Det gick ju rätt hyfsat idag

Idag har jag och min vorsteh Hagel tävlat i Nose Work. Det gick ganska skapligt måste jag säga. Obs underdrift! =)

Vi började med banvandring. Min grupp hade först behållarsök och sedan inomhussök. Jag lyckades hålla fokus på att fundera på hur jag skulle lägga upp söket. Inte det minsta funderade jag på var doften kunde tänkas vara gömd. Bra, eller hur?

Så här såg behållarsöket och inomhussöket ut:

Jag och Hagel gick ut som nummer fyra. Behållarsöket gick bra. Nu var jag faktiskt duktig på att inte släppa igång Hagel med dunder och bång redan vid startlinjen utan gick in någorlunda sansat och lät honom börja vid första lådan. Michael Hedman som dömde mig förra helgen skulle ha varit stolt över förbättringen – tror jag =)

Sedan var det dags för inomhussöket. Min plan var att börja på vänster sida, låta Hagel söka kanterna runt och sedan ta mitten i slutet. Hagel rusade förbi början men jag valde att inte stoppa upp honom utan han fick köra vidare. Troligen hade han fått doften i nosen redan. Och skulle han inte ha fått doften i nosen så kunde vi söka av början igen senare.

Ser du det lilla grå röret som sticker upp vid bortre väggen, till vänster om kaminen? Där var doften gömd. Hagel hittade den ganska snabbt, jag sa markering och fick bekräftelse på att det var rätt. Skönt. Två sök godkända. Vi var fortfarande aktuella för ett diplom – som var mitt stora mål.

Sedan blev det lunch och efter det banvandring för fordonssök och utomhussök. Dessa områden såg ut så här:

Fordonssöket bestod av bara en bil, men vinden blåste liksom in mot väggen bakom bilen så det kunde bli intressant. Vinden kunde även ställa till det på utomhussöket. Men nu gjorde jag inte samma miss som i Umeå utan SÅG hela utomhusområdet, jag såg skjulväggen, bordet med bänkarna, de två högarna med pallar, kantstenarna och allt annat. Vinden kom kraftigt från höger så jag planerade att börja på vänster sida, längs med skjulväggen, och sedan jobba mig runt. Ytterkanterna först och mitten sen.

Vi startade som nummer fem. Jag körde backametoden som vanligt på fordonssöket. Först vänstra långsidan, sedan baksidan och så stannade Hagel vid bakdäcket på högra sidan. Markering, sa jag och fick veta att det var rätt. Skönt!

Dags för utomhussöket. Vi hade 2,5 minut på oss. Jag instruerade tidtagaren att jag ville veta när det var en minut kvar och 30 sekunder kvar. Skulle det strula ville jag hinna styra upp det i tid och söka av en sak i taget.

Jag lät Hagel vinda in en stund, sedan körde vi igång längs skjulväggen. I bortre hörnet blev han intresserad. Redan? Jag var tvungen att gå några steg i sidled och ta en titt. Markering, sa jag och fick bekräftelse på att det var rätt. Häftigt!

Nu hade vi alltså säkrat ett till diplom. Så himla skönt. Jag kunde slappna av och gick bara och myste.

Vi som hamnade på pallen i totalen.

Så blev det till slut prisutdelning. Jisses vad jag fick springa fram! =) Vi vann utomhussöket, blev tvåa på inomhussöket och trea på fordonssöket. Vi fick utmärkelsen särskilt samspelt ekipage på alla sök utom behållarsöket. Sådant gör mig extra stolt. Och dessutom VANN vi hela tävlingen! Vilken grej! Totalt hade vi en tid på lite drygt 30 sekunder sammanlagt – på ALLA fyra sök! Så snabba har vi aldrig någonsin varit. Och det intressanta är att jag inte brydde mig ett dugg om tiden. Jag gick BARA in för att hitta doften. Det tänket lönar sig tydligen. För tidigare har jag varit en tidshysteriker som fokuserat på att få snabba tider, vilket lett till slarv och stress.

