När jag fick veta var en doftgömma satt – innan start

Det är Nose Work-tävling i Boliden. Jag och min grosser münsterländer Skott har gjort inomhussök och behållarsök i klass 2 och har fått full pott. Vi väntar på att få göra utomhussök och fordonssök. Jag står och pratar med några tävlingskompisar.

En annan tävlande närmar sig. Hen har precis gjort utomhussök och fordonssök. En person i min grupp hojtar: ”Hur gick det?”.

Hen svarar: ”Vi missade stubbjäveln” och jag tänker direkt ”helvetes jävla skit”. Jag tittar mig omkring. Alla på plats har sökt i dessa områden, utom jag. Tack och lov är det bara en person, jag, som fått denna oönskade info. De andra tittar på mig och inser tabben. Jag säger ”Vi får hoppas att det var många stubbar där då” och går undan.

Jag ska strax gå till starten. Jag kollar på bilderna från banvandringen. Det är bara en stubbe i området på utomhussöket. Fan. Hur gör jag nu?

Först tar osunda tävlingsdjävulen till orda. Tävlingsdjävulen säger att jag har ju bara fått veta EN gömma. Jag och Skott måste ju hitta tre andra på egen hand för att få full pott. Och det blir ju så himla krångligt för arrangören och domaren om jag berättar att jag vet om att det är en doftgömma i ”stubbjäveln”.

Men efter en stund har det sunda förnuftet äntligen tagit över.

  • Det står faktiskt i reglerna att om man får veta en gömma så måste man berätta om det.
  • Och hur kul blir det om vi lyckas ta diplom när jag vet var en gömma är? Det kommer att kännas falskt resten av livet.

Så jag berättar för en funktionär, som berättar för domaren. Jag får gå fram till domaren och hon frågar mig vad jag vet. ”En person sa att hen missade stubbjäveln” svarar jag.

Okej, domaren hämtar sig snabbt. Hon säger att jag får komma tillbaka senare och göra mina sök sist. Då kommer gömman i ”stubbjäveln” att ha flyttats till annan plats.

På det här släpet drog vi på oss en felmarkering.

När jag kommer tillbaka får jag göra fordonssöket först. Vi hittar en gömma på ett snyggt sätt. Vi rundar ett släp och Skott ser rätt så intresserad ut på baksidan, vid lyset. Men är det rätt? Borde jag kolla av det tredje och sista fordonet först innan jag tar beslut? Äh, han ser så övertygad ut. ”Markering”. ”Tyvärr fel, gömman sitter på den sista bilen”. Skit också. Ny lärdom igen. Eller ny … smärtsam uppfräschning av gammal lärdom.

Här hamnade den nya gömman.

Vi går till utomhussöket. Vi hittar båda gömmorna. Utan fusk. Och på så snabb tid att vi får medalj senare. Det känns bra.

Nu är vi officiellt med i 7 av 8-klubben.

Och här var den andra gömman.

/Susanne

Två lärorika Nose Work-tävlingar

Sista helgen i april tävlade jag och min vorsteh Hagel Nose Work klass 3 både lördag och söndag. Det är enormt roligt och utmanande att tävla i trean.

Och man lär sig saker varje gång, ibland ganska smärtsamt när man inser att ”den här lärdomen har jag gjort förut men valde av någon anledning att strunta i det nu och titta så ´bra´det gick”. 😉

Jag har satt ihop två filmer med kommentarer från de båda dagarna. Först lördagen. Sen söndagen.

Nu i helgen ska jag tävla med min unga grosser münsterländer Skott i NW klass 1 i Luleå. Det blir hans andra och tredje start. Första gången var han splittrad och vi hittade endast 2 av 4 gömmor. Nu hoppas jag att det går bättre. Men vi får se … =)

 

 

Platser kvar på dagkursen i Nose Work

Den 1 april skickade jag ut nyhetsbrevet. Där presenterade jag nya kursstarter, bland annat tre olika Nose Work-kurser, an allmänlydnadskurs och en lekfull Summit-Nose Work-tävling. Samtliga har blivit fullbokade, men på dagkursen i Nose Work finns det platser kvar.

torsdag den 16 maj en nybörjarkurs i Nose Work, på dagtid mellan kl 10-12. Kursen avslutas med doftprov 19 juni kl 18.00.

