När jag fick veta var en doftgömma satt – innan start

Det är Nose Work-tävling i Boliden. Jag och min grosser münsterländer Skott har gjort inomhussök och behållarsök i klass 2 och har fått full pott. Vi väntar på att få göra utomhussök och fordonssök. Jag står och pratar med några tävlingskompisar.

En annan tävlande närmar sig. Hen har precis gjort utomhussök och fordonssök. En person i min grupp hojtar: ”Hur gick det?”.

Hen svarar: ”Vi missade stubbjäveln” och jag tänker direkt ”helvetes jävla skit”. Jag tittar mig omkring. Alla på plats har sökt i dessa områden, utom jag. Tack och lov är det bara en person, jag, som fått denna oönskade info. De andra tittar på mig och inser tabben. Jag säger ”Vi får hoppas att det var många stubbar där då” och går undan.

Jag ska strax gå till starten. Jag kollar på bilderna från banvandringen. Det är bara en stubbe i området på utomhussöket. Fan. Hur gör jag nu?

Först tar osunda tävlingsdjävulen till orda. Tävlingsdjävulen säger att jag har ju bara fått veta EN gömma. Jag och Skott måste ju hitta tre andra på egen hand för att få full pott. Och det blir ju så himla krångligt för arrangören och domaren om jag berättar att jag vet om att det är en doftgömma i ”stubbjäveln”.

Men efter en stund har det sunda förnuftet äntligen tagit över.

  • Det står faktiskt i reglerna att om man får veta en gömma så måste man berätta om det.
  • Och hur kul blir det om vi lyckas ta diplom när jag vet var en gömma är? Det kommer att kännas falskt resten av livet.

Så jag berättar för en funktionär, som berättar för domaren. Jag får gå fram till domaren och hon frågar mig vad jag vet. ”En person sa att hen missade stubbjäveln” svarar jag.

Okej, domaren hämtar sig snabbt. Hon säger att jag får komma tillbaka senare och göra mina sök sist. Då kommer gömman i ”stubbjäveln” att ha flyttats till annan plats.

På det här släpet drog vi på oss en felmarkering.

När jag kommer tillbaka får jag göra fordonssöket först. Vi hittar en gömma på ett snyggt sätt. Vi rundar ett släp och Skott ser rätt så intresserad ut på baksidan, vid lyset. Men är det rätt? Borde jag kolla av det tredje och sista fordonet först innan jag tar beslut? Äh, han ser så övertygad ut. ”Markering”. ”Tyvärr fel, gömman sitter på den sista bilen”. Skit också. Ny lärdom igen. Eller ny … smärtsam uppfräschning av gammal lärdom.

Här hamnade den nya gömman.

Vi går till utomhussöket. Vi hittar båda gömmorna. Utan fusk. Och på så snabb tid att vi får medalj senare. Det känns bra.

Nu är vi officiellt med i 7 av 8-klubben.

Och här var den andra gömman.

/Susanne

Vilket häftigt läger – om jag får säga det själv?

Just nu pågår mitt tredje Nose Work-läger för sommaren. Först hade jag ett läger för dem som tävlar i klass 1 och som vill vässa formen. Sen har jag haft två Nose Work Rambo-läger, med fokus på att bygga hundarnas självförtroende i läskiga miljöer. Det har lockat deltagare från bland annat Skåne och Stockholm. Riktigt roligt.

Här ska du få se några bilder från dagens övningar. Tuffa hundar och förare, eller hur?

Känner du att du vill testa något liknande rekommenderar jag min bok ”Nose Work med Plusmeny” – det är utifrån den jag har lagt upp lägrets innehåll. Här kan du läsa mer om den: https://rackarungarnashundskola.com/mina-hundbocker/

/mvh Susanne


Tips: Göm Nose Work-dofter på släta ytor

Du har väl inte missat att jag varje fredag lägger ut en ny fredagsfilm på min Youtubekanal? Via kanalen delar jag med mig av gratis tips, tankar och liknande. Det handlar ofta om Nose Work, allmänlydnad, valpvett och rallylydnad. Och annat som hör hundlivet till.

Nu senast la jag upp den här filmen:

Två lärorika Nose Work-tävlingar

Sista helgen i april tävlade jag och min vorsteh Hagel Nose Work klass 3 både lördag och söndag. Det är enormt roligt och utmanande att tävla i trean.

Och man lär sig saker varje gång, ibland ganska smärtsamt när man inser att ”den här lärdomen har jag gjort förut men valde av någon anledning att strunta i det nu och titta så ´bra´det gick”. 😉

Jag har satt ihop två filmer med kommentarer från de båda dagarna. Först lördagen. Sen söndagen.

Nu i helgen ska jag tävla med min unga grosser münsterländer Skott i NW klass 1 i Luleå. Det blir hans andra och tredje start. Första gången var han splittrad och vi hittade endast 2 av 4 gömmor. Nu hoppas jag att det går bättre. Men vi får se … =)

 

 

Lyssna till ett supertips om klass 2 i Nose Work

I mitten av april var jag inbjuden att hålla Nose Work-kurs i Öckerö, Göteborgs norra skärgård. En av övningarna innehöll mitt bästa tips för att inte ”klanta” sig i klass 2 när du tävlar Nose Work. För jag har kommit på vilket ett av de vanligaste misstagen är, och hur du gör för att undvika det.

