Nämen Flinga, vad har du gjort?

Häromdagen var jag ute i hundgården hos våra siberian huskys. Då märkte jag att Flinga var ovanligt tjock. Och hade utvecklade spenar.

Skendräktig tänkte jag först. Men magen var rejält spänd. Och det gick att klämma ut vätska ur spenarna. Kunde hon vara med valpar? Hur i hela friden hade det gått till i så fall? Hade hon varit i ”smyglöpen” när hon fick agera sällskapsdam åt cavalieren Gizmo när jag skulle iväg bara med Hagel? Eller hade hon och hennes halvbror Vante fått umgås lite för intimt på rastningarna? Men det borde vi ju ha sett?

Ojoj, tankarna skenade iväg. Vad var vi för ena klantiga hundägare om vi inte ens kunde hålla koll på när hon var i höglöpen? Tänk om hon var med valpar? Flinga är ju ändå 10 år nu. Visserligen pigg och så, men ändå.

Så jag bokade tid hos veterinären. Jag ville ha besked innan jag satte igång med att banta henne och öka motionen.

Idag var vi dit och röntgade magen. Inga valpar! Bara en knubbig tik som vill drömma sig bort på äldre dar. Puh, så skönt.

/ Susanne

Gräsgömmor och viaduktgömmor är nästa projekt

I söndags tävlade jag och Hagel vår andra officiella Nose Work-tävling i klass 2. Vi hittade inte alla, men flest gömmor, vilket gjorde att vi vann.

Det var ju kul förstås. Särskilt när arrangörerna av Nosjakten i Sundsvall verkligen ser till att ha ett gediget prisbord. Fast mest av allt vill jag ju ha ett diplom. Men för det krävs att vi hittar ALLA gömmor. Och nu missade vi totalt tre stycken.

Vi startade som näst sist i vår grupp med åtta deltagare. Första momentet var utomhussöket.

Utomhussöket.

Min plan var att strunta i gräset i början och gå rakt fram och starta Hagel mot vänstra änden av tunneln. Då skulle det bli något konkret att söka av på en gång och lättare att fatta att det är Nose Work vi ska pyssla med. Om vi började i gräset fanns det en liten risk att Hagel kunde tänka rastning först och det vore inte så bra.

Så det gjorde vi. Och som vi jobbade. Hagel nosade och nosade, kämpade och sökte. Vi kollade av ena sidan av tunneln, staketet på andra sidan, gräset och över på andra sidan av tunneln. Där fanns det möjligen någon vittring eller så var det bara många hundar som trampat och nosat runt där vilket gjorde Hagel extra fokuserad. Vi fortsatte genom tunneln tillbaka mot startplatsen. Sökte av gräs och annat där också. Hagel nosade noggrant på plastbandet som avskärmade området. Återkom igen till tunneln där vi börjat och sökte ett varv till. Märkligt. Visst såg jag ibland ett ökat intresse här och var, men jag fick aldrig den där magkänslan att ”Där är den”. Så tiden på fem minuter gick ut. Vi hade inte hittat en enda av de två gömmor som var placerade där! Det visade sig senare att det hade inte heller någon annan i gruppen. Inte en enda hittade någon gömma. Enormt trist. Domaren Siw Rüden hade genomgång med oss senare och visade var gömmorna var. En i gräset strax före vänstra sidan av tunneln. En annan på cirka 1,20 meters höjd inne i tunneln, bakom en fristående stock. När man tittade på dem sådär så var egentligen ingen gömma särskilt svår. Men något särskilt måste det vara när ALLA misslyckas.

Min egen tolkning och lärdom är att jag och Hagel måste träna mer på gömmor i gräs/buskar. Det var ju också den enda gömma vi inte hittade på tävlingen i Hörnefors för några helger sedan. Jag tror att sådana gömmor ger ifrån sig ganska lite doft. Det blir mycket gräs och annat som kan ligga över och dämpa doften. Och så är min bedömning att dofter satta i tunnlar och viadukter är svåra att ta, eftersom det blir som en vindtunnel rakt igenom. Så det ska vi träna på. Vi ska leta upp varenda viadukt i närområdet och sätta gömmor där. Ska du också träna på det? Ta en bild när du viadukt-tränar och lägg upp på Rackarungarnas FB-sida vetja! =)

Behållarsöket.

