Tapper matte försökte få sin hund att fatta

Ibland när jag dömer doftprov märker jag att hunden nog har fattat rätt bra vad den ska göra. Men matte eller husse förstör genom exempelvis sin nervositet, otänkthet eller rädsla för att hunden ska mosa kartongerna. Igår på doftprovet i Överkalix var det ett ekipage som var det direkt motsatta. Hunden var pucko. Matte var briljant.

Nu får ni inte haka upp er på att jag skriver att hunden var pucko. Såklart fattar jag att den oftast är en väldigt trevlig hund som brukar göra sitt Nose Work-jobb på ett bra sätt. Men just på söndag kväll var den faktiskt pucko. Det var en hane, som direkt när han kommit innanför dörren i lokalen, fullkomligt fastnade med nosen i golvet. Det var så otroligt förtrollande intressant att lukta efter tidigare hundar som varit där. Faktiskt var det inte så många hundar som hunnit vara där före, och löptikarna skulle ju gå sist, så varför dessa lukter var så enormt spännande är svårt att förstå.

Matte var klok nog att vänta med att gå över startlinjen till doftprovet. Hon försökte avleda och dra hunden från dessa lukter. Hon kommenderade ligg och väntade ut honom en stund. Efter ett tag bedömde hon att det skulle gå. Hon gjorde sin startrutin och satte igång doftprovet. Jag startade klockan. Hon hade tre minuter på sig. I vanliga fall är det gott om tid. Men hunden var inte alls ”på jobbet”. Hunden bara spårade och nosade bredvid kartongerna för att kolla in dofterna efter de hundar som varit före.

Matte var tålmodig och tänkte att det släpper nog snart. Hon gjorde en ny start i andra änden av lådorna. Men hunden nosade vidare efter hunddofter. Jag riktigt kände hur frustrerad jag själv skulle vara i det här läget.

Matte behärskade sig på ett bra sätt. Hon tänkte inte ge upp än. Hon satte hunden, bad den stanna kvar, och gick iväg och låtsades pilla med kartongerna. Utan att röra dem. Hon gjorde det jag kallar ”Hemlige Arne”. Man går runt och ser mystisk och spännande ut. Man ser ut som om man försöker gömma doften där någonstans. Matte skådespelade med full inlevelse. Jag imponerades av hennes envishet, påhittighet och vilja att få hunden att förstå. Ett riktigt smart drag faktiskt – när det är kris som det var nu. Hunden såg ut som om den fattade. Hon gick tillbaka till hunden och satte igång den i sitt arbete. Och hundeländet fortsatte att nosa på hunddofter! Jag häpnade. Matte behärskade sig igen. Bra gjort. Jag hade nog fått nog vid det här laget och klampat ut därifrån.

Matte satte hunden på ett nytt ställe och gjorde om Hemlige Arne-skådespeleriet. Hunden såg ut som om den fattade. Litegrann i alla fall. Men när hon åter satte igång honom fortsatte han bara med dumheterna. Suck. Och sedan var tiden ute.

Tja, vad säger man en sådan gång? Visst kan jag hurtfriskt säga att matte ska träna hunden på störningsdofter, på att andra hundar har trampat runt, innan hennes hund ska söka. Och att hon ska stötta i början med att göra just sådana här inlevelsefulla Hemlige Arne och sätta godis intill doften. Men just där och då så fokuserade jag på att hylla hennes insats. Vilken matte! Vilket tålamod. Vilken uppfinningsrikedom. Så smart. Så klokt. Fastän det inte funkade just den här gången. Men jag garanterar att den här matten snart är på ett nytt doftprov. Och då jä-lar! =D

/ Susanne

Häng med på ett lite längre Nose Work-sök

Idag har jag varit i Jörn. Tillsammans med en massa andra Nose Work-nördar har vi fått träna i en häftig industri.

Det blev många sök. Korta sök. Långa sök. Enkla sök. Krångliga sök. Allt!

Här kan du se när jag och Hagel söker igenom två rum där det sammanlagt finns sju gömmor.

