Det är Nose Work-tävling i Boliden. Jag och min grosser münsterländer Skott har gjort inomhussök och behållarsök i klass 2 och har fått full pott. Vi väntar på att få göra utomhussök och fordonssök. Jag står och pratar med några tävlingskompisar.
En annan tävlande närmar sig. Hen har precis gjort utomhussök och fordonssök. En person i min grupp hojtar: ”Hur gick det?”.
Hen svarar: ”Vi missade stubbjäveln” och jag tänker direkt ”helvetes jävla skit”. Jag tittar mig omkring. Alla på plats har sökt i dessa områden, utom jag. Tack och lov är det bara en person, jag, som fått denna oönskade info. De andra tittar på mig och inser tabben. Jag säger ”Vi får hoppas att det var många stubbar där då” och går undan.
Jag ska strax gå till starten. Jag kollar på bilderna från banvandringen. Det är bara en stubbe i området på utomhussöket. Fan. Hur gör jag nu?
Först tar osunda tävlingsdjävulen till orda. Tävlingsdjävulen säger att jag har ju bara fått veta EN gömma. Jag och Skott måste ju hitta tre andra på egen hand för att få full pott. Och det blir ju så himla krångligt för arrangören och domaren om jag berättar att jag vet om att det är en doftgömma i ”stubbjäveln”.
Men efter en stund har det sunda förnuftet äntligen tagit över.
Det står faktiskt i reglerna att om man får veta en gömma så måste man berätta om det.
Och hur kul blir det om vi lyckas ta diplom när jag vet var en gömma är? Det kommer att kännas falskt resten av livet.
Så jag berättar för en funktionär, som berättar för domaren. Jag får gå fram till domaren och hon frågar mig vad jag vet. ”En person sa att hen missade stubbjäveln” svarar jag.
Okej, domaren hämtar sig snabbt. Hon säger att jag får komma tillbaka senare och göra mina sök sist. Då kommer gömman i ”stubbjäveln” att ha flyttats till annan plats.
På det här släpet drog vi på oss en felmarkering.
När jag kommer tillbaka får jag göra fordonssöket först. Vi hittar en gömma på ett snyggt sätt. Vi rundar ett släp och Skott ser rätt så intresserad ut på baksidan, vid lyset. Men är det rätt? Borde jag kolla av det tredje och sista fordonet först innan jag tar beslut? Äh, han ser så övertygad ut. ”Markering”. ”Tyvärr fel, gömman sitter på den sista bilen”. Skit också. Ny lärdom igen. Eller ny … smärtsam uppfräschning av gammal lärdom.
Här hamnade den nya gömman.
Vi går till utomhussöket. Vi hittar båda gömmorna. Utan fusk. Och på så snabb tid att vi får medalj senare. Det känns bra.
Golfproffset Annika Sörenstam har alltid varit rätt duktig på att spela golf. Men inte alltid så proffsig. I alla fall om jag ska tro på den historia som NW-instruktören och hockeycoachen Conny Elfsberg berättade för mig på Nose Work-lägret förrförra helgen.
Conny berättade om när Annika ännu inte slagit igenom helt. Hon fanns med på listorna över duktiga spelare (den där listan kallas säkert något men jag orkar inte ta reda på det och ni fattar ändå) men var inte i topp. Hon tog hjälp av en mental coach som Conny nämnde ett namn på, men som jag glömt. Det gäller att bara komma ihåg det viktigaste – som jag kommer till alldeles strax. =)
Den här coachen studerade Annika när hon tränade. Hon stod och slog långa raka bollar (det heter säkert också nåt särskilt med golftermer). Hon slog ett perfekt slag och bollen flög spikrakt precis dit hon tänkt. Hon placerade en till boll framför sig och slog ett till lika perfekt slag. Hon placerade en tredje boll framför sig och slog ett lika perfekt slag igen. Hon tog fram en fjärde boll. Då råkade hon få en liten felträff och bollen drog iväg snett.
– Idiot, röt hon till sig själv samtidigt som hon slog sig själv i pannan.
Efter det upprepas scenariot. Annika slog iväg flera perfekta bollar, utan ett ord. Men när det sket sig slog hon sig i pannan och kallade sig Idiot. Vad gjorde nu coachen åt detta?
Han bad henne fira varje lyckat slag ordentligt. Och inte banka på sig själv för de misslyckade slagen. Hon började tveksamt. Sa lite försiktigt ”jaaa” och höjde ena armen lite lamt i en segergest. Men till slut blev det bättre. Hon sa ”JAAAA” och spände armen i en riktigt engagerad gest.
Varför berättade Conny allt detta för mig? Jo, jag hade nämligen lite motvilligt ställt en fråga ( i slutet av lektionen när alla andra gått ut). Jag frågade om han hade något tips för att bromsa min prestationsångest när jag tävlar i Nose Work.
Jag tycker ju att om jag ska vara värd att anlita som instruktör så måste jag ha många egna erfarenheter. Jag måste ju ligga i täten. Om jag ska kunna inspirera, hjälpa och peppa andra ekipage som tävlar måste jag ju själv ha kommit så långt man kan, så jag har praktisk erfarenhet av det jag pratar om. Ja, det är alltså mer eller mindre ett krav jag sätter på mig själv. Vilket gör att det lätt blir lite FÖR viktigt när vi tävlar. Jag VILL så mycket att hälften vore nog. Missförstå mig rätt – jag tycker att Nose Work är en av de roligaste och mest spännande tävlingsformer jag någonsin hållit på med – så det är inte så att jag vantrivs på tävling. Inte alls. Men när jag träffade Conny tänkte jag ta tillfället i akt att fråga ett proffs hur jag ska hantera denna bubblande prestationsångest. Det var då han berättade om Annika Sörenstam.
