I juni kommer jag att köra några tematräningar i Nose Work på dagtid. Målgruppen är ekipage som tränat Nose Work ett tag, hunden kan doften eukalyptus och vet vad den söker. Man behöver inte ha godkänt doftprov i eukalyptus. Tematräningarna syftar till att utveckla ekipage så att de får ett försprång när de ska tävla i Nose Work klass 1. Men såklart vässar det även ekipage som siktar på klass 2. Man kan anmäla sig till en, ett par eller alla tematräningar. Du bestämmer. Mejla rackarungarnashundskola@outlook.com och berätta vilka du vill vara med på. Var gärna extra tydlig =)
Platsen blir i lokalen i Skelleftehamn, Örviksvägen 7. Vissa delar blir utomhus, strax intill lokalen. Se detaljer nedan. Varmt välkommen.
Torsdag 9 juni: 10.30-12.00 Tema: Fordonssök och utomhussök
Fordonssök tränar många för sällan. Och när man tränar det så tränar man på ett sätt som gör att hunden inte tycker att fordonen är särskilt intressanta. Så därför vill jag visa och låta er testa mitt sätt att träna fordonssök. När ni tränar så här så kommer hunden att gå som en ”limtub” på fordonen, dvs söka väldigt noggrant och inte vilja släppa fordonen med nosen en endaste centimeter. Dessutom kommer fordonssök överlag att bli mer värt för hunden. Fordonen kommer att börja ”glimma” i hundens ögon.
Det blir även några utomhussök där tanken är att deltagarna ska söka med sina hundar utan att veta var gömman är. Och därmed bli bättre på att läsa sin hund.
Pris 400 kr. Åtta platser.
Tisdag 14 juni: 10.30-12.00 Tema: Modig Nose Work-hund
När jag dömer Nose Work-tävlingar så ser jag då och då hundar som inte kan söka fullt ut i området. Det är saker som hunden tycker är i vägen eller skrämmande. Bara att gå upp på en lastpall kan vara ett stort äventyr för en del hundar. Och sådant går ju faktiskt att träna till. Så man får en mer robust Nose Work-hund som inte låter sig hindras av minsta lilla.
På det här tema-passet får du börja med miljöträning, och sen får hunden söka i samma miljö. Du får tips och tekniker för att peppa hunden på bästa sätt, och lägga upp det på en lagom nivå som blir utvecklande.
Pris: 400 kr. Åtta platser.
Torsdag 16 juni: 10.30-12.00 Tema: Mer motivation i söket.
På det här passet får du testa flera olika tekniker och övningar för att öka sökintresset och motivationen hos din Nose Work-hund. Det blir inomhussök och behållarsök. Det blir bland annat övningar som jag kallar wow-sök och skattkiste-sök. Din hund kommer att bli mer taggad och mer självständig. Den kommer att visa dig bättre när den hittar gömmorna.
Pris: 400 kr. Åtta platser.
Tisdag 21 juni: 10.30-12.00 Tema: Nosen på hela söket
Tänk dig att du startar gräsklipparen där hemma. Du börjar gå. Du hinner kanske 15 meter. Först då börjar gräsklipparen att faktiskt KLIPPA gräset. Så hela sträckan som du redan gått måste du sen ta om.
Så jobbar många Nose Work-hundar. Och matte eller husse låter det vara så. Eller inser inte att det faktiskt är så. Eller vet inte att det faktiskt går att göra något åt det.
På det här temapasset får du testa olika tekniker och övningar som gör att hunden lär sig att jobba direkt från start. Du får testa övningar som gör att hunden inte bara söker där den brukar hitta gömmor, utan har nosen på även mellan dessa så vanligtvis heta ställen.
Det är Nose Work-tävling i Boliden. Jag och min grosser münsterländer Skott har gjort inomhussök och behållarsök i klass 2 och har fått full pott. Vi väntar på att få göra utomhussök och fordonssök. Jag står och pratar med några tävlingskompisar.
En annan tävlande närmar sig. Hen har precis gjort utomhussök och fordonssök. En person i min grupp hojtar: ”Hur gick det?”.
Hen svarar: ”Vi missade stubbjäveln” och jag tänker direkt ”helvetes jävla skit”. Jag tittar mig omkring. Alla på plats har sökt i dessa områden, utom jag. Tack och lov är det bara en person, jag, som fått denna oönskade info. De andra tittar på mig och inser tabben. Jag säger ”Vi får hoppas att det var många stubbar där då” och går undan.
Jag ska strax gå till starten. Jag kollar på bilderna från banvandringen. Det är bara en stubbe i området på utomhussöket. Fan. Hur gör jag nu?
Först tar osunda tävlingsdjävulen till orda. Tävlingsdjävulen säger att jag har ju bara fått veta EN gömma. Jag och Skott måste ju hitta tre andra på egen hand för att få full pott. Och det blir ju så himla krångligt för arrangören och domaren om jag berättar att jag vet om att det är en doftgömma i ”stubbjäveln”.
Men efter en stund har det sunda förnuftet äntligen tagit över.
Det står faktiskt i reglerna att om man får veta en gömma så måste man berätta om det.
Och hur kul blir det om vi lyckas ta diplom när jag vet var en gömma är? Det kommer att kännas falskt resten av livet.
Så jag berättar för en funktionär, som berättar för domaren. Jag får gå fram till domaren och hon frågar mig vad jag vet. ”En person sa att hen missade stubbjäveln” svarar jag.
