Jag fick ståpäls när jag såg dem på doftprovet

Jag har träffat på något häftigt. En helt blind hund. Som älskar Nose Work. Och som klarade sitt doftprov i fredags.

Det handlar om fyraåriga Ling, eller Blindstyre, som hon också kallas. Hon är blandning mellan chihuahua och kinesisk nakenhund. Hon kom till matte Lena Rubin, Vilhelmina, för några år sedan. Allt eftersom har synen försämrats och idag är hunden helt blind.

Lena Rubin och Ling.

När hundar har stora handikapp eller sjukdomar kan jag ibland tänka ”Vad är det för poäng med att ha kvar dem? Vad har de för liv egentligen?” Många gånger är det bara för att hundägaren inte har förmågan att acceptera läget som dessa hundar får kämpa vidare.

Med Ling känner jag inte så. Både Ling och hennes matte har successivt lärt sig leva med hennes funktionshinder. De har hittat andra sätt att lösa vardagen. Och de har hittat Nose Work. Det gör att Ling får jobba med sitt främsta sinne, träna på att ta sig fram, lösa uppgifter och känna sig duktig. Och då får hon precis ett sådant hundliv som jag önskar alla hundar.

Det är enormt fascinerade att studera dem. Som på doftprovet som du kan se film på nedan. Matte Lena balanserar på den där hårfina linjen där hon ger hunden utrymme att göra sitt jobb, samtidigt som hon genom att trampa åt olika riktningar hjälper hunden att hitta lådorna. Jag fick ståpäls längs benen när jag såg deras samarbete. Så vackert.

– Det här är så stort för oss. Hon är blind och jag är utbränd. Att vi klarade det, summerade Lena efteråt.

Nästa dag deltog de på en peppkurs som jag hade. Nu när de klarat doftprovet är ju nästa steg att fundera på tävling. Hur kan Lena på olika sätt träna sin hund på bästa sätt inför tävling? Finns det några sätt som hon kan hjälpa sin hund att förstå hur området ser ut, vad hon ska söka av?

– Ling har ju lärt sig att undvika husväggar, hörn och sådant för att inte krocka med det. Jag hjälper henne att veta var hon ska söka genom att jag trampar åt det hållet, men det blir svårt vid husväggar och liknande, hon hamnar lätt bakom mig, berättar Lena.

Vi testar att hon får klappa lite på husväggar och andra saker, så att Ling hör var väggen eller nästa sökområde är. Det kan du se på filmen ovan. Det funkar bra, det blir liksom att Ling får jobba som en fladdermus som skickar ut signaler som studsar mot väggar. Men det får man inte göra på tävling, rör man saker i sökområdet så blir det felpoäng eftersom man bland annat anses smitta med sin doft. Vi funderar om det skulle vara möjligt att få dispens och använda en sorts blindkäpp som Lena kan hålla i och dutta mot delar i sökområdet för att hjälpa Ling? Då blir smittan mindre än om hon klappar med handen.

Belöningsdax.

Det skulle även vara bra att få lite extra tid på sökområdena. Ling kan ju inte röra sig lika snabbt och obehindrat som andra seende hundar utan går och känner sig fram för att inte smälla in i saker och göra sig illa. Det tror jag inte ska bli några större problem. Jag vet att funktionshindrade förare redan idag får extra tid på sökområdena. Så varför skulle inte en funktionshindrad hund få 30 eller 60 sekunder extra?

– Det handlar ju inte om att vi ska stå på pallen. Men det skulle vara roligt att ta ett diplom, säger Lena.

Hursomhelst är det fantastiskt kul att se dem jobba ihop. Det bevisar att Nose Work är för alla!

/ Susanne

Tapper matte försökte få sin hund att fatta

Ibland när jag dömer doftprov märker jag att hunden nog har fattat rätt bra vad den ska göra. Men matte eller husse förstör genom exempelvis sin nervositet, otänkthet eller rädsla för att hunden ska mosa kartongerna. Igår på doftprovet i Överkalix var det ett ekipage som var det direkt motsatta. Hunden var pucko. Matte var briljant.