Ska detta överföras till en Nose Work-tävling så handlar det om att jag ska fira varje hittad gömma, verkligen glädjas och njuta av att vi hittade just den gömman. Att strunta i resten. Bara fira varje gömma. Som Annika firade varje lyckat slag. Och inte kalla mig Idiot när vi missar någon gömma. Fast fullt så illa brukar det inte vara, men ändå, det blir lätt att man överanalyserar och bankar på sig själv för misstagen – och glömmer att fira allt som faktiskt gick bra.
Så det var mitt mantra nu när jag startade på klass 2-tävlingen i Gällivare: ”Fira varje gömma”. Jag hade till och med satt en melodi på det, den där låten ”We are all the winners” med Nick Borgen. Inte världens bästa låt, men den passade bra med orden ”Fira varje gömma, det betyder mest”.
Varje gång jag började tänka på hur svårt det kunde bli, att jag kanske inte skulle lyckas ta det tredje diplomet i klass 2, hur besviken jag skulle bli då – så manade jag fram mitt mantra ”Fira varje gömma”. Så gjorde jag också precis i starten på varje sök. Och som jag firade sen! Vi hittade alla åtta gömmor och tog vårt tredje diplom. Vi är nu uppflyttade till klass 3! Det blev även Maria Forsberg med sin schäfer Ökke. Det är vi två som firar med våra diplom på bilden högst upp =)
Så här såg sökområdena ut:
Vi började med fordonssök. Domare P-A Bergström envisas med att vara med på bild. Det är fyra fordon, tre och en halv minuts söktid, två gömmor.Sedan blev det utomhussök. Två gömmor, båda otillgängliga och tog tid att reda ut. Söktid fyra min.
Efter pausen blev det inomhussök. Här ses delar av området, men även väggar och skåp bakom mig ingick i området. Två gömmor, varav en satt både högt och lite otillgängligt. Söktid tre och en halv minut.Behållarsök i kort korridor till vänster. Doft i gul hjälm.Resten av behållarsöket. Doft i rör med ”avstickare” mitt i samlingen.
Nu var det förstås inte bara mitt nya mantra som hjälpte oss att lyckas. Det var även att Hagel är så fantastiskt målmedveten, doftsäker, hängiven och miljösäker. Och att jag läser honom rätt. Och en stor portion tur måste man också ha.
Men jag tänkte att jag skulle dela med mig av den här historien så får du själv fundera över dina hjärnspöken. Kanske är det dags att fira mer än du bankar? Vilket mantra blir ditt? Du får norpa mitt om du tror att det funkar. Men låten är snudd på töntig … jag vet =)
I dag tävlade jag och Hagel i Nose Work klass 2 i Luleå. Jag hade haft några tuffa tävlingar bakom mig då det jävlats en hel del. Jag hade börjat tvivla på mig själv. Det var ju jag som sabbade allt många gånger. Som nu senast i Kumla.
På banvandringen för utomhussöket säger domaren att allt ingår: Golv, väggar och tak. Det – i kombination med att jag hört andra tävlande säga att det brukar bli svåra tävlingar när dessa domare dömer – ofta gömmor på höjd och så – gör att jag genast spanar uppåt. Utan att jag märker det så tänker jag ”Där och där vore det passande att göra en svår hög gömma”. Först några dagar efteråt inser jag hur korkat det var. I alla fall när man har en sådan mottaglig hund som jag har. För omedvetet styr jag Hagel med min förväntan. Omedvetet blir han då också mer noggrann där jag har hög förväntan. Och omedvetet tolkar jag det som att han minsann har ett intresse där, precis där jag trodde! Ja, nu när jag beskriver det så inser både du och jag hur korkat det är! Men det är så himla lätt att trilla dit! Så på utomhussöket hittar vi en rätt gömma i en skräpkorg och sedan dras jag till mitt misstänkta ställe. Och minsann vindar Hagel in lite extra där. Och till slut har vi lurat varann så jag säger markering istället för att faktiskt röra mig därifrån. Det ser du på filmen här. Även om det svider visar jag upp filmen ändå. En gratis lektion i hur man INTE ska göra.
Så. När jag nu startade i Luleå hade jag hunnit analysera det där. Jag insåg att jag gjort precis samma misstag som jag gjorde på min första NW-tävling i klass 1. Den kan du läsa mer om här. Har jag då inte lärt mig någonting på den här tiden? Hur skulle jag göra för att inte klanta mig igen? Jo, jag bestämde mig för att vara HELT nollställd. Inga förutfattade meningar. Inte tro ett skit. Bara gå in och söka av varje meter med samma inställning. Inget ställe är viktigare än något annat. Så under hela banvandringen och hela tävlingsdagen upprepade jag för mig själv: Tro INGENTING!
Dessutom vet jag att jag oftast är för peppad första dagen. Jag vill för mycket. Jag har längtat för länge. Jag gillar tvådagars-tävlingar för då är jag och Hagel lite mer sansade dag två. Men nu var det bara en endagstävling i Luleå. Hur skulle jag lösa det? Jo, sambon och sonen fick ordna en låtsastävling dagen före. Med tidtagning och allt. Sambon tog tid och sonen gick helhjärtat in för filmuppdraget =). Här kan du se hur det såg ut.
Så var det dags för oss att starta. Vi hade startnummer 18 av 25. Alla fyra sökområden gjordes i ett svep. Först utomhussöket. Två gömmor, tre minuters söktid.
Utomhussöket. Domare P-A Bergström fick äran att vara med på bild.
Sedan fordonssöket. Två fordon. En gömma. Två minuters söktid.
