”Du har bara två armar – hur tänkte du nu?”

Jag tävlade ju Nose Work i Nordvik i helgen med min vorsteh Hagel. Det var vår tredje start i klass 2.

Vi fick ju egentligen ett diplom första gången vi tävlade i klass 2, men tyvärr var den tävlingen inofficiell så det blev inget. Sedan har det småjäklats på de två tävlingarna efter det. En gång hittade vi 6 av 7 gömmor, och en gång hittade vi inte alla men flest gömmor, 5 av 8, vilket gjorde att vi vann. Men inget diplom blev det. Och det är ju sånt vi vill ha, eller hur? =)

Första dagen i Nordvik lyckades jag och Hagel hitta båda gömmorna på utomhussöket, fordonssöket och inomhussöket. De såg ut så här:

Utomhussök dag 1.
Fordonssök dag 1.
Inomhussök ena delen.
Inomhussök andra delen.

Slutligen var det dags för behållarsöket. Det såg ut så här. Bakom diskbänken till vänster fanns ytterligare en väska eller två.

Behållarsök dag 1.

Vi startade söket och hittade snart en doftgömma i den stora resväskan. Sedan letade vi doft nummer två. Hagel var väldigt intresserad mot väggen bakom diskbänken. Jag förstod att doften antagligen kom från någon av väskorna som var närmast, att doften studsade mot väggen. Så jag visade ner honom mot väskorna närmast väggen. En var en skinn/plastväska och en var en sorts kylbag. Han visade bara flyktigt intresse för båda dessa. Vi tog ett varv till och återkom till den intressanta väggen.

– 30 sekunder kvar, hojtade tidtagaren. Morr! 😉

Jaha, någon av de två väskorna närmast väggen måste det ju vara. Men vilken. Skinn/plastväskor brukar vara täta och lite doft sipprar ut. Jag visade Hagel på den igen. Han ökade sin intensitet men tycktes inte känna något tydligt. Jag visade på den andra väskan. Han ökade sin intensitet men såg inte ut som han brukar när han hittar doften. Han duttade några gånger på väskan i alla fall. Jag ville inte visa på honom så mycket mer, för han ökar bara intensiteten och tror att jag vet bäst. Till slut har vi lurat varann. Men jag var tvungen att ta ett beslut. Ole dole doff. Jag sa markering och visade på kylväskan. Fel! Det var den där jädra skinn/plastväskan. Så nedrigt. Att missa diplomet på sista gömman. När jag dessutom hade 50 procents chans att välja rätt. Det var en skinn/plastväska som gjorde att det sket sig även på en tidigare tävling. Och jag hade ju bestämt mig då för att börja träna oftare på just skinn/plast-väskor. Men det hade jag inte gjort. Och då gick det som det gick nu.

Nästa dag fick vi en ny chans. Nya sökområden. Vi gick banvandring. Väskjävlar igen på behållarsöket. Den som var med dagen före var förstås inte med, men jag blängde på alla skinn/plastväskor som fanns med.

Fordonssök dag 2. Domare Mats Hedlund till vänster i bild.
Utomhussök dag 2.
Delar av inomhussöket dag 2.

Vi började med fordonssök. Hittade båda gömmorna. Sedan utomhussök. Hittade båda doftgömmorna. Sedan inomhussök. Hittade båda doftgömmorna. Och så blev det precis samma scenario som dagen före. Behållarsöket sist. (Kom inte ihåg att ta en bild på det eftersom jag räknade skinn/plastväskor för brinnande livet.) Och vet ni vad – Hagel gick in, började söka, hittade en gömma och sedan blev han intresserad av några stolar som stod mot väggen. Nedanför stolarna fanns en väska. Var vi i samma situation igen? Att doften sipprade ut på miljön intill? Jag visade ned på väskan. Nu var det faktiskt en tygväska. Han kollade av den och tyckte inte det var så intressant. Men stolarna däremot … Å nej!

