Nä, nu får det vara färdigdeppat

I mitt förra blogginlägg berättade jag att jag fått veta att min grosser münsterländer Skott har D-höfter. Det kom väldigt överraskande. Du kan läsa mer om det här.

Jag har aldrig haft en hund med höftledsfel förr. Jag har haft tur. Även fast jag har haft schäfer och andra raser där det kan vara rätt vanligt så har jag klarat mig. Hos grosser är höftledsfel inte vanligt. Men alla är inte felfria förstås. Och nu slumpade det sig att just min hund har D-höfter. Riktigt deppigt. Jag berättade ju om alla planer jag hade för oss. Om allt vi skulle göra. Som sannolikt blir svårare nu.

Men jag fick många härliga svar. Många hade hundar, eller kände någon som hade hundar, med D-höfter, eller värre, som hade riktigt långa, aktiva och smärtfria liv. Så skönt att höra.

Jag skrev i förra inlägget att jag inte såg någon poäng med att ställa ut eller delta på jaktprov. Vad spelade det för roll vad vi fick för pris? Ingen tikägare ringer ju i alla fall. Det låter förstås korkat. Som om jag bara tävlar och ställer ut för att få avla på min hund. Så är det inte. Jag var bara extra grinig och bitter då.

Jag har hittills aldrig avlat på mina egna hundar, förutom när vi hade slädhundar men det är som en egen värld =) Hittills har jag alltid sållat bort mina egna hundar när det gäller avel. De har varit för veka, för fula, haft megastora navelbråcket, varit för vanliga och så vidare. Men ändå har jag tävlat med dem och tagit meriter. Jag ger några exempel:

Malinoisen Nitro som jag hade är nog den mest personliga hund jag någonsin har haft. När han var unghund och vi fick främmande så gick han runt och morrade i 20 minuter innan han accepterade besökaren. Trots det blev han med mycket träning en bra räddningshund och deltog på skarpa eftersök och ett SM. Och utställningschampion. Och vi hann ta ett förstapris i gamla elitlydnadsklassen. Och tävlade bruks-sök. Men nog var han lite eljest och svajig i nerverna. Och om man ska avla på en hund så är ju tanken att föra aveln FRAMÅT, eller hur? Så det blev inget.

Schäfern Zeke var grymt bra mentalt. Fick höga poäng på korning. Härlig motor. Rolig att jobba med. Vi hann ta ett cert i elitklass spår. Han blev en duktig räddningshund och deltog på skarpa eftersök och två SM. Han hade nog kunnat föra aveln vidare. Men han var för vanlig. Och inte alls särskilt snygg. Schäfrar finns det gott om. Det är hård konkurrens. Så det blev inget.

Portugisiska vattenhunden Trassel, som är 15 år och lever pensionatliv hos mina svärföräldrar, blev Svensk lydnadschampion. Tävlade bruks spår. Och gjorde en imponerade MH. ”Det är ju som en riktig brukshund” utbrast domaren. Men på utställning var han bara halvsnygg, vi tog inga cert. Så det blev inget.

Vorstehn Hagel hade som valp ett av de största navelbråck jag någonsin sett. Så det var klart redan då att det inte skulle bli någon avel med honom. Dessutom är han nog i mjukaste laget för att föra aveln FRAMÅT. Men en enorm arbetslust och förighet. Jättehärlig att träna med. Vi tävlar i högsta NW-klassen, han är rallymästare och snart även lydnadschampion 😉 Men vi har för få jaktmeriter. Det blir ingen avel här heller.

Så kom då grosser münsterländern Skott. Smart som bara den. Snygg som bara den. En näsa för fågel som imponerade på många. Lite blyg, enda nackdelen. Men inte värre än att det gått att träna till. Så jag började tänka på framtiden. Att om vi ”bara” fick några meriter så skulle jag kanske sen kunna jobba vidare med en son efter honom. Det vore sååå häftigt. Men det sket sig ännu en gång. D-höfter. Så det blev inget.

Jag tappade lusten. I ett par dagar. Sedan var det dags att skärpa sig. Jag har ju som sagt hittills aldrig tävlat för att locka tikägare. Varför skulle jag göra det nu? Jag gillar ju att tävla för att det är kul att sätta mål och se hur långt man kan komma. För att det blir en tydlig måttstock på vad man faktiskt uppnått. Ju högre man har kommit desto bättre är man. Faktiskt. Visst kan man träna hund bara för att det är kul att träna och vara väldigt skicklig ändå. Men jag triggas av att få visa upp vad vi kan, låta min hund briljera och jag blir så oerhört stolt de gånger allt funkar och vi lyckas.

Så nu har jag deppat klart. Nu har jag bestämt mig. Jag och Skott ska gasa på och se hur långt vi kommer. Kanske får vi lite färre år på oss att göra allt kul, men kul ska vi ha!

Nästnästa helg ska vi på fjällträningskurs hos Mattias Westerlund, Hundskolan Vision. Just när jag fick beskedet om D-höfterna blev jag tveksam. Vi ska åka skidor i två hela dagar och hundarna ska söka fågel på fjället. Hur kommer det att gå? Blir Skott sliten? Får han ont? ”Men herregud han har ju inte det minsta ont idag och är i god form. Passa på att göra det här nu, om några år kan det vara för sent” resonerade jag med mig själv. Så vi drar iväg.