Efter det var det liksom inte så spännande längre. Diplomchansen var ju borta. Så jag kunde slappna av och bara se till att allt blev så bra som möjligt från och med nu. Nästa sökområde var behållarsöket. Det bestod av ett helt gäng oanvända målarburkar och lite annat smått och gott som en resväska, liten trästol med lock i sitsen, en kopparkaffekanna, en kastrull med lock, en handväska och liknande. Jag och Hagel började från vänster och fick träff i första burken. Markering. Rätt! Yes! Så körde vi vidare. Han nosade och nosade. Förbi alla småsaker och väskor och in på målarburkarna i andra änden. Där var det lite spännande. Han välte ned några burkar men ville inte bestämma sig för någon särskild. Så vi kollade av väskorna och kastrullerna igen. Ingen träff. Åter mot målarburkarna som varit intressanta. ”30 sekunder kvar” hojtade tidtagaren. Hmm. Äh, skit samma. Jag chansade på en målarburk som Hagel puttat ned. Markering. Fel. Jaha, men var sjutton är den då sa jag med uppriktig nyfikenhet. Hagel hade ju kollat allt minutiöst tyckte jag. Siw bad oss kolla av den blå skinnhandväskan igen. Hagel kollade en gång. Ingen reaktion. Hagel kollade en till gång och NU kände han doften. Jag berömde högt och ljudligt. Hagel hade gjort sitt bästa. Mer kan man inte göra. Jag satte också upp täta skinn-handväskor på min ”att-träna-på-lista”. De verkar också ge ifrån sig lite doft. Och då måste hunden lära sig att vara mer noggrann.

Siw Rüden hade senare genomgång och visade var gömman var gömd i den blå handväskan. Endast en hund av åtta hittade denna gömma.
Fordonssöket.

Nästa sökområde var fordonssöket. Tre fordon på tre minuter. Vi började i ena bakänden på första vita släpet. Sedan runt hela fordonet så att det var klart. Över till fordon nummer två. Sökte av framsidan, vänstra sidan och baksidan. Vi skulle ta högra sidan sedan efter att vi kollat av tredje fordonet. Över till släpet. Och där fick vi äntligen en träff på ena kanten. Markering! Rätt. Yes. Snabbt vidare runt släpet. Högra sidan av mittersta fordonet. Inget intressant än. ”30 sekunder kvar” hojtade tidtagaren. Visst kunde han bara hålla käften ibland? =) Okej, då borde den andra doften rimligen sitta på det första fordonet. Så åter dit och kolla baksidan, runt hela vägen igen och åter på baksidan. Och DÄR i hörnan äntligen hittade Hagel något. Markering. Rätt. Jag belönade och skuttade av glädje. Och så tittade alla så konstigt på mig. Vad nu? Just ja! ”Stopp, stopp … nej, färdig”. Man ska ju säga färdig i klass 2 när man hittat andra gömman. Som ett sätt att träna för klass 3.

Efter det var det lunchpaus med fantastisk fläskfilé med potatisgratäng och kantarellsås! Alltså det vattnas i munnen även nu när jag skriver om det dagen efter. Arrangörerna av Nosjakten kan verkligen ordna trevliga tävlingar med god cateringmat. Det är ett tips – unna er att köpa mat när arrangören fixar – då kan ni sitta där i lugn och ro och äta och surra Nose Work med en massa andra nördar – istället för att rulla iväg och hitta någon kladdig hamburgare eller torr sallad någonstans =)

Inomhussöket. Ser du den blå Ikeapåsen till höger om fönstret? Där var en gömma.

Efter lunch var det dags för sista momentet: Inomhussök. Det var ett ganska stort omklädningsrum med en massa kläder, handdukar och skor. Det ansågs vara så många naturliga störningsdofter att inga extra behövde läggas in. Vi hade fyra minuter på oss.

Jag bestämde mig för den taktik jag oftast kör, först kanterna runt och sedan kolla av mitten. Så vi började till vänster. Kollade av bänkar och annat. Vid den andra väggen var det intressant uppåt. Hagel duttade lite på en blå Ikea-påse men släppte det. Hmm. Okej, tipset från förra tävlingen ploppade upp i mitt huvud ”Ge varje meter lika mycket uppmärksamhet”. Så jag tänkte att jag ska inte harva runt här nu och trycka på Hagel att söka om och om igen utan vi fortsätter och kan kolla av det där senare. Vi sökte vidare. I nästa hörna var det intressant igen såg jag, men Hagel kunde inte bestämma sig. Han sökte uppåt men släppte det. Okej, vi fortsatte, kollade mittenområdet med träningscykeln och fortsatte sedan på ett nytt varv. Åter en del intresse vid den blå Ikeapåsen. Jag tog om och viftade uppåt. Hagel hoppade upp på bänken och duttade på påsen igen. Antingen var doften någonstans vid påsen eller så ännu högre upp. Jag bestämde mig för att köpa den. Markering. Rätt! Puh! Sedan sökte vi vidare. Den där envisa tidtagaren hojtade ”30 sekunder”. När man hör det så ska man tänka två saker. Var har vi haft intresse? Var har vi inte varit? Vi hade haft intresse i hörnan. Så vi drog dit. Hagel jobbade högt men hittade inget. Så jag testade att visa att han skulle söka lågt. Och där hittade han något i en ryggsäck på golvet. Markering. Rätt! Yes. Jag berömde Hagel och ställde mig sedan upp. Nu såg de så konstiga ut igen. Just ja. Färdig! Bra att träna på det även om det nog bara var någon halv sekund kvar av maxtiden ändå. =)

