Så får du bättre hundmöten – steg för steg

Det finns så  många hundägare som suckar och svär när de möter ett annat hundekipage. Som fasar för själva mötet. Som spanar efter andra vägar. Som kanske till och med vänder för att slippa den här situationen. Här kommer konkret hjälp.

Steg 1. Börja med att träna hunden på att gå fot. Alltså att den går hyfsat prydligt på din vänstra sida utan att streta och dra och utan att titta på allt annat. Den ska huvudsakligen ha fokus på dig. Det tränar du genom att ha smaskiga godisar, gärna på korv- och köttbullenivå så att hunden blir rejält motiverad och tycker att det känns värt. Tycker du att det blir kladdigt i fickan så skaffar du en belöningsväska. Ha cirka fem godisar i vänster hand, det blir enklare än höger hand eftersom du kommer att slippa vrida dig så mycket då, och visar din knutna näve framför hundens nos. Sedan drar du upp handen till bröstkorgen och testar att gå några steg. Om hunden hänger med bra, och gärna tittar förväntansfullt på dig, så ger du snabbt en godis samtidigt som du säger ”bra”. Belöna redan efter två–tre steg. Eftersom du har några godisar kvar så gör du om proceduren. Fresta hunden med godisnäven framför nosen, dra upp handen till bröstkorgen, och gå några steg. Det gör inget om hunden hoppar av förväntan just nu, huvudsaken att den fokuserar på dig och vill hänga med. Längre fram kan du sätta som kriterie att godisen inte utdelas när hunden hoppar, utan bara när den går med tassarna i marken. Det kommer snabbt hunden att lära sig och forma sitt beteende. Men just nu är vi nöjd om hunden hänger med, är glad och fokuserad.

Steg 2. Upprepa den här övningen många gånger. Allt eftersom kan du tänja på hundens tålamod så att du kan gå fem-sju steg innan godis utdelas. Och sedan 10-15 steg. Träna först utan störningar. Försök sedan hitta lagom svåra utmaningar. Som att hunden ska kunna gå fot och fokusera på dig fastän ni tränar intill en hästhage. Eller med andra hundar långt bort. Fördelen med att träna fot är att det blir ett ”trick” som hunden känner igen och som den kan fokusera på istället för att stöka med mötande hundar. Fördelen med att träna tricket fot, och inte exempelvis ”sitt och hålla kontakt” är att ni faktiskt håller er i rörelse och kommer förbi den andra hunden. Jag vet flera som haft problem när båda hundägarna använder sig av ”sitt och kontakt-metoden”, för ingen kommer ju förbi den andra =)

Steg 3. Troligen kommer ni inte ha hunnit träna till fot riktigt ordentligt förrän ni träffar på nästa hundmöte. Dessa kommer ju ofta ständigt och jämt, särskilt när man helst inte vill träffa någon. Men ta det som ett bra träningstillfälle och jobba bara på samma sätt som jag beskrivit ovan. Ta fram dina riktigt goda godisar. Slarva inte med det. Jag har träffat flera hundägare som försöker träna hundmöten med hundens eget torrfoder eller leversnittar som belöning. Det funkar riktigt dåligt. Det är inte värt för hunden. Det är inte värt för den att låta bli att göra något som den tycker är superviktigt, som att skälla på mötande hundar, om den bara får något som den värderar som 50 öre. Du måste vifta med, och erbjuda, femhundringar. Först då har du en chans att avleda och få hundens intresse.

