Tidiga gömmor, läsa-hund-tävling, hörnsök och annat kul

Jag måste bara få berätta om det suveräna Nose Work-läger som jag har varit på i Borlänge!   Jag tänkte dela med mig av en del tips och inspiration. Därför blir det ett lite långt inlägg, men läs det du orkar och ta till dig det du tycker verkar vettigt. =)

Lägret arrangerades av Dala Hundservice, vilket innebär Marie Fogelquist och Mats Hedlund – de två gurusarna som tog Nose Work till Sverige. De agerade som instruktörer och hade även bjudit in proffsiga kolleger som Adam Hübinette, Emma Wallin och Lotta Bauer. Här fanns mycket kompetens samlat på ett ställe.

Vi var cirka 50 deltagare och delades in i olika grupper med cirka 10 deltagare i varje. Min grupp bestod av några Skelleftebor (Eva och Anna Jonsson, Yvonne Sundberg, jag och min dotter Lovisa) samt fyra andra. Vår grupp kallades Lufsen och hade en egen gruppledare som hette Elin. Gruppledaren hade ansvar för att samla oss i tid, meddela eventuella förändringar i schemat, visa oss var vi skulle vara, samla våra frågor till samlingen på eftermiddagen och liknande.

Vi hade ett planerat schema som imponerade, se bild nedan.

Första passet var med Marie Fogelquist. Det handlade om att hjälpa en hund att orka söka större områden. Väldigt intressant och något som jag kan använda på mina kurser. Vi fick söka av ett litet område och hitta en gömma och belöna. Medan vi tittade bort så flyttade Marie gömman till ett ställe lite längre bort. Gömman var placerad i en magnetburk för att underlätta förflyttningen och minska smittan.

Harry och Yvonne hittar fjärde gömman.

Vi startade hunden igen – den drog så klart snabbt till ”gamla gömstället” men då hade ”haren hoppat vidare” och vovven fick fortsätta att söka. Då hittade den gömman på nya stället och belönades för det. Medan vi gick en runda så vi inte kunde tjuvkika så flyttades gömman en tredje gång. Vi startade om på samma ställe och hunden kollade av sina gamla gömställen samt den övriga miljön. Sedan hittade den nya gömstället och belönades för det. Slutligen flyttades gömman till ett fjärde ställe och hunden fick söka från början och jobba sig fram till det nya stället. Motivationen var hög hela tiden eftersom det fanns minnesbilder av de tidigare gömmorna som hjälpte hunden framåt.

Maurice och Mats testar mjuk och hård inbromsning.

Nästa pass handlade om koppelhantering och att hålla avstånd till hunden när den söker. Hur sjutton samlar du in kopplet egentligen? Ser du ut som Frihetsgudinnan när hunden snurrar runt dig? Håller du koppelarmen sträckt upp i luften så mycket som du kan för att kopplet inte ska trassla sig? Övningen leddes av Mats Hedlund och gav många skratt och utmaningar. Testa till exempel att göra ett behållarsök med koppelhanden i midjan. Under söket ska kopplet varken bli helt sträckt eller släpa i backen. Jobbigt! =)

Träning av höga gömmor. Jag vill gärna att hunden kämpar efter att komma fram till källan.

Nästa övning leddes av Lotta Bauer och handlade om höga gömmor och gömmor som inte hunden kommer ända fram till. Det jag tog med mig från det här passet var att man inte ska överträna på gömmor som hunden inte kan komma åt, då den lätt kan bli ”lat” och säga att den har hittat gömman ”här ungefär”. Vi vill ju att hunden alltid ska kämpa för att ta sig ända fram till doftgömman. Men vi som kommit upp i klass 2 och 3 kommer ju ändå att träffa på detta på tävling. Och hur tränar man bäst för det? Jo, man gömmer en gömma exempelvis i ett omklädningsskåp. Hunden visar intresse utanför och kämpar för att hitta en väg in. Då hjälper föraren den genom att öppna dörren så att hunden kommer fram till doftkällan. Men hjälp den bara när den är som ivrigast och vill jobba sig in. Det är inte alls bra att hjälpa hunden när den stannat och tittat på dig med bedjande ögon. Det passiviserar hunden och får den att ofta fråga dig om hjälp vid motgångar. Du ska sträva efter att den kämpar för att lösa det själv. Där inne får den sin vanliga belöning. Man kan även belöna utanför först, liksom för att visa att det var bra att den tog sig så nära den kunde, men sedan är det bra att öppna så att man även kan belöna vid källan.