Fordonssöket.
Efter det behållarsöket. Två gömmor. Två minuters söktid.
Delar av behållarsöket.
Slutligen inomhussöket. Två gömmor. Tre minuters söktid.
Inomhussök: sökområdet till vänster.Sökområdet till höger. Plus att det var en hylla på högra väggen.
Min plan var att söka av mitten först på utomhussöket. Det kändes mer konkret att börja med lådan mitt framför starten och trädgårdsmöbler än stegen till vänster som var min första tanke. Hagel var peppad. Han drog in området med bra fart. Vi kollade av lådan, trädgårdmöblerna, sedan åt vänster och sökte av stegen och annat jox som stod där. Vi kollade av husväggen och gräset. Sedan fick han vind och drog mot lådan vid starten. Där märkte jag snabbt att det var något därunder. Den gömman hade nog inte Hagel haft tid att bry sig om när han var så laddad i starten.
– Markering!
– Rätt.
Yes, bra start. Klanta inte till det redan nu. Sök vidare i lugn och ro. Var har vi inte varit? Vi har inte kollat på höjd intill husväggen. Så jag viftade med handen så att Hagel skulle söka av fönsterkarmarna. Där får vi ett oväntat intresse. Bakom ”spjällen” intill ena fönstret.
– Markering!
– Rätt.
– Färdig!
Oj, så spännande det är att tävla! Jag går igång så in i bängen. Pulsen är typ på max och jag har så mycket adrenalin i benen att jag knappt kan gå vidare till fordonssöket. Puh, samla ihop dig nu för sjutton. Det är mycket kvar än. Ett djupt andetag och så kastar vi oss in i fordonssöket. Vi börjar framtill på personbilen och backar mot släpet. Hagel får intresse vid kanten på släpet och jag börjar fundera om jag ska säga markering. Men så lugnar jag mig själv. Tidtagaren har ju inte ens sagt 30 sekunder, varför ska jag ha bråttom? Vi måste ju kolla andra sidan först. Så vi söker vidare, runt baksidan av släpet och så på motsvarande ställe fast på andra sidan får jag en mycket tydligare markering.
– Markering.
– Rätt.
– Färdig.
Ojojoj, oerhört spännande nu. Vi är ju faktiskt fortfarande med i matchen. Stor publik har vi också som hänger med in till behållarsöket och inomhussöket. Särskilt behållarsöket har strulat på sista tiden. Jag vet inte riktigt varför faktiskt. Men jag känner en viss oro att vi ska klanta oss igen. ”Nåja, ge bara Hagel tid att lukta på alla behållare så har du gjort vad du kan” – tänker jag.
Han springer in med lite för bra fart. Hinner inte lukta ordentligt tycker jag. Slarvar runt och vill gärna göra ett inomhussök av det istället. Men jag visar tydligare på några burkar och då blir han mer fokuserad. Han stannar till vid en burk. Visar att den luktar spännande.
– Markering.
–Rätt.
Yes, en till bara. Var är den? Snart stannar Hagel vid en till burk. Jag känner att det måste vara rätt.
– Markering.
– Rätt.
– Färdig.
Shit pom fritt alltså. Nu har vi ETT sökområde kvar. Inte klanta sig nu! Det är inomhussök med två gömmor. Tre minuter. ”Det är gott om tid” – intalar jag mig.
Nu gör vi något riktigt snyggt faktiskt. Jag gör som jag brukar på inomhussök, jag går in, vänder på hela ekipaget och startar honom i dörrkarmen på höger sida. Och direkt ser jag att han faktiskt har en doft! Vilken luring! Jag väntar in tills han har bestämt sig.
– Markering.
– Rätt.
Yes, då är det bara EN gömma kvar. Hjärnan samarbetar INTE utan börjar tänka sånt som ”oj, så nära ett diplom, TÄNK om det blir ett diplom” och jag skriker inombords till min hjärna ”Du har inte tid med det där nu. Håll käften och läs hund för fan”. Faktiskt! =) Så jag läser hund. Vi söker runt i rummet. Får lite intresse kring tjock-tv:n men inte mer än så. Efter ett varv börjar jag anvisa lite högre. Och där, på högra kanten av whiteboarden, ser jag ett intresse.
– Markering.
– Rätt.
– Färdig.
Sedan brakar jublet igång. Vårt andra diplom! Såååå himla skön känsla! Min plan om att INTE TRO NÅGONTING höll! Genrepet med sambo och son gav ett lugn. Eller så hade vi bara tur!? Men det var väldigt skönt att ha lite tur en gång. Nu kan vi klanta oss på typ sju tävlingar till innan jag blir deppig igen. =)
Jag och min vorsteh Hagel tävlade Nose Work i klass 2 i Timrå i söndags. Det blev vår sämsta tävling hittills. Vi hittade endast en gömma i varje sök, alltså totalt 4 av 8. Plus att jag chansade och sa markering på några ställen vilket gav oss några felpoäng. Jag har försökt dra några lärdomar av våra upplevelser och ska dela med mig.
Först ska du få veta förutsättningarna. Så här såg sökområdena ut. Det var två gömmor i varje sökområde.
Fordonssöket. Två fordon. Inga tassar tillåtna på bilen, tassar ok på Caterpillarfordonet. Söktid: 3 min 15 sek.Behållarsöket. Målarburkar, byttor, kannor, brödlådor, väskor och annat. 2 min söktid.Utomhussöket. Två vallabodar plus ”altanen” och väggen där emellan. Söktid: 2 min.
Interiörbilder av vallabodarna.Inomhussöket. Omklädningsrum plus duschrum. Söktid 3 min.Duschrum som hörde till inomhussök.