När jag kom ut skulle dottern precis gå och göra sitt sista sök i klass 1 med cavaljeren Gizmo. De hade klarat inomhussöket, fordonssöket och utomhussöket. Kvar var nu behållarsöket. Om de klarade även det skulle de få sitt andra diplom. Åh, vad jag önskade det! Så kom hon tillbaka. Och log. Jag skrek utöver mig och kramade om henne. Jätteuppskattat av en sjuttonåring förstås. Pinsamma mamman. Men vadå, ett diplom måste ju firas högljutt – eller hur!?

Jisses vad priser vi fick!
Utomhussöket.
Behållarsöket.
Fordonssöket.
Inomhussöket.

Efter det var det dags för prisutdelning. Och herregud vad priser vi fick! Dottern blev ju totalt trea i sin klass. Jag vann min klass och blev tvåa i fordonssöket och etta i inomhussöket. Jisses vad vi fick bära! =)

Sedan rullade vi de 40 milen hem igen. Glada och lyckliga. Och en smula megatrötta =)

/ Susanne

Jag väntar tillökning!

Nu har jag stora nyheter. Familjen ska utökas med en liten.

Ja, det handlar förstås om en valp. Jag har efter en tids letande hittat en valpkull där jag fått klartecken att jag får bli en av de stolta ägarna till en av de båda hanvalparna. Ska bli så spännande och kul.

Vad är det för hundras kanske du undrar? Jo, jag har tänkt på vad jag vill ha min hund till. Jag vill köra Nose Work, lydnad, rallylydnad, bruks, fågeljakt och drag. Därmed behöver jag en allround-hund. Hade jag bara velat göra de fyra-fem första sakerna så hade jag nog faktiskt skaffat en till cavalier king charles spaniel. Det är mycket hund i litet format. Men jag vill också köra drag. Och även om Gizmo gjort sitt bästa i dragselen så blir det ändå inte riktigt jämna lag när han ska springa bredvid vorstehn Hagel och våra siberian huskys.

Jag kunde absolut ha skaffat en till vorsteh. Jag var på vippen. Men jag gillar att testa nya raser. Jag har en massa raser på min ”vill-ha-i-framtiden-lista”. Så vad blev det då? Du som är insatt i hundraser och gillar frågesport ska få chansen att utmana dig själv:

  • På fem poäng: En ras som ursprungligen kommer från Tyskland.
  • På fyra poäng: Finns i två storlekar.
  • På tre poäng: Den mindre är brunskimmel eller brun och vit-fläckig. Den större är svartskimmel eller svart och vit-fläckig.
  • På två poäng: Vad heter liten och stor på tyska? Den mindre är vanligare. Jag ska skaffa den större.
  • På ett poäng: En stående fågelhund som ser ut som en långhårig svartvit vorsteh.

Fixade du det? Annars kommer facit här:

Det är en grosser münsterländer.

Och hur sjutton ser en sådan ut kanske du tänker? Scrolla ned vetja!

Den 1 oktober åker jag till Tromsö i Norge för att hämta valpen. Det är cirka 85 mil dit. Det är det näst längsta jag har åkt för att hämta en valp. När jag var 17 år och inte hade körkort fick min stackars mamma skjutsa mig de lite dryga 100 milen till Oslo (enkel väg) för att hämta min malinois Nitro. Men det är det värt. Det känns viktigt att få träffa uppfödaren och själv skulle jag aldrig sälja en valp om inte valpköparen orkar komma och hämta den personligen.

Det blev endast två hanhundar i kullen. Jag och den andra köparen, som faktiskt är från Örnsköldsvik, åker dit samtidigt och ska välja. Hoppas att vi fastnar för var sin valp, inte samma! Jag vill ha den jobbigaste valpen, den som gillar att brottas och ”döda bytet”. =)

Det här är den ena hanvalpen.
Det här är den andra hanvalpen.

Så nu har du säkert en sista fråga på tungan. Vad ska valpen heta?