Dagen avrundades med en paneldebatt där vi fick ställa frågor. Dessutom passade jag på att sälja och signera mina Nose Work-böcker: Nose Work – det bästa du kan göra med din hund samt Så hamnar du på pallen i Nose Work. Här kan du läsa mer om böckerna.

Genomgång med Emma Wallin.

Nästa dag fick vi Emma Wallin som instruktör. Temat var förtroende för anvisning – alltså att hunden ska lita på att vi visar på de bästa ställena att söka. Det skedde stegvis på den här övningen. Först var gömman precis där vi pekade, bakom en bildörr på en skåpbil. Efter det var den strax bortom där vi pekade. Och till slut fick hunden söka igenom hela sidan på bilen och hitta gömman i slutet. På filmen kan du se hur det såg ut för Lovisa och Gizmo när vi kommit halvvägs i övningen.

Efter det väntade ett pass med Adam Hübinette. Nu handlade det om fordonssök klass 2 med störningsdofter. Plus att vi fick inleda med ett sök på en bil med många gömmor för att hjälpa hunden att förstå att det är fordonen som är viktiga och att öka förväntan. Dessutom skulle vi hålla oss utanför några uppställda koner för att lära oss ha avstånd till hunden.

Nästa pass var tåg- och rälssök med Marie Fogelquist. Det handlade om gömmor som var lite svåra att lokalisera, ex vis låg en gömma på insidan av rälsen vilket hunden ofta snappade upp från utsidan med ändå skulle sträva efter att jobba sig in och hitta doftkällan.

Sedan var det dags för temat linjer och hörn med Mats Hedlund. Enkelt förklarat kan man säga att vi fick träna på att styra hunden med vår kropp. Om vi vill att hunden ska söka av ett hörn så tar vi ett steg ditåt för att ge en riktning och för att skärma av så att hunden inte genar till nästa vägg och struntar i hörnet – vilket är vanligt. När hunden kommit till hörnet backar vi ut för att ge den plats att hitta doften på egen hand. Sedan snabbt in och belöna.

Grillkväll med Skelleftegänget närmast kameran.

Sedan var det slut för dagen och vi slappade ett kort tag innan det var dags för grillkväll. Molnen hotade omkring oss medan vi åt. Åskan mullrade. Men först när alla ätit klart brakade det loss med spöregn och hagel. Norrlänningarna satt kvar längst. Ville bara ha det sagt =)

På torsdag började vi med en skitrolig övning hos Lotta Bauer. Det handlade om att läsa hund bäst. En tävling där fusk, som att vara i vägen för sin motståndare, uppmuntrades. =) 1-3 doftgömmor var gömda i ett gym. Hundägaren lät sin hund söka, medan även en ”inspektör” hängde med. Sedan gällde det att se på hunden när den hittat en doft, även om det var på håll, och hojta ”markering”. Den som hann först, och hade rätt, fick en poäng. Den som råkade säga fel fick en halv poängs avdrag. Men det värsta var att säga ingenting. Då fick man ingenting – vilket var extremt skamligt. Typ så var reglerna. =)

Det var riktigt kul. Fast om jag hade fått önska så hade alla sök gärna fått vara i ett eget rum/område. Jag förstår att det kan vara svårt att ordna. Men nu flyttades gömmorna runt i samma rum, i magnetburkar, vilket gjorde att hundarna reagerade över gamla doftställen och det gjorde det ju sju gånger svårare att läsa hundarna.

Nästa tema var tidiga gömmor med instruktör Emma Wallin. Hon hade kommit på ett fyndigt sätt att hjälpa hunden att sätta igång nosen på en gång vid ett sök. Vi fick gå in i en container med olika dörrar. Varje dörr fick vi öppna långsamt, lite på glänt, så att hunden sniffade nyfiket i springan. Då fick den ofta in doften som var placerad strax till vänster eller höger innanför dörren. Och därmed fick den hjälp att bli nyfiken och vilja utforska varifrån doften kom. Kul och smart grej!

Lovisa och Gizmo kör behållarsök.

Så var det dags för vårt sista pass: behållarsök med Adam Hübinette. Ett behållarsök med matlådor och resväskor. Det var en eukalyptusgömma i en matlåda alldeles vid starten, en i en vit resväska och en lagerbladsgömma i en matlåda längre bort. Vi skulle köra utan koppel för att träna på självständighet och att visa hunden var man vill att den ska söka utan att man drar i kopplet eller liknande. Vi fick veta var gömmorna var men skulle efter avslutat sök kunna redovisa var vi har varit och om något ställe inte blev avsökt. Kul övning. Dessutom fick vi efteråt gå ut ur rummet och berätta hur många matlådor det fanns där inne, hur många resväskor, vilken färg det var på resväskan som hade doftgömma. Det gäller att räkna och tänka struktur om man klara sig högre upp i klasserna.

