Här hittar du alla mina hundböcker

Här hittar du alla hundböcker som jag har skrivit. För att det ska bli tydligt har jag angett pris för varje bok, samt vad den spårbara frakten kommer att kosta. Naturligtvis kan du beställa exempelvis två böcker och få dem i samma paket och spara en fraktkostnad. Och naturligtvis får du ett bättre pris per bok om du vill beställa exempelvis tio böcker eller fler. Hör av dig så snackar vi ihop oss. Mejla rackarungarnashundskola@outlook.com.

”Så hamnar du på pallen i Nose Work”. Gavs ut i juni 2016 av Kyon förlag. Den här boken är som en uppföljare på ”Nose Work – det bästa du kan göra med din hund”. Nu får du lära dig en massa smarta tips och knep inför tävling. Jag har intervjuat tre duktiga tävlande, samt inflikat en del tips själv, plus att jag har intervjuat tre duktiga Nose Work-domare. Allt detta har summerats på ett lättfattligt och inspirerande sätt i boken. Du får veta hur du inte ska göra, och hur du borde göra – beroende på vad du har för hund. Du får se flera bilder och illustrationer som berättar om olika tävlingssituationer. Vill du läsa mer om boken och se några sidor ur den kan du klicka här.

Kostar: 229 kronor (Med spårbar frakt på 53 kronor blir det totalt 282 kronor)

Köp den av mig direkt eller skicka ett mejl till rackarungarnashundskola@outlook.com med din bostadsadress och ditt mobilnummer så jag vet var jag ska skicka aviseringen. Jag vill även veta om du vill betala till plusgiro 714209-4, swisha till 123 514 8218 eller ha en faktura.

”Nose Work – det bästa du kan göra med din hund”. Gavs ut i december 2016 av Kyon förlag. Den boken har jag skrivit tillsammans med de duktiga Nose Work-domarna Adam Hübinette och Martin Johnson. Den här boken lär dig Nose Work från grunden. Du får veta hur allt började i USA och hur sporten kom till Sverige. Du får veta exakt hur du börjar träna in eukalyptusdoften med din hund, vilka övningar som passar och hur du sedan gör det allt mer avancerat. Boken går igenom olika problem som du kan stöta på. Utöver det får du veta allt om doftprov, hur det går till att tävla, vilka klasser som finns och i slutet hittar du ett komplett regelkompendium. Vill du se när jag bläddrar i den kan du klicka här. Här kan du läsa flera recensioner om boken.

Kostar: 229 kronor (Med spårbar frakt på 53 kronor blir det totalt 282 kronor)

Köp den av mig direkt eller skicka ett mejl till rackarungarnashundskola@outlook.com med din bostadsadress och ditt mobilnummer så jag vet var jag ska skicka aviseringen. Jag vill även veta om du vill betala till plusgiro 714209-4, swisha till 123 514 8218 eller ha en faktura.

”De 10 viktigaste sakerna din hund bör lära sig”. Gavs ut i september 2016 av Klickerförlaget. Den här boken passar perfekt för dig som vill ha en bok som går pang på rödbetan och ger konkreta förslag på hur du löser vanliga vardagsproblem med din hund. Det handlar exempelvis om hundmöten, inkallning, när hunden drar i kopplet på promenader samt kloklippning. Det handlar även om hur du på olika sätt ger din hund ett roligare hundliv genom miljöträning, nosarbete och spår.

Kostar: 195 kronor (här blir frakten 59 kronor för att vara samma som hos Klickerförlaget. Totalt blir det 245 kronor)

Du kan beställa den via Klickerförlagets sida. Där kan du också läsa recensioner. Du kan också skicka ett mejl till rackarungarnashundskola@outlook.com så kan jag skicka boken. Skriv ned din bostadsadress och ditt mobilnummer så jag vet var jag ska skicka aviseringen. Jag vill även veta om du vill betala till plusgiro 714209-4, swisha till 123 514 8218 eller ha en faktura.

”Hundspannsliv”. Gavs ut december 2012 av GML förlag. Det är en bok där du får komma in ”bakom kulisserna” hos hundspannsföretaget Rascal Huskies. Tillsammans med min sambo Fredrik Landström drev jag detta företag i cirka tio års tid. Det var en underbar tid på många sätt. Underbara hundar med en enorm arbetsmoral. Underbara gäster som vi fick äran att träffa. Men under våren 2017 avslutade vi hundspannsverksamheten. Då hade vi under några år försökt ”trolla med knäna” när det gäller att få mer snö så att vi klarar av att genomföra våra hundspannsturer på ett säkert sätt. Till slut tappade vi farten och beslutade oss för att sälja de flesta av våra slädhundar till ställen med säkrare tillgång på snö. Där lever de numera ett bra hundspannsliv där de får springa, jobba och känna sig duktiga.

Kostar: 150 kronor hos mig (med spårbar frakt på 53 kronor blir det totalt 203 kronor)

Jag har några exemplar kvar hemma som du kan köpa. Du kan också skicka ett mejl till rackarungarnashundskola@outlook.com med din bostadsadress och ditt mobilnummer så jag vet var jag ska skicka boken och aviseringen. Jag vill även veta om du vill betala till plusgiro 714209-4, swisha till 123 514 8218 eller ha en faktura. Boken går även att beställa via boksajter som Adlibris och Bokus. Där finns även mina andra böcker.