Nu får ni inte haka upp er på att jag skriver att hunden var pucko. Såklart fattar jag att den oftast är en väldigt trevlig hund som brukar göra sitt Nose Work-jobb på ett bra sätt. Men just på söndag kväll var den faktiskt pucko. Det var en hane, som direkt när han kommit innanför dörren i lokalen, fullkomligt fastnade med nosen i golvet. Det var så otroligt förtrollande intressant att lukta efter tidigare hundar som varit där. Faktiskt var det inte så många hundar som hunnit vara där före, och löptikarna skulle ju gå sist, så varför dessa lukter var så enormt spännande är svårt att förstå.

Matte var klok nog att vänta med att gå över startlinjen till doftprovet. Hon försökte avleda och dra hunden från dessa lukter. Hon kommenderade ligg och väntade ut honom en stund. Efter ett tag bedömde hon att det skulle gå. Hon gjorde sin startrutin och satte igång doftprovet. Jag startade klockan. Hon hade tre minuter på sig. I vanliga fall är det gott om tid. Men hunden var inte alls ”på jobbet”. Hunden bara spårade och nosade bredvid kartongerna för att kolla in dofterna efter de hundar som varit före.

Matte var tålmodig och tänkte att det släpper nog snart. Hon gjorde en ny start i andra änden av lådorna. Men hunden nosade vidare efter hunddofter. Jag riktigt kände hur frustrerad jag själv skulle vara i det här läget.

Matte behärskade sig på ett bra sätt. Hon tänkte inte ge upp än. Hon satte hunden, bad den stanna kvar, och gick iväg och låtsades pilla med kartongerna. Utan att röra dem. Hon gjorde det jag kallar ”Hemlige Arne”. Man går runt och ser mystisk och spännande ut. Man ser ut som om man försöker gömma doften där någonstans. Matte skådespelade med full inlevelse. Jag imponerades av hennes envishet, påhittighet och vilja att få hunden att förstå. Ett riktigt smart drag faktiskt – när det är kris som det var nu. Hunden såg ut som om den fattade. Hon gick tillbaka till hunden och satte igång den i sitt arbete. Och hundeländet fortsatte att nosa på hunddofter! Jag häpnade. Matte behärskade sig igen. Bra gjort. Jag hade nog fått nog vid det här laget och klampat ut därifrån.

Matte satte hunden på ett nytt ställe och gjorde om Hemlige Arne-skådespeleriet. Hunden såg ut som om den fattade. Litegrann i alla fall. Men när hon åter satte igång honom fortsatte han bara med dumheterna. Suck. Och sedan var tiden ute.

Tja, vad säger man en sådan gång? Visst kan jag hurtfriskt säga att matte ska träna hunden på störningsdofter, på att andra hundar har trampat runt, innan hennes hund ska söka. Och att hon ska stötta i början med att göra just sådana här inlevelsefulla Hemlige Arne och sätta godis intill doften. Men just där och då så fokuserade jag på att hylla hennes insats. Vilken matte! Vilket tålamod. Vilken uppfinningsrikedom. Så smart. Så klokt. Fastän det inte funkade just den här gången. Men jag garanterar att den här matten snart är på ett nytt doftprov. Och då jä-lar! =D

/ Susanne

Några supertips inför doftprovet

I helgen ordnade Rackarungarnas Hundskola doftprov igen. Närmare 30 ekipage gjorde prov för eukalyptus och 9 gjorde provet för lagerblad. Så roligt att sporten sprider sig så snabbt.

Snart kanske det också är din tur och då vill jag passa på att skicka med några bra tips som gör att chansen till ett godkänt doftprov ökar.

