Tidiga gömmor, läsa-hund-tävling, hörnsök och annat kul

Jag måste bara få berätta om det suveräna Nose Work-läger som jag har varit på i Borlänge!   Jag tänkte dela med mig av en del tips och inspiration. Därför blir det ett lite långt inlägg, men läs det du orkar och ta till dig det du tycker verkar vettigt. =)

Lägret arrangerades av Dala Hundservice, vilket innebär Marie Fogelquist och Mats Hedlund – de två gurusarna som tog Nose Work till Sverige. De agerade som instruktörer och hade även bjudit in proffsiga kolleger som Adam Hübinette, Emma Wallin och Lotta Bauer. Här fanns mycket kompetens samlat på ett ställe.

Vi var cirka 50 deltagare och delades in i olika grupper med cirka 10 deltagare i varje. Min grupp bestod av några Skelleftebor (Eva och Anna Jonsson, Yvonne Sundberg, jag och min dotter Lovisa) samt fyra andra. Vår grupp kallades Lufsen och hade en egen gruppledare som hette Elin. Gruppledaren hade ansvar för att samla oss i tid, meddela eventuella förändringar i schemat, visa oss var vi skulle vara, samla våra frågor till samlingen på eftermiddagen och liknande.

Vi hade ett planerat schema som imponerade, se bild nedan.

Första passet var med Marie Fogelquist. Det handlade om att hjälpa en hund att orka söka större områden. Väldigt intressant och något som jag kan använda på mina kurser. Vi fick söka av ett litet område och hitta en gömma och belöna. Medan vi tittade bort så flyttade Marie gömman till ett ställe lite längre bort. Gömman var placerad i en magnetburk för att underlätta förflyttningen och minska smittan.

Harry och Yvonne hittar fjärde gömman.

Vi startade hunden igen – den drog så klart snabbt till ”gamla gömstället” men då hade ”haren hoppat vidare” och vovven fick fortsätta att söka. Då hittade den gömman på nya stället och belönades för det. Medan vi gick en runda så vi inte kunde tjuvkika så flyttades gömman en tredje gång. Vi startade om på samma ställe och hunden kollade av sina gamla gömställen samt den övriga miljön. Sedan hittade den nya gömstället och belönades för det. Slutligen flyttades gömman till ett fjärde ställe och hunden fick söka från början och jobba sig fram till det nya stället. Motivationen var hög hela tiden eftersom det fanns minnesbilder av de tidigare gömmorna som hjälpte hunden framåt.

Maurice och Mats testar mjuk och hård inbromsning.

Nästa pass handlade om koppelhantering och att hålla avstånd till hunden när den söker. Hur sjutton samlar du in kopplet egentligen? Ser du ut som Frihetsgudinnan när hunden snurrar runt dig? Håller du koppelarmen sträckt upp i luften så mycket som du kan för att kopplet inte ska trassla sig? Övningen leddes av Mats Hedlund och gav många skratt och utmaningar. Testa till exempel att göra ett behållarsök med koppelhanden i midjan. Under söket ska kopplet varken bli helt sträckt eller släpa i backen. Jobbigt! =)

Träning av höga gömmor. Jag vill gärna att hunden kämpar efter att komma fram till källan.

Nästa övning leddes av Lotta Bauer och handlade om höga gömmor och gömmor som inte hunden kommer ända fram till. Det jag tog med mig från det här passet var att man inte ska överträna på gömmor som hunden inte kan komma åt, då den lätt kan bli ”lat” och säga att den har hittat gömman ”här ungefär”. Vi vill ju att hunden alltid ska kämpa för att ta sig ända fram till doftgömman. Men vi som kommit upp i klass 2 och 3 kommer ju ändå att träffa på detta på tävling. Och hur tränar man bäst för det? Jo, man gömmer en gömma exempelvis i ett omklädningsskåp. Hunden visar intresse utanför och kämpar för att hitta en väg in. Då hjälper föraren den genom att öppna dörren så att hunden kommer fram till doftkällan. Men hjälp den bara när den är som ivrigast och vill jobba sig in. Det är inte alls bra att hjälpa hunden när den stannat och tittat på dig med bedjande ögon. Det passiviserar hunden och får den att ofta fråga dig om hjälp vid motgångar. Du ska sträva efter att den kämpar för att lösa det själv. Där inne får den sin vanliga belöning. Man kan även belöna utanför först, liksom för att visa att det var bra att den tog sig så nära den kunde, men sedan är det bra att öppna så att man även kan belöna vid källan.