Okej, domaren hämtar sig snabbt. Hon säger att jag får komma tillbaka senare och göra mina sök sist. Då kommer gömman i ”stubbjäveln” att ha flyttats till annan plats.
På det här släpet drog vi på oss en felmarkering.
När jag kommer tillbaka får jag göra fordonssöket först. Vi hittar en gömma på ett snyggt sätt. Vi rundar ett släp och Skott ser rätt så intresserad ut på baksidan, vid lyset. Men är det rätt? Borde jag kolla av det tredje och sista fordonet först innan jag tar beslut? Äh, han ser så övertygad ut. ”Markering”. ”Tyvärr fel, gömman sitter på den sista bilen”. Skit också. Ny lärdom igen. Eller ny … smärtsam uppfräschning av gammal lärdom.
Här hamnade den nya gömman.
Vi går till utomhussöket. Vi hittar båda gömmorna. Utan fusk. Och på så snabb tid att vi får medalj senare. Det känns bra.
Sista helgen i april tävlade jag och min vorsteh Hagel Nose Work klass 3 både lördag och söndag. Det är enormt roligt och utmanande att tävla i trean.
Och man lär sig saker varje gång, ibland ganska smärtsamt när man inser att ”den här lärdomen har jag gjort förut men valde av någon anledning att strunta i det nu och titta så ´bra´det gick”. 😉
Jag har satt ihop två filmer med kommentarer från de båda dagarna. Först lördagen. Sen söndagen.
Nu i helgen ska jag tävla med min unga grosser münsterländer Skott i NW klass 1 i Luleå. Det blir hans andra och tredje start. Första gången var han splittrad och vi hittade endast 2 av 4 gömmor. Nu hoppas jag att det går bättre. Men vi får se … =)
Den 1 april skickade jag ut nyhetsbrevet. Där presenterade jag nya kursstarter, bland annat tre olika Nose Work-kurser, an allmänlydnadskurs och en lekfull Summit-Nose Work-tävling. Samtliga har blivit fullbokade, men på dagkursen i Nose Work finns det platser kvar.
På torsdag den 16 maj en nybörjarkurs i Nose Work, på dagtid mellan kl 10-12. Kursen avslutas med doftprov 19 juni kl 18.00.
Ta chansen att träna en bra aktivitet som tröttar hunden på rätt sätt som gör att den blir nöjd och tillfredsställd. Nose Work är även en fenomenalt rolig och spännande tävlingsform där hunden inte ens behöver kunna sitt, ligg eller hit utan bara tycka att det är roligt att använda sin nos och söka.
Under kursen tränar vi hundarna på ett sätt som gör att den lär sig att ett par droppar av eukalyptus är värdefullt. Du får testa behållarsök, inomhussök, utomhussök och fordonssök. Kursen av slutas med ett doftprov. Går allt väl där är det bara att börja tävla. Hunden ska vara minst 10 månader för att göra doftprovet. Är hunden för ung kan du ha doftprovet innestående och göra det senare.
Kursen är upplagd på fem träffar, först torsdagar, sen tisdagar, kl 10-12.
Torsdag 16 maj
Torsdag 23 maj
Uppehåll v 22 pga inplanerat läger
Tisdag 4 juni
Tisdag 11 juni
Tisdag 18 juni
Doftprov onsdag 19 juni
Kursen kostar 2200 kr och det finns 8 platser. Du får plats i den ordning som du anmäler dig, enklast gör du det genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Ange med vilken hund du vill delta: ras, ålder och kön. Hunden ska vara vaccinerad. Välkommen!
Har du ännu inte anslutit dig till nyhetsbrevet gör du det här. Det är bästa, och enda, sättet att hålla sig uppdaterad om kommande kursstarter. Den första varje månad skickas mejlet ut.
I dag tävlade jag och Hagel i Nose Work klass 2 i Luleå. Jag hade haft några tuffa tävlingar bakom mig då det jävlats en hel del. Jag hade börjat tvivla på mig själv. Det var ju jag som sabbade allt många gånger. Som nu senast i Kumla.
På banvandringen för utomhussöket säger domaren att allt ingår: Golv, väggar och tak. Det – i kombination med att jag hört andra tävlande säga att det brukar bli svåra tävlingar när dessa domare dömer – ofta gömmor på höjd och så – gör att jag genast spanar uppåt. Utan att jag märker det så tänker jag ”Där och där vore det passande att göra en svår hög gömma”. Först några dagar efteråt inser jag hur korkat det var. I alla fall när man har en sådan mottaglig hund som jag har. För omedvetet styr jag Hagel med min förväntan. Omedvetet blir han då också mer noggrann där jag har hög förväntan. Och omedvetet tolkar jag det som att han minsann har ett intresse där, precis där jag trodde! Ja, nu när jag beskriver det så inser både du och jag hur korkat det är! Men det är så himla lätt att trilla dit! Så på utomhussöket hittar vi en rätt gömma i en skräpkorg och sedan dras jag till mitt misstänkta ställe. Och minsann vindar Hagel in lite extra där. Och till slut har vi lurat varann så jag säger markering istället för att faktiskt röra mig därifrån. Det ser du på filmen här. Även om det svider visar jag upp filmen ändå. En gratis lektion i hur man INTE ska göra.