Jo, eftersom Hagel heter Hagel och den här nya vovven ska bli en drag- och jaktkompis så ska han förstås heta …. trumvirvel … Skott! Så att jag kan ropa HagelSkott! =)

/ Susanne

Vad jag lärde mig på förra tävlingen som jag ska bli bättre på nu

Jag tävlade min första officiella klass 2-tävling i Nose Work i Hörnefors den 3 september. Och jag har banne mig inte haft tid att berätta om mina lärdomar från den tävlingen förrän nu. Men det passar ju bra, för nu i helgen väntas nästa klass 2-tävling i Timrå och då ska jag dra nytta av det jag har lärt mig. Jag tänkte berätta om det så att du också kan lära dig av mina misstag =)

I klass 2 tillkommer ju alltså doften lagerblad. Det är ofta två gömmor på varje sökområde, men ibland bara en. Som tävlande får du veta hur många gömmor det är innan du sätter igång. I Hörnefors var det två gömmor på alla områden utom behållarsöket, då var det en doftgömma.

Så här såg sökområdena ut:

Utomhussök.
Fordonssök.
Behållarsök.
Inomhussök, med domaren P-A till vänster =)

Vi var nio tävlande i klassen. Jag och min vorsteh Hagel startade som nummer 5. Vi började med utomhussöket. Vi hade 3,5 minut på oss. Jag fokuserade först på själva huset i mitten av sökområdet. Vi fick lite intresse i ena hörnet men han släppte det och sökte vidare. Längre bort, nedtill på ett räcke, fick han napp på en doft. Markering! Rätt! Yes, vi sökte vidare efter andra gömman. Nu ut i gräset och kring buskarna. Men inget napp. Däremot var Hagel lite intresserad igen i den första hörnan. Jag studerade honom. Kunde doften vara placerad längre in så hunden inte kommer åt? Den kan ju vara det i klass 2. ”30 sekunder kvar” sa tidtagaren. Hmm, dags att ta ett beslut. Jag visade Hagel längre bort på huset så han fick ta allt en sista gång i motvind. Nja, han visade ett visst intresse in under huset igen. Markering! Fel. Det var en störningsdoft av kanel vi … eller JAG … låtit mig luras av. Hagel hade ju faktiskt talat om flera gånger att det där skulle vi välja bort. Den andra doften låg placerad i gräset mellan två buskar. Lurigt. Där hade vi nog aldrig ens varit.

Nästa sökområde var fordonssöket. Vi hade 4 minuter på oss. Två fyrhjulingar utomhus och en brandbil inomhus. Vi började att söka av fyrhjulingarna. Ingen träff. Då började vi baktill på brandbilen. Sedan ena långsidan. Där hittade Hagel något! Markering. Rätt! Yes. Vi körde vidare, bara en knapp meter så var det något intressant igen. Hmm. Jag tog om det och lät Hagel söka igen. Lite intresse men han släppte det. Okej, vi fortsatte runt. Lite intresse upptill på framsidan. Vi tog om. Men inget mer än så. Så jag fortsatte. Runt brandbilens bakdel igen. Och så samma långsida igen där vi hittat doften. Snabbt förbi den för att kolla av det intressanta som varit just efteråt. Fortfarande liiite intressant, men Hagel såg inte ut som när han har doft. Så vi sökte framdelen igen, kollade av det där höga stället men fick ingen bra träff. ”30 sekunder kvar”. Åh nej! Ole dole doff. Vad skulle jag välja? Utreda brandbilen ännu mer, eller kolla om vi missat något i början? Jag galopperade tillbaka till den första fyrhjulingen och lät Hagel söka den en gång till. Och där vid fotsteget fick vi träff! Markering. Rätt. Puh. Glömde säga färdig men det var nog bara typ 10 sekunder kvar så skit samma =)

Nästa moment var behållarsöket. Nu var det bara en doftgömma. Maxtiden 2 minuter. Behållarna låg ”huller om buller” och jag hade bestämt mig för kanelbulle-metoden. Alltså att söka av behållarna i ytterkanterna först och sedan jobba oss inåt. Jag hade räknat dem, det var totalt 17 behållare. Vi började åt höger. Jag noterade att Hagel bara sprang över några av de första behållarna, så de fick vi söka av igen senare, men sedan kunde jag börja räkna i huvudet 1, 2, 3 och där hittade han något intressant i en kruka. Markering. Rätt. Jippie, duktig hund. Just ja, klar … eller färdig. Det är ju det man ska komma ihåg i klass 2 också, att säga färdig så tiden stoppas. Det är för att träna inför det som kommer i klass 3.