Jag har bokat tid med Tomas Forsberg, hundfysioterapeut, i slutet av mars för att få en professionell bedömning av Skott. Jag vill veta i vilken form han tycker att Skott är idag. Finns det brister vi kan stärka upp? Finns det specialövningar som vi kan göra för att träna musklerna runt höfterna extra mycket? Vad kan vi göra och ska vi undvika nåt? Kan jag köra kickspark med honom? Dra däck? Sånt känns bra att ta reda på.

Sen har jag gjort en sak till. Jag har redan nu anmält oss till ett eftersöksprov i juli. I öppen klass. Det är alltså som ett för-prov innan man deltar på jaktprov. Sedan kommer de båda proven att summeras och så får man se om det räcker till tredjepris, andrapris eller ett förstapris. Det kändes viktigt att anmäla oss. Det gör att jag har ett mål, att jag spottar i nävarna, har något att träna för. I höst blir det mycket fokus på jaktprov. Jag har faktiskt gjort en deal med en annan grosser-ägare. Den som först tar ett förstapris på jaktprov ska bjuda den andra på champagne. Det kan ta en stund … men det blir härligt när det inträffar. Inte om … 😉

Vi ska förstås jaga på riktigt också. Gud vad jag ser fram emot det. Nu i april-maj ska jag dra igång värsta skjuttränar-projektet så att jag träffar ALLA fåglar som Skott och Hagel hittar i höst.

Plus att vi tränar och tävlar Nose Work förstås. I slutet av mars hoppas jag att Skott får vara med på sin första Nose Work-tävling. Sååå spännande det ska bli. Han är väldigt annorlunda jämfört med Hagel. Lite ung. Stundtals briljant. Stundtals väldigt disträ.

Och så ska vi ta ett till kvalificerat resultat i fortsättningsklass så vi kommer upp i avancerad klass i rallylydnad. Och så ska vi starta i klass 1 i lydnadsklass.

Så livet är ändå precis som vanligt. En massa roliga och utmanande saker som väntar. Spännande tävlingar och prov som förhoppningsvis går bra och leder till meriter. Utan att vi för den skull för aveln FRAMÅT. Men vi för oss själva framåt. Vi samlar på oss roliga minnen erfarenheter och kunskap. Det är det viktigaste, eller hur?

/Susanne

Vill du gå valpkurs på dagtid?

I mitt senaste nyhetsbrev den 1 januari släppte jag platserna till fyra läger och en valpkurs. Samtliga har blivit fullbokade nu. Valpkursen fick så många reserver att jag nu vill kolla intresset för att skapa en till grupp, samma dagar, fast dagtid mellan kl 10-12? Vill du nappa på en sådan valpkurs? I så fall gör det du det genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com och berätta vilken valp du vill delta med. Valpen ska ha fått sin tremånadersspruta för att delta på kursen.

Här får du mer info om dagar, innehåll och pris:

Valpkurs: Måndag den 11 februari kl 10-12 drar jag igång en ny valpkurs. Under kursen får du och din valp träna på allmänlydnad som kontakt, hundmöten, inkallning, sitt/ligg stanna kvar, gå fot, gå promenader utan att dra samt testa på en ”buffé” av roliga saker man kan göra med sin hund som nosövningar, rallylydnad, miljöträning/ramboträning och Nose Work. På sista träffen tar vi upp hundars språk och signaler.

Kursen blir på sammanlagt sex träffar, men med uppehåll efter två gånger då deltagarna kommer att få tydliga hemuppgifter som ska tränas på. Vi håller huvudsakligen till i min inomhuslokal i Bureå, även om vissa övningar blir utomhus och fjärde träffen inne i stan.

Kursen blir dessa datum:

  • 11/2 kl 10-12 I lokalen.
  • 18/2 kl 10-12 I lokalen.
  • Uppehåll 25/2 och 4/3 pga att jag är bortrest. Men det kommer att bli hemuppgifter.
  • 11/3 kl 10-12 I lokalen.
  • 18/3 kl 10-12 Inne i stan.
  • 25/3 kl 10-12 I lokalen.
  • 1/4 kl 10-12 I lokalen.

Kursen kostar 2300 kr. Det finns åtta platser på kursen. Du får plats i den ordning som du anmäler dig. Enklast mejlar du rackarungarnashundskola@outlook.com. Ange med vilken hund du vill delta.

/mvh Susanne

 

Fullproppat nyhetsbrev i december

Den första december gick nyhetsbrevet ut. Sedan dess har Bli vass på att tävla Nose Work-kursen på måndagar blivit fullsatt. Men på de övriga kurserna finns platser kvar. Så se vad som passar dig! / Susanne

Hej, då går vi in i december. Det innebär flera saker.

Det innebär till exempel att jag vill upprepa fjolårets kampanj där jag erbjuder HALVA PRISET på mina webbkurser VARJE ADVENT! Vi börjar redan i morgon, första advent.