Så. När jag nu startade i Luleå hade jag hunnit analysera det där. Jag insåg att jag gjort precis samma misstag som jag gjorde på min första NW-tävling i klass 1. Den kan du läsa mer om här. Har jag då inte lärt mig någonting på den här tiden? Hur skulle jag göra för att inte klanta mig igen? Jo, jag bestämde mig för att vara HELT nollställd. Inga förutfattade meningar. Inte tro ett skit. Bara gå in och söka av varje meter med samma inställning. Inget ställe är viktigare än något annat. Så under hela banvandringen och hela tävlingsdagen upprepade jag för mig själv: Tro INGENTING!
Dessutom vet jag att jag oftast är för peppad första dagen. Jag vill för mycket. Jag har längtat för länge. Jag gillar tvådagars-tävlingar för då är jag och Hagel lite mer sansade dag två. Men nu var det bara en endagstävling i Luleå. Hur skulle jag lösa det? Jo, sambon och sonen fick ordna en låtsastävling dagen före. Med tidtagning och allt. Sambon tog tid och sonen gick helhjärtat in för filmuppdraget =). Här kan du se hur det såg ut.
Så var det dags för oss att starta. Vi hade startnummer 18 av 25. Alla fyra sökområden gjordes i ett svep. Först utomhussöket. Två gömmor, tre minuters söktid.
Utomhussöket. Domare P-A Bergström fick äran att vara med på bild.
Sedan fordonssöket. Två fordon. En gömma. Två minuters söktid.
Fordonssöket.
Efter det behållarsöket. Två gömmor. Två minuters söktid.
Delar av behållarsöket.
Slutligen inomhussöket. Två gömmor. Tre minuters söktid.
Inomhussök: sökområdet till vänster.
Sökområdet till höger. Plus att det var en hylla på högra väggen.
Min plan var att söka av mitten först på utomhussöket. Det kändes mer konkret att börja med lådan mitt framför starten och trädgårdsmöbler än stegen till vänster som var min första tanke. Hagel var peppad. Han drog in området med bra fart. Vi kollade av lådan, trädgårdmöblerna, sedan åt vänster och sökte av stegen och annat jox som stod där. Vi kollade av husväggen och gräset. Sedan fick han vind och drog mot lådan vid starten. Där märkte jag snabbt att det var något därunder. Den gömman hade nog inte Hagel haft tid att bry sig om när han var så laddad i starten.
– Markering!
– Rätt.
Yes, bra start. Klanta inte till det redan nu. Sök vidare i lugn och ro. Var har vi inte varit? Vi har inte kollat på höjd intill husväggen. Så jag viftade med handen så att Hagel skulle söka av fönsterkarmarna. Där får vi ett oväntat intresse. Bakom ”spjällen” intill ena fönstret.
– Markering!
– Rätt.
– Färdig!
Oj, så spännande det är att tävla! Jag går igång så in i bängen. Pulsen är typ på max och jag har så mycket adrenalin i benen att jag knappt kan gå vidare till fordonssöket. Puh, samla ihop dig nu för sjutton. Det är mycket kvar än. Ett djupt andetag och så kastar vi oss in i fordonssöket. Vi börjar framtill på personbilen och backar mot släpet. Hagel får intresse vid kanten på släpet och jag börjar fundera om jag ska säga markering. Men så lugnar jag mig själv. Tidtagaren har ju inte ens sagt 30 sekunder, varför ska jag ha bråttom? Vi måste ju kolla andra sidan först. Så vi söker vidare, runt baksidan av släpet och så på motsvarande ställe fast på andra sidan får jag en mycket tydligare markering.
– Markering.
– Rätt.
– Färdig.
Ojojoj, oerhört spännande nu. Vi är ju faktiskt fortfarande med i matchen. Stor publik har vi också som hänger med in till behållarsöket och inomhussöket. Särskilt behållarsöket har strulat på sista tiden. Jag vet inte riktigt varför faktiskt. Men jag känner en viss oro att vi ska klanta oss igen. ”Nåja, ge bara Hagel tid att lukta på alla behållare så har du gjort vad du kan” – tänker jag.
Han springer in med lite för bra fart. Hinner inte lukta ordentligt tycker jag. Slarvar runt och vill gärna göra ett inomhussök av det istället. Men jag visar tydligare på några burkar och då blir han mer fokuserad. Han stannar till vid en burk. Visar att den luktar spännande.
– Markering.
–Rätt.
Yes, en till bara. Var är den? Snart stannar Hagel vid en till burk. Jag känner att det måste vara rätt.
– Markering.
– Rätt.
– Färdig.
Shit pom fritt alltså. Nu har vi ETT sökområde kvar. Inte klanta sig nu! Det är inomhussök med två gömmor. Tre minuter. ”Det är gott om tid” – intalar jag mig.
Nu gör vi något riktigt snyggt faktiskt. Jag gör som jag brukar på inomhussök, jag går in, vänder på hela ekipaget och startar honom i dörrkarmen på höger sida. Och direkt ser jag att han faktiskt har en doft! Vilken luring! Jag väntar in tills han har bestämt sig.
– Markering.
– Rätt.
Yes, då är det bara EN gömma kvar. Hjärnan samarbetar INTE utan börjar tänka sånt som ”oj, så nära ett diplom, TÄNK om det blir ett diplom” och jag skriker inombords till min hjärna ”Du har inte tid med det där nu. Håll käften och läs hund för fan”. Faktiskt! =) Så jag läser hund. Vi söker runt i rummet. Får lite intresse kring tjock-tv:n men inte mer än så. Efter ett varv börjar jag anvisa lite högre. Och där, på högra kanten av whiteboarden, ser jag ett intresse.
