Vad jag lärde mig på förra tävlingen som jag ska bli bättre på nu

Jag tävlade min första officiella klass 2-tävling i Nose Work i Hörnefors den 3 september. Och jag har banne mig inte haft tid att berätta om mina lärdomar från den tävlingen förrän nu. Men det passar ju bra, för nu i helgen väntas nästa klass 2-tävling i Timrå och då ska jag dra nytta av det jag har lärt mig. Jag tänkte berätta om det så att du också kan lära dig av mina misstag =)

I klass 2 tillkommer ju alltså doften lagerblad. Det är ofta två gömmor på varje sökområde, men ibland bara en. Som tävlande får du veta hur många gömmor det är innan du sätter igång. I Hörnefors var det två gömmor på alla områden utom behållarsöket, då var det en doftgömma.

Så här såg sökområdena ut:

Utomhussök.
Fordonssök.
Behållarsök.
Inomhussök, med domaren P-A till vänster =)

Vi var nio tävlande i klassen. Jag och min vorsteh Hagel startade som nummer 5. Vi började med utomhussöket. Vi hade 3,5 minut på oss. Jag fokuserade först på själva huset i mitten av sökområdet. Vi fick lite intresse i ena hörnet men han släppte det och sökte vidare. Längre bort, nedtill på ett räcke, fick han napp på en doft. Markering! Rätt! Yes, vi sökte vidare efter andra gömman. Nu ut i gräset och kring buskarna. Men inget napp. Däremot var Hagel lite intresserad igen i den första hörnan. Jag studerade honom. Kunde doften vara placerad längre in så hunden inte kommer åt? Den kan ju vara det i klass 2. ”30 sekunder kvar” sa tidtagaren. Hmm, dags att ta ett beslut. Jag visade Hagel längre bort på huset så han fick ta allt en sista gång i motvind. Nja, han visade ett visst intresse in under huset igen. Markering! Fel. Det var en störningsdoft av kanel vi … eller JAG … låtit mig luras av. Hagel hade ju faktiskt talat om flera gånger att det där skulle vi välja bort. Den andra doften låg placerad i gräset mellan två buskar. Lurigt. Där hade vi nog aldrig ens varit.

Nästa sökområde var fordonssöket. Vi hade 4 minuter på oss. Två fyrhjulingar utomhus och en brandbil inomhus. Vi började att söka av fyrhjulingarna. Ingen träff. Då började vi baktill på brandbilen. Sedan ena långsidan. Där hittade Hagel något! Markering. Rätt! Yes. Vi körde vidare, bara en knapp meter så var det något intressant igen. Hmm. Jag tog om det och lät Hagel söka igen. Lite intresse men han släppte det. Okej, vi fortsatte runt. Lite intresse upptill på framsidan. Vi tog om. Men inget mer än så. Så jag fortsatte. Runt brandbilens bakdel igen. Och så samma långsida igen där vi hittat doften. Snabbt förbi den för att kolla av det intressanta som varit just efteråt. Fortfarande liiite intressant, men Hagel såg inte ut som när han har doft. Så vi sökte framdelen igen, kollade av det där höga stället men fick ingen bra träff. ”30 sekunder kvar”. Åh nej! Ole dole doff. Vad skulle jag välja? Utreda brandbilen ännu mer, eller kolla om vi missat något i början? Jag galopperade tillbaka till den första fyrhjulingen och lät Hagel söka den en gång till. Och där vid fotsteget fick vi träff! Markering. Rätt. Puh. Glömde säga färdig men det var nog bara typ 10 sekunder kvar så skit samma =)

Nästa moment var behållarsöket. Nu var det bara en doftgömma. Maxtiden 2 minuter. Behållarna låg ”huller om buller” och jag hade bestämt mig för kanelbulle-metoden. Alltså att söka av behållarna i ytterkanterna först och sedan jobba oss inåt. Jag hade räknat dem, det var totalt 17 behållare. Vi började åt höger. Jag noterade att Hagel bara sprang över några av de första behållarna, så de fick vi söka av igen senare, men sedan kunde jag börja räkna i huvudet 1, 2, 3 och där hittade han något intressant i en kruka. Markering. Rätt. Jippie, duktig hund. Just ja, klar … eller färdig. Det är ju det man ska komma ihåg i klass 2 också, att säga färdig så tiden stoppas. Det är för att träna inför det som kommer i klass 3.

Efter det var det dags för inomhussök. Maxtid 3 minuter. Min plan var att börja åt höger och söka av ytterkanter/hyllor/väggar först och sedan saker i mitten. Det gick fint. Vi fyndade ganska snabbt en doft lite halvhögt upp i en hylla. Markering. Rätt. Sedan fortsatte vi. Borta vid en skåp var det intressant. Och även uppåt mot en skrivtavla. Men Hagel släppte det. Jag tog om ett par gånger, men han visade inget klockrent. Så vi sökte vidare längs den andra väggen. Och där hittade vi nåt kul i elementet. Markering. Rätt! Yes. Färdig! =)

Domaren P-A Bergström från Luleå summerade vår insats. Bra sökiver och självständighet. Men jag måste lära mig lita på Hagel. Inte traggla om på samma ställe – som på hörnan i utomhussöket eller brandbilen. Om det är en riktig doft så visar Hagel det. Om det är en störningsdoft så släpper han det.