Äh, nu går vi härifrån och kollar av de andra väskorna, bestämde jag. Och två-tre väskor bort blev det intressant. Markering! Rätt! Yes, äntligen vårt första diploooooom! =) Och som grädde på moset visade det sig att vi också vann klassen.

Här står vi som vinnare!

Men nu får det vara nog tramsat med skinn/plastväskor. Nu måste både jag och Hagel lära oss att kolla dem ordentligt. Så häromdagen åkte jag till Myrorna och köpte på mig fyra stycken av den svåra täta typen. 50-75 kr styck.

Mina träningsväskor! =)

– Men du har bara två armar – hur tänkte du nu? kommenterade kassörskan och försökte vara fyndig.

Jag bara log och fnissade. Orkade inte förklara. =)

/mvh Susanne

 

En webbkurs som gör dig bättre till nästa Nose Work-tävling

Nu är den äntligen klar – min senaste webbkurs ”Bli vass på att tävla i Nose Work”. Jag har verkligen sett fram emot att få lansera den. För du får väldigt många bra och konkreta tips som gör dig och din hund riktigt farliga på er nästa tävling.

Här hittar du den: https://susanne-lindberg.mykajabi.com/store/NLC6yXiy

Här under kan du se en trailer.

Det låter förstås som skryt – men jag tycker att den är riktigt, riktigt bra. För det är ju så, övning ger färdighet. Sedan jag blev egenföretagare har jag gjort fem webbkurser. Det är tur att jag fått en bra grund genom mitt tidigare jobb som journalist, då vi bland annat gjorde webb-tv.

Webbkurserna har blivit bättre för varje gång. Jag har ju lärt mig av mina misstag, och sett vad som blivit bra och inte. Så jag vill vara kaxig och hävda att det är min bästa webbkurs hittills! =)

När du köper webbkursen så får du 10 supertips som gör att du och din hund blir riktigt vassa på er nästa tävling. Du får dessutom ett bonustips.

Tipsen handlar om:

  • Hur du ökar motivationen på din hund.
  • Hur du underlättar hundens sökarbete och även kan sabba det.
  • Hur du lär hunden att vinda in redan från start.
  • Hur ni lär er att söka av ett område systematiskt.
  • Hur du ökar din hunds självständighet i sökarbetet.
  • Hur du förbättrar hundens förmåga att hitta höga doftgömmor.
  • Hur du ska tänka på banvandring och lägga upp din söktaktik – beroende på vad det är för område.
  • Några tips att tänka på kring markeringar.
  • Vad du bör tänka på när det gäller dofterna.
  • Hur du ger din hund en bred erfarenhet av olika sökmiljöer och störningar.
  • Vad som är viktigast.

Hoppas att du vill kolla in den. Och hoppas att du och din hund får imponera på er nästa tävling. =)

/Susanne

Jag erbjuder halva priset under advent

När det vankas jul ska man vara extra snäll. Så jag tänker köra en kampanj med halva prisetmina webbkurser under varje advent (söndag) fram till och med julafton.

  • Nybörjarkurs i Nose Work kommer bara att kosta 124 kronor istället för 249 kronor.
  • Allt du behöver veta inför doftprovet kommer att kosta 99 kronor istället för 199 kronor.
  • Valpvett och allmänlydnad kommer att kosta 199 kronor istället för 399 kronor.
  • Klickerträning för alla kommer att kosta 99 kronor istället för 199 kronor.

Det är ett bra tillfälle för:

  • Du som redan köpt någon av mina webbkurser och är redo för fler.
  • Du som varit sugen på någon av mina webbkurser men inte riktigt vågat eller tagit dig för.
  • Du som gått någon av mina vanliga kurser och vill kolla hur det här med webbkurser funkar.
  • Du som är skeptisk till det här med webbkurser. Du som inte tror att man kan lära sig något vettigt genom webbkurser. Jag hoppas att du blir glatt överraskad.