Se till att ha rätt vind på nybörjarspåren

Det viktigaste att tänka på när du ska börja lägga spår åt din hund är vinden. Är vinden fel riskerar hunden att lära sig ett spårbeteende som inte alls kommer att löna sig i längden.

Du ska se till att det är medvind på de första spåren. Vinden ska blåsa dig i nacken. Inte i ansiktet.

Om du och hunden har motvind på spåret kommer hunden sannolikt att gå med hög nos och bara vinda in spåret. Det blir sök istället för spår. Det må vara om det händer någon enstaka gång men om hunden flera gånger lyckas lösa sina första spår på det här viset kommer den att tycka att det att ett skitbra sätt att lösa uppgiften. Den lär sig att fuska. Det kommer att fungera så länge spåren är raka såsom man gör i början. Men när spåret sedan börjar läggas i vinklar hit och dit så kommer den hund som har lärt sig att fuska inte att klara uppgiften längre. För att kunna följa ett spår gäller det att verkligen nosa på fotavtrycken nere i marken. Och om du ser till att det är medvind på hundens första spår så kommer hunden att ”tvingas” sätta ned nosen i backen för att få upp vittringen.

Jag har sett hundar som har lärt sig att fuska på spåret. Där föraren inte har tänkt på i vilken vind som spåret presenterades första gångerna för hunden. Dessa hundar spårar ofta med en slarvig stil där de kastar fram och åter över spåret. De tvärkollar ibland att de är på rätt väg och sedan dundrar de vidare. Och hux flux blir det en vinkel på spåret och ”fuskhunden” kan sällan reda ut det.

Hur löser du det? Det blir att backa i träningen, se till att verkligen ha stark medvind på spåret och lägga godisar här och var under dina fötter medan du går. Det gör att det blir mer värdefullt för hunden att verkligen stoppa ned nosen i blåbärsriset och lukta. Du kan börja med några riktigt goda godisar som korv eller köttbullar. Sedan när hunden blivit bättre kan du börja lägga torrfoder eller liknande längs spåret. Det gör att hunden får hjälp att förstå var det är värdefullt att hålla sig, men den behöver inte stanna upp hela tiden för att smaska på godisarna. Torrfoder är sällan värd den uppoffringen liksom =)

En sak till: Se till att gå cirka 80-100 meter på de första spåren. Gärna med godis här och var längs sträckan, och med en kul leksak eller en plastlåda med extra många godisar på slutet. Många lägger för korta spår – typ 15-30 meter vilket gör att hunden många gånger bara hinner uppleva förvirrningsfasen. Med lite längre spår på 80-100 meter hinner hunden inse att om den följer dessa fotspår så leder det till godsaker, upprepade gånger. Chansen ökar att den hinner komma till slutsatsen att spår leder till något värt. Vilket gör att den faktiskt lärt sig något och fått positiva erfarenheter som gör att den är ännu mer peppad nästa gång.

Här kan du läsa ännu mer tips om spårning, från en artikel som jag la upp tidigare. Du får veta mer om liggtider, föremål i spåret och annat som du behöver ha koll på. Och se några filmer =)

Hur har de första spåren gått för dig och din hund? Vilka spår brukar du lägga? På vilka sätt brukar du utmana den? Kommentera gärna artikeln på FB eller direkt i inlägget.

/ Susanne

Jag fick ett bättre svar än väntat

Igår åkte jag och vorstehn Hagel till Norsjö för att debutera i nya lydnadsklass 2. Vi var inte riktigt genomtränade och klara. Men jag ville ändå åka iväg för att liksom göra ett ”studiebesök” och se hur det fungerade med de nya reglerna, så att jag kunde se vad vi främst behövde träna mer på.

Vi var tre i klassen. Jag och Hagel gick ut som startnummer tre. Vi började med fritt följ. En massa vändningar, språng marsch med helt om, långsam marsch, backa typ åtta steg och annat. Gick ändå hyfsat. Betyg 7,5.

Sedan var det ställande och sittande under marsch där vi går i formen av ett L. Vi fick betyg 7. Lite dubbelkommandon som behövdes.

Inkallande med ställande har vi tränat rätt lite. Själva stannandet har inte varit så snabbt. Men nu har jag börjat med ett annat tonfall när jag ropar in vilket gör att Hagel galopperar mer avvaktande. Han är beredd. Och kaboom så ställde han sig jättesnabbt nu på tävlingen! Och galopperade in snabbt till mig sen igen. Impad! Vi fick betyg 9.

Så var det sändande till rutan. Det här momentet är ju ett sådant som snabbt kan skita sig. Snabbt kan hunden missuppfatta och springa åt fel håll eller så blir det annat krångel. Jag gjorde vår startrutin. Man får ju inte rikta in hunden mot rutan. Så jag gjorde en liten grej före istället, som vi tränat på, med förhoppningen att det ska bli en startrutin så att Hagel vet att han ska spana efter rutan. Vi stod vända åt fel håll, jag kliade honom på bringan och viskade ”Rutan, var är rutan?” sedan vände vi om och skickade när tävlingsledaren sa till. Hagel sprang iväg i galopp men det syntes att han inte var helt säker var han skulle. Han sprang bredvid rutan, förbi och vände sedan tillbaka utan att komma in i rutan. Jag stoppade honom, pekade mot rutan och sa rutan. Och se på rackarn, då fattade han och gick in i rutan. Där sa jag ”stilla” och sedan ”ligg”. Puh! Sedan gick jag min runda och ropade in honom. Det blev lite slarv när han kom fot men ändå – han hade hittat till rutan! Yes. Vi fick betyg 7.