– Ge varje meter lika mycket uppmärksamhet. Gå hellre tillbaka sen, var tipset från domaren.

Ett superbra tips! Det tog jag verkligen till mig. Att inte traggla och nästan ”tvinga” hunden att markera en störningsdoft bara för att man så gärna vill att den ska hitta. Utan låta den släppa och söka vidare. Och hittar vi inget när vi sökt allt kan vi återgå och dubbelkolla dessa intressanta ställen.

Vi missade alltså en gömma och hamnade på tredje plats. Ett helt okej resultat.

Vi fick silver i två moment samt en tredjeplats totalt.

Idag tränade jag att läsa min hund bättre. Att se hur han ser ut när det är en störningsdoft och en riktig doft. Först blev det behållarsök. Där reagerade han inte nämnvärt över störningsdofterna, kanel och citronpeppar, som jag lagt i några behållare utan hittade först lådan med eukalyptus och sedan korvburken med lagerblad. Notera hur Hagel smiskar till kameran med sin svans på slutet =D

Sedan blev det inomhussök. Hagel fick gå lite huller om buller eftersom jag skulle hinna filma också. Hade jag inte filmat hade jag styrt upp honom lite mer så han tagit en sak i taget 😉

Han hittade en doftgömma av lagerblad direkt. Sedan drog han förbi en störningsdoft som ligger på ett element, utan att bry sig. Efter det hittade han ett sugrör med eukalyptus bakom glipan i golvmattan. Och så in i nästa rum. Där hade jag placerat citronpeppar i papperskorgen. Han noterade det men släppte det. Sedan in en snabbis i första rummet igen och kontrollerade kanelen som jag gömt bakom Coop-påsen. Kanelen var verkligen intressant. Bra att få träna på den. Efter det återgick han i andra rummet och hittade en lagerbladsgömma i ett sugrör på stolen.

Jag gjorde flera sök till också. Men de slipper ni se. Nu ska jag sitta och titta på dessa filmer om och om igen så jag lär mig se hur han ser ut när han ivrigt kontrollerar en störningsdoft och när han faktiskt hittar en riktig NW-doft. Så hoppas jag att vi presterar bättre i Timrå på söndag. =)

/ Susanne

 

Antingen vinner man eller så lär man sig något

Förra helgen tävlade jag Nose Work med dotterns cavalier Gizmo. Det var en upplevelse – kan man säga.

Tävlingen var i klass 1 i Nordvik. Dottern tävlade med sin border terrier som hon har hos sin pappa och jag fick äran att föra Gizmo.

Vi började med banvandring. Min grupp skulle ha inomhussök och fordonssök först. Det såg ut så här.

Första delen av inomhussöket.
Andra delen av inomhussöket.
Fordonssöket. Tre fordon. Röd buss med släp och traktorn till höger. Hundarna fick sätta upp tassarna på alla fordon utom bussen.

Områdena kändes ovanligt stora. Vilket jag gillar, då blir det inte bara att kasta sig in och paniksöka utan att verkligen jobba metodiskt. Tiden i inomhussöket var fyra minuter. Tiden för fordonssöket var tre minuter vilket kändes lite tajt.

Min plan för inomhussöket var att söka från vänster till höger. Så jag och Gizmo började med boxarna till vänster. Han visade lite intresse den bortre boxdörren men kunde inte fästa upp så jag visade vidare. Och så såg jag plötsligt intresse vid däcken. Han söker sig ned och gör en fin markering mellan de båda däcken. Markering! Rätt! Yes.

På fordonssöket hade jag bestämt mig för att springa förbi de första fordonen och börja med traktorn. Jag vet att Gizmo har lätt för att sätta upp tassarna på fordon, och vi hade fått veta att det var ok att sätta upp tassar på traktorn och på släpvagnen, men inte på den röda bussen. Och om jag hade gjort som vanligt hade jag börjat med släpet, sedan sökt av bussen, och så släpet på andra sidan och efter det gått över till traktorn. Men om Gizmo sätter upp tassarna fyra gånger på bussen är vi ju rökta. Så därför ville jag börja med att söka av traktorn, sedan släpet och sist bussen.

Vi började med traktorns bakdäck, sedan jobbade vi oss runt fronten och bakåt. Mitt emellan bakhjulen, i ”kopplingsdrag-grejen”, så stannar Gizmo till och sätter sig så snyggt. Markering. Rätt! Waow, vilken kalasstart!

Senare blev det banvandring för utomhussök och behållarsök. Det såg ut så här.

Domare Adam Hübinette har banvandring för utomhussöket.
Behållarsöket i två rum.

Jag bestämde mig för att köra principen vänster till höger på utomhussöket. Det var ju som två avdelningar. Så jag tänkte ta en avdelning i taget, kanterna runt först och mitten sen.