Det uppmärksammades också i Nose Work-podden. I samband med Nose Work-helgen så spelades detta avsnitt in. Hoppas att du vill lyssna och ta del av tipset!?

Klicka här så kommer du till podden: https://www.podbean.com/media/share/pb-xh6wj-adf969

 

Platser kvar på dagkursen i Nose Work

Den 1 april skickade jag ut nyhetsbrevet. Där presenterade jag nya kursstarter, bland annat tre olika Nose Work-kurser, an allmänlydnadskurs och en lekfull Summit-Nose Work-tävling. Samtliga har blivit fullbokade, men på dagkursen i Nose Work finns det platser kvar.

torsdag den 16 maj en nybörjarkurs i Nose Work, på dagtid mellan kl 10-12. Kursen avslutas med doftprov 19 juni kl 18.00.

Ta chansen att träna en bra aktivitet som tröttar hunden på rätt sätt som gör att den blir nöjd och tillfredsställd. Nose Work är även en fenomenalt rolig och spännande tävlingsform där hunden inte ens behöver kunna sitt, ligg eller hit utan bara tycka att det är roligt att använda sin nos och söka.

Under kursen tränar vi hundarna på ett sätt som gör att den lär sig att ett par droppar av eukalyptus är värdefullt. Du får testa behållarsök, inomhussök, utomhussök och fordonssök. Kursen av slutas med ett doftprov. Går allt väl där är det bara att börja tävla. Hunden ska vara minst 10 månader för att göra doftprovet. Är hunden för ung kan du ha doftprovet innestående och göra det senare.

Kursen är upplagd på fem träffar, först torsdagar, sen tisdagar, kl 10-12.

  • Torsdag 16 maj
  • Torsdag 23 maj
  • Uppehåll v 22 pga inplanerat läger
  • Tisdag 4 juni
  • Tisdag 11 juni
  • Tisdag 18 juni
  • Doftprov onsdag 19 juni

Kursen kostar 2200 kr och det finns 8 platser. Du får plats i den ordning som du anmäler dig, enklast gör du det genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Ange med vilken hund du vill delta: ras, ålder och kön. Hunden ska vara vaccinerad. Välkommen!

Har du ännu inte anslutit dig till nyhetsbrevet gör du det här. Det är bästa, och enda, sättet att hålla sig uppdaterad om kommande kursstarter. Den första varje månad skickas mejlet ut.

/mvh Susanne

 

Nä, nu får det vara färdigdeppat

I mitt förra blogginlägg berättade jag att jag fått veta att min grosser münsterländer Skott har D-höfter. Det kom väldigt överraskande. Du kan läsa mer om det här.

Jag har aldrig haft en hund med höftledsfel förr. Jag har haft tur. Även fast jag har haft schäfer och andra raser där det kan vara rätt vanligt så har jag klarat mig. Hos grosser är höftledsfel inte vanligt. Men alla är inte felfria förstås. Och nu slumpade det sig att just min hund har D-höfter. Riktigt deppigt. Jag berättade ju om alla planer jag hade för oss. Om allt vi skulle göra. Som sannolikt blir svårare nu.

Men jag fick många härliga svar. Många hade hundar, eller kände någon som hade hundar, med D-höfter, eller värre, som hade riktigt långa, aktiva och smärtfria liv. Så skönt att höra.

Jag skrev i förra inlägget att jag inte såg någon poäng med att ställa ut eller delta på jaktprov. Vad spelade det för roll vad vi fick för pris? Ingen tikägare ringer ju i alla fall. Det låter förstås korkat. Som om jag bara tävlar och ställer ut för att få avla på min hund. Så är det inte. Jag var bara extra grinig och bitter då.

Jag har hittills aldrig avlat på mina egna hundar, förutom när vi hade slädhundar men det är som en egen värld =) Hittills har jag alltid sållat bort mina egna hundar när det gäller avel. De har varit för veka, för fula, haft megastora navelbråcket, varit för vanliga och så vidare. Men ändå har jag tävlat med dem och tagit meriter. Jag ger några exempel:

Malinoisen Nitro som jag hade är nog den mest personliga hund jag någonsin har haft. När han var unghund och vi fick främmande så gick han runt och morrade i 20 minuter innan han accepterade besökaren. Trots det blev han med mycket träning en bra räddningshund och deltog på skarpa eftersök och ett SM. Och utställningschampion. Och vi hann ta ett förstapris i gamla elitlydnadsklassen. Och tävlade bruks-sök. Men nog var han lite eljest och svajig i nerverna. Och om man ska avla på en hund så är ju tanken att föra aveln FRAMÅT, eller hur? Så det blev inget.

Schäfern Zeke var grymt bra mentalt. Fick höga poäng på korning. Härlig motor. Rolig att jobba med. Vi hann ta ett cert i elitklass spår. Han blev en duktig räddningshund och deltog på skarpa eftersök och två SM. Han hade nog kunnat föra aveln vidare. Men han var för vanlig. Och inte alls särskilt snygg. Schäfrar finns det gott om. Det är hård konkurrens. Så det blev inget.

