Världens finaste Nose Work-uppföljare

Du kan knappast gissa hur länge jag har velat berätta det här? Ja, jag har velat skrika ut det i flera månader. Nu äntligen är det dags!

Jag har skrivit en ny Nose Work-bok. Den har precis skickats på tryck. Det blir en uppföljare till den tidigare boken ”Nose Work – det bästa du kan göra med din hund” som jag skrev med domarna Adam Hübinette och Martin Johnson.

Den nya boken har fokus på tävling och har titeln ”Så hamnar du på pallen i Nose Work.” Jag har skrivit PRECIS en sådan bok som jag själv vill läsa.

Jag vill veta alla tricks och tips. Jag vill veta hur man planerar sitt sök. Jag vill veta hur man ska tänka. Och hur man inte ska tänka. Jag vill veta hur duktiga tävlande gör. Jag vill veta vilka misstag domarna ser. Och vilka tips de ger. Jag vill veta allt om hur man också blir bäst i de högre klasserna. Vad är skillnaden, vad är viktigt att tänka på då?

Så jag har intervjuat tre duktiga tävlande. Och jag har inte kunnat låta bli att inflika några egna lärdomar som jag hunnit göra. Dessutom har jag intervjuat tre duktiga domare – som verkligen vill väl och vill att vi alla ska bli vassare på tävling. Allt detta har jag samlat i en riktigt fin bok. Min gamla jobbarkompis Ann-Therese Tjärnlund har gjort ett kanonjobb med layouten. Och Martin Johnson på Kyon Förlag har nappat på att ge ut den.

Det känns så kul att äntligen få berätta. När jag satt och korrekturläste det sista häromveckan så insåg jag plötsligt att det här är faktiskt en RIKTIGT bra bok! =)

Den kommer från tryckeriet någon gång i början av juni. Bokrelease blir i samband med NW-tävlingen i Skellefteå 10-11 juni. Om du ska dit kan du köpa den då. Signerad om du vill =)

Ska du inte till Skelleftetävlingen kan du redan nu förboka ditt/dina exemplar så skickar jag dem så snart de kommer. Mejla rackarungarnashundskola@outlook.com, skriv din adress och ditt mobilnummer samt om du vill betala via swish 123 514 82 18, plusgiro 714209-4 eller ha en faktura. Vill du swisha så märker du sedan din betalning med ”Pallen” så vet jag vilken bok som avses. =)

Boken kostar 229 kronor plus frakt 53 kronor. Totalt blir det 282 kronor om du beställer en bok. Beställer du två böcker så klarar du dig på samma frakt på 53 kronor.

Boken är på sammanlagt 116 sidor med mjuka pärmar. Tjuvkika på några sidor här nedan:

Det gick ju rätt hyfsat idag

Idag har jag och min vorsteh Hagel tävlat i Nose Work. Det gick ganska skapligt måste jag säga. Obs underdrift! =)

Vi började med banvandring. Min grupp hade först behållarsök och sedan inomhussök. Jag lyckades hålla fokus på att fundera på hur jag skulle lägga upp söket. Inte det minsta funderade jag på var doften kunde tänkas vara gömd. Bra, eller hur?

Så här såg behållarsöket och inomhussöket ut:

Jag och Hagel gick ut som nummer fyra. Behållarsöket gick bra. Nu var jag faktiskt duktig på att inte släppa igång Hagel med dunder och bång redan vid startlinjen utan gick in någorlunda sansat och lät honom börja vid första lådan. Michael Hedman som dömde mig förra helgen skulle ha varit stolt över förbättringen – tror jag =)

Sedan var det dags för inomhussöket. Min plan var att börja på vänster sida, låta Hagel söka kanterna runt och sedan ta mitten i slutet. Hagel rusade förbi början men jag valde att inte stoppa upp honom utan han fick köra vidare. Troligen hade han fått doften i nosen redan. Och skulle han inte ha fått doften i nosen så kunde vi söka av början igen senare.

Ser du det lilla grå röret som sticker upp vid bortre väggen, till vänster om kaminen? Där var doften gömd. Hagel hittade den ganska snabbt, jag sa markering och fick bekräftelse på att det var rätt. Skönt. Två sök godkända. Vi var fortfarande aktuella för ett diplom – som var mitt stora mål.

Sedan blev det lunch och efter det banvandring för fordonssök och utomhussök. Dessa områden såg ut så här:

Fordonssöket bestod av bara en bil, men vinden blåste liksom in mot väggen bakom bilen så det kunde bli intressant. Vinden kunde även ställa till det på utomhussöket. Men nu gjorde jag inte samma miss som i Umeå utan SÅG hela utomhusområdet, jag såg skjulväggen, bordet med bänkarna, de två högarna med pallar, kantstenarna och allt annat. Vinden kom kraftigt från höger så jag planerade att börja på vänster sida, längs med skjulväggen, och sedan jobba mig runt. Ytterkanterna först och mitten sen.