Ta chansen att träna en bra aktivitet som tröttar hunden på rätt sätt som gör att den blir nöjd och tillfredsställd. Nose Work är även en fenomenalt rolig och spännande tävlingsform där hunden inte ens behöver kunna sitt, ligg eller hit utan bara tycka att det är roligt att använda sin nos och söka.

Under kursen tränar vi hundarna på ett sätt som gör att den lär sig att ett par droppar av eukalyptus är värdefullt. Du får testa behållarsök, inomhussök, utomhussök och fordonssök. Kursen av slutas med ett doftprov. Går allt väl där är det bara att börja tävla. Hunden ska vara minst 10 månader för att göra doftprovet. Är hunden för ung kan du ha doftprovet innestående och göra det senare.

Kursen är upplagd på fem träffar, först torsdagar, sen tisdagar, kl 10-12.

  • Torsdag 16 maj
  • Torsdag 23 maj
  • Uppehåll v 22 pga inplanerat läger
  • Tisdag 4 juni
  • Tisdag 11 juni
  • Tisdag 18 juni
  • Doftprov onsdag 19 juni

Kursen kostar 2200 kr och det finns 8 platser. Du får plats i den ordning som du anmäler dig, enklast gör du det genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Ange med vilken hund du vill delta: ras, ålder och kön. Hunden ska vara vaccinerad. Välkommen!

Har du ännu inte anslutit dig till nyhetsbrevet gör du det här. Det är bästa, och enda, sättet att hålla sig uppdaterad om kommande kursstarter. Den första varje månad skickas mejlet ut.

/mvh Susanne

 

Tro ingenting. Var nollställd. Det var mitt mantra.

I dag tävlade jag och Hagel i Nose Work klass 2 i Luleå. Jag hade haft några tuffa tävlingar bakom mig då det jävlats en hel del. Jag hade börjat tvivla på mig själv. Det var ju jag som sabbade allt många gånger. Som nu senast i Kumla.

På banvandringen för utomhussöket säger domaren att allt ingår: Golv, väggar och tak. Det – i kombination med att jag hört andra tävlande säga att det brukar bli svåra tävlingar när dessa domare dömer – ofta gömmor på höjd och så – gör att jag genast spanar uppåt. Utan att jag märker det så tänker jag ”Där och där vore det passande att göra en svår hög gömma”. Först några dagar efteråt inser jag hur korkat det var. I alla fall när man har en sådan mottaglig hund som jag har. För omedvetet styr jag Hagel med min förväntan. Omedvetet blir han då också mer noggrann där jag har hög förväntan. Och omedvetet tolkar jag det som att han minsann har ett intresse där, precis där jag trodde! Ja, nu när jag beskriver det så inser både du och jag hur korkat det är! Men det är så himla lätt att trilla dit! Så på utomhussöket hittar vi en rätt gömma i en skräpkorg och sedan dras jag till mitt misstänkta ställe. Och minsann vindar Hagel in lite extra där. Och till slut har vi lurat varann så jag säger markering istället för att faktiskt röra mig därifrån. Det ser du på filmen här. Även om det svider visar jag upp filmen ändå. En gratis lektion i hur man INTE ska göra.

Så. När jag nu startade i Luleå hade jag hunnit analysera det där. Jag insåg att jag gjort precis samma misstag som jag gjorde på min första NW-tävling i klass 1. Den kan du läsa mer om här. Har jag då inte lärt mig någonting på den här tiden? Hur skulle jag göra för att inte klanta mig igen? Jo, jag bestämde mig för att vara HELT nollställd. Inga förutfattade meningar. Inte tro ett skit. Bara gå in och söka av varje meter med samma inställning. Inget ställe är viktigare än något annat. Så under hela banvandringen och hela tävlingsdagen upprepade jag för mig själv: Tro INGENTING!

