Jag sprang som Usain Bolt – och ropade samtidigt

Igår debuterade jag och Hagel på vår första agilitytävling. Det var faktiskt riktigt kul. Och det var länge sedan jag skrämde upp kroppen till den där maxpulsen!

Banan var tack och lov inte så svår att memorera. Det var först tre hopphinder i lite olika vinklar, sedan det enda hinder vi tränat på – slalomen, efter det kom ett hopphinder till, sedan en kort tunnel, vippbrädan, tunnel igen, A-hindret, hopp, hopp, skarp sväng, hopp, hopp och så balansbommen, efter det tunnel igen och så hopp, hopp, slut!

Det var spännande att banvandra. Jag gick först ett varv och bara lärde mig banan. Sedan började jag planera vilken sida jag skulle vara på i olika situationer. Och tredje-fjärde varvet började jag smygkika hur proffsen planerade sin runda och justerade min plan lite.

När det var vår tur att starta satte jag Hagel och gick över på andra sidan första hindret. Jag tittade på honom. Han tittade på mig med en sådan rolig min att jag var tvungen fnissa. ”Vad sjutton har du tänkt nu morsan?” såg han ut att tänka. Vi satte fart. Det gick bra. Vi kom till slalomen, med lite för hög fart så Hagel sprang förbi lite i början. Det blev en vägran och vi började om. Sedan gick slalomen fint och vi drog vidare. Här och var sprack ju min plan om var jag skulle vara placerad i förhållande till hunden. Ofta var jag nog mest i vägen. Det gjorde att det blev missförstånd några gånger till, typ när han skulle upp på A-hindret så sprang Hagel bredvid vilket gav en till vägran och till slut hade vi fått tre vägran och var därmed diskade. Men jag var inte helt säker utan maxade mot mål. Sista två hopphindrena sprang jag lika snabbt som Usain Bolt och ropade ”hopp” några gånger samtidigt. Fastän jag hade helt slut luft i lungorna. Det tror jag aldrig att Usain Bolt skulle klara. 😉 Du kan se filmen här nedan.

Det var ju typiskt att vi skulle bli diskade. Det var ju mitt främsta mål att INTE bli det utan bara strutta runt på en halvtaskig tid och inte alltför många fel. Men jag hade missat den där detaljen om att man blir diskad efter tre vägran.

Men det var riktigt kul. Och det är huvudsaken. Och jag ser direkt förbättringspotential på en del områden:

  • Som att jag springer/placerar mig på bättre ställen där jag hjälper hunden mer än att jag är i vägen.
  • Som att jag faktiskt har ord/kommandon för de olika hindrena i banan. Nu blev det mest ord som ”hopp, där, här, sakta, upp, genom”. Det kan säkert klargöras en del till nästa gång.

Det jag var nöjd med att det funkade redan nu var viljan, att Hagel var med på noterna, ville framåt och ville göra rätt. Vi har farten, eller Hagel har farten, och jag UPPLEVER att jag springer lika snabbt som Usain Bolt men i själva verket skulle nog en tredjeklassare springa förbi mig.

Som grädde på moset erbjöd arrangörerna att de som ville fick ta banan en sväng till. Ja, det ville jag! Nu gick det ännu bättre. Nu hade ju faktiskt jag och Hagel tränat en hel bana EN gång! =D

Andra rundan klantade vi oss bara på hopphindret efter skarpa kurvan. Fastän jag visade Hagel jättetydligt var han skulle hoppa. Tyckte jag i alla fall. Men som sagt – vi kan nog behöva träna upp vår kommunikation i det här fallet. Här nedan kan du se filmen.

Avslutningsvis vill jag bara tacka för det varma mottagandet jag och Hagel fått. Många har varit glada och peppande. Ingen har fnyst och menat att vi inte har på agilityplanen att göra. Det känns skönt. Tack!

/Susanne

 

Fullproppad allmänlydnadsvecka

image

I fredags tog allmänlydnadsveckan slut. Vi avslutade med rallylydnad, nosövningar, Ramboträning, lite agility och en utvärdering.

