Det gick riktigt åt fanders i Kiruna

De första övningarna för nybörjargruppen.

Jag måste bara få berätta om allt som hände i Kiruna. Snacka om att det har varit upplevelserikt!

Det började på torsdag kväll med ett pass med en nybörjargrupp. Vi höll till på Kiruna Brukshundklubb och inledde med olika former av behållarsök. Hundarna fick hitta godis intill eukalyptusdoften upprepade gånger för att bygga upp värdet av doften.

Behållarsök är effektivt för inlärningen.

På fredag skulle nybörjargruppen inte träffas för sitt andra pass förrän klockan 15 vilket gjorde att jag hade förmiddagen ledig för egna aktiviteter. Och nu hade jag efter lång betänketid bestämt mig – jag ville hälsa på våra siberian huskys som vi för några veckor sedan sålde till Kiruna. Det som gjorde att jag tvekade var att jag var rädd att jag skulle bli alldeles för känslosam. Plus att jag var rädd att kanske upptäcka att hundarna inte fått det bra. Tänk om de var magra, hade sår efter hundslagsmål och såg ut att vantrivas? Det skulle vara gräsligt. Men tänk om det inte alls var så? Tänk om de hade fått det jättebra och så kunde jag få se det och få ett sorts lugn? Så jag bokade tid och åkte ut för att hälsa på.

Först hittade jag Tina.

Åtta av våra yngre hundar har fått flytta till en stor hundspannsaktör i Kiruna. Kan man verkligen ha koll på alla dessa hundar? Vet man vem som är vem? Kan man individanpassa verksamheten för dessa hundar? Jag träffade hundspannsaktörens fru, som också skulle gå Nose Work-kurs med mig sen, och fick en guidad tur bland hundgårdarna. Frun är numera inte särskilt delaktig i hundspannsverksamheten, det överlåter hon åt sin man och hans guider och handlers. Men eftersom mannen var ute på tur följde hon med mig till hundgårdarna så fick jag se om jag kände igen mina hundar. Vi kom in bland hundgårdarna och jag började spana. Så fick jag syn på Tina som bodde i en hundgård med en annan tik. Jag gick fram och sa ”hej Tina” och så tittade hon glatt överraskat på mig och då bara pang så kom tårarna. Skit också. Jag hade trott att det skulle gå bättre än så här! Gråta offentligt är verkligen inte min favorit. Jag försökte skärpa mig och torka tårarna. Jag pratade med Tina, klappade genom nätet och såg att hon mådde bra.

Vi gick vidare och där såg jag plötsligt Laser! Han låg på ett kojtak i samma hundgård som några unghundar. När jag ropade på honom kom han också glatt fram och hälsade. Han kråmade sig lite mot nätet som han brukade göra hemma. Tårarna brände igen.

Här hittade jag Laser.
Lavin är den till vänster. Han hade fått en ny kompis att bo med.
Frost såg cool ut.

I en annan hundgård hittade jag Lavin och mittemot honom Frost. Båda såg ut att må bra. Ingen hade några skador efter slagsmål eller så. Ingen var mager.

En kvinnlig guide kom och ursäktade att de ännu inte hunnit städa upp i hundgårdarna. Det kändes helt okej. Jag vet hur det är. Just när man får gäster har hundarna lagt upp ett stort lass någonstans.

Vi pratade om ”Skelleftehundarna” som de kallades. Guiden hade full koll på hundarna och deras namn. På varje hundgård satt också namnskyltar som flyttades runt ifall hunden bytte ställe vid löptider eller annat. Guiden berättade att Kyla, Mig, Storm och Frysa var ute på en veckotur. Kändes bra att veta att de får jobba och springa – göra det som de älskar.

Klokt att sätta Laser själv i spannet. =)

Jag fick se guidernas kontor där alla hundarna var uppsatta. Blå prickar var hanar, röda prickar var tikar. På en tavla fanns veckans turer planerade. En blå prick med Laser fanns med i ett spann. Laser skulle få springa själv, utan en kompis bredvid sig. Klokt. Guiderna har fattat hur stökig han är i starten och vet att det blir bäst att placera honom själv. Skönt att se att de individanpassar.

