Det blev ingen domarutbildning för mig

Igår fick jag beskedet. Jag har inte antagits till domarutbildningen i Nose Work. Så här stod det.

Jag har mejlat tillbaka till ansvariga i SNWK:s styrelse och bett om en motivering. Jag fick i morse svaret att ”du stod dig väldigt väl i uttagningen till den utb du sökte men du föll tyvärr på målsnöret”. Usch så synd. Jag måste utgå ifrån att styrelsen inte tyckte att min kompetens dög. Det är ju på det sådana här antagningar ska avgöras.

Jag klarar förvisso de lägsta kraven som är:

  • Medlemskap i SKK organisation.
  • Certifierad SNWK instruktör alt. instruktör inom sök i SKK organisation som varit verksam i minst 2 år. (Jag blev certifierad i september 2015 och har hållit många nybörjarkurser, fortsättningskurser och tävlingskurser sedan dess)
  • Utbildad TL inom SNWK. (Ja, jag har även praktik från sex tävlingar)
  • Tävlat officiellt i ett flertal TSM klass 1 alternativt flyttats upp till klass 2. (Ja, jag har tävlat i Nose Work ett flertal gånger och tagit diplom i klass 2)
  • Rekommenderats av SNWK, medlem inom SNWK eller annan klubbstyrelse inom SKK organisation. (Jag hade frågat sex personer inom NW, domare och instruktörer, om de ville ge mig referenser och fått ja.)

Det stod att det var särskilt meriterande att ha genomfört kurser under flera år. Där trodde jag att jag hade min chans eftersom jag utbildat drygt 230 ekipage inom Nose Work på olika sätt, varav hälften på nybörjarkurser med tillhörande doftprov. Men jag får se till att bättra på det till en annan gång.

Jag ombads även i min ansökan att berätta om mina hundkunskaper sedan tidigare. Jag berättade att jag tränat och tävlat i lydnadsklass sedan jag var åtta år. Det var även då jag började med räddningshund, eftersom mina föräldrar var instruktörer i stan. Räddningshund höll jag på med i nästan 20 år och jag deltog på tre SM med två olika hundar. Den tiden har varit oerhört lärorik när det gäller sökarbete. När jag blev tonåring började jag med bruks. Jag har tävlat upp till elit spår och fått nåt cert, lyckats få fram ett par lydnadschampions, blivit rallylydnadsmästare, tävlat i drag (släde), agility och nåt jaktprov. Jag har agerat tävlingsledare på flera tävlingar i lydnadsklass och några brukstävlingar. Just ja – jag har även skrivit fyra hundböcker varav två om just Nose Work.

Jag kunde ha sökt utbildningen i Luleå. Men den krockade med två superviktiga saker som jag redan bokat upp mig på, dels årsmötet för SNWK och dels ett NW-läger som jag blivit ombedd att hålla i Skåne. Så jag sökte till utbildningen i Helsingborg istället. Den krockade med superviktiga saker också, men ändå uthärdliga att missa.

Jag trodde att jag hade en chans. Bevisligen dög det inte. Jag är för okvalificerad. Synd. Det är sällan jag blir riktigt ledsen. Men det blev jag nu. Superledsen. Men det är svårt att göra något åt. Det enda jag kan göra är att fortsätta att fylla på min ryggsäck med kunskap, erfarenhet, tävlingar och utbildningar. Då ökar jag kompetensen så det kanske räcker till en annan gång.

/Susanne

Så gick medlemsmötet i Göteborg

Så har jag varit på SNWK:s medlemsmöte i Göteborg. Det var intressant.

Det arrangerades ju tre möten i rad, måndag i Stockholm, tisdag i Göteborg och ikväll i Sundsvall. Jag valde att åka till det i Göteborg.

Redan på måndag kväll fick jag meddelande om att några i styrelsen bestämt att avblåsa den planerade domarutbildningen av SBK-domare. Den person som meddelade det menade att den hade full förståelse om jag därmed ville ställa in min resa. Men allt var redan klart och betalt, allt runt hundar och barn fixat. Och syftet med mina protester har inte varit att utbildningen ska ställas in, utan jag har ifrågasatt den skillnad som görs på folk och att man inte ens krävt NW-kunskap när de ska ansöka. Jag ville åka ändå för att få höra på vilka grunder detta beslut har tagits – helt enkelt VARFÖR. Och när delar av styrelsen så ändrade sig och ställde in allt ville jag förstås veta varför även då.