Vi startade som nummer fem. Jag körde backametoden som vanligt på fordonssöket. Först vänstra långsidan, sedan baksidan och så stannade Hagel vid bakdäcket på högra sidan. Markering, sa jag och fick veta att det var rätt. Skönt!

Dags för utomhussöket. Vi hade 2,5 minut på oss. Jag instruerade tidtagaren att jag ville veta när det var en minut kvar och 30 sekunder kvar. Skulle det strula ville jag hinna styra upp det i tid och söka av en sak i taget.

Jag lät Hagel vinda in en stund, sedan körde vi igång längs skjulväggen. I bortre hörnet blev han intresserad. Redan? Jag var tvungen att gå några steg i sidled och ta en titt. Markering, sa jag och fick bekräftelse på att det var rätt. Häftigt!

Nu hade vi alltså säkrat ett till diplom. Så himla skönt. Jag kunde slappna av och gick bara och myste.

Vi som hamnade på pallen i totalen.

Så blev det till slut prisutdelning. Jisses vad jag fick springa fram! =) Vi vann utomhussöket, blev tvåa på inomhussöket och trea på fordonssöket. Vi fick utmärkelsen särskilt samspelt ekipage på alla sök utom behållarsöket. Sådant gör mig extra stolt. Och dessutom VANN vi hela tävlingen! Vilken grej! Totalt hade vi en tid på lite drygt 30 sekunder sammanlagt – på ALLA fyra sök! Så snabba har vi aldrig någonsin varit. Och det intressanta är att jag inte brydde mig ett dugg om tiden. Jag gick BARA in för att hitta doften. Det tänket lönar sig tydligen. För tidigare har jag varit en tidshysteriker som fokuserat på att få snabba tider, vilket lett till slarv och stress.

Jag och Hagel fick så mycket priser att jag fick be fyra personer att hjälpa mig att bära allt till bilen.

Så det är min plan för morgondagens tävling. Bara tänka strategi på banvandringen och BARA tänka på att hitta doften under söken. Så får vi se hur långt det räcker.

Stort tack till domare och funktionärer för en proffsig tävling med fokus på rätt attityd – ha roligt med din hund!

/ Susanne

Vad jag lärde mig från mina misstag

I helgen var jag och min dotter Lovisa på vår första officiella Nose Work-tävling i Umeå. Jag ska berätta vad som hände så du kan norpa alla tips och kanske slippa göra en del dumheter själv när du ska tävla.

Vi åkte dit redan på fredag eftermiddag. Bara det är ett smart drag, att inte kliva upp skittidigt på lördagsmorgonen och åka till tävlingsplatsen. Utan landa i den nya miljön, ta några promenader och känna lugnet.

På lördag var det så dags för samling och kontroll av viktiga papper som doftprovsdiplomet, vaccinations- och medlembevis. Jag och Lovisa hamnade i olika grupper. Min grupp började med behållarsök och utomhussök. Lovisa började med fordonssök och inomhussök. Vi hängde med domarna på varsin banvandring. Där gjorde jag första misstaget.

Delar av behållarsöket på lördag. Alla lådor syns inte.

På behållarsöket var lådorna upplagda i fyra smågrupper, samt fyra spridda kartonger på ett ställe och tre spridda kartonger på ett annat ställe. Det jag gjorde rätt var att jag bara planerade hur jag skulle gå för att se till att söka av alla kartonger. Jag tänkte INTE på i vilken låda doften sannolikt skulle gömmas.

Sedan tittade vi på utomhussöket, se film ovan. Ett knepigt område med en stor sten, två thujor, en lyktstolpe, en gärdsgård, en upp och ned-vänd balja på hjul. Lite trångt och smalt. Vad jag gjorde fel här var att jag glömde tänka strategi. Jag tänkte på var jag skulle ha gömt doften om jag vore domaren. Det syns till och med på filmen. Jag såg några spännande ställen runt och under stolpen, och funderade på om doften kunde vara på gärdsgården. FEL! Tänk inte så. Jag skulle BARA ha tänkt på hur jag skulle gå för att se till att min hund Hagel skulle söka av allt. Det skulle visa sig vara avgörande.

När det var vår tur att tävla gick behållarsöket bara fint. Lite lurigt var det dock att lådorna låg på ett trallgolv, en dansbana. Doften från rätt låda kunde sjunka mellan spjälorna och dunsa på en låda intill. Sådana gånger är det bra att avvakta en mikrosekund och se om hunden tvärändrar sig när den hittat doften. Låt den bestämma sig vilken låda som är rätt. Om du hinner liksom =)

Sedan var det dags för utomhussöket. Vi satte igång och Hagel drog bort mot stenen och stolpen. Mot de ”bra” gömmarställena alltså. Han visade en del intresse men kunde inte reda ut det. Han undersökte gärdsgården noggrant men släppte det. Sedan hamnade vi bakom en stor thuja som han nästan klättrade in i. ”Har de verkligen gömt doften inne i thujan? Det var lite coolt i så fall” funderade jag. Hagel vindade mycket uppåt så plötsligt blev jag lur på att de gömt doften högt på stolpen istället. Att vinden svepte med sig doften från stolpen och in i thujan. Men Hagel visade inget intresse för stolpen heller. Mystiskt.