Efter det var det dags för inomhussök. Maxtid 3 minuter. Min plan var att börja åt höger och söka av ytterkanter/hyllor/väggar först och sedan saker i mitten. Det gick fint. Vi fyndade ganska snabbt en doft lite halvhögt upp i en hylla. Markering. Rätt. Sedan fortsatte vi. Borta vid en skåp var det intressant. Och även uppåt mot en skrivtavla. Men Hagel släppte det. Jag tog om ett par gånger, men han visade inget klockrent. Så vi sökte vidare längs den andra väggen. Och där hittade vi nåt kul i elementet. Markering. Rätt! Yes. Färdig! =)

Domaren P-A Bergström från Luleå summerade vår insats. Bra sökiver och självständighet. Men jag måste lära mig lita på Hagel. Inte traggla om på samma ställe – som på hörnan i utomhussöket eller brandbilen. Om det är en riktig doft så visar Hagel det. Om det är en störningsdoft så släpper han det.

– Ge varje meter lika mycket uppmärksamhet. Gå hellre tillbaka sen, var tipset från domaren.

Ett superbra tips! Det tog jag verkligen till mig. Att inte traggla och nästan ”tvinga” hunden att markera en störningsdoft bara för att man så gärna vill att den ska hitta. Utan låta den släppa och söka vidare. Och hittar vi inget när vi sökt allt kan vi återgå och dubbelkolla dessa intressanta ställen.

Vi missade alltså en gömma och hamnade på tredje plats. Ett helt okej resultat.

Vi fick silver i två moment samt en tredjeplats totalt.

Idag tränade jag att läsa min hund bättre. Att se hur han ser ut när det är en störningsdoft och en riktig doft. Först blev det behållarsök. Där reagerade han inte nämnvärt över störningsdofterna, kanel och citronpeppar, som jag lagt i några behållare utan hittade först lådan med eukalyptus och sedan korvburken med lagerblad. Notera hur Hagel smiskar till kameran med sin svans på slutet =D

Sedan blev det inomhussök. Hagel fick gå lite huller om buller eftersom jag skulle hinna filma också. Hade jag inte filmat hade jag styrt upp honom lite mer så han tagit en sak i taget 😉

Han hittade en doftgömma av lagerblad direkt. Sedan drog han förbi en störningsdoft som ligger på ett element, utan att bry sig. Efter det hittade han ett sugrör med eukalyptus bakom glipan i golvmattan. Och så in i nästa rum. Där hade jag placerat citronpeppar i papperskorgen. Han noterade det men släppte det. Sedan in en snabbis i första rummet igen och kontrollerade kanelen som jag gömt bakom Coop-påsen. Kanelen var verkligen intressant. Bra att få träna på den. Efter det återgick han i andra rummet och hittade en lagerbladsgömma i ett sugrör på stolen.

Jag gjorde flera sök till också. Men de slipper ni se. Nu ska jag sitta och titta på dessa filmer om och om igen så jag lär mig se hur han ser ut när han ivrigt kontrollerar en störningsdoft och när han faktiskt hittar en riktig NW-doft. Så hoppas jag att vi presterar bättre i Timrå på söndag. =)

/ Susanne

 

När hunden inte vill sluta tugga på dig

Häromdagen fick jag ett meddelande på Facebook. Det löd så här (jag har fått klartecken från hundägaren att dela med mig, men har raderat info som avslöjar vem det är):

”Följer din sida på Facebook och gillar ditt sätt att hantera hundar. Tänkte kolla med dig om du har möjlighet att hjälpa mig med tips å råd gällande min tik på 16 månader. Hon får ofta överslag vilket resulterar i bitning på mig. Ibland på barnen men i princip aldrig på min sambo. Eller jo ibland på honom åxå men han behöver bara typ spänna ögonen på henne så lägger hon av. Jag berättar gärna mer om vår problematik, vill först bara kolla om du har möjlighet att hjälpa oss? Vi måste få ordning på detta innan det går för långt (det har det iof sig redan gjort)”

Jag svarade så här:

När hundägare har det här problemet så är det ofta precis som du säger: att mannen i huset inte är lika drabbad men kvinnan är det. Och det beror i grunden på just det du beskriver – att mannen inte tolererar det och fräser ifrån. Medan kvinnan ofta vill använda sig av mjukare metoder. Vill man det har jag följande tips: När hunden börjar bita dig – dra fram smaskigt godis (korv) och kräv med bestämd röst sitt eller ligg. Om det behövs – hjälp till och locka hunden i rätt position med godiset. När hunden satt sig eller lagt sig så utdelas godisen och du säger tydligt sitt/ligg kvar. Efter cirka 10 sekunder utdelas en till godis men hunden SKA sitta eller ligga kvar. Du kan berömma försiktigt, men det innebär inte att det är hopp å lek. Efter det kan du stillsamt ta upp hunden och ex vis köra fot eller liknande. Belöna rikligt när hunden gör rätt. Hela grejen handlar om att du avleder, ger en uppgift, tar kommandot och belönar när hunden gör denna uppgift. Du ska INTE belöna det dåliga beteendet. Hunden ska alltså inte få godis för att den tuggar på dig, först när den gör sin uppgift.”