Dagen avrundades med en paneldebatt där vi fick ställa frågor. Dessutom passade jag på att sälja och signera mina Nose Work-böcker: Nose Work – det bästa du kan göra med din hund samt Så hamnar du på pallen i Nose Work. Här kan du läsa mer om böckerna.

Genomgång med Emma Wallin.

Nästa dag fick vi Emma Wallin som instruktör. Temat var förtroende för anvisning – alltså att hunden ska lita på att vi visar på de bästa ställena att söka. Det skedde stegvis på den här övningen. Först var gömman precis där vi pekade, bakom en bildörr på en skåpbil. Efter det var den strax bortom där vi pekade. Och till slut fick hunden söka igenom hela sidan på bilen och hitta gömman i slutet. På filmen kan du se hur det såg ut för Lovisa och Gizmo när vi kommit halvvägs i övningen.

Efter det väntade ett pass med Adam Hübinette. Nu handlade det om fordonssök klass 2 med störningsdofter. Plus att vi fick inleda med ett sök på en bil med många gömmor för att hjälpa hunden att förstå att det är fordonen som är viktiga och att öka förväntan. Dessutom skulle vi hålla oss utanför några uppställda koner för att lära oss ha avstånd till hunden.

Nästa pass var tåg- och rälssök med Marie Fogelquist. Det handlade om gömmor som var lite svåra att lokalisera, ex vis låg en gömma på insidan av rälsen vilket hunden ofta snappade upp från utsidan med ändå skulle sträva efter att jobba sig in och hitta doftkällan.

Sedan var det dags för temat linjer och hörn med Mats Hedlund. Enkelt förklarat kan man säga att vi fick träna på att styra hunden med vår kropp. Om vi vill att hunden ska söka av ett hörn så tar vi ett steg ditåt för att ge en riktning och för att skärma av så att hunden inte genar till nästa vägg och struntar i hörnet – vilket är vanligt. När hunden kommit till hörnet backar vi ut för att ge den plats att hitta doften på egen hand. Sedan snabbt in och belöna.

Grillkväll med Skelleftegänget närmast kameran.

Sedan var det slut för dagen och vi slappade ett kort tag innan det var dags för grillkväll. Molnen hotade omkring oss medan vi åt. Åskan mullrade. Men först när alla ätit klart brakade det loss med spöregn och hagel. Norrlänningarna satt kvar längst. Ville bara ha det sagt =)

På torsdag började vi med en skitrolig övning hos Lotta Bauer. Det handlade om att läsa hund bäst. En tävling där fusk, som att vara i vägen för sin motståndare, uppmuntrades. =) 1-3 doftgömmor var gömda i ett gym. Hundägaren lät sin hund söka, medan även en ”inspektör” hängde med. Sedan gällde det att se på hunden när den hittat en doft, även om det var på håll, och hojta ”markering”. Den som hann först, och hade rätt, fick en poäng. Den som råkade säga fel fick en halv poängs avdrag. Men det värsta var att säga ingenting. Då fick man ingenting – vilket var extremt skamligt. Typ så var reglerna. =)

Det var riktigt kul. Fast om jag hade fått önska så hade alla sök gärna fått vara i ett eget rum/område. Jag förstår att det kan vara svårt att ordna. Men nu flyttades gömmorna runt i samma rum, i magnetburkar, vilket gjorde att hundarna reagerade över gamla doftställen och det gjorde det ju sju gånger svårare att läsa hundarna.

Nästa tema var tidiga gömmor med instruktör Emma Wallin. Hon hade kommit på ett fyndigt sätt att hjälpa hunden att sätta igång nosen på en gång vid ett sök. Vi fick gå in i en container med olika dörrar. Varje dörr fick vi öppna långsamt, lite på glänt, så att hunden sniffade nyfiket i springan. Då fick den ofta in doften som var placerad strax till vänster eller höger innanför dörren. Och därmed fick den hjälp att bli nyfiken och vilja utforska varifrån doften kom. Kul och smart grej!

Lovisa och Gizmo kör behållarsök.