  1. Se till att hunden är genomtränad. Att doften verkligen har hunnit bli värdefull. Kom inte på chans direkt efter en helgkurs, sånt är inte alls kul att se.
  2. Om du har en försiktig hund som du vill få lite extra målmedvetenhet och fart på kan du träna extra målbildsträning de sista passen. Alltså att du ställer upp kartongerna som på doftprov, i två rader med 1,20 meter mellan varje låda, eller i en lång rad med 1,20 meter mellan varje låda. Göm en näve godsaker i lådan med doft. Riktigt goda godsaker ska det vara. Låt hunden söka och när den stannar till vid rätt låda och visar intresse så jublar du och öppnar lådan så hunden kan smaska i sig av godiset. Upprepa detta några gånger. Det här ökar chansen att när du står på startlinjen så tänker hunden: ”Den här bilden känner jag igen. Nu ska jag skynda mig att hitta lådan med kalaset.” Hunden kommer inte att söka efter enbart godis, utan eukalyptusdoften har fått ett högre värde – hunden förstår att om den hittar doften av eukalyptus så finner den även sitt härliga kalas. Den här övningen ökar också risken för tasskrafs och demolering av lådor – vilket gör att du bör avstå den om du redan har en lådmarodör till hund.
  3. En sak jag särskilt noterade i helgen var många hundar som hade problem att koncentrera sig på sökarbetet i ny miljö. Många klarade det, men hunden var uppenbart störd av allt omkring. Därför bör du släppa din egen bekvämlighet och se till att träna mini-doftprov på MASSOR av platser. Fråga kompisen om du bara får komma in snabbt i dennes vardagsrum och köra ett sök. Eller på någon verkstad. Eller på torget. Ge hunden en bred erfarenhet. Och HJÄLP gärna hunden dessa gånger med en synretning, att den får se när du går runt och duttar på kartongerna, samt att du lägger en godis på rätt låda för att öka intresset och ge hunden en snabb självbelöning. På så vis får den en förväntan som jag nämnde tidigare, den ser dessa kartonger och tänker: ”Shit, här någonstans väntar min belöning. Jag gör jobbet först och kan kolla in det intressanta rummet senare”.
  4. När du så kommer till själva doftprovet ska du komma ihåg att det INTE är en tävling. Du får INTE pluspoäng för att du ropar markering efter åtta sekunder. Du har tre minuter på dig. Ta dig tid att verkligen bli säker på att det är rätt kartong. Men våra hundar är förstås olika. Vissa vägrar ju lämna doften och äter upp kartongen om du inte säger markering efter två tiondelar. Vissa är lite mer svårlästa och då kan du kosta på dig att notera en låda som ”misstänkt” och sedan gå vidare för att kolla av alla lådorna innan du återvänder till den ”misstänkte” för att bestämma dig.
  5. Du ska känna i magen att det är rätt kartong. Ropa inte markering bara för att hunden stannar vid en kartong. Det är det vanligaste misstaget: Hund och förare ger sig in i provområdet. Hunden sniffar på annat runt omkring och har inte checkat in på jobbet än. Helt plötsligt inser hunden att det står kartonger där och den stannar till vid första bästa och kollar av den med en sniff. Och föraren är så lycklig över att hunden har checkat in på jobbet överhuvudtaget och ropar markering. Gör inte den missen!
  6. Om hunden ännu inte checkat in på jobbet utan är fullt upptagen av att kolla den kringliggande miljön så har du allt rätt att samla in den, fånga hundens fokus och göra en omstart var som helst i området. Gör gärna omstarten mellan två kartonger och inte rakt på en kartong. För då kan hunden missförstå och tänka: ”Nu när matte/husse styr upp mig och är lite irriterad så är det nog troligt att de pekar ut rätt låda för att hjälpa mig”. Och då går hunden fram till den kartongen och sniffar lite extra på den, och DÅ tolkar lätt matte/husse det som att det nog var eukalyptusdoft där och så har vi snart klantat oss igen.
  7. När hunden så hittar rätt kartong, du känner i magen att det är rätt kartong och du säger markering och får bekräftelse på att det är rätt – vad ska du komma ihåg att göra då? Jo, BERÖMMA hunden så klart. Hur många har jag inte sett som glömmer det i hysterin? Se till att visa din uppskattning för hunden först, och fira sen.
  8. Och så kan det ju vara så tråkigt att du säger markering och det är fel kartong. Bit ihop en stund och gör ett bra avslut för hunden. Låt den hitta rätt kartong, belöna och visa din glädje. Sedan går du ut och grunnar på vad som gick fel. Och ser till att komma bättre tränad till nästa gång. Det är faktiskt bara ett doftprov. Inget prov som avgör om du har en livsfarlig sjukdom, kommer att förlora jobbet eller att det händer andra livsavgörande förändringar. Så slappna av! Och lycka till. =)

Känner du att du vill vara ännu mer påläst och trygg inför doftprovet kan du kolla in min webbkurs med de viktigaste reglerna och ytterligare tips: https://rackarungarnashundskola.com/kolla-in-mina-webbkurser/

/ Susanne

Det gick riktigt åt fanders i Kiruna

De första övningarna för nybörjargruppen.