På behållarsöket var det också som två rum. Där tänkte jag söka av det första rummet först och sedan gå längre in och ta resten.

Det började bra på utomhussöket. Fast dottern stod en bit bort och såg på vilket gjorde att Gizmo ville titta mot henne ibland. Plötsligt såg jag ett intresse vid en mur mellan de båda avdelningarna. Men Gizmo släppte det. Jaha, doften var alltså här någonstans men han kunde inte lokalisera den. Jag visade att han skulle söka i området igen. Då stannade han och luktade noggrant på en blomma! Hmm. Och sedan stannade han till och luktade på någon annan störningsdoft på en sten i muren. Synd att han tappade tråden. Vi jobbade oss vidare i resten av området och återgick sedan till det intressanta stället. Men Gizmo klarade inte av att fästa upp var doften kom ifrån och tiden gick ut. Skit också. Domaren visade var det var, och det var bara cirka tre decimeter från där han stannade till första gången. Och blomman och störningsdoften låg ungefär en decimeter ifrån doftkällan.

Nåja, då var det dags för behållarsök. Gizmo kollade snabbt av det första rummet. Inget verkade intressant. Så vi gick in i det andra rummet. Inget verkade särskilt intressant. På vägen tillbaka till det första rummet stannade han vid en låda och nosade noggrant i ett hål. Jag kände hoppet stiga och gjorde en tabbe. Gick närmare. Och då la sig Gizmo och markerade. Och jag köpte markeringen. Fel! Klantarsle. Man får inte låta sina egna förhoppningar göra att man pressar hunden att göra sin markering. Samtidigt ska ju inte hunden göra den utan att den hittat rätt doft heller. Det blev en lärpenning för framtida träning.

Gizmo med sitt brons i fordonssök, och Solveig med silver och guld.

Jaha, då var den dagen slut. 2 av 4 gömmor funna. Hyfsat okej för vår första tävling tillsammans. Vi fick brons i fordonssöket, dottern fick silver med sin border terrier – plus guld i inomhussöket. Det var kul. Och nästa dag skulle det nog gå ännu bättre – då var vi ju varma i kläderna.

Nästa dags banvandring inleddes med behållarsök och utomhussök. Det såg ut så här.

Behållarsöket dag 2.
Utomhussöket fotat från ett annat håll än där man startade. Man startar till höger i bild.

På behållarsöket delade jag in kartongerna i en vänster och höger sida. Jag tänkte ta ena sidan när vi sökte av åt ena hållet och andra sidan när vi sökte tillbaka. Fast det blir ju ofta lite hoven droven ändå.

På utomhussöket ville jag börja med björkveden till vänster, sedan jobba oss runt ytterkanterna först och sedan söka av grejer i mitten i slutet.

Redan när jag kom till tävlingsområdet med Gizmo märkte jag att han inte riktigt var ”online”. Istället var han väldigt fokuserad på att gnälla mot andra hundar, lukta på fläckar i gruset bredvid testbanan och slutligen hittade han en fläck utanför entrén till behållarsöket där han klapprade tänder – som han gör när det luktar löptik. Jag gjorde en Hemlige Arne – alltså att jag band fast Gizmo i ett stuprör, visade honom godis och låtsades springa och gömma det mot tävlingsområdet till. Jag bar också in honom när det var vår tur så han inte skulle lukta på löptiksfläcken igen. Men det hjälpte inte. Hela behållarsöket gick han mest och luktade i golvet mellan kartongerna gjorde och trampade sig själv på öronen för att han spårade så mycket. Jag visade med handen mot kartongerna för att fånga upp hans intresse men det gick tungt. Till slut visade han ett halvhjärtat intresse för en låda och jag chansade. Markering. Fel. Suck.

På utomhussöket började det bra i några sekunder. Sedan återgick han till intresset för andra dofter och trampade runt på sina öron igen. Jag jobbade frenetiskt och visade mot olika grejer att söka av. Men det var svårt. När hundar hamnar i det här stadiet brukar jag säga att de har rattat in fel radiokanal. De är liksom bara mottagliga för den musik som spelas på den kanalen, det vill säga dofter av andra hundar. Även om de då snubblar över nose work-doften så har de väldigt svårt att ta den eftersom det är en helt annan musik som spelas på en annan kanal. Jag såg att Gizmo visade ett snabbt intresse på ett ställe innan han återgick till sitt hundsniffande. Hade han varit inställd på rätt kanal hade han följt upp den där doften, men nu låg det på andra plats i prioritetsordningen. Frustrerande. Tiden gick ut utan att vi fyndade. Domaren visade var gömman var, i knähöjd under en hylla. När jag specifikt visade Gizmo att han skulle söka i området så hittade han, och jag belönade ljudligt och rikligt och hoppades att det skulle göra att han hamnade på rätt radiokanal till nästa sök.

Efter det banvandrade vi för inomhussök och fordonssök. Det såg ut så här:

Inomhussöket.
Fordonssöket bestod av dessa två släpar.