Så var det dags för vårt sista pass: behållarsök med Adam Hübinette. Ett behållarsök med matlådor och resväskor. Det var en eukalyptusgömma i en matlåda alldeles vid starten, en i en vit resväska och en lagerbladsgömma i en matlåda längre bort. Vi skulle köra utan koppel för att träna på självständighet och att visa hunden var man vill att den ska söka utan att man drar i kopplet eller liknande. Vi fick veta var gömmorna var men skulle efter avslutat sök kunna redovisa var vi har varit och om något ställe inte blev avsökt. Kul övning. Dessutom fick vi efteråt gå ut ur rummet och berätta hur många matlådor det fanns där inne, hur många resväskor, vilken färg det var på resväskan som hade doftgömma. Det gäller att räkna och tänka struktur om man klara sig högre upp i klasserna.

Efter det var lägret slut. Så himla bra läger. Och du ska veta att jag är ganska kräsen vid det här laget. Men det blev precis som jag ville: mycket konkret hundträning med bra instruktörer som kan förklara syftet med övningarna och ge feedback.

Sedan var det bara att börja ladda för nästa dag – då jag och Hagel för första gången skulle testa att tävla i klass 2. Hur det gick kan du läsa här.

Luktsinnet avgör vilken hund som vinner i Nose Work

PRESSMEDDELANDE: Helgen den 10-11 juni arrangeras den nordligaste Nose Work-tävlingen någonsin i Skellefteå. ”Frågar ni mig så kommer sporten att bli större än agility, rallylydnad och allt annat. I Nose Work struntar man i sitt, ligg och hit utan ägnar sig bara åt hundens naturligaste beteende – att använda sitt främsta sinne nosen”, säger Susanne Lindberg, som driver Rackarungarnas Hundskola och arrangerar tävlingen.

Tävlingen kommer att ske på två platser. På lördag håller man till på Skelleftetravet, på söndag utspelas tävlingen vid äventyrshuset Boda Borg. Varje dag deltar 40 tävlande, de kommer från Gagnef i söder till Kiruna i norr.

– Enkelt förklarat kan man likna Nose Work vid narkotikasök som polishundar gör. Fast vi använder vattenbaserad hydrolat av eukalyptus istället. Vi droppar ett par droppar på en tops eller möbeltass och gömmer den inomhus, utomhus, på fordon och i olika behållare. Sedan får hunden söka upp doften och belönas för det, berättar Susanne Lindberg.

Hon ser fram emot helgen.

– Tävlingsformen är verkligen genial. Hunden får använda sitt främsta sinne och känna sig lika duktig som en narkotikahund. Och förarens uppgift är mest bara att hänga med och imponeras av sin hund.

Bifogad bild är fri att användas.

Bildtext: När man tävlar i Nose Work ingår bland annat fordonssök. Här hittar Susanne Lindbergs vorsteh Hagel doftgömman under en tävling. Domare är Michael Hedman, tidtagare är Benita Nyman. Foto: Jonas Björklund

Korta fakta om Rackarungarnas Hundskola

  • Enskild firma som startades i maj 2014.
  • Drivs av Susanne Lindberg som är född hundnörd, utbildad instruktör genom Svenska Brukshundklubben, certifierad Nose Work-instruktör och som har gått den ettåriga klickertränarutbildningen genom Canis.
  • Har sin bas i Yttervik med inhägnaden RackArenan och Rambobanan, samt i Bureå där företaget hyr en inomhuslokal.
  • Håller valpkurser, allmänlydnadskurser, Nose Work-kurser, rallylydnadskurser, Rambokurser, spårkurser, privatkurser och webbkurser.

Funderingar?

Hör av er via mejl rackarungarnashundskola@outlook.com eller ring 070-577 31 87.

/ Susanne Lindberg

Det gick riktigt åt fanders i Kiruna

De första övningarna för nybörjargruppen.

Jag måste bara få berätta om allt som hände i Kiruna. Snacka om att det har varit upplevelserikt!

Det började på torsdag kväll med ett pass med en nybörjargrupp. Vi höll till på Kiruna Brukshundklubb och inledde med olika former av behållarsök. Hundarna fick hitta godis intill eukalyptusdoften upprepade gånger för att bygga upp värdet av doften.

Behållarsök är effektivt för inlärningen.

