Det här med tur/otur och korta söktider

Jag och min vorsteh Hagel tävlade Nose Work i klass 2 i Timrå i söndags. Det blev vår sämsta tävling hittills. Vi hittade endast en gömma i varje sök, alltså totalt 4 av 8. Plus att jag chansade och sa markering på några ställen vilket gav oss några felpoäng. Jag har försökt dra några lärdomar av våra upplevelser och ska dela med mig.

Först ska du få veta förutsättningarna. Så här såg sökområdena ut. Det var två gömmor i varje sökområde.

Fordonssöket. Två fordon. Inga tassar tillåtna på bilen, tassar ok på Caterpillarfordonet. Söktid: 3 min 15 sek.
Behållarsöket. Målarburkar, byttor, kannor, brödlådor, väskor och annat. 2 min söktid.
Utomhussöket. Två vallabodar plus ”altanen” och väggen där emellan. Söktid: 2 min.

Interiörbilder av vallabodarna.
Inomhussöket. Omklädningsrum plus duschrum. Söktid 3 min.
Duschrum som hörde till inomhussök.

Vi delades in i två grupper och min grupp började med fordonssök och behållarsök. Min taktik på fordonssöket var att springa förbi personbilen och börja med Caterpillarfordonet. Detta eftersom vi fått en del felpoäng för tassar på fordon på vår senaste tävling (första gången – aldrig haft det problemet förut) och ville ”spara” ev tass-fel-poäng till slutet. Vi började vid skopan och backade runt på ena sidan. Jag såg att Hagel reagerade tvärt över något men han släppte det. Vi hade vind från baken av fordonet och jag lät honom nosa igenom den delen noga ifall det han reagerat på kom därifrån. Inget fynd. Vi jobbade vidare med andra sidan, kom fram till skopan och DÄR på ena kanten blev det en tydlig markering. Rätt! Puh! Hur skulle jag prioritera nu? I vanliga fall tar jag helst bara ett fordon ett varv. Men jag hade ju sett något intressant på ena långsidan. Jag bestämde att vi tar Caterpillarfordonet ett varv till innan vi tar personbilen. Men ingen träff nu heller. Så över på personbilen. Lite intresse i ena bakdäcket men det var det däck som var närmast gömman på skopan så troligen var det bara den doften som fastnade mot däcket. Sedan var tiden slut. Den andra gömman satt på själva bandvagnsbandet, i midjehöjd, på Caterpillarfordonet. På den sida där jag hade noterat lite intresse. Tusan också. Redan nu var diplomet borta.

Nåja, bara att slappna av då och briljera på behållarsöket tänkte jag. Min taktik var att börja från vänster, sedan ta behållarna i ytterkant och jobba mig inåt. Gick hyfsat. Snart fick vi intresse i en kopparkanna. Markering. Rätt. Skönt. En till. Men det var flera som var halvintressanta. Och på resväskan luktade Hagel jättemycket och krafsade till slut. Den måste det vara! Markering. Fel. What? Istället var doften i en av målarburkarna längst ut åt höger. Vi hade kollat in dem snabbt ett par gånger men Hagel hade inte fått in någon doft. Men varför blev han så till sig över resväskan då? ”Har ni någon annan doft där i?” frågade jag men fick intrycket att så inte var fallet. Jag menar – om de lagt i någon störningsdoft som han reagerade på borde det vara bra att veta så vi kan träna på det. Eller om det bara var slembobbor – det kan han ju också gå igång på. Nåväl, ibland blir det bara knas.

Nästa sök var utomhussöket med vallabodarna. Hade jag haft full pott sedan tidigare sökområden hade jag blivit ganska stressad, och irriterad, över den korta söktiden: 2 minuter! Nu kunde jag stå och skratta åt alltsammans.

– Det blir som när man tävlade klass 1, bara kasta sig in i varje vallabod och se om hunden fångar upp någon doft, kommenterade jag.