Jag och Hagel fick så mycket priser att jag fick be fyra personer att hjälpa mig att bära allt till bilen.

Så det är min plan för morgondagens tävling. Bara tänka strategi på banvandringen och BARA tänka på att hitta doften under söken. Så får vi se hur långt det räcker.

Stort tack till domare och funktionärer för en proffsig tävling med fokus på rätt attityd – ha roligt med din hund!

/ Susanne

Vad jag lärde mig från mina misstag

I helgen var jag och min dotter Lovisa på vår första officiella Nose Work-tävling i Umeå. Jag ska berätta vad som hände så du kan norpa alla tips och kanske slippa göra en del dumheter själv när du ska tävla.

Vi åkte dit redan på fredag eftermiddag. Bara det är ett smart drag, att inte kliva upp skittidigt på lördagsmorgonen och åka till tävlingsplatsen. Utan landa i den nya miljön, ta några promenader och känna lugnet.

På lördag var det så dags för samling och kontroll av viktiga papper som doftprovsdiplomet, vaccinations- och medlembevis. Jag och Lovisa hamnade i olika grupper. Min grupp började med behållarsök och utomhussök. Lovisa började med fordonssök och inomhussök. Vi hängde med domarna på varsin banvandring. Där gjorde jag första misstaget.

Delar av behållarsöket på lördag. Alla lådor syns inte.

På behållarsöket var lådorna upplagda i fyra smågrupper, samt fyra spridda kartonger på ett ställe och tre spridda kartonger på ett annat ställe. Det jag gjorde rätt var att jag bara planerade hur jag skulle gå för att se till att söka av alla kartonger. Jag tänkte INTE på i vilken låda doften sannolikt skulle gömmas.

Sedan tittade vi på utomhussöket, se film ovan. Ett knepigt område med en stor sten, två thujor, en lyktstolpe, en gärdsgård, en upp och ned-vänd balja på hjul. Lite trångt och smalt. Vad jag gjorde fel här var att jag glömde tänka strategi. Jag tänkte på var jag skulle ha gömt doften om jag vore domaren. Det syns till och med på filmen. Jag såg några spännande ställen runt och under stolpen, och funderade på om doften kunde vara på gärdsgården. FEL! Tänk inte så. Jag skulle BARA ha tänkt på hur jag skulle gå för att se till att min hund Hagel skulle söka av allt. Det skulle visa sig vara avgörande.

När det var vår tur att tävla gick behållarsöket bara fint. Lite lurigt var det dock att lådorna låg på ett trallgolv, en dansbana. Doften från rätt låda kunde sjunka mellan spjälorna och dunsa på en låda intill. Sådana gånger är det bra att avvakta en mikrosekund och se om hunden tvärändrar sig när den hittat doften. Låt den bestämma sig vilken låda som är rätt. Om du hinner liksom =)

Sedan var det dags för utomhussöket. Vi satte igång och Hagel drog bort mot stenen och stolpen. Mot de ”bra” gömmarställena alltså. Han visade en del intresse men kunde inte reda ut det. Han undersökte gärdsgården noggrant men släppte det. Sedan hamnade vi bakom en stor thuja som han nästan klättrade in i. ”Har de verkligen gömt doften inne i thujan? Det var lite coolt i så fall” funderade jag. Hagel vindade mycket uppåt så plötsligt blev jag lur på att de gömt doften högt på stolpen istället. Att vinden svepte med sig doften från stolpen och in i thujan. Men Hagel visade inget intresse för stolpen heller. Mystiskt.