På fredag skulle nybörjargruppen inte träffas för sitt andra pass förrän klockan 15 vilket gjorde att jag hade förmiddagen ledig för egna aktiviteter. Och nu hade jag efter lång betänketid bestämt mig – jag ville hälsa på våra siberian huskys som vi för några veckor sedan sålde till Kiruna. Det som gjorde att jag tvekade var att jag var rädd att jag skulle bli alldeles för känslosam. Plus att jag var rädd att kanske upptäcka att hundarna inte fått det bra. Tänk om de var magra, hade sår efter hundslagsmål och såg ut att vantrivas? Det skulle vara gräsligt. Men tänk om det inte alls var så? Tänk om de hade fått det jättebra och så kunde jag få se det och få ett sorts lugn? Så jag bokade tid och åkte ut för att hälsa på.

Först hittade jag Tina.

Åtta av våra yngre hundar har fått flytta till en stor hundspannsaktör i Kiruna. Kan man verkligen ha koll på alla dessa hundar? Vet man vem som är vem? Kan man individanpassa verksamheten för dessa hundar? Jag träffade hundspannsaktörens fru, som också skulle gå Nose Work-kurs med mig sen, och fick en guidad tur bland hundgårdarna. Frun är numera inte särskilt delaktig i hundspannsverksamheten, det överlåter hon åt sin man och hans guider och handlers. Men eftersom mannen var ute på tur följde hon med mig till hundgårdarna så fick jag se om jag kände igen mina hundar. Vi kom in bland hundgårdarna och jag började spana. Så fick jag syn på Tina som bodde i en hundgård med en annan tik. Jag gick fram och sa ”hej Tina” och så tittade hon glatt överraskat på mig och då bara pang så kom tårarna. Skit också. Jag hade trott att det skulle gå bättre än så här! Gråta offentligt är verkligen inte min favorit. Jag försökte skärpa mig och torka tårarna. Jag pratade med Tina, klappade genom nätet och såg att hon mådde bra.

Vi gick vidare och där såg jag plötsligt Laser! Han låg på ett kojtak i samma hundgård som några unghundar. När jag ropade på honom kom han också glatt fram och hälsade. Han kråmade sig lite mot nätet som han brukade göra hemma. Tårarna brände igen.

Här hittade jag Laser.
Lavin är den till vänster. Han hade fått en ny kompis att bo med.
Frost såg cool ut.

I en annan hundgård hittade jag Lavin och mittemot honom Frost. Båda såg ut att må bra. Ingen hade några skador efter slagsmål eller så. Ingen var mager.

En kvinnlig guide kom och ursäktade att de ännu inte hunnit städa upp i hundgårdarna. Det kändes helt okej. Jag vet hur det är. Just när man får gäster har hundarna lagt upp ett stort lass någonstans.

Vi pratade om ”Skelleftehundarna” som de kallades. Guiden hade full koll på hundarna och deras namn. På varje hundgård satt också namnskyltar som flyttades runt ifall hunden bytte ställe vid löptider eller annat. Guiden berättade att Kyla, Mig, Storm och Frysa var ute på en veckotur. Kändes bra att veta att de får jobba och springa – göra det som de älskar.

Klokt att sätta Laser själv i spannet. =)

Jag fick se guidernas kontor där alla hundarna var uppsatta. Blå prickar var hanar, röda prickar var tikar. På en tavla fanns veckans turer planerade. En blå prick med Laser fanns med i ett spann. Laser skulle få springa själv, utan en kompis bredvid sig. Klokt. Guiderna har fattat hur stökig han är i starten och vet att det blir bäst att placera honom själv. Skönt att se att de individanpassar.

Angelina, världens härligaste tjej!

Sedan körde jag vidare, förbi ishotellet och till våra två pensionärer Skare och Bister. De har fått flytta till en ung tjej, Angelina, som vill börja med slädhundar. Skare har alltid legat extra nära mitt hjärta. Han är en fenomenal ledarhund.

När jag parkerade på gården såg jag Angelina stå och skotta i hundgården. Bredvid henne stod Skare och Bister. Jag gick dit och hälsade och så kom tårarna igen. Skare pussade upp mig rejält. Så härligt att se hur bra de har fått det.

Efter en stund gick vi in och jag fick träffa resten av familjen. De var så snälla och såg så förstående ut att det brast fullständigt där inne. Så himla störigt att hålla på att böla så där. Det gick ju riktigt åt fanders. Men det var så många känslor. En saknad efter hundarna. En lättnad att se att de mådde bra. En glädje att se att de har fått ett nytt toppenliv.

Till slut kunde jag skärpa mig och uppföra mig som folk. Vi fikade, pratade och hade trevligt. Jag berättade om slädhundsminnen från förr och familjen passade på att fråga om olika saker.