Kortare sök och en massa bilder hittar du på Rackarungarnas facebooksida: https://www.facebook.com/rackarungarnashundskola/

 

 

 

En häftig Nose Work-miljö för mig själv

Här hittar Hagel en gömma.
Här hittar Hagel en gömma.

Idag skulle den NW-träningsgrupp som jag är med i träna i en annorlunda miljö på ett värmeverk. Men flera deltagare insjuknade och fick andra förhinder så kvar var jag. ”Jag kör ändå” tänkte jag, även om förhoppningen hade varit att få träna lite mer på att inte veta var doftgömmor var – och läsa hund.

Här var en annan gömd.
Här var en annan gömd.
Och i berget satt det en gömma.
Och i berget satt det en gömma.
Cavalieren Gizmo hittade också gömmorna.
Cavalieren Gizmo hittade också gömmorna.

Det blev ett roligt pass. Det är så nyttigt att vara där det bullrar och luktar konstigt. I byggnaden finns massor av gallertrappor. Hagel är i princip uppväxt i en gallertrapp och brukar inte ha problem med det. Men idag stapplade han fram på ett annorlunda sätt. Jag la ihop den informationen med mina tidigare iakttagelser att han varit ovanligt köldkänslig om tassarna. Han har nog sprickor som gör ont. När jag kom hem smorde jag in tassarna riktigt ordentligt.

Jag la i alla fall upp två peppande övningar där han fick se mig försvinna med doften, sedan kom jag tillbaka och han fick börja söka. Då gick det lite bättre. Du kan se dessa sök här nedan:

Vilken fantastisk NW-helg det blev!

image

Nu den 24–25 september blev den äntligen av – den Nose Work-tävling som jag både längtat efter och gruvat mig för sedan typ i våras =)

Det var alltså två tävlingar, en på lördag i Bureå, en på söndag i Bonnstan i centrala Skellefteå. Alla fyra moment; inomhussök, utomhussök, fordonssök och behållarsök, ingick varje dag.

Totalvinnarna från lördagen: från vänster domare Michael Hedman, etta Lena Lindgren, tvåa Julia Helmersson, trea Cecilia Jonsson, fyra Ulf Peterzon, femma Ingela Markström och domare Siw Rüden.
Totalvinnarna från lördagen: från vänster domare Michael Hedman, etta Lena Lindgren, tvåa Julia Helmersson, trea Cecilia Jonsson, fyra Ulf Peterzon, femma Ingela Markström och domare Siw Rüden.
Totalvinnarna på söndagen. Från vänster femma Pia Jokivirta, fyra Lena Lindgren, trea Ulrika Ahlsén, tvåa Benita Edström och segrare Caroline Strömberg.
Totalvinnarna på söndagen. Från vänster femma Pia Jokivirta, fyra Lena Lindgren, trea Ulrika Ahlsén, tvåa Benita Edström och segrare Caroline Strömberg.

Varje dag deltog kring 40 ekipage. De kom från Sundsvall i söder till Luleå i norr, plus en delegation med fem tävlande från Finland. Riktigt roligt att så många kom. Här kan du läsa ett reportage i lokaltidningen.

Det var tuff konkurrens med många skickliga ekipage. Får jag vara lite mallig så var många av dem från Skellefteå och hade fått sin grund genom Nose Work-kurs hos Rackarungarnas Hundskola. Sedan har de förstås tränat flitigt och skickligt på egen hand och utvecklat sig själv och hunden ännu mer. Resultaten kan du kika på längst ned i detta inlägg.

Det jag vill göra nu är att förmedla min enorma tacksamhet över alla insatser som gjorts under helgen. Utan den hjälpen hade det ALDRIG gått!

Jag vill tacka:

Domarna Siw Rüden och Michael Hedman som inte bara dömde utan gjorde det med glatt humör, roliga gliringar mellan varandra och med enormt bra feedback till ALLA ekipage så de fick något med sig att träna vidare på och utvecklas ännu mer. Enormt givande.

