Nu är brännässlorna väck

Här runt de vickiga dörrarna var det riktigt mycket brännässlor.
Här runt de vickiga dörrarna var det riktigt mycket brännässlor.

Jag hade själv inte varit på Rambobanan på ett tag. Så jag tog en runda för att kolla läget innan några kursdeltagare skulle vara där nästa dag. Oj, jisses så tappra ni har varit!

Det var ju meterhögt gräs, sly och värst av allt, brännässlor, på vissa delar av banan som nådde typ till armhålorna. Usch. Aj.

Aje! En massa gräs och brännässlor. Plus flera elaka hästflugor som bitit sambon på benen.
Aje! En massa gräs och brännässlor. Plus flera elaka hästflugor som bitit sambon på benen.

Så min käre sambo, som faktiskt GILLAR att köra trimmer, blev satt i arbete. Det var typ 28 grader ute. Många hästflugor med stora munnar gjorde honom sällskap. Jag måste säga att han var riktigt tapper! Tusen tack.

Hagel testar framkomligheten.
Hagel testar framkomligheten.

Nu kan ni gå Rambobanan utan att bränna er på nässlorna. Men några hästflugor kan nog cirkulera där ändå …

/ Susanne

Nya grejer på RackArenan

imageDet har tillkommit nya saker på RackArenan. Det handlar om nya agilityhinder samt hjälpmedel till motion och inkallning.

Bureå Hundklubb har varit vilande i många år och häromdagen blev jag kontaktad av en i klubben med en fråga om jag ville överta några av de agiliyhinder som fanns kvar. Japp, det ville jag. Nu har jag hämtat hindrena. Visst kan de behöva lite kärlek i form av färg och ny silvertejp men annars verkar de vara helt okej.

image

Jag har också fått en frisbee från Björkis som du kan kasta i RackArenan så hunden får springa av sig lite. Men om hunden inte hämtar den får du hämta den så jag inte råkar köra över den med åkgräsklipparen =)

image

På plats finns även en långlina så att du på ett enkelt sätt kan visa hunden att ditt inkallningskommando gäller, trots att RackArenan är proppfull med intressanta dofter. Det är faktiskt ett perfekt ställe för att träna sånt. Kom ihåg att betala en BRA lön när hunden kommer i form av smarriga godisar.

image

Slutligen har jag flyttat ut bajspåse-tunnan till en mer synlig plats. Den verkade synas dåligt där den var i hörnet. Men nu hoppas jag att det ska bli lättare att se var du kan lämna dina bajspåsar.

 

Vilka lovande Ramboekipage!

Border terriern Peppe är på hugget.

På söndagen drog de två Rambokurserna igång. Första passet blev på Rambobanan i Yttervik. Vad roligt att se att det fanns så många lovande ekipage. =)

image image image

Jag inledde med att förklara att det finns egentligen bara en regel: ”Inget pjåsk”. Nu får vi inte hålla på och dalta med hundarna, inte säga ”Men herrehjärtanes så läskigt det här ser ut” och inte stryka hunden försiktigt och trösta när den ser rädd ut. I så fall förstärker vi bara deras känsla av att det här stället är riktigt farligt.

image image
image

image image image

Istället ska vi vara extremt norska och hurtfriska – hela tiden övertygade om att det här kommer att gå ”kjempefint”. Om hunden vägrar gå in på något läskigt, exempelvis en plåtskiva eller en gallertrapp så får den två försök. Vill de fortfarande inte trots våra glada tillrop så lyfter vi in den. Väl på plats uttrycker vi vår enorma glädje och imponering – som om hunden hoppat in på plats själv. Det är viktigt att verkligen hylla hunden för alla framsteg.

image image imageDeltagarna uppmanades att ta Rambobanan tre varv. Första varvet är jobbigast. Det handlar om mycket lock och pock och övertygad glädje. Nästa varv går lite lättare, hunden tar för sig mer. Och tredje varvet springer den liksom och ”drar sig malligt i hängslena” hela rundan. Utvecklingen är enormt rolig att se!