Jag funderade på att göra en Hemlige Arne igen men jag kunde ju inte öppna dörren och springa in i inomhussöket hursomhelst. Så jag hoppades istället på det bästa. Men Gizmo gnällde mot andra hundar på platsen där vi väntade, och ville ställa sig in. En tik vindade han in ordentligt och skrek riktigt för att han så gärna ville träffa den. Hoppas verkligen att den tiken inte var i löpen och att matte struntat i att anmäla det. Jag började köra lite rallylydnadsövningar istället för att försöka få lite kontakt och avleda från ”fel radiokanaler”.

Så var det vår tur. Vi gick in, jag lät Gizmo vinda ett tag vid startlinjen och peppade honom. Så körde vi igång. Och nu sökte han riktigt bra. Vi jobbade oss runt från vänster till höger och tog saker i mitten sist. Han visade något intresse inne i en hörna men det blev inget mer med det. Så vi fortsatte och kollade av allt igen. Så gick tiden ut. Jä-la skit. Och vet ni var doftgömman låg? Jo, på det enda ställe jag missat att låta honom söka av. Så himla typiskt. Vi hade verkligen behövt lite flyt nu. Bara för att förstärka att han fyndade när han faktiskt sökte ordentligt. Nåja, han fick hitta den i efterhand och jag belönade rikligt i hopp om att den goda trenden skulle hålla i sig till fordonssöket.

Men på fordonssöket blev han återigen en spårhund som trampade sig på öronen. Jag visade mot de olika delarna i fordonen och han luktade lite tvärt och återtog sedan sitt djupa studerande av alla dofter i gräset runt fordonen. Fel radiokanal igen. Suck. Dessutom var han nära att pinka men jag hann avstyra det hela. Tiden gick ut och domaren fick visa var gömman var. Den låg ganska högt till för en liten hund och var nog rätt svår att få in i nosen. Särskilt om man som Gizmo fokuserar på gräset …

Så vi hittade inte någon doftgömma! Mitt sämsta resultat någonsin. Men jag tog det inte så hårt. Den här tävlingen var ju mest som en bonus medan jag väntade på klass 2-tävlingarna med Hagel. Jag och Gizmo ska ju mest troligt inte ha en tävlingskarriär ihop, det ska han ju ha med min dotter och de verkar jobba bättre ihop.

Men jag tänker på rubriken jag skrev: ”Antingen vinner man eller så lär man sig något”. Det var en klok tjej som sa så. Hon blev intervjuad av en tidning eftersom hon går en utbildning för att bli professionell dataspelare – typ. Det kallas e-sport. När hon spelade och förlorade så var det förstås trist – men hon tänkte det där smarta ”Antingen vinner man eller så lär man sig något”. Det har jag nappat på. För det är ju precis så det är. Man lär sig ju hela tiden, särskilt när det går dåligt. Så jag tänker dela med mig av mina tankar på hur jag skulle försöka jobba bort detta intresse för andra hundar och deras dofter – om jag och Gizmo skulle tävla fler gånger. För du eller din kompis kanske har samma problem?

  • Jag skulle se till att köra bland de sista på alla Nose Work-träningar med träningsgänget. Så att han får gå med en massa andra hunddofter i sökområdet.
  • Jag skulle lägga godis intill doften för att öka värdet av att ha rattat in Nose Work-radiokanalen. Skulle Gizmo ändå ha svårt att välja NW-doften först skulle jag göra en Hemlige Arne och springa runt på ett peppande vis och pilla lite här och var i sökområdet.
  • Jag skulle träna mer på att andra hundar vistas nära sökområdet när Gizmo söker. Blir han för distraherad gör jag som ovan – lägger godis intill doften och ev agerar Hemlige Arne. Så har vi tränat tidigare med god effekt.
  • Jag skulle träna starter, där han får vinda in doftgömman redan i starten. På så vis tänker jag att han lättare tänker Nose Work när vi ställer upp oss i vår startposition. Att det blir som en vana att slå på nosen (på NW-radiokanalen) när vi gör vår startrutin.
  • Jag skulle öka värdet av doften, se till att ofta träna med godis intill och hylla honom enormt när han hittar.

Har du något fler förslag? Ös på bara =)

Nu siktar jag mot klass 2 i Hörnefors med Hagel i stället. Då ska jag komma ihåg att säga färdig när vi hittat två gömmor. Om vi hittar dem alltså …

/ Susanne

Spännande på vår första klass 2-tävling i Nose Work

På fredagen tävlade jag och min vorsteh Hagel för första gången i klass 2. Det som skiljer från klass 1 är att det nu oftast är två gömmor per område, det kan vara en gömma med  lagerblad och en gömma med eukalyptus eller två av samma sort. Det kan också vara en kombo-gömma där man gömt båda dofterna på samma ställe. Dessutom kan gömmorna sitta upp till 180 cm höjd, eller exempelvis inne i ett skåp så att hunden inte kommer ända fram till doftgömman. Men man ska ändå kunna läsa sin hund och förstå ungefär var doften är gömd. Utöver det så kan det finnas störningsdofter och negativa bärare, alltså tops eller möbeltassar utan doft på sig. Och slutligen ska man som förare komma ihåg att säga ”färdig” när man är klar för att tiden ska stoppas. Det sistnämnda var jag nog mest nervös över. Så jag hade gjort en ”fusklapp” =)

