta sig upp. Den hittar, på egen hand, en stol och testar den. Sedan jobbar den sig vidare upp på bordet. Och så hittar den doften och belöningen.

Men alla har inte tränat lika mycket på att våga ta för sig i miljön. För någon hund var det helt otänkbart att ens sätta upp en tass på en stol. Den hunden fick vi peppa enormt mycket, minsta ansats att försöka belönades. Vi lyfte också upp hunden på bordet och bara belönade att hon stod där. Sedan fick hon hoppa ned igen. Efter det fick hon hjälp av en person som var ”Hemlige Arne”, vilket innebär att man visar att man har en godis, sedan skuttar man iväg och låtsas gömma den här och var i sökområdet. Eftersom vi ville att hunden skulle tänka högt, alltså söka lite högre än vanligt, så koncentrerades Hemlige Arne-agerandet till höga höjder. Snart var även den här hunden uppe på borden och sökte. Visserligen på stela ben men med glad attityd.

En annan hund var riktigt snabb i tanken. Efter tre stationer med ”klätter-gömmor” så gick hon självmant upp på en stol och vidare på ett bord på ett helt annat ställe. Det visar att det här sättet att träna samma typ av övning flera gånger efter varann ger bra effekt. Coolt!

Vi tränade även på höga gömmor där hunden inte kunde ta hjälp av miljön utan fick sträcka sig så långt den kunde, och sedan få hjälp av föraren och bli lyft lite till så hunden kunde ta godisen intill doftgömman. Det är bra att hunden har en förväntan och målbild om att ”på de jobbiga höga gömmorna är det värt att söka sig för där finns oftast en godbit”. Ett sådant tänk hos hunden kommer att löna sig på tävling – särskilt i de högre klasserna.

Hoppas att bildspelet ger dig inspiration till nya träningspass. Skicka gärna en bild eller en film när du gjort något kul. Och du får gärna dela inlägget vidare om du vill.

/ Susanne

Fem sätt att trötta hunden när du är sliten

Du kommer hem från jobbet. Det är fredag. Du är helt slut efter en intensiv vecka. Men hunden tittar på dig med förväntansfulla ögon. Den vill GÖRA något.

Därför kommer här några tips på aktiviteter som tröttar din hund, utan att du behöver anstränga dig själv särskilt mycket. Passar perfekt när du är sjuk också. Men jag måste utfärda en varning – ofta blir i alla fall jag så peppad och uppiggad när jag väl börjar att jag snart har aktiverat mig själv betydligt mer än planerat! 😉

Första tipset är godissök inomhus. Det fixar de flesta hundar. Har du flera hundar, som inte börjar gruffa om det hettar till, så kan du låta alla söka godis samtidigt. Det sporrar dem att bli snabbare och noggrannare. Placera godisarna på olika höjd, gärna så hundarna får sträcka på sig för att nå. Men undvik att placera godis på köksbord och diskbänkar. Hemma hos mig är det i alla fall förbjudet för hundarna att norpa mat från dessa platser så därför bör du heller inte lägga godisarna där på sökträningen.

Här kan du se en film på hur det såg ut häromveckan när jag gjorde godissök med cavalieren Gizmo, grosser münsterländern Skott och vorstehn Hagel.

Andra tipset är att göra godissök utomhus. Då passar köttbullsträd bra – om du nu bor så till att du har ett lämpligt träd i närheten. Skär upp några korv- och/eller köttbullsbitar. Det kan vara annat godis också, men det måste vara rätt kladdigt så det går att kleta fast.

Sedan tar du hunden med dig ut, sätter den ett par meter framför ditt utvalda träd, och låter den titta på medan du trycker fast dina godisbitar på olika ställen runt trädet. Gärna på olika höjd så att hunden får anstränga sig lite för att nå.

hagel på köttbullsträd

Sedan säger du ”varsågod” eller vad du nu vill säga och låter hunden börja jobba. Det här är en övning som går utmärkt att göra i koppel.