Så var det dags för apportering med dirigering. Det har gått skitbra på träning. Men vad jag insåg nu var att jag tränat med alldeles för korta avstånd. Nu låg apporterna på säkert det dubbla avståndet bakom Hagel än vad jag har tränat på. Så när jag sa ”Där” och pekade mot den vänstra apporten som skulle hämtas så tittade sig Hagel över axeln, såg ingen apport men däremot fick han syn på en liten platt konmarkör strax intill. Han tittade frågande på den och sedan på mig. Jag försökte vifta längre bort men Hagel fattade inte utan tog tveksamt konen i munnen och kom med den. Publiken fnissade. Jag med. Han såg för söt ut. Det är ju inte hans fel att matte klantat sig och lagt apporterna för nära på träning. Eller inte har tänkt på att träna med ”störande konmarkörer” på gräsmattan. Det var ju precis därför jag kom hit – för att få se hur det ser ut på riktigt liksom. Tävlingsledaren var snäll och lät oss göra rätt och riktigt och snart fick Hagel syn på den riktiga apporten och kom med den glad i hågen. Men det blev ju ändå betyg 0.

Efter det blev det vittringsprov. Gick fint även om det blev ett missförstånd vid avlämningen. Jag böjde mig fram för att ta apporten men kom på att tävlingsledaren ännu inte sagt ”ta föremålet”. Så då stannade jag till och väntade på det vilket gjorde att Hagel under tiden släppte apporten eftersom han trodde att jag skulle ta den. Så den blev 6,5 i betyg.

Så var det dags för fjärrdirigeringen. Den har strulat de sista dagarna. Hagel har börjat tveka på stå från ligg och jag har försökt stärka honom men vi har inte kommit ända fram. Nu blev det tvekande både till sitt och stå vilket gav en del extrakommandon. Men han rörde sig inte framåt. Det blev betyg 7. Jag vet vad vi behöver träna på.

Sista momentet var hopp apport med metallapport. Det är vi faktiskt riktigt bra på. Men nu fick jag veta vad vi behöver träna på – att det inte är lattjolajban direkt som jag har tagit apporten från hans mun. Utan att han ska sitta still en liiiten stund till efter avlämningen. Nu blev det lite lattjolajban efter avlämningen vilket gav betyg 9 istället för 10. Men skitsamma, det har vi tränat till nästa gång.

Avslutningsvis blev det platsliggning i två minuter. Vi förare sa ”ligg” till våra hundar en och en och gick sedan iväg ca 10 meter. Tävlingsledaren gick slalom mellan vovvarna och sedan fick vi återgå och ställa oss tre meter bakom hundarna. Efter det gick vi fram och fick sätta upp hundarna en och en. Gick skitbra! Puh!

Totalt fick vi ihop till ett andrapris vilket var ungefär som jag hade väntat mig. Men överlag gick momenten bättre än väntat. Känslan var bättre än väntad. Vi var med i matchen. Vi vann faktiskt klassen.

Det var kul att tävla. Det var en av de saker jag ville kolla av. Efter ett år i rallyvärlden ville jag se om vi orkade bli sådär strikta igen som det krävs för lydnadsklass. Och efter den här trevliga tävlingen i Norsjö, med trevlig domare, tävlingsledare och funktionärer, så känns det riktigt bra. Jag var rädd att utveckligen hade gått mot att det bara skulle vara ”malinois-fot” om du förstår vad jag menar. Alltså sådan där militärisk hyperfokuserad fot där hunden går med huvudet i en mysko vinkel med nosen pekande rakt upp i förarens armhåla. Men så illa var det inte. Inte i Norsjö i alla fall. Så jag och Hagel tränar vidare och planerar in nästa tävling. Du med hoppas jag? =)

/ Susanne

Världens finaste Nose Work-uppföljare

Du kan knappast gissa hur länge jag har velat berätta det här? Ja, jag har velat skrika ut det i flera månader. Nu äntligen är det dags!

Jag har skrivit en ny Nose Work-bok. Den har precis skickats på tryck. Det blir en uppföljare till den tidigare boken ”Nose Work – det bästa du kan göra med din hund” som jag skrev med domarna Adam Hübinette och Martin Johnson.

Den nya boken har fokus på tävling och har titeln ”Så hamnar du på pallen i Nose Work.” Jag har skrivit PRECIS en sådan bok som jag själv vill läsa.

Jag vill veta alla tricks och tips. Jag vill veta hur man planerar sitt sök. Jag vill veta hur man ska tänka. Och hur man inte ska tänka. Jag vill veta hur duktiga tävlande gör. Jag vill veta vilka misstag domarna ser. Och vilka tips de ger. Jag vill veta allt om hur man också blir bäst i de högre klasserna. Vad är skillnaden, vad är viktigt att tänka på då?