– Markering.
– Rätt.
– Färdig.
Sedan brakar jublet igång. Vårt andra diplom! Såååå himla skön känsla! Min plan om att INTE TRO NÅGONTING höll! Genrepet med sambo och son gav ett lugn. Eller så hade vi bara tur!? Men det var väldigt skönt att ha lite tur en gång. Nu kan vi klanta oss på typ sju tävlingar till innan jag blir deppig igen. =)
Jag och min vorsteh Hagel tävlade Nose Work i klass 2 i Timrå i söndags. Det blev vår sämsta tävling hittills. Vi hittade endast en gömma i varje sök, alltså totalt 4 av 8. Plus att jag chansade och sa markering på några ställen vilket gav oss några felpoäng. Jag har försökt dra några lärdomar av våra upplevelser och ska dela med mig.
Först ska du få veta förutsättningarna. Så här såg sökområdena ut. Det var två gömmor i varje sökområde.
Fordonssöket. Två fordon. Inga tassar tillåtna på bilen, tassar ok på Caterpillarfordonet. Söktid: 3 min 15 sek.
Behållarsöket. Målarburkar, byttor, kannor, brödlådor, väskor och annat. 2 min söktid.
Utomhussöket. Två vallabodar plus ”altanen” och väggen där emellan. Söktid: 2 min.
Interiörbilder av vallabodarna.
Inomhussöket. Omklädningsrum plus duschrum. Söktid 3 min.
Duschrum som hörde till inomhussök.
Vi delades in i två grupper och min grupp började med fordonssök och behållarsök. Min taktik på fordonssöket var att springa förbi personbilen och börja med Caterpillarfordonet. Detta eftersom vi fått en del felpoäng för tassar på fordon på vår senaste tävling (första gången – aldrig haft det problemet förut) och ville ”spara” ev tass-fel-poäng till slutet. Vi började vid skopan och backade runt på ena sidan. Jag såg att Hagel reagerade tvärt över något men han släppte det. Vi hade vind från baken av fordonet och jag lät honom nosa igenom den delen noga ifall det han reagerat på kom därifrån. Inget fynd. Vi jobbade vidare med andra sidan, kom fram till skopan och DÄR på ena kanten blev det en tydlig markering. Rätt! Puh! Hur skulle jag prioritera nu? I vanliga fall tar jag helst bara ett fordon ett varv. Men jag hade ju sett något intressant på ena långsidan. Jag bestämde att vi tar Caterpillarfordonet ett varv till innan vi tar personbilen. Men ingen träff nu heller. Så över på personbilen. Lite intresse i ena bakdäcket men det var det däck som var närmast gömman på skopan så troligen var det bara den doften som fastnade mot däcket. Sedan var tiden slut. Den andra gömman satt på själva bandvagnsbandet, i midjehöjd, på Caterpillarfordonet. På den sida där jag hade noterat lite intresse. Tusan också. Redan nu var diplomet borta.
Nåja, bara att slappna av då och briljera på behållarsöket tänkte jag. Min taktik var att börja från vänster, sedan ta behållarna i ytterkant och jobba mig inåt. Gick hyfsat. Snart fick vi intresse i en kopparkanna. Markering. Rätt. Skönt. En till. Men det var flera som var halvintressanta. Och på resväskan luktade Hagel jättemycket och krafsade till slut. Den måste det vara! Markering. Fel. What? Istället var doften i en av målarburkarna längst ut åt höger. Vi hade kollat in dem snabbt ett par gånger men Hagel hade inte fått in någon doft. Men varför blev han så till sig över resväskan då? ”Har ni någon annan doft där i?” frågade jag men fick intrycket att så inte var fallet. Jag menar – om de lagt i någon störningsdoft som han reagerade på borde det vara bra att veta så vi kan träna på det. Eller om det bara var slembobbor – det kan han ju också gå igång på. Nåväl, ibland blir det bara knas.
Nästa sök var utomhussöket med vallabodarna. Hade jag haft full pott sedan tidigare sökområden hade jag blivit ganska stressad, och irriterad, över den korta söktiden: 2 minuter! Nu kunde jag stå och skratta åt alltsammans.
– Det blir som när man tävlade klass 1, bara kasta sig in i varje vallabod och se om hunden fångar upp någon doft, kommenterade jag.
Det var väl den taktik jag hade. Jag vet att jag och Hagel kan vara snabba när det behövs. Jag kunde ta det här söket som en kul utmaning, särskilt eftersom vi inte längre hade någon diplomchans. Så vi stod vi startlinjen och scannade. Hagel fick välja vilken bod vi skulle kolla först. Han valde höger. Det visade sig vara synd. Det gäller ju att ha tur i den här leken också. Vi kollade höger bod ett tag. Han verkade intresserad uppåt så han fick hoppa upp på båda bänkarna där inne. Men inget napp. ”30 sekunder kvar” hojtade tidtagaren. Men vad i h-vete? Hur kan tiden gå så snabbt? Vi kastade oss ut, kollade snabbt ”mellanområdet” och sedan in i den andra boden. Där var det intressant på ena bänken. Markering. Rätt. Yes. Då ska vi bara hitta en till på cirka 10-15 sekunder. Det gick ju inte. Suck. Herregud. Den andra gömman var också i den vänstra boden. Ner mot golvet någonstans.