Min fusklapp =)

Det var 12 deltagare i min klass. Vi började med banvandring. Behållarsöket såg ut som du ser nedan. Vi hade två minuter på oss. Det är också en sak som verkar tuffa till sig i de högre klasserna – tidspressen. Jag studerade upplägget och bestämde mig för kanelbulle-sök, alltså att börja i ytterkanterna och jobba mig inåt mot mitten.

Behållarsöket med små och stora kartonger samt resväskor.

Inomhussöket bestod av två rum, se mörk film ovan. När du själv ska tävla i klass två ska du komma ihåg att fråga om det anses vara ett eller två rum. För är det två rum så säger reglerna att det är en doftgömma i varje rum. I klass 2 får det nämligen inte vara tomsök. Så det kan vara en hjälp i din strategi. När du hittat den ena doften i ett rum kan du raskt fokusera på det andra rummet. Om det anses vara TVÅ rum alltså. Annars kan dofterna sitta lite varsomhelst. =) På inomhussöket hade vi tre minuter på oss. Jag tänkte att jag gör som jag brukar, börjar till vänster och följer ytterkanterna  i rummet, tar mittområden sist. Skulle vi hitta en gömma i ena rummet skulle jag raskt dra mig till det andra.

Fordonssöket.

Sedan kollade vi in fordonssöket. Det bestod av två fordon. Startpunkten var mitt emellan de båda. Så min plan blev att gå in och börja vid draganordningen på det vita fordonet och sedan backa mig runt och ta andra släpet sen. Vi hade två minuter på oss. Det fanns två gömmor.

Utomhussöket. Heeeela längan ska sökas igenom.

Avslutningsvis fick vi kika på utomhussöket. Det kändes gigantiskt. Vi hade tre minuter på oss. Dessutom var vinden åt ”fel” håll så vi skulle få medvind. Men det kan ibland vara bra också. Då får hunden lättare att ta en bit i taget. Alternativet skulle vara att satsa på att först springa längst bort och börja där, men jag bestämde mig för att börja vid startpunkten och jobba mig ganska snabbt längs huslängan. Blev det tid över kunde man ju söka i motvind på tillbakavägen. Här fanns det två gömmor.

Jag startade som nummer 6. Vi gick till behållarsöket och ställde upp vid startlinjen. Hagel fick chansen att vinda in, men verkade inte känna något tydligt så jag visade honom åt vänster och började med vårt kanelbulleformade sök. Efter ett halvt varv hittade vi första gömman i en vanlig pizzakartong. Markering! Jag fick bekräftelse på att det var rätt, belönade snabbt och fortsatte. Vi jobbade oss inåt och till slut var det bara en stor kartong kvar i mitten att kolla av. Även den var intressant. Hagel stoppade ned huvudet och jag sa markering. Rätt. Jubel och belöning. Just ja: färdig! =)

Så var det dags för inomhussöket. Vi stod på startlinjen ett tag så Hagel fick chans att vinda in. Han drog lite åt vänster och jag släppte iväg honom. ”Tjoff” så drog han bort till det andra rummet. Min plan sprack alltså direkt. Men huvudsaken är ändå att jag har en plan. För nu kunde jag bara göra en ”avstickare” för att se vad Hagel eventuellt hade känt. Så kunde vi återgå till min plan senare. Hagel härjade runt i det bortre rummet ett tag, och drog sedan in i ett sorts skafferi. Där såg jag intresse. Uppåt. Till vänster. Under hyllplanet. Men sedan blåste han ur nosen, tog ett ärevarv i rummet och så in i skafferiet igen. Nu strävade han ännu högre. Ovanför hyllplanet. ”Aha, det kanske är en sådan där superhög gömma som jag bara behöver ange ungefär var den är” – tänkte jag. Så jag sa markering. Och domaren Mats Hedlund ställde den läskiga frågan: ”var?”. Jag visade med handen åt det vänstra hörn där Hagel var första gången och fick rätt för det. Puh! Då kunde vi skynda oss tillbaka till det första rummet och söka av det. Det var några stolar, en hörna och där såg jag intresse igen. Hagel fäste snabbt och hittade gömman. Markering! Rätt! Jag belönade och hojtade färdig medan jag tog mig ut ur rummet för att kunna fira lite mer.