Var kunde då doften vara? ”30 sekunder kvar” hojtade tidtagaren. ”Ingen panik nu”, tänkte jag. Var har du inte varit? Var har hunden haft mest intresse? Thujan. Så vi drog till stora thujan igen. Och tiden gick ut. Skit också. Vilken skitstart. Jag som så gärna ville ha diplom – alltså hitta alla fyra gömmorna på samma tävling. Men redan nu var den chansen förbi. Domaren bad mig stanna upp på ett ställe och vips så vindade Hagel in doften mot en stugvägg som var direkt till höger i området. Herregud! Där hade jag ju inte ens varit! Jag hade liksom aldrig sett stugväggen. Vilket jädra pucko. Och du vet varför jag missade hela stugväggen? Jo, för att jag spanade efter bra gömmarställen på banvandringen och inte tänkte på hur jag skulle få med mig hela området. Gissa om jag grämde mig. Men gissa om jag lärde mig något? Plus att jag MÅSTE tänka till bättre om Hagel siktar högt när han sniffar. Som när han var inne i thujan och härjade. Då vindade han ju upp doften från stugväggen, vinden kom direkt därifrån. Det borde jag ha fattat. Men det sket sig.

Strax därefter kom Lovisa och meddelade att hon också bara fått med sig en gömma av två. Vi får ju inte, och VILL inte, snacka så att man avslöjar för mycket om områden som den andra ännu inte sökt. Absolut roligast och bäst är att komma med rent sinne utan några aningar. Men vi vill ju ändå berätta om det gått bra eller dåligt. Lovisa berättade att fordonssöket gått bra men inomhussöket blev inte godkänt. Hennes cavalier Gizmo bedömdes ha markerat för långt ifrån gömman. Surt. Men så blir det ibland.

Vi deppade lite över att diplomchansen redan var borta. Men efter lunch hade vi peppat upp oss igen för de nya söken. Nu skulle vi byta område och nu kunde vi ju slappna av på ett annat sätt och se till att verkligen göra bra jobb med våra hundar.

Så här såg fordonssöket ut. Streckade linjen visar hur jag gick, och hade tänkt fortsätta gå om vi inte hade hittat doftkällan.

Vi inledde med banvandring igen. Nu hade jag bestämt mig: tänk BARA strategi – inte var doften kan vara gömd. Fordonssöket bestod av två parkbilar, sådana där som man åker runt på campingar med och fixar olika saker. De stod placerade på det sätt som du kan se i bilden ovan. Jag kollade vinden och planerade min strategi. Nu gjorde jag allt rätt.

Inomhussöket var i en campingstuga. Direkt till vänster en diskbänk, i mitten bord och stolar, en soffa mot bortre väggen och två våningssängar längs högra väggen. Bara att jag kan beskriva det så här vittnar om att jag tänkte strategi och inte gömmans placering. BRA!

Så när det var min och Hagels tur att söka följde jag min plan på fordonssöket och vi hittade gömman utan problem. Sedan gick vi till inomhussöket och jag lät honom stå och vinda in vid dörren. Han vindade åt vänster, mot diskbänken och jag lät honom undersöka det. Jag såg direkt att han hade vittringen där men den var svårt att lokalisera exakt, den var bakom en skåplucka. Hagel hade inte ro att bestämma sig redan nu utan ville trampa vidare. Han fick springa ett varv runt bordet sedan återkom han till doften och bestämde sig. ”Markering” sa jag och fick bekräftelse på att det var rätt. Så skönt! =) Vi fick mycket beröm av domaren för att Hagel vindade in doften så snabbt, att jag inte sa markering på en gång utan lät honom ta ärevarvet runt bordet och återkomma när han ”blåst ur nosen” som domaren uttryckte det.

Jag var rätt nöjd med dagen även om jag grämde mig för missen på utomhussöket. Men gjort är gjort, det enda man kan göra är att dra lärdom och bli bättre.

Det jag var nöjd med var att jag under hela dagen klarat mig från att vara ”tidshysteriker”. Det är en fälla som jag föll i från början. Att det var så viktigt att få snabba tider för att hamna på pallen. Men nu har jag lärt mig att inte tänka så. Diplomet är ju viktigast just nu. Att få diplom i Nose Work kan liknas vid att kvalificerat resultat i rallylydnad. Jag kan hamna sist och vara nöjd bara jag har fått mitt kvalificerade resultat. För efter tre kvalificerade resultat får man börja i nästa klass. Och efter tre diplom i Nose Work blir du uppflyttad till nästa klass.