Nästa sök var inomhussöket. Ett stort omklädningsrum. Med rymligt duschrum med bastudörr och annat. 3 minuter. Tajt. Men inte omöjligt förstås. Man fick köra lös hund om man ville. Jag hade inget att förlora och tänkte att det kan vara bra träning att göra det även på tävling. Det gick ganska bra. Det är faktiskt skönt att inte hålla på och rådda med kopplet utan bara läsa hund. Vi hittade en gömma under bastudörren. Men den andra var knepig. Vi hade intresse inne i hörnan, bland kläderna på bänken, bakom träningscykeln. Men inte klockrent. Vi fortsatte runt. ”30 sekunder kvar” Nu igen? Hur många gånger har vi inte hört det idag? Bråttom igen då. Kollade cykeln lite snabbt. Ingen träff. Kollade kläderna i hörnan, Hagel verkade inte övertygad, men intresserad. Det fick duga. ”Markering” Fel. Jaha. Doften satt högt upp på träningscykeln, under displayen.
Lärdomar? Tja, det vette sjutton faktiskt. Vet inte om jag kan dra någon konkret lärdom av det här – alltså så att jag vet vad vi ska träna mer på. Just nu tänker jag att det handlar mycket om tur och otur också. Otur att ta ”fel” vallabod först när det bara är två minuters söktid. Otur att hunden sökte lågt på just den meter där det var hög gömma. Otur att inte få in doften fastän vi passerade rätt ställen. Visst: Ingemar Stenmark sa ju de kloka orden ”Ju mer jag tränar desto mer tur har jag”. Det är ju så. Vi HAR tränat riktigt bra. Men ibland har man otur ändå.
Jag grunnar på den här ökade trenden med korta söktider på klass 2 tävlingar, som jag tycker mig ana utifrån de senaste tävlingarna som jag deltagit på. Vad ger det för följder? Ingen fick diplom i söndags. Jag har varit på flera klass 2-tävlingar där ingen fått diplom. Nose Work ska vara för alla sägs det. Men med extremt korta söktider blir det inte för alla. Jag tycker att det redan finns nog med utmaningar som det är i klass 2. Det är TVÅ gömmor som ska hittas på varje område. Det kan ta tid att utreda en doftbild och hitta den korrekta platsen. Gömmorna kan vara höga och oåtkomliga. Det är större sökområden. Det är störningsdofter. Det är totalt ofta 8 gömmor som ska hittas för att få diplom. Det är inte lätt. Ska det dessutom måsta vara sådan tidspanik?
När man ska särskilja ekipage på en resultatlista är det antal funna gömmor som är viktigast. På andra plats kommer eventuella felpoäng. Först på tredje plats är tiden avgörande. Men när domarna sätter extremt korta söktider blir det ju tiden, och turen, som blir avgörande. Det blir en tidshysterisk sport. Inte en sport som främjar sökarbetet.
Jag kan förstå att domarna, och arrangören, vill ha en kortare arbetsdag på en söndag. Jag har själv hört, på tidigare tävlingar, hur domare/arrangörer resonerat. Men att sätta korta söktider är enligt mig inte rätt väg att gå för att korta arbetsdagen. Minska antalet tävlande istället och låt dessa få en ärlig chans att göra ett bra sökarbete utan hysteri.
Någon som läser detta kanske protesterar och menar att om en hund inte ”är på jobbet” så tar det ju 3-4 minuter innan söktiden är slut, vilket gör att det tar onödig tid. Men låt i så fall domarna bryta söket när hundarna uppenbart har kroknat, söker annat eller bara går runt och frågar sin förare om hjälp. Det får ju domarna göra redan nu.
Någon sitter troligen på sin kammare nu och tänker att jag bara är bitter och dålig förlorare nu när det gick dåligt. Visst är det trist när tävlingar går åt fanders. Men jag menar att det handlar inte om det. Jag och Hagel är i regel snabba. Särskilt när vi också har lite tur 😉 Så vi skulle kunna gynnas av dessa korta söktider. På lång sikt i alla fall. Men det finns många som inte alls skulle gynnas. Och jag vill inte se en utveckling av sporten där det bara är turbohundar i klass 2. Vad behövs det då för att klara klass 3?
Avslutningsvis vill jag tacka Nosjakten Sundsvall för ett bra och trevligt arrangemang. Domarna likaså. Ni gjorde det bra och gav trevlig, konstruktiv feedback. Det jag framfört ovan är alltså inte en sågning av arrangemanget. INTE ALLS. Utan en notering om en trend som jag tycker mig se. Vad jag tycker om det. Om nu det stämmer?
Det jag tycker är ju inte facit. Du kanske har helt andra erfarenheter än vad jag har? Du kanske har tävlat klass 2 med söktider som varit helt okej? Du kanske tycker att det bara är en rolig utmaning om det blir korta söktider? Du kanske tycker att klass 2 är på tok för lätt så att det måste vara korta söktider för att kunna sålla ”agnarna från vetet”? Berätta!! Kommentera i detta inlägg eller i FB-inlägget. Jag vill gärna bredda min bild.
Jag har praktikanterna Emma och Matilda hos mig i tre veckor. Då passade vi på att introducera mina tre gamla slädhundar i Nose Work. Det är siberian huskysarna Vante, Flinga och Blia.
Här tränar praktikanterna med Flinga och Vante.
Utan att vi visste det blev det några verkligt viktiga dagar. Blia blev nämligen akut sjuk och igår fick jag åka med henne till veterinären för den sista sprutan. Det var lika sorgligt som vanligt. Men det kändes ändå bra i hjärtat. Vi fick ge henne några riktigt bra sista dagar.