Nästa gång ska vi vara på ett nytt ställe. Då blir det lite värre. Och nästa gång lite värre. Och så vidare =)

/ Susanne

RackArenan kommer att få en helt ny look

Nu måste jag få berätta. Vilken häftig grej. Jag har fått en sponsor till RackArenan vilket innebär att det kommer att hända en massa roliga saker.

Det handlar om Leos Lekland som nappat på ett förslag om att sponsra inhägnaden. På Leos planerar man nämligen att inom kort att byta ut delar av klätterställningen och då ska den monteras i RackArenan. En av tub-rutschkanorna hänger också med. Och bollhavet.

Jag ser riktigt framför mig hur hundarna får en helt ny utmaning, hoppa, klättra och balansera – och sedan åka rutschkana i den spiralformade tuben ned i bollhavet. Blir riktigt kul!

Inte nog med det. Den där Leo-dräkten, lejonet du vet, börjar lukta lite sisådär tycker ansvariga på Leos lekland och vill beställa en ny. De har erbjudit mig att ärva den gamla. Det blir ju riktigt intressant att låta någon gå runt med den där dräkten i RackArenan och se och höra vad hundarna tycker om det! Jag planerar att ha ett öppet hus här framåt våren och känner du att du vill ställa upp och vara maskot i den dräkten så får du gärna höra av dig.

Det enda jag inte är helt nöjd med är att Leos Lekland, med tanke på sponsringen, absolut ville byta namn på inhägnaden. Vi har diskuterat det där fram och tillbaka. Jag tycker namnet RackArenan har hunnit bli inarbetat och bra, men till slut fick jag ge med mig.

Istället för att det ska heta RackArena ville de byta namn till ”April, april din dumma sill”. Det var väl sisådär, eller? =D

/ Susanne

P.S: Om du vill kommentera detta i FB-inlägget hoppas jag att du vill vara lite bus(s)ig och skriva kommentarer som inte direkt avslöjar att allt var ett bus. Så kanske vi kan aprilskämta med några till! =D

Så pinsam är jag väl inte?

Nu i veckan började TV Skellefteå sända det program som spelades in med mig i höstas. Reportern Malin, som hade med sig sin dvärgpinscher Ikaros, fick testa RackArenan och Rambobanan. Det var riktigt roligt. Men nog är det läskigt att bli filmad.

Man ser sig ju så sällan själv från den synvinkeln liksom. Och hör inte sig själv heller från det hållet. Så det var med en ganska stor nervositet jag satte mig för att se inslaget när det var klart.

Summa summarum tycker jag inte att jag är så pinsam. Visst verkar jag rätt överspeedad men inte SÅ himla mycket värre än vanligt. Har man inte träffat mig förr kanske man blir lite skeptisk. Men jag tror att mina kursdeltagare fnissar igenkännande åt vissa minspel och kroppsrörelser.

Vi pratade om detta med ”problemhundar” och vad jag tänker kring det. Jag var rädd att det skulle framstå som om jag tycker att man ska låta varenda hund med ett litet problem åka vidare till hundhimlen. Men jag hoppas och tror att mitt budskap kom fram på rätt sätt – eller vad tycker du?

/ Susanne

Efter tre varv var Sally en Rambo-hund

Susanne och Sally.
Susanne och Sally.

En hundägare vid namn Susanne hörde av sig. Hon har en chihuahua vid namn Sally som hon tycker är rätt ängslig av sig. Hon är rädd för mycket där ute i vardagen. Susanne undrade vad man kunde göra åt detta.

Hon och Sally fick gå Rambobanan. Den banan är så himla bra när det gäller att bygga ut en hunds ”referensramar” om vad som är möjligt här i livet. Här får den träffa på instabila underlag, gå på plåt, klättra bland pallar och däck, bli lyft, få klättra och kämpa, balansera, gå över rangliga broar, krypa genom aluminiumtunnlar, kolla in utsikten från en hög sten och ta sig igenom en småläskig labyrint.