Var kunde då doften vara? ”30 sekunder kvar” hojtade tidtagaren. ”Ingen panik nu”, tänkte jag. Var har du inte varit? Var har hunden haft mest intresse? Thujan. Så vi drog till stora thujan igen. Och tiden gick ut. Skit också. Vilken skitstart. Jag som så gärna ville ha diplom – alltså hitta alla fyra gömmorna på samma tävling. Men redan nu var den chansen förbi. Domaren bad mig stanna upp på ett ställe och vips så vindade Hagel in doften mot en stugvägg som var direkt till höger i området. Herregud! Där hade jag ju inte ens varit! Jag hade liksom aldrig sett stugväggen. Vilket jädra pucko. Och du vet varför jag missade hela stugväggen? Jo, för att jag spanade efter bra gömmarställen på banvandringen och inte tänkte på hur jag skulle få med mig hela området. Gissa om jag grämde mig. Men gissa om jag lärde mig något? Plus att jag MÅSTE tänka till bättre om Hagel siktar högt när han sniffar. Som när han var inne i thujan och härjade. Då vindade han ju upp doften från stugväggen, vinden kom direkt därifrån. Det borde jag ha fattat. Men det sket sig.

Strax därefter kom Lovisa och meddelade att hon också bara fått med sig en gömma av två. Vi får ju inte, och VILL inte, snacka så att man avslöjar för mycket om områden som den andra ännu inte sökt. Absolut roligast och bäst är att komma med rent sinne utan några aningar. Men vi vill ju ändå berätta om det gått bra eller dåligt. Lovisa berättade att fordonssöket gått bra men inomhussöket blev inte godkänt. Hennes cavalier Gizmo bedömdes ha markerat för långt ifrån gömman. Surt. Men så blir det ibland.

Vi deppade lite över att diplomchansen redan var borta. Men efter lunch hade vi peppat upp oss igen för de nya söken. Nu skulle vi byta område och nu kunde vi ju slappna av på ett annat sätt och se till att verkligen göra bra jobb med våra hundar.

Så här såg fordonssöket ut. Streckade linjen visar hur jag gick, och hade tänkt fortsätta gå om vi inte hade hittat doftkällan.

Vi inledde med banvandring igen. Nu hade jag bestämt mig: tänk BARA strategi – inte var doften kan vara gömd. Fordonssöket bestod av två parkbilar, sådana där som man åker runt på campingar med och fixar olika saker. De stod placerade på det sätt som du kan se i bilden ovan. Jag kollade vinden och planerade min strategi. Nu gjorde jag allt rätt.

Inomhussöket var i en campingstuga. Direkt till vänster en diskbänk, i mitten bord och stolar, en soffa mot bortre väggen och två våningssängar längs högra väggen. Bara att jag kan beskriva det så här vittnar om att jag tänkte strategi och inte gömmans placering. BRA!

Så när det var min och Hagels tur att söka följde jag min plan på fordonssöket och vi hittade gömman utan problem. Sedan gick vi till inomhussöket och jag lät honom stå och vinda in vid dörren. Han vindade åt vänster, mot diskbänken och jag lät honom undersöka det. Jag såg direkt att han hade vittringen där men den var svårt att lokalisera exakt, den var bakom en skåplucka. Hagel hade inte ro att bestämma sig redan nu utan ville trampa vidare. Han fick springa ett varv runt bordet sedan återkom han till doften och bestämde sig. ”Markering” sa jag och fick bekräftelse på att det var rätt. Så skönt! =) Vi fick mycket beröm av domaren för att Hagel vindade in doften så snabbt, att jag inte sa markering på en gång utan lät honom ta ärevarvet runt bordet och återkomma när han ”blåst ur nosen” som domaren uttryckte det.

Jag var rätt nöjd med dagen även om jag grämde mig för missen på utomhussöket. Men gjort är gjort, det enda man kan göra är att dra lärdom och bli bättre.

Det jag var nöjd med var att jag under hela dagen klarat mig från att vara ”tidshysteriker”. Det är en fälla som jag föll i från början. Att det var så viktigt att få snabba tider för att hamna på pallen. Men nu har jag lärt mig att inte tänka så. Diplomet är ju viktigast just nu. Att få diplom i Nose Work kan liknas vid att kvalificerat resultat i rallylydnad. Jag kan hamna sist och vara nöjd bara jag har fått mitt kvalificerade resultat. För efter tre kvalificerade resultat får man börja i nästa klass. Och efter tre diplom i Nose Work blir du uppflyttad till nästa klass.

Behållarsöket gick bra för Lovisa. Men även för henne blev gömman i stugväggen för knepig. Så vi lade den här dagen bakom oss och laddade för nästa istället.