Här kan du kolla in filmen som jag gjorde efteråt. Min förhoppning är att det ger inspiration och tips till andra, som kanske också har gamla hundar, att komma igång med Nose Work. För det är en enormt bra aktivitet som gör att hunden får känna sig smart och den blir skönt nöjd och tillfredsställd.
Känner du att du vill ha ännu mer information och kunskap innan du kör igång så bör du kolla in mina webbkurser. De hittar du här: https://susanne-lindberg.mykajabi.com
Jag älskar att träna Nose Work. Och jag älskar att träna med en hund som är orädd, vågar ta för sig och lösa problem på egen hand. Den förmågan går att träna upp.
Om du tävlar klass 1 får doften sättas upp till 1,20 meters höjd. Den ska placeras så att den minsta hunden i gruppen kan nå doftkällan med nosen. Det innebär att doften kan placeras en bit upp, om man bara ställer lådor, stolar, bord eller liknande som hunden kan hoppa upp på. Och det innebär i sin tur att det är bra på att träna på det.
Häromkvällen tränade vi på just det på min kurs ”Bli vass på att tävla i Nose Work”. Deltagarna i den kursen har köpt min webbkurs med samma namn, sedan har vi kursträffar då vi tränar praktiskt och konkret på det som jag har gått igenom i webbkursen. Här hittar du webbkursen om du vill kika närmare på den: https://susanne-lindberg.mykajabi.com.
Jag hade ordnat stationer där gömman var placerad så att hunden skulle behöva använda sig av stolar, bord och bänkar för att komma upp till den. Vi la godis intill doften för att hunden skulle få lite hjälp med motivationen att kämpa sig upp, och för att den skulle få en jackpot direkt den kom till doftgömman. Man kan ju också lägga hundens favoritleksak intill doften. Se bildspelet!
Det bästa och mest önskvärda scenariot är att hunden söker ”som vanligt” nere på golvet, får vittring av doften/godisen högre upp och börjar fundera hur den ska ta sig upp. Den hittar, på egen hand, en stol och testar den. Sedan jobbar den sig vidare upp på bordet. Och så hittar den doften och belöningen.
Men alla har inte tränat lika mycket på att våga ta för sig i miljön. För någon hund var det helt otänkbart att ens sätta upp en tass på en stol. Den hunden fick vi peppa enormt mycket, minsta ansats att försöka belönades. Vi lyfte också upp hunden på bordet och bara belönade att hon stod där. Sedan fick hon hoppa ned igen. Efter det fick hon hjälp av en person som var ”Hemlige Arne”, vilket innebär att man visar att man har en godis, sedan skuttar man iväg och låtsas gömma den här och var i sökområdet. Eftersom vi ville att hunden skulle tänka högt, alltså söka lite högre än vanligt, så koncentrerades Hemlige Arne-agerandet till höga höjder. Snart var även den här hunden uppe på borden och sökte. Visserligen på stela ben men med glad attityd.
En annan hund var riktigt snabb i tanken. Efter tre stationer med ”klätter-gömmor” så gick hon självmant upp på en stol och vidare på ett bord på ett helt annat ställe. Det visar att det här sättet att träna samma typ av övning flera gånger efter varann ger bra effekt. Coolt!
Vi tränade även på höga gömmor där hunden inte kunde ta hjälp av miljön utan fick sträcka sig så långt den kunde, och sedan få hjälp av föraren och bli lyft lite till så hunden kunde ta godisen intill doftgömman. Det är bra att hunden har en förväntan och målbild om att ”på de jobbiga höga gömmorna är det värt att söka sig för där finns oftast en godbit”. Ett sådant tänk hos hunden kommer att löna sig på tävling – särskilt i de högre klasserna.
Hoppas att bildspelet ger dig inspiration till nya träningspass. Skicka gärna en bild eller en film när du gjort något kul. Och du får gärna dela inlägget vidare om du vill.
Så är det dags att summera min och Hagels klass 2-tävling i Nose Work i Luleå. Vi startade som nummer 2 på förmiddagen. Först skulle vi göra utomhussök och sedan fordonssök. Vi hade tre minuter på oss på vardera sökområde.
Så här såg utomhussöket ut. Där placerade sig jag och Hagel som trea! =)
På utomhussöket var min plan att gå genom startkonerna, sedan till vänster, söka av räcket, väggen, dörrarna och sedan vidare mot däckhögen och utemöblerna med grillen som punkt längst bort. Det funkade ganska bra. Hagel hittade snabbt en gömma i däcken, ovanifrån, sedan sökte vi oss vidare och hittade nästa i konstrottingstolen närmast grillen. Hagel stod på sitsen och markerade nedåt.
– Markering, sa jag.
– Rätt, sa domaren.
– Färdig, sa jag.
Jag vet att man helst ska säga markering, och färdig på en gång när det är den andra gömman. Men jag vill gärna veta att det är rätt först innan jag kan slappna av. Det tar någon sekund till. Det gör inget. Viktigast är ju diplomet, eller hur?
Så här såg fordonssöket ut.
På fordonssöket kändes det tajt. Det tar ju cirka en en minut att söka av EN bil, sedan ska man ju förflytta sig där emellan också. Dessutom var det tre bilar och en skrinda.
Jag hade lagt upp en strategi och höll den. Först söka av baken på Skodan, sedan runt den åt höger, backandes. När jag kommit runt ett varv gick jag över till släpet. Vi började ungefär vid hjulet på höger sida, och backade oss runt. Vid draganordningen fram på släpet blev Hagel intresserad.