Jag måste bara få berätta om allt som hände i Kiruna. Snacka om att det har varit upplevelserikt!

Det började på torsdag kväll med ett pass med en nybörjargrupp. Vi höll till på Kiruna Brukshundklubb och inledde med olika former av behållarsök. Hundarna fick hitta godis intill eukalyptusdoften upprepade gånger för att bygga upp värdet av doften.

Behållarsök är effektivt för inlärningen.

På fredag skulle nybörjargruppen inte träffas för sitt andra pass förrän klockan 15 vilket gjorde att jag hade förmiddagen ledig för egna aktiviteter. Och nu hade jag efter lång betänketid bestämt mig – jag ville hälsa på våra siberian huskys som vi för några veckor sedan sålde till Kiruna. Det som gjorde att jag tvekade var att jag var rädd att jag skulle bli alldeles för känslosam. Plus att jag var rädd att kanske upptäcka att hundarna inte fått det bra. Tänk om de var magra, hade sår efter hundslagsmål och såg ut att vantrivas? Det skulle vara gräsligt. Men tänk om det inte alls var så? Tänk om de hade fått det jättebra och så kunde jag få se det och få ett sorts lugn? Så jag bokade tid och åkte ut för att hälsa på.

Först hittade jag Tina.

Åtta av våra yngre hundar har fått flytta till en stor hundspannsaktör i Kiruna. Kan man verkligen ha koll på alla dessa hundar? Vet man vem som är vem? Kan man individanpassa verksamheten för dessa hundar? Jag träffade hundspannsaktörens fru, som också skulle gå Nose Work-kurs med mig sen, och fick en guidad tur bland hundgårdarna. Frun är numera inte särskilt delaktig i hundspannsverksamheten, det överlåter hon åt sin man och hans guider och handlers. Men eftersom mannen var ute på tur följde hon med mig till hundgårdarna så fick jag se om jag kände igen mina hundar. Vi kom in bland hundgårdarna och jag började spana. Så fick jag syn på Tina som bodde i en hundgård med en annan tik. Jag gick fram och sa ”hej Tina” och så tittade hon glatt överraskat på mig och då bara pang så kom tårarna. Skit också. Jag hade trott att det skulle gå bättre än så här! Gråta offentligt är verkligen inte min favorit. Jag försökte skärpa mig och torka tårarna. Jag pratade med Tina, klappade genom nätet och såg att hon mådde bra.

Vi gick vidare och där såg jag plötsligt Laser! Han låg på ett kojtak i samma hundgård som några unghundar. När jag ropade på honom kom han också glatt fram och hälsade. Han kråmade sig lite mot nätet som han brukade göra hemma. Tårarna brände igen.

Här hittade jag Laser.
Lavin är den till vänster. Han hade fått en ny kompis att bo med.
Frost såg cool ut.

I en annan hundgård hittade jag Lavin och mittemot honom Frost. Båda såg ut att må bra. Ingen hade några skador efter slagsmål eller så. Ingen var mager.

En kvinnlig guide kom och ursäktade att de ännu inte hunnit städa upp i hundgårdarna. Det kändes helt okej. Jag vet hur det är. Just när man får gäster har hundarna lagt upp ett stort lass någonstans.

Vi pratade om ”Skelleftehundarna” som de kallades. Guiden hade full koll på hundarna och deras namn. På varje hundgård satt också namnskyltar som flyttades runt ifall hunden bytte ställe vid löptider eller annat. Guiden berättade att Kyla, Mig, Storm och Frysa var ute på en veckotur. Kändes bra att veta att de får jobba och springa – göra det som de älskar.

Klokt att sätta Laser själv i spannet. =)

Jag fick se guidernas kontor där alla hundarna var uppsatta. Blå prickar var hanar, röda prickar var tikar. På en tavla fanns veckans turer planerade. En blå prick med Laser fanns med i ett spann. Laser skulle få springa själv, utan en kompis bredvid sig. Klokt. Guiderna har fattat hur stökig han är i starten och vet att det blir bäst att placera honom själv. Skönt att se att de individanpassar.