Angelina har gjort i ordning Bister och Skare.

Sedan gick vi ut igen. Angelina skulle ut och köra med hundarna. Jag ville se när hon åkte och få vinka av henne. När hon selat på dem och spänt fast dem framför släden så frågade hon om jag ville köra en bit. Jaa! Vad kul. Fast usch vad jag kommer att sakna detta hundspannsliv när det är slut. Men vad glad jag är att jag fått uppleva det.

Ishotellet i Jukkasjärvi.

När jag åkte därifrån stannade jag till vid ishotellet i Jukkasjärvi. Bara en snabbis. Snart skulle eftermiddagens kurs börja. Jag hann även hälsa på min klickerinstruktör Margareta Kauppi i Laxforsen. Roligt att göra spontant besök, det är så sällan numera.

Sedan brakade eftermiddagen igång med kurs för nybörjargänget i en jättehäftig industrilokal intill två gruvlaver. Det blev olika inomhussök, självständighetssök och fordonssök.

Inomhussök.
Träffade en cool münsterländer som hade en av- och påknapp =)

Här kan du se hur självständighetsövningen såg ut. Vid doften ligger en godis så att hunden kan självbelöna sig direkt den kommit fram. Men ägaren förstärker sedan också med ytterligare godis.

Kolla gärna in den här filmsnutten från fordonssöket. Notera att hundägaren gör exakt som jag vill att man ska göra som hundägare: När man ser att hunden har fått in doften i nosen och håller på att lokalisera den ska man ta ett steg BAKÅT för att ge den plats att utreda detta. Alltför många förare gör motsatsen – kliver närmare hunden för att se vad den gör och stör hunden i sitt arbete. Ofta kommer hunden av sig helt och vänder sig mot sin förare för att fråga om den möjligen vet var doften är eftersom den kommit för att hjälpa.

Efter det var det dags för doftprov i slädhundsklubbens stuga. 16 ekipage hade anmält sig. 16 ekipage lyckades. Ett fantastiskt bra resultat, särskilt med tanke på att ALLA hundarna kom in med en målmedveten blick – de visste vad de sökte efter. Här kan du se PRECIS hur jag vill att ett doftprov ska se ut. Notera hur hunden sladdar för att doften är så viktig =)

När doftprovet var avklarat drog jag igång fortsättningsgruppens första träningstillfälle. Hundägarna fick träna på hur de skulle söka av ett sökområde på ett strukturerat sätt. Och hundarna tränades i att söka av områden på ett strukturerat sätt.

Rummet söks av bit för bit med många doftgömmor.

Nästa morgon träffades fortsättningsgruppen i den häftiga industrilokalen igen. Nu blev det självständighetsövningar, tomsök, Nose Work-Rambo, och ett klurigt fordonssök.

Här kan du se ett exempel på Nose Work-Rambo:

Deltagarna fick planera hur de skulle göra för att söka av fyra bilar på ett effektivt sätt. De fick även testa backa-metoden under söket.

Så här stod bilarna parkerade. Hur skulle du söka av dem på ett genomtänkt sätt utan att behöva slösa tid och energi?
Så här såg det ut i verkligheten.

Efter lunch blev det en skojtävling med två inomhussök. Jag tyckte att jag hade hittat på knepiga gömmor men det här gänget är så proffsigt att det verkade inte alls särskilt svårt.

Sedan fick de utvärdera kursen och det kändes skönt att höra att de var nöjda. Tur att det inte också gick åt fanders med själva utbildningen. =)

Vid tretiden på eftermiddagen satte jag mig i bilen med en stor Cola Zero och en bra ljudbok. Jag körde i ett sträck de 50 milen hem till Skellefteå, med undantag för en kort kisspaus på en p-ficka. Kvart över åtta på kvällen parkerade jag på gården, hälsade på hundarna och hann se Mello med familjen. Perfekt.

/ Susanne

 

 

 

Uppletande på valpkursen

img_1913I söndags var det dags för andra träffen på valpkursen. Vi inledde med att träna grunder som fot, sitt och ligg stanna kvar med olika svårighetsgrad samt inkallning förbi lådor med korv. Gick fint! =D

img_1916 img_1911 img_1910 Efter det blev det teoripass om hundens hälsa samt kloklippning. Jag vill gärna ha med en sådan del för att kolla av att ingen hundägare är onödigt nervös för att klippa klorna. Det är även för att försöka fånga upp hundar som börjar tycka att det är onödigt läskigt. Men i den här gruppen gick det strålande så vi kunde gå direkt på lek och nosarbete.

