Här runt de vickiga dörrarna var det riktigt mycket brännässlor.
Jag hade själv inte varit på Rambobanan på ett tag. Så jag tog en runda för att kolla läget innan några kursdeltagare skulle vara där nästa dag. Oj, jisses så tappra ni har varit!
Det var ju meterhögt gräs, sly och värst av allt, brännässlor, på vissa delar av banan som nådde typ till armhålorna. Usch. Aj.
Aje! En massa gräs och brännässlor. Plus flera elaka hästflugor som bitit sambon på benen.
Så min käre sambo, som faktiskt GILLAR att köra trimmer, blev satt i arbete. Det var typ 28 grader ute. Många hästflugor med stora munnar gjorde honom sällskap. Jag måste säga att han var riktigt tapper! Tusen tack.
Hagel testar framkomligheten.
Nu kan ni gå Rambobanan utan att bränna er på nässlorna. Men några hästflugor kan nog cirkulera där ändå …
Det har tillkommit nya saker på RackArenan. Det handlar om nya agilityhinder samt hjälpmedel till motion och inkallning.
Bureå Hundklubb har varit vilande i många år och häromdagen blev jag kontaktad av en i klubben med en fråga om jag ville överta några av de agiliyhinder som fanns kvar. Japp, det ville jag. Nu har jag hämtat hindrena. Visst kan de behöva lite kärlek i form av färg och ny silvertejp men annars verkar de vara helt okej.
Jag har också fått en frisbee från Björkis som du kan kasta i RackArenan så hunden får springa av sig lite. Men om hunden inte hämtar den får du hämta den så jag inte råkar köra över den med åkgräsklipparen =)
På plats finns även en långlina så att du på ett enkelt sätt kan visa hunden att ditt inkallningskommando gäller, trots att RackArenan är proppfull med intressanta dofter. Det är faktiskt ett perfekt ställe för att träna sånt. Kom ihåg att betala en BRA lön när hunden kommer i form av smarriga godisar.
Slutligen har jag flyttat ut bajspåse-tunnan till en mer synlig plats. Den verkade synas dåligt där den var i hörnet. Men nu hoppas jag att det ska bli lättare att se var du kan lämna dina bajspåsar.
På söndagen drog de två Rambokurserna igång. Första passet blev på Rambobanan i Yttervik. Vad roligt att se att det fanns så många lovande ekipage. =)
Jag inledde med att förklara att det finns egentligen bara en regel: ”Inget pjåsk”. Nu får vi inte hålla på och dalta med hundarna, inte säga ”Men herrehjärtanes så läskigt det här ser ut” och inte stryka hunden försiktigt och trösta när den ser rädd ut. I så fall förstärker vi bara deras känsla av att det här stället är riktigt farligt.
Istället ska vi vara extremt norska och hurtfriska – hela tiden övertygade om att det här kommer att gå ”kjempefint”. Om hunden vägrar gå in på något läskigt, exempelvis en plåtskiva eller en gallertrapp så får den två försök. Vill de fortfarande inte trots våra glada tillrop så lyfter vi in den. Väl på plats uttrycker vi vår enorma glädje och imponering – som om hunden hoppat in på plats själv. Det är viktigt att verkligen hylla hunden för alla framsteg.
Deltagarna uppmanades att ta Rambobanan tre varv. Första varvet är jobbigast. Det handlar om mycket lock och pock och övertygad glädje. Nästa varv går lite lättare, hunden tar för sig mer. Och tredje varvet springer den liksom och ”drar sig malligt i hängslena” hela rundan. Utvecklingen är enormt rolig att se!
Nästa gång ska vi vara på ett nytt ställe. Då blir det lite värre. Och nästa gång lite värre. Och så vidare =)
Nu måste jag få berätta. Vilken häftig grej. Jag har fått en sponsor till RackArenan vilket innebär att det kommer att hända en massa roliga saker.
Det handlar om Leos Lekland som nappat på ett förslag om att sponsra inhägnaden. På Leos planerar man nämligen att inom kort att byta ut delar av klätterställningen och då ska den monteras i RackArenan. En av tub-rutschkanorna hänger också med. Och bollhavet.
Jag ser riktigt framför mig hur hundarna får en helt ny utmaning, hoppa, klättra och balansera – och sedan åka rutschkana i den spiralformade tuben ned i bollhavet. Blir riktigt kul!