Behållarsöket gick bra för Lovisa. Men även för henne blev gömman i stugväggen för knepig. Så vi lade den här dagen bakom oss och laddade för nästa istället.

På söndag var vi i samma grupp. Behållarsöket bestod av endast tolv lådor, uppställda som ett Y. Det såg enkelt ut. Fanns det någon hake? Inte tänka så nu. Bara fokusera på att alla lådor blir avsökta.

Behållarsöket på söndagen.

Utomhussöket var en minigolfbana, se filmen nedan. Hur sjutton skulle man tänka strategi här? Jag såg tegelstenarna och bestämde mig för att följa ytterkanterna på dem runt och sedan ta mittenområdet på slutet. Hagel skulle få vinda in och välja om vi skulle börja åt höger eller vänster.

Behållarsöket gick bra och snabbt. Skönt. Nu gällde det utomhussöket. Nu ville jag inte tabba mig igen. Vi hade tre minuter på oss. Jag bad tidtagaren ge en extra tidsangivelse på när det var en minut kvar. Hade vi inte hittat något då skulle jag backa runt och se till att söka av allt igen – var min plan.

Vi stod vid startlinjen, Hagel vindade in och vänster och jag släppte fram honom utan att ens ge ett kommando. Han visste var han skulle. Han drog uppför den lilla kullen på banan och stannade till vid rännan där bollen ska trilla ned. Jag såg att han hade doften till höger i rännan men jag ville inte förivra mig och ropa markering direkt. Hagel stannade till vid en en annan sorts doft som var intressant, typ en decimeter från det ställe som jag trodde var rätt. Jag avvaktade och sa ”nosa”. Då släppte han störningsdoften och återgick till den rätta doften till höger i rännan. ”Markering” sa jag och det var rätt! Så himla skönt. Vi var med i matchen nu. Fortfarande hade vi chans på diplom!

Strax därefter kom Lovisa ut från samma sökområden och var lika glad. Även Gizmo hade löst det snyggt och fint. Så roligt. Nu var det två glada brudar som gick för att äta lunch.

Lovisa och Gizmo.

Efter lunch var det banvandring för fordonssök och inomhussök. Fordonen stod nu bredvid varandra. Ena fordonet var en släpvagn. Det andra fordonet var samma som igår, den som hade haft doft på sig. Märkligt. En tävlande påpekade det men domaren sa bara att ”Ja, den är med igen”. Hmm. Vad skulle man dra för slutsats av det? Men jag stoppade mig där. Inga sådana funderingar om var doften är gömd. Bara tänka strategi. Så jag bestämde mig för att börja med det vänstra fordonet och sedan gå över till det högra, ungefär samma upplägg som dagen innan.

Inomhussöket var i en annan campingstuga. Samma diskbänk på vänster sida, bord och något färre stolar, soffan i hörnet nu, samma sängar på höger sida. Bra, då kör vi.

Jag gick fram till första fordonet och satte igång Hagel. Jag backar med honom vid fordonssök eftersom han ofta är så het så han lätt kan missa doften om han får springa på. Vi backade framsidan, bortre långsidan, baksidan och andra långsidan på släpet. Där såg jag att han fick in doften. Men Hagel betedde sig märkligt. Vindade liksom uppåt mot gallret på släpet. Då slog det mig. Han gör ju som han gjorde dagen innan i thujan! Doften är alltså inte här utan troligen på det andra fordonet, vinden kom ju därifrån. Så jag gick snabbt över till det andra fordonen och strax därefter hittade vi gömman. Snyggt – om jag får säga det själv. Så glad att jag kunde läsa min hund och fatta vad han höll på med.

Så var det inomhussöket. Vi stod vid tröskeln ett tag och Hagel fick vinda in och se om han fick in någon doft. Jag släppte iväg honom och han drog vänster, snabbt runt bordet och sedan tvärnit vid sängarna. ”Markering” sa jag och fick bekräftelse på att det var rätt. Jippie! Vårt första diplom! Vilken superhund jag har alltså.