Tillsammans med sina hundägare fick valparna leka med olika leksaker. Jag vill poängtera vikten av att faktiskt leka med sin hund, våga kampa och låta den få utlopp för sin energi. Om man kan stimulera hundens föremålsintresse kan man ha mycket roligt med olika övningar där hunden får använda sin nos och bli trött på ett effektivt och bra sätt.

Då visade jag den här övningen.

Den går att köra både inomhus och utomhus. Om man kör den utomhus bör man försöka ha motvind för hunden, så att den alltså får söka sig i motvind ut till leksakerna. Då söker den istället för att följa fotspåren och spåra. Du kan även kasta ut leksaken/leksakerna så det inte blir något spår alls av dig.

Ibland håller jag för ögonen på hunden just när leksaken dimper ned i backen. Då blir det lite svårare. Men hunden peppas ändå av att höra dunsen av leksaken i backen.

Om man verkligen har försökt med flera olika leksaker och sätt att leka men hunden ändå verkar tycka att leksaker är blä så kan man använda tomma toapappersrullar som man stoppar in korv i och gör ett paket av. Tanken är att hunden förhoppningsvis apporterar dessa till dig så att ni gemensamt kan öppna dem och ha ”korvkalas”. Då blir det ett större utbyte och ett större samarbete än om hunden bara får leta utlagda godisar och smaska i sig dem direkt.

Men funkar inte toarulle-övningen något vidare heller så får det bli ett rent godissök. Huvudsaken är att hunden får söka, använda sin nos, lösa problem och känna sig duktig. Beröm högljutt och imponerat när den hittar! =) / Susanne

Nu kör de Nose Work även i Kiruna

Marielle och hennes malinois visade snabbt att de hade förstått.
Marielle och hennes malinois visade snabbt att de hade förstått.

Vid tiotiden på fredagen satte jag mig i bilen och rullade till Kiruna. Jag hade blivit ombedd att komma till Kiruna brukshundklubb och köra en introduktionskurs i Nose Work.

Det var nio deltagare. De hade allt från malinois och schäfer till blandras med papillon och kinesisk nakenhund och welsh springer spaniel. Alla var skitduktiga.

Linda och hennes schäfer jobbade fint.
Linda och hennes schäfer jobbade fint.
Helenas retrieverblandning gillade godis =)
Helenas retrieverblandning gillade godis =)
Lindas coola blandning mellan papillon, kinesisk nakenhund och pudel fattade snabbt.
Lindas coola blandning mellan papillon, kinesisk nakenhund och pudel fattade snabbt.

På fredagkvällen blev det ett kort teoripass följt av övningar för att få hundarna att förstå att eukalyptus har ett värde. Det blev mängdträning med lådor och andra behållare där hundarna fick söka rätt på sin godis – som av en händelse alltid låg på ett ställe där det luktade eukalyptus. =)

Wenche och hennes chodsky pez kämpade väl.
Wenche och hennes chodsky pes kämpade väl.
Carmen och hennes aussie hade en härlig entusiastisk stil.
Carmen och hennes aussie hade en härlig entusiastisk stil.

Lördagen inleddes med att få in en bra startrutin, och efter det flera olika stationer med inomhussök. Just före lunch hann vi med lite fordonssök. Här kan ni se welsh springer spanieln göra sitt första sök. Vi har lagt lådor intill för att få hundarna att lättare förstå att det är Nose Work som gäller.

Efter lunch blev det en koll om hundarna började tycka att eukalyptus hade ett värde även utan godis intill. Det såg jättebra ut för alla. Här är det en aussie som visar att den tycker att eukalyptus är värdefullt.

Senare blev det olika stationer där hundägarna inte fick veta var doften och godisen var gömd. På så vis fick de lära sig att läsa sin hund och se när den blev ivrig för att den kände doften.

