På fredagen tävlade jag och min vorsteh Hagel för första gången i klass 2. Det som skiljer från klass 1 är att det nu oftast är två gömmor per område, det kan vara en gömma med  lagerblad och en gömma med eukalyptus eller två av samma sort. Det kan också vara en kombo-gömma där man gömt båda dofterna på samma ställe. Dessutom kan gömmorna sitta upp till 180 cm höjd, eller exempelvis inne i ett skåp så att hunden inte kommer ända fram till doftgömman. Men man ska ändå kunna läsa sin hund och förstå ungefär var doften är gömd. Utöver det så kan det finnas störningsdofter och negativa bärare, alltså tops eller möbeltassar utan doft på sig. Och slutligen ska man som förare komma ihåg att säga ”färdig” när man är klar för att tiden ska stoppas. Det sistnämnda var jag nog mest nervös över. Så jag hade gjort en ”fusklapp” =)

Det var 12 deltagare i min klass. Vi började med banvandring. Behållarsöket såg ut som du ser nedan. Vi hade två minuter på oss. Det är också en sak som verkar tuffa till sig i de högre klasserna – tidspressen. Jag studerade upplägget och bestämde mig för kanelbulle-sök, alltså att börja i ytterkanterna och jobba mig inåt mot mitten.

Inomhussöket bestod av två rum, se mörk film ovan. När du själv ska tävla i klass två ska du komma ihåg att fråga om det anses vara ett eller två rum. För är det två rum så säger reglerna att det är en doftgömma i varje rum. I klass 2 får det nämligen inte vara tomsök. Så det kan vara en hjälp i din strategi. När du hittat den ena doften i ett rum kan du raskt fokusera på det andra rummet. Om det anses vara TVÅ rum alltså. Annars kan dofterna sitta lite varsomhelst. =) På inomhussöket hade vi tre minuter på oss. Jag tänkte att jag gör som jag brukar, börjar till vänster och följer ytterkanterna  i rummet, tar mittområden sist. Skulle vi hitta en gömma i ena rummet skulle jag raskt dra mig till det andra.

Sedan kollade vi in fordonssöket. Det bestod av två fordon. Startpunkten var mitt emellan de båda. Så min plan blev att gå in och börja vid draganordningen på det vita fordonet och sedan backa mig runt och ta andra släpet sen. Vi hade två minuter på oss. Det fanns två gömmor.

Avslutningsvis fick vi kika på utomhussöket. Det kändes gigantiskt. Vi hade tre minuter på oss. Dessutom var vinden åt ”fel” håll så vi skulle få medvind. Men det kan ibland vara bra också. Då får hunden lättare att ta en bit i taget. Alternativet skulle vara att satsa på att först springa längst bort och börja där, men jag bestämde mig för att börja vid startpunkten och jobba mig ganska snabbt längs huslängan. Blev det tid över kunde man ju söka i motvind på tillbakavägen. Här fanns det två gömmor.

Jag startade som nummer 6. Vi gick till behållarsöket och ställde upp vid startlinjen. Hagel fick chansen att vinda in, men verkade inte känna något tydligt så jag visade honom åt vänster och började med vårt kanelbulleformade sök. Efter ett halvt varv hittade vi första gömman i en vanlig pizzakartong. Markering! Jag fick bekräftelse på att det var rätt, belönade snabbt och fortsatte. Vi jobbade oss inåt och till slut var det bara en stor kartong kvar i mitten att kolla av. Även den var intressant. Hagel stoppade ned huvudet och jag sa markering. Rätt. Jubel och belöning. Just ja: färdig! =)