Dessutom vet jag att jag oftast är för peppad första dagen. Jag vill för mycket. Jag har längtat för länge. Jag gillar tvådagars-tävlingar för då är jag och Hagel lite mer sansade dag två. Men nu var det bara en endagstävling i Luleå. Hur skulle jag lösa det? Jo, sambon och sonen fick ordna en låtsastävling dagen före. Med tidtagning och allt. Sambon tog tid och sonen gick helhjärtat in för filmuppdraget =). Här kan du se hur det såg ut.

Så var det dags för oss att starta. Vi hade startnummer 18 av 25. Alla fyra sökområden gjordes i ett svep. Först utomhussöket. Två gömmor, tre minuters söktid.

Utomhussöket. Domare P-A Bergström fick äran att vara med på bild.

Sedan fordonssöket. Två fordon. En gömma. Två minuters söktid.

Fordonssöket.

Efter det behållarsöket. Två gömmor. Två minuters söktid.

Delar av behållarsöket.

Slutligen inomhussöket. Två gömmor. Tre minuters söktid.

Inomhussök: sökområdet till vänster.
Sökområdet till höger. Plus att det var en hylla på högra väggen.

Min plan var att söka av mitten först på utomhussöket. Det kändes mer konkret att börja med lådan mitt framför starten och trädgårdsmöbler än stegen till vänster som var min första tanke. Hagel var peppad. Han drog in området med bra fart. Vi kollade av lådan, trädgårdmöblerna, sedan åt vänster och sökte av stegen och annat jox som stod där. Vi kollade av husväggen och gräset. Sedan fick han vind och drog mot lådan vid starten. Där märkte jag snabbt att det var något därunder. Den gömman hade nog inte Hagel haft tid att bry sig om när han var så laddad i starten.

– Markering!

– Rätt.

Yes, bra start. Klanta inte till det redan nu. Sök vidare i lugn och ro. Var har vi inte varit? Vi har inte kollat på höjd intill husväggen. Så jag viftade med handen så att Hagel skulle söka av fönsterkarmarna. Där får vi ett oväntat intresse. Bakom ”spjällen” intill ena fönstret.

– Markering!

– Rätt.

– Färdig!

Oj, så spännande det är att tävla! Jag går igång så in i bängen. Pulsen är typ på max och jag har så mycket adrenalin i benen att jag knappt kan gå vidare till fordonssöket. Puh, samla ihop dig nu för sjutton. Det är mycket kvar än. Ett djupt andetag och så kastar vi oss in i fordonssöket. Vi börjar framtill på personbilen och backar mot släpet. Hagel får intresse vid kanten på släpet och jag börjar fundera om jag ska säga markering. Men så lugnar jag mig själv. Tidtagaren har ju inte ens sagt 30 sekunder, varför ska jag ha bråttom? Vi måste ju kolla andra sidan först. Så vi söker vidare, runt baksidan av släpet och så på motsvarande ställe fast på andra sidan får jag en mycket tydligare markering.

– Markering.

– Rätt.

– Färdig.

Ojojoj, oerhört spännande nu. Vi är ju faktiskt fortfarande med i matchen. Stor publik har vi också som hänger med in till behållarsöket och inomhussöket. Särskilt behållarsöket har strulat på sista tiden. Jag vet inte riktigt varför faktiskt. Men jag känner en viss oro att vi ska klanta oss igen. ”Nåja, ge bara Hagel tid att lukta på alla behållare så har du gjort vad du kan” – tänker jag.

Han springer in med lite för bra fart. Hinner inte lukta ordentligt tycker jag. Slarvar runt och vill gärna göra ett inomhussök av det istället. Men jag visar tydligare på några burkar och då blir han mer fokuserad. Han stannar till vid en burk. Visar att den luktar spännande.

– Markering.

–Rätt.

Yes, en till bara. Var är den? Snart stannar Hagel vid en till burk. Jag känner att det måste vara rätt.

– Markering.

– Rätt.

– Färdig.