Så jag har intervjuat tre duktiga tävlande. Och jag har inte kunnat låta bli att inflika några egna lärdomar som jag hunnit göra. Dessutom har jag intervjuat tre duktiga domare – som verkligen vill väl och vill att vi alla ska bli vassare på tävling. Allt detta har jag samlat i en riktigt fin bok. Min gamla jobbarkompis Ann-Therese Tjärnlund har gjort ett kanonjobb med layouten. Och Martin Johnson på Kyon Förlag har nappat på att ge ut den.

Det känns så kul att äntligen få berätta. När jag satt och korrekturläste det sista häromveckan så insåg jag plötsligt att det här är faktiskt en RIKTIGT bra bok! =)

Den kommer från tryckeriet någon gång i början av juni. Bokrelease blir i samband med NW-tävlingen i Skellefteå 10-11 juni. Om du ska dit kan du köpa den då. Signerad om du vill =)

Ska du inte till Skelleftetävlingen kan du redan nu förboka ditt/dina exemplar så skickar jag dem så snart de kommer. Mejla rackarungarnashundskola@outlook.com, skriv din adress och ditt mobilnummer samt om du vill betala via swish 123 514 82 18, plusgiro 714209-4 eller ha en faktura. Vill du swisha så märker du sedan din betalning med ”Pallen” så vet jag vilken bok som avses. =)

Boken kostar 229 kronor plus frakt 53 kronor. Totalt blir det 282 kronor om du beställer en bok. Beställer du två böcker så klarar du dig på samma frakt på 53 kronor.

Boken är på sammanlagt 116 sidor med mjuka pärmar. Tjuvkika på några sidor här nedan:

Det gick ju rätt hyfsat idag

Idag har jag och min vorsteh Hagel tävlat i Nose Work. Det gick ganska skapligt måste jag säga. Obs underdrift! =)

Vi började med banvandring. Min grupp hade först behållarsök och sedan inomhussök. Jag lyckades hålla fokus på att fundera på hur jag skulle lägga upp söket. Inte det minsta funderade jag på var doften kunde tänkas vara gömd. Bra, eller hur?

Så här såg behållarsöket och inomhussöket ut:

Jag och Hagel gick ut som nummer fyra. Behållarsöket gick bra. Nu var jag faktiskt duktig på att inte släppa igång Hagel med dunder och bång redan vid startlinjen utan gick in någorlunda sansat och lät honom börja vid första lådan. Michael Hedman som dömde mig förra helgen skulle ha varit stolt över förbättringen – tror jag =)

Sedan var det dags för inomhussöket. Min plan var att börja på vänster sida, låta Hagel söka kanterna runt och sedan ta mitten i slutet. Hagel rusade förbi början men jag valde att inte stoppa upp honom utan han fick köra vidare. Troligen hade han fått doften i nosen redan. Och skulle han inte ha fått doften i nosen så kunde vi söka av början igen senare.

Ser du det lilla grå röret som sticker upp vid bortre väggen, till vänster om kaminen? Där var doften gömd. Hagel hittade den ganska snabbt, jag sa markering och fick bekräftelse på att det var rätt. Skönt. Två sök godkända. Vi var fortfarande aktuella för ett diplom – som var mitt stora mål.

Sedan blev det lunch och efter det banvandring för fordonssök och utomhussök. Dessa områden såg ut så här:

Fordonssöket bestod av bara en bil, men vinden blåste liksom in mot väggen bakom bilen så det kunde bli intressant. Vinden kunde även ställa till det på utomhussöket. Men nu gjorde jag inte samma miss som i Umeå utan SÅG hela utomhusområdet, jag såg skjulväggen, bordet med bänkarna, de två högarna med pallar, kantstenarna och allt annat. Vinden kom kraftigt från höger så jag planerade att börja på vänster sida, längs med skjulväggen, och sedan jobba mig runt. Ytterkanterna först och mitten sen.

Vi startade som nummer fem. Jag körde backametoden som vanligt på fordonssöket. Först vänstra långsidan, sedan baksidan och så stannade Hagel vid bakdäcket på högra sidan. Markering, sa jag och fick veta att det var rätt. Skönt!

Dags för utomhussöket. Vi hade 2,5 minut på oss. Jag instruerade tidtagaren att jag ville veta när det var en minut kvar och 30 sekunder kvar. Skulle det strula ville jag hinna styra upp det i tid och söka av en sak i taget.

Jag lät Hagel vinda in en stund, sedan körde vi igång längs skjulväggen. I bortre hörnet blev han intresserad. Redan? Jag var tvungen att gå några steg i sidled och ta en titt. Markering, sa jag och fick bekräftelse på att det var rätt. Häftigt!

Nu hade vi alltså säkrat ett till diplom. Så himla skönt. Jag kunde slappna av och gick bara och myste.

Vi som hamnade på pallen i totalen.

Så blev det till slut prisutdelning. Jisses vad jag fick springa fram! =) Vi vann utomhussöket, blev tvåa på inomhussöket och trea på fordonssöket. Vi fick utmärkelsen särskilt samspelt ekipage på alla sök utom behållarsöket. Sådant gör mig extra stolt. Och dessutom VANN vi hela tävlingen! Vilken grej! Totalt hade vi en tid på lite drygt 30 sekunder sammanlagt – på ALLA fyra sök! Så snabba har vi aldrig någonsin varit. Och det intressanta är att jag inte brydde mig ett dugg om tiden. Jag gick BARA in för att hitta doften. Det tänket lönar sig tydligen. För tidigare har jag varit en tidshysteriker som fokuserat på att få snabba tider, vilket lett till slarv och stress.