På söndag var vi i samma grupp. Behållarsöket bestod av endast tolv lådor, uppställda som ett Y. Det såg enkelt ut. Fanns det någon hake? Inte tänka så nu. Bara fokusera på att alla lådor blir avsökta.

Behållarsöket på söndagen.

Utomhussöket var en minigolfbana, se filmen nedan. Hur sjutton skulle man tänka strategi här? Jag såg tegelstenarna och bestämde mig för att följa ytterkanterna på dem runt och sedan ta mittenområdet på slutet. Hagel skulle få vinda in och välja om vi skulle börja åt höger eller vänster.

Behållarsöket gick bra och snabbt. Skönt. Nu gällde det utomhussöket. Nu ville jag inte tabba mig igen. Vi hade tre minuter på oss. Jag bad tidtagaren ge en extra tidsangivelse på när det var en minut kvar. Hade vi inte hittat något då skulle jag backa runt och se till att söka av allt igen – var min plan.

Vi stod vid startlinjen, Hagel vindade in och vänster och jag släppte fram honom utan att ens ge ett kommando. Han visste var han skulle. Han drog uppför den lilla kullen på banan och stannade till vid rännan där bollen ska trilla ned. Jag såg att han hade doften till höger i rännan men jag ville inte förivra mig och ropa markering direkt. Hagel stannade till vid en en annan sorts doft som var intressant, typ en decimeter från det ställe som jag trodde var rätt. Jag avvaktade och sa ”nosa”. Då släppte han störningsdoften och återgick till den rätta doften till höger i rännan. ”Markering” sa jag och det var rätt! Så himla skönt. Vi var med i matchen nu. Fortfarande hade vi chans på diplom!

Strax därefter kom Lovisa ut från samma sökområden och var lika glad. Även Gizmo hade löst det snyggt och fint. Så roligt. Nu var det två glada brudar som gick för att äta lunch.

Lovisa och Gizmo.

Efter lunch var det banvandring för fordonssök och inomhussök. Fordonen stod nu bredvid varandra. Ena fordonet var en släpvagn. Det andra fordonet var samma som igår, den som hade haft doft på sig. Märkligt. En tävlande påpekade det men domaren sa bara att ”Ja, den är med igen”. Hmm. Vad skulle man dra för slutsats av det? Men jag stoppade mig där. Inga sådana funderingar om var doften är gömd. Bara tänka strategi. Så jag bestämde mig för att börja med det vänstra fordonet och sedan gå över till det högra, ungefär samma upplägg som dagen innan.

Inomhussöket var i en annan campingstuga. Samma diskbänk på vänster sida, bord och något färre stolar, soffan i hörnet nu, samma sängar på höger sida. Bra, då kör vi.

Jag gick fram till första fordonet och satte igång Hagel. Jag backar med honom vid fordonssök eftersom han ofta är så het så han lätt kan missa doften om han får springa på. Vi backade framsidan, bortre långsidan, baksidan och andra långsidan på släpet. Där såg jag att han fick in doften. Men Hagel betedde sig märkligt. Vindade liksom uppåt mot gallret på släpet. Då slog det mig. Han gör ju som han gjorde dagen innan i thujan! Doften är alltså inte här utan troligen på det andra fordonet, vinden kom ju därifrån. Så jag gick snabbt över till det andra fordonen och strax därefter hittade vi gömman. Snyggt – om jag får säga det själv. Så glad att jag kunde läsa min hund och fatta vad han höll på med.

Så var det inomhussöket. Vi stod vid tröskeln ett tag och Hagel fick vinda in och se om han fick in någon doft. Jag släppte iväg honom och han drog vänster, snabbt runt bordet och sedan tvärnit vid sängarna. ”Markering” sa jag och fick bekräftelse på att det var rätt. Jippie! Vårt första diplom! Vilken superhund jag har alltså.

Första diplomet! Sååå nöjd!

Lite senare får jag höra Lovisas resultat. Gizmo hittade doften på fordonssöket men lade upp tassarna på fordonet några gånger. Det hade gett tre fel. Ett felpoäng för varje gång som tassarna hamnade på fordonet. Det hade lett till maxtid och inga poäng. Det innebar alltså att ett moment var borta. Inget diplom. Inomhussöket hade gått fint, men det kändes så snöpligt med fordonssöket.

Vi grunnade på det där med tre fel. Enligt reglerna får man ju diplom om man hittar alla fyra gömmorna på tävlingen och sammanlagt har som mest tre fel. Varför hade det då blivit maxtid och inga poäng på fordonssöket? Hade Lovisa och Gizmo kanske fått ännu fler fel än tre utan att domaren berättat det? Vi läste reglerna: ”Momentet avbryts om ett ekipage tilldelas fler än tre fel ur kategori 1 (alltså tassar på fordon till exempel). Ekipaget tilldelas maxtid och får behålla tidigare erhållna poäng i det aktuella momentet.” Bedömningen som Lovisa och Gizmo fått verkade inte stämma med hur det stod i reglerna. Men vi kunde mycket väl ha missat något. Kanske det fanns någon annan regel som sa att om alla tre fel kommer i samma moment så blir det kört eller något sådant? Eller så hade de som sagt kanske fått fler fel än tre?