Angelina, världens härligaste tjej!

Sedan körde jag vidare, förbi ishotellet och till våra två pensionärer Skare och Bister. De har fått flytta till en ung tjej, Angelina, som vill börja med slädhundar. Skare har alltid legat extra nära mitt hjärta. Han är en fenomenal ledarhund.

När jag parkerade på gården såg jag Angelina stå och skotta i hundgården. Bredvid henne stod Skare och Bister. Jag gick dit och hälsade och så kom tårarna igen. Skare pussade upp mig rejält. Så härligt att se hur bra de har fått det.

Efter en stund gick vi in och jag fick träffa resten av familjen. De var så snälla och såg så förstående ut att det brast fullständigt där inne. Så himla störigt att hålla på att böla så där. Det gick ju riktigt åt fanders. Men det var så många känslor. En saknad efter hundarna. En lättnad att se att de mådde bra. En glädje att se att de har fått ett nytt toppenliv.

Till slut kunde jag skärpa mig och uppföra mig som folk. Vi fikade, pratade och hade trevligt. Jag berättade om slädhundsminnen från förr och familjen passade på att fråga om olika saker.

Angelina har gjort i ordning Bister och Skare.

Sedan gick vi ut igen. Angelina skulle ut och köra med hundarna. Jag ville se när hon åkte och få vinka av henne. När hon selat på dem och spänt fast dem framför släden så frågade hon om jag ville köra en bit. Jaa! Vad kul. Fast usch vad jag kommer att sakna detta hundspannsliv när det är slut. Men vad glad jag är att jag fått uppleva det.

Ishotellet i Jukkasjärvi.

När jag åkte därifrån stannade jag till vid ishotellet i Jukkasjärvi. Bara en snabbis. Snart skulle eftermiddagens kurs börja. Jag hann även hälsa på min klickerinstruktör Margareta Kauppi i Laxforsen. Roligt att göra spontant besök, det är så sällan numera.

Sedan brakade eftermiddagen igång med kurs för nybörjargänget i en jättehäftig industrilokal intill två gruvlaver. Det blev olika inomhussök, självständighetssök och fordonssök.

Inomhussök.
Träffade en cool münsterländer som hade en av- och påknapp =)

Här kan du se hur självständighetsövningen såg ut. Vid doften ligger en godis så att hunden kan självbelöna sig direkt den kommit fram. Men ägaren förstärker sedan också med ytterligare godis.

Kolla gärna in den här filmsnutten från fordonssöket. Notera att hundägaren gör exakt som jag vill att man ska göra som hundägare: När man ser att hunden har fått in doften i nosen och håller på att lokalisera den ska man ta ett steg BAKÅT för att ge den plats att utreda detta. Alltför många förare gör motsatsen – kliver närmare hunden för att se vad den gör och stör hunden i sitt arbete. Ofta kommer hunden av sig helt och vänder sig mot sin förare för att fråga om den möjligen vet var doften är eftersom den kommit för att hjälpa.

Efter det var det dags för doftprov i slädhundsklubbens stuga. 16 ekipage hade anmält sig. 16 ekipage lyckades. Ett fantastiskt bra resultat, särskilt med tanke på att ALLA hundarna kom in med en målmedveten blick – de visste vad de sökte efter. Här kan du se PRECIS hur jag vill att ett doftprov ska se ut. Notera hur hunden sladdar för att doften är så viktig =)

När doftprovet var avklarat drog jag igång fortsättningsgruppens första träningstillfälle. Hundägarna fick träna på hur de skulle söka av ett sökområde på ett strukturerat sätt. Och hundarna tränades i att söka av områden på ett strukturerat sätt.

Rummet söks av bit för bit med många doftgömmor.

Nästa morgon träffades fortsättningsgruppen i den häftiga industrilokalen igen. Nu blev det självständighetsövningar, tomsök, Nose Work-Rambo, och ett klurigt fordonssök.

Här kan du se ett exempel på Nose Work-Rambo:

Deltagarna fick planera hur de skulle göra för att söka av fyra bilar på ett effektivt sätt. De fick även testa backa-metoden under söket.

Så här stod bilarna parkerade. Hur skulle du söka av dem på ett genomtänkt sätt utan att behöva slösa tid och energi?
Så här såg det ut i verkligheten.