Inte nog med det. Den där Leo-dräkten, lejonet du vet, börjar lukta lite sisådär tycker ansvariga på Leos lekland och vill beställa en ny. De har erbjudit mig att ärva den gamla. Det blir ju riktigt intressant att låta någon gå runt med den där dräkten i RackArenan och se och höra vad hundarna tycker om det! Jag planerar att ha ett öppet hus här framåt våren och känner du att du vill ställa upp och vara maskot i den dräkten så får du gärna höra av dig.
Det enda jag inte är helt nöjd med är att Leos Lekland, med tanke på sponsringen, absolut ville byta namn på inhägnaden. Vi har diskuterat det där fram och tillbaka. Jag tycker namnet RackArenan har hunnit bli inarbetat och bra, men till slut fick jag ge med mig.
Istället för att det ska heta RackArena ville de byta namn till ”April, april din dumma sill”. Det var väl sisådär, eller? =D
/ Susanne
P.S: Om du vill kommentera detta i FB-inlägget hoppas jag att du vill vara lite bus(s)ig och skriva kommentarer som inte direkt avslöjar att allt var ett bus. Så kanske vi kan aprilskämta med några till! =D
Nu i veckan började TV Skellefteå sända det program som spelades in med mig i höstas. Reportern Malin, som hade med sig sin dvärgpinscher Ikaros, fick testa RackArenan och Rambobanan. Det var riktigt roligt. Men nog är det läskigt att bli filmad.
Man ser sig ju så sällan själv från den synvinkeln liksom. Och hör inte sig själv heller från det hållet. Så det var med en ganska stor nervositet jag satte mig för att se inslaget när det var klart.
Summa summarum tycker jag inte att jag är så pinsam. Visst verkar jag rätt överspeedad men inte SÅ himla mycket värre än vanligt. Har man inte träffat mig förr kanske man blir lite skeptisk. Men jag tror att mina kursdeltagare fnissar igenkännande åt vissa minspel och kroppsrörelser.
Vi pratade om detta med ”problemhundar” och vad jag tänker kring det. Jag var rädd att det skulle framstå som om jag tycker att man ska låta varenda hund med ett litet problem åka vidare till hundhimlen. Men jag hoppas och tror att mitt budskap kom fram på rätt sätt – eller vad tycker du?
En hundägare vid namn Susanne hörde av sig. Hon har en chihuahua vid namn Sally som hon tycker är rätt ängslig av sig. Hon är rädd för mycket där ute i vardagen. Susanne undrade vad man kunde göra åt detta.
Hon och Sally fick gå Rambobanan. Den banan är så himla bra när det gäller att bygga ut en hunds ”referensramar” om vad som är möjligt här i livet. Här får den träffa på instabila underlag, gå på plåt, klättra bland pallar och däck, bli lyft, få klättra och kämpa, balansera, gå över rangliga broar, krypa genom aluminiumtunnlar, kolla in utsikten från en hög sten och ta sig igenom en småläskig labyrint.
Rambobanan är också så bra för samarbetet. Här får hundägare och hund tillsammans kämpa sig fram genom svårigheterna och stärka sin tillit till varandra.
Allt detta märktes så väl vid Sallys besök. Första varvet ville hon inte alls vara med. Hon visade det genom att försöka ske skärrad ut ( en del hundar har faktiskt lärt sig det som en sorts manöver för att de lärt sig att man slipper undan då), spjärna emot eller försöka vara helt apatisk.
Men det lönade sig inte. Vi peppade som hurtfriska norskor i alla fall, föste henne framåt och betade av hinder efter hinder. Vi försökte ge godsaker men det nobbade hon oftast. Det var liksom för läskigt.
Här balanserar Sally på stockarna.
På andra varvet började hon ta godisarna. Fortfarande gjorde hon inte mycket för att ta sig fram själv, fast på vissa stationer gjorde hon några framsteg. Vi berömde henne som om vi var tokiga och visade tydligt hur impade vi var. Svansen började gå oftare och oftare.
Tredje varvet var det en helt annan hund! Nu gick hon med glad svans mellan stationerna. Man kunde riktigt se hur hon liksom ”drog i hängslena” och var lite mallig över vad hon klarade. Med all rätt!
Nu kämpade hon sig igenom däcken, balanserade självmant på alla stockarna och sprang genom labyrinten själv! Vilken utvecklingskurva! Så roligt att se.
RackArenan har bord och bänkar – ta med fika vetja!