Portugisiska vattenhunden Trassel, som är 15 år och lever pensionatliv hos mina svärföräldrar, blev Svensk lydnadschampion. Tävlade bruks spår. Och gjorde en imponerade MH. ”Det är ju som en riktig brukshund” utbrast domaren. Men på utställning var han bara halvsnygg, vi tog inga cert. Så det blev inget.

Vorstehn Hagel hade som valp ett av de största navelbråck jag någonsin sett. Så det var klart redan då att det inte skulle bli någon avel med honom. Dessutom är han nog i mjukaste laget för att föra aveln FRAMÅT. Men en enorm arbetslust och förighet. Jättehärlig att träna med. Vi tävlar i högsta NW-klassen, han är rallymästare och snart även lydnadschampion 😉 Men vi har för få jaktmeriter. Det blir ingen avel här heller.

Så kom då grosser münsterländern Skott. Smart som bara den. Snygg som bara den. En näsa för fågel som imponerade på många. Lite blyg, enda nackdelen. Men inte värre än att det gått att träna till. Så jag började tänka på framtiden. Att om vi ”bara” fick några meriter så skulle jag kanske sen kunna jobba vidare med en son efter honom. Det vore sååå häftigt. Men det sket sig ännu en gång. D-höfter. Så det blev inget.

Jag tappade lusten. I ett par dagar. Sedan var det dags att skärpa sig. Jag har ju som sagt hittills aldrig tävlat för att locka tikägare. Varför skulle jag göra det nu? Jag gillar ju att tävla för att det är kul att sätta mål och se hur långt man kan komma. För att det blir en tydlig måttstock på vad man faktiskt uppnått. Ju högre man har kommit desto bättre är man. Faktiskt. Visst kan man träna hund bara för att det är kul att träna och vara väldigt skicklig ändå. Men jag triggas av att få visa upp vad vi kan, låta min hund briljera och jag blir så oerhört stolt de gånger allt funkar och vi lyckas.

Så nu har jag deppat klart. Nu har jag bestämt mig. Jag och Skott ska gasa på och se hur långt vi kommer. Kanske får vi lite färre år på oss att göra allt kul, men kul ska vi ha!

Nästnästa helg ska vi på fjällträningskurs hos Mattias Westerlund, Hundskolan Vision. Just när jag fick beskedet om D-höfterna blev jag tveksam. Vi ska åka skidor i två hela dagar och hundarna ska söka fågel på fjället. Hur kommer det att gå? Blir Skott sliten? Får han ont? ”Men herregud han har ju inte det minsta ont idag och är i god form. Passa på att göra det här nu, om några år kan det vara för sent” resonerade jag med mig själv. Så vi drar iväg.

Jag har bokat tid med Tomas Forsberg, hundfysioterapeut, i slutet av mars för att få en professionell bedömning av Skott. Jag vill veta i vilken form han tycker att Skott är idag. Finns det brister vi kan stärka upp? Finns det specialövningar som vi kan göra för att träna musklerna runt höfterna extra mycket? Vad kan vi göra och ska vi undvika nåt? Kan jag köra kickspark med honom? Dra däck? Sånt känns bra att ta reda på.

Sen har jag gjort en sak till. Jag har redan nu anmält oss till ett eftersöksprov i juli. I öppen klass. Det är alltså som ett för-prov innan man deltar på jaktprov. Sedan kommer de båda proven att summeras och så får man se om det räcker till tredjepris, andrapris eller ett förstapris. Det kändes viktigt att anmäla oss. Det gör att jag har ett mål, att jag spottar i nävarna, har något att träna för. I höst blir det mycket fokus på jaktprov. Jag har faktiskt gjort en deal med en annan grosser-ägare. Den som först tar ett förstapris på jaktprov ska bjuda den andra på champagne. Det kan ta en stund … men det blir härligt när det inträffar. Inte om … 😉

Vi ska förstås jaga på riktigt också. Gud vad jag ser fram emot det. Nu i april-maj ska jag dra igång värsta skjuttränar-projektet så att jag träffar ALLA fåglar som Skott och Hagel hittar i höst.

Plus att vi tränar och tävlar Nose Work förstås. I slutet av mars hoppas jag att Skott får vara med på sin första Nose Work-tävling. Sååå spännande det ska bli. Han är väldigt annorlunda jämfört med Hagel. Lite ung. Stundtals briljant. Stundtals väldigt disträ.

Och så ska vi ta ett till kvalificerat resultat i fortsättningsklass så vi kommer upp i avancerad klass i rallylydnad. Och så ska vi starta i klass 1 i lydnadsklass.

Så livet är ändå precis som vanligt. En massa roliga och utmanande saker som väntar. Spännande tävlingar och prov som förhoppningsvis går bra och leder till meriter. Utan att vi för den skull för aveln FRAMÅT. Men vi för oss själva framåt. Vi samlar på oss roliga minnen erfarenheter och kunskap. Det är det viktigaste, eller hur?

/Susanne