När domaren kom in så tog vi upp detta. Vi vill ju gärna lära oss för framtiden, så vi vet vad som gäller. Domaren förklarade att det var tre fel och inte fler. Det hade blivit en miss som nu justerades. Det gjorde att Lovisa och Gizmo faktiskt klarade sig och också fick sitt första diplom. Så himla kul. Även om vi noterade att vi måste träna mer på att inte sätta tassar på fordonen. Onödigt att det ska behöva bli så här spännande!

Nästa helg åker jag och Hagel själva till Sundsvall och tävlar Nose Work. Då lär vi oss säkert en massa nya saker!

/ Susanne

 

Tapper matte försökte få sin hund att fatta

Ibland när jag dömer doftprov märker jag att hunden nog har fattat rätt bra vad den ska göra. Men matte eller husse förstör genom exempelvis sin nervositet, otänkthet eller rädsla för att hunden ska mosa kartongerna. Igår på doftprovet i Överkalix var det ett ekipage som var det direkt motsatta. Hunden var pucko. Matte var briljant.

Nu får ni inte haka upp er på att jag skriver att hunden var pucko. Såklart fattar jag att den oftast är en väldigt trevlig hund som brukar göra sitt Nose Work-jobb på ett bra sätt. Men just på söndag kväll var den faktiskt pucko. Det var en hane, som direkt när han kommit innanför dörren i lokalen, fullkomligt fastnade med nosen i golvet. Det var så otroligt förtrollande intressant att lukta efter tidigare hundar som varit där. Faktiskt var det inte så många hundar som hunnit vara där före, och löptikarna skulle ju gå sist, så varför dessa lukter var så enormt spännande är svårt att förstå.

Matte var klok nog att vänta med att gå över startlinjen till doftprovet. Hon försökte avleda och dra hunden från dessa lukter. Hon kommenderade ligg och väntade ut honom en stund. Efter ett tag bedömde hon att det skulle gå. Hon gjorde sin startrutin och satte igång doftprovet. Jag startade klockan. Hon hade tre minuter på sig. I vanliga fall är det gott om tid. Men hunden var inte alls ”på jobbet”. Hunden bara spårade och nosade bredvid kartongerna för att kolla in dofterna efter de hundar som varit före.

Matte var tålmodig och tänkte att det släpper nog snart. Hon gjorde en ny start i andra änden av lådorna. Men hunden nosade vidare efter hunddofter. Jag riktigt kände hur frustrerad jag själv skulle vara i det här läget.

Matte behärskade sig på ett bra sätt. Hon tänkte inte ge upp än. Hon satte hunden, bad den stanna kvar, och gick iväg och låtsades pilla med kartongerna. Utan att röra dem. Hon gjorde det jag kallar ”Hemlige Arne”. Man går runt och ser mystisk och spännande ut. Man ser ut som om man försöker gömma doften där någonstans. Matte skådespelade med full inlevelse. Jag imponerades av hennes envishet, påhittighet och vilja att få hunden att förstå. Ett riktigt smart drag faktiskt – när det är kris som det var nu. Hunden såg ut som om den fattade. Hon gick tillbaka till hunden och satte igång den i sitt arbete. Och hundeländet fortsatte att nosa på hunddofter! Jag häpnade. Matte behärskade sig igen. Bra gjort. Jag hade nog fått nog vid det här laget och klampat ut därifrån.

Matte satte hunden på ett nytt ställe och gjorde om Hemlige Arne-skådespeleriet. Hunden såg ut som om den fattade. Litegrann i alla fall. Men när hon åter satte igång honom fortsatte han bara med dumheterna. Suck. Och sedan var tiden ute.

Tja, vad säger man en sådan gång? Visst kan jag hurtfriskt säga att matte ska träna hunden på störningsdofter, på att andra hundar har trampat runt, innan hennes hund ska söka. Och att hon ska stötta i början med att göra just sådana här inlevelsefulla Hemlige Arne och sätta godis intill doften. Men just där och då så fokuserade jag på att hylla hennes insats. Vilken matte! Vilket tålamod. Vilken uppfinningsrikedom. Så smart. Så klokt. Fastän det inte funkade just den här gången. Men jag garanterar att den här matten snart är på ett nytt doftprov. Och då jä-lar! =D

/ Susanne

Några supertips inför doftprovet

I helgen ordnade Rackarungarnas Hundskola doftprov igen. Närmare 30 ekipage gjorde prov för eukalyptus och 9 gjorde provet för lagerblad. Så roligt att sporten sprider sig så snabbt.

Snart kanske det också är din tur och då vill jag passa på att skicka med några bra tips som gör att chansen till ett godkänt doftprov ökar.