Det var väl den taktik jag hade. Jag vet att jag och Hagel kan vara snabba när det behövs. Jag kunde ta det här söket som en kul utmaning, särskilt eftersom vi inte längre hade någon diplomchans. Så vi stod vi startlinjen och scannade. Hagel fick välja vilken bod vi skulle kolla först. Han valde höger. Det visade sig vara synd. Det gäller ju att ha tur i den här leken också. Vi kollade höger bod ett tag. Han verkade intresserad uppåt så han fick hoppa upp på båda bänkarna där inne. Men inget napp. ”30 sekunder kvar” hojtade tidtagaren. Men vad i h-vete? Hur kan tiden gå så snabbt? Vi kastade oss ut, kollade snabbt ”mellanområdet” och sedan in i den andra boden.  Där var det intressant på ena bänken. Markering. Rätt. Yes. Då ska vi bara hitta en till på cirka 10-15 sekunder. Det gick ju inte. Suck. Herregud. Den andra gömman var också i den vänstra boden. Ner mot golvet någonstans.

Nästa sök var inomhussöket. Ett stort omklädningsrum. Med rymligt duschrum med bastudörr och annat. 3 minuter. Tajt. Men inte omöjligt förstås. Man fick köra lös hund om man ville. Jag hade inget att förlora och tänkte att det kan vara bra träning att göra det även på tävling. Det gick ganska bra. Det är faktiskt skönt att inte hålla på och rådda med kopplet utan bara läsa hund. Vi hittade en gömma under bastudörren. Men den andra var knepig. Vi hade intresse inne i hörnan, bland kläderna på bänken, bakom träningscykeln. Men inte klockrent. Vi fortsatte runt. ”30 sekunder kvar” Nu igen? Hur många gånger har vi inte hört det idag? Bråttom igen då. Kollade cykeln lite snabbt. Ingen träff. Kollade kläderna i hörnan, Hagel verkade inte övertygad, men intresserad. Det fick duga. ”Markering” Fel. Jaha. Doften satt högt upp på träningscykeln, under displayen.

Lärdomar? Tja, det vette sjutton faktiskt. Vet inte om jag kan dra någon konkret lärdom av det här – alltså så att jag vet vad vi ska träna mer på. Just nu tänker jag att det handlar mycket om tur och otur också. Otur att ta ”fel” vallabod först när det bara är två minuters söktid. Otur att hunden sökte lågt på just den meter där det var hög gömma. Otur att inte få in doften fastän vi passerade rätt ställen. Visst: Ingemar Stenmark sa ju de kloka orden ”Ju mer jag tränar desto mer tur har jag”. Det är ju så. Vi HAR tränat riktigt bra. Men ibland har man otur ändå.

Jag grunnar på den här ökade trenden med korta söktider på klass 2 tävlingar, som jag tycker mig ana utifrån de senaste tävlingarna som jag deltagit på. Vad ger det för följder? Ingen fick diplom i söndags. Jag har varit på flera klass 2-tävlingar där ingen fått diplom. Nose Work ska vara för alla sägs det. Men med extremt korta söktider blir det inte för alla. Jag tycker att det redan finns nog med utmaningar som det är i klass 2. Det är TVÅ gömmor som ska hittas på varje område. Det kan ta tid att utreda en doftbild och hitta den korrekta platsen. Gömmorna kan vara höga och oåtkomliga. Det är större sökområden. Det är störningsdofter. Det är totalt ofta 8 gömmor som ska hittas för att få diplom. Det är inte lätt. Ska det dessutom måsta vara sådan tidspanik?

När man ska särskilja ekipage på en resultatlista är det antal funna gömmor som är viktigast. På andra plats kommer eventuella felpoäng. Först på tredje plats är tiden avgörande. Men när domarna sätter extremt korta söktider blir det ju tiden, och turen, som blir avgörande. Det blir en tidshysterisk sport. Inte en sport som främjar sökarbetet.