Efter en lunchpaus var det dags för fordonssöket. Jag gick direkt fram till det högra vita fordonet och lät Hagel börja söka där. Vi backade oss runt och vid andra hörnet där bak såg jag intresse. Jag backade ut och lät Hagel bestämma sig för ett exakt ställe. Markering! Rätt. Jag belönade snabbt och fortsatte med andra långsidan. Märkte ett intresse längre fram på fordonet men Hagel verkade inte kunna lokalisera det. Så vi kollade av det andra fordonet också. Men ingen träff. Hmm. Åter till det intressanta stället framtill på det första fordonet. ”30 sekunder kvar” hojtade tidtagaren. Usch, det är det värsta som finns. När man ser ett intresse, men inte riktigt kan lokalisera det och man får höra 30 sekunder kvar. Hagel jobbade på. Sökte sig längre ut på själva draganordningen och helt plötsligt såg jag att det var ju DÄR den var. Markering. Färdig. Med en sekund kvar av tiden. Puh! =)

Direkt efter gick vi till utomhussöket. Solen gassade mot husväggen. Till och med Hagel, som annars alltid är full av energi, såg lite flåsig ut. Jag bestämde mig för en sorts backametod men det gick väl sisådär, Hagel sprang på med friskt tempo. Jag gjorde en snurr för att låta honom söka av delar av början igen. Det är lätt att vi missar där eftersom han är så snabb. Men inget intresse så vi fortsatte att beta av husväggen. Plötsligt såg jag något hos Hagel. Det var något intressant men han tappade det. Så jag gjorde en snurr och lät honom söka av samma område igen. Då sökte han sig uppåt. Han sträckte sig rejält mot ett ställe högt upp. Jag blev nästan snopen över hur tydligt det syntes nu. Markering! Rätt! Snabbt belöna och söka vidare. Längre bort blev det intressant igen. Nu bakom en dörr. Hagels nos följde dörrspringan lite upp och ned. Jag backade ut för att se bättre. Där bestämde han sig. Markering! Rätt. Belönar och tjoar klar – nej färdig! Superglad och nöjd.

Vilken rivstart alltså! Vi hittade alla gömmor i alla sökområdena. Fantastiskt. Visserligen var tävlingen inofficiell men det känns som ett bra bevis på att vi är redo för officiella tävlingar i klass 2. Säkert kommer vi att klanta oss ändå många gånger, men det var verkligen kul att få den här erfarenheten som grund.

Det visade sig sedan att det var bara jag och Hagel som hittade alla gömmor. Den höga gömman på utomhussöket satt på cirka 170 centimeters höjd, det var också varmt och soligt vilket gjorde det riktigt svårt.

Vi vann hela alltet! Plus att vi vann utomhussöket och behållarsöket. Vi fick en massa fina medaljer och priser.

Roligt var det också att flera av dem som hamnade på pallen i klass 1 och 2 sa att de hade läst min bok ”Så hamnar du på pallen i Nose Work”. Vinnaren i klass 1, Kristina Strömberg, rosade boken högt och ljudligt när hon gick fram för att ta emot sina priser. Jag blev ju alldeles rörd. Så himla snällt. Och vad roligt att boken ger avsedd effekt =)

Avslutningsvis vill jag bara rikta ett stort tack till Dala hundservice för ett toppenarrangemang med bra flyt och trevlig stämning! Dessutom var lägret helt suveränt. Där lärde jag mig en massa finlirar-grejer som du kan läsa mer om här.

/ Susanne

 

Med en och en halv sekund till godo

I natt tävlade vi i Nose Work i Västerstrinne, Sollefteå igen. Det är nästan gräsligt så spännande den här tävlingsgrenen är!

Min grupp började med behållarsök och inomhussök. Vi hade två minuters söktid på varje moment. Det såg ut så här.

Behållarsök.Doften låg i andra eller tredje lådan. Minns inte riktigt =)
Inomhussöket. Doften var placerad intill en blå vattenkopp till vänster i bild.

På inomhussöket ingick även väggarna samt en vattenkopp som inte syns i bild.

När det gällde behållarsöket var min strategi att först söka av kartongerna rakt fram, sedan ta de andra som låg på varsin sida. Jag hade också bestämt mig för att inte ropa markering direkt utan vänta någon sekund extra. När kartonger ligger så här tätt kan det bli golvdrag och annat som gör att hunden upplever att doften sitter på en låda, men i själva verket sitter den i lådan intill och doften studsar mot grannlådan.

Men ganska snart hade Hagel bestämt sig för en låda så jag sa markering vilket var rätt. Puh!

Så gick vi vidare till inomhussöket. Det kändes lite för uppenbart att doften skulle vara intill vattenkoppen så jag tänkte inte fastna där. Hagel visade intresse däromkring men kunde inte bestämma sig, så med gårdagsnatten i minne, då vi lät oss luras av andra hundars nosavtryck, visade jag honom vidare bland spadarna och soparna – samt väggarna.

– 30 sekunder kvar, hojtade tidtagaren.

Ojoj, bråttom. Vi kollade av ett par handtag på golvet och sedan fick han återgå till vattenkoppen. Jodå, intresset var stort. Men var exakt var gömman? Hagel sökte sig mer till höger och lite under. Där!

– Markering, sa jag.

Domaren, tidtagaren och ett par andra på plats jublade. Jag med. Vi hade en och en halv sekund kvar innan maxtiden gick ut! Jag kunde knappt gå ut med mina adrenalinfyllda ben.