Jag och Hagel fick så mycket priser att jag fick be fyra personer att hjälpa mig att bära allt till bilen.

Så det är min plan för morgondagens tävling. Bara tänka strategi på banvandringen och BARA tänka på att hitta doften under söken. Så får vi se hur långt det räcker.

Stort tack till domare och funktionärer för en proffsig tävling med fokus på rätt attityd – ha roligt med din hund!

/ Susanne

Vad jag lärde mig från mina misstag

I helgen var jag och min dotter Lovisa på vår första officiella Nose Work-tävling i Umeå. Jag ska berätta vad som hände så du kan norpa alla tips och kanske slippa göra en del dumheter själv när du ska tävla.

Vi åkte dit redan på fredag eftermiddag. Bara det är ett smart drag, att inte kliva upp skittidigt på lördagsmorgonen och åka till tävlingsplatsen. Utan landa i den nya miljön, ta några promenader och känna lugnet.

På lördag var det så dags för samling och kontroll av viktiga papper som doftprovsdiplomet, vaccinations- och medlembevis. Jag och Lovisa hamnade i olika grupper. Min grupp började med behållarsök och utomhussök. Lovisa började med fordonssök och inomhussök. Vi hängde med domarna på varsin banvandring. Där gjorde jag första misstaget.

Delar av behållarsöket på lördag. Alla lådor syns inte.

På behållarsöket var lådorna upplagda i fyra smågrupper, samt fyra spridda kartonger på ett ställe och tre spridda kartonger på ett annat ställe. Det jag gjorde rätt var att jag bara planerade hur jag skulle gå för att se till att söka av alla kartonger. Jag tänkte INTE på i vilken låda doften sannolikt skulle gömmas.

Sedan tittade vi på utomhussöket, se film ovan. Ett knepigt område med en stor sten, två thujor, en lyktstolpe, en gärdsgård, en upp och ned-vänd balja på hjul. Lite trångt och smalt. Vad jag gjorde fel här var att jag glömde tänka strategi. Jag tänkte på var jag skulle ha gömt doften om jag vore domaren. Det syns till och med på filmen. Jag såg några spännande ställen runt och under stolpen, och funderade på om doften kunde vara på gärdsgården. FEL! Tänk inte så. Jag skulle BARA ha tänkt på hur jag skulle gå för att se till att min hund Hagel skulle söka av allt. Det skulle visa sig vara avgörande.

När det var vår tur att tävla gick behållarsöket bara fint. Lite lurigt var det dock att lådorna låg på ett trallgolv, en dansbana. Doften från rätt låda kunde sjunka mellan spjälorna och dunsa på en låda intill. Sådana gånger är det bra att avvakta en mikrosekund och se om hunden tvärändrar sig när den hittat doften. Låt den bestämma sig vilken låda som är rätt. Om du hinner liksom =)

Sedan var det dags för utomhussöket. Vi satte igång och Hagel drog bort mot stenen och stolpen. Mot de ”bra” gömmarställena alltså. Han visade en del intresse men kunde inte reda ut det. Han undersökte gärdsgården noggrant men släppte det. Sedan hamnade vi bakom en stor thuja som han nästan klättrade in i. ”Har de verkligen gömt doften inne i thujan? Det var lite coolt i så fall” funderade jag. Hagel vindade mycket uppåt så plötsligt blev jag lur på att de gömt doften högt på stolpen istället. Att vinden svepte med sig doften från stolpen och in i thujan. Men Hagel visade inget intresse för stolpen heller. Mystiskt.

Var kunde då doften vara? ”30 sekunder kvar” hojtade tidtagaren. ”Ingen panik nu”, tänkte jag. Var har du inte varit? Var har hunden haft mest intresse? Thujan. Så vi drog till stora thujan igen. Och tiden gick ut. Skit också. Vilken skitstart. Jag som så gärna ville ha diplom – alltså hitta alla fyra gömmorna på samma tävling. Men redan nu var den chansen förbi. Domaren bad mig stanna upp på ett ställe och vips så vindade Hagel in doften mot en stugvägg som var direkt till höger i området. Herregud! Där hade jag ju inte ens varit! Jag hade liksom aldrig sett stugväggen. Vilket jädra pucko. Och du vet varför jag missade hela stugväggen? Jo, för att jag spanade efter bra gömmarställen på banvandringen och inte tänkte på hur jag skulle få med mig hela området. Gissa om jag grämde mig. Men gissa om jag lärde mig något? Plus att jag MÅSTE tänka till bättre om Hagel siktar högt när han sniffar. Som när han var inne i thujan och härjade. Då vindade han ju upp doften från stugväggen, vinden kom direkt därifrån. Det borde jag ha fattat. Men det sket sig.

Strax därefter kom Lovisa och meddelade att hon också bara fått med sig en gömma av två. Vi får ju inte, och VILL inte, snacka så att man avslöjar för mycket om områden som den andra ännu inte sökt. Absolut roligast och bäst är att komma med rent sinne utan några aningar. Men vi vill ju ändå berätta om det gått bra eller dåligt. Lovisa berättade att fordonssöket gått bra men inomhussöket blev inte godkänt. Hennes cavalier Gizmo bedömdes ha markerat för långt ifrån gömman. Surt. Men så blir det ibland.