Jag kan förstå att domarna, och arrangören, vill ha en kortare arbetsdag på en söndag. Jag har själv hört, på tidigare tävlingar, hur domare/arrangörer resonerat. Men att sätta korta söktider är enligt mig inte rätt väg att gå för att korta arbetsdagen. Minska antalet tävlande istället och låt dessa få en ärlig chans att göra ett bra sökarbete utan hysteri.

Någon som läser detta kanske protesterar och menar att om en hund inte ”är på jobbet” så tar det ju 3-4 minuter innan söktiden är slut, vilket gör att det tar onödig tid. Men låt i så fall domarna bryta söket när hundarna uppenbart har kroknat, söker annat eller bara går runt och frågar sin förare om hjälp. Det får ju domarna göra redan nu.

Någon sitter troligen på sin kammare nu och tänker att jag bara är bitter och dålig förlorare nu när det gick dåligt. Visst är det trist när tävlingar går åt fanders. Men jag menar att det handlar inte om det. Jag och Hagel är i regel snabba. Särskilt när vi också har lite tur 😉 Så vi skulle kunna gynnas av dessa korta söktider. På lång sikt i alla fall. Men det finns många som inte alls skulle gynnas. Och jag vill inte se en utveckling av sporten där det bara är turbohundar i klass 2. Vad behövs det då för att klara klass 3?

Avslutningsvis vill jag tacka Nosjakten Sundsvall för ett bra och trevligt arrangemang. Domarna likaså. Ni gjorde det bra och gav trevlig, konstruktiv feedback. Det jag framfört ovan är alltså inte en sågning av arrangemanget. INTE ALLS. Utan en notering om en trend som jag tycker mig se. Vad jag tycker om det. Om nu det stämmer?

Det jag tycker är ju inte facit. Du kanske har helt andra erfarenheter än vad jag har? Du kanske har tävlat klass 2 med söktider som varit helt okej? Du kanske tycker att det bara är en rolig utmaning om det blir korta söktider? Du kanske tycker att klass 2 är på tok för lätt så att det måste vara korta söktider för att kunna sålla ”agnarna från vetet”? Berätta!! Kommentera i detta inlägg eller i FB-inlägget. Jag vill gärna bredda min bild.

/mvh Susanne

Är du en sån som har påse i väskan?

Skyddar du din belöningsväska genom att ha en plastpåse i den? Eller gör din hundträningskompis på det här viset? Då bara MÅSTE ni kolla in min film. Jag har en längre tid funderat på VARFÖR man håller på så, och kommit på en bra liknelse. =)

Varje fredag lägger jag upp en ny film på Youtube. Filmerna handlar oftast om olika träningstips, problemlösningar och liknande. Hoppas att du vill haka på och prenumerera! =)