Steg 4. Här nedan kan du se hur pass aktiv du bör vara. Och hur du jobbar med att fresta hunden med godishanden och sedan hålla den vid bröstkorgen. Nu har den här hundägaren visserligen ”fel godishand” jämfört med vad jag beskrivit tidigare, men vissa går inte att ändra helt på 😉

Steg 5. Nu börjar ni närma er hundmötet. Du ska bara koncentrera dig på din egen hund. Strunt i sånt som att vara artig och säga hej till den ni möter. Det är ju ALLTID då hunden passar på att hitta på dumheter. Så håll bara ögonen på din hund. Ös beröm över den medan den sköter sig och går på din vänstra sida. Klarar den inte fot i det här skedet så hjälper du den genom att ha så kort koppel att det blir fot ändå. Kopplet kan du hålla i höger hand, men låta löpa bakom dina lår/din rumpa fram till hunden på vänster sida, så att det blir som en broms där. Ett vanligt misstag är att släppa ut för mycket koppel så hunden kommer framför föraren. Då blir det mycket svårare att nå fram med en korvhand, samtidigt som hunden känner att den måste brösta upp sig mer. Så håll hunden nära dig – då har du bättre koll. Vifta och avled ofta med femhundringarna, alltså korven eller vad du nu har för gott. Låt inte hunden spana obehindrat mot den andra hunden. Spanandet är ofta första steget till stök och bök. Får din hund ögonkontakt med den andra hunden blir det snabbt utåtagerande med skall och utbrott. Så begränsa spanandet. Locka till kontakt med dig.

Steg 6. Märker du att hunden inte klarar det riktigt? Att så snart du drar din hand upp till bröstkorgen så drar den ut i kopplet och vill öka sin intensitet? Då håller du helt sonika din godishand nere vid hundens nos under hela hundmötet. Låt hunden få lirka ut godisar allt eftersom. Vill den spana mot den andra hunden så ser du det och jobbar hårt för att avleda med din godishand framför hundens nos. Det ska vara direktkontakt mellan hundens nos och din godishand. Fortsätt att berömma med rösten så länge den sköter sig.

Så här pass aktivt och hängivet måste du jobba i sådana lägen.

Steg 7. När ni kommit förbi det mötande hundekipaget ger du hunden en sista smarrig godis och säger ”varsågod” och släpper ut på kopplet. Nu får hunden ha rast en stund. Du med. När så nästa hundmöte är på ingående så blir du liksom ”sugen på att träna fot igen” och samlar hunden vid din vänstra sida. Gör gärna en halt och sätt hunden vid din sida först, som en startsignal om att nu ska ni jobba och ha koncentration. Sedan tar du fram ett gäng goda godisar i vänster hand och börjar jobba på samma sätt som tidigare. Jobba hårt och fokuserat.

Steg 8. Allt eftersom har du nu lyckats ändra din hunds förväntan. Tidigare när den såg ett hundmöte så tänkte den: ”Oj, kolla en mötande hund – nu ska jag leva rövare”. Men snart börjar hunden inse att varje gång det kommer en mötande hund så blir du som förare så himla intressant med dina smaskiga godisar. Den får en annan förväntan. Den tänker ”Där kommer en mötande hund, det är då jag ska vara duktig med matte/husse så jag får mina femhundringar”. Då har du gjort ett skitbra jobb. Då kan du bara prova att vifta med dina godisar i början av hundmötet, sedan hålla godishanden mot bröstkorgen så att din hund går fot, och efter det belöna din hund när ni passerat den andra hunden.

Steg 9. Vid det laget här kan du ibland börja ta med dig lite mindre exklusiva godisar. Typ Frolic eller något annat som är hyfsat gott. Hunden har lärt om sitt beteende och kommer att klara sig med lite mindre lön. Den går fot på din vänstra sida utan att du har kort koppel. Den klarar att du visar din godis i början, att gå fot med kontakt med dig och får sedan sin belöning. Men märker du att ni får problem på olika sätt så är första åtgärden att växla upp på smasket igen.

Ett bonustips: Samla ihop några hundkompisar och träna hundmöten, alltså att kunna passera varann på en väg utan tjafs. Låt inte hundarna stå framme och ana vad ni håller på me. Låt dem sitta kvar i bilarna eller försök på annat sätt göra så de inte ser varann innan övningen drar igång.  Då blir det ju mer verklighetstroget.

Gå ut en i taget på en slinga som går i en cirkel, halva gänget går åt ena hållet och halva gänget går åt andra hållet. Håll ett avstånd på cirka hundra meter mellan varje hundägare.  I mitten av rundan kommer ni att mötas och få mängdträna hundmöten. Se till att ha med rätt attityd och rätt godis, så får du sannolikt många tillfällen att belöna RÄTT beteende.