Lotta Bauer som kom och ”bakdömde” på söndagen för att bli ny Nose Work-domare. Riktigt bra feedback från henne med. Och perfekt att det finns fler domare som efter detta hittar till Skellefteå.

Min kära sambo Fredrik Landström som med entusiasm och precision har tagit sig an att sköta sekretariatet, sätta sig in i hur systemet funkar, fört in en babiljard olika siffor i lika många kolumner och fått de flesta rätt. Han har även styrt upp domarna när de råkat missa något.

De fantastiska ”ropa fram och följa fram-funktionärerna”, protokoll-löparna och tidtagarna: Tony Lindergren, Benita Nyman, Anna Vikberg Olofsson, Christina Lindgren, Anna-Lott Ingvarsson, Jan Nyberg, Jannice Sundberg och Ann-Charlotte Lindergren. Det är främst ni som bidragit till att så många tävlande gett beröm för god ordning, trygghet och flyt. Och det är ni som gjort att jag kunnat slappna av och ”bara tävla” när det varit min tur. Riktigt proffsigt!

Carina Backman och Tomas Lundström som ordnade två roliga och annorlunda fordon till fordonssöket på lördagen. Och som dessutom orkade vara på plats klockan 07.00 för att avlämna dem.

Malin och Saga Landström som hur världsvant som helst ordnade värsta lyxiga caféet med både gofika och lunch till alla, både lördag och söndag. Sååå skönt att proffs fixar det. Och sååå gott!

Lisette Edgarsson, vice ordförande i Skellefteå kyrkstads kammarägarförening, som glatt hyrde ut den kulturvärda Bonnstan till hundtävlingar.

Marie Hedlund, Skelleftepolisen, som gav tillståndsbevis för hundtävlingarna på offentlig plats i Bonnstan.

Patrik Rönngren och Lotta Mikaelsson som utan krusiduller lånade ut nyckel så vi kunde ha fordonssök och utomhussök bakom Becurhuset på lördagen.

Farmor och Farfar Karin och Göran Landström som passade vår son Leo under dessa två dagar. Oerhört värdefullt.

Den grupp av ”söndagsfikare” som äger en bonnstadskammare precis intill söndagens behållarsök och som inte surnade till av allt ”hålligång” på platsen utan såg det som annorlunda och kul underhållning till fikastunden.

Jonas Björklund som erbjöd sig att fotografera och dokumentera hela helgen. Det ska bli väldigt roligt att se när det är klart.

Alla tävlande som ville komma och tävla. Utan er blev det ju ingen tävling. Dessutom har ni spridit en god stämning, hållit ordning på hunden, plockat upp efter den och skött er snyggt på alla vis. Jättevälkomna till nästa tävling – jag har en plan =)

HenrikPlaketten.se som med stor service skickat pokaler och rosetter i god tid, ordnat rabatt för pyttestrul och dessutom fattat läget när jag missat att beställa momentpokalerna för söndagen. Priserna hann fram precis i tid! Puh!

Dags för prisutdelning på söndag, Siw Rüden och Michael Hedman.
Dags för prisutdelning på söndag, Siw Rüden och Michael Hedman.

Och här kommer resultaten för lördag:

nosework_startlista_resultatlista_lordag_inomhussok

nosework_startlista_resultatlista_lordag_fordonssok

nosework_startlista_resultatlista_lordag_behallarsok

nosework_startlista_resultatlista_lordag_utomhus

nosework_startlista_resultatlista_lordag_total

Och här kommer resultaten för söndag:

nosework_startlista_resultatlista_sondag_behallarsok

nosework_startlista_resultatlista_sondag_fordonssok

nosework_startlista_resultatlista_sondag_inomhussok

nosework_startlista_resultatlista_sondag_uthomhussok

nosework_startlista_resultatlista_sondag_total

Tusen tack igen!

/ Susanne

 

 

 

 

Ett roligt och tufft Nose Work-pass

Vi sökte bland annat i en gammal buss.
Vi sökte bland annat i en gammal buss.