Så kolla in https://susanne-lindberg.mykajabi.com och var beredd varje söndag fram till och med jul! =)

/ Susanne

Ju fler vi blir – desto viktigare blir moralen

Nose Work växer lavinartat! Så himla kul. Det är ju en sådan perfekt aktivitet och tävlingsform för alla hundar och alla förare. Men jag börjar ana ett växande problem.

Ha koll på hur många dofter du sätter ut.

Det gäller alla slarviga och nonchalanta hundägare som inte orkar ha riktig koll på HUR MÅNGA doftgömmor som lagts ut, eller exakt VAR för den delen. Om de inte lyckas samla in alla doftgömmor efter avslutat sök så rycker de bara på axlarna och åker därifrån. Ja, en del verkar inte bry sig om att plocka bort doftgömmorna överhuvudtaget!? Så himla uselt!

Redan nu har jag och flera andra Nose Workare drabbats av detta, kanske du också? Det har hänt både i vissa kända Nose Work-lokaler samt på mer offentliga platser. Det är INTE kul att hitta gamla möbeltassar och topsar när man söker med sin hund! Hur sjutton ska jag veta hur pass aktiv den där doften är? Ska min hund markera eller inte? Vad är det överhuvudtaget för doft? Eller är det en negativ bärare, alltså en tops eller möbeltass som inte har fått doft på sig?

Nä, härmed utropar jag ett skarpt ”SKÄRPNING” till slappa hundägare som inte verkar fatta hur viktigt det är att rensa efter sig. Tänk först efter VAR ni sätter era gömmor – kolla så att ni vet att ni kan komma åt dem och få loss dem senare. Och skulle det ändå jävlas så att topsen/möbeltassen trillar ned bakom en list eller så – ja, bryt upp listen och ta bort doften! Då och då träffar jag på hundägare som säger ”Äh, den där får vi inte upp – låt den ligga” och jag får verkligen behärska mig för att inte ”gå bananas”. Och kan ni tänka er – när jag strax därefter verkligen ger mig den på att få upp den där doftgömman så går det!? Det handlar först och främst om inställning och moral. Sedan handlar det delvis om att ha bra verktyg också. Ta med kniv, näbbtång och liknande.

Näbbtång – ett bra verktyg för den ansvarsfulla Nose Workaren.

Sedan vill jag ge världens största och varmaste APPLÅD till alla som verkligen tar sitt ansvar på fullaste allvar och ser till att varenda doftgömma blir bortplockad. Ni är mina hjältar! Jag tror ta mig sjutton att jag ska ordna t-shirts eller sådana pins som man sätter på jackan/väskan där det står: ”Jag tränar Nose Work ansvarsfullt” eller ”Jag tränar NW med moral” eller ”Bästa sättet att träna NW  är med moral” eller nåt liknande. För att visa att man hör till den skaran som ser till att plocka bort ALLA gömmor efter avslutat sök. Eller kommer du på något ännu bättre som det kan stå?

/ Susanne

 

 

Jag fick ståpäls när jag såg dem på doftprovet

Jag har träffat på något häftigt. En helt blind hund. Som älskar Nose Work. Och som klarade sitt doftprov i fredags.

Det handlar om fyraåriga Ling, eller Blindstyre, som hon också kallas. Hon är blandning mellan chihuahua och kinesisk nakenhund. Hon kom till matte Lena Rubin, Vilhelmina, för några år sedan. Allt eftersom har synen försämrats och idag är hunden helt blind.

Lena Rubin och Ling.

När hundar har stora handikapp eller sjukdomar kan jag ibland tänka ”Vad är det för poäng med att ha kvar dem? Vad har de för liv egentligen?” Många gånger är det bara för att hundägaren inte har förmågan att acceptera läget som dessa hundar får kämpa vidare.