Tusen tack för att du har läst den här artikeln. Hoppas att den kommer till stor hjälp. Vet du om någon annan hundägare som skulle behöva dessa tips får du gärna dela den vidare.

Här kan du läsa ett inlägg om hundmöten som jag skrev tidigare. Det handlar om de fem vanligaste misstagen som många hundägare gör i just dessa situationer.

/ Susanne

Vill du bli en hundvän som ställer upp i nöd?

Tänk dig in i följande scenario: din partner är en skitstövel som misshandlar dig psykiskt och/eller fysiskt. Du känner en stor rädsla och oro. Misshandeln blir bara värre för varje gång. Du upplever en stor fara för ditt liv. För dina barns liv. För din hunds liv. Partnern hotar med att om du lämnar så kommer barnen att misshandlas och dödas. Likaså hunden. Det blir ett helvete. Så du stannar kvar. Härdar ut.

Tänk dig paniken att måsta lämna hunden hemma? Bild från freeimages.com.

En dag brister det. Du flyr. Du tar med dig barnen och får hjälp av kvinnojouren. Men hunden – den är svårare att ta med sig. Det finns allergier, rädslor och annat som sätter käppar i hjulet i jourhemmen. Tänk dig paniken att måsta lämna hunden hemma med den ondskefulla partnern. Det går ju bara inte!? Jag skulle gå sönder fullständigt. Det är därför jag skriver detta inlägg.

Jag tog kontakt med Guldstadens kvinnojour i Skellefteå för att få veta mer om det här problemet. Hur gör de när det kommer en kvinna som har en hund eller en katt med sig? Svaret är att det finns en liten lägenhet där man får ha djur med sig. Men är det två kvinnor med djur som behöver skydd så blir det genast problem.

Jag vill inte att någon misshandlad kvinna ens ska behöva fundera om hennes hund kommer att råka illa ut när hon är borta. Hon ska kunna känna en trygghet och förvissning om att det ordnar sig. Det finns människor som kan hjälpa till.

Jag vill skapa en sorts jour med hundvänner som ställer upp i nöd. Hundvänner som är beredda att stå på en lista och bli kontaktad av Guldstadens kvinnojour när det kniper. Hundvänner som på ett tryggt sätt tar hand om kvinnornas hundar i ett par månader till dess vardagen har ordnat upp sig. Hundvänner som ser till att kvinnorna ibland kan träffa sina hundar, gå sköna promenader med dem, leka och ladda sina batterier så de kommer på fötter igen. Hundvänner som förstår att det här uppdraget är inte något som kan synas på sociala medier.

Jag söker hundvänner med hjärtat på rätta stället. Du bör ha erfarenhet av hundar. Du kan ha hund själv eller vara utan för stunden. Du får berätta vilken typ av hund som du tror kommer att fungera bäst hos dig, om du har hanhundar idag kanske det blir bäst att ta emot en tik? Det vet du bäst vad som har störst chans att fungera hos dig. Kanske du mest är en kattmänniska och bara vill ta emot katter? Det är jag också tacksam för.

Tanken är att du som är hundvän i nöd ska göra detta för den goda sakens skull. För att du vill skydda hunden och hjälpa kvinnan med en omstart utan panik för hundens skull. Tanken är att du får ersättning för foder och liknande utlägg.

Vill du vara en hundvän i nöd i Skellefteå? Vill du stå med på en lista som kvinnojouren kan kontakta om det kniper? Mejla mig på rackarungarnashundskola@outlook.com så ordnar jag resten. Stort tack för ditt engagemang och för att du vill vara med när det behövs som bäst.

Bor du på annan ort men är en sån som jag, som driver en hundskola, ett hunddagis eller liknande? Du har nog också ett stort nätverk av kloka, trygga hundvänner. Vill du göra som jag? Ta kontakt med din lokala kvinnojour och boka ett möte. Sedan är ni snart igång. Tack!