Angelina, världens härligaste tjej!

Sedan körde jag vidare, förbi ishotellet och till våra två pensionärer Skare och Bister. De har fått flytta till en ung tjej, Angelina, som vill börja med slädhundar. Skare har alltid legat extra nära mitt hjärta. Han är en fenomenal ledarhund.

När jag parkerade på gården såg jag Angelina stå och skotta i hundgården. Bredvid henne stod Skare och Bister. Jag gick dit och hälsade och så kom tårarna igen. Skare pussade upp mig rejält. Så härligt att se hur bra de har fått det.

Efter en stund gick vi in och jag fick träffa resten av familjen. De var så snälla och såg så förstående ut att det brast fullständigt där inne. Så himla störigt att hålla på att böla så där. Det gick ju riktigt åt fanders. Men det var så många känslor. En saknad efter hundarna. En lättnad att se att de mådde bra. En glädje att se att de har fått ett nytt toppenliv.

Till slut kunde jag skärpa mig och uppföra mig som folk. Vi fikade, pratade och hade trevligt. Jag berättade om slädhundsminnen från förr och familjen passade på att fråga om olika saker.

Angelina har gjort i ordning Bister och Skare.

Sedan gick vi ut igen. Angelina skulle ut och köra med hundarna. Jag ville se när hon åkte och få vinka av henne. När hon selat på dem och spänt fast dem framför släden så frågade hon om jag ville köra en bit. Jaa! Vad kul. Fast usch vad jag kommer att sakna detta hundspannsliv när det är slut. Men vad glad jag är att jag fått uppleva det.

Ishotellet i Jukkasjärvi.

När jag åkte därifrån stannade jag till vid ishotellet i Jukkasjärvi. Bara en snabbis. Snart skulle eftermiddagens kurs börja. Jag hann även hälsa på min klickerinstruktör Margareta Kauppi i Laxforsen. Roligt att göra spontant besök, det är så sällan numera.

Sedan brakade eftermiddagen igång med kurs för nybörjargänget i en jättehäftig industrilokal intill två gruvlaver. Det blev olika inomhussök, självständighetssök och fordonssök.

Inomhussök.
Träffade en cool münsterländer som hade en av- och påknapp =)

Här kan du se hur självständighetsövningen såg ut. Vid doften ligger en godis så att hunden kan självbelöna sig direkt den kommit fram. Men ägaren förstärker sedan också med ytterligare godis.

Kolla gärna in den här filmsnutten från fordonssöket. Notera att hundägaren gör exakt som jag vill att man ska göra som hundägare: När man ser att hunden har fått in doften i nosen och håller på att lokalisera den ska man ta ett steg BAKÅT för att ge den plats att utreda detta. Alltför många förare gör motsatsen – kliver närmare hunden för att se vad den gör och stör hunden i sitt arbete. Ofta kommer hunden av sig helt och vänder sig mot sin förare för att fråga om den möjligen vet var doften är eftersom den kommit för att hjälpa.

Efter det var det dags för doftprov i slädhundsklubbens stuga. 16 ekipage hade anmält sig. 16 ekipage lyckades. Ett fantastiskt bra resultat, särskilt med tanke på att ALLA hundarna kom in med en målmedveten blick – de visste vad de sökte efter. Här kan du se PRECIS hur jag vill att ett doftprov ska se ut. Notera hur hunden sladdar för att doften är så viktig =)

När doftprovet var avklarat drog jag igång fortsättningsgruppens första träningstillfälle. Hundägarna fick träna på hur de skulle söka av ett sökområde på ett strukturerat sätt. Och hundarna tränades i att söka av områden på ett strukturerat sätt.

Rummet söks av bit för bit med många doftgömmor.

Nästa morgon träffades fortsättningsgruppen i den häftiga industrilokalen igen. Nu blev det självständighetsövningar, tomsök, Nose Work-Rambo, och ett klurigt fordonssök.

Här kan du se ett exempel på Nose Work-Rambo:

Deltagarna fick planera hur de skulle göra för att söka av fyra bilar på ett effektivt sätt. De fick även testa backa-metoden under söket.

Så här stod bilarna parkerade. Hur skulle du söka av dem på ett genomtänkt sätt utan att behöva slösa tid och energi?
Så här såg det ut i verkligheten.