Josefine och Aska fick läxa i kloklippning

Nu ska du få läsa om när Josefine Lohman lyckades ändra sin egen och sin jämthund Askas tänk kring kloklippningen. Det hade börjat bli problem, Aska kämpade emot och fick mer och mer panik varje gång. Och Josefine började oroa sig allt mer för varje gång.
Passande nog handlade nästa träff på min valpkurs bland annat om kloklippning. Deltagarna fick tips och råd och övade praktiskt. Josefine tog till sig tipset om att klippa en klo per dag, det är en bra modell för både rädda hundar och även förare som tycker att det är läskigt. Det ska inte bli ett utdraget scenario, utan göras lite snabbt och rappt, så hunden inte hinner gruva sig så mycket. Här kan du läsa mina nio tips för en lyckad kloklippning. Josefine fick i läxa att klippa en klo per dag, och varje gång ge en STOR smaskig belöning, fram till nästa träff en vecka senare.
Här kommer Josefines berättelse:
”Varje morgon skulle en klo klippas och sen skulle Aska få något supergott att äta, hur svårt kan det vara?
Morgon ett, med en liten klump i magen och en fruktansvärd oro för att råka klippa i pulpan första morgonen och förstöra allt så skar jag lite leverpastej i små bitar och visade Aska vad jag hade. La det sedan på golvet i köket och ställde Aska mellan mina ben mot diskbänken så hon inte skulle kunna backa, med klotången redo så var det bara det sista kvar. Snabbt nu, tassen upp, klipp och sen godis. Tog i tassen och i samma sekund började jag undra om min hund trodde hon var en ål. Efter två eller tre försök lyckades jag ta upp tassen och klippa en liten liten bit av klon så jag kunde släppa Aska och hon fick sitt godis.
Morgon två, samma process som dagen innan men jag hade en lite bättre känsla då jag faktiskt lyckats dagen innan. Men Aska hade inte en bättre känsla då hon återigen trodde hon var en ål … en skrikande ål till och med. Men det gick, ett snabbt klipp och Aska fick smaska i sig leverpastejen.
Morgon tre, stiger upp med en känsla av att min hund kommer hata mig innan veckan är över. Men vi gjorde samma som dag ett och dag två. När jag tar tag i tassen är det som att nån har bytt ut den där ålen till en sengångare som inte alls bryr sig om att jag ska klippa lite, tog lite lång tid på mig så hon hann rycka till lite men jag klippte utan problem och nu en vecka efter är det inga problem att klippa, klipper bara en klo varje morgon än så länge men snart ska vi nog prova två klor.

Nu tycker jag det är dagens höjdpunkt då det har blivit mer som ett samarbete mellan mig och Aska och hon nästan frivilligt lyfter upp tassen då jag ska klippa för att hon vet att godsaker väntar.”

Hälsningar Josefine

Det var minsann några som gick på aprilskämtet

Igår skickade jag ut aprils nyhetsbrev. Eftersom det var den 1 april kunde jag inte låta bli att hitta på ett aprilskämt. Det var faktiskt några som gick på det och var mycket upprörda över den nya bestämmelsen. =) Just nu är det också EN plats kvar på valpkursen. Blygerträffen är fullbokad. Men några statister till behövs. / Susanne

Jag måste börja med att skriva av mig. Jag är alldeles rasande. Skellefteå kommun har bestämt att inga hundar får vistas i centrala Skellefteå. Det kommer att införas nu i mitten av april. Detta med hänsyn till alla allergiska och hundrädda. Tydligen har det kommit in ett par medborgarförslag där några Skelleftebor framfört sina åsikter och berättat hur svår allergi de får om de möter en hund på gågatan. En person har berättat hur fruktansvärt rädd hon blir, eftersom hon har många skrämmande erfarenheter med sig från tidigare.

Visst lider jag med allergiker och hundrädda, men snälla nån – hur stor hänsyn ska vi hundägare måsta ta? Vi är ju som pestsmittade som helst bara ska gömmas undan.

Det blir ju väldigt svårt att fortsätta med den sociala träningen som jag och Skott verkligen behöver. Att gå och fika på det trevliga hundvänliga kaféet Espresso House är ju bara att glömma nu. Även de som jobbar på kaféet tycker det är dumt.

– Vi tycker inte alls om den nya bestämmelsen. Vi ser våra hundägar-kunder som väldigt viktiga. De förhöjer stämningen på vårt kafé med doften av Frolic och fyllda bajspåsar som ännu inte blivit kastade i en soptunna, berättar platschefen Thea Latte.

Nä, det här tänker jag inte ställa upp på. Jag tänker skriva en protestlista. Hänger du på?

Apropå social träning så kommer nu en nyhet. Jag har ju tidigare arrangerat hundmötesträffar några gånger, med syfte att hundägare och hundar ska få träna på att kunna passera andra ekipage utan att hunden lever rövare.