Efter det var lägret slut. Så himla bra läger. Och du ska veta att jag är ganska kräsen vid det här laget. Men det blev precis som jag ville: mycket konkret hundträning med bra instruktörer som kan förklara syftet med övningarna och ge feedback.

Sedan var det bara att börja ladda för nästa dag – då jag och Hagel för första gången skulle testa att tävla i klass 2. Hur det gick kan du läsa här.

Spännande på vår första klass 2-tävling i Nose Work

På fredagen tävlade jag och min vorsteh Hagel för första gången i klass 2. Det som skiljer från klass 1 är att det nu oftast är två gömmor per område, det kan vara en gömma med  lagerblad och en gömma med eukalyptus eller två av samma sort. Det kan också vara en kombo-gömma där man gömt båda dofterna på samma ställe. Dessutom kan gömmorna sitta upp till 180 cm höjd, eller exempelvis inne i ett skåp så att hunden inte kommer ända fram till doftgömman. Men man ska ändå kunna läsa sin hund och förstå ungefär var doften är gömd. Utöver det så kan det finnas störningsdofter och negativa bärare, alltså tops eller möbeltassar utan doft på sig. Och slutligen ska man som förare komma ihåg att säga ”färdig” när man är klar för att tiden ska stoppas. Det sistnämnda var jag nog mest nervös över. Så jag hade gjort en ”fusklapp” =)

Min fusklapp =)

Det var 12 deltagare i min klass. Vi började med banvandring. Behållarsöket såg ut som du ser nedan. Vi hade två minuter på oss. Det är också en sak som verkar tuffa till sig i de högre klasserna – tidspressen. Jag studerade upplägget och bestämde mig för kanelbulle-sök, alltså att börja i ytterkanterna och jobba mig inåt mot mitten.

Behållarsöket med små och stora kartonger samt resväskor.

Inomhussöket bestod av två rum, se mörk film ovan. När du själv ska tävla i klass två ska du komma ihåg att fråga om det anses vara ett eller två rum. För är det två rum så säger reglerna att det är en doftgömma i varje rum. I klass 2 får det nämligen inte vara tomsök. Så det kan vara en hjälp i din strategi. När du hittat den ena doften i ett rum kan du raskt fokusera på det andra rummet. Om det anses vara TVÅ rum alltså. Annars kan dofterna sitta lite varsomhelst. =) På inomhussöket hade vi tre minuter på oss. Jag tänkte att jag gör som jag brukar, börjar till vänster och följer ytterkanterna  i rummet, tar mittområden sist. Skulle vi hitta en gömma i ena rummet skulle jag raskt dra mig till det andra.

Fordonssöket.

Sedan kollade vi in fordonssöket. Det bestod av två fordon. Startpunkten var mitt emellan de båda. Så min plan blev att gå in och börja vid draganordningen på det vita fordonet och sedan backa mig runt och ta andra släpet sen. Vi hade två minuter på oss. Det fanns två gömmor.

Utomhussöket. Heeeela längan ska sökas igenom.

Avslutningsvis fick vi kika på utomhussöket. Det kändes gigantiskt. Vi hade tre minuter på oss. Dessutom var vinden åt ”fel” håll så vi skulle få medvind. Men det kan ibland vara bra också. Då får hunden lättare att ta en bit i taget. Alternativet skulle vara att satsa på att först springa längst bort och börja där, men jag bestämde mig för att börja vid startpunkten och jobba mig ganska snabbt längs huslängan. Blev det tid över kunde man ju söka i motvind på tillbakavägen. Här fanns det två gömmor.

Jag startade som nummer 6. Vi gick till behållarsöket och ställde upp vid startlinjen. Hagel fick chansen att vinda in, men verkade inte känna något tydligt så jag visade honom åt vänster och började med vårt kanelbulleformade sök. Efter ett halvt varv hittade vi första gömman i en vanlig pizzakartong. Markering! Jag fick bekräftelse på att det var rätt, belönade snabbt och fortsatte. Vi jobbade oss inåt och till slut var det bara en stor kartong kvar i mitten att kolla av. Även den var intressant. Hagel stoppade ned huvudet och jag sa markering. Rätt. Jubel och belöning. Just ja: färdig! =)