Vi deppade lite över att diplomchansen redan var borta. Men efter lunch hade vi peppat upp oss igen för de nya söken. Nu skulle vi byta område och nu kunde vi ju slappna av på ett annat sätt och se till att verkligen göra bra jobb med våra hundar.

Så här såg fordonssöket ut. Streckade linjen visar hur jag gick, och hade tänkt fortsätta gå om vi inte hade hittat doftkällan.

Vi inledde med banvandring igen. Nu hade jag bestämt mig: tänk BARA strategi – inte var doften kan vara gömd. Fordonssöket bestod av två parkbilar, sådana där som man åker runt på campingar med och fixar olika saker. De stod placerade på det sätt som du kan se i bilden ovan. Jag kollade vinden och planerade min strategi. Nu gjorde jag allt rätt.

Inomhussöket var i en campingstuga. Direkt till vänster en diskbänk, i mitten bord och stolar, en soffa mot bortre väggen och två våningssängar längs högra väggen. Bara att jag kan beskriva det så här vittnar om att jag tänkte strategi och inte gömmans placering. BRA!

Så när det var min och Hagels tur att söka följde jag min plan på fordonssöket och vi hittade gömman utan problem. Sedan gick vi till inomhussöket och jag lät honom stå och vinda in vid dörren. Han vindade åt vänster, mot diskbänken och jag lät honom undersöka det. Jag såg direkt att han hade vittringen där men den var svårt att lokalisera exakt, den var bakom en skåplucka. Hagel hade inte ro att bestämma sig redan nu utan ville trampa vidare. Han fick springa ett varv runt bordet sedan återkom han till doften och bestämde sig. ”Markering” sa jag och fick bekräftelse på att det var rätt. Så skönt! =) Vi fick mycket beröm av domaren för att Hagel vindade in doften så snabbt, att jag inte sa markering på en gång utan lät honom ta ärevarvet runt bordet och återkomma när han ”blåst ur nosen” som domaren uttryckte det.

Jag var rätt nöjd med dagen även om jag grämde mig för missen på utomhussöket. Men gjort är gjort, det enda man kan göra är att dra lärdom och bli bättre.

Det jag var nöjd med var att jag under hela dagen klarat mig från att vara ”tidshysteriker”. Det är en fälla som jag föll i från början. Att det var så viktigt att få snabba tider för att hamna på pallen. Men nu har jag lärt mig att inte tänka så. Diplomet är ju viktigast just nu. Att få diplom i Nose Work kan liknas vid att kvalificerat resultat i rallylydnad. Jag kan hamna sist och vara nöjd bara jag har fått mitt kvalificerade resultat. För efter tre kvalificerade resultat får man börja i nästa klass. Och efter tre diplom i Nose Work blir du uppflyttad till nästa klass.

Behållarsöket gick bra för Lovisa. Men även för henne blev gömman i stugväggen för knepig. Så vi lade den här dagen bakom oss och laddade för nästa istället.

På söndag var vi i samma grupp. Behållarsöket bestod av endast tolv lådor, uppställda som ett Y. Det såg enkelt ut. Fanns det någon hake? Inte tänka så nu. Bara fokusera på att alla lådor blir avsökta.

Behållarsöket på söndagen.

Utomhussöket var en minigolfbana, se filmen nedan. Hur sjutton skulle man tänka strategi här? Jag såg tegelstenarna och bestämde mig för att följa ytterkanterna på dem runt och sedan ta mittenområdet på slutet. Hagel skulle få vinda in och välja om vi skulle börja åt höger eller vänster.

Behållarsöket gick bra och snabbt. Skönt. Nu gällde det utomhussöket. Nu ville jag inte tabba mig igen. Vi hade tre minuter på oss. Jag bad tidtagaren ge en extra tidsangivelse på när det var en minut kvar. Hade vi inte hittat något då skulle jag backa runt och se till att söka av allt igen – var min plan.

Vi stod vid startlinjen, Hagel vindade in och vänster och jag släppte fram honom utan att ens ge ett kommando. Han visste var han skulle. Han drog uppför den lilla kullen på banan och stannade till vid rännan där bollen ska trilla ned. Jag såg att han hade doften till höger i rännan men jag ville inte förivra mig och ropa markering direkt. Hagel stannade till vid en en annan sorts doft som var intressant, typ en decimeter från det ställe som jag trodde var rätt. Jag avvaktade och sa ”nosa”. Då släppte han störningsdoften och återgick till den rätta doften till höger i rännan. ”Markering” sa jag och det var rätt! Så himla skönt. Vi var med i matchen nu. Fortfarande hade vi chans på diplom!

Strax därefter kom Lovisa ut från samma sökområden och var lika glad. Även Gizmo hade löst det snyggt och fint. Så roligt. Nu var det två glada brudar som gick för att äta lunch.

Lovisa och Gizmo.