Första diplomet! Sååå nöjd!

Lite senare får jag höra Lovisas resultat. Gizmo hittade doften på fordonssöket men lade upp tassarna på fordonet några gånger. Det hade gett tre fel. Ett felpoäng för varje gång som tassarna hamnade på fordonet. Det hade lett till maxtid och inga poäng. Det innebar alltså att ett moment var borta. Inget diplom. Inomhussöket hade gått fint, men det kändes så snöpligt med fordonssöket.

Vi grunnade på det där med tre fel. Enligt reglerna får man ju diplom om man hittar alla fyra gömmorna på tävlingen och sammanlagt har som mest tre fel. Varför hade det då blivit maxtid och inga poäng på fordonssöket? Hade Lovisa och Gizmo kanske fått ännu fler fel än tre utan att domaren berättat det? Vi läste reglerna: ”Momentet avbryts om ett ekipage tilldelas fler än tre fel ur kategori 1 (alltså tassar på fordon till exempel). Ekipaget tilldelas maxtid och får behålla tidigare erhållna poäng i det aktuella momentet.” Bedömningen som Lovisa och Gizmo fått verkade inte stämma med hur det stod i reglerna. Men vi kunde mycket väl ha missat något. Kanske det fanns någon annan regel som sa att om alla tre fel kommer i samma moment så blir det kört eller något sådant? Eller så hade de som sagt kanske fått fler fel än tre?

När domaren kom in så tog vi upp detta. Vi vill ju gärna lära oss för framtiden, så vi vet vad som gäller. Domaren förklarade att det var tre fel och inte fler. Det hade blivit en miss som nu justerades. Det gjorde att Lovisa och Gizmo faktiskt klarade sig och också fick sitt första diplom. Så himla kul. Även om vi noterade att vi måste träna mer på att inte sätta tassar på fordonen. Onödigt att det ska behöva bli så här spännande!

Nästa helg åker jag och Hagel själva till Sundsvall och tävlar Nose Work. Då lär vi oss säkert en massa nya saker!

/ Susanne

 

Vilken fantastisk NW-helg det blev!

image

Nu den 24–25 september blev den äntligen av – den Nose Work-tävling som jag både längtat efter och gruvat mig för sedan typ i våras =)

Det var alltså två tävlingar, en på lördag i Bureå, en på söndag i Bonnstan i centrala Skellefteå. Alla fyra moment; inomhussök, utomhussök, fordonssök och behållarsök, ingick varje dag.

Totalvinnarna från lördagen: från vänster domare Michael Hedman, etta Lena Lindgren, tvåa Julia Helmersson, trea Cecilia Jonsson, fyra Ulf Peterzon, femma Ingela Markström och domare Siw Rüden.
Totalvinnarna från lördagen: från vänster domare Michael Hedman, etta Lena Lindgren, tvåa Julia Helmersson, trea Cecilia Jonsson, fyra Ulf Peterzon, femma Ingela Markström och domare Siw Rüden.
Totalvinnarna på söndagen. Från vänster femma Pia Jokivirta, fyra Lena Lindgren, trea Ulrika Ahlsén, tvåa Benita Edström och segrare Caroline Strömberg.
Totalvinnarna på söndagen. Från vänster femma Pia Jokivirta, fyra Lena Lindgren, trea Ulrika Ahlsén, tvåa Benita Edström och segrare Caroline Strömberg.

Varje dag deltog kring 40 ekipage. De kom från Sundsvall i söder till Luleå i norr, plus en delegation med fem tävlande från Finland. Riktigt roligt att så många kom. Här kan du läsa ett reportage i lokaltidningen.

Det var tuff konkurrens med många skickliga ekipage. Får jag vara lite mallig så var många av dem från Skellefteå och hade fått sin grund genom Nose Work-kurs hos Rackarungarnas Hundskola. Sedan har de förstås tränat flitigt och skickligt på egen hand och utvecklat sig själv och hunden ännu mer. Resultaten kan du kika på längst ned i detta inlägg.