Med Ling känner jag inte så. Både Ling och hennes matte har successivt lärt sig leva med hennes funktionshinder. De har hittat andra sätt att lösa vardagen. Och de har hittat Nose Work. Det gör att Ling får jobba med sitt främsta sinne, träna på att ta sig fram, lösa uppgifter och känna sig duktig. Och då får hon precis ett sådant hundliv som jag önskar alla hundar.

Det är enormt fascinerade att studera dem. Som på doftprovet som du kan se film på nedan. Matte Lena balanserar på den där hårfina linjen där hon ger hunden utrymme att göra sitt jobb, samtidigt som hon genom att trampa åt olika riktningar hjälper hunden att hitta lådorna. Jag fick ståpäls längs benen när jag såg deras samarbete. Så vackert.

– Det här är så stort för oss. Hon är blind och jag är utbränd. Att vi klarade det, summerade Lena efteråt.

Nästa dag deltog de på en peppkurs som jag hade. Nu när de klarat doftprovet är ju nästa steg att fundera på tävling. Hur kan Lena på olika sätt träna sin hund på bästa sätt inför tävling? Finns det några sätt som hon kan hjälpa sin hund att förstå hur området ser ut, vad hon ska söka av?

– Ling har ju lärt sig att undvika husväggar, hörn och sådant för att inte krocka med det. Jag hjälper henne att veta var hon ska söka genom att jag trampar åt det hållet, men det blir svårt vid husväggar och liknande, hon hamnar lätt bakom mig, berättar Lena.

Vi testar att hon får klappa lite på husväggar och andra saker, så att Ling hör var väggen eller nästa sökområde är. Det kan du se på filmen ovan. Det funkar bra, det blir liksom att Ling får jobba som en fladdermus som skickar ut signaler som studsar mot väggar. Men det får man inte göra på tävling, rör man saker i sökområdet så blir det felpoäng eftersom man bland annat anses smitta med sin doft. Vi funderar om det skulle vara möjligt att få dispens och använda en sorts blindkäpp som Lena kan hålla i och dutta mot delar i sökområdet för att hjälpa Ling? Då blir smittan mindre än om hon klappar med handen.

Belöningsdax.

Det skulle även vara bra att få lite extra tid på sökområdena. Ling kan ju inte röra sig lika snabbt och obehindrat som andra seende hundar utan går och känner sig fram för att inte smälla in i saker och göra sig illa. Det tror jag inte ska bli några större problem. Jag vet att funktionshindrade förare redan idag får extra tid på sökområdena. Så varför skulle inte en funktionshindrad hund få 30 eller 60 sekunder extra?

– Det handlar ju inte om att vi ska stå på pallen. Men det skulle vara roligt att ta ett diplom, säger Lena.

Hursomhelst är det fantastiskt kul att se dem jobba ihop. Det bevisar att Nose Work är för alla!

/ Susanne

Gräsgömmor och viaduktgömmor är nästa projekt

I söndags tävlade jag och Hagel vår andra officiella Nose Work-tävling i klass 2. Vi hittade inte alla, men flest gömmor, vilket gjorde att vi vann.

Det var ju kul förstås. Särskilt när arrangörerna av Nosjakten i Sundsvall verkligen ser till att ha ett gediget prisbord. Fast mest av allt vill jag ju ha ett diplom. Men för det krävs att vi hittar ALLA gömmor. Och nu missade vi totalt tre stycken.

Vi startade som näst sist i vår grupp med åtta deltagare. Första momentet var utomhussöket.

Utomhussöket.

Min plan var att strunta i gräset i början och gå rakt fram och starta Hagel mot vänstra änden av tunneln. Då skulle det bli något konkret att söka av på en gång och lättare att fatta att det är Nose Work vi ska pyssla med. Om vi började i gräset fanns det en liten risk att Hagel kunde tänka rastning först och det vore inte så bra.