Gå in på https://susanne-lindberg.mykajabi.com och kolla in vilken kurs du ska nappa på när det blir halva priset. Jag har allt från nybörjarkurser i Nose Work till doftprovskurser, bli vass på att tävla Nose Work-kurser, klickerkurs, uppletandekurs och valp- och allmänlydnadskurs. På samtliga kurser kan du se en trailer innan du bestämmer dig för att köpa den. Kurserna innehåller flera korta filmer där jag tydligt visar och berättar hur du ska träna. De har fått bra recensioner.

December innebär också att duktiga instruktören Maria Tafvelin kommer att köra en helgkurs med inriktningen allmänlydnad plus. Det blir fredag och lördag 14-15 december. Fredag tränar ni mellan 18–20. Söndag tränar ni kl 10–15. Ni håller huvudsakligen till i min lokal i Bureå, även om vissa övningar blir utomhus.

Innehåll: träning av hundmöten/människomöten, träning av impulskontroll och fråga om lov, lydnadsmoment som ställande och läggande under gång samt inkallning med ställande och läggande. Träning av trick. Även genomgång av hundens beteende och signaler, ensamhetsträning, aktivitet, motion och passivitet.

Förkunskapskrav är att man gått någon av Rackarungarnas valpkurser/allmänlydnadskurser eller på annat vis har tränat så att hunden kan inkallning och att gå fot på ett hyfsat sätt.

Kursen kostar 1400 kronor och har åtta platser. Du anmäler dig enklast genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Ange med vilken hund du vill gå kursen. Du får plats i den ordning som du anmäler dig.

December innebär också att det vankas en nyårsafton. Då brukar det förekomma raketer och smällare. Det skrämmer många hundar – även hundar som tidigare varit trygg i sådana situationer kan få en skrämmande upplevelse som ger men för livet. Vore jag statsminister för en dag skulle jag genast införa totalförbud mot smällare och raketer. Men i väntan på den makten, eller att någon annan minister tänker lika klokt som jag, så gör jag vad jag kan.

Jag tänker att jag öppnar upp min lokal i Bureå istället. En trött och tillfredsställd hund är ju mycket bättre på att klara en nyårsafton än en pigg och understimulerad. En trött och tillfredsställd hund är mer avslappnad och behöver inte ut och rastas lika mycket på kvällen, vilket gör att risken blir mindre för skrämmande upplevelser.

Så du som vill – kom och träna din hund i min lokal på Sinusgatan 2 i Bureå på nyårsafton. GRATIS!! Jag håller öppet mellan klockan 12–15. Jag ordnar ett par rallylydnadsbanor och några Gympa med hund-övningar. Jag lägger också ut några Nose Work-dofter. Du kan även träna allmänlydnad, tävlingslydnad, utställning eller bara mingla runt. Jag ordnar lite ”nyårssnacks”, säljer belöningsväskor och Nose Work-grejer samt mina hundböcker, även den senaste ”Nose Work med plusmeny”, till den som vill.

En sak bara: Plocka upp bajset ute. Och undvik att hundarna pinkar just vid entrén. Det finns andra hyresgäster i byggnaden som inte är så förtjusta i kissdoft =)

Du behöver inte anmäla dig. Det är bara att ”droppa in”. Jag finns på plats och tänker träna mina hundar jag med! =)

Efter årsskiftet drar jag igång TRE KURSER: Två fortsättningskurser i Nose Work samt min nya grej: Gympa med hund. Du kan anmäla dig redan nu.

Måndag den 7 januari 18.30-20.30 startar kursen Bli vass på att tävla i Nose Work. Det är sammanlagt fem träffar, samtliga på måndagar kl 18.30–20.30. Kursen passar dig som gjort doftprov i eukalyptus och vill komma igång och tävla eller redan har tävlat några gånger i klass 1. Kursen syftar till att göra dig och din hund vassare för att tävla Nose Work klass 1 och 2.

Vi tränar på att få en bättre struktur i sökarbetet, både för förare och hund. Vi tränar på att hundens nos är igång redan från start. Vi tränar på höga gömmor, klättergömmor och i viss mån oåtkomliga gömmor. Vi tränar på att få ordning på fordonssöket, roligare behållarsök och att läsa hunden bättre. Plus att vi tränar hunden så att den blir mer självständig och trygg i sitt sökarbete.

Kursen kostar 2000 kronor och har åtta platser. Du får plats i den ordning som du anmäler dig. Ange med vilken hund du vill delta. Enklast mejlar du rackarungarnashundskola@outlook.com.

Tisdag den 8 januari på dagtid kl 10-11.30 drar jag igång min första Gympa med hund-kurs. Perfekt för att komma i form efter jul- och nyårsfirande! Hundägaren får ett effektivt styrke- och gympapass, hunden får träna bland annat koordination, kontakt, samarbete, stadga, trick och passivitet. Passet leds av mig, jag är sedan 11 november diplomerad Gympa med hund-instruktör.

Den 8 januari blir det introduktionspass där du får lära dig hur övningar ska utföras samt vad hunden ska träna på under tiden. Hundens aktivitet varierar mycket beroende på vad den gillar, passar för, kan sedan tidigare och vad du vill lära in för nya saker. Vi håller till i min inomhuslokal i Bureå. Efter intro-träffen blir det sex träffar till, samtliga kl 10–11.30, sista passet blir alltså 19 februari.