Jag berättade tidigare om vad vi gjorde i början av veckan. Det kan du läsa mer om här. På onsdag blev det fokus på hundens hälsa samt kloklippning. Jag vill gärna ha med ett sådant pass på mina valp- och allmänlydnadskurser eftersom jag upplever att många hundägare har onödigt hög puls när de ska klippa klorna på sin hund. De gör liksom för stor sak av det. Och vid dessa tillfällen kan jag också fånga upp de hundar som börjar tycka att det är väldigt jobbigt att få klorna klippta. Jag får berätta hur man kan göra för att hunden ska tycka att det är något den kan stå ut med en kort stund för sen vankas en massa godsaker.

Lugn och fin kloklippning.
Lugn och fin kloklippning.

Efter kloklippningen fick deltagarna testa på den roliga tävlingsformen rallylydnad. Det är en perfekt gren att börja tävla i eftersom allt görs i koppel, övningarna som ska göras baseras på en bra allmänlydnad och matte eller husse får surra konstant hela rundan om de vill =)

På torsdagen körde vi nosövningar. Först fick deltagarna testa de inledande övningarna i uppletande. Så här såg det ut när Maud och Stella tränade.

Senare fick de även prova på att göra ett så kallat godisträd. Hundägaren fick knyta fast sin hund i ett träd och trycka fast godisar i ett annat lämpligt träd. Sedan fick hunden komma och söka. Så här såg det ut.

På fredagen avrundades kursen med miljöträning på Rambobanan, följt av lite agility.

image

image image image image imageimage imageSedan fick deltagarna utvärdera kursen. Var och en skriver anonymt på ett papper så att de ska våga vara ärliga och säga till om de tycker att något var tokigt. Jag vill gärna också veta vad som var bra så att jag ser till att behålla det till en annan gång. Här är några citat från utvärderingarna:

”Bra med intensivkurs! Relevant och bra innehåll, extra bra att du tog med kloklippningen. Hög kvalitet med mycket bra info och inputs. Gillar ditt tankesätt när det kommer till hundar.”

”Bra att du tipsade om olika hjälpmedel, t ex godisväska och olika selar. Kul med rallylydnad.”

”Jag har bara tyckt att det har varit roligt. Roligt med aktiveringstips som godisträdet. Bra blandning av träningsmoment och lite tips.”

”Jag tycker att du har varit bra som kursledare. Tydlig, inget pjåsk och bra med tips.”

”Du är bäst! Jätteduktig på att lära ut och du beskriver på ett enkelt sätt så man förstår.”

/ Susanne

Nya grejer på RackArenan

imageDet har tillkommit nya saker på RackArenan. Det handlar om nya agilityhinder samt hjälpmedel till motion och inkallning.

Bureå Hundklubb har varit vilande i många år och häromdagen blev jag kontaktad av en i klubben med en fråga om jag ville överta några av de agiliyhinder som fanns kvar. Japp, det ville jag. Nu har jag hämtat hindrena. Visst kan de behöva lite kärlek i form av färg och ny silvertejp men annars verkar de vara helt okej.

image

Jag har också fått en frisbee från Björkis som du kan kasta i RackArenan så hunden får springa av sig lite. Men om hunden inte hämtar den får du hämta den så jag inte råkar köra över den med åkgräsklipparen =)

image

På plats finns även en långlina så att du på ett enkelt sätt kan visa hunden att ditt inkallningskommando gäller, trots att RackArenan är proppfull med intressanta dofter. Det är faktiskt ett perfekt ställe för att träna sånt. Kom ihåg att betala en BRA lön när hunden kommer i form av smarriga godisar.

image

Slutligen har jag flyttat ut bajspåse-tunnan till en mer synlig plats. Den verkade synas dåligt där den var i hörnet. Men nu hoppas jag att det ska bli lättare att se var du kan lämna dina bajspåsar.

 

Kärleken till hundar förenar

Jag träffade en bamsevovve som vägde 105 kilo, en engelsk mastiff.
Jag träffade en bamsevovve som vägde 105 kilo, en engelsk mastiff. Läs mer om dem här.