/mvh Susanne

Det blev ingen domarutbildning för mig

Igår fick jag beskedet. Jag har inte antagits till domarutbildningen i Nose Work. Så här stod det.

Jag har mejlat tillbaka till ansvariga i SNWK:s styrelse och bett om en motivering. Jag fick i morse svaret att ”du stod dig väldigt väl i uttagningen till den utb du sökte men du föll tyvärr på målsnöret”. Usch så synd. Jag måste utgå ifrån att styrelsen inte tyckte att min kompetens dög. Det är ju på det sådana här antagningar ska avgöras.

Jag klarar förvisso de lägsta kraven som är:

  • Medlemskap i SKK organisation.
  • Certifierad SNWK instruktör alt. instruktör inom sök i SKK organisation som varit verksam i minst 2 år. (Jag blev certifierad i september 2015 och har hållit många nybörjarkurser, fortsättningskurser och tävlingskurser sedan dess)
  • Utbildad TL inom SNWK. (Ja, jag har även praktik från sex tävlingar)
  • Tävlat officiellt i ett flertal TSM klass 1 alternativt flyttats upp till klass 2. (Ja, jag har tävlat i Nose Work ett flertal gånger och tagit diplom i klass 2)
  • Rekommenderats av SNWK, medlem inom SNWK eller annan klubbstyrelse inom SKK organisation. (Jag hade frågat sex personer inom NW, domare och instruktörer, om de ville ge mig referenser och fått ja.)

Det stod att det var särskilt meriterande att ha genomfört kurser under flera år. Där trodde jag att jag hade min chans eftersom jag utbildat drygt 230 ekipage inom Nose Work på olika sätt, varav hälften på nybörjarkurser med tillhörande doftprov. Men jag får se till att bättra på det till en annan gång.

Jag ombads även i min ansökan att berätta om mina hundkunskaper sedan tidigare. Jag berättade att jag tränat och tävlat i lydnadsklass sedan jag var åtta år. Det var även då jag började med räddningshund, eftersom mina föräldrar var instruktörer i stan. Räddningshund höll jag på med i nästan 20 år och jag deltog på tre SM med två olika hundar. Den tiden har varit oerhört lärorik när det gäller sökarbete. När jag blev tonåring började jag med bruks. Jag har tävlat upp till elit spår och fått nåt cert, lyckats få fram ett par lydnadschampions, blivit rallylydnadsmästare, tävlat i drag (släde), agility och nåt jaktprov. Jag har agerat tävlingsledare på flera tävlingar i lydnadsklass och några brukstävlingar. Just ja – jag har även skrivit fyra hundböcker varav två om just Nose Work.

Jag kunde ha sökt utbildningen i Luleå. Men den krockade med två superviktiga saker som jag redan bokat upp mig på, dels årsmötet för SNWK och dels ett NW-läger som jag blivit ombedd att hålla i Skåne. Så jag sökte till utbildningen i Helsingborg istället. Den krockade med superviktiga saker också, men ändå uthärdliga att missa.

Jag trodde att jag hade en chans. Bevisligen dög det inte. Jag är för okvalificerad. Synd. Det är sällan jag blir riktigt ledsen. Men det blev jag nu. Superledsen. Men det är svårt att göra något åt. Det enda jag kan göra är att fortsätta att fylla på min ryggsäck med kunskap, erfarenhet, tävlingar och utbildningar. Då ökar jag kompetensen så det kanske räcker till en annan gång.

/Susanne

Skulle du vilja umgås intimt med vem som helst?

Då och då är det någon hundägare som hör av sig. Den har problem med att hunden inte vill vara med andra hundar.