I fredags träffades vi några hundförare för ett Nose Work-pass i brandstationens rökdykarhus och en i gammal buss. Det var riktigt roligt och tufft, det blev tre våningar att söka av plus bussen och några släpar. Kolla in film och bildspel här.

Många intryck och tankar under lägret

Ron Gaunt in action.
Ron Gaunt in action.

Nu är det torsdag och mycket spännande har hänt under lägret. Jag har gått från att vara förväntansfull och beredd att suga i mig som en svamp, till att bli lite fundersam, och till att nu för stunden börja få en klarare bild av det. Jag ser till att jag och hunden får ha kul och så får vi se vad gurun säger om det. Och än har han inte klagat.

(Jag har jobbat om det här inlägget eftersom jag insett att jag uttryckt mig riktigt klumpigt tidigare. Ber ödmjukt om ursäkt för det. Huvudpoängen verkar inte ha gått fram på ett bra sätt. Jag ville bara peppa de nervösa hundägare jag såg till att våga slappna av och göra ungefär som vanligt. Visst ska vi lyssna på instruktioner och forma oss på olika sätt, men nervositeten tog lite överhand för en del – och det var dessa jag ville ge en uppmuntrande puff.)

Början av lägret var lite konstig. Nu i efterhand inser jag att det nog till största delen berodde på att en del hade så stor respekt för gurun Ron Gaunt. Några vågade inte ta för sig, göra som vanligt med hunden, som till exempel att göra sin startrutin, utan hamnade på grund av sin nervositet i ett mer passivt läge än vanligt vilket gjorde en del hundar förvirrade.

Syftet med många övningar, tror jag, var att träna på hundens självständighet och att föraren inte skulle hjälpa till för minsta lilla fråga från hunden. Vi skulle även läsa varandras hundar och se när de fångade in doften. Väldigt intressant. Men jag upplevde att det blev lite för svårt för en del.

Jag tänkte att jag själv inte skulle låta mig hamna i det läget. Även om det var nervöst. Jag skulle jobba som vanligt med Hagel. Jag skulle ge honom hans vanliga startsignal, och berömma högt och rikligt vid varje fynd av doftgömma. På så sätt hoppades jag att fler skulle våga slappna av och inte vara så nervösa.

Idag torsdag skulle vi låta hundarna vara lösa för att jobba ännu mer med självständigheten. Jag tänkte åter igen att jag gör som vanligt, jag gör min startsignal och sedan bara slappnar av och hänger med. När Hagel hittade en gömma berömde jag ordentligt och ljudligt, och styrde sedan upp honom mot resten av området så vi slapp slösa tid och energi med att hitta samma gömma flera gånger. Efteråt frågade jag Ron om jag varit för ”controlling”. Nejdå, han tyckte att vi hade gjort ett bra jobb. Så bra!

Jag förstår Ron Gaunts tänk. På mina Nose Work-kurser vill jag själv snabbt styra upp hundägare som tjatar ”sök, sök” till sina hundar och pekar hit och dit hela tiden. Låt hunden göra jobbet. Det är den som har nosen. Även om du vet var gömman är just nu så vet du inte sen på doftprov eller tävlingar. Håll tyst. Vill du hjälpa till så gör det på ett mer subtilt sätt genom att ”råka röra dig” åt det håll där gömman är eller liknande. Ta inte ifrån hunden initiativförmågan och tron på sig själv. Det är extremt viktigt att hunden får bli självgående. Men jag vill gärna göra det stegvis och jobba bort stödet eftersom. Och jobba upp värdet av doften ordentligt så att hunden mer eller mindre struntar i om matte/husse hänger med i jakten. =)

Fast jag tror att det i början av lägret blev lite missförstånd. En del hundägare trodde nog att de inte fick göra något utan att gurun tyckte att de hjälpte till för mycket. Det är min analys just nu. Det kan vara jag som missuppfattat också och stöttat min hund för mycket. Men då borde Ron ha sagt till? Nåja, huvudsaken är att vi lär oss och har roligt. Det är ju därför vi håller på. Eller hur? 😊

/ Susanne