Det är lite annorlunda att köra kursen på brukshundklubbar än vanliga nybörjarkurser. Det är väldigt givande att låta en ovan hund få upptäcka glädjen i att använda sin nos. Fast när man jobbar med redan tränade brukshundar kan man växla upp på ett annat sätt. Många hundar är redan vana att använda nosen och att samarbeta med sin förare. En aussie hade till exempel en liggmarkering för apporterna i spåret och det tog inte lång stund innan hon testade att markera även eukalyptusdoften. Häftigt att se. En del hundar är nästan läskigt smarta! Det kan du se här =)

Strax efter klockan 15 på lördagen rullade jag de 50 milen hemåt igen. En bra ljudbok höll mig alert. Plus vetskapen om att Kirunagänget redan startat en Facebookgrupp för framtida Nose Work-pass. Det kommer att bli skitbra!

/ Susanne

Fullproppad allmänlydnadsvecka

image

I fredags tog allmänlydnadsveckan slut. Vi avslutade med rallylydnad, nosövningar, Ramboträning, lite agility och en utvärdering.

Jag berättade tidigare om vad vi gjorde i början av veckan. Det kan du läsa mer om här. På onsdag blev det fokus på hundens hälsa samt kloklippning. Jag vill gärna ha med ett sådant pass på mina valp- och allmänlydnadskurser eftersom jag upplever att många hundägare har onödigt hög puls när de ska klippa klorna på sin hund. De gör liksom för stor sak av det. Och vid dessa tillfällen kan jag också fånga upp de hundar som börjar tycka att det är väldigt jobbigt att få klorna klippta. Jag får berätta hur man kan göra för att hunden ska tycka att det är något den kan stå ut med en kort stund för sen vankas en massa godsaker.

Lugn och fin kloklippning.
Lugn och fin kloklippning.

Efter kloklippningen fick deltagarna testa på den roliga tävlingsformen rallylydnad. Det är en perfekt gren att börja tävla i eftersom allt görs i koppel, övningarna som ska göras baseras på en bra allmänlydnad och matte eller husse får surra konstant hela rundan om de vill =)

På torsdagen körde vi nosövningar. Först fick deltagarna testa de inledande övningarna i uppletande. Så här såg det ut när Maud och Stella tränade.

Senare fick de även prova på att göra ett så kallat godisträd. Hundägaren fick knyta fast sin hund i ett träd och trycka fast godisar i ett annat lämpligt träd. Sedan fick hunden komma och söka. Så här såg det ut.

På fredagen avrundades kursen med miljöträning på Rambobanan, följt av lite agility.

image

image image image image imageimage imageSedan fick deltagarna utvärdera kursen. Var och en skriver anonymt på ett papper så att de ska våga vara ärliga och säga till om de tycker att något var tokigt. Jag vill gärna också veta vad som var bra så att jag ser till att behålla det till en annan gång. Här är några citat från utvärderingarna:

”Bra med intensivkurs! Relevant och bra innehåll, extra bra att du tog med kloklippningen. Hög kvalitet med mycket bra info och inputs. Gillar ditt tankesätt när det kommer till hundar.”

”Bra att du tipsade om olika hjälpmedel, t ex godisväska och olika selar. Kul med rallylydnad.”

”Jag har bara tyckt att det har varit roligt. Roligt med aktiveringstips som godisträdet. Bra blandning av träningsmoment och lite tips.”

”Jag tycker att du har varit bra som kursledare. Tydlig, inget pjåsk och bra med tips.”

”Du är bäst! Jätteduktig på att lära ut och du beskriver på ett enkelt sätt så man förstår.”

/ Susanne

Konsten att få prata ifred

imageAllmänlydnadsveckan är i full gång. Vi har tränat många olika övningar för att få bättre koll i vardagen.

Deltagarna har fått träna på sitt och ligg stanna kvar, hundmöten, gå fot, gå promenader utan att dra och inkallning med olika störningar.

image

image

image image

De har också fått träna på den klassiska situationen när man träffar en annan trevlig människa på promenaden och vill stanna och prata en stund. Då brukar det kunna bli en del bök och stök med hundarna så att man till slut struntar i att prata vidare utan väljer att fortsätta gå.

I en övning fick de gå fram till varandra, stanna på lagom avstånd, sätta hunden och sedan inleda samtal om ämnen som jag gav: till exempel vilken som är deras favoritårstid, vad de åt till frukost eller vad de gillar Ernst Kirschsteiger.

I en annan övning skulle de klara av att komma så nära att de kunde ta i hand och hälsa utan att hunden ”la sig i”. Det gick fantastiskt bra. =)

Idag onsdag ska vi göra uppletande, alltså låta hunden leta leksaker på ängen, och även göra ett så kallat godisträd. Återkommer med rapport om det =)

/ Susanne