Shit pom fritt alltså. Nu har vi ETT sökområde kvar. Inte klanta sig nu! Det är inomhussök med två gömmor. Tre minuter. ”Det är gott om tid” – intalar jag mig.

Nu gör vi något riktigt snyggt faktiskt. Jag gör som jag brukar på inomhussök, jag går in, vänder på hela ekipaget och startar honom i dörrkarmen på höger sida. Och direkt ser jag att han faktiskt har en doft! Vilken luring! Jag väntar in tills han har bestämt sig.

– Markering.

– Rätt.

Yes, då är det bara EN gömma kvar. Hjärnan samarbetar INTE utan börjar tänka sånt som ”oj, så nära ett diplom, TÄNK om det blir ett diplom” och jag skriker inombords till min hjärna ”Du har inte tid med det där nu. Håll käften och läs hund för fan”. Faktiskt! =) Så jag läser hund. Vi söker runt i rummet. Får lite intresse kring tjock-tv:n men inte mer än så. Efter ett varv börjar jag anvisa lite högre. Och där, på högra kanten av whiteboarden, ser jag ett intresse.

– Markering.

– Rätt.

– Färdig.

Sedan brakar jublet igång. Vårt andra diplom! Såååå himla skön känsla! Min plan om att INTE TRO NÅGONTING höll! Genrepet med sambo och son gav ett lugn. Eller så hade vi bara tur!? Men det var väldigt skönt att ha lite tur en gång. Nu kan vi klanta oss på typ sju tävlingar till innan jag blir deppig igen. =)

/Susanne

Det här med tur/otur och korta söktider

Jag och min vorsteh Hagel tävlade Nose Work i klass 2 i Timrå i söndags. Det blev vår sämsta tävling hittills. Vi hittade endast en gömma i varje sök, alltså totalt 4 av 8. Plus att jag chansade och sa markering på några ställen vilket gav oss några felpoäng. Jag har försökt dra några lärdomar av våra upplevelser och ska dela med mig.

Först ska du få veta förutsättningarna. Så här såg sökområdena ut. Det var två gömmor i varje sökområde.

Fordonssöket. Två fordon. Inga tassar tillåtna på bilen, tassar ok på Caterpillarfordonet. Söktid: 3 min 15 sek.
Behållarsöket. Målarburkar, byttor, kannor, brödlådor, väskor och annat. 2 min söktid.
Utomhussöket. Två vallabodar plus ”altanen” och väggen där emellan. Söktid: 2 min.

Interiörbilder av vallabodarna.
Inomhussöket. Omklädningsrum plus duschrum. Söktid 3 min.
Duschrum som hörde till inomhussök.

Vi delades in i två grupper och min grupp började med fordonssök och behållarsök. Min taktik på fordonssöket var att springa förbi personbilen och börja med Caterpillarfordonet. Detta eftersom vi fått en del felpoäng för tassar på fordon på vår senaste tävling (första gången – aldrig haft det problemet förut) och ville ”spara” ev tass-fel-poäng till slutet. Vi började vid skopan och backade runt på ena sidan. Jag såg att Hagel reagerade tvärt över något men han släppte det. Vi hade vind från baken av fordonet och jag lät honom nosa igenom den delen noga ifall det han reagerat på kom därifrån. Inget fynd. Vi jobbade vidare med andra sidan, kom fram till skopan och DÄR på ena kanten blev det en tydlig markering. Rätt! Puh! Hur skulle jag prioritera nu? I vanliga fall tar jag helst bara ett fordon ett varv. Men jag hade ju sett något intressant på ena långsidan. Jag bestämde att vi tar Caterpillarfordonet ett varv till innan vi tar personbilen. Men ingen träff nu heller. Så över på personbilen. Lite intresse i ena bakdäcket men det var det däck som var närmast gömman på skopan så troligen var det bara den doften som fastnade mot däcket. Sedan var tiden slut. Den andra gömman satt på själva bandvagnsbandet, i midjehöjd, på Caterpillarfordonet. På den sida där jag hade noterat lite intresse. Tusan också. Redan nu var diplomet borta.