Så var det dags för inomhussöket. Vi stod på startlinjen ett tag så Hagel fick chans att vinda in. Han drog lite åt vänster och jag släppte iväg honom. ”Tjoff” så drog han bort till det andra rummet. Min plan sprack alltså direkt. Men huvudsaken är ändå att jag har en plan. För nu kunde jag bara göra en ”avstickare” för att se vad Hagel eventuellt hade känt. Så kunde vi återgå till min plan senare. Hagel härjade runt i det bortre rummet ett tag, och drog sedan in i ett sorts skafferi. Där såg jag intresse. Uppåt. Till vänster. Under hyllplanet. Men sedan blåste han ur nosen, tog ett ärevarv i rummet och så in i skafferiet igen. Nu strävade han ännu högre. Ovanför hyllplanet. ”Aha, det kanske är en sådan där superhög gömma som jag bara behöver ange ungefär var den är” – tänkte jag. Så jag sa markering. Och domaren Mats Hedlund ställde den läskiga frågan: ”var?”. Jag visade med handen åt det vänstra hörn där Hagel var första gången och fick rätt för det. Puh! Då kunde vi skynda oss tillbaka till det första rummet och söka av det. Det var några stolar, en hörna och där såg jag intresse igen. Hagel fäste snabbt och hittade gömman. Markering! Rätt! Jag belönade och hojtade färdig medan jag tog mig ut ur rummet för att kunna fira lite mer.

Efter en lunchpaus var det dags för fordonssöket. Jag gick direkt fram till det högra vita fordonet och lät Hagel börja söka där. Vi backade oss runt och vid andra hörnet där bak såg jag intresse. Jag backade ut och lät Hagel bestämma sig för ett exakt ställe. Markering! Rätt. Jag belönade snabbt och fortsatte med andra långsidan. Märkte ett intresse längre fram på fordonet men Hagel verkade inte kunna lokalisera det. Så vi kollade av det andra fordonet också. Men ingen träff. Hmm. Åter till det intressanta stället framtill på det första fordonet. ”30 sekunder kvar” hojtade tidtagaren. Usch, det är det värsta som finns. När man ser ett intresse, men inte riktigt kan lokalisera det och man får höra 30 sekunder kvar. Hagel jobbade på. Sökte sig längre ut på själva draganordningen och helt plötsligt såg jag att det var ju DÄR den var. Markering. Färdig. Med en sekund kvar av tiden. Puh! =)

Direkt efter gick vi till utomhussöket. Solen gassade mot husväggen. Till och med Hagel, som annars alltid är full av energi, såg lite flåsig ut. Jag bestämde mig för en sorts backametod men det gick väl sisådär, Hagel sprang på med friskt tempo. Jag gjorde en snurr för att låta honom söka av delar av början igen. Det är lätt att vi missar där eftersom han är så snabb. Men inget intresse så vi fortsatte att beta av husväggen. Plötsligt såg jag något hos Hagel. Det var något intressant men han tappade det. Så jag gjorde en snurr och lät honom söka av samma område igen. Då sökte han sig uppåt. Han sträckte sig rejält mot ett ställe högt upp. Jag blev nästan snopen över hur tydligt det syntes nu. Markering! Rätt! Snabbt belöna och söka vidare. Längre bort blev det intressant igen. Nu bakom en dörr. Hagels nos följde dörrspringan lite upp och ned. Jag backade ut för att se bättre. Där bestämde han sig. Markering! Rätt. Belönar och tjoar klar – nej färdig! Superglad och nöjd.

Vilken rivstart alltså! Vi hittade alla gömmor i alla sökområdena. Fantastiskt. Visserligen var tävlingen inofficiell men det känns som ett bra bevis på att vi är redo för officiella tävlingar i klass 2. Säkert kommer vi att klanta oss ändå många gånger, men det var verkligen kul att få den här erfarenheten som grund.

Det visade sig sedan att det var bara jag och Hagel som hittade alla gömmor. Den höga gömman på utomhussöket satt på cirka 170 centimeters höjd, det var också varmt och soligt vilket gjorde det riktigt svårt.

Vi vann hela alltet! Plus att vi vann utomhussöket och behållarsöket. Vi fick en massa fina medaljer och priser.

Roligt var det också att flera av dem som hamnade på pallen i klass 1 och 2 sa att de hade läst min bok ”Så hamnar du på pallen i Nose Work”. Vinnaren i klass 1, Kristina Strömberg, rosade boken högt och ljudligt när hon gick fram för att ta emot sina priser. Jag blev ju alldeles rörd. Så himla snällt. Och vad roligt att boken ger avsedd effekt =)

Avslutningsvis vill jag bara rikta ett stort tack till Dala hundservice för ett toppenarrangemang med bra flyt och trevlig stämning! Dessutom var lägret helt suveränt. Där lärde jag mig en massa finlirar-grejer som du kan läsa mer om här.

/ Susanne