Även i Nose Work är det bra att lägga doften på olika höjder.

Tredje tipset är att rigga några Nose Work-dofter och gömma inomhus och/eller utomhus så att hunden får söka. Det tröttar riktigt, riktigt bra. Men du bör ju ha kommit igång med Nose Work först. Har du ännu inte gjort det kan du på ett enkelt sätt komma igång hemma genom att köpa min webbkurs Nose Work för nybörjare som har fått många goda recensioner om att vara lätt att förstå och träna efter instruktionerna i filmerna. Här hittar du alla mina webbkurser: https://susanne-lindberg.mykajabi.com.

Fjärde tipset är att träna på tricks. Det går utmärkt att göra inne. Du kan sitta och ”slappa” på golvet medan ni tränar. Du kan kolla in filmen om du vill få lite förslag på vad du kan träna in.

Femte tipset är att cykla en sväng med hunden. Har du dessutom en hund som drar behöver du ju knappt anstränga dig alls. Det har jag dragit nytta av när jag legat med feber eller så. Jag har masat mig ut och satt mig på cykeln. Sedan har hunden fått springa av sig medan jag suttit varmt klädd med en stor halsduk över ansiktet. Är det vinter kan du ställa dig på en spark istället. Bäst av allt funkar en kickspark tycker jag.

Kicksparken är lätt att dra.

Hoppas att du gillade tipsen. Vill du dela dem vidare blir jag bara glad. Lycka till!

/ Susanne

 

En av mina lärdomar – stora händer kan vara smidigare än man tror

Så är det dags att summera min och Hagels klass 2-tävling i Nose Work i Luleå. Vi startade som nummer 2 på förmiddagen. Först skulle vi göra utomhussök och sedan fordonssök. Vi hade tre minuter på oss på vardera sökområde.

Så här såg utomhussöket ut. Där placerade sig jag och Hagel som trea! =)

På utomhussöket var min plan att gå genom startkonerna, sedan till vänster, söka av räcket, väggen, dörrarna och sedan vidare mot däckhögen och utemöblerna med grillen som punkt längst bort. Det funkade ganska bra. Hagel hittade snabbt en gömma i däcken, ovanifrån, sedan sökte vi oss vidare och hittade nästa i konstrottingstolen närmast grillen. Hagel stod på sitsen och markerade nedåt.

– Markering, sa jag.

– Rätt, sa domaren.

– Färdig, sa jag.

Jag vet att man helst ska säga markering,  och färdig på en gång när det är den andra gömman. Men jag vill gärna veta att det är rätt först innan jag kan slappna av. Det tar någon sekund till. Det gör inget. Viktigast är ju diplomet, eller hur?

Så här såg fordonssöket ut.

På fordonssöket kändes det tajt. Det tar ju cirka en en minut att söka av EN bil, sedan ska man ju förflytta sig där emellan också. Dessutom var det tre bilar och en skrinda.

Jag hade lagt upp en strategi och höll den. Först söka av baken på Skodan, sedan runt den åt höger, backandes. När jag kommit runt ett varv gick jag över till släpet. Vi började ungefär vid hjulet på höger sida, och backade oss runt. Vid draganordningen fram på släpet blev Hagel intresserad.

– Markering.

– Var?

– Tja, i klumpen!? (Man hinner ju inte vara smart och säga draganordning, eller vad jag nu skulle ha sagt =))

– Rätt.

Vi sökte klart på släpen och sedan drog vi till vita Caddyn. Började bak och sökte oss fram mot framdelen. Vid hjulhuset blev Hagel intresserad. Var gömman i däcket? Uppe under skärmen? Bakom nån ”flärd” frampå spoilern? Det var svårt att avgöra. Doften spred ut sig lite varstans. Hagel tyckte definitivt att doften satt uppåt och började klättra i sin utredning. Men inga tassar på bilar löd dagens regel. En gång stoppade han in hela huvudet mellan däcket och skärmen och då tänkte jag säga markering, men skulle domaren fråga igen var så skulle jag ha svårt att svara något exakt. Så jag avvaktade. Försökte be honom söka av igen, lugnt och fint, men Hagel blev bara mer ivrig/stressad och började gå högt med tassarna igen.