Efter lunch blev det en skojtävling med två inomhussök. Jag tyckte att jag hade hittat på knepiga gömmor men det här gänget är så proffsigt att det verkade inte alls särskilt svårt.

Sedan fick de utvärdera kursen och det kändes skönt att höra att de var nöjda. Tur att det inte också gick åt fanders med själva utbildningen. =)

Vid tretiden på eftermiddagen satte jag mig i bilen med en stor Cola Zero och en bra ljudbok. Jag körde i ett sträck de 50 milen hem till Skellefteå, med undantag för en kort kisspaus på en p-ficka. Kvart över åtta på kvällen parkerade jag på gården, hälsade på hundarna och hann se Mello med familjen. Perfekt.

/ Susanne

 

 

 

Uppletande på valpkursen

img_1913I söndags var det dags för andra träffen på valpkursen. Vi inledde med att träna grunder som fot, sitt och ligg stanna kvar med olika svårighetsgrad samt inkallning förbi lådor med korv. Gick fint! =D

img_1916 img_1911 img_1910 Efter det blev det teoripass om hundens hälsa samt kloklippning. Jag vill gärna ha med en sådan del för att kolla av att ingen hundägare är onödigt nervös för att klippa klorna. Det är även för att försöka fånga upp hundar som börjar tycka att det är onödigt läskigt. Men i den här gruppen gick det strålande så vi kunde gå direkt på lek och nosarbete.

Tillsammans med sina hundägare fick valparna leka med olika leksaker. Jag vill poängtera vikten av att faktiskt leka med sin hund, våga kampa och låta den få utlopp för sin energi. Om man kan stimulera hundens föremålsintresse kan man ha mycket roligt med olika övningar där hunden får använda sin nos och bli trött på ett effektivt och bra sätt.

Då visade jag den här övningen.

Den går att köra både inomhus och utomhus. Om man kör den utomhus bör man försöka ha motvind för hunden, så att den alltså får söka sig i motvind ut till leksakerna. Då söker den istället för att följa fotspåren och spåra. Du kan även kasta ut leksaken/leksakerna så det inte blir något spår alls av dig.

Ibland håller jag för ögonen på hunden just när leksaken dimper ned i backen. Då blir det lite svårare. Men hunden peppas ändå av att höra dunsen av leksaken i backen.

Om man verkligen har försökt med flera olika leksaker och sätt att leka men hunden ändå verkar tycka att leksaker är blä så kan man använda tomma toapappersrullar som man stoppar in korv i och gör ett paket av. Tanken är att hunden förhoppningsvis apporterar dessa till dig så att ni gemensamt kan öppna dem och ha ”korvkalas”. Då blir det ett större utbyte och ett större samarbete än om hunden bara får leta utlagda godisar och smaska i sig dem direkt.

Men funkar inte toarulle-övningen något vidare heller så får det bli ett rent godissök. Huvudsaken är att hunden får söka, använda sin nos, lösa problem och känna sig duktig. Beröm högljutt och imponerat när den hittar! =) / Susanne

Nu kör de Nose Work även i Kiruna

Marielle och hennes malinois visade snabbt att de hade förstått.
Marielle och hennes malinois visade snabbt att de hade förstått.

Vid tiotiden på fredagen satte jag mig i bilen och rullade till Kiruna. Jag hade blivit ombedd att komma till Kiruna brukshundklubb och köra en introduktionskurs i Nose Work.

Det var nio deltagare. De hade allt från malinois och schäfer till blandras med papillon och kinesisk nakenhund och welsh springer spaniel. Alla var skitduktiga.

Linda och hennes schäfer jobbade fint.
Linda och hennes schäfer jobbade fint.
Helenas retrieverblandning gillade godis =)
Helenas retrieverblandning gillade godis =)
Lindas coola blandning mellan papillon, kinesisk nakenhund och pudel fattade snabbt.
Lindas coola blandning mellan papillon, kinesisk nakenhund och pudel fattade snabbt.