Efter lunch var det banvandring för fordonssök och inomhussök. Fordonen stod nu bredvid varandra. Ena fordonet var en släpvagn. Det andra fordonet var samma som igår, den som hade haft doft på sig. Märkligt. En tävlande påpekade det men domaren sa bara att ”Ja, den är med igen”. Hmm. Vad skulle man dra för slutsats av det? Men jag stoppade mig där. Inga sådana funderingar om var doften är gömd. Bara tänka strategi. Så jag bestämde mig för att börja med det vänstra fordonet och sedan gå över till det högra, ungefär samma upplägg som dagen innan.

Inomhussöket var i en annan campingstuga. Samma diskbänk på vänster sida, bord och något färre stolar, soffan i hörnet nu, samma sängar på höger sida. Bra, då kör vi.

Jag gick fram till första fordonet och satte igång Hagel. Jag backar med honom vid fordonssök eftersom han ofta är så het så han lätt kan missa doften om han får springa på. Vi backade framsidan, bortre långsidan, baksidan och andra långsidan på släpet. Där såg jag att han fick in doften. Men Hagel betedde sig märkligt. Vindade liksom uppåt mot gallret på släpet. Då slog det mig. Han gör ju som han gjorde dagen innan i thujan! Doften är alltså inte här utan troligen på det andra fordonet, vinden kom ju därifrån. Så jag gick snabbt över till det andra fordonen och strax därefter hittade vi gömman. Snyggt – om jag får säga det själv. Så glad att jag kunde läsa min hund och fatta vad han höll på med.

Så var det inomhussöket. Vi stod vid tröskeln ett tag och Hagel fick vinda in och se om han fick in någon doft. Jag släppte iväg honom och han drog vänster, snabbt runt bordet och sedan tvärnit vid sängarna. ”Markering” sa jag och fick bekräftelse på att det var rätt. Jippie! Vårt första diplom! Vilken superhund jag har alltså.

Första diplomet! Sååå nöjd!

Lite senare får jag höra Lovisas resultat. Gizmo hittade doften på fordonssöket men lade upp tassarna på fordonet några gånger. Det hade gett tre fel. Ett felpoäng för varje gång som tassarna hamnade på fordonet. Det hade lett till maxtid och inga poäng. Det innebar alltså att ett moment var borta. Inget diplom. Inomhussöket hade gått fint, men det kändes så snöpligt med fordonssöket.

Vi grunnade på det där med tre fel. Enligt reglerna får man ju diplom om man hittar alla fyra gömmorna på tävlingen och sammanlagt har som mest tre fel. Varför hade det då blivit maxtid och inga poäng på fordonssöket? Hade Lovisa och Gizmo kanske fått ännu fler fel än tre utan att domaren berättat det? Vi läste reglerna: ”Momentet avbryts om ett ekipage tilldelas fler än tre fel ur kategori 1 (alltså tassar på fordon till exempel). Ekipaget tilldelas maxtid och får behålla tidigare erhållna poäng i det aktuella momentet.” Bedömningen som Lovisa och Gizmo fått verkade inte stämma med hur det stod i reglerna. Men vi kunde mycket väl ha missat något. Kanske det fanns någon annan regel som sa att om alla tre fel kommer i samma moment så blir det kört eller något sådant? Eller så hade de som sagt kanske fått fler fel än tre?

När domaren kom in så tog vi upp detta. Vi vill ju gärna lära oss för framtiden, så vi vet vad som gäller. Domaren förklarade att det var tre fel och inte fler. Det hade blivit en miss som nu justerades. Det gjorde att Lovisa och Gizmo faktiskt klarade sig och också fick sitt första diplom. Så himla kul. Även om vi noterade att vi måste träna mer på att inte sätta tassar på fordonen. Onödigt att det ska behöva bli så här spännande!

Nästa helg åker jag och Hagel själva till Sundsvall och tävlar Nose Work. Då lär vi oss säkert en massa nya saker!

/ Susanne

 

Maj månads nyhetsbrev

Nyhetsbrevet skickades ut den 1 maj. Sedan dess har alla kurser blivit fullsatta, förutom Aktiva veckan där det finns en plats kvar. / Susanne

Tisdag 16 maj startar en ny valpkurs. Instruktör blir Eva Karlsson som hållit en valpkurs för mig tidigare. Den kursen summerade deltagaren Maria Viklund så här: ”Jag var MYCKET nöjd med kursen! Speciellt nöjd med Eva :-)) Hon var tydlig och säker i sina instruktioner. Hon såg alla och kunde med varsam tydlighet styra folk och hundar. Upplägget var superbra. Varierat och pedagogiskt upplagt. Absolut vill jag lära mig mer av Eva.”
Och deltagaren Emma Enkvist tyckte så här: ”Bäst med kursen var nosarbete samt rambo/miljöträningsdelen! Det var en mycket kunnig kursledare. Jag skulle gärna gå kurs för henne igen.”Valpkursen blir uppdelad på fem träffar. Alla på tisdagar mellan kl 18.00–20.00, med undantag för andra träffen som blir på måndag – alltså måndag den 22 maj. Sista träffen blir tisdag den 13 juni. De flesta träffarna blir inomhus i Becurhuset, Bureå. Under kursen får du och din hund lära er grunder i allmänlydnad som inkallning, sitt och ligg stanna kvar, gå promenader utan att dra i kopplet, gå fot, klara hundmöten och liknande. Det blir även en del om hundens hälsa och kloklippning, det viktiga nosarbetet, miljöträning samt att deltagarna får testa på tävlingsformen rallylydnad.Kursen kostar 1800 kronor och det finns åtta platser. Du får plats i den ordning du anmäler dig. Anmäl dig enklast genom mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Valpen ska ha fått sin tremånadersspruta innan den börjar kursen.
Torsdag den 8 juni startar en ny Rambokurs. Intresset för förra Rambokursen var så stort att jag drar igång en till. De fyra första träffarna blir på torsdagar mellan 18.30–20.00. Den femte och sista träffen blir på söndag den 2 juli kl 18.30–20.00.