Jag är så glad. Flera dagar och kvällar i veckan är det hundägare som kommer och använder RackArenan och går Rambobanan.
Det trillar in pengar i postlådan och via swish. Och jag sa ju att ni i princip betalar till er själva – pengarna kommer jag att använda till att underhålla anläggningen och köpa in nya saker. Nu är det dags.
Jag har beställt en BRA platt tunnel som fungerar liksom på riktigt och inte den där bråkstaken som funnits på RackArenan hittills. Tunneln ska komma om två–tre veckor. Du kan tjuvkika på den här.
Jag har beställt tre hopphinder till och en ny rund tunnel eftersom den som finns där nu börjar vara mer platt och oval än rund. Du kan tjuvkika på tunneln här.
Jag har köpt ett tennisracket med fyra bollar som jag märkt med RH som i Rackarungarnas Hundskola. Du skulle ha sett försäljarens min när jag kom in och sa att jag ville köpa ett tennisracket som inte var så superbra eller superdyrt, eftersom jag inte skulle spela tennis, och sedan förklarade vad jag skulle ha det till – att slå tennisbollar långt ut i det högre gräset på RackArenan så att hunden får springa och sedan leta en stund.
Men säljaren fann sig snart och hittade ett racket som hyfsat stämde in på mina förväntningar både i form och pris. Racketen och bollarna kommer jag att lämna där vid korgarna i arenan så du kan använda dem när du är där.
Men snälla försök se till att alla fyra bollarna är funna och inhämtade innan du åker därifrån – annars är risken stor att jag kör över dem med gräsklipparen =)
Tack för att ni alla stöttat och betalat. Vad tycker du att jag ska prioritera för inköp nästa gång? Ge gärna förslag i kommentarsfältet. Eller mejla mig och berätta på rackarungarnashundskola@outlook.com. =)
Kristina Torssell och Sheriffen, en bild från i våras.
Jag fick ett sådant trevligt sms att jag bara måste dela med mig. Jag har frågat om lov =)
Det var från Kristina Torssell. Hon bor strax utanför Arvidsjaur och jobbar under veckorna i Piteå. Hon har en maffig harlekinfärgad grand danois som heter Sheriffen.
Här är store Sheriffen.
Kristina har bokat RackArenan två gånger för att träna med sin hund, köra lite agility och gå Rambobanan. Så här skrev hon efter första passet:
”Hej och tack för en underbar träningsanläggning! Inklusive makalöst väder! B-) Bästa kvällen på hela sommaren! Vi började med ett par varv på Rambobanan. Sedan blandat zoomies, träning och relax i hägnet. Så fint och välordnat med bord, korgar med prylar och agilityhinder. Vi körde hoppen och balansbommen. Den var plättlätt efter Rambobanan tydligen. 😛 Han har aldrig gått på en sådan tidigare. Oj så nöjd jag är! Ser verkligen fram emot måndag nu :-D! Detta var en äkta happy hour! :-D! Tack från Sheriffen och mig.”
Jag får typ rysningar av glädje när jag får läsa sånt! Så himla roligt att kunna bidra så att hundar och deras förare får en härlig upplevelse.
Valpen Kiwi tyckte det var spännande att utforska allt på Rambobanan.
Valpkursen har haft sin fjärde träff. Fokus låg på miljöträning.
Vi inledde med att gå Rambobanan, som ligger intill RackArenan, utan valpar så jag fick möjlighet att förklara hur man bäst bör agera vid de olika utmaningarna längs vägen.
Det handlar om att vara lugn, trygg och inte ”pjåska” om hunden blir tveksam. Agera hela tiden hurtfriskt och självsäkert – ”det här fixar vi” liksom.
Johanna Åkerlund och strävhåriga vorstehn Märta tränade upp balansen.
Om hunden tvekar för att exempelvis gå på plåtskivorna så lockar du glatt ett par gånger. Men börjar hunden kasta sig åt sidorna så går du tillbaka och helt sonika lyfter in hunden på plåten. För annars kommer hunden bara att jaga upp sig mer och mer och tro att det verkligen ÄR skitläskigt.
När hunden står på den ”läskiga platsen” så öser du beröm över den. Då kommer den snart att inse att du har koll på läget och att den kan vara trygg med dig.