Jag bestämde mig för att släppa den vita bilen och söka av annat.  Jag kunde ju återkomma strax. För jag hade sett något snabbt intresse även framtill på Skodan, vilket var bäst att kolla av. På vägen checkade vi snabbt av skrindan och sedan kom vi till Skodan. Då var det 30 sekunder kvar. Suck. Där borde jag ha galopperat tillbaka till den vita bilen och högra framdäcket och kollat av det och ropat markering. Men jag hann inte. Jag velade för mycket. Tiden tog slut.

Förbannat. Diplomchansen borta redan på andra söket. Trist. Det visade sig vara en gömma en bit in i däcket på den vita bilen. Jag frågade sen om jag hade fått rätt om jag sa markering när Hagel stack in huvudet mellan däcket och skärmen. Ja, det hade jag. Men det gick så snabbt. Jag velade för mycket. Hagel bestämde sig aldrig sådär som han brukar. Så vad blir det för lärdom av det? Träna mer på gömmor som han inte kommer ända fram till. Se till att han kämpar och inte hellre vill dra vidare och ta en lättare gömma. Godis intill doften. Och framför allt – läs hunden! Hur ser han ut när han inte kommer ända fram? Hagel pendlar mellan att vara väldigt ivrig, bli less och otålig, vilja dra vidare och hitta en lättare gömma, och känna pressen när jag visar på igen så att det blir som nu – många felpoäng för tassar på lacken och ryck i kopplet. Det måste jag lära mig att se. Men det är ruskigt svårt. Doften seglade iväg åt många håll. Det kunde ju i praktiken lika gärna vara en gömma som bara satt bakom en ”flärp” på framspoilern, och då hade Hagel kunnat hitta ända fram till gömman, och då hade jag fått fel om jag pekade mot däcket. Och så lägg till denna tidspress. Och regeln om inga tassar på vissa fordon. Den regeln tyckte jag var dum redan innan jag fick felpoäng under denna tävling. Varför inte bara bestämma sig för att på alla fordon som ingår på tävling får hundarna sätta upp tassarna på lacken, om de vill? Jag tycker att sökintresset ska premieras, inte uppfostran – typ. Eller så kan vi ha tofflor på hundarna. Whatever. Bara hundarna får söka i lugn och ro utan att vi förare ska störa med larviga förhållningsregler.

Efter lunch startade vi i omvänd ordning så jag och Hagel skulle gå ut sent. Det gjorde att vi hade en lång rast. Jag kom på att jag kunde passa på att byta en lampa på bilen som gått sönder. Det var på den bråkiga sidan, där det är supertrångt bakom batteriet.

Jag fick syn på min medtävlare Tony Krigh från Vännäs. Han verkar vara en händig herre. Jag frågade om han hade verktyg med sig för att ta bort ett batteri. Han blev genast intresserad (inte alls min avsikt, host, host ;-)) och ville ta sig en titt. Jag förklarade att fastän jag inte har så stora händer så får jag inte ned dem tillräckligt bra för att orka vrida loss det där runda plastlocket. Men om vi fick bort batteriet skulle det nog gå bättre.

Tony Krigh är en riktig handyman!

Tony pressade ned sin ena dasslockshand och vips hade han fått loss plastlocket. Utan att ta bort batteriet alltså. Snabbt hade jag trollat fram en ny fin lampa och så kunde han byta, när han ändå stod där liksom =) Liiite fick han faktiskt kämpa för att få dit allt igen, men snart var han klar och jag var så glad. Det där lampbytet hade jag gruvat mig för rätt länge. Stort, stort tack Tony för din hjälp.

Så var det dags för behållarsök och inomhussök. Jag hade hunnit sura klart efter diplomförlusten och bestämt mig för att istället försöka sätta så snabba tider som möjligt. Man måste ju hitta nåt nytt som motiverar en när det första målet skiter sig.