Kursen kostar 1700 kronor. Det finns totalt 10 platser. Du får plats i den ordning som du anmäler dig. Enklast mejlar du rackarungarnashundskola@outlook.com. Ange med vilken hund du vill delta. Även valpar är välkomna men de ska ha fått sin tremånadersspruta innan kursen börjar.

Onsdag den 9 januari startar steg 2-kursen i Nose Work på dagtid kl 10-12. Den är på sammanlagt fem träffar, samtliga på onsdagar kl 10-12. Nu tränar vi in doften av lagerblad, vi testar det här med markering och om det passar oss, vi tränar på störningsdofter, att göra en strategi och taktik för hur söket ska genomföras och dessutom ingår ett doftprov i lagerblad på en sjätte träff (görs den 13 februari kl 18.30).

Hunden bör vara VÄL bekant med eukalyptusdoften för att delta på steg 2-kursen.

Kursen kostar 2100 kronor, då ingår doftflaska med lagerblad och doftprov (värde 250 kr). Det finns åtta platser och du får plats i den ordning som du anmäler dig. Ange med vilken hund du vill delta. Mejla tillrackarungarnashundskola@outlook.com.

I nästa nyhetsbrev släpper jag:

  • Platserna till de sommarläger i Nose Work som jag kommer att ha i slutet av juni och i början av juli.
  • Platserna till ett enormt häftigt läger i maj för oss med stående fågelhundar. Jag har bjudit in två mycket vassa personer som instruktörer: Mattias Westerlund på Hundskolan Vision, Arjeplog samt Astrid Ellefsen, Vindfinn hundetrening, Norge. Båda använder sig av moderna schyssta metoder, jag ska berätta mer om det sen.
  • Platserna till en ny valpkurs som startar i februari.

Vår första klass 3-tävling i Nose Work

Helgen den 29-30 september deltog jag och Hagel i vår första klass 3-tävling i Nose Work. Det var Åbyn Byskes brukshundklubb som arrangerade och P-A Bergström var domare. Det gick överraskande bra. Vi klantade oss bara på utomhussöket, i övrigt skötte vi oss riktigt bra. Vi vann dessutom i klassen, vi var tre stycken. Här kan du se hur alla sökområden såg ut och hur vi löste utmaningarna.

Fira varje gömma – ett sätt att fokusera

Golfproffset Annika Sörenstam har alltid varit rätt duktig på att spela golf. Men inte alltid så proffsig. I alla fall om jag ska tro på den historia som NW-instruktören och hockeycoachen Conny Elfsberg berättade för mig på Nose Work-lägret förrförra helgen.

Conny berättade om när Annika ännu inte slagit igenom helt. Hon fanns med på listorna över duktiga spelare (den där listan kallas säkert något men jag orkar inte ta reda på det och ni fattar ändå) men var inte i topp. Hon tog hjälp av en mental coach som Conny nämnde ett namn på, men som jag glömt. Det gäller att bara komma ihåg det viktigaste – som jag kommer till alldeles strax. =)

Den här coachen studerade Annika när hon tränade. Hon stod och slog långa raka bollar (det heter säkert också nåt särskilt med golftermer). Hon slog ett perfekt slag och bollen flög spikrakt precis dit hon tänkt. Hon placerade en till boll framför sig och slog ett till lika perfekt slag. Hon placerade en tredje boll framför sig och slog ett lika perfekt slag igen. Hon tog fram en fjärde boll. Då råkade hon få en liten felträff och bollen drog iväg snett.

– Idiot, röt hon till sig själv samtidigt som hon slog sig själv i pannan.

Efter det upprepas scenariot. Annika slog iväg flera perfekta bollar, utan ett ord. Men när det sket sig slog hon sig i pannan och kallade sig Idiot. Vad gjorde nu coachen åt detta?

Han bad henne fira varje lyckat slag ordentligt. Och inte banka på sig själv för de misslyckade slagen. Hon började tveksamt. Sa lite försiktigt ”jaaa” och höjde ena armen lite lamt i en segergest. Men till slut blev det bättre. Hon sa ”JAAAA” och spände armen i en riktigt engagerad gest.

Varför berättade Conny allt detta för mig? Jo, jag hade nämligen lite motvilligt ställt en fråga ( i slutet av lektionen när alla andra gått ut). Jag frågade om han hade något tips för att bromsa min prestationsångest när jag tävlar i Nose Work.

Jag tycker ju att om jag ska vara värd att anlita som instruktör så måste jag ha många egna erfarenheter. Jag måste ju ligga i täten. Om jag ska kunna inspirera, hjälpa och peppa andra ekipage som tävlar måste jag ju själv ha kommit så långt man kan, så jag har praktisk erfarenhet av det jag pratar om. Ja, det är alltså mer eller mindre ett krav jag sätter på mig själv. Vilket gör att det lätt blir lite FÖR viktigt när vi tävlar. Jag VILL så mycket att hälften vore nog. Missförstå mig rätt – jag tycker att Nose Work är en av de roligaste och mest spännande tävlingsformer jag någonsin hållit på med – så det är inte så att jag vantrivs på tävling. Inte alls. Men när jag träffade Conny tänkte jag ta tillfället i akt att fråga ett proffs hur jag ska hantera denna bubblande prestationsångest. Det var då han berättade om Annika Sörenstam.