Vi delades in i två grupper och min grupp började med fordonssök och behållarsök. Min taktik på fordonssöket var att springa förbi personbilen och börja med Caterpillarfordonet. Detta eftersom vi fått en del felpoäng för tassar på fordon på vår senaste tävling (första gången – aldrig haft det problemet förut) och ville ”spara” ev tass-fel-poäng till slutet. Vi började vid skopan och backade runt på ena sidan. Jag såg att Hagel reagerade tvärt över något men han släppte det. Vi hade vind från baken av fordonet och jag lät honom nosa igenom den delen noga ifall det han reagerat på kom därifrån. Inget fynd. Vi jobbade vidare med andra sidan, kom fram till skopan och DÄR på ena kanten blev det en tydlig markering. Rätt! Puh! Hur skulle jag prioritera nu? I vanliga fall tar jag helst bara ett fordon ett varv. Men jag hade ju sett något intressant på ena långsidan. Jag bestämde att vi tar Caterpillarfordonet ett varv till innan vi tar personbilen. Men ingen träff nu heller. Så över på personbilen. Lite intresse i ena bakdäcket men det var det däck som var närmast gömman på skopan så troligen var det bara den doften som fastnade mot däcket. Sedan var tiden slut. Den andra gömman satt på själva bandvagnsbandet, i midjehöjd, på Caterpillarfordonet. På den sida där jag hade noterat lite intresse. Tusan också. Redan nu var diplomet borta.
Nåja, bara att slappna av då och briljera på behållarsöket tänkte jag. Min taktik var att börja från vänster, sedan ta behållarna i ytterkant och jobba mig inåt. Gick hyfsat. Snart fick vi intresse i en kopparkanna. Markering. Rätt. Skönt. En till. Men det var flera som var halvintressanta. Och på resväskan luktade Hagel jättemycket och krafsade till slut. Den måste det vara! Markering. Fel. What? Istället var doften i en av målarburkarna längst ut åt höger. Vi hade kollat in dem snabbt ett par gånger men Hagel hade inte fått in någon doft. Men varför blev han så till sig över resväskan då? ”Har ni någon annan doft där i?” frågade jag men fick intrycket att så inte var fallet. Jag menar – om de lagt i någon störningsdoft som han reagerade på borde det vara bra att veta så vi kan träna på det. Eller om det bara var slembobbor – det kan han ju också gå igång på. Nåväl, ibland blir det bara knas.
Nästa sök var utomhussöket med vallabodarna. Hade jag haft full pott sedan tidigare sökområden hade jag blivit ganska stressad, och irriterad, över den korta söktiden: 2 minuter! Nu kunde jag stå och skratta åt alltsammans.
– Det blir som när man tävlade klass 1, bara kasta sig in i varje vallabod och se om hunden fångar upp någon doft, kommenterade jag.
Det var väl den taktik jag hade. Jag vet att jag och Hagel kan vara snabba när det behövs. Jag kunde ta det här söket som en kul utmaning, särskilt eftersom vi inte längre hade någon diplomchans. Så vi stod vi startlinjen och scannade. Hagel fick välja vilken bod vi skulle kolla först. Han valde höger. Det visade sig vara synd. Det gäller ju att ha tur i den här leken också. Vi kollade höger bod ett tag. Han verkade intresserad uppåt så han fick hoppa upp på båda bänkarna där inne. Men inget napp. ”30 sekunder kvar” hojtade tidtagaren. Men vad i h-vete? Hur kan tiden gå så snabbt? Vi kastade oss ut, kollade snabbt ”mellanområdet” och sedan in i den andra boden. Där var det intressant på ena bänken. Markering. Rätt. Yes. Då ska vi bara hitta en till på cirka 10-15 sekunder. Det gick ju inte. Suck. Herregud. Den andra gömman var också i den vänstra boden. Ner mot golvet någonstans.
Nästa sök var inomhussöket. Ett stort omklädningsrum. Med rymligt duschrum med bastudörr och annat. 3 minuter. Tajt. Men inte omöjligt förstås. Man fick köra lös hund om man ville. Jag hade inget att förlora och tänkte att det kan vara bra träning att göra det även på tävling. Det gick ganska bra. Det är faktiskt skönt att inte hålla på och rådda med kopplet utan bara läsa hund. Vi hittade en gömma under bastudörren. Men den andra var knepig. Vi hade intresse inne i hörnan, bland kläderna på bänken, bakom träningscykeln. Men inte klockrent. Vi fortsatte runt. ”30 sekunder kvar” Nu igen? Hur många gånger har vi inte hört det idag? Bråttom igen då. Kollade cykeln lite snabbt. Ingen träff. Kollade kläderna i hörnan, Hagel verkade inte övertygad, men intresserad. Det fick duga. ”Markering” Fel. Jaha. Doften satt högt upp på träningscykeln, under displayen.
Lärdomar? Tja, det vette sjutton faktiskt. Vet inte om jag kan dra någon konkret lärdom av det här – alltså så att jag vet vad vi ska träna mer på. Just nu tänker jag att det handlar mycket om tur och otur också. Otur att ta ”fel” vallabod först när det bara är två minuters söktid. Otur att hunden sökte lågt på just den meter där det var hög gömma. Otur att inte få in doften fastän vi passerade rätt ställen. Visst: Ingemar Stenmark sa ju de kloka orden ”Ju mer jag tränar desto mer tur har jag”. Det är ju så. Vi HAR tränat riktigt bra. Men ibland har man otur ändå.