Efter lunch blev det en skojtävling med två inomhussök. Jag tyckte att jag hade hittat på knepiga gömmor men det här gänget är så proffsigt att det verkade inte alls särskilt svårt.

Sedan fick de utvärdera kursen och det kändes skönt att höra att de var nöjda. Tur att det inte också gick åt fanders med själva utbildningen. =)

Vid tretiden på eftermiddagen satte jag mig i bilen med en stor Cola Zero och en bra ljudbok. Jag körde i ett sträck de 50 milen hem till Skellefteå, med undantag för en kort kisspaus på en p-ficka. Kvart över åtta på kvällen parkerade jag på gården, hälsade på hundarna och hann se Mello med familjen. Perfekt.

/ Susanne

 

 

 

Första nyhetsbrevet för 2017

Härligt, ett nytt år har startat. Så himla mycket spännande som ska hända i år. En av de saker jag ser fram emot mest är att Nose Work blir en officiell tävlingsgren. Jag ska försöka tävla så mycket det bara går.

Men det är viktigt att inte alltid bara sikta framåt. Utan ibland kolla bakåt och inse att man faktiskt redan har gjort en hel del också. Under 2016 har Rackarungarnas Hundskola hållit en mängd olika kurser, läger och privatkurser. Jag har skapat en till webbkurs – Valpvett och allmänlydnad. Rackarungarnas Hundskola har arrangerat flera doftprov och en inofficiell Nose Work-tävling.

Och som grädde på moset har jag gett ut två böcker. I september släpptes ”De 10 viktigaste sakerna din hund bör lära sig” och i december ”Nose Work – det bästa du kan göra med din hund”. 

För att ytterligare minnas allt kul och bra som hände under förra året utlyser jag härmed en tävling. Jag önskar att du som gått en kurs, privatlektion, webbkurs eller på annat sätt fått hjälp av Rackarungarnas Hundskola skickar ett mejl till rackarungarnashundskola@outlook.com och berättar på vilket sätt du fick hjälp.

Det behöver inte vara en uppsats, utan bara några meningar där du berättar vilket som var det bästa tipset eller vilken förändring som gav den största effekten. På vilket sätt har Rackarungarnas Hundskola gjort skillnad i ditt liv med din hund?

Som tack kommer ALLA som mejlar ett svar, senast söndag 8 januari, att få en belöning. Det kan vara godsaker till din hund och andra ”bra att ha-prylar”.

Det finns också vinster i form av tre ex av boken ”De 10 viktigaste sakerna din hund bör lära sig” samt tre ex av ”Nose Work – det bästa du kan göra med din hund”. Dessa kommer att LOTTAS ut bland dem som svarat.

Skicka med din adress i mejlet så jag kan skicka din belöning direkt till dig. Hojta till om du redan köpt någon av dessa böcker så kan jag anpassa vinsten om du vinner i lotteriet.

Det du skriver vill jag sammanfatta och berätta om på Rackarungarnas FB- och hemsida, bara så du vet och att det känns okej att stå med sitt namn.

Så ser vi framåt igen. Till nya kursstarter.

Det finns platser kvar på helgkursen i rallylydnad, fortsättning. Som deltagare har du redan koll på nybörjarklassens moment. Nu får du finslipa nybörjarklassen och börja träna in fortsättningsklassens moment så du får en rivstart på kommande tävlingar. Kursen arrangeras lördag 21 januari kl 10–15 samt söndag 22 januari kl 13–16. Vi håller till i min inomhuslokal i Bureå. Kursen kostar 1300 kronor, då ingår fika. Anmäl dig enklast genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com.

IMG_5196

En ny valpkurs startar söndag den 19 februari kl 18.00–20.00. (blev fullsatt efter utskicket till prenumeranterna på söndagen.) Totalt är det fem träffar på söndagkvällar, alla på rad utan uppehåll för sportlovet. Under kursen får du och din valp träna grunder i allmänlydnad som inkallning, inte dra i kopplet, gå fot, sitt och ligg stanna kvar. Mellan varje kurstillfälle utdelas övningar att träna hemma för att uppnå en större utveckling. Kursen syftar också till att ge dig som hundägare en inblick i olika roliga aktiviteter man kan göra med sin hund, som rallylydnad, ramboträning och olika nosövningar. Dessutom tar vi upp hundens hälsa, kloklippning och andra frågor som du som valpägare har.