  1. Se till att hunden är genomtränad. Att doften verkligen har hunnit bli värdefull. Kom inte på chans direkt efter en helgkurs, sånt är inte alls kul att se.
  2. Om du har en försiktig hund som du vill få lite extra målmedvetenhet och fart på kan du träna extra målbildsträning de sista passen. Alltså att du ställer upp kartongerna som på doftprov, i två rader med 1,20 meter mellan varje låda, eller i en lång rad med 1,20 meter mellan varje låda. Göm en näve godsaker i lådan med doft. Riktigt goda godsaker ska det vara. Låt hunden söka och när den stannar till vid rätt låda och visar intresse så jublar du och öppnar lådan så hunden kan smaska i sig av godiset. Upprepa detta några gånger. Det här ökar chansen att när du står på startlinjen så tänker hunden: ”Den här bilden känner jag igen. Nu ska jag skynda mig att hitta lådan med kalaset.” Hunden kommer inte att söka efter enbart godis, utan eukalyptusdoften har fått ett högre värde – hunden förstår att om den hittar doften av eukalyptus så finner den även sitt härliga kalas. Den här övningen ökar också risken för tasskrafs och demolering av lådor – vilket gör att du bör avstå den om du redan har en lådmarodör till hund.
  3. En sak jag särskilt noterade i helgen var många hundar som hade problem att koncentrera sig på sökarbetet i ny miljö. Många klarade det, men hunden var uppenbart störd av allt omkring. Därför bör du släppa din egen bekvämlighet och se till att träna mini-doftprov på MASSOR av platser. Fråga kompisen om du bara får komma in snabbt i dennes vardagsrum och köra ett sök. Eller på någon verkstad. Eller på torget. Ge hunden en bred erfarenhet. Och HJÄLP gärna hunden dessa gånger med en synretning, att den får se när du går runt och duttar på kartongerna, samt att du lägger en godis på rätt låda för att öka intresset och ge hunden en snabb självbelöning. På så vis får den en förväntan som jag nämnde tidigare, den ser dessa kartonger och tänker: ”Shit, här någonstans väntar min belöning. Jag gör jobbet först och kan kolla in det intressanta rummet senare”.
  4. När du så kommer till själva doftprovet ska du komma ihåg att det INTE är en tävling. Du får INTE pluspoäng för att du ropar markering efter åtta sekunder. Du har tre minuter på dig. Ta dig tid att verkligen bli säker på att det är rätt kartong. Men våra hundar är förstås olika. Vissa vägrar ju lämna doften och äter upp kartongen om du inte säger markering efter två tiondelar. Vissa är lite mer svårlästa och då kan du kosta på dig att notera en låda som ”misstänkt” och sedan gå vidare för att kolla av alla lådorna innan du återvänder till den ”misstänkte” för att bestämma dig.
  5. Du ska känna i magen att det är rätt kartong. Ropa inte markering bara för att hunden stannar vid en kartong. Det är det vanligaste misstaget: Hund och förare ger sig in i provområdet. Hunden sniffar på annat runt omkring och har inte checkat in på jobbet än. Helt plötsligt inser hunden att det står kartonger där och den stannar till vid första bästa och kollar av den med en sniff. Och föraren är så lycklig över att hunden har checkat in på jobbet överhuvudtaget och ropar markering. Gör inte den missen!
  6. Om hunden ännu inte checkat in på jobbet utan är fullt upptagen av att kolla den kringliggande miljön så har du allt rätt att samla in den, fånga hundens fokus och göra en omstart var som helst i området. Gör gärna omstarten mellan två kartonger och inte rakt på en kartong. För då kan hunden missförstå och tänka: ”Nu när matte/husse styr upp mig och är lite irriterad så är det nog troligt att de pekar ut rätt låda för att hjälpa mig”. Och då går hunden fram till den kartongen och sniffar lite extra på den, och DÅ tolkar lätt matte/husse det som att det nog var eukalyptusdoft där och så har vi snart klantat oss igen.
  7. När hunden så hittar rätt kartong, du känner i magen att det är rätt kartong och du säger markering och får bekräftelse på att det är rätt – vad ska du komma ihåg att göra då? Jo, BERÖMMA hunden så klart. Hur många har jag inte sett som glömmer det i hysterin? Se till att visa din uppskattning för hunden först, och fira sen.
  8. Och så kan det ju vara så tråkigt att du säger markering och det är fel kartong. Bit ihop en stund och gör ett bra avslut för hunden. Låt den hitta rätt kartong, belöna och visa din glädje. Sedan går du ut och grunnar på vad som gick fel. Och ser till att komma bättre tränad till nästa gång. Det är faktiskt bara ett doftprov. Inget prov som avgör om du har en livsfarlig sjukdom, kommer att förlora jobbet eller att det händer andra livsavgörande förändringar. Så slappna av! Och lycka till. =)

Känner du att du vill vara ännu mer påläst och trygg inför doftprovet kan du kolla in min webbkurs med de viktigaste reglerna och ytterligare tips: https://rackarungarnashundskola.com/kolla-in-mina-webbkurser/

/ Susanne

Det gick riktigt åt fanders i Kiruna

De första övningarna för nybörjargruppen.