Jag grunnar på den här ökade trenden med korta söktider på klass 2 tävlingar, som jag tycker mig ana utifrån de senaste tävlingarna som jag deltagit på. Vad ger det för följder? Ingen fick diplom i söndags. Jag har varit på flera klass 2-tävlingar där ingen fått diplom. Nose Work ska vara för alla sägs det. Men med extremt korta söktider blir det inte för alla. Jag tycker att det redan finns nog med utmaningar som det är i klass 2. Det är TVÅ gömmor som ska hittas på varje område. Det kan ta tid att utreda en doftbild och hitta den korrekta platsen. Gömmorna kan vara höga och oåtkomliga. Det är större sökområden. Det är störningsdofter. Det är totalt ofta 8 gömmor som ska hittas för att få diplom. Det är inte lätt. Ska det dessutom måsta vara sådan tidspanik?
När man ska särskilja ekipage på en resultatlista är det antal funna gömmor som är viktigast. På andra plats kommer eventuella felpoäng. Först på tredje plats är tiden avgörande. Men när domarna sätter extremt korta söktider blir det ju tiden, och turen, som blir avgörande. Det blir en tidshysterisk sport. Inte en sport som främjar sökarbetet.
Jag kan förstå att domarna, och arrangören, vill ha en kortare arbetsdag på en söndag. Jag har själv hört, på tidigare tävlingar, hur domare/arrangörer resonerat. Men att sätta korta söktider är enligt mig inte rätt väg att gå för att korta arbetsdagen. Minska antalet tävlande istället och låt dessa få en ärlig chans att göra ett bra sökarbete utan hysteri.
Någon som läser detta kanske protesterar och menar att om en hund inte ”är på jobbet” så tar det ju 3-4 minuter innan söktiden är slut, vilket gör att det tar onödig tid. Men låt i så fall domarna bryta söket när hundarna uppenbart har kroknat, söker annat eller bara går runt och frågar sin förare om hjälp. Det får ju domarna göra redan nu.
Någon sitter troligen på sin kammare nu och tänker att jag bara är bitter och dålig förlorare nu när det gick dåligt. Visst är det trist när tävlingar går åt fanders. Men jag menar att det handlar inte om det. Jag och Hagel är i regel snabba. Särskilt när vi också har lite tur 😉 Så vi skulle kunna gynnas av dessa korta söktider. På lång sikt i alla fall. Men det finns många som inte alls skulle gynnas. Och jag vill inte se en utveckling av sporten där det bara är turbohundar i klass 2. Vad behövs det då för att klara klass 3?
Avslutningsvis vill jag tacka Nosjakten Sundsvall för ett bra och trevligt arrangemang. Domarna likaså. Ni gjorde det bra och gav trevlig, konstruktiv feedback. Det jag framfört ovan är alltså inte en sågning av arrangemanget. INTE ALLS. Utan en notering om en trend som jag tycker mig se. Vad jag tycker om det. Om nu det stämmer?
Det jag tycker är ju inte facit. Du kanske har helt andra erfarenheter än vad jag har? Du kanske har tävlat klass 2 med söktider som varit helt okej? Du kanske tycker att det bara är en rolig utmaning om det blir korta söktider? Du kanske tycker att klass 2 är på tok för lätt så att det måste vara korta söktider för att kunna sålla ”agnarna från vetet”? Berätta!! Kommentera i detta inlägg eller i FB-inlägget. Jag vill gärna bredda min bild.
Så är det dags att summera min och Hagels klass 2-tävling i Nose Work i Luleå. Vi startade som nummer 2 på förmiddagen. Först skulle vi göra utomhussök och sedan fordonssök. Vi hade tre minuter på oss på vardera sökområde.
Så här såg utomhussöket ut. Där placerade sig jag och Hagel som trea! =)
På utomhussöket var min plan att gå genom startkonerna, sedan till vänster, söka av räcket, väggen, dörrarna och sedan vidare mot däckhögen och utemöblerna med grillen som punkt längst bort. Det funkade ganska bra. Hagel hittade snabbt en gömma i däcken, ovanifrån, sedan sökte vi oss vidare och hittade nästa i konstrottingstolen närmast grillen. Hagel stod på sitsen och markerade nedåt.
– Markering, sa jag.
– Rätt, sa domaren.
– Färdig, sa jag.
Jag vet att man helst ska säga markering, och färdig på en gång när det är den andra gömman. Men jag vill gärna veta att det är rätt först innan jag kan slappna av. Det tar någon sekund till. Det gör inget. Viktigast är ju diplomet, eller hur?
Så här såg fordonssöket ut.
På fordonssöket kändes det tajt. Det tar ju cirka en en minut att söka av EN bil, sedan ska man ju förflytta sig där emellan också. Dessutom var det tre bilar och en skrinda.
Jag hade lagt upp en strategi och höll den. Först söka av baken på Skodan, sedan runt den åt höger, backandes. När jag kommit runt ett varv gick jag över till släpet. Vi började ungefär vid hjulet på höger sida, och backade oss runt. Vid draganordningen fram på släpet blev Hagel intresserad.
– Markering.
– Var?
– Tja, i klumpen!? (Man hinner ju inte vara smart och säga draganordning, eller vad jag nu skulle ha sagt =))
– Rätt.
Vi sökte klart på släpen och sedan drog vi till vita Caddyn. Började bak och sökte oss fram mot framdelen. Vid hjulhuset blev Hagel intresserad. Var gömman i däcket? Uppe under skärmen? Bakom nån ”flärd” frampå spoilern? Det var svårt att avgöra. Doften spred ut sig lite varstans. Hagel tyckte definitivt att doften satt uppåt och började klättra i sin utredning. Men inga tassar på bilar löd dagens regel. En gång stoppade han in hela huvudet mellan däcket och skärmen och då tänkte jag säga markering, men skulle domaren fråga igen var så skulle jag ha svårt att svara något exakt. Så jag avvaktade. Försökte be honom söka av igen, lugnt och fint, men Hagel blev bara mer ivrig/stressad och började gå högt med tassarna igen.