Strax efter midnatt var det så dags för utomhussök och fordonssök. På utomhussöket hade vi 2 minuter på oss, på fordonssöket 1 minut och 30 sekunder. De såg ut så här:

Utomhussöket. Doften låg i skarven till andra sektionen. Till höger.
Fordonssöket. Doften låg bakom främre registreringsskylten. Till höger.

Det kändes lite tajt om tid, särskilt på utomhussöket. Det var ju en del skrymslen och vrår att kolla av. Innan jag startade meddelade domaren att någon hund kissat där inne. Ville jag veta var?

– Nej, sa jag, säg hellre bara ”gå vidare” om Hagel stannar för länge vid en kissfläck.

Min plan var att söka av från vänster och runt. Ytterkanterna först och sedan kolla av eventuella intressanta områden igen. Men han vindade så bra vid starten att jag lät honom dra in utan alltför mycket styrning.

Vi hittade ett intressant område men han kunde inte bestämma sig så vi sökte vidare. Han stannade till på ett annat ställe, domaren sa ”gå vidare” och jag lockade honom till ett annat ställe. Så återgick vi till det intressanta stället igen. Det var i skarven mellan de båda sektionerna. Först ville Hagel nästan under träbalken. Men så kunde han bestämma sig mer på ovansidan.

– Markering, sa jag och det var rätt. Tiden blev 1 minut och 24 sekunder. Ingen stress. Skönt.

Så var det ETT område kvar. Fordonssöket. Om vi skulle klara även detta moment så skulle vi få diplom. Vi skulle få vårt tredje diplom vilket innebar att vi i så fall skulle få flytta upp till nästa klass NW2.

Men det fick fick jag inte tänka på nu. Bara ha fokus på var vi skulle börja och att jag inte skulle peka för mycket. Pekandet gör ofta att Hagel tror att jag vet var doften är, vilket gör att han ökar sin sökintensitet, vilket gör att jag kan tro att han faktiskt HAR hittat en doft där. Typ som det blev natten före. Så nu visade jag bara var jag ville att han skulle börja, vid bilens högra bakdäck, och sedan backade jag nära bilen med högra armen fastmonterad på ryggen.

Vi backade ett varv utan att han visade särskilt mycket intresse någonstans. Jag började bli smått oroad. Vi påbörjade nästa varv. Och då, där framme vid registreringsskylten blev det intressant. Snabbt lokaliserade Hagel doften till högra sidan.

– 30 sekunder … började tidtagaren.

– Markering, sa jag och fick bekräftelse på att det var rätt. Så fantastiskt skönt! Så darriga ben. Så otroligt spännande den här tävlingsgrenen är! Det är snudd på olidligt spännande faktiskt. Enormt kul när allt stämmer. Som nu. Jag hyllade Hagel, klappade om honom, gav massor av godis (utanför tävlingsområdet) och skuttade jämfota bort därifrån.

Att få vårt tredje diplom var mitt stora mål med den här tävlingen. Nu hade vi lyckats. Jag var så nöjd och glad. Här ser du två domarprotokoll:

När det sedan visade sig att vi bara var två ekipage som fick diplom (den andra var Anna-Lott Ingvarsson från Sävar) och att jag och Hagel dessutom VANN hela alltet blev det ett supertrevligt grädde på moset. Helt rusig av lycka.

När vi kom till hotellrummet tog det inte många sekunder innan vi alla sov djupt! =)

Stort tack till Bibbi Sondell och Sollefteå BHK för ett bra arrangemang. Enormt tack till domarna Åsa Tova Berg och Anneli Johansson som dömde på ett trevligt, glatt, tålmodigt, tryggt och utvecklande sätt.

Nu lämnar vi vackra Sollefteå och börjar träna för NW2. Yes! =)

/ Susanne

Annorlunda att tävla Nose Work mitt i natten

På fredag kväll klockan 18.30 samlades vi ute på en gård i Västerstrinne, Sollefteå. Här skulle vi tävla i Nose Work till klockan 03.00 på natten.

Jag har själv övervägt att arrangera en natt-tävling. Det är ju häftigt att få uppmärksamma det norrländska ljuset som vi har. Det kändes roligt att få testa hur det var att ”fungera” på en Nose Work-tävling även under småtimmarna. Jag hade tänkt att jag skulle ha hunnit kliva upp någon natt och träna, bara för att liksom ha testat, men det har inte blivit gjort. På natten vill man ju sova =)

Så här såg fordonssöket ut. Släpen och fyrhjulingen ingår. Den svarta pickupen är bara insynsskydd.

Min grupp började med fordonssök. Det såg inte ut att bli så knepigt. En fyrhjuling och en släpvagn. Jag hade planen klar över hur jag skulle gå. Först fram till fyrhjulingens vänstra framdäck, sedan backa runt den med Hagel efter mig. Efter det skulle vi dra oss över till släpen och backa ett varv runt den.