Jag brukar vara rätt jordnära. Oflummig. Konkret. Tycker jag själv i alla fall. Men nu ska jag bli djup och sentimental. För jag har varit på Stockholm Hundmässa.

En kooikerhondje skulle jag kunna tänka mig – någon gång i framtiden.
En kooikerhondje skulle jag kunna tänka mig – någon gång i framtiden. Du kan läsa mer om dem här http://www.skooi.se
Pia-Maria Carlsson blev förälskad i rasen löwchen.
Pia-Maria Carlsson blev förälskad i rasen löwchen. Här kan du läsa mer om löwchen.

I två dagar har jag och min goda vän Pia-Maria Carlsson varit i hundhimlen – typ. En hel Älvsjömässa fullproppad med alla sorters hundar, utställning, agility, rallylydnad, lydnadsklass, freestyle, heelwork to music, en babiljard hundprylar till försäljning och en massa annat. Man kan ju knappast ha det bättre.

Så här såg det till exempel ut när ett rallylydnadsekipage tävlade i den högsta klassen:

Visst är faraohundar fina och uttrycksfulla?
Visst är faraohundar fina och uttrycksfulla? Här kan du läsa mer om faraohundar.
En aussie kan jag också tänka mig – framöver.
En aussie kan jag också tänka mig – framöver. Här kan du läsa mer om dem.

När vi satt på Expresståget ut till flygplatsen på söndagen försökte jag summera mina intryck och mina tankar. Den största känslan är att kärleken till hundar förenade oss alla där på mässan.

Som när jag och Pia-Maria stod i toakön. Framför oss stod en kvinna. Vi tre väntade utanför handikapptoan. Bredvid oss rörde sig den andra kön in mot flera små toabås. Vilken kö var det egentligen smartast att stå i? Utan blygsel drog vi in kvinnan framför oss i denna fundering och hon gav sig direkt in i diskussionen med glimten i ögat.

En dam i rosa ställde sig i den andra kön till toabåsen och försvann ur vårt synfält.

– Om damen i rosa kommer ut igen innan vi hunnit in på vår toa är det tydligt att vi står i fel kö, sa jag.

Till slut blev personen på handikapptoan klar och kvinnan framför oss kunde gå in. När hon kom ut kastade hon en snabb blick åt sidan och sedan på oss.

– Har damen i rosa hunnit ut än? frågade hon.

– Nej, inte det, svarade vi och skrattade.

Det här är ett litet fjantigt men ändå tydligt exempel på hur stämningen var på mässan. Alla känner liksom alla, fastän vi inte gör det. För alla är där för att vi älskar hundar.

Det blir lite som att vara på den lokala Stadsfesten, alla är på gott humör och alla pratar med alla, särskilt i kön utanför bajamajorna. Då har ju för all del många ”stärkt sig” med en rackabajsare eller två innanför västen vilket lättar upp snacksaligheten.

På Hundmässan behövdes inte det. Vi var alla nyktra, men liksom berusade av allt hundigt där inne. Häftig känsla. Det kommer jag att leva på länge.

Som tack ska ni få lite presenter

RackArenan har bord och bänkar – ta med fika vetja!
RackArenan har bord och bänkar – ta med fika vetja!

Jag är så glad. Flera dagar och kvällar i veckan är det hundägare som kommer och använder RackArenan och går Rambobanan.

Det trillar in pengar i postlådan och via swish. Och jag sa ju att ni i princip betalar till er själva – pengarna kommer jag att använda till att underhålla anläggningen och köpa in nya saker. Nu är det dags.

Jag har beställt en BRA platt tunnel som fungerar liksom på riktigt och inte den där bråkstaken som funnits på RackArenan hittills. Tunneln ska komma om två–tre veckor. Du kan tjuvkika på den här.

Jag har beställt tre hopphinder till och en ny rund tunnel eftersom den som finns där nu börjar vara mer platt och oval än rund. Du kan tjuvkika på tunneln här.