Nåja, bara att slappna av då och briljera på behållarsöket tänkte jag. Min taktik var att börja från vänster, sedan ta behållarna i ytterkant och jobba mig inåt. Gick hyfsat. Snart fick vi intresse i en kopparkanna. Markering. Rätt. Skönt. En till. Men det var flera som var halvintressanta. Och på resväskan luktade Hagel jättemycket och krafsade till slut. Den måste det vara! Markering. Fel. What? Istället var doften i en av målarburkarna längst ut åt höger. Vi hade kollat in dem snabbt ett par gånger men Hagel hade inte fått in någon doft. Men varför blev han så till sig över resväskan då? ”Har ni någon annan doft där i?” frågade jag men fick intrycket att så inte var fallet. Jag menar – om de lagt i någon störningsdoft som han reagerade på borde det vara bra att veta så vi kan träna på det. Eller om det bara var slembobbor – det kan han ju också gå igång på. Nåväl, ibland blir det bara knas.

Nästa sök var utomhussöket med vallabodarna. Hade jag haft full pott sedan tidigare sökområden hade jag blivit ganska stressad, och irriterad, över den korta söktiden: 2 minuter! Nu kunde jag stå och skratta åt alltsammans.

– Det blir som när man tävlade klass 1, bara kasta sig in i varje vallabod och se om hunden fångar upp någon doft, kommenterade jag.

Det var väl den taktik jag hade. Jag vet att jag och Hagel kan vara snabba när det behövs. Jag kunde ta det här söket som en kul utmaning, särskilt eftersom vi inte längre hade någon diplomchans. Så vi stod vi startlinjen och scannade. Hagel fick välja vilken bod vi skulle kolla först. Han valde höger. Det visade sig vara synd. Det gäller ju att ha tur i den här leken också. Vi kollade höger bod ett tag. Han verkade intresserad uppåt så han fick hoppa upp på båda bänkarna där inne. Men inget napp. ”30 sekunder kvar” hojtade tidtagaren. Men vad i h-vete? Hur kan tiden gå så snabbt? Vi kastade oss ut, kollade snabbt ”mellanområdet” och sedan in i den andra boden.  Där var det intressant på ena bänken. Markering. Rätt. Yes. Då ska vi bara hitta en till på cirka 10-15 sekunder. Det gick ju inte. Suck. Herregud. Den andra gömman var också i den vänstra boden. Ner mot golvet någonstans.

Nästa sök var inomhussöket. Ett stort omklädningsrum. Med rymligt duschrum med bastudörr och annat. 3 minuter. Tajt. Men inte omöjligt förstås. Man fick köra lös hund om man ville. Jag hade inget att förlora och tänkte att det kan vara bra träning att göra det även på tävling. Det gick ganska bra. Det är faktiskt skönt att inte hålla på och rådda med kopplet utan bara läsa hund. Vi hittade en gömma under bastudörren. Men den andra var knepig. Vi hade intresse inne i hörnan, bland kläderna på bänken, bakom träningscykeln. Men inte klockrent. Vi fortsatte runt. ”30 sekunder kvar” Nu igen? Hur många gånger har vi inte hört det idag? Bråttom igen då. Kollade cykeln lite snabbt. Ingen träff. Kollade kläderna i hörnan, Hagel verkade inte övertygad, men intresserad. Det fick duga. ”Markering” Fel. Jaha. Doften satt högt upp på träningscykeln, under displayen.

Lärdomar? Tja, det vette sjutton faktiskt. Vet inte om jag kan dra någon konkret lärdom av det här – alltså så att jag vet vad vi ska träna mer på. Just nu tänker jag att det handlar mycket om tur och otur också. Otur att ta ”fel” vallabod först när det bara är två minuters söktid. Otur att hunden sökte lågt på just den meter där det var hög gömma. Otur att inte få in doften fastän vi passerade rätt ställen. Visst: Ingemar Stenmark sa ju de kloka orden ”Ju mer jag tränar desto mer tur har jag”. Det är ju så. Vi HAR tränat riktigt bra. Men ibland har man otur ändå.