Så var det dags för inomhussöket. Vi stod på startlinjen ett tag så Hagel fick chans att vinda in. Han drog lite åt vänster och jag släppte iväg honom. ”Tjoff” så drog han bort till det andra rummet. Min plan sprack alltså direkt. Men huvudsaken är ändå att jag har en plan. För nu kunde jag bara göra en ”avstickare” för att se vad Hagel eventuellt hade känt. Så kunde vi återgå till min plan senare. Hagel härjade runt i det bortre rummet ett tag, och drog sedan in i ett sorts skafferi. Där såg jag intresse. Uppåt. Till vänster. Under hyllplanet. Men sedan blåste han ur nosen, tog ett ärevarv i rummet och så in i skafferiet igen. Nu strävade han ännu högre. Ovanför hyllplanet. ”Aha, det kanske är en sådan där superhög gömma som jag bara behöver ange ungefär var den är” – tänkte jag. Så jag sa markering. Och domaren Mats Hedlund ställde den läskiga frågan: ”var?”. Jag visade med handen åt det vänstra hörn där Hagel var första gången och fick rätt för det. Puh! Då kunde vi skynda oss tillbaka till det första rummet och söka av det. Det var några stolar, en hörna och där såg jag intresse igen. Hagel fäste snabbt och hittade gömman. Markering! Rätt! Jag belönade och hojtade färdig medan jag tog mig ut ur rummet för att kunna fira lite mer.

Efter en lunchpaus var det dags för fordonssöket. Jag gick direkt fram till det högra vita fordonet och lät Hagel börja söka där. Vi backade oss runt och vid andra hörnet där bak såg jag intresse. Jag backade ut och lät Hagel bestämma sig för ett exakt ställe. Markering! Rätt. Jag belönade snabbt och fortsatte med andra långsidan. Märkte ett intresse längre fram på fordonet men Hagel verkade inte kunna lokalisera det. Så vi kollade av det andra fordonet också. Men ingen träff. Hmm. Åter till det intressanta stället framtill på det första fordonet. ”30 sekunder kvar” hojtade tidtagaren. Usch, det är det värsta som finns. När man ser ett intresse, men inte riktigt kan lokalisera det och man får höra 30 sekunder kvar. Hagel jobbade på. Sökte sig längre ut på själva draganordningen och helt plötsligt såg jag att det var ju DÄR den var. Markering. Färdig. Med en sekund kvar av tiden. Puh! =)

Direkt efter gick vi till utomhussöket. Solen gassade mot husväggen. Till och med Hagel, som annars alltid är full av energi, såg lite flåsig ut. Jag bestämde mig för en sorts backametod men det gick väl sisådär, Hagel sprang på med friskt tempo. Jag gjorde en snurr för att låta honom söka av delar av början igen. Det är lätt att vi missar där eftersom han är så snabb. Men inget intresse så vi fortsatte att beta av husväggen. Plötsligt såg jag något hos Hagel. Det var något intressant men han tappade det. Så jag gjorde en snurr och lät honom söka av samma område igen. Då sökte han sig uppåt. Han sträckte sig rejält mot ett ställe högt upp. Jag blev nästan snopen över hur tydligt det syntes nu. Markering! Rätt! Snabbt belöna och söka vidare. Längre bort blev det intressant igen. Nu bakom en dörr. Hagels nos följde dörrspringan lite upp och ned. Jag backade ut för att se bättre. Där bestämde han sig. Markering! Rätt. Belönar och tjoar klar – nej färdig! Superglad och nöjd.

Vilken rivstart alltså! Vi hittade alla gömmor i alla sökområdena. Fantastiskt. Visserligen var tävlingen inofficiell men det känns som ett bra bevis på att vi är redo för officiella tävlingar i klass 2. Säkert kommer vi att klanta oss ändå många gånger, men det var verkligen kul att få den här erfarenheten som grund.

Det visade sig sedan att det var bara jag och Hagel som hittade alla gömmor. Den höga gömman på utomhussöket satt på cirka 170 centimeters höjd, det var också varmt och soligt vilket gjorde det riktigt svårt.

Vi vann hela alltet! Plus att vi vann utomhussöket och behållarsöket. Vi fick en massa fina medaljer och priser.

Roligt var det också att flera av dem som hamnade på pallen i klass 1 och 2 sa att de hade läst min bok ”Så hamnar du på pallen i Nose Work”. Vinnaren i klass 1, Kristina Strömberg, rosade boken högt och ljudligt när hon gick fram för att ta emot sina priser. Jag blev ju alldeles rörd. Så himla snällt. Och vad roligt att boken ger avsedd effekt =)

Avslutningsvis vill jag bara rikta ett stort tack till Dala hundservice för ett toppenarrangemang med bra flyt och trevlig stämning! Dessutom var lägret helt suveränt. Där lärde jag mig en massa finlirar-grejer som du kan läsa mer om här.

/ Susanne