Så det gjorde vi. Och som vi jobbade. Hagel nosade och nosade, kämpade och sökte. Vi kollade av ena sidan av tunneln, staketet på andra sidan, gräset och över på andra sidan av tunneln. Där fanns det möjligen någon vittring eller så var det bara många hundar som trampat och nosat runt där vilket gjorde Hagel extra fokuserad. Vi fortsatte genom tunneln tillbaka mot startplatsen. Sökte av gräs och annat där också. Hagel nosade noggrant på plastbandet som avskärmade området. Återkom igen till tunneln där vi börjat och sökte ett varv till. Märkligt. Visst såg jag ibland ett ökat intresse här och var, men jag fick aldrig den där magkänslan att ”Där är den”. Så tiden på fem minuter gick ut. Vi hade inte hittat en enda av de två gömmor som var placerade där! Det visade sig senare att det hade inte heller någon annan i gruppen. Inte en enda hittade någon gömma. Enormt trist. Domaren Siw Rüden hade genomgång med oss senare och visade var gömmorna var. En i gräset strax före vänstra sidan av tunneln. En annan på cirka 1,20 meters höjd inne i tunneln, bakom en fristående stock. När man tittade på dem sådär så var egentligen ingen gömma särskilt svår. Men något särskilt måste det vara när ALLA misslyckas.

Min egen tolkning och lärdom är att jag och Hagel måste träna mer på gömmor i gräs/buskar. Det var ju också den enda gömma vi inte hittade på tävlingen i Hörnefors för några helger sedan. Jag tror att sådana gömmor ger ifrån sig ganska lite doft. Det blir mycket gräs och annat som kan ligga över och dämpa doften. Och så är min bedömning att dofter satta i tunnlar och viadukter är svåra att ta, eftersom det blir som en vindtunnel rakt igenom. Så det ska vi träna på. Vi ska leta upp varenda viadukt i närområdet och sätta gömmor där. Ska du också träna på det? Ta en bild när du viadukt-tränar och lägg upp på Rackarungarnas FB-sida vetja! =)

Behållarsöket.

Efter det var det liksom inte så spännande längre. Diplomchansen var ju borta. Så jag kunde slappna av och bara se till att allt blev så bra som möjligt från och med nu. Nästa sökområde var behållarsöket. Det bestod av ett helt gäng oanvända målarburkar och lite annat smått och gott som en resväska, liten trästol med lock i sitsen, en kopparkaffekanna, en kastrull med lock, en handväska och liknande. Jag och Hagel började från vänster och fick träff i första burken. Markering. Rätt! Yes! Så körde vi vidare. Han nosade och nosade. Förbi alla småsaker och väskor och in på målarburkarna i andra änden. Där var det lite spännande. Han välte ned några burkar men ville inte bestämma sig för någon särskild. Så vi kollade av väskorna och kastrullerna igen. Ingen träff. Åter mot målarburkarna som varit intressanta. ”30 sekunder kvar” hojtade tidtagaren. Hmm. Äh, skit samma. Jag chansade på en målarburk som Hagel puttat ned. Markering. Fel. Jaha, men var sjutton är den då sa jag med uppriktig nyfikenhet. Hagel hade ju kollat allt minutiöst tyckte jag. Siw bad oss kolla av den blå skinnhandväskan igen. Hagel kollade en gång. Ingen reaktion. Hagel kollade en till gång och NU kände han doften. Jag berömde högt och ljudligt. Hagel hade gjort sitt bästa. Mer kan man inte göra. Jag satte också upp täta skinn-handväskor på min ”att-träna-på-lista”. De verkar också ge ifrån sig lite doft. Och då måste hunden lära sig att vara mer noggrann.

Siw Rüden hade senare genomgång och visade var gömman var gömd i den blå handväskan. Endast en hund av åtta hittade denna gömma.
Fordonssöket.