Hundägaren svarade då:

”Jag ska prova. Får klä mig i skyddsutrustning och ta tag i saken.
Grejen är åxå den att jag har tagit henne ganska rejält ett par ggr. Hon lyckades slingra sig lös och nu är jag rädd att vi hamnat i lite kamp. Hon tror att detta är en lek och jag förlorar 🙈 därför är jag rädd att ta i med ”hårdhandskarna” igen eftersom jag misstänker att jag förvärrar situationen.”

Det är precis så det brukar bli. Att hundägare försöker använda sig av metoder som de kanske inte tror på fullt ut. Som känns fel. De vill ju vara schyssta med sina hundar. Och då blir det liksom dubbelt fel när man gör saker mot sin övertygelse som dessutom råkar ge motsatt effekt. Det berättade jag för henne. Plus att jag la till ett tips om att satsa mycket tid på att bara umgås i skogen. Och träna små tricks. Så ökar de sitt samspel.

Två dagar senare skickade hundägaren ett meddelande igen:

”Hej, ser redan skillnad på henne. Jag har lyckats ta henne innan hon blivit helt tokvarvad. Så det har varit lätt att avleda henne i tidigt skede. Och det verkar som att hon fattar grejen för hon har inte haft ngt tokspel dessa dagar. Så vi kämpar vidare med avledningsmanövern 😊 Blir nästan irro på mig själv att jag inte lyckats lista ut en sån enkel grej själv. Tänk att en sån liten manöver visade så mkt resultat. Känner att man låser sina egna tankar när det spårar ur 😬 tur att det finns proffs att fråga om hjälp!”

Och ytterligare en tid senare skickade hon det här meddelandet:

”Hej! Har ju gått ngn vecka nu och det går mkt bättre för oss. Jag fortsätter avleda i tidigt skede. Viktigast av allt, det går längre tid mellan hennes överslag. Nu har det gått flera dagar sen det hände sist. 👍 Nu när jag har semester så har jag haft god tid å sitta med henne typ en timme om dan och bara passivitetsträna och slappna av.
Känns som att det hänt mycket i positiv riktning med pirayan 😬

Kanske också du eller din hundkompis har liknande problem? Därför tänkte jag dela med mig av vår konversation så kanske du kan norpa något tips som passar dig och din hund. Lycka till!

/ Susanne

 

När en gamling får testa viltspår för första gången

På måndag börjar älgjakten. Ska bli enormt spännande. Och då kom jag på att jag måste damma av vår siberian husky Flinga. Hon brukar ju reda upp situationer när en påskjuten älg inte går att hitta.

Så jag skulle tina upp en klöv för att göra viltspår med henne. Men klöven jag hittade i frysen var fastfrusen med en annan klöv så jag tinade två stycken. Och då kom jag på att de andra två pensionerade sibbarna som vi har kvar; Blia och Vante, också kunde få sig ett viltspår.

Vante spårade fokuserat.

Vante fick börja. Han är idag elva år och vad jag kan minnas har han aldrig fått testa på ett viltspår. Han var full av förväntan fastän han inte hade en aning om vad som väntade. Jag gick med honom i koppel till stället där jag hade börjat dra klöven, selade på honom och satte på spårlina. Sedan visade jag med en handrörelse ned mot där klöven hade dunsat i marken första gången. Han sniffade lite avslappnat. Sedan kände han den där spännande doften och gick genast igång. Med full koncentration och fokus följde han spåret genom skogen. Det var en fröjd att se. Sedan kom han fram till platsen där jag hade knutit fast klöven i ett träd. Han luktade nyfiket. Jag knöt loss klöven och drog lite retsamt. Då vaknade vilddjuret i honom! Häftigt att se. Vilken lycka att få gnaga på detta ben. Vante var så lycklig. Han till och med rullade sig på benet för att verkligen gnugga in doften. Sedan bar han hem det med en mallig knyck på nacken.

Kolla hur Vante verkligen myste med älgklöven. Jag blev alldeles rörd.
Sedan fick Blia spåra.

Efter det var det Blias tur. Hon tyckte också det var spännande när jag visade var hon skulle börja spåra. Hon följde spåret noggrant till slutet. Men när hon insåg att det bara var en klöv var det inte så intressant längre, trots att jag lekte och ryckte i snöret.

Men att hitta klöven var väl måttligt kul. =)
Flinga spårade fokuserat.

Slutligen var det Flingas tur. Hon har ju gjort det här några gånger förr. Både med klöv på slutet och förra hösten hittade hon en hel kalv då hon redde upp situationen efter ett skott. Nu spårade hon med stort fokus och intresse. Men när hon kom till slutet blev hon nästan besviken. Bara en futtig klöv? Inte en riktig kalv? Nåja, när jag drog igång och lekte med klöven blev det roligare och hon bar den hem med ett flåsande.