Jag vet inte om du har barn. Men låt oss säga att du har barn. Och så har du en bästa vän som också har ett barn. Du och din bästa vän vill gärna umgås. Och för att allt ska bli helt rosenskimrande och perfekt så vill både du och din bästa vän att era barn även ska tycka om att umgås med varandra. Du ser framför dig hur ni sitter på ett mysigt ställe och dricker kaffe och pratar om intressanta saker, medan ni då och då kastar ett öga på era barn som leker tillsammans – en trevlig lek helt utan konflikter. Men tänk om barnen inte alls gillar varandra. Tänk om de är helt olika? Tänk om det ena barnet helst av allt vill fly därifrån? Ska du ändå tvinga ditt barn att leka med det andra barnet? Skulle det ens gå?

På ett liknande sätt verkar många tänka när det gäller deras hund. De har upptäckt att hunden inte riktigt gillar att umgås med andra hundar. De märker att hunden morrar, drar sig undan eller på andra sätt gör det tydligt att den helst vill bli lämnad i fred. Men istället för att acceptera det så vill de tvinga eller lära sin hund att gilla andra hundar. Särskilt andra hundar som ägs av trevliga kompisar eller släktingar som de har. ”Eftersom vi är så goda vänner så måste bara våra hundar också bli goda vänner. Annars blir det inte lika roligt för oss”.

Resultatet blir att hundarna ofta pressas in i situationer som de inte alls trivs i. De gör allt för att komma undan. De kanske morrar, bits eller bara blir passiva. Det är då jag brukar kallas in. Hundägarna vill att jag ska få hundarna att gilla varandra.

Visst finns det vissa saker man kan göra, gärna i början när en ny hundrelation ska presenteras. Man kan gå koppelpromenader ihop först. Hundägarna går åt samma håll, på var sin sida om en väg, med hundarna nosande i var sitt dike. Efter cirka en kilometer så kan man börja släppa efter på kopplena så att hundarna som ”av en slump” råkar komma närmare varann och nosa på varann. Bara lite kort, sedan lockas de tillbaka till sina respektive vägkanter av sina förare. Efter det utökas tiden som de får hälsa på varann allt eftersom. Och till slut kan man gå tätt ihop och hundarna går bredvid varann och umgås på ett lättsamt sätt medan de går. Just att röra på sig är viktigt. Särskilt innan de får börja hälsa på varandra. För då har hundarna hunnit ”gå ur sig” lite energi och behöver inte vara så bullriga när de ska hälsa på varandra. För med bullrighet blir det lätt missförstånd som gör att hundarnas fortsatta relation kan bli ansträngd.

Till slut kan hundarna förhoppningsvis gå nära varandra.

Så testa det om du vill. Men funkar inte det ändå utan ni märker att någon av hundarna, eller båda, misstrivs i situationen och inte vill umgås så tycker jag att en klok hundägare accepterar det. Likaså som en klok förälder inte tvingar sitt barn att umgås med sådana som den inte tycker om.

Du och din goda vän behöver inte sluta umgås för det. Ni kan gå koppelpromenader ihop. Ni kan låta hundarna söka efter leksaker i skogen, en och en. Ni kan lägga spår åt varandra. Ni kan träna lydnad ihop. Det enda ni antagligen inte kan göra är att släppa dem lösa och låta dem leka. Så strunta i det och gör det bästa av situationen. Tänk på allt kul ni faktiskt kan göra ihop i alla fall. Och ta vara på den tiden.

/ Susanne

Alla som vill får träna hundmöten – gratis

Det var länge sedan sist. Nu är det dags igen. Alla som vill och kan träna hundmöten är välkomna. Vi samlas utanför Bowlingkompaniet på Anderstorp, Skellefteå på LÖRDAG den 24 februari kl 13.30. Om du tar bilen dit – låt hunden sitta kvar i bilen till dess det blir din tur att gå iväg. Du kan parkera vid Coop om det blir trångt.

Jag delar upp alla som kommer i två grupper. Ibland har vi varit 20 ekipage. En gång var vi 80 ekipage!! Varje person blir sedan tilldelad ett startnummer, så man vet ungefär när man ska börja gå. Ofta blir folk så heta och vill börja gå direkt, men försök ta det lugnt och vänta på din tur. Det är ju bara bra om vi sprids ut en del efter slingan. Deltagarna i grupperna går iväg åt sina respektive håll och håller ett avstånd på cirka 100 meter mellan varje ekipage som är på väg åt samma håll så blir det en GRYMT bra hundmötesträning ute i slingan när dessa ekipage börjar mötas.