Nästa sökområde var fordonssöket. Tre fordon på tre minuter. Vi började i ena bakänden på första vita släpet. Sedan runt hela fordonet så att det var klart. Över till fordon nummer två. Sökte av framsidan, vänstra sidan och baksidan. Vi skulle ta högra sidan sedan efter att vi kollat av tredje fordonet. Över till släpet. Och där fick vi äntligen en träff på ena kanten. Markering! Rätt. Yes. Snabbt vidare runt släpet. Högra sidan av mittersta fordonet. Inget intressant än. ”30 sekunder kvar” hojtade tidtagaren. Visst kunde han bara hålla käften ibland? =) Okej, då borde den andra doften rimligen sitta på det första fordonet. Så åter dit och kolla baksidan, runt hela vägen igen och åter på baksidan. Och DÄR i hörnan äntligen hittade Hagel något. Markering. Rätt. Jag belönade och skuttade av glädje. Och så tittade alla så konstigt på mig. Vad nu? Just ja! ”Stopp, stopp … nej, färdig”. Man ska ju säga färdig i klass 2 när man hittat andra gömman. Som ett sätt att träna för klass 3.

Efter det var det lunchpaus med fantastisk fläskfilé med potatisgratäng och kantarellsås! Alltså det vattnas i munnen även nu när jag skriver om det dagen efter. Arrangörerna av Nosjakten kan verkligen ordna trevliga tävlingar med god cateringmat. Det är ett tips – unna er att köpa mat när arrangören fixar – då kan ni sitta där i lugn och ro och äta och surra Nose Work med en massa andra nördar – istället för att rulla iväg och hitta någon kladdig hamburgare eller torr sallad någonstans =)

Inomhussöket. Ser du den blå Ikeapåsen till höger om fönstret? Där var en gömma.

Efter lunch var det dags för sista momentet: Inomhussök. Det var ett ganska stort omklädningsrum med en massa kläder, handdukar och skor. Det ansågs vara så många naturliga störningsdofter att inga extra behövde läggas in. Vi hade fyra minuter på oss.

Jag bestämde mig för den taktik jag oftast kör, först kanterna runt och sedan kolla av mitten. Så vi började till vänster. Kollade av bänkar och annat. Vid den andra väggen var det intressant uppåt. Hagel duttade lite på en blå Ikea-påse men släppte det. Hmm. Okej, tipset från förra tävlingen ploppade upp i mitt huvud ”Ge varje meter lika mycket uppmärksamhet”. Så jag tänkte att jag ska inte harva runt här nu och trycka på Hagel att söka om och om igen utan vi fortsätter och kan kolla av det där senare. Vi sökte vidare. I nästa hörna var det intressant igen såg jag, men Hagel kunde inte bestämma sig. Han sökte uppåt men släppte det. Okej, vi fortsatte, kollade mittenområdet med träningscykeln och fortsatte sedan på ett nytt varv. Åter en del intresse vid den blå Ikeapåsen. Jag tog om och viftade uppåt. Hagel hoppade upp på bänken och duttade på påsen igen. Antingen var doften någonstans vid påsen eller så ännu högre upp. Jag bestämde mig för att köpa den. Markering. Rätt! Puh! Sedan sökte vi vidare. Den där envisa tidtagaren hojtade ”30 sekunder”. När man hör det så ska man tänka två saker. Var har vi haft intresse? Var har vi inte varit? Vi hade haft intresse i hörnan. Så vi drog dit. Hagel jobbade högt men hittade inget. Så jag testade att visa att han skulle söka lågt. Och där hittade han något i en ryggsäck på golvet. Markering. Rätt! Yes. Jag berömde Hagel och ställde mig sedan upp. Nu såg de så konstiga ut igen. Just ja. Färdig! Bra att träna på det även om det nog bara var någon halv sekund kvar av maxtiden ändå. =)

När jag kom ut skulle dottern precis gå och göra sitt sista sök i klass 1 med cavaljeren Gizmo. De hade klarat inomhussöket, fordonssöket och utomhussöket. Kvar var nu behållarsöket. Om de klarade även det skulle de få sitt andra diplom. Åh, vad jag önskade det! Så kom hon tillbaka. Och log. Jag skrek utöver mig och kramade om henne. Jätteuppskattat av en sjuttonåring förstås. Pinsamma mamman. Men vadå, ett diplom måste ju firas högljutt – eller hur!?