Det jag vill göra nu är att förmedla min enorma tacksamhet över alla insatser som gjorts under helgen. Utan den hjälpen hade det ALDRIG gått!

Jag vill tacka:

Domarna Siw Rüden och Michael Hedman som inte bara dömde utan gjorde det med glatt humör, roliga gliringar mellan varandra och med enormt bra feedback till ALLA ekipage så de fick något med sig att träna vidare på och utvecklas ännu mer. Enormt givande.

Lotta Bauer som kom och ”bakdömde” på söndagen för att bli ny Nose Work-domare. Riktigt bra feedback från henne med. Och perfekt att det finns fler domare som efter detta hittar till Skellefteå.

Min kära sambo Fredrik Landström som med entusiasm och precision har tagit sig an att sköta sekretariatet, sätta sig in i hur systemet funkar, fört in en babiljard olika siffor i lika många kolumner och fått de flesta rätt. Han har även styrt upp domarna när de råkat missa något.

De fantastiska ”ropa fram och följa fram-funktionärerna”, protokoll-löparna och tidtagarna: Tony Lindergren, Benita Nyman, Anna Vikberg Olofsson, Christina Lindgren, Anna-Lott Ingvarsson, Jan Nyberg, Jannice Sundberg och Ann-Charlotte Lindergren. Det är främst ni som bidragit till att så många tävlande gett beröm för god ordning, trygghet och flyt. Och det är ni som gjort att jag kunnat slappna av och ”bara tävla” när det varit min tur. Riktigt proffsigt!

Carina Backman och Tomas Lundström som ordnade två roliga och annorlunda fordon till fordonssöket på lördagen. Och som dessutom orkade vara på plats klockan 07.00 för att avlämna dem.

Malin och Saga Landström som hur världsvant som helst ordnade värsta lyxiga caféet med både gofika och lunch till alla, både lördag och söndag. Sååå skönt att proffs fixar det. Och sååå gott!

Lisette Edgarsson, vice ordförande i Skellefteå kyrkstads kammarägarförening, som glatt hyrde ut den kulturvärda Bonnstan till hundtävlingar.

Marie Hedlund, Skelleftepolisen, som gav tillståndsbevis för hundtävlingarna på offentlig plats i Bonnstan.

Patrik Rönngren och Lotta Mikaelsson som utan krusiduller lånade ut nyckel så vi kunde ha fordonssök och utomhussök bakom Becurhuset på lördagen.

Farmor och Farfar Karin och Göran Landström som passade vår son Leo under dessa två dagar. Oerhört värdefullt.

Den grupp av ”söndagsfikare” som äger en bonnstadskammare precis intill söndagens behållarsök och som inte surnade till av allt ”hålligång” på platsen utan såg det som annorlunda och kul underhållning till fikastunden.

Jonas Björklund som erbjöd sig att fotografera och dokumentera hela helgen. Det ska bli väldigt roligt att se när det är klart.

Alla tävlande som ville komma och tävla. Utan er blev det ju ingen tävling. Dessutom har ni spridit en god stämning, hållit ordning på hunden, plockat upp efter den och skött er snyggt på alla vis. Jättevälkomna till nästa tävling – jag har en plan =)

HenrikPlaketten.se som med stor service skickat pokaler och rosetter i god tid, ordnat rabatt för pyttestrul och dessutom fattat läget när jag missat att beställa momentpokalerna för söndagen. Priserna hann fram precis i tid! Puh!

Dags för prisutdelning på söndag, Siw Rüden och Michael Hedman.
Dags för prisutdelning på söndag, Siw Rüden och Michael Hedman.

Och här kommer resultaten för lördag:

nosework_startlista_resultatlista_lordag_inomhussok

nosework_startlista_resultatlista_lordag_fordonssok

nosework_startlista_resultatlista_lordag_behallarsok

nosework_startlista_resultatlista_lordag_utomhus

nosework_startlista_resultatlista_lordag_total

Och här kommer resultaten för söndag:

nosework_startlista_resultatlista_sondag_behallarsok

nosework_startlista_resultatlista_sondag_fordonssok

nosework_startlista_resultatlista_sondag_inomhussok

nosework_startlista_resultatlista_sondag_uthomhussok

nosework_startlista_resultatlista_sondag_total

Tusen tack igen!