Intressant. Även om en älgkalv hade varit mer uppskattat.
Flinga bär hem klöven med en stolt hållning.

Efter det var det ju två hundar kvar som inte hade fått spåra. Hagel och Gizmo. Så jag stoppade in dem i bilen och drog iväg en bit. Sedan la jag två personspår med fyra apporter var och roliga pipdjur på slutet. Det löste de fint.

Gizmo spårade fint.
Och hittade sin pipis på slutet.
Hagel låg på järnet som vanligt.
Och gillade sin pipis på slutet.

Och vet du vad jag gjorde efter det? Jo, la mig i sängen med Hagel och Gizmo och hade världens skönaste powernap. Underbart. Trött i kroppen och med gott samvete över samtliga fem hundar. Sånt är svårt att slå.

/ Med vänlig hälsning, Susanne

Platser kvar på valpkurs, agilitykurs och rallylydnad

Igår gick septembers nyhetsbrev ut till prenumeranterna. Spårhelgen och Clear Round har blivit fullsatta.

Men det finns platser kvar på:

  • Endagskurs i agility den 16 september.
  • Valpkurs på dagtid med start 10 oktober.
  • Fortsättningskurs i rallylydnad med start 25 september. (se längst ned)

Så här löd septembers nyhetsbrev:

Nu släpper jag inte mindre än tre kurser. En endagskurs för nybörjare i agility lördag den 16 september. En valpkurs på dagtid med start tisdag 10 oktober. En helgkurs i spår för nybörjare lördag och söndag 28-29 oktober.

Platser kvar: Endagskurs i agility. Kursen syftar till att lära ut grunderna i den fartfyllda roliga sporten. Du behöver inte ha som mål att du ska tävla, det går lika bra att träna agility som en bra aktivitet.

Under kursdagen får du lära dig vilka hinder som finns längs banan, hur de ska läras in på bästa sätt och utföras, du får träna på att locka-skicka samt lite finlir som framförbyte och bakombyte.

  • Kursen blir lördag den 16 september i inhägnaden RackArenan i Norra Yttervik.
  • Den pågår mellan klockan 10.00–15.00.
  • Det blir lunchpaus mellan 11.30–12.00, medtag egen lunch som funkar i ”det fria” som matiga smörgåsar, sallad eller varm soppa i termos. Det blir även en paus mellan 13.30–14.00.
  • Kursledare är Maria Tafvelin. Hon har hållit flera nybörjarkurser i agility. Några av de tidigare kursdeltagarna tävlar idag framgångsrikt i agility.
  • Kursen kostar 600 kr/ekipage.

Du anmäler dig enklast genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Din hund ska vara frisk och över sex månader. Det finns åtta platser. Här finns platser kvar! Du får plats i den ordning som du anmäler dig. Välkommen!

Platser kvar: Valpkurs på dagtid. På tisdag den 10 oktober kl 10.00-12.00 drar jag igång en valpkurs. Den blir på fem träffar, samtliga på tisdagar kl 10-12. Sista träffen blir den 7 november. Oftast håller vi till inomhus i min lokal i Bureå, men vissa övningar blir även utomhus. Under kursen får du och din valp lära er grunder som kontakt, inkallning, gå promenader utan att dra i kopplet, gå fot, hundmöten, sitt och ligg stanna kvar. Vi går igenom hundens hälsa och kloklippning. Jag vill erbjuda ett ”smörgåsbord” för att du och valpen ska få testa olika roliga saker som ni kan fortsätta att aktivera er med även efter kursen. Därför blir det också introduktion i olika hundsporter som rallylydnad och Nose Work. Dessutom blir det tuff miljöträning – som jag kallar Ramboträning. =)

Valpen bör ha fått sin tremånaders-spruta för att delta. Familjemedlemmar får haka på utan extra kostnad. Ju fler som hör och ser samma sak desto bättre =)

Det finns platser kvar! Kursen kostar 1800 kronor, det finns åtta platser och du får plats i den ordning som du anmäler dig. Du anmäler dig enklast genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Ange med vilken hund du tänker gå kursen.

Fullbokad: Helgkurs för nybörjare i spår. Det bästa som finns är att låta hunden använda sitt främsta sinne – nosen. Det är så roligt att se hunden lösa de utmaningar som man lagt åt den i ett spår.

Lördag och söndag den 28–29 oktober arrangerar jag en spårhelg. Du och din hund behöver inga förkunskaper. Det är bra om hunden är över sex månader för att orka.

Jag går igenom viktiga saker att tänka på: som vind, underlag, synretning, motivation, hur man lägger upp de första spåren och sedan avancerar.