Ska detta överföras till en Nose Work-tävling så handlar det om att jag ska fira varje hittad gömma, verkligen glädjas och njuta av att vi hittade just den gömman. Att strunta i resten. Bara fira varje gömma. Som Annika firade varje lyckat slag. Och inte kalla mig Idiot när vi missar någon gömma. Fast fullt så illa brukar det inte vara, men ändå, det blir lätt att man överanalyserar och bankar på sig själv för misstagen – och glömmer att fira allt som faktiskt gick bra.

Så det var mitt mantra nu när jag startade på klass 2-tävlingen i Gällivare: ”Fira varje gömma”. Jag hade till och med satt en melodi på det, den där låten ”We are all the winners” med Nick Borgen. Inte världens bästa låt, men den passade bra med orden ”Fira varje gömma, det betyder mest”.

Varje gång jag började tänka på hur svårt det kunde bli, att jag kanske inte skulle lyckas ta det tredje diplomet i klass 2, hur besviken jag skulle bli då – så manade jag fram mitt mantra ”Fira varje gömma”. Så gjorde jag också precis i starten på varje sök. Och som jag firade sen! Vi hittade alla åtta gömmor och tog vårt tredje diplom. Vi är nu uppflyttade till klass 3! Det blev även Maria Forsberg med sin schäfer Ökke. Det är vi två som firar med våra diplom på bilden högst upp =)

Så här såg sökområdena ut:

Vi började med fordonssök. Domare P-A Bergström envisas med att vara med på bild. Det är fyra fordon, tre och en halv minuts söktid, två gömmor.
Sedan blev det utomhussök. Två gömmor, båda otillgängliga och tog tid att reda ut. Söktid fyra min.

Efter pausen blev det inomhussök. Här ses delar av området, men även väggar och skåp bakom mig ingick i området. Två gömmor, varav en satt både högt och lite otillgängligt. Söktid tre och en halv minut.
Behållarsök i kort korridor till vänster. Doft i gul hjälm.
Resten av behållarsöket. Doft i rör med ”avstickare” mitt i samlingen.

Nu var det förstås inte bara mitt nya mantra som hjälpte oss att lyckas. Det var även att Hagel är så fantastiskt målmedveten, doftsäker, hängiven och miljösäker. Och att jag läser honom rätt. Och en stor portion tur måste man också ha.

Men jag tänkte att jag skulle dela med mig av den här historien så får du själv fundera över dina hjärnspöken. Kanske är det dags att fira mer än du bankar? Vilket mantra blir ditt? Du får norpa mitt om du tror att det funkar. Men låten är snudd på töntig … jag vet =)

/mvh Susanne

Tro ingenting. Var nollställd. Det var mitt mantra.

I dag tävlade jag och Hagel i Nose Work klass 2 i Luleå. Jag hade haft några tuffa tävlingar bakom mig då det jävlats en hel del. Jag hade börjat tvivla på mig själv. Det var ju jag som sabbade allt många gånger. Som nu senast i Kumla.

På banvandringen för utomhussöket säger domaren att allt ingår: Golv, väggar och tak. Det – i kombination med att jag hört andra tävlande säga att det brukar bli svåra tävlingar när dessa domare dömer – ofta gömmor på höjd och så – gör att jag genast spanar uppåt. Utan att jag märker det så tänker jag ”Där och där vore det passande att göra en svår hög gömma”. Först några dagar efteråt inser jag hur korkat det var. I alla fall när man har en sådan mottaglig hund som jag har. För omedvetet styr jag Hagel med min förväntan. Omedvetet blir han då också mer noggrann där jag har hög förväntan. Och omedvetet tolkar jag det som att han minsann har ett intresse där, precis där jag trodde! Ja, nu när jag beskriver det så inser både du och jag hur korkat det är! Men det är så himla lätt att trilla dit! Så på utomhussöket hittar vi en rätt gömma i en skräpkorg och sedan dras jag till mitt misstänkta ställe. Och minsann vindar Hagel in lite extra där. Och till slut har vi lurat varann så jag säger markering istället för att faktiskt röra mig därifrån. Det ser du på filmen här. Även om det svider visar jag upp filmen ändå. En gratis lektion i hur man INTE ska göra.

Så. När jag nu startade i Luleå hade jag hunnit analysera det där. Jag insåg att jag gjort precis samma misstag som jag gjorde på min första NW-tävling i klass 1. Den kan du läsa mer om här. Har jag då inte lärt mig någonting på den här tiden? Hur skulle jag göra för att inte klanta mig igen? Jo, jag bestämde mig för att vara HELT nollställd. Inga förutfattade meningar. Inte tro ett skit. Bara gå in och söka av varje meter med samma inställning. Inget ställe är viktigare än något annat. Så under hela banvandringen och hela tävlingsdagen upprepade jag för mig själv: Tro INGENTING!