/ Susanne

 

 

 

 

Ett roligt och tufft Nose Work-pass

Vi sökte bland annat i en gammal buss.
Vi sökte bland annat i en gammal buss.

I fredags träffades vi några hundförare för ett Nose Work-pass i brandstationens rökdykarhus och en i gammal buss. Det var riktigt roligt och tufft, det blev tre våningar att söka av plus bussen och några släpar. Kolla in film och bildspel här.

Villiga vovvar i Vilhelmina

image

I helgen var jag en tripp till Vilhelmina. Några hundägare hade hört av sig och ville att jag skulle introducera dem i den roliga hundsporten Nose Work. Det var riktigt roligt.

Vi inledde med ett kort teoripass på fredag afton. Sedan började vi träna olika former av behållarsök, med en godis intill doften eukalyptus.

image image image image

imagePå lördag morgon drog vi igång med inomhussök i flera olika stationer inne i lokalen – som var en timrad dansloge. Vi hann även med fordonssök innan det var dags för lunch i form av en smarrig och värmande gulaschsoppa.

Efter lunchen kollade vi om doften fått ett värde genom att placera ut den på ett ställe utan godis intill. Samtliga hundar hittade gömman och det syntes att den redan förknippades med godsaker för hundarna.

Efter det tränade vi vidare med utomhussök och satte åter godis vid doften för att fortsätta att ”limma ihop” begreppet att eukalyptus är lika med gott. Deltagarna fick söka i flera olika stationer runt om danslogen och uthus intill. Det kan du se på filmen här.

Det hela avslutades med att hundförarna fick testa doftprov – att med hjälp av hunden kunna säga i vilken av tolv lådor som doften är gömd. Alla klarade det! Visserligen fanns även en korvbit i ”doftlådan” men det var ruggigt bra gjort ändå att alla kunde läsa sina hundar så bra.

Innan jag åkte hade förarna bokat upp en ny dag då de skulle träffas och träna igen på egen hand. Så himla roligt att Nose Worken sprider sig över Sverige!

/ Susanne

Fick ett sådant trevligt mejl

Emilie Renqvist och hennes rottweiler Runa.
Emilie Renhqvist och hennes rottweiler Runa.

Jag måste berätta – häromdagen fick jag ett sådant trevligt mejl från en tidigare flitig kursdeltagare vid namn Emilie. Hon och sambon har flyttat söderut, till Skåne där hon kommer ifrån. Hon verkar ha acklimatiserat sig bra =)

”Hälsningar ifrån Skåne där våren blommar för fullt. Vi har just varit på vår första inofficiella nw tävling utanför Rackarungarnas regi. Clear round, behållarsök, utomhusssök och inomhus och Runa tog alla doft källorna. Tävlingsledaren tyckte vi hade en lugn och kontrollerad start, Runa har ett engagerat sök och visar tydligt markering. Minus var bara att jag drog i kopplet och det är bättre att visa tillbaka hunden med en förande hand så man inte stör hunden.

Jag är så himla stolt över hennes första rosett, Runa blev nog gladare över sin goodie-bagLeende ansikte med leende ögon Tack för att du är en så fantastisk ledare och möjliggjort det här! Mvh Emilie och Runa”

Härlig läsning – inte sant? Så roligt att mina kursdeltagare får beröm ända nere i Skåne =)

Nu ska jag ladda inför kvällens Nose Work kurs steg 2. På programmet står sök i flera stationer med både eukalyptus och lagerblad. Plus att vi ska gå igenom och testa scanning. Det handlar om att ge hunden chansen att vinda in doften redan i starten. Det gäller att ”fuska” och tjäna tid där det går =)

/ Susanne