Vi börjar 09.30 varje dag och beräknas hålla på till cirka 16.00. Ta med lunch, fika samt kläder och skor efter väder.

Kursen kostar 1500 kronor och det finns sex platser. Du får plats i den ordning du anmäler dig. Du anmäler dig enklast genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Ange med vilken hund du tänker gå kursen.

Fullbokad: Clear Round i Nose Work: En Clear Round är som en lättsam inofficiell tävling där ekipagen inte placeras i någon resultatlista, utan alla som klarar samtliga fyra sök inom maxtiden, med max tre fel, får en medalj och kan åka hem.
Onsdag kväll den 20 september blir det tre inomhussök och ett behållarsök. Träningstävlingen anordnas i samarrangemang med Svenska Nose Work Klubben. Reglerna blir enligt klass 1, dvs doften är eukalyptus och det finns en doftgömma per område. Jag, Susanne Lindberg, kommer att döma och ge feedback.
Första starttiden är klockan 18.00 – då finns det fem platser. Andra starttiden är klockan 19.30 – då finns det fem platser. Det är ingen större idé att anmäla sig till båda starttiderna med samma hund eftersom det kommer att vara samma sökområden och samma doftgömmor. Alla fyra sök görs direkt efter varann.
Ekipaget bör ha klarat diplom för eukalyptus för att delta. Det kostar 200 kronor att vara med. Du anmäler dig enklast genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Ange med vilken hund du tänker delta samt om du endast kan någon av starttiderna. Annars fylls ni på i den ordning som ni anmäler er.

Träningstips: 

Jag tänkte bara kolla om du har tänkt på en sak. Om du verkligen belönar din hund PRECIS när den gör rätt? Att belöna sin hund exakt när den gör rätt är ett enormt effektivt sätt att faktiskt lära den vad man vill. Med belöna menar jag att man klickar (om man använder klicker) eller säger ”bra” och ger sin hund en godis – eller leksak om den gillar det bättre.

Om vi tar ligg som exempel. Vi tar övningen som innebär att hunden ska ligga kvar, du ska gå iväg två meter och sedan gå tillbaka. Jag ser ofta förare som går iväg, men när de vänder och går tillbaka så sätter sig hunden. Men ändå får den sin godisbit? Vad lär den sig av det? Jo, att övningen går ut på att ”jag ligger till dess matte/husse är på väg tillbaka och då ska jag sätta mig upp.” Det gäller att belöna när den gör rätt, gärna med en godisbit mellan framtassarna så att den fortsätter att ligga.

Likaså tänker jag på hundägare som har problem med inkallning. Första tipset är förstås att börja använda långlina för att säkra att det blir som man har tänkt. Men andra tipset är att börja belöna DIREKT när hunden gör rätt. Och när är det? När hunden har kommit ända fram till dig? Tja, förvisso är det ju övningens slutmål. Men när gör egentligen hunden rätt första gången? Jo, direkt när den lyssnar på ditt inkallningskommando längst ute i linan. Direkt hunden vänder sig om ska du belöna genom att ropa ”bra”, kanske ge ifrån dig ett indiantjut och kasta en leksak bakom dig. Så mycket roligare det blir då. Dessutom vet jag av egen erfarenhet att de fall där hunden tittar på dig och FUNDERAR om den verkligen ska komma så blir den oftast snabbt övertygad om du jublar redan på avstånd. Dessa tips och många fler hittar du i min bok ”De 10 viktigaste sakerna din hund bör lära sig”. Här kan du läsa mer om hur du beställer den. 

Dessutom finns det i dagsläget två platser kvar på den fortsättningskurs i rallylydnad som drar igång 25 september:

Fortsättningskurs i rallylydnad. Den vänder sig till dig som redan gått en nybörjarkurs, eller som på annat sätt har fått lite koll på vad som ingår i nybörjarklass. På den här kursen får du bli ännu tryggare med alla moment som ingår i första klassen, du får finslipa alla skyltar så att de sitter bra. Du får träna på att framföra din hund på bästa sätt på tävling och hålla dina nerver i schack. Dessutom får du lära dig vad som ingår i fortsättningsklassen så att du känner dig riktigt redo för att tävla och snabbt kunna växla upp. Du får helt enkelt allt du behöver för att få en rivstart på tävlingskarriären! Plus en rejäl spark där bak =)

Kursen startar måndag den 25 september kl 18-20 och är upplagd över fem träffar, alla på måndagar mellan klockan 18-20.

Kursen kostar 1800 kronor och det finns åtta platser, du får plats i den ordning du anmäler dig. Du anmäler dig enklast genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Ange med vilken hund du tänker gå kursen.

/ Med vänlig hälsning, Susanne