Tennis

Jag har köpt ett tennisracket med fyra bollar som jag märkt med RH som i Rackarungarnas Hundskola. Du skulle ha sett försäljarens min när jag kom in och sa att jag ville köpa ett tennisracket som inte var så superbra eller superdyrt, eftersom jag inte skulle spela tennis, och sedan förklarade vad jag skulle ha det till – att slå tennisbollar långt ut i det högre gräset på RackArenan så att hunden får springa och sedan leta en stund.

Men säljaren fann sig snart och hittade ett racket som hyfsat stämde in på mina förväntningar både i form och pris. Racketen och bollarna kommer jag att lämna där vid korgarna i arenan så du kan använda dem när du är där.

Men snälla försök se till att alla fyra bollarna är funna och inhämtade innan du åker därifrån – annars är risken stor att jag kör över dem med gräsklipparen =)

Här kan du läsa alla detaljer om RackArenan och Rambobanan – som priser, om man vill hyra för sig själv, vägbeskrivning och vad jag tycker om ajabaja.

Tack för att ni alla stöttat och betalat. Vad tycker du att jag ska prioritera för inköp nästa gång? Ge gärna förslag i kommentarsfältet. Eller mejla mig och berätta på rackarungarnashundskola@outlook.com. =)

/ Susanne

 

”Detta var en äkta happy hour!”

Kristina Torssell och Sheriffen, en bild från i våras.
Kristina Torssell och Sheriffen, en bild från i våras.

Jag fick ett sådant trevligt sms att jag bara måste dela med mig. Jag har frågat om lov =)

Det var från Kristina Torssell. Hon bor strax utanför Arvidsjaur och jobbar under veckorna i Piteå. Hon har en maffig harlekinfärgad grand danois som heter Sheriffen.

Här är store Sheriffen.
Här är store Sheriffen.

Kristina har bokat RackArenan två gånger för att träna med sin hund, köra lite agility och gå Rambobanan. Så här skrev hon efter första passet:

”Hej och tack för en underbar träningsanläggning! Inklusive makalöst väder! B-) Bästa kvällen på hela sommaren! Vi började med ett par varv på Rambobanan. Sedan blandat zoomies, träning och relax i hägnet. Så fint och välordnat med bord, korgar med prylar och agilityhinder. Vi körde hoppen och balansbommen. Den var plättlätt efter Rambobanan tydligen. 😛 Han har aldrig gått på en sådan tidigare. Oj så nöjd jag är! Ser verkligen fram emot måndag nu :-D! Detta var en äkta happy hour! :-D! Tack från Sheriffen och mig.”

Jag får typ rysningar av glädje när jag får läsa sånt! Så himla roligt att kunna bidra så att hundar och deras förare får en härlig upplevelse.

/ Susanne

Här kan du läsa mer om RackArenan och Rambobanan.

RackArenan har bord och bänkar – ta med fika vetja!
RackArenan har bord och bänkar – ta med fika vetja!

Halvvägs med valpkursen

Tuva och Storm tränar slalom.
Tuva och Storm tränar slalom.

Vilka framsteg vi gör på valpkursen! Idag kunde valparna sitta och stanna kvar medan deras hussar och mattar gick ett varv runt hunden intill, som var typ fyra meter bort. Alla kunde göra det samtidigt!

Deltagarna börjar få fin kontakt med sina hundar.
Deltagarna börjar få fin kontakt med sina hundar.

Och efter det kunde de sitta kvar fastän jag indiandansade bakom och sjöng ”Här kommer Pippi Långstrump”. Skickligt, eller hur?

Vi körde en enkel, lättsam agilitytävling. Övningen bjöd på många skratt då valparna hittade på helt nya varianter på en del saker längs vägen.

Här tränar vi hopp.
Här tränar vi hopp.
Jämthunden Kosta tränar på sin kroppskontroll.
Jämthunden Kosta tränar på sin kroppskontroll.

