Igår onsdag steg jag upp kl 05.00 och åkte med morgonflyget 06.35 till Stockholm. Vid lunch skulle jag göra min andra bakdömning i Nose Work i Nynäshamn.

Från början var planen att jag skulle åka in till centralen, och sen ta pendeln till Västerhaninge där jag skulle bli hämtad av Pernilla Rask, domaren som jag skulle bakdöma för. Men så hörde Lotta Bauer av sig, som också skulle döma på samma tävling, och sa att hon kunde plocka upp mig redan på St Eriksplan och skjutsa mig till Nynäshamn. Schysst. Ju mindre norrlänningen behöver virra runt i Stockholm – desto bättre. =)

Medan jag väntade på henne på St Eriksplan hittade jag den här statyn, som ni ser på bilden, och tog en passande ”övervaknings-bild” inför dagens uppdrag. Men jag glömde att kolla vem ”gubben” var. Vet du?

Nåväl, framme på tävlingsplatsen visade tävlingsledaren var fordonssöket och utomhussöket skulle vara. Det var dessa områden jag skulle bakdöma med Pernilla. Jag hade frågat Pernilla om jag fick bakdöma med henne för att jag tycker att hon är en reko och professionell domare.

Vi kollade på områdena, bar undan några krattor som folk kunde lyckas trampa på, och diskuterade var doften skulle placeras. Det är det roligaste. Att hitta ett ställe som inte är alltför knepigt, gärna går att fånga upp från lite olika håll, och som inte går att pilla bort för hunden.

Fordonssöket bestod av en bil och en släp. Doften hamnade intill stödhjulet på släpet, en inte alltför ovanlig placering men vi enades om att man behöver inte krångla till det i varje sök. Vi ville se till att doften satt lågt, eftersom det var både en kanintax och chihuahua med bland de tävlande. Men det intressanta var att till och med chihuahuan gick förbi doften första gången eftersom den sökte för högt! Men sen hittade chihuahuan, och många andra, doften. Tiden bestämdes till 2 minuter.

Utomhussöket var inne i en vinkel mellan två byggnader, med ett serveringsbord på hjul mitt i området och en trapp upp till ett av husen. Plus en cykel och annan bråte. Doften hamnade lågt under nedersta trappsteget. Det var ett bra ställe och doften blev hittad av många hundar trots att vinden kastade omkring inne i vinkeln. Tiden bestämdes till 2,5 minuter.

Bakdömning inom SNWK går till så att först dömer den riktiga domaren fem ekipage, så att domaraspiranten liksom får en blick för hur domaren dömer och de båda hinner snacka ihop sig om eventuella frågetecken. Sen dömer domaraspiranten. Jag alltså.

Först ut var en otålig beagle som sökte med härlig energi. Sen fick jag och Pernilla se en rad härliga hundar och duktiga ekipage. Det var riktigt hög nivå.

Jag fick en till förebild. En dam på 80 plus skuttade in med sin pigga hund och de sökte på ett glimrande sätt. Så hoppas jag också kunna göra om jag uppnår samma ålder. Med en borzoi … det vore nåt va?! =)

Det mesta flöt på utan större fadäser. Men det märks att man blir lite ”tom i bollen” mot slutet, och ändå var det bara 21 hundar, alltså 42 sök som vi tittade på nu. Nu är jag visserligen ovan, man upparbetar så klart en högre tålighet ju mer man håller på. Men jag får ganska ofta rapporter från domare som menar att riktlinjen, att en domare ska bedöma 100 sök i klass 1 under en dag, är tuff.

Visst ska ekonomin fungera för arrangören, men domaren ska inte behöva vara nära total utmattning efter en arbetsdag. Då kommer den inte att vilja döma så ofta. Jag har själv märkt som arrangör att domarna ibland blir slitna när det är max antal tävlande – inte undra på det – vi är bara människor allihop.

Om jag klarar även den tredje bakdömningen och blir ”riktig SNWK-domare” så är min ambition att hellre ordna många mindre tävlingar än några enstaka stora. Även om det såklart blir några sådana också. Och självklart ska jag döma på andras arrangemang. Men visst vore det mysigt med lite mindre tävlingar, mitt i veckan en vardag ibland? Då blir det i mina ögon också lättare att hitta sökområden när parkeringarna och toaletterna inte behöver räcka till för 50 ekipage eller fler.

Kring 16-tiden var prisutdelningen klar och det var då jag kollade klockan ordentligt och insåg att mitt plan skulle gå 17.50. Med boarding 17.20. Och vi befann oss cirka 45 minuters bilväg ifrån centralen. Om det inte blev köer alltså. Vilket det sannolikt skulle bli när klockan var perfekt för eftermiddagsrusningen. Och sen skulle jag vidare ut till Arlanda. Liiite tajt.

Men köerna var inte alls särskilt farliga, så jag kom till centralen strax före fem och tog Arlanda Express och var genom säkerhetskontrollen typ kvart över fem så det var ju lugnt! Men jag hann inte sitta ned och fira med en burgare på Bastard Burger som planerat. Nåväl, jag var glad ändå. Jag hade fått mycket väl godkänd på bakdömningen. Skönt. Nu är det ”bara” en kvar!

/Susanne