Början på behållarsöket. Ser du lådan intill tvättmaskinen? Där var första gömman.
Korridoren till nästa rum.
Andra rummet, ser du gummistöveln? Där var andra gömman.

Behållarsöket var stort. Vi hade två minuter på oss. Behållarna var placerade på golvet i ett hunddagis. Vilka störningsdofter! Hagel är ändå oftast duktig på att fokusera, och det började bra. Första rummet sökte han fint och hittade första gömman i en låda. Sedan sökte vi oss vidare i en liten gång och kom in i andra rummet. Där stannade Hagel och bara sög in doften på en av hundkojorna. Nåja, han går ganska lätt att bryta och han sökte vidare på några behållare. Snart stannade han och sniffade på en munkorg. Intressant tyckte han. Inte jag.

Jag visade på honom på behållarna och han sökte av. Men undra om nosen var inställd på rätt frekvens? Osäkert. Han luktade på en stövel, där jag senare fick veta att doften var, ett par gånger utan att reagera. Det är ju svårt att känna NW-doft om man mest söker hunddoft. Det är svårt att se de röda legobitarna i en låda när man bestämt sig för att söka efter vita. Eller hur? Jag tror det var nåt sånt som slog in. Jag chansade på en burk när det var 30 sekunder kvar. Men doften var då i stöveln intill. Och DÅ när jag visade Hagel mot stöveln en tredje gång så sa han typ: Nämen en NW-doft här? Det var otippat. Typ. Så fastän jag tycker att vi tränat bra på störningsdofter av ALLT möjligt så får vi helt enkelt fortsätta med det och växla upp ett snäpp till.

Början av inomhussöket. Doften låg bakom ryggen på bilstolarna.
Inomhussöket till vänster. Doften låg i kabelhärvan till höger om de stora träskivorna.
Inomhussöket till höger.

Vi avslutade med inomhussök. Vi hade tre minuter på oss. Det var en korridor formad som ett T. Vi började vid foten av T:et. Jag började mot väggen i första raka delen, sedan fick han kolla av soffan på höger sida innan vi drog vidare. Där fann han nåt intressant.

– Markering.

– Rätt.

Det visade sig vara en gömma långt in bakom ryggstödet men här var det mycket lättare att läsa eftersom doften inte spred ut sig åt alla håll. Här kan du se en film på just den delen.

Vi sökte vidare. Först åt vänster. Sedan åt höger. Hagel jobbade på bra. Sniffade noga, uppåt också. Men ingen träff. Så tidhelvetet gick ut. Vi fick bli visad en slanghärva som vi passerat något hastigt. Där nere, en bra bit under härvan, var doften. När Hagel kom nära kände han direkt och tryckte sig nedåt i härvan.

Så det där med avstånd till doften är nog inte det svåra. Utan dofter som sipprar ut åt olika håll, främst utomhus. Att inte stressa upp sig, varken jag eller Hagel, utan söka av fem centimeter i taget och se var doften är som starkast. Kan det vara en lärdom jag ska ta med mig? Eller kommer du på nåt mer? Nåt ännu klokare?

Och tack för att du orkade läsa ända hit. Det kan bara betyda att du är lika Nose Work-nördig som jag. =)

/mvh Susanne

 

 

”Du har bara två armar – hur tänkte du nu?”

Jag tävlade ju Nose Work i Nordvik i helgen med min vorsteh Hagel. Det var vår tredje start i klass 2.

Vi fick ju egentligen ett diplom första gången vi tävlade i klass 2, men tyvärr var den tävlingen inofficiell så det blev inget. Sedan har det småjäklats på de två tävlingarna efter det. En gång hittade vi 6 av 7 gömmor, och en gång hittade vi inte alla men flest gömmor, 5 av 8, vilket gjorde att vi vann. Men inget diplom blev det. Och det är ju sånt vi vill ha, eller hur? =)

Första dagen i Nordvik lyckades jag och Hagel hitta båda gömmorna på utomhussöket, fordonssöket och inomhussöket. De såg ut så här:

Utomhussök dag 1.
Fordonssök dag 1.
Inomhussök ena delen.
Inomhussök andra delen.