Vi var cirka 40 personer som samlades. Ordförande Bo Edoff inledde med att förklara att detta möte kommit till med bakgrund av frågan kring SBK-domarnas helgutbildning till NW-domare.
– Här ska ni få möjlighet att ifrågasätta – givetvis, sa han.

Sedan meddelade han att utbildningen tyvärr blivit inställd. Eftersom två personer valt att hoppa av så blev utbildningen inte kostnadsneutral längre. Och det hade varit ett krav för att den skulle bli av.
– De kände sig inte välkomna. Att deras kompetens blev ifrågasatt, när det blev en sådan massiv kritik mot utbildningen, meddelade Bo.

Sedan visade han upp en bild där domarna utan namn radats upp och deras kompetens skrivits bredvid. Många hade angett att de tränar Nose Work.

Efter det visade han en bild från ett utdrag ur protokollet som skrevs när de beslutande om utbildningen. Den informationen stämmer inte med den information som gick ut till brukshundklubbarna och som sådana som jag fick ta del av. I protokollet påstås att de domare som tas in till utbildningen ska ha ett genuint intresse för NW och kännedom om Nose Work. Jag förvånas. I inbjudan till domarna stod att NW-kunskap var önskvärt men inget krav. Det var DET jag reagerade mot. Att man redan på förhand tyckte att dessa SBK-domare var så kompetenta att det inte spelade någon roll om de inte hade träffat på Nose Work förr. Jag, och många andra, reagerade mot att de endast behövde utbildas EN helg och sedan bakdöma två tävlingar medan vi NW-instruktörer först skulle klara en lista med krav och sedan utbildas tre helger, arrangera tävlingar i klass 1-3, filma alla ekipage och sedan bakdöma två tävlingar.

Men nu är domarutbildningen för SBK-domare avblåst. Jag upplever att styrelsen menar att det är vi kritikers fel. Även om Bo Edoff inledde med att vi får ”ifrågasätta – givetvis”. SBK-domarna har upplevt det som att deras kompetens ifrågasätts. Medan styrelsen inte tycks visa samma förståelse för att de, genom att ge ett sådant snabbspår till SBK-domarna, ifrågasatt vår kompetens som NW-instruktörer.

Jag poängterar igen, jag har inget emot att SBK-domare utbildas till NW-domare. Tvärtom ser jag många fördelar med det – som att sporten etableras snabbare på brukshundsklubbar och att det blir fler tävlingar. Däremot häpnade jag över att ingen NW-kunskap krävdes. Det gjorde ju att de kunskaper som vi instruktörer samlat på oss genom åren, med flera hundra utbildade ekipage som gjort doftprov, eget tävlande och arrangerande av tävlingar, inte var värt ett skit i jämförelse. Så om styrelsen från början tydliggjort att NW-kunskap, genom ex vis ha hållit kurser eller tävlat, var nödvändigt så hade jag sett mycket positivare på detta.
Styrelsen medgav också under mötet att det blivit en ”olycklig formulering”.

Efter det blev mötet mer konstruktivt. Nu fick jag äntligen svar på min fråga om varför beslutet om snabbutbildningen togs.
– För att vi sökte domare i speciella delar av landet. Vi behöver den kompetens som dessa domare besitter, förklarade Bo Edoff och kassören Marina Eklund skyndade sig att förtydliga:
– Det var för att få fram domare fortare. För att det var sådan domarbrist.

Sedan utbröt en diskussion om på vilket sätt man utrett och konstaterat denna domarbrist. Meningarna gick isär om det överhuvudtaget ÄR en domarbrist. Nåväl, jag har aldrig haft problem att få domare men jag har ju varit beredd att flyga in dem från Stockholm. En lokal domare har ju inte gått att uppbringa, så visst är det domarbrist lokalt sett.

Någon åhörare frågade varför styrelsen valde att inte köra domarutbildningen av NW-instruktörer under 2017.
– Vi vill utvärdera den tidigare utbildningen först, svarade Marina.
Det svaret har jag hört rätt länge. Det vore toppen om den utvärderingen kunde bli av snart så vi kan komma vidare. Om man vill komma vidare alltså. Men det lät lovande då Marina nämnde att under det första kvartalet 2018 inleds nästa domarutbildning för NW-instruktörer. Och för min del får jättegärna SBK-domare hänga med på den utbildningen. Så himla smart det vore att blanda oss så kan vi dela med oss av våra erfarenheter.

Nästa fråga gällde kravet som styrelsen satt att man från 2018 måste ha gått den webbaserade tävlingsledarutbildningen och gjort en praktisk del (ordnat en tävling) innan man blir godkänd att arrangera tävlingar. Problemet är bara att den webbaserade utbildningen ännu inte är klar. Och man ska ansöka om tävlingar tre månader före.