Jag grunnar på den här ökade trenden med korta söktider på klass 2 tävlingar, som jag tycker mig ana utifrån de senaste tävlingarna som jag deltagit på. Vad ger det för följder? Ingen fick diplom i söndags. Jag har varit på flera klass 2-tävlingar där ingen fått diplom. Nose Work ska vara för alla sägs det. Men med extremt korta söktider blir det inte för alla. Jag tycker att det redan finns nog med utmaningar som det är i klass 2. Det är TVÅ gömmor som ska hittas på varje område. Det kan ta tid att utreda en doftbild och hitta den korrekta platsen. Gömmorna kan vara höga och oåtkomliga. Det är större sökområden. Det är störningsdofter. Det är totalt ofta 8 gömmor som ska hittas för att få diplom. Det är inte lätt. Ska det dessutom måsta vara sådan tidspanik?

När man ska särskilja ekipage på en resultatlista är det antal funna gömmor som är viktigast. På andra plats kommer eventuella felpoäng. Först på tredje plats är tiden avgörande. Men när domarna sätter extremt korta söktider blir det ju tiden, och turen, som blir avgörande. Det blir en tidshysterisk sport. Inte en sport som främjar sökarbetet.

Jag kan förstå att domarna, och arrangören, vill ha en kortare arbetsdag på en söndag. Jag har själv hört, på tidigare tävlingar, hur domare/arrangörer resonerat. Men att sätta korta söktider är enligt mig inte rätt väg att gå för att korta arbetsdagen. Minska antalet tävlande istället och låt dessa få en ärlig chans att göra ett bra sökarbete utan hysteri.

Någon som läser detta kanske protesterar och menar att om en hund inte ”är på jobbet” så tar det ju 3-4 minuter innan söktiden är slut, vilket gör att det tar onödig tid. Men låt i så fall domarna bryta söket när hundarna uppenbart har kroknat, söker annat eller bara går runt och frågar sin förare om hjälp. Det får ju domarna göra redan nu.

Någon sitter troligen på sin kammare nu och tänker att jag bara är bitter och dålig förlorare nu när det gick dåligt. Visst är det trist när tävlingar går åt fanders. Men jag menar att det handlar inte om det. Jag och Hagel är i regel snabba. Särskilt när vi också har lite tur 😉 Så vi skulle kunna gynnas av dessa korta söktider. På lång sikt i alla fall. Men det finns många som inte alls skulle gynnas. Och jag vill inte se en utveckling av sporten där det bara är turbohundar i klass 2. Vad behövs det då för att klara klass 3?

Avslutningsvis vill jag tacka Nosjakten Sundsvall för ett bra och trevligt arrangemang. Domarna likaså. Ni gjorde det bra och gav trevlig, konstruktiv feedback. Det jag framfört ovan är alltså inte en sågning av arrangemanget. INTE ALLS. Utan en notering om en trend som jag tycker mig se. Vad jag tycker om det. Om nu det stämmer?

Det jag tycker är ju inte facit. Du kanske har helt andra erfarenheter än vad jag har? Du kanske har tävlat klass 2 med söktider som varit helt okej? Du kanske tycker att det bara är en rolig utmaning om det blir korta söktider? Du kanske tycker att klass 2 är på tok för lätt så att det måste vara korta söktider för att kunna sålla ”agnarna från vetet”? Berätta!! Kommentera i detta inlägg eller i FB-inlägget. Jag vill gärna bredda min bild.

/mvh Susanne

Tre gamla hundar fick testa Nose Work

Jag har praktikanterna Emma och Matilda hos mig i tre veckor. Då passade vi på att introducera mina tre gamla slädhundar i Nose Work. Det är siberian huskysarna Vante, Flinga och Blia.

Här tränar praktikanterna med Flinga och Vante.

Utan att vi visste det blev det några verkligt viktiga dagar. Blia blev nämligen akut sjuk och igår fick jag åka med henne till veterinären för den sista sprutan. Det var lika sorgligt som vanligt. Men det kändes ändå bra i hjärtat. Vi fick ge henne några riktigt bra sista dagar.