Dessutom vet jag att jag oftast är för peppad första dagen. Jag vill för mycket. Jag har längtat för länge. Jag gillar tvådagars-tävlingar för då är jag och Hagel lite mer sansade dag två. Men nu var det bara en endagstävling i Luleå. Hur skulle jag lösa det? Jo, sambon och sonen fick ordna en låtsastävling dagen före. Med tidtagning och allt. Sambon tog tid och sonen gick helhjärtat in för filmuppdraget =). Här kan du se hur det såg ut.

Så var det dags för oss att starta. Vi hade startnummer 18 av 25. Alla fyra sökområden gjordes i ett svep. Först utomhussöket. Två gömmor, tre minuters söktid.

Utomhussöket. Domare P-A Bergström fick äran att vara med på bild.

Sedan fordonssöket. Två fordon. En gömma. Två minuters söktid.

Fordonssöket.

Efter det behållarsöket. Två gömmor. Två minuters söktid.

Delar av behållarsöket.

Slutligen inomhussöket. Två gömmor. Tre minuters söktid.

Inomhussök: sökområdet till vänster.
Sökområdet till höger. Plus att det var en hylla på högra väggen.

Min plan var att söka av mitten först på utomhussöket. Det kändes mer konkret att börja med lådan mitt framför starten och trädgårdsmöbler än stegen till vänster som var min första tanke. Hagel var peppad. Han drog in området med bra fart. Vi kollade av lådan, trädgårdmöblerna, sedan åt vänster och sökte av stegen och annat jox som stod där. Vi kollade av husväggen och gräset. Sedan fick han vind och drog mot lådan vid starten. Där märkte jag snabbt att det var något därunder. Den gömman hade nog inte Hagel haft tid att bry sig om när han var så laddad i starten.

– Markering!

– Rätt.

Yes, bra start. Klanta inte till det redan nu. Sök vidare i lugn och ro. Var har vi inte varit? Vi har inte kollat på höjd intill husväggen. Så jag viftade med handen så att Hagel skulle söka av fönsterkarmarna. Där får vi ett oväntat intresse. Bakom ”spjällen” intill ena fönstret.

– Markering!

– Rätt.

– Färdig!

Oj, så spännande det är att tävla! Jag går igång så in i bängen. Pulsen är typ på max och jag har så mycket adrenalin i benen att jag knappt kan gå vidare till fordonssöket. Puh, samla ihop dig nu för sjutton. Det är mycket kvar än. Ett djupt andetag och så kastar vi oss in i fordonssöket. Vi börjar framtill på personbilen och backar mot släpet. Hagel får intresse vid kanten på släpet och jag börjar fundera om jag ska säga markering. Men så lugnar jag mig själv. Tidtagaren har ju inte ens sagt 30 sekunder, varför ska jag ha bråttom? Vi måste ju kolla andra sidan först. Så vi söker vidare, runt baksidan av släpet och så på motsvarande ställe fast på andra sidan får jag en mycket tydligare markering.

– Markering.

– Rätt.

– Färdig.

Ojojoj, oerhört spännande nu. Vi är ju faktiskt fortfarande med i matchen. Stor publik har vi också som hänger med in till behållarsöket och inomhussöket. Särskilt behållarsöket har strulat på sista tiden. Jag vet inte riktigt varför faktiskt. Men jag känner en viss oro att vi ska klanta oss igen. ”Nåja, ge bara Hagel tid att lukta på alla behållare så har du gjort vad du kan” – tänker jag.

Han springer in med lite för bra fart. Hinner inte lukta ordentligt tycker jag. Slarvar runt och vill gärna göra ett inomhussök av det istället. Men jag visar tydligare på några burkar och då blir han mer fokuserad. Han stannar till vid en burk. Visar att den luktar spännande.

– Markering.

–Rätt.

Yes, en till bara. Var är den? Snart stannar Hagel vid en till burk. Jag känner att det måste vara rätt.

– Markering.

– Rätt.

– Färdig.

Shit pom fritt alltså. Nu har vi ETT sökområde kvar. Inte klanta sig nu! Det är inomhussök med två gömmor. Tre minuter. ”Det är gott om tid” – intalar jag mig.

Nu gör vi något riktigt snyggt faktiskt. Jag gör som jag brukar på inomhussök, jag går in, vänder på hela ekipaget och startar honom i dörrkarmen på höger sida. Och direkt ser jag att han faktiskt har en doft! Vilken luring! Jag väntar in tills han har bestämt sig.

– Markering.

– Rätt.

Yes, då är det bara EN gömma kvar. Hjärnan samarbetar INTE utan börjar tänka sånt som ”oj, så nära ett diplom, TÄNK om det blir ett diplom” och jag skriker inombords till min hjärna ”Du har inte tid med det där nu. Håll käften och läs hund för fan”. Faktiskt! =) Så jag läser hund. Vi söker runt i rummet. Får lite intresse kring tjock-tv:n men inte mer än så. Efter ett varv börjar jag anvisa lite högre. Och där, på högra kanten av whiteboarden, ser jag ett intresse.

– Markering.

– Rätt.

– Färdig.