Det började bra. När vi kommit runt fyrhjulingen blev Hagel jätteintresserad på framsidan. Han nosade frenetiskt och jag kände pulsen stiga. Här någonstans borde det vara. Han släppte då och då för att lokalisera bättre. Trodde jag. Men han ville nog egentligen dra vidare – det syns ju på filmen.

Jag tog om litegrann för att han skulle få bestämma sig var doften var gömd. Så nosade han intresserat på samma ställe som sist och jag sa ”Markering”. FEL, meddelar domaren. What? Luften gick ur mig. Han som var så intresserad?

Jag insåg att vi lät oss luras. Hagel visade intresse för en ”slembobba” – alltså där många andra hundar nosat. Han är inte intresserad av andra hundar på så vis, utan jag tror att han helt enkelt tänker att ”eftersom så många hundar nosat här borde doften vara gömd här någonstans”. Och jag läser av honom lite slarvigt och tänker att det är eukalyptus han känner, så jag tar om och visar att han ska söka där igen vilket han tolkar som att jag också tror/vet att doften finns där och så blir han ännu mer intresserad vilket jag tolkar som att det verkligen finns en doftgömma där. Ja, du hör hur vi krånglar till det. För när vi sedan blev anvisade att söka på släpen så såg jag ju en skillnad i kroppspråket när han verkligen hittade den rätta doften. Åh, så klantigt!

Efter det kunde vi i alla fall snabbt tagga om för utomhussöket. Det såg ut så här:

Utomhussöket.

Jag lät Hagel stå och vinda en stund vid starten, sedan gick vi in mot bänken och började där. Jag hade en grundplan om att kolla av områdets ytterkanter först och sedan mitten. Nu blev det lite tvärtom men huvudsaken man vet att man har varit överallt. Vi kollade av lite här och där och sedan visade jag honom mot stora husväggen och där fyndade vi doftgömman i en av ventilerna. Yes! Kändes skönt ändå.

Vid midnatt var det dags för våra andra två moment. Nu hade jag hunnit svälja förtreten om att ha klantat bort diplomchansen redan på första söket. Nu kunde vi bara slappna av och njuta av att andra har fixat sökområden och gömt dofter. Så här såg inomhussöket ut.

Inomhussöket.

Inomhussöket tog sin lilla tid. Hagel visade stort intresse på flera ställen – ställen som jag misstänker att andra hundar nosat på. Men nu var jag cool och kunde läsa honom. Du ser säkert själv skillnaden när han faktiskt hittar den rätta doften? Du får se slutet av söket här:

Sedan var det dags för behållarsöket. Det är bra att få göra det sist eftersom Hagel annars kan vara lite bullrig med kartongerna. Det gick fint.

Behållarsöket.

Efter det kollade vi lite på några medtävlares sök och försökte hålla oss pigga. Klockan 03.00 var det dags för prisutdelning. Jag och Hagel blev i alla fall tvåa på behållarsöket – annars var det inte så mycket att skryta om för vår del.

Men i natt får vi en ny chans. Då ska jag göra mitt yttersta för att läsa av när det bara är ”slembobbor” och när det faktiskt är en verklig doft.

/ Susanne

Här hittar du söndagens resultat

Jisses vilken helg! Så många trevliga förare och hundar som gjort sitt bästa för att hitta doften av eukalyptus. Här kommer resultaten och bilderna på hur områdena såg ut:

Så här såg behållarsöket ut i gruvgången.

BORGNOSEN – RESULTAT BEHÅLLARSÖKET

Michael Hedman visar inomhussöket.

BORGNOSEN – RESULTAT INOMHUSSÖKET

Här ser du hur fordonssöket såg ut.

BORGNOSEN – RESULTAT FORDONSSÖKET

Här visar bakdömande P-A Bergström hur utomhussöket ser ut.

BORGNOSEN – RESULTAT UTOMHUSSÖKET

Dessa fem placerade sig bäst totalt sett. (Tre domare först från vänster sett)

BORGNOSEN – RESULTAT TOTAL

Ett stort tack till alla funktionärer som hjälpt mig på ett proffsigt sätt. Och till alla tävlande som spred en skön stämning omkring sig. Vi syns snart igen hoppas jag!

/ Med vänlig hälsning, Susanne

 

Här hittar du lördagens Nose Work-resultat

Dagens fordonssök.

Här hittar du alla resultat från dagens Nose Work-tävlingar på Travet. Riktigt bra jobbat av er alla. Idag fick många en utmaning, även jag själv inräknad, då det var nya roliga områden med nytt tänk. Stort tack till domarna Siw Rüden och Michael Hedman.

Lördagens utomhussök.

TRAVNOSEN – RESULTAT BEHÅLLARSÖK

TRAVNOSEN – RESULTAT INOMHUSSÖK

TRAVNOSEN – RESULTAT FORDONSSÖK

TRAVNOSEN – RESULTAT UTOMHUS

TRAVNOSEN – RESULTAT TOTAL

/ Susanne

Domaren Micke visar lördagens behållarsök i trappen.
Dagens inomhussök.