Nu är det dags att hundar som är rädda/skeptiska för människor ska få en chans att träna på ett bra sätt. Jag har ju till exempel tränat Skott och försökt att styra upp folk på egen hand när jag gått på stan. Men det har gått sådär. När jag ger den mötande en hundgodis och ber honom eller henne ge den till min hund så ska personen ofta envisas med att säga sitt, eller nåt annat först. Och om min hund hoppar upp lite så gormar personen NEJ, som den här hunden definitivt inte behöver. Kort sagt, kunskapen och känslan kring hund är ofta bristfällig där ute. Så därför tänker jag så här:

Onsdag den 18 april kl 18-19 ordnar jag en människo-möten-träff i min lokal i Bureå. Du som har en hund som är rädd eller skeptisk för människor är välkommen att anmäla dig. Det finns 10 platser. (Dessa är nu fullbokade med några reserver). Jag vill öronmärka platserna för hundar som verkligen behöver träna och få många erfarenheter av trevligt folk. Så du som mest bara vill ”socialträna” får vänta på ett annat tillfälle.

Hur ska vi få folket att uppföra oss som vi vill? Jo, jag hoppas att du som är beredd att hjälpa till, som kan ta order utan att ifrågasätta, du som vill mata hundar med godsaker, eller kasta till dem, eller bara ignorera – anmäler ditt intresse. Jag önskar få 8–15 ”statister” som går runt och gör exakt som hundägaren säger. Gärna både män och kvinnor, även barn. Det är alltså hundägaren som själv styr helt och hållet vad som ska hända med hunden och dessa statister. Vi kommer att ha tydliga kommandon som hundägaren ger statisten:

  • Ge godis: betyder sträck fram en godis till min hund och låt den ta den.
  • Kasta: betyder träng dig inte på utan kasta godisen på avstånd så min hund kan ta den.
  • Hälsa: betyder kom fram och ta i hand, småprata och belöna min hund.
  • Vänd: betyder att det här blev trångt och för jobbigt, du får vända om och gå någon annanstans.
  • Passiv: betyder stå bara stilla och möt inte min hunds blick så sköter jag som förare allt belönande och sånt.

Som tack får dessa statister välja mellan en liten present med hundgodis/hundtugg eller att träna med sina egna hundar i lokalen samma kväll mellan kl 19–20. Statisternas hundar får i så fall sitta i bilarna medan vi tränar människomöten.

Det kostar 200 kronor per ekipage som vill vara med och träna. Du anmäler dig genom att svara på detta mejl. Berätta vilken hund du vill ta med. Likaså hoppas jag att du som vill vara min hjälte och ställa upp som statist hör av dig snarast.

Torsdag den 26 april kl 18–20 startar jag en ny valpkurs. (I skrivande stund finns det EN plats kvar) Den är på fem träffar. Alla träffar är mellan kl 18–20. Det är först två torsdagar i rad, den 26/4 och 3/5. Sedan uppehåll 10/5, nästa träff blir torsdag 17/5, sedan torsdag 24/5 och så sista träffen blir på en ONSDAG den 30/5.

Under kursen tränar vi allmänlydnad som hundmöten, inkallning, kontakt, sitt/ligg stanna kvar, gå fot och gå promenader utan att dra i kopplet. Det blir även rallylydnad, som är en tävlingsform som baseras på allmänlydnad, samt nosövningar, miljöträning/ramboträning plus att deltagarna får prova på den nya sporten Nose Work. Instruktör är jag: Susanne Lindberg.

Kursen kostar 1800 kronor, det finns åtta platser och du får plats i den ordning som du anmäler dig.  Anmäl dig enklast genom att svara på detta mejl. Glöm inte ange med vilken hund du vill delta, berätta ras, ålder och namn. Hela familjen får hänga med på träffarna, men en i taget tränar valpen. Valpen ska ha fått sin tremånadersspruta för att delta.