Sedan brakar jublet igång. Vårt andra diplom! Såååå himla skön känsla! Min plan om att INTE TRO NÅGONTING höll! Genrepet med sambo och son gav ett lugn. Eller så hade vi bara tur!? Men det var väldigt skönt att ha lite tur en gång. Nu kan vi klanta oss på typ sju tävlingar till innan jag blir deppig igen. =)

/Susanne

Det här med tur/otur och korta söktider

Jag och min vorsteh Hagel tävlade Nose Work i klass 2 i Timrå i söndags. Det blev vår sämsta tävling hittills. Vi hittade endast en gömma i varje sök, alltså totalt 4 av 8. Plus att jag chansade och sa markering på några ställen vilket gav oss några felpoäng. Jag har försökt dra några lärdomar av våra upplevelser och ska dela med mig.

Först ska du få veta förutsättningarna. Så här såg sökområdena ut. Det var två gömmor i varje sökområde.

Fordonssöket. Två fordon. Inga tassar tillåtna på bilen, tassar ok på Caterpillarfordonet. Söktid: 3 min 15 sek.
Behållarsöket. Målarburkar, byttor, kannor, brödlådor, väskor och annat. 2 min söktid.
Utomhussöket. Två vallabodar plus ”altanen” och väggen där emellan. Söktid: 2 min.

Interiörbilder av vallabodarna.
Inomhussöket. Omklädningsrum plus duschrum. Söktid 3 min.
Duschrum som hörde till inomhussök.

Vi delades in i två grupper och min grupp började med fordonssök och behållarsök. Min taktik på fordonssöket var att springa förbi personbilen och börja med Caterpillarfordonet. Detta eftersom vi fått en del felpoäng för tassar på fordon på vår senaste tävling (första gången – aldrig haft det problemet förut) och ville ”spara” ev tass-fel-poäng till slutet. Vi började vid skopan och backade runt på ena sidan. Jag såg att Hagel reagerade tvärt över något men han släppte det. Vi hade vind från baken av fordonet och jag lät honom nosa igenom den delen noga ifall det han reagerat på kom därifrån. Inget fynd. Vi jobbade vidare med andra sidan, kom fram till skopan och DÄR på ena kanten blev det en tydlig markering. Rätt! Puh! Hur skulle jag prioritera nu? I vanliga fall tar jag helst bara ett fordon ett varv. Men jag hade ju sett något intressant på ena långsidan. Jag bestämde att vi tar Caterpillarfordonet ett varv till innan vi tar personbilen. Men ingen träff nu heller. Så över på personbilen. Lite intresse i ena bakdäcket men det var det däck som var närmast gömman på skopan så troligen var det bara den doften som fastnade mot däcket. Sedan var tiden slut. Den andra gömman satt på själva bandvagnsbandet, i midjehöjd, på Caterpillarfordonet. På den sida där jag hade noterat lite intresse. Tusan också. Redan nu var diplomet borta.

Nåja, bara att slappna av då och briljera på behållarsöket tänkte jag. Min taktik var att börja från vänster, sedan ta behållarna i ytterkant och jobba mig inåt. Gick hyfsat. Snart fick vi intresse i en kopparkanna. Markering. Rätt. Skönt. En till. Men det var flera som var halvintressanta. Och på resväskan luktade Hagel jättemycket och krafsade till slut. Den måste det vara! Markering. Fel. What? Istället var doften i en av målarburkarna längst ut åt höger. Vi hade kollat in dem snabbt ett par gånger men Hagel hade inte fått in någon doft. Men varför blev han så till sig över resväskan då? ”Har ni någon annan doft där i?” frågade jag men fick intrycket att så inte var fallet. Jag menar – om de lagt i någon störningsdoft som han reagerade på borde det vara bra att veta så vi kan träna på det. Eller om det bara var slembobbor – det kan han ju också gå igång på. Nåväl, ibland blir det bara knas.

Nästa sök var utomhussöket med vallabodarna. Hade jag haft full pott sedan tidigare sökområden hade jag blivit ganska stressad, och irriterad, över den korta söktiden: 2 minuter! Nu kunde jag stå och skratta åt alltsammans.

– Det blir som när man tävlade klass 1, bara kasta sig in i varje vallabod och se om hunden fångar upp någon doft, kommenterade jag.

Det var väl den taktik jag hade. Jag vet att jag och Hagel kan vara snabba när det behövs. Jag kunde ta det här söket som en kul utmaning, särskilt eftersom vi inte längre hade någon diplomchans. Så vi stod vi startlinjen och scannade. Hagel fick välja vilken bod vi skulle kolla först. Han valde höger. Det visade sig vara synd. Det gäller ju att ha tur i den här leken också. Vi kollade höger bod ett tag. Han verkade intresserad uppåt så han fick hoppa upp på båda bänkarna där inne. Men inget napp. ”30 sekunder kvar” hojtade tidtagaren. Men vad i h-vete? Hur kan tiden gå så snabbt? Vi kastade oss ut, kollade snabbt ”mellanområdet” och sedan in i den andra boden.  Där var det intressant på ena bänken. Markering. Rätt. Yes. Då ska vi bara hitta en till på cirka 10-15 sekunder. Det gick ju inte. Suck. Herregud. Den andra gömman var också i den vänstra boden. Ner mot golvet någonstans.