På den här kursen får du och din hund utmanas på olika sätt och stärkas av det. Samarbetet och tilliten ökar, utan att det behöver handla om sitt, ligg och liknande. Du och din hund får krypa, klättra, kämpa och utmana rädslor. Ni blir ett starkare team som inte viker ned er för minsta motgång här i livet =)

Kursen kostar 1800 kronor och det finns åtta platser. Du får plats i den ordning du anmäler dig. Anmäl dig enklast genom mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Både valpar och vuxna hundar kan vara med. Men valpen bör ha hunnit passera fyra månader.

Tisdag den 20 juni drar jag igång en helt ny kurs som jag kallar ”De 10 viktigaste”. Kursen baseras på min bok som heter ”De 10 viktigaste sakerna din hund bör lära sig”. Boken ingår i kurspriset.

Kursen kan liknas vid en allmänlydnadskurs med ”plusmeny”. Vi tränar inkallning, gå i koppel utan att dra, gå fot, klara hundmöten, hantering/kloklippning, miljöträning, få främmande, slappna av och att spåra.

De fyra första träffarna är på tisdagar mellan 18.30–20.00. Femte och sista träffen är på lördag den 15 juli – då ska vi spåra. Träffarna är huvudsakligen utomhus, fast den näst sista träffen blir inomhus.

Kursen kostar 1900 kronor (boken ingår) och har åtta platser. Du får plats i den ordning som du anmäler dig. Anmäl dig enklast genom mejla rackarungarnashundskola@outlook.com.

 

Redan nu berättar jag också om Aktiva veckan. Det är en allmänlydnadskurs som pågår under vecka 26, måndag 26 juni till fredag 30 juni, varje dag mellan kl 10.00–12.00.

På måndag tränar vi allmänlydnadsövningar som inkallning, sitt och ligg stanna kvar, gå fot och hundmöten.

På tisdag repeterar vi mycket av måndagens övningar samt lägger till det här med att inte dra i kopplet på promenader.

På onsdag blir det nosövningar, uppletande av leksaker/godis.

På torsdag får deltagarna testa på tävlingsformen rallylydnad.

På fredag blir det miljöträning/rambo.

Kursen kostar 1800 kronor och det finns åtta platser. Du får plats i den ordning du anmäler dig. Anmäl dig enklast genom mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Kursen passar både valpar och vuxna hundar. Valpen bör ha passerat fyra månader för att orka.

Notera: På alla kurser är det fritt fram att ta med familjemedlemmar. Ju fler som hör och ser samma sak desto bättre =) På alla kurser är också löptikar välkomna. Det är bara bra att träna på att saker och ting fungerar fastän det är störningar omkring. Blir störningen för kraftig så löser jag det på plats.

Träningstipset

Träningstipset den här månaden blir enkelt. Jag märker att det behövs. Fast troligen har du som läser det här nyhetsbrevet redan förstått den grundläggande tanke som jag snart kommer att lägga fram.
Men jag märker att många inte har det. Ofta får jag möta samma förvåning – som om det jag presenterar som en lösning aldrig ens har förekommit i hundägarens hjärna.

Jag tar det igen – om inte annat för att du ska kunna hjälpa mig att sprida ordet och hitta dessa hundägare som ännu inte har hört de revolutionerade nyheterna: Att slaveriet är avskaffat. Hunden ska få lön när den gör något bra.

Häromveckan mötte jag en person som frågade om råd. Personen hade problem med att hunden gick ut i kopplet och ville fram till mötande hundar. Mitt råd blev att korta kopplet så hunden gick på förarens vänstra sida och att avleda och belöna med gott godis när hunden gick fint med hyfsad kontakt.– Jag kanske får börja ta med mig godis då, sa personen.Ja, säger jag. Inte bara kanske. Du SKA ta med gott godis om du vill försöka jobba till några problem. Tycker inte hunden om gott godis, nu snackar jag på korv- och köttbullenivå, så testar du med hundens favoritleksak.

Jag fattar inte att så många verkar tro att det är något sorts fusk att ta med sig godis? Jag fattar inte att så många verkar tro och tycka att hunden bara ska lyda ändå? Bara för att du är chefen?Okej, då vänder vi på det: Tycker du att det är fusk att du får lön när du jobbar? Tror du att din chef går runt och tycker att den har dåligt ledarskap över dig eftersom den betalar ut lön när du har gjort rätt för dig?
Så hjälp mig gärna att förmedla detta. Jag vet att det funkar. Oftast direkt. Med korv i fickan går det hundra gånger bättre att få kontakt, få hunden att komma på inkallning, få hunden att gå fot bredvid dig och strunta i annat runt omkring. Slaveriet är avskaffat. I alla fall om du frågar mig! =)