Jag måste bara få berätta om allt som hände i Kiruna. Snacka om att det har varit upplevelserikt!

Det började på torsdag kväll med ett pass med en nybörjargrupp. Vi höll till på Kiruna Brukshundklubb och inledde med olika former av behållarsök. Hundarna fick hitta godis intill eukalyptusdoften upprepade gånger för att bygga upp värdet av doften.

Behållarsök är effektivt för inlärningen.

På fredag skulle nybörjargruppen inte träffas för sitt andra pass förrän klockan 15 vilket gjorde att jag hade förmiddagen ledig för egna aktiviteter. Och nu hade jag efter lång betänketid bestämt mig – jag ville hälsa på våra siberian huskys som vi för några veckor sedan sålde till Kiruna. Det som gjorde att jag tvekade var att jag var rädd att jag skulle bli alldeles för känslosam. Plus att jag var rädd att kanske upptäcka att hundarna inte fått det bra. Tänk om de var magra, hade sår efter hundslagsmål och såg ut att vantrivas? Det skulle vara gräsligt. Men tänk om det inte alls var så? Tänk om de hade fått det jättebra och så kunde jag få se det och få ett sorts lugn? Så jag bokade tid och åkte ut för att hälsa på.

Först hittade jag Tina.

Åtta av våra yngre hundar har fått flytta till en stor hundspannsaktör i Kiruna. Kan man verkligen ha koll på alla dessa hundar? Vet man vem som är vem? Kan man individanpassa verksamheten för dessa hundar? Jag träffade hundspannsaktörens fru, som också skulle gå Nose Work-kurs med mig sen, och fick en guidad tur bland hundgårdarna. Frun är numera inte särskilt delaktig i hundspannsverksamheten, det överlåter hon åt sin man och hans guider och handlers. Men eftersom mannen var ute på tur följde hon med mig till hundgårdarna så fick jag se om jag kände igen mina hundar. Vi kom in bland hundgårdarna och jag började spana. Så fick jag syn på Tina som bodde i en hundgård med en annan tik. Jag gick fram och sa ”hej Tina” och så tittade hon glatt överraskat på mig och då bara pang så kom tårarna. Skit också. Jag hade trott att det skulle gå bättre än så här! Gråta offentligt är verkligen inte min favorit. Jag försökte skärpa mig och torka tårarna. Jag pratade med Tina, klappade genom nätet och såg att hon mådde bra.

Vi gick vidare och där såg jag plötsligt Laser! Han låg på ett kojtak i samma hundgård som några unghundar. När jag ropade på honom kom han också glatt fram och hälsade. Han kråmade sig lite mot nätet som han brukade göra hemma. Tårarna brände igen.

Här hittade jag Laser.
Lavin är den till vänster. Han hade fått en ny kompis att bo med.
Frost såg cool ut.

I en annan hundgård hittade jag Lavin och mittemot honom Frost. Båda såg ut att må bra. Ingen hade några skador efter slagsmål eller så. Ingen var mager.

En kvinnlig guide kom och ursäktade att de ännu inte hunnit städa upp i hundgårdarna. Det kändes helt okej. Jag vet hur det är. Just när man får gäster har hundarna lagt upp ett stort lass någonstans.

Vi pratade om ”Skelleftehundarna” som de kallades. Guiden hade full koll på hundarna och deras namn. På varje hundgård satt också namnskyltar som flyttades runt ifall hunden bytte ställe vid löptider eller annat. Guiden berättade att Kyla, Mig, Storm och Frysa var ute på en veckotur. Kändes bra att veta att de får jobba och springa – göra det som de älskar.

Klokt att sätta Laser själv i spannet. =)

Jag fick se guidernas kontor där alla hundarna var uppsatta. Blå prickar var hanar, röda prickar var tikar. På en tavla fanns veckans turer planerade. En blå prick med Laser fanns med i ett spann. Laser skulle få springa själv, utan en kompis bredvid sig. Klokt. Guiderna har fattat hur stökig han är i starten och vet att det blir bäst att placera honom själv. Skönt att se att de individanpassar.

Angelina, världens härligaste tjej!

Sedan körde jag vidare, förbi ishotellet och till våra två pensionärer Skare och Bister. De har fått flytta till en ung tjej, Angelina, som vill börja med slädhundar. Skare har alltid legat extra nära mitt hjärta. Han är en fenomenal ledarhund.

När jag parkerade på gården såg jag Angelina stå och skotta i hundgården. Bredvid henne stod Skare och Bister. Jag gick dit och hälsade och så kom tårarna igen. Skare pussade upp mig rejält. Så härligt att se hur bra de har fått det.