Till största delen kommer vi att hålla till inomhus i Becurhuset i Bureå.

Kursen kostar 1800 kr och det finns åtta platser. Du anmäler dig enklast genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Ange med vilken hund du tänker gå kursen. Valpen ska ha fått sin tremånadersspruta innan den börjar kursen.

image

En ny allmänlydnadskurs startar tisdag den 21 februari kl 18.00–20.00. (En plats kvar just nu) Totalt är det fem träffar i rad på tisdagkvällar, dock med ett uppehåll den 7 mars då det är sportlov. Under kursen får du och din hund träna grunder i allmänlydnad som inkallning med olika störningar, att inte dra i kopplet på promenader, gå fot, sitt och ligg stanna kvar. Mellan varje kurstillfälle utdelas övningar att träna hemma för att uppnå en större utveckling. Kursen syftar också till att ge dig som hundägare en inblick i olika roliga aktiviteter man kan göra med sin hund, som rallylydnad, ramboträning och olika nosövningar. Dessutom tar vi upp hundens hälsa, kloklippning och andra frågor som du som hundägare har.

Till största delen kommer vi att hålla till inomhus i Becurhuset i Bureå.

Kursen kostar 1800 kr och det finns åtta platser. Du anmäler dig enklast genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Ange med vilken hund du tänker gå kursen.

img_0827

Till sist har jag sparat det som händer först. I dag måndag, den 2 januari, arrangerar Rackarungarnas Hundskola ett doftprov för ekipage som funderar på att börja tävla i Nose Work. Det börjar kl 18.00 och vi håller till i Becurhuset i Bureå.

Anmälan är stängd. Är du inte redan anmäld kan du komma som publik. Och du kan passa på att köpa boken ”Nose Work – det bästa du kan göra med din hund”. För samtidigt som doftprovet arrangeras en sorts lokal bokrelease med lite godsaker och bubbel. Boken kostar 229 kronor, du kan swisha och betala kontant. Vill du först veta vad andra tycker om boken kan du läsa recensioner genom att klicka här.

Det var allt för denna gång. Vi hörs!

/ Med vänlig hälsning, Susanne

 

Vilket fantastiskt resultat!

Den här synen möter de nervösa hundförarna.
Den här synen möter de nervösa hundförarna.

I söndags arrangerade jag doftprov för dem som gått Nose Work-kurs hos mig. Anna-Lott Ingvarsson, också Nose Work-instruktör, kom från Sävar för att agera provledare så allt blev rätt och riktigt.

Det kom 21 ekipage till provet. En del hundägare hade insjuknat strax före och även fått förhinder på andra sätt så därför blev det lite färre än planerat.

För dig som ännu inte fått kläm på vad ett doftprov innebär så handlar det om att med hjälp av hundens fenomenala nos hitta doften eukalyptus som är gömd i en av tolv likadana kartonger. Hunden är tränad till att tycka att doften är värdefull, och föraren är tränad på att kunna läsa sin hund och se när den hittat rätt.

Resultatet blev fantastiskt. ALLA klarade provet! 100 procent kunde med hjälp av sin hund peka ut rätt låda. Riktigt imponerande. Jag är så glad och stolt över deras prestationer – riktigt bra jobbat av dem.

Efter det blev det skojtävlingar. Vi delade upp gruppen i två gäng. Ena gänget fick köra två inomhussök med Anna-Lott som domare. Andra gänget fick köra andra två inomhussök med mig som domare. Skitkul att se hur duktiga de var. Elin Möller och Margareta Hedström vann varsin klass. Riktigt skickliga. Och snabba.

Jag fick flera frågor om framtida Nose Work-tävlingar. Det har ju inte direkt kryllat av dem norr om Dalälven. Det är lite klurigt att få tag på domare – de är rätt uppbokade. Men jag ska se vad jag kan göra =)

/ Susanne

Nu är jag certifierad Nose Work-instruktör!

Hagel är redo för ett sök.
Hagel är redo för ett sök.

Var ska jag börja? Vilken ENORMT bra kurs jag har gått. Nose Work är så in i bängen kul. Nu äntligen kan jag få introducera dig i allt det roliga.