– Markering.
– Var?
– Tja, i klumpen!? (Man hinner ju inte vara smart och säga draganordning, eller vad jag nu skulle ha sagt =))
– Rätt.
Vi sökte klart på släpen och sedan drog vi till vita Caddyn. Började bak och sökte oss fram mot framdelen. Vid hjulhuset blev Hagel intresserad. Var gömman i däcket? Uppe under skärmen? Bakom nån ”flärd” frampå spoilern? Det var svårt att avgöra. Doften spred ut sig lite varstans. Hagel tyckte definitivt att doften satt uppåt och började klättra i sin utredning. Men inga tassar på bilar löd dagens regel. En gång stoppade han in hela huvudet mellan däcket och skärmen och då tänkte jag säga markering, men skulle domaren fråga igen var så skulle jag ha svårt att svara något exakt. Så jag avvaktade. Försökte be honom söka av igen, lugnt och fint, men Hagel blev bara mer ivrig/stressad och började gå högt med tassarna igen.
Jag bestämde mig för att släppa den vita bilen och söka av annat. Jag kunde ju återkomma strax. För jag hade sett något snabbt intresse även framtill på Skodan, vilket var bäst att kolla av. På vägen checkade vi snabbt av skrindan och sedan kom vi till Skodan. Då var det 30 sekunder kvar. Suck. Där borde jag ha galopperat tillbaka till den vita bilen och högra framdäcket och kollat av det och ropat markering. Men jag hann inte. Jag velade för mycket. Tiden tog slut.
Förbannat. Diplomchansen borta redan på andra söket. Trist. Det visade sig vara en gömma en bit in i däcket på den vita bilen. Jag frågade sen om jag hade fått rätt om jag sa markering när Hagel stack in huvudet mellan däcket och skärmen. Ja, det hade jag. Men det gick så snabbt. Jag velade för mycket. Hagel bestämde sig aldrig sådär som han brukar. Så vad blir det för lärdom av det? Träna mer på gömmor som han inte kommer ända fram till. Se till att han kämpar och inte hellre vill dra vidare och ta en lättare gömma. Godis intill doften. Och framför allt – läs hunden! Hur ser han ut när han inte kommer ända fram? Hagel pendlar mellan att vara väldigt ivrig, bli less och otålig, vilja dra vidare och hitta en lättare gömma, och känna pressen när jag visar på igen så att det blir som nu – många felpoäng för tassar på lacken och ryck i kopplet. Det måste jag lära mig att se. Men det är ruskigt svårt. Doften seglade iväg åt många håll. Det kunde ju i praktiken lika gärna vara en gömma som bara satt bakom en ”flärp” på framspoilern, och då hade Hagel kunnat hitta ända fram till gömman, och då hade jag fått fel om jag pekade mot däcket. Och så lägg till denna tidspress. Och regeln om inga tassar på vissa fordon. Den regeln tyckte jag var dum redan innan jag fick felpoäng under denna tävling. Varför inte bara bestämma sig för att på alla fordon som ingår på tävling får hundarna sätta upp tassarna på lacken, om de vill? Jag tycker att sökintresset ska premieras, inte uppfostran – typ. Eller så kan vi ha tofflor på hundarna. Whatever. Bara hundarna får söka i lugn och ro utan att vi förare ska störa med larviga förhållningsregler.
Efter lunch startade vi i omvänd ordning så jag och Hagel skulle gå ut sent. Det gjorde att vi hade en lång rast. Jag kom på att jag kunde passa på att byta en lampa på bilen som gått sönder. Det var på den bråkiga sidan, där det är supertrångt bakom batteriet.
Jag fick syn på min medtävlare Tony Krigh från Vännäs. Han verkar vara en händig herre. Jag frågade om han hade verktyg med sig för att ta bort ett batteri. Han blev genast intresserad (inte alls min avsikt, host, host ;-)) och ville ta sig en titt. Jag förklarade att fastän jag inte har så stora händer så får jag inte ned dem tillräckligt bra för att orka vrida loss det där runda plastlocket. Men om vi fick bort batteriet skulle det nog gå bättre.
Tony Krigh är en riktig handyman!
Tony pressade ned sin ena dasslockshand och vips hade han fått loss plastlocket. Utan att ta bort batteriet alltså. Snabbt hade jag trollat fram en ny fin lampa och så kunde han byta, när han ändå stod där liksom =) Liiite fick han faktiskt kämpa för att få dit allt igen, men snart var han klar och jag var så glad. Det där lampbytet hade jag gruvat mig för rätt länge. Stort, stort tack Tony för din hjälp.
Så var det dags för behållarsök och inomhussök. Jag hade hunnit sura klart efter diplomförlusten och bestämt mig för att istället försöka sätta så snabba tider som möjligt. Man måste ju hitta nåt nytt som motiverar en när det första målet skiter sig.
Början på behållarsöket. Ser du lådan intill tvättmaskinen? Där var första gömman.
Korridoren till nästa rum.
Andra rummet, ser du gummistöveln? Där var andra gömman.
Behållarsöket var stort. Vi hade två minuter på oss. Behållarna var placerade på golvet i ett hunddagis. Vilka störningsdofter! Hagel är ändå oftast duktig på att fokusera, och det började bra. Första rummet sökte han fint och hittade första gömman i en låda. Sedan sökte vi oss vidare i en liten gång och kom in i andra rummet. Där stannade Hagel och bara sög in doften på en av hundkojorna. Nåja, han går ganska lätt att bryta och han sökte vidare på några behållare. Snart stannade han och sniffade på en munkorg. Intressant tyckte han. Inte jag.