Jisses vad priser vi fick!
Utomhussöket.
Behållarsöket.
Fordonssöket.
Inomhussöket.

Efter det var det dags för prisutdelning. Och herregud vad priser vi fick! Dottern blev ju totalt trea i sin klass. Jag vann min klass och blev tvåa i fordonssöket och etta i inomhussöket. Jisses vad vi fick bära! =)

Sedan rullade vi de 40 milen hem igen. Glada och lyckliga. Och en smula megatrötta =)

/ Susanne

Jag väntar tillökning!

Nu har jag stora nyheter. Familjen ska utökas med en liten.

Ja, det handlar förstås om en valp. Jag har efter en tids letande hittat en valpkull där jag fått klartecken att jag får bli en av de stolta ägarna till en av de båda hanvalparna. Ska bli så spännande och kul.

Vad är det för hundras kanske du undrar? Jo, jag har tänkt på vad jag vill ha min hund till. Jag vill köra Nose Work, lydnad, rallylydnad, bruks, fågeljakt och drag. Därmed behöver jag en allround-hund. Hade jag bara velat göra de fyra-fem första sakerna så hade jag nog faktiskt skaffat en till cavalier king charles spaniel. Det är mycket hund i litet format. Men jag vill också köra drag. Och även om Gizmo gjort sitt bästa i dragselen så blir det ändå inte riktigt jämna lag när han ska springa bredvid vorstehn Hagel och våra siberian huskys.

Jag kunde absolut ha skaffat en till vorsteh. Jag var på vippen. Men jag gillar att testa nya raser. Jag har en massa raser på min ”vill-ha-i-framtiden-lista”. Så vad blev det då? Du som är insatt i hundraser och gillar frågesport ska få chansen att utmana dig själv:

  • På fem poäng: En ras som ursprungligen kommer från Tyskland.
  • På fyra poäng: Finns i två storlekar.
  • På tre poäng: Den mindre är brunskimmel eller brun och vit-fläckig. Den större är svartskimmel eller svart och vit-fläckig.
  • På två poäng: Vad heter liten och stor på tyska? Den mindre är vanligare. Jag ska skaffa den större.
  • På ett poäng: En stående fågelhund som ser ut som en långhårig svartvit vorsteh.

Fixade du det? Annars kommer facit här:

Det är en grosser münsterländer.

Och hur sjutton ser en sådan ut kanske du tänker? Scrolla ned vetja!

Den 1 oktober åker jag till Tromsö i Norge för att hämta valpen. Det är cirka 85 mil dit. Det är det näst längsta jag har åkt för att hämta en valp. När jag var 17 år och inte hade körkort fick min stackars mamma skjutsa mig de lite dryga 100 milen till Oslo (enkel väg) för att hämta min malinois Nitro. Men det är det värt. Det känns viktigt att få träffa uppfödaren och själv skulle jag aldrig sälja en valp om inte valpköparen orkar komma och hämta den personligen.

Det blev endast två hanhundar i kullen. Jag och den andra köparen, som faktiskt är från Örnsköldsvik, åker dit samtidigt och ska välja. Hoppas att vi fastnar för var sin valp, inte samma! Jag vill ha den jobbigaste valpen, den som gillar att brottas och ”döda bytet”. =)

Det här är den ena hanvalpen.
Det här är den andra hanvalpen.

Så nu har du säkert en sista fråga på tungan. Vad ska valpen heta?

Jo, eftersom Hagel heter Hagel och den här nya vovven ska bli en drag- och jaktkompis så ska han förstås heta …. trumvirvel … Skott! Så att jag kan ropa HagelSkott! =)

/ Susanne