Jag bestämde mig för att släppa den vita bilen och söka av annat. Jag kunde ju återkomma strax. För jag hade sett något snabbt intresse även framtill på Skodan, vilket var bäst att kolla av. På vägen checkade vi snabbt av skrindan och sedan kom vi till Skodan. Då var det 30 sekunder kvar. Suck. Där borde jag ha galopperat tillbaka till den vita bilen och högra framdäcket och kollat av det och ropat markering. Men jag hann inte. Jag velade för mycket. Tiden tog slut.
Förbannat. Diplomchansen borta redan på andra söket. Trist. Det visade sig vara en gömma en bit in i däcket på den vita bilen. Jag frågade sen om jag hade fått rätt om jag sa markering när Hagel stack in huvudet mellan däcket och skärmen. Ja, det hade jag. Men det gick så snabbt. Jag velade för mycket. Hagel bestämde sig aldrig sådär som han brukar. Så vad blir det för lärdom av det? Träna mer på gömmor som han inte kommer ända fram till. Se till att han kämpar och inte hellre vill dra vidare och ta en lättare gömma. Godis intill doften. Och framför allt – läs hunden! Hur ser han ut när han inte kommer ända fram? Hagel pendlar mellan att vara väldigt ivrig, bli less och otålig, vilja dra vidare och hitta en lättare gömma, och känna pressen när jag visar på igen så att det blir som nu – många felpoäng för tassar på lacken och ryck i kopplet. Det måste jag lära mig att se. Men det är ruskigt svårt. Doften seglade iväg åt många håll. Det kunde ju i praktiken lika gärna vara en gömma som bara satt bakom en ”flärp” på framspoilern, och då hade Hagel kunnat hitta ända fram till gömman, och då hade jag fått fel om jag pekade mot däcket. Och så lägg till denna tidspress. Och regeln om inga tassar på vissa fordon. Den regeln tyckte jag var dum redan innan jag fick felpoäng under denna tävling. Varför inte bara bestämma sig för att på alla fordon som ingår på tävling får hundarna sätta upp tassarna på lacken, om de vill? Jag tycker att sökintresset ska premieras, inte uppfostran – typ. Eller så kan vi ha tofflor på hundarna. Whatever. Bara hundarna får söka i lugn och ro utan att vi förare ska störa med larviga förhållningsregler.
Efter lunch startade vi i omvänd ordning så jag och Hagel skulle gå ut sent. Det gjorde att vi hade en lång rast. Jag kom på att jag kunde passa på att byta en lampa på bilen som gått sönder. Det var på den bråkiga sidan, där det är supertrångt bakom batteriet.
Jag fick syn på min medtävlare Tony Krigh från Vännäs. Han verkar vara en händig herre. Jag frågade om han hade verktyg med sig för att ta bort ett batteri. Han blev genast intresserad (inte alls min avsikt, host, host ;-)) och ville ta sig en titt. Jag förklarade att fastän jag inte har så stora händer så får jag inte ned dem tillräckligt bra för att orka vrida loss det där runda plastlocket. Men om vi fick bort batteriet skulle det nog gå bättre.
Tony Krigh är en riktig handyman!
Tony pressade ned sin ena dasslockshand och vips hade han fått loss plastlocket. Utan att ta bort batteriet alltså. Snabbt hade jag trollat fram en ny fin lampa och så kunde han byta, när han ändå stod där liksom =) Liiite fick han faktiskt kämpa för att få dit allt igen, men snart var han klar och jag var så glad. Det där lampbytet hade jag gruvat mig för rätt länge. Stort, stort tack Tony för din hjälp.
Så var det dags för behållarsök och inomhussök. Jag hade hunnit sura klart efter diplomförlusten och bestämt mig för att istället försöka sätta så snabba tider som möjligt. Man måste ju hitta nåt nytt som motiverar en när det första målet skiter sig.
Början på behållarsöket. Ser du lådan intill tvättmaskinen? Där var första gömman.Korridoren till nästa rum.Andra rummet, ser du gummistöveln? Där var andra gömman.
Behållarsöket var stort. Vi hade två minuter på oss. Behållarna var placerade på golvet i ett hunddagis. Vilka störningsdofter! Hagel är ändå oftast duktig på att fokusera, och det började bra. Första rummet sökte han fint och hittade första gömman i en låda. Sedan sökte vi oss vidare i en liten gång och kom in i andra rummet. Där stannade Hagel och bara sög in doften på en av hundkojorna. Nåja, han går ganska lätt att bryta och han sökte vidare på några behållare. Snart stannade han och sniffade på en munkorg. Intressant tyckte han. Inte jag.
Jag visade på honom på behållarna och han sökte av. Men undra om nosen var inställd på rätt frekvens? Osäkert. Han luktade på en stövel, där jag senare fick veta att doften var, ett par gånger utan att reagera. Det är ju svårt att känna NW-doft om man mest söker hunddoft. Det är svårt att se de röda legobitarna i en låda när man bestämt sig för att söka efter vita. Eller hur? Jag tror det var nåt sånt som slog in. Jag chansade på en burk när det var 30 sekunder kvar. Men doften var då i stöveln intill. Och DÅ när jag visade Hagel mot stöveln en tredje gång så sa han typ: Nämen en NW-doft här? Det var otippat. Typ. Så fastän jag tycker att vi tränat bra på störningsdofter av ALLT möjligt så får vi helt enkelt fortsätta med det och växla upp ett snäpp till.