Den här rundan ska vi gå, den är tre kilometer lång, ser du den svarta linjen som jag markerat?

Ta med massor av hundens favoritgodis, gärna på korv- och köttbullenivå. Om hunden värdesätter någon leksak ännu mer så tar du med det. Belöna hunden varje gång den gör rätt, när den går tyst vid din sida utan att leva rövare. Här kan du läsa om de fem vanligaste misstagen vid hundmöten så har du fått lite teori innan du kommer =)

Ta med bajspåsar, vi vill inte ge folk vatten på sin kvarn om oansvariga hundägare. =)

Ta med din kompis och din granne med hund som du har problem att möta. Nu jädrar ska vi träna och få bättre hundmöten!

/mvh Susanne

 

 

 

Tips till dig som tröttnat på din hunds sneda sättanden

På mina kurser i rallylydnad och lydnad är det särskilt en sak som jag lägger mycket fokus på. Det handlar om att agera förebyggande.

Jag tänker främst på sneda sättanden. Det beror oftast främst på att föraren tvärnitar vid halten utan att ge sin hund en hint om vad som är på gång. Det beror också ofta på att hundföraren har godiset på höger sida, vilket gör att hunden, som går fot på vänster sida, gärna vill sätta sig snett för att ha koll på när godis ska utdelas.

Så börja med att flytta över godiset i en ficka på vänster sida. Eller belöningsväskan om du har en sådan.

Här får du se en film där jag visar hur jag menar.

Sedan tar du en godis i handen. När det är dags att göra halt så sänker du godishanden till hundens nos, fångar intresset, och för godishanden sedan uppåt, och även möjligen lite utåt, just när du stannar. Då sätter sig ofta hunden rakt.

Men den kan ju ha fått en väldigt inbiten vana av att sätta sig snett. Då kan du ta en husvägg till hjälp. Gör halter många gånger med hunden mellan dig och husväggen. Hjälp till och led hunden till rätt sättande varje gång. Det här gör att hunden lär sig ett nytt rörelsemönster, får en rutin, över hur den ska sätta sig vid halterna.

Hjälperna kan vara kvar om du ska tävla i rallylydnad. Så här kan det se ut vid momentet 1-3 steg fram. Notera noga hur föraren använder vänster hand för att hjälpa hunden att göra rätt. Fäst mindre vikt vid att föraren råkar ta två steg två gånger. =)

Ska du tävla bruks eller lydnadsklass behöver du successivt jobba bort handrörelsen. Det brukar sällan innebära några problem eftersom du har lagt en sådan stabil och bra grund. Lycka till!

 

/Susanne

Passivitet är inte vår starkaste gren

Idag var det andra kurstillfället för mig och Skott på vår valpkurs. Den här gången tränade vi på hundmöten, gå slalom mellan varann, gå mot belöning utan att dra i kopplet samt sitt/ligg stanna kvar.

Allt gick bra. Utom de delar där Skott bara ska ta det lugnt och ha kontakt med mig. Myror i brallan är en underdrift. Skott har en hel myrstack i brallan!

Kolla noga! Här sitter Skott ju faktiskt still ett tag! 👍

Jag fick vara aktiv hela tiden, säga stanna och försöka se till att han inte bara sprang runt, runt. Fast ibland, när han orkat vara still en stund, fick han springa runt ett tag och bara vara. Jag med! 😅

Jag får en ökad förståelse för hur slut man kan bli som kursdeltagare, av att försöka ha koll på sin hund, se vad de andra gör och lyssna på instruktörerna samtidigt. Tur att man är kvinna! 😉

Men det är väldigt roligt att få ett tillfälle i veckan då det är BARA jag och Skott som tränar. Jag ser fram emot varje träff. Det skulle gärna få vara två träffar i veckan, men samtidigt är det bra att dra ut på det. Den som spar han har! 😊

/mvh Susanne