Nästa sök var inomhussöket. Ett stort omklädningsrum. Med rymligt duschrum med bastudörr och annat. 3 minuter. Tajt. Men inte omöjligt förstås. Man fick köra lös hund om man ville. Jag hade inget att förlora och tänkte att det kan vara bra träning att göra det även på tävling. Det gick ganska bra. Det är faktiskt skönt att inte hålla på och rådda med kopplet utan bara läsa hund. Vi hittade en gömma under bastudörren. Men den andra var knepig. Vi hade intresse inne i hörnan, bland kläderna på bänken, bakom träningscykeln. Men inte klockrent. Vi fortsatte runt. ”30 sekunder kvar” Nu igen? Hur många gånger har vi inte hört det idag? Bråttom igen då. Kollade cykeln lite snabbt. Ingen träff. Kollade kläderna i hörnan, Hagel verkade inte övertygad, men intresserad. Det fick duga. ”Markering” Fel. Jaha. Doften satt högt upp på träningscykeln, under displayen.

Lärdomar? Tja, det vette sjutton faktiskt. Vet inte om jag kan dra någon konkret lärdom av det här – alltså så att jag vet vad vi ska träna mer på. Just nu tänker jag att det handlar mycket om tur och otur också. Otur att ta ”fel” vallabod först när det bara är två minuters söktid. Otur att hunden sökte lågt på just den meter där det var hög gömma. Otur att inte få in doften fastän vi passerade rätt ställen. Visst: Ingemar Stenmark sa ju de kloka orden ”Ju mer jag tränar desto mer tur har jag”. Det är ju så. Vi HAR tränat riktigt bra. Men ibland har man otur ändå.

Jag grunnar på den här ökade trenden med korta söktider på klass 2 tävlingar, som jag tycker mig ana utifrån de senaste tävlingarna som jag deltagit på. Vad ger det för följder? Ingen fick diplom i söndags. Jag har varit på flera klass 2-tävlingar där ingen fått diplom. Nose Work ska vara för alla sägs det. Men med extremt korta söktider blir det inte för alla. Jag tycker att det redan finns nog med utmaningar som det är i klass 2. Det är TVÅ gömmor som ska hittas på varje område. Det kan ta tid att utreda en doftbild och hitta den korrekta platsen. Gömmorna kan vara höga och oåtkomliga. Det är större sökområden. Det är störningsdofter. Det är totalt ofta 8 gömmor som ska hittas för att få diplom. Det är inte lätt. Ska det dessutom måsta vara sådan tidspanik?

När man ska särskilja ekipage på en resultatlista är det antal funna gömmor som är viktigast. På andra plats kommer eventuella felpoäng. Först på tredje plats är tiden avgörande. Men när domarna sätter extremt korta söktider blir det ju tiden, och turen, som blir avgörande. Det blir en tidshysterisk sport. Inte en sport som främjar sökarbetet.

Jag kan förstå att domarna, och arrangören, vill ha en kortare arbetsdag på en söndag. Jag har själv hört, på tidigare tävlingar, hur domare/arrangörer resonerat. Men att sätta korta söktider är enligt mig inte rätt väg att gå för att korta arbetsdagen. Minska antalet tävlande istället och låt dessa få en ärlig chans att göra ett bra sökarbete utan hysteri.

Någon som läser detta kanske protesterar och menar att om en hund inte ”är på jobbet” så tar det ju 3-4 minuter innan söktiden är slut, vilket gör att det tar onödig tid. Men låt i så fall domarna bryta söket när hundarna uppenbart har kroknat, söker annat eller bara går runt och frågar sin förare om hjälp. Det får ju domarna göra redan nu.

Någon sitter troligen på sin kammare nu och tänker att jag bara är bitter och dålig förlorare nu när det gick dåligt. Visst är det trist när tävlingar går åt fanders. Men jag menar att det handlar inte om det. Jag och Hagel är i regel snabba. Särskilt när vi också har lite tur 😉 Så vi skulle kunna gynnas av dessa korta söktider. På lång sikt i alla fall. Men det finns många som inte alls skulle gynnas. Och jag vill inte se en utveckling av sporten där det bara är turbohundar i klass 2. Vad behövs det då för att klara klass 3?

Avslutningsvis vill jag tacka Nosjakten Sundsvall för ett bra och trevligt arrangemang. Domarna likaså. Ni gjorde det bra och gav trevlig, konstruktiv feedback. Det jag framfört ovan är alltså inte en sågning av arrangemanget. INTE ALLS. Utan en notering om en trend som jag tycker mig se. Vad jag tycker om det. Om nu det stämmer?

Det jag tycker är ju inte facit. Du kanske har helt andra erfarenheter än vad jag har? Du kanske har tävlat klass 2 med söktider som varit helt okej? Du kanske tycker att det bara är en rolig utmaning om det blir korta söktider? Du kanske tycker att klass 2 är på tok för lätt så att det måste vara korta söktider för att kunna sålla ”agnarna från vetet”? Berätta!! Kommentera i detta inlägg eller i FB-inlägget. Jag vill gärna bredda min bild.

/mvh Susanne