Här kan du kolla in filmen som jag gjorde efteråt. Min förhoppning är att det ger inspiration och tips till andra, som kanske också har gamla hundar, att komma igång med Nose Work. För det är en enormt bra aktivitet som gör att hunden får känna sig smart och den blir skönt nöjd och tillfredsställd.

Känner du att du vill ha ännu mer information och kunskap innan du kör igång så bör du kolla in mina webbkurser. De hittar du här: https://susanne-lindberg.mykajabi.com

/mvh Susanne

Tips för att få din hund till en klättermus

Jag älskar att träna Nose Work. Och jag älskar att träna med en hund som är orädd, vågar ta för sig och lösa problem på egen hand. Den förmågan går att träna upp.

Om du tävlar klass 1 får doften sättas upp till 1,20 meters höjd. Den ska placeras så att den minsta hunden i gruppen kan nå doftkällan med nosen. Det innebär att doften kan placeras en bit upp, om man bara ställer lådor, stolar, bord eller liknande som hunden kan hoppa upp på. Och det innebär i sin tur att det är bra på att träna på det.

Häromkvällen tränade vi på just det på min kurs ”Bli vass på att tävla i Nose Work”. Deltagarna i den kursen har köpt min webbkurs med samma namn, sedan har vi kursträffar då vi tränar praktiskt och konkret på det som jag har gått igenom i webbkursen. Här hittar du webbkursen om du vill kika närmare på den: https://susanne-lindberg.mykajabi.com.

Jag hade ordnat stationer där gömman var placerad så att hunden skulle behöva använda sig av stolar, bord och bänkar för att komma upp till den. Vi la godis intill doften för att hunden skulle få lite hjälp med motivationen att kämpa sig upp, och för att den skulle få en jackpot direkt den kom till doftgömman. Man kan ju också lägga hundens favoritleksak intill doften. Se bildspelet!

Det bästa och mest önskvärda scenariot är att hunden söker ”som vanligt” nere på golvet, får vittring av doften/godisen högre upp och börjar fundera hur den ska ta sig upp. Den hittar, på egen hand, en stol och testar den. Sedan jobbar den sig vidare upp på bordet. Och så hittar den doften och belöningen.

Men alla har inte tränat lika mycket på att våga ta för sig i miljön. För någon hund var det helt otänkbart att ens sätta upp en tass på en stol. Den hunden fick vi peppa enormt mycket, minsta ansats att försöka belönades. Vi lyfte också upp hunden på bordet och bara belönade att hon stod där. Sedan fick hon hoppa ned igen. Efter det fick hon hjälp av en person som var ”Hemlige Arne”, vilket innebär att man visar att man har en godis, sedan skuttar man iväg och låtsas gömma den här och var i sökområdet. Eftersom vi ville att hunden skulle tänka högt, alltså söka lite högre än vanligt, så koncentrerades Hemlige Arne-agerandet till höga höjder. Snart var även den här hunden uppe på borden och sökte. Visserligen på stela ben men med glad attityd.

En annan hund var riktigt snabb i tanken. Efter tre stationer med ”klätter-gömmor” så gick hon självmant upp på en stol och vidare på ett bord på ett helt annat ställe. Det visar att det här sättet att träna samma typ av övning flera gånger efter varann ger bra effekt. Coolt!

Vi tränade även på höga gömmor där hunden inte kunde ta hjälp av miljön utan fick sträcka sig så långt den kunde, och sedan få hjälp av föraren och bli lyft lite till så hunden kunde ta godisen intill doftgömman. Det är bra att hunden har en förväntan och målbild om att ”på de jobbiga höga gömmorna är det värt att söka sig för där finns oftast en godbit”. Ett sådant tänk hos hunden kommer att löna sig på tävling – särskilt i de högre klasserna.

Hoppas att bildspelet ger dig inspiration till nya träningspass. Skicka gärna en bild eller en film när du gjort något kul. Och du får gärna dela inlägget vidare om du vill.

/ Susanne