På fredagkvällen blev det ett kort teoripass följt av övningar för att få hundarna att förstå att eukalyptus har ett värde. Det blev mängdträning med lådor och andra behållare där hundarna fick söka rätt på sin godis – som av en händelse alltid låg på ett ställe där det luktade eukalyptus. =)

Wenche och hennes chodsky pez kämpade väl.
Wenche och hennes chodsky pes kämpade väl.
Carmen och hennes aussie hade en härlig entusiastisk stil.
Carmen och hennes aussie hade en härlig entusiastisk stil.

Lördagen inleddes med att få in en bra startrutin, och efter det flera olika stationer med inomhussök. Just före lunch hann vi med lite fordonssök. Här kan ni se welsh springer spanieln göra sitt första sök. Vi har lagt lådor intill för att få hundarna att lättare förstå att det är Nose Work som gäller.

Efter lunch blev det en koll om hundarna började tycka att eukalyptus hade ett värde även utan godis intill. Det såg jättebra ut för alla. Här är det en aussie som visar att den tycker att eukalyptus är värdefullt.

Senare blev det olika stationer där hundägarna inte fick veta var doften och godisen var gömd. På så vis fick de lära sig att läsa sin hund och se när den blev ivrig för att den kände doften.

Det är lite annorlunda att köra kursen på brukshundklubbar än vanliga nybörjarkurser. Det är väldigt givande att låta en ovan hund få upptäcka glädjen i att använda sin nos. Fast när man jobbar med redan tränade brukshundar kan man växla upp på ett annat sätt. Många hundar är redan vana att använda nosen och att samarbeta med sin förare. En aussie hade till exempel en liggmarkering för apporterna i spåret och det tog inte lång stund innan hon testade att markera även eukalyptusdoften. Häftigt att se. En del hundar är nästan läskigt smarta! Det kan du se här =)

Strax efter klockan 15 på lördagen rullade jag de 50 milen hemåt igen. En bra ljudbok höll mig alert. Plus vetskapen om att Kirunagänget redan startat en Facebookgrupp för framtida Nose Work-pass. Det kommer att bli skitbra!

/ Susanne

Fullproppad allmänlydnadsvecka

image

I fredags tog allmänlydnadsveckan slut. Vi avslutade med rallylydnad, nosövningar, Ramboträning, lite agility och en utvärdering.

Jag berättade tidigare om vad vi gjorde i början av veckan. Det kan du läsa mer om här. På onsdag blev det fokus på hundens hälsa samt kloklippning. Jag vill gärna ha med ett sådant pass på mina valp- och allmänlydnadskurser eftersom jag upplever att många hundägare har onödigt hög puls när de ska klippa klorna på sin hund. De gör liksom för stor sak av det. Och vid dessa tillfällen kan jag också fånga upp de hundar som börjar tycka att det är väldigt jobbigt att få klorna klippta. Jag får berätta hur man kan göra för att hunden ska tycka att det är något den kan stå ut med en kort stund för sen vankas en massa godsaker.

Lugn och fin kloklippning.
Lugn och fin kloklippning.

Efter kloklippningen fick deltagarna testa på den roliga tävlingsformen rallylydnad. Det är en perfekt gren att börja tävla i eftersom allt görs i koppel, övningarna som ska göras baseras på en bra allmänlydnad och matte eller husse får surra konstant hela rundan om de vill =)

På torsdagen körde vi nosövningar. Först fick deltagarna testa de inledande övningarna i uppletande. Så här såg det ut när Maud och Stella tränade.

Senare fick de även prova på att göra ett så kallat godisträd. Hundägaren fick knyta fast sin hund i ett träd och trycka fast godisar i ett annat lämpligt träd. Sedan fick hunden komma och söka. Så här såg det ut.

På fredagen avrundades kursen med miljöträning på Rambobanan, följt av lite agility.

image

image image image image imageimage imageSedan fick deltagarna utvärdera kursen. Var och en skriver anonymt på ett papper så att de ska våga vara ärliga och säga till om de tycker att något var tokigt. Jag vill gärna också veta vad som var bra så att jag ser till att behålla det till en annan gång. Här är några citat från utvärderingarna:

”Bra med intensivkurs! Relevant och bra innehåll, extra bra att du tog med kloklippningen. Hög kvalitet med mycket bra info och inputs. Gillar ditt tankesätt när det kommer till hundar.”