Slutligen var det dags för behållarsöket. Det såg ut så här. Bakom diskbänken till vänster fanns ytterligare en väska eller två.

Behållarsök dag 1.

Vi startade söket och hittade snart en doftgömma i den stora resväskan. Sedan letade vi doft nummer två. Hagel var väldigt intresserad mot väggen bakom diskbänken. Jag förstod att doften antagligen kom från någon av väskorna som var närmast, att doften studsade mot väggen. Så jag visade ner honom mot väskorna närmast väggen. En var en skinn/plastväska och en var en sorts kylbag. Han visade bara flyktigt intresse för båda dessa. Vi tog ett varv till och återkom till den intressanta väggen.

– 30 sekunder kvar, hojtade tidtagaren. Morr! 😉

Jaha, någon av de två väskorna närmast väggen måste det ju vara. Men vilken. Skinn/plastväskor brukar vara täta och lite doft sipprar ut. Jag visade Hagel på den igen. Han ökade sin intensitet men tycktes inte känna något tydligt. Jag visade på den andra väskan. Han ökade sin intensitet men såg inte ut som han brukar när han hittar doften. Han duttade några gånger på väskan i alla fall. Jag ville inte visa på honom så mycket mer, för han ökar bara intensiteten och tror att jag vet bäst. Till slut har vi lurat varann. Men jag var tvungen att ta ett beslut. Ole dole doff. Jag sa markering och visade på kylväskan. Fel! Det var den där jädra skinn/plastväskan. Så nedrigt. Att missa diplomet på sista gömman. När jag dessutom hade 50 procents chans att välja rätt. Det var en skinn/plastväska som gjorde att det sket sig även på en tidigare tävling. Och jag hade ju bestämt mig då för att börja träna oftare på just skinn/plast-väskor. Men det hade jag inte gjort. Och då gick det som det gick nu.

Nästa dag fick vi en ny chans. Nya sökområden. Vi gick banvandring. Väskjävlar igen på behållarsöket. Den som var med dagen före var förstås inte med, men jag blängde på alla skinn/plastväskor som fanns med.

Fordonssök dag 2. Domare Mats Hedlund till vänster i bild.
Utomhussök dag 2.
Delar av inomhussöket dag 2.

Vi började med fordonssök. Hittade båda gömmorna. Sedan utomhussök. Hittade båda doftgömmorna. Sedan inomhussök. Hittade båda doftgömmorna. Och så blev det precis samma scenario som dagen före. Behållarsöket sist. (Kom inte ihåg att ta en bild på det eftersom jag räknade skinn/plastväskor för brinnande livet.) Och vet ni vad – Hagel gick in, började söka, hittade en gömma och sedan blev han intresserad av några stolar som stod mot väggen. Nedanför stolarna fanns en väska. Var vi i samma situation igen? Att doften sipprade ut på miljön intill? Jag visade ned på väskan. Nu var det faktiskt en tygväska. Han kollade av den och tyckte inte det var så intressant. Men stolarna däremot … Å nej!

Äh, nu går vi härifrån och kollar av de andra väskorna, bestämde jag. Och två-tre väskor bort blev det intressant. Markering! Rätt! Yes, äntligen vårt första diploooooom! =) Och som grädde på moset visade det sig att vi också vann klassen.

Här står vi som vinnare!

Men nu får det vara nog tramsat med skinn/plastväskor. Nu måste både jag och Hagel lära oss att kolla dem ordentligt. Så häromdagen åkte jag till Myrorna och köpte på mig fyra stycken av den svåra täta typen. 50-75 kr styck.

Mina träningsväskor! =)

– Men du har bara två armar – hur tänkte du nu? kommenterade kassörskan och försökte vara fyndig.

Jag bara log och fnissade. Orkade inte förklara. =)

/mvh Susanne