Jag visade på honom på behållarna och han sökte av. Men undra om nosen var inställd på rätt frekvens? Osäkert. Han luktade på en stövel, där jag senare fick veta att doften var, ett par gånger utan att reagera. Det är ju svårt att känna NW-doft om man mest söker hunddoft. Det är svårt att se de röda legobitarna i en låda när man bestämt sig för att söka efter vita. Eller hur? Jag tror det var nåt sånt som slog in. Jag chansade på en burk när det var 30 sekunder kvar. Men doften var då i stöveln intill. Och DÅ när jag visade Hagel mot stöveln en tredje gång så sa han typ: Nämen en NW-doft här? Det var otippat. Typ. Så fastän jag tycker att vi tränat bra på störningsdofter av ALLT möjligt så får vi helt enkelt fortsätta med det och växla upp ett snäpp till.
Början av inomhussöket. Doften låg bakom ryggen på bilstolarna.
Inomhussöket till vänster. Doften låg i kabelhärvan till höger om de stora träskivorna.
Inomhussöket till höger.
Vi avslutade med inomhussök. Vi hade tre minuter på oss. Det var en korridor formad som ett T. Vi började vid foten av T:et. Jag började mot väggen i första raka delen, sedan fick han kolla av soffan på höger sida innan vi drog vidare. Där fann han nåt intressant.
– Markering.
– Rätt.
Det visade sig vara en gömma långt in bakom ryggstödet men här var det mycket lättare att läsa eftersom doften inte spred ut sig åt alla håll. Här kan du se en film på just den delen.
Vi sökte vidare. Först åt vänster. Sedan åt höger. Hagel jobbade på bra. Sniffade noga, uppåt också. Men ingen träff. Så tidhelvetet gick ut. Vi fick bli visad en slanghärva som vi passerat något hastigt. Där nere, en bra bit under härvan, var doften. När Hagel kom nära kände han direkt och tryckte sig nedåt i härvan.
Så det där med avstånd till doften är nog inte det svåra. Utan dofter som sipprar ut åt olika håll, främst utomhus. Att inte stressa upp sig, varken jag eller Hagel, utan söka av fem centimeter i taget och se var doften är som starkast. Kan det vara en lärdom jag ska ta med mig? Eller kommer du på nåt mer? Nåt ännu klokare?
Och tack för att du orkade läsa ända hit. Det kan bara betyda att du är lika Nose Work-nördig som jag. =)
Nose Work växer lavinartat! Så himla kul. Det är ju en sådan perfekt aktivitet och tävlingsform för alla hundar och alla förare. Men jag börjar ana ett växande problem.
Ha koll på hur många dofter du sätter ut.
Det gäller alla slarviga och nonchalanta hundägare som inte orkar ha riktig koll på HUR MÅNGA doftgömmor som lagts ut, eller exakt VAR för den delen. Om de inte lyckas samla in alla doftgömmor efter avslutat sök så rycker de bara på axlarna och åker därifrån. Ja, en del verkar inte bry sig om att plocka bort doftgömmorna överhuvudtaget!? Så himla uselt!
Redan nu har jag och flera andra Nose Workare drabbats av detta, kanske du också? Det har hänt både i vissa kända Nose Work-lokaler samt på mer offentliga platser. Det är INTE kul att hitta gamla möbeltassar och topsar när man söker med sin hund! Hur sjutton ska jag veta hur pass aktiv den där doften är? Ska min hund markera eller inte? Vad är det överhuvudtaget för doft? Eller är det en negativ bärare, alltså en tops eller möbeltass som inte har fått doft på sig?
Nä, härmed utropar jag ett skarpt ”SKÄRPNING” till slappa hundägare som inte verkar fatta hur viktigt det är att rensa efter sig. Tänk först efter VAR ni sätter era gömmor – kolla så att ni vet att ni kan komma åt dem och få loss dem senare. Och skulle det ändå jävlas så att topsen/möbeltassen trillar ned bakom en list eller så – ja, bryt upp listen och ta bort doften! Då och då träffar jag på hundägare som säger ”Äh, den där får vi inte upp – låt den ligga” och jag får verkligen behärska mig för att inte ”gå bananas”. Och kan ni tänka er – när jag strax därefter verkligen ger mig den på att få upp den där doftgömman så går det!? Det handlar först och främst om inställning och moral. Sedan handlar det delvis om att ha bra verktyg också. Ta med kniv, näbbtång och liknande.
Näbbtång – ett bra verktyg för den ansvarsfulla Nose Workaren.
Sedan vill jag ge världens största och varmaste APPLÅD till alla som verkligen tar sitt ansvar på fullaste allvar och ser till att varenda doftgömma blir bortplockad. Ni är mina hjältar! Jag tror ta mig sjutton att jag ska ordna t-shirts eller sådana pins som man sätter på jackan/väskan där det står: ”Jag tränar Nose Work ansvarsfullt” eller ”Jag tränar NW med moral” eller ”Bästa sättet att träna NW är med moral” eller nåt liknande. För att visa att man hör till den skaran som ser till att plocka bort ALLA gömmor efter avslutat sök. Eller kommer du på något ännu bättre som det kan stå?
rackarungarnashundskola.com 