Vi pratade om hundens hälsa, vad som är lagom temperatur på en hund och hur man bör tänka och agera när man klipper klorna. Kolla gärna in mina nio kloklippartips:

Nio steg till lyckad kloklippning – enligt Rackarungarnas Hundskola

Jag har märkt att oväntat många hundägare tycker att det är jobbigt att klippa klorna på sina hundar. De känner sig osäkra, de är rädd att klippa i pulpan och att det ska börja blöda. Här får du nio tips som gör att ni lyckas bättre nästa gång.

1. Se till att ha bra belysning. Ta av dig lite kläder så du inte toksvettas. Skär upp korv eller annat smarrigt i små tärningar och ha dem inom räckhåll. Ta fram klotången.

2. Få ned pulsen. Se till att lugna ned dig själv innan du kör igång. Slut ögonen och ta några djupa, seriösa, andetag. Hoppas att du inte tycker att det här låter som flum – för det är viktigt. Om du är mer eller mindre hysterisk redan innan du börjar klippa – ja, då kommer inte precis din hund att vara en cool filbunke heller.

3. Sätt dig på golvet med hunden. Bjud på lite korv. Mys. Klia den på bringan, bakom öronen. Känn hur både du och hunden går ned i varv. Ta fram en tass. Nu gissar jag att det kan bli lite brottningsmatch. Eller mycket. Behåll lugnet och beslutsamheten. Ta hjälp av någon om det behövs. Hunden ska inte kunna tjorva sig ur den här situationen.

4. Klipp cirka tre till fem millimeter av EN klo. Behåll greppet om tassen och hunden. Ge korv, mycket korv så att hunden får riktigt bra betalt för en ynka klo. Mys. Klia den på bringan och beröm. När hunden är lugn kan du avsluta kloklippningen för en stund. Särskilt om den verkligen tycker att det här är jobbigt. I så fall ska du göra om de här stegen många gånger och ge hunden skamlöst bra betalt för EN klo, i form av korv eller annat som den gillar skarpt.

5. Handlar det mer om att det är du som tycker det här är jobbigt så fortsätter du med nästa klo. Se till att ta god tid på dig, andas djupt så att pulsen går ned. Så att du sänker din energinivå – som Cesar Millan skulle ha sagt. Klipp – ge korv. Sikta inte ihjäl dig på varje klo så att hunden börjar sprattla av tristess att ligga still. Placera klotången över klon, bestäm dig och klipp!

6. Har du en hund som skriker? Och du tror att den skriker för att det gör ont? Lugn, lugn. Alla hundar har sin egen taktik. En del skriker inte alls. En del skriker när man klipper helt korrekt, utan att det tar i pulpan. Men de märker inte när man verkligen klipper fel och det börjar blöda. En del är tvärtom. Så låt inte det påverka dig och göra dig ängslig. Sååå ont gör det inte när du klipper fel.

7. Nu kommer vi till den viktigaste punkten. Om nu detta ”fruktansvärda” händer, det som du fasar för – att du verkligen råkar klippa i pulpan – ja då sätts din självbehärskning på prov. Du SKA låtsas som om ingenting har hänt. Du ska ta ett sansat, djupt andetag. Du ska klippa minst en, men gärna två-tre, klor till innan du i en lugn och fin ton ber om lite toapapper så du kan torka bort ett par bloddroppar. Även om hunden skriker och sprattlar. Okej? För lyckas du här – ja, då kommer kloklippningen snart att vara lätt som en plätt. Faktiskt. Då känner hunden att du har koll på läget och att den kan överlämna det här till dig.

8. Klipp klart alla klor i din takt. Avsluta med korv och mys. Säg sen inte ett peppande ”jah” och låt hunden studsa upp – som för att fly från det otäcka. Låt hunden kliva upp på ett sansat sätt för att behålla känslan av lugn och kontroll. Fira att du varit så duktig!

9. Jo, en sak till. Köp ny klotång en gång per år. Då är den vass och klipper av klon på ett effektivt sätt. Du märker inte själv om du har en slö klotång – men hunden märker det. För då blir det mer som att klon ”nyps” av och då känns det mer. Så satsa på en ny tång då och då – det är det värt.