På söndagen drog de två Rambokurserna igång. Första passet blev på Rambobanan i Yttervik. Vad roligt att se att det fanns så många lovande ekipage. =)

Jag inledde med att förklara att det finns egentligen bara en regel: ”Inget pjåsk”. Nu får vi inte hålla på och dalta med hundarna, inte säga ”Men herrehjärtanes så läskigt det här ser ut” och inte stryka hunden försiktigt och trösta när den ser rädd ut. I så fall förstärker vi bara deras känsla av att det här stället är riktigt farligt.

Istället ska vi vara extremt norska och hurtfriska – hela tiden övertygade om att det här kommer att gå ”kjempefint”. Om hunden vägrar gå in på något läskigt, exempelvis en plåtskiva eller en gallertrapp så får den två försök. Vill de fortfarande inte trots våra glada tillrop så lyfter vi in den. Väl på plats uttrycker vi vår enorma glädje och imponering – som om hunden hoppat in på plats själv. Det är viktigt att verkligen hylla hunden för alla framsteg.

Deltagarna uppmanades att ta Rambobanan tre varv. Första varvet är jobbigast. Det handlar om mycket lock och pock och övertygad glädje. Nästa varv går lite lättare, hunden tar för sig mer. Och tredje varvet springer den liksom och ”drar sig malligt i hängslena” hela rundan. Utvecklingen är enormt rolig att se!

Nästa gång ska vi vara på ett nytt ställe. Då blir det lite värre. Och nästa gång lite värre. Och så vidare =)

/ Susanne