Under tre intensiva helger har jag utbildat mig till certifierad Nose Work-instruktör i Borlänge. Jag har haft Mats Hedlund och Marie Fogelquist som lärare – det är dom två som tagit Nose Work till Sverige, som varit med om att starta upp Svenska Nose Workklubben, SNWK, och som är de stora guruerna i Sverige.

Här kan du se en film på när Mats visar de första övningarna när man tränar in en så kallad frysmarkering med en av mina kurskompisars hundar.

Här i Bysjöns utbildningscenter har vi hållit till. Det ser kanske lite ruffigt ut men är en perfekt miljö för alla möjliga sök.
Här i Bysjöns utbildningscenter har vi hållit till. Det ser kanske lite ruffigt ut men är en perfekt miljö för alla möjliga sök.

Eftersom jag gått utbildningen genom SNWK uppfyller jag alla krav och kan därmed vara bedömare på doftprov, vilket behövs om du blir sugen att även tävla med din hund.

Nu den här senaste helgen fick vi på fredagen börja med att göra superdetaljerade övningsplaner. Visst brukar jag ha några stolpar med mig om vad jag tänkt gå igenom och träna på när jag ska hålla en kurs, men det här var indelat på minut- och i vissa fall sekundnivå. Riktigt bra att få bli så grundlig.

På lördagen skulle vi hålla dessa superdetaljerade övningar med inhyrda hundägare. Då visade det sig att många av oss, även jag, blev så inne i vad vi gjorde och ekipagen vi tränade att det där med tiden flög all världens väg! Nåja, vi körde två pass var och det ena höll jag i alla fall till punkt och pricka. Det andra drog över fem minuter.

Länge sedan man satt med ett prov i skolbänken. Men det gick fint.
Länge sedan man satt med ett prov i skolbänken. Men det gick fint.

På söndagen började vi med teoriprovet. Jag skrev och skrev och det kändes som om jag hade koll på det mesta.

Efter det var det dags för doftprov. Våra hundar skulle visa att de hade kläm på vad eukalyptus var, genom att markera en rätt låda av tolv. De som ville fick även köra doftprov för lagerblad, doften som förs in i klass 2.

Jag och min vorsteh Hagel gjorde båda proven och klarade dem utan tveksamheter. Däremot blev de kartonger som hade doft i sig något mosade av Hagels intensiva tassar. Som tur är påverkar det inte resultatet för doftprov, men det där måste jag slipa bort innan vi börjar tävla annars blir det minuspoäng.

Efter det hade vi en skojtävling med utomhussök, inomhussök, behållarsök och fordonssök. Det var en doftgömma på varje station som vi inte visste var den var – hunden skulle markera den.

Så himla roligt det var att se Hagels intensitet. Han visste precis vad han var ute efter! Behållarsöket hade de gjort lite extra klurigt genom att gömma doften i ett av typ 100 sugrör som låg utspridda på golvet. Men Hagel hittade rätt och drog till med en liten apportering också av rätt sugrör =)

Här kan du få se en film på oss som spelades in vid ett tidigare tillfälle. Det ger en liten bild av hur det ser ut när vi jobbar.

Det visade sig att vi var två ekipage som hittade alla gömmorna. Och jag och Hagel hade snabbast tid. Så då vann vi! Nåja, nu var det ju bara en skojtävling – men det kändes så himla kul ändå att få känna att vi liksom var med i matchen.

Efter det började jag den 70 mil långa bilfärden hemåt. Men det gick bra. I mitt huvud snurrade idéerna kors och tvärs och höll mig vaken. Kanske bidrog även tre liter Cola Zero till min vakenhet? Det bidrog nog i alla fall till att jag endast sov sex timmar när jag kom hem, sen var jag klarvaken igen.

Nu på morgonen har jag börjat sätta datum och planera kommande Nose Work-kurser, mer om det kommer i nästa nyhetsbrev. Jag har skickat mejl till en annan NW-instruktör som förhoppningsvis kan bedöma kursernas avslutande doftprov med mig. Nu sitter jag här och skriver detta inlägg. Nåja, snart går nog koffeinet ur kroppen. Då ska jag ta en powernap. =)

/ Susanne