Avslutningsvis vill jag berätta om min nya satsning. Sedan länge har jag skrivit tipsartiklar som jag oftast lägger ut på fredagar. Nu vill jag göra dessa inlägg i mer filmatiserad form och lägga ut i min Youtubekanal. Jag tänker köra så i ett år och sedan utvärdera. Hoppas att du vill hänga med genom att prenumerera på dessa inlägg. Här klickar du för att komma till min Youtubekanal. Tryck på prenumerationsknappen så har du full koll på vad som händer. Om det strular med länken kan du söka på Rackarungarnas Hundskola i sökfältet på Youtube.

Här kan du se en film jag totade ihop efter Rambopasset på min senaste valpkurs:

Här kan du se en film där jag äntligen har kommit på världens bästa argument för att träna Nose Work med godis eller leksak intill doften:

Jag har lite drygt 100 prenumeranter idag. Inom ett år vill jag ha fått 1 000 prenumeranter. Tror du att jag lyckas? Det gäller att göra intressanta filmer med bra tips och innehåll. Gärna med glimten i ögat. Nu på fredag, den 6 april, lägger jag ut ett inlägg där jag retas lite med vissa typer av hundägare. Inget illa ment, bara en liten rolig detalj som jag har lagt märke till! =)

Ha det gott så länge så syns vi framöver!

/mvh Susanne

Fotnot: Allt i detta nyhetsbrev är sant. Utom möjligen det första stycket om hundförbudet i centrala Skellefteå. April, april! =)

Vilket bra argument för att lägga godis intill doften

Som Nose Work-instruktör har jag märkt att det finns hundägare och även instruktörer som inte riktigt tror på metoden att lägga godis eller leksak intill doften när man introducerar en ny hund i Nose Work. Många tror att det gör att hunden bara kommer att söka efter godis eller leksak. Jag förklarar gång på gång att så inte är fallet, doften blir istället mer värdefull, hunden lär sig söka sig ända in till doften utan att fuska och det finns en rad fler fördelar. Om det verkligen var så att hunden bara söker efter godis om man tränar på detta sätt, hur sjutton skulle jag då ha kunnat ta ett diplom i klass två med min vorsteh Hagel? =)

Nåväl, jag har nu äntligen kommit på det BÄSTA argumentet. Nu hoppas jag verkligen att jag lyckas övertyga alla skeptiker =) Kolla in min film. Och klicka sedan gärna på prenumerationsknappen.

Sedan länge har jag skrivit tipsartiklar som jag oftast lägger ut på fredagar. Nu vill jag göra dessa inlägg i mer filmatiserad form och lägga ut i min Youtubekanal. Jag tänker köra så i ett år och sedan utvärdera. Hoppas att du vill hänga med genom att prenumerera på dessa inlägg. Här klickar du för att komma till min Youtubekanal. Tryck på prenumerationsknappen så har du full koll på vad som händer.

Om det strular med länken kan du söka på Rackarungarnas Hundskola i sökfältet på Youtube. Jag har lite drygt 100 prenumeranter idag. Inom ett år vill jag ha fått 1 000 prenumeranter. Tror du att jag lyckas? Det gäller att göra intressanta filmer med bra tips och innehåll. Gärna med glimten i ögat. Nu på fredag, den 6 april, lägger jag ut ett inlägg där jag retas lite med vissa typer av hundägare. Inget illa ment, bara en liten rolig detalj som jag har lagt märke till! =)

/mvh Susanne

 

Pepsi behövde träna – så Ulrika ordnade egna hundmötesträffar

I samband med att jag ordnade hundmötesträffen i februari så kommenterade Ulrika Wallin från Sundsvall ett av inläggen. Hon ville så gärna träna hundmöten, men beklagade att det inte fanns några sådana träffar i Sundsvall. Jag taggade då några hundägare i Sundsvall som jag känner, ifall de ville ordna något. Men intresset verkade inte så stort. Så jag peppade Ulrika att ta tag i det själv. Det blir faktiskt ofta bäst då. Och dessutom får man forma det som man själv vill ha det! =)

Efter viss tvekan satte hon igång. Ett par dagar senare skickade hon ett meddelande:

”Helloj!
Nu har jag fixat en Hundmötesgrupp och vi är redan många medlemmar👍
Tänkte höra om jag får kopiera dina tips och steg och lägga in så alla får läsa.
Jag är ju inte precis nån som kan lära ut själv och jag vill att det blir så seriöst som möjligt.
Vore jättesnällt!😃

Så glad jag blev. Självklart får hon länka/visa mina tips. Om du undrar vad det är för tips så hittar du dem här. Så roligt att även hundägarna i Sundsvall får chansen att träna hundmöten under ordnade former. Om du bor i Sundsvall eller trakterna däromkring ska du leta efter en grupp på FB som heter Hundmötesgrupp Sundsvall.

Själv ska Ulrika träna med sin blandras Pepsi, han är maltezer/bichon frisé och lite coton de tuléar. Det är han du ser på bilden överst i inlägget. Fotot har Ulrikas dotter tagit: Josephine Wallin.

Nu hoppas jag att du som bor i ett samhälle eller på en ort där det inte ordnas några hundmötesträffar tar tag i detta. Eller kanske du vill ordna fler träffar än vad jag hinner ordna i Skellefteå? Det är inte så svårt:

  • Välj en dag och en tid.
  • Välj en bra samlingsplats med gott parkeringar.
  • Välj en passande slinga där hundägarna ska gå. Cirka en km är bra om det kommer 10-20 ekipage. Efter att jag fick ”chockartade” 80 ekipage på en hundmötesträff har jag hittat en slinga som är tre km. Kanske ska du snitsla upp slingan så ingen går fel? Och ta en skärmdump av en karta i datorn och skicka med i informationen?
  • Lägg ut info på FB. Be folk dela. I informationen kan du skicka med mina, eller andra bra, tips kring hundmöten. Skriv också att hundarna får stanna kvar i bilarna medan ni styr upp i vilken ordning ni ska gå. Påminn om bajspåsar och extremt populärt godis eller favoritleksaken.
  • När ni samlas: hälsa alla välkomna. Dela upp gänget i två grupper. Ena gänget går åt ena hållet på slingan, med cirka 50 meter mellan varje ekipage.  Andra gänget går åt det andra hållet, med cirka 50 meter mellan varje ekipage. Alla hundägarna tar inte ut sina hundar på en gång, utan helst en i taget så det inte blir så stojigt innan avgång utan att det känns mer naturligt med hundmötena när ni senare börjar mötas.

Är du fortfarande tveksam? Varför ska jag … kanske du tänker. Jamen vem sjutton gör det annars? Vill du träna eller inte? Kom igen nu! Om du ordnar det så får du ju bestämma dag, tid och plats. Helt perfekt, eller hur? =)

/mvh Susanne

Träna hundmöten på lunchen

Nu är det dags för ett nytt gratis träningspass i hundmöten. Vi träffas på tisdag den 27 mars kl 11.30 på Coop Bygg-parkeringen i Skellefteå. Du som tar bilen dit – låt hunden vara kvar i bilen medan vi snackar ihop oss om turordningen. Jag kommer att dela in er i två grupper, så får ni sedan vandra i väg i olika riktningar för att sedan börja mötas när ni gått ungefär halva sträckan.

Syftet med träningspasset är att du får träna på att möta andra hundar på promenaden, utan att hunden ska leva rövare. Visst kommer vissa hundar att leva rövare ändå, men kolla in steg-för-steg-tipsen som jag skrivit i ett tidigare inlägg och börja träna på fot redan nu så har du kommit en liten bit innan tisdag.

  • Ta med dig massor av extremt gott godis, har du inte testat korv/köttbullar/skinkosttub eller så tidigare så prova att växla upp med det.
  • Ta med bajspåsar.
  • Ta på ice-bugs/broddar om det är halkigt.
  • Ta med en beslutsam och positiv hundtränar-attityd =)

Ha det gott så länge så syns vi då!

/mvh Susanne