Efter en stund gick vi in och jag fick träffa resten av familjen. De var så snälla och såg så förstående ut att det brast fullständigt där inne. Så himla störigt att hålla på att böla så där. Det gick ju riktigt åt fanders. Men det var så många känslor. En saknad efter hundarna. En lättnad att se att de mådde bra. En glädje att se att de har fått ett nytt toppenliv.

Till slut kunde jag skärpa mig och uppföra mig som folk. Vi fikade, pratade och hade trevligt. Jag berättade om slädhundsminnen från förr och familjen passade på att fråga om olika saker.

Angelina har gjort i ordning Bister och Skare.

Sedan gick vi ut igen. Angelina skulle ut och köra med hundarna. Jag ville se när hon åkte och få vinka av henne. När hon selat på dem och spänt fast dem framför släden så frågade hon om jag ville köra en bit. Jaa! Vad kul. Fast usch vad jag kommer att sakna detta hundspannsliv när det är slut. Men vad glad jag är att jag fått uppleva det.

Ishotellet i Jukkasjärvi.

När jag åkte därifrån stannade jag till vid ishotellet i Jukkasjärvi. Bara en snabbis. Snart skulle eftermiddagens kurs börja. Jag hann även hälsa på min klickerinstruktör Margareta Kauppi i Laxforsen. Roligt att göra spontant besök, det är så sällan numera.

Sedan brakade eftermiddagen igång med kurs för nybörjargänget i en jättehäftig industrilokal intill två gruvlaver. Det blev olika inomhussök, självständighetssök och fordonssök.

Inomhussök.
Träffade en cool münsterländer som hade en av- och påknapp =)

Här kan du se hur självständighetsövningen såg ut. Vid doften ligger en godis så att hunden kan självbelöna sig direkt den kommit fram. Men ägaren förstärker sedan också med ytterligare godis.

Kolla gärna in den här filmsnutten från fordonssöket. Notera att hundägaren gör exakt som jag vill att man ska göra som hundägare: När man ser att hunden har fått in doften i nosen och håller på att lokalisera den ska man ta ett steg BAKÅT för att ge den plats att utreda detta. Alltför många förare gör motsatsen – kliver närmare hunden för att se vad den gör och stör hunden i sitt arbete. Ofta kommer hunden av sig helt och vänder sig mot sin förare för att fråga om den möjligen vet var doften är eftersom den kommit för att hjälpa.

Efter det var det dags för doftprov i slädhundsklubbens stuga. 16 ekipage hade anmält sig. 16 ekipage lyckades. Ett fantastiskt bra resultat, särskilt med tanke på att ALLA hundarna kom in med en målmedveten blick – de visste vad de sökte efter. Här kan du se PRECIS hur jag vill att ett doftprov ska se ut. Notera hur hunden sladdar för att doften är så viktig =)

När doftprovet var avklarat drog jag igång fortsättningsgruppens första träningstillfälle. Hundägarna fick träna på hur de skulle söka av ett sökområde på ett strukturerat sätt. Och hundarna tränades i att söka av områden på ett strukturerat sätt.

Rummet söks av bit för bit med många doftgömmor.

Nästa morgon träffades fortsättningsgruppen i den häftiga industrilokalen igen. Nu blev det självständighetsövningar, tomsök, Nose Work-Rambo, och ett klurigt fordonssök.

Här kan du se ett exempel på Nose Work-Rambo:

Deltagarna fick planera hur de skulle göra för att söka av fyra bilar på ett effektivt sätt. De fick även testa backa-metoden under söket.

Så här stod bilarna parkerade. Hur skulle du söka av dem på ett genomtänkt sätt utan att behöva slösa tid och energi?
Så här såg det ut i verkligheten.

Efter lunch blev det en skojtävling med två inomhussök. Jag tyckte att jag hade hittat på knepiga gömmor men det här gänget är så proffsigt att det verkade inte alls särskilt svårt.

Sedan fick de utvärdera kursen och det kändes skönt att höra att de var nöjda. Tur att det inte också gick åt fanders med själva utbildningen. =)

Vid tretiden på eftermiddagen satte jag mig i bilen med en stor Cola Zero och en bra ljudbok. Jag körde i ett sträck de 50 milen hem till Skellefteå, med undantag för en kort kisspaus på en p-ficka. Kvart över åtta på kvällen parkerade jag på gården, hälsade på hundarna och hann se Mello med familjen. Perfekt.

/ Susanne

 

 

 

Häng med på ett lite längre Nose Work-sök

Idag har jag varit i Jörn. Tillsammans med en massa andra Nose Work-nördar har vi fått träna i en häftig industri.

Det blev många sök. Korta sök. Långa sök. Enkla sök. Krångliga sök. Allt!

Här kan du se när jag och Hagel söker igenom två rum där det sammanlagt finns sju gömmor.

Kortare sök och en massa bilder hittar du på Rackarungarnas facebooksida: https://www.facebook.com/rackarungarnashundskola/