”Bra att du tipsade om olika hjälpmedel, t ex godisväska och olika selar. Kul med rallylydnad.”

”Jag har bara tyckt att det har varit roligt. Roligt med aktiveringstips som godisträdet. Bra blandning av träningsmoment och lite tips.”

”Jag tycker att du har varit bra som kursledare. Tydlig, inget pjåsk och bra med tips.”

”Du är bäst! Jätteduktig på att lära ut och du beskriver på ett enkelt sätt så man förstår.”

/ Susanne

Konsten att få prata ifred

imageAllmänlydnadsveckan är i full gång. Vi har tränat många olika övningar för att få bättre koll i vardagen.

Deltagarna har fått träna på sitt och ligg stanna kvar, hundmöten, gå fot, gå promenader utan att dra och inkallning med olika störningar.

image

image

image image

De har också fått träna på den klassiska situationen när man träffar en annan trevlig människa på promenaden och vill stanna och prata en stund. Då brukar det kunna bli en del bök och stök med hundarna så att man till slut struntar i att prata vidare utan väljer att fortsätta gå.

I en övning fick de gå fram till varandra, stanna på lagom avstånd, sätta hunden och sedan inleda samtal om ämnen som jag gav: till exempel vilken som är deras favoritårstid, vad de åt till frukost eller vad de gillar Ernst Kirschsteiger.

I en annan övning skulle de klara av att komma så nära att de kunde ta i hand och hälsa utan att hunden ”la sig i”. Det gick fantastiskt bra. =)

Idag onsdag ska vi göra uppletande, alltså låta hunden leta leksaker på ängen, och även göra ett så kallat godisträd. Återkommer med rapport om det =)

/ Susanne

Längre spår på appellkursen

imageI söndags var det andra spårpasset i appellkursen. Deltagarna hade tränat bra hemma så nu kunde vi växla upp med lite längre spår.

Första gången blev spåret cirka 70–80 meter. Det är bra att det inte är FÖR kort. Nu hinner hunden komma förbi förvirrningsfasen och börja se ett samband – om jag följer de här fotstegen så hittar jag godbitar här och var. Och inte minst något trevligt i slutet.

I båda fallen är det en bra idé att göra så kallade apportpromenader – att göra korta koncentrerade övningar där man på olika sätt försöker höja värdet av dessa pinnar. För det är ju så – på tävling kommer du inte särskilt långt om du inte får med dig dessa pinnar ut från spåret. Och det är ju lättare om man tränar hunden till att hitta dem än att du som förare ska finna dem själv. Tro mig, jag har själv haft hundar som gärna överlåtit den sysslan till mig och det är kämpigt! =)

Här kan du se hur en sådan apportpromenad kan se ut. Staffen Theo tycker egentligen att pinnar och leksaker är rätt kul, men det är ändå bra att bygga upp värdet av dessa apporter så han lättare förstår att han ska uppmärksamma dem även medan han spårar. Han får se medan matte Julia lägger ut pinnarna, sedan hämtar hon honom och kör igång.

Om hunden verkligen tycker att apporter är skittråkigt kan du steg för steg klicka in ett intresse för apporterna. Tränar du inte med klicker kan du testa att upprepade gånger lägga en smarrig godisbit under varje apport på dessa apportpromenader. Du gör alltså precis som i filmen men lägger en godisbit under varje pinne. Då lär sig hunden att förknippa godis/belöning med dessa apporter, med tiden kommer den att tycka att lukten av enbart apportpinnen luktar godis och sniffa/krafsa/söka sin godis under pinnen. Det gör i sin tur att du hinner se att hunden hittat en apport. Med lite tur kan även hunden börja tycka att det blir rätt kul att ta apporten i munnen också, men huvudsaken är ju att den stökar en stund vid apporten på tävling så du hinner vara med. Det går även att träna in en särskild markering, som att hunden ska ligga eller sitta vid apporten. Nu testade vi godis under apporterna på en av hundarna med gott resultat så vi tränar vidare på det och ser hur långt vi kommer.

Nästa gång tränar vi appellklassens lydnad! Rapport kommer =)

/ Susanne