Början av inomhussöket. Doften låg bakom ryggen på bilstolarna.Inomhussöket till vänster. Doften låg i kabelhärvan till höger om de stora träskivorna.Inomhussöket till höger.
Vi avslutade med inomhussök. Vi hade tre minuter på oss. Det var en korridor formad som ett T. Vi började vid foten av T:et. Jag började mot väggen i första raka delen, sedan fick han kolla av soffan på höger sida innan vi drog vidare. Där fann han nåt intressant.
– Markering.
– Rätt.
Det visade sig vara en gömma långt in bakom ryggstödet men här var det mycket lättare att läsa eftersom doften inte spred ut sig åt alla håll. Här kan du se en film på just den delen.
Vi sökte vidare. Först åt vänster. Sedan åt höger. Hagel jobbade på bra. Sniffade noga, uppåt också. Men ingen träff. Så tidhelvetet gick ut. Vi fick bli visad en slanghärva som vi passerat något hastigt. Där nere, en bra bit under härvan, var doften. När Hagel kom nära kände han direkt och tryckte sig nedåt i härvan.
Så det där med avstånd till doften är nog inte det svåra. Utan dofter som sipprar ut åt olika håll, främst utomhus. Att inte stressa upp sig, varken jag eller Hagel, utan söka av fem centimeter i taget och se var doften är som starkast. Kan det vara en lärdom jag ska ta med mig? Eller kommer du på nåt mer? Nåt ännu klokare?
Och tack för att du orkade läsa ända hit. Det kan bara betyda att du är lika Nose Work-nördig som jag. =)
Så roligt att du kom med på NW-tävlingen. Här kommer mer info:
Det kostar 400 kr/klass/dag. Du som ännu står som reserv behöver INTE betala. Men du får denna info ändå så du ser hur du ligger till på listan.
Om du kommit med båda dagarna i en klass kostar det därmed 800 kronor. Summan sätter du in på plusgiro 714209-4 eller swish 123 514 8218. Ange den tävlandes namn och klass i meddelandet. Senast fredag den 24 november vill jag se att din betalning kommit in. Så gör det NU så vet du att du inte glömt! 😉
Ansvariga för köket undrar om det är någon som har några extra önskemål kring maten och fikat, förutom gluten och laktosfritt? Hojta till i så fall. Du behöver inte boka mat, det kommer att finnas till försäljning och du nappar om du blir sugen =)
Tänk på att det är december.
Ta med täcke till hunden och varma kläder till dig själv.
Ta med en bur om du vill ta in hunden i den stora hallen där ni kommer att få vara och umgås medan ni väntar.
Ta med pannlampa med bra batterier! Det är extra viktigt då jag ännu inte är helt säker på hur vi kommer att lösa de sena söken utomhus. Så vill du se var din hund markerar – ta med pannlampa! =)
Ta med bajspåsar och annat hundigt som du behöver.
OCH GLÖM INTE vaccinationsbevis, medlemsbevis och doftprovsdiplom. Detta packar du först av allt.
Hojta till direkt om du har en löptik.
Behöver din hund gula band ordnar du det själv. De jag ordnade sist var så dåliga och fransiga …
Här nedan kommer uppdaterade startlistor. Du som tävlar klass 2 kommer att märka att ni blev 16 istället för 15 som det var sagt. Det beror helt enkelt på att jag har klantat mig. Jag har råkat placera en klass 2-anmälan i klass 1-mejlkön och sedan har detta klass 2-ekipage blivit lottade att delta båda dagarna – i klass 1. Eftersom jag inte plötsligt vill ändra mig och säga till en som fått en plats att den inte får det, så tar jag in en deltagare för mycket i klass 2. Men blir det ETT avhopp i den klassen kommer inte en reserv att kallas in. Blir det däremot ett avhopp till så kontaktar jag första reserv. Hoppas att detta känns så rättvist som möjligt.
Jag tävlade min första officiella klass 2-tävling i Nose Work i Hörnefors den 3 september. Och jag har banne mig inte haft tid att berätta om mina lärdomar från den tävlingen förrän nu. Men det passar ju bra, för nu i helgen väntas nästa klass 2-tävling i Timrå och då ska jag dra nytta av det jag har lärt mig. Jag tänkte berätta om det så att du också kan lära dig av mina misstag =)
I klass 2 tillkommer ju alltså doften lagerblad. Det är ofta två gömmor på varje sökområde, men ibland bara en. Som tävlande får du veta hur många gömmor det är innan du sätter igång. I Hörnefors var det två gömmor på alla områden utom behållarsöket, då var det en doftgömma.
Så här såg sökområdena ut:
Utomhussök.Fordonssök.Behållarsök.Inomhussök, med domaren P-A till vänster =)
Vi var nio tävlande i klassen. Jag och min vorsteh Hagel startade som nummer 5. Vi började med utomhussöket. Vi hade 3,5 minut på oss. Jag fokuserade först på själva huset i mitten av sökområdet. Vi fick lite intresse i ena hörnet men han släppte det och sökte vidare. Längre bort, nedtill på ett räcke, fick han napp på en doft. Markering! Rätt! Yes, vi sökte vidare efter andra gömman. Nu ut i gräset och kring buskarna. Men inget napp. Däremot var Hagel lite intresserad igen i den första hörnan. Jag studerade honom. Kunde doften vara placerad längre in så hunden inte kommer åt? Den kan ju vara det i klass 2. ”30 sekunder kvar” sa tidtagaren. Hmm, dags att ta ett beslut. Jag visade Hagel längre bort på huset så han fick ta allt en sista gång i motvind. Nja, han visade ett visst intresse in under huset igen. Markering! Fel. Det var en störningsdoft av kanel vi … eller JAG … låtit mig luras av. Hagel hade ju faktiskt talat om flera gånger att det där skulle vi välja bort. Den andra doften låg placerad i gräset mellan två buskar. Lurigt. Där hade vi nog aldrig ens varit.