Rambobanan är också så bra för samarbetet. Här får hundägare och hund tillsammans kämpa sig fram genom svårigheterna och stärka sin tillit till varandra.

Allt detta märktes så väl vid Sallys besök. Första varvet ville hon inte alls vara med. Hon visade det genom att försöka ske skärrad ut ( en del hundar har faktiskt lärt sig det som en sorts manöver för att de lärt sig att man slipper undan då), spjärna emot eller försöka vara helt apatisk.

Men det lönade sig inte. Vi peppade som hurtfriska norskor i alla fall, föste henne framåt och betade av hinder efter hinder. Vi försökte ge godsaker men det nobbade hon oftast. Det var liksom för läskigt.

Här balanserar Sally på stockarna.
Här balanserar Sally på stockarna.

På andra varvet började hon ta godisarna. Fortfarande gjorde hon inte mycket för att ta sig fram själv, fast på vissa stationer gjorde hon några framsteg. Vi berömde henne som om vi var tokiga och visade tydligt hur impade vi var. Svansen började gå oftare och oftare.

Tredje varvet var det en helt annan hund! Nu gick hon med glad svans mellan stationerna. Man kunde riktigt se hur hon liksom ”drog i hängslena” och var lite mallig över vad hon klarade. Med all rätt!

Nu kämpade hon sig igenom däcken, balanserade självmant på alla stockarna och sprang genom labyrinten själv! Vilken utvecklingskurva! Så roligt att se.

Sånt gör att jag mår bra i flera dagar.

/Susanne

Som tack ska ni få lite presenter

RackArenan har bord och bänkar – ta med fika vetja!
RackArenan har bord och bänkar – ta med fika vetja!

Jag är så glad. Flera dagar och kvällar i veckan är det hundägare som kommer och använder RackArenan och går Rambobanan.

Det trillar in pengar i postlådan och via swish. Och jag sa ju att ni i princip betalar till er själva – pengarna kommer jag att använda till att underhålla anläggningen och köpa in nya saker. Nu är det dags.

Jag har beställt en BRA platt tunnel som fungerar liksom på riktigt och inte den där bråkstaken som funnits på RackArenan hittills. Tunneln ska komma om två–tre veckor. Du kan tjuvkika på den här.

Jag har beställt tre hopphinder till och en ny rund tunnel eftersom den som finns där nu börjar vara mer platt och oval än rund. Du kan tjuvkika på tunneln här.

Tennis

Jag har köpt ett tennisracket med fyra bollar som jag märkt med RH som i Rackarungarnas Hundskola. Du skulle ha sett försäljarens min när jag kom in och sa att jag ville köpa ett tennisracket som inte var så superbra eller superdyrt, eftersom jag inte skulle spela tennis, och sedan förklarade vad jag skulle ha det till – att slå tennisbollar långt ut i det högre gräset på RackArenan så att hunden får springa och sedan leta en stund.

Men säljaren fann sig snart och hittade ett racket som hyfsat stämde in på mina förväntningar både i form och pris. Racketen och bollarna kommer jag att lämna där vid korgarna i arenan så du kan använda dem när du är där.

Men snälla försök se till att alla fyra bollarna är funna och inhämtade innan du åker därifrån – annars är risken stor att jag kör över dem med gräsklipparen =)

Här kan du läsa alla detaljer om RackArenan och Rambobanan – som priser, om man vill hyra för sig själv, vägbeskrivning och vad jag tycker om ajabaja.

Tack för att ni alla stöttat och betalat. Vad tycker du att jag ska prioritera för inköp nästa gång? Ge gärna förslag i kommentarsfältet. Eller mejla mig och berätta på rackarungarnashundskola@outlook.com. =)

/ Susanne