För vad är alternativet? Att du lockar, lockar och till slut ger upp och går därifrån? Vad har du då lärt hunden? Jo, att om den sätter sig på tvären så slipper den undan. Då har den snart fått en bild av att det mesta här i livet är så läskigt att det inte är värt att konfrontera. Och den kommer att sätta sig på tvären tidigare och tidigare för att slippa undan.
Kanske tycker den i början att det är så läskigt på det nya stället att den inte vill ta din korvbit. Slappna då av och ta en liten ”picknick” där ni är. Slå dig ned, klia hunden på bröstet, klappa den lite bullrigt för att visa hur trygg du är med situationen. När hunden tar korvbiten är den balanserad igen. Då fortsätter ni till nästa hinder.
Linda Wikman och hennes schäfer Joker fick vara ”föråkare”.
När det gäller min nya konstruktion med lastpallarna berättade jag noga hur hundägarna skulle hantera lyftet ned på andra sidan. Är det en liten hund eller valp som man utan problem orkar ta i famnen så gör man det. Men håll alltid ett fast grepp i halsbandet ifall hunden ändå får för sig mitt i alltihop att den ska hoppa, eller kasta sig åt något håll.
Är det en hund av modell större och tyngre, eller en sådan hund som ogärna vill bli buren för att den tycker att det typ är förnedrande, så kan man göra en annan variant. Man tar samma rejäla grepp i halsbandet med ena handen. Sedan flyttar man sig litegrann åt sidan så hunden får plats att hoppa själv. Du kan behöva dra med den lite de första gångerna för att den ska förstå hur du tänkt och att den faktiskt klarar det här med din hjälp. Just i hoppet, eller lite före, är du beredd med den andra armen och placerar den snabbt under bröstkorgen/magen och kan på så vis dämpa landningen.
Här får du se hur Carola Ladås löser hindret på ett bra sätt med hennes jämthund Costa.
Alla deltagarna fick gå Rambobanan tre varv. Varför då? Jo, för att de själva ska se den utveckling som hunden gör när man repeterar på det här viset och ger hunden riktigt mycket beröm.
Efter det åkte vi iväg till ett annat ställe för att träna på gallertrappor. Även här fick deltagarna gå trappan med sina hundar två-tre gånger med vila emellan. Vilken skillnad det blev! Riktigt modiga valpar sov nog riktigt gott efteråt den kvällen. =)
Johanna Åkerlund och Märta är på väg ner.Susanne Degerman och Ally tar en ”picknick” på en platå innan de går ned igen.
Nu är den förhoppningsvis stabilare. Dra i brädorna längst ned när du vill flytta på gungbrädan.
Om du varit på RackArenan på sistone har du kanske märkt att gungbrädan i agilitybanan har gått sönder. Själva brädan har lossnat från ställningen. Det tror jag beror på att gungbrädan haft lätt för att tippa, och varje gång den tippat har det blivit en knasig belastning som gjort att brädan till slut lossnat.
Nu har jag försökt fixa det genom nya längre skruvar samt två rejäla brädor på sidorna som stabiliserar gungbrädan. Ernst Kirschsteiger skulle väl inte vara jätteimpad av hur det ser ut, men det är funktionellt. =)
Om du nu vill flytta gungbrädan blir det enklast, och mest hållbart för gungbrädan, att du drar i brädorna längst ned. Undvik att lyfta den genom att hålla på var sin sida om brädan – vilket visserligen känns mest naturligt.
Vissa besökare till arenan fortsätter att försöka köra ned på den geggiga nedfarten till lägdan för att parkera. Det går sällan bra. De blir liksom där lite längre än de har tänkt. Mitt huvudtips blir att parkera längs vägkanten, det får grannarna stå ut med tills lägdan torkat upp tillräckligt. Vilket kanske blir sommaren 2016 …
Kolla bokningslistan innan du kommer till RackArenan så du inte blir besviken. Närmsta bokning just nu är onsdag kväll den 22 juli kl 18-20. Men på Rambobanan är det alltid fritt fram. Här hittar du aktuella bokningar.
Har du några önskemål om vad som borde läggas till eller fixas i RackArenan eller Rambobanan? Var inte rädd för att tipsa, önska och ge förslag.
För att göra det enkelt för dig så gör jag här en omröstning. Välj det som du brinner mest för. Hittar du inte det alternativ du vill så skriver du en kommentar eller mejlar rackarungarnashundskola@outlook.com och berättar vad du önskar mest. Jag väntar med spänning på att just du ska göra din röst hörd! =)
rackarungarnashundskola.com 