Nästa sökområde var fordonssöket. Vi hade 4 minuter på oss. Två fyrhjulingar utomhus och en brandbil inomhus. Vi började att söka av fyrhjulingarna. Ingen träff. Då började vi baktill på brandbilen. Sedan ena långsidan. Där hittade Hagel något! Markering. Rätt! Yes. Vi körde vidare, bara en knapp meter så var det något intressant igen. Hmm. Jag tog om det och lät Hagel söka igen. Lite intresse men han släppte det. Okej, vi fortsatte runt. Lite intresse upptill på framsidan. Vi tog om. Men inget mer än så. Så jag fortsatte. Runt brandbilens bakdel igen. Och så samma långsida igen där vi hittat doften. Snabbt förbi den för att kolla av det intressanta som varit just efteråt. Fortfarande liiite intressant, men Hagel såg inte ut som när han har doft. Så vi sökte framdelen igen, kollade av det där höga stället men fick ingen bra träff. ”30 sekunder kvar”. Åh nej! Ole dole doff. Vad skulle jag välja? Utreda brandbilen ännu mer, eller kolla om vi missat något i början? Jag galopperade tillbaka till den första fyrhjulingen och lät Hagel söka den en gång till. Och där vid fotsteget fick vi träff! Markering. Rätt. Puh. Glömde säga färdig men det var nog bara typ 10 sekunder kvar så skit samma =)
Nästa moment var behållarsöket. Nu var det bara en doftgömma. Maxtiden 2 minuter. Behållarna låg ”huller om buller” och jag hade bestämt mig för kanelbulle-metoden. Alltså att söka av behållarna i ytterkanterna först och sedan jobba oss inåt. Jag hade räknat dem, det var totalt 17 behållare. Vi började åt höger. Jag noterade att Hagel bara sprang över några av de första behållarna, så de fick vi söka av igen senare, men sedan kunde jag börja räkna i huvudet 1, 2, 3 och där hittade han något intressant i en kruka. Markering. Rätt. Jippie, duktig hund. Just ja, klar … eller färdig. Det är ju det man ska komma ihåg i klass 2 också, att säga färdig så tiden stoppas. Det är för att träna inför det som kommer i klass 3.
Efter det var det dags för inomhussök. Maxtid 3 minuter. Min plan var att börja åt höger och söka av ytterkanter/hyllor/väggar först och sedan saker i mitten. Det gick fint. Vi fyndade ganska snabbt en doft lite halvhögt upp i en hylla. Markering. Rätt. Sedan fortsatte vi. Borta vid en skåp var det intressant. Och även uppåt mot en skrivtavla. Men Hagel släppte det. Jag tog om ett par gånger, men han visade inget klockrent. Så vi sökte vidare längs den andra väggen. Och där hittade vi nåt kul i elementet. Markering. Rätt! Yes. Färdig! =)
Domaren P-A Bergström från Luleå summerade vår insats. Bra sökiver och självständighet. Men jag måste lära mig lita på Hagel. Inte traggla om på samma ställe – som på hörnan i utomhussöket eller brandbilen. Om det är en riktig doft så visar Hagel det. Om det är en störningsdoft så släpper han det.
– Ge varje meter lika mycket uppmärksamhet. Gå hellre tillbaka sen, var tipset från domaren.
Ett superbra tips! Det tog jag verkligen till mig. Att inte traggla och nästan ”tvinga” hunden att markera en störningsdoft bara för att man så gärna vill att den ska hitta. Utan låta den släppa och söka vidare. Och hittar vi inget när vi sökt allt kan vi återgå och dubbelkolla dessa intressanta ställen.
Vi missade alltså en gömma och hamnade på tredje plats. Ett helt okej resultat.
Vi fick silver i två moment samt en tredjeplats totalt.
Idag tränade jag att läsa min hund bättre. Att se hur han ser ut när det är en störningsdoft och en riktig doft. Först blev det behållarsök. Där reagerade han inte nämnvärt över störningsdofterna, kanel och citronpeppar, som jag lagt i några behållare utan hittade först lådan med eukalyptus och sedan korvburken med lagerblad. Notera hur Hagel smiskar till kameran med sin svans på slutet =D
Sedan blev det inomhussök. Hagel fick gå lite huller om buller eftersom jag skulle hinna filma också. Hade jag inte filmat hade jag styrt upp honom lite mer så han tagit en sak i taget 😉
Han hittade en doftgömma av lagerblad direkt. Sedan drog han förbi en störningsdoft som ligger på ett element, utan att bry sig. Efter det hittade han ett sugrör med eukalyptus bakom glipan i golvmattan. Och så in i nästa rum. Där hade jag placerat citronpeppar i papperskorgen. Han noterade det men släppte det. Sedan in en snabbis i första rummet igen och kontrollerade kanelen som jag gömt bakom Coop-påsen. Kanelen var verkligen intressant. Bra att få träna på den. Efter det återgick han i andra rummet och hittade en lagerbladsgömma i ett sugrör på stolen.
Jag gjorde flera sök till också. Men de slipper ni se. Nu ska jag sitta och titta på dessa filmer om och om igen så jag lär mig se hur han ser ut när han ivrigt kontrollerar en störningsdoft och när han faktiskt hittar en riktig NW-doft. Så hoppas jag att vi presterar bättre i Timrå på söndag. =)
rackarungarnashundskola.com 