Jag frågade, apropå tidigare diskussion om kompetens och validering, om sådana som redan arrangerat tävlingar under 2017 skulle kunna få validera detta och inte behöva gå utbildningen. Även om jag gärna går den ändå. Men det kan bli tajt att hinna innan 2018 och för att minska risken med proppar så kunde det ju vara smart att låta tidigare arrangörer få validera sina kunskaper.
– Nej, alla måste gå utbildningen. Det har vi satt som krav. Däremot kommer vi att vara snälla när det gäller den biten. Självklart ger vi fortsatta dispenser om utbildningen ännu inte är klar. Vi vill ju inte att det inte blir tomt på tävlingar i början av 2018, sa Marina Eklund.
Fast efter en stunds vidare diskussioner säger hon sig ha kommit på en idé:
– Det kan bli möjligt att de som arrangerat tävlingar under 2017, och där vi sett att det fungerar, kan få validera sina kunskaper och inte behöver gå utbildningen.
Så bra. Det vore ju smart. Det skulle minska trycket och risken för en flaskhals som stoppar upp tävlingarna. Hoppas att idén tas med till styrelsemötet den 29 augusti.

Jag tog mig friheten att skicka med ett tips till styrelsen i deras framtida arbete: Tänk transparens; att vara öppen, ärlig och visa vad man håller på med innan beslut tas. Förklara VARFÖR vissa saker bör göras och VARFÖR andra saker får vänta. Ge samma information till alla.

Mötet avslutades i en bättre och konstruktivare anda än jag hade förväntat mig. Det kändes värdefullt att jag tog mig tid att resa till Göteborg.
Det är bra att få ansikten på folk, få en känsla för deras personlighet. Det gör det lättare med framtida kommunikation. Nu hoppas jag att vi rensat luften och kan fokusera på det roliga med Nose Work – att se hundar få lösa roliga utmaningar och känna sig duktiga och smarta. Och att se hundarnas förare imponeras av sina hundar. Det är det bästa jag vet! 😀

Jag åker till Göteborg för att få veta mer

När jag växte upp var båda mina föräldrar hundinstruktörer. Mamma var också testledare på korningar. Och pappa korningsdomare, lydnads-, bruks- och räddningshunddomare. Det där med domaruppdraget har aldrig lockat mig. Det är så roligt att tävla. =)

Men så började jag med Nose Work. Så fantastiskt kul! Jag blev certifierad Nose Work-instruktör 2015 och har hållit en massa nybörjar-, fortsättnings- och tävlingskurser i Nose Work. Jag räknade ihop dem häromdagen och fick det till över 200 ekipage! Jag har insett att jag vill banne mig också bli domare. Det här är så himla kul så jag vill hjälpa till att sprida sporten och dessutom se till att det blir fler Nose Work-domare i norr. Dessutom vill jag bredda mig och bli en instruktör som också är helt insatt som domare.

Jag läste på vad som behövdes. Jag skulle ha utbildat minst 50 ekipage, plus några andra krav. Jag klarade dem. Det stod även att sökande från delar av landet som inte hade så många domare skulle premieras. Jag borde passa in där också. Så jag meddelade Nose Work-klubben mitt intresse för att utbilda mig till domare. Det innebar en utbildning under tre helger plus att man skulle bakdöma på minst två tävlingar innan man blev godkänd.

Men nu vill inte styrelsen i SNWK utbilda några fler instruktörer till domare. Under obestämd tid. Istället har styrelsen beslutat att bruksprovsdomare som är sugna att bli Nose Work-domare ska få gå före. Under en helg ska de snabbutbildas, sedan bakdöma ett par gånger och sedan få köra igång. Erfarenhet av Nose Work är önskvärt – men inget krav!?

Det här resonemanget hänger jag inte alls med på. Jag fattar inte argumenten. Inte alls faktiskt. Har inte hört/läst några argument ens. Jag ser GÄRNA att det blir fler domare. Särskilt i norr. Men varför BARA bruksdomare? Varför inte både och?

Många kritiska röster har höjts mot beslutet. Nu ordnar styrelsen olika medlemsmöten runt om landet då denna fråga ska dryftas. Plus att vi ska få annan info om hur första halvåret med officiella tävlingar har fungerat.

Det erbjuds ett möte i Stockholm måndag den 21/8 kl 18.30. Då kan jag inte för jag håller i en inbokad kurs som jag inte vill ändra. Det blir så råddigt att hitta nya datum då alla deltagare kan.

Det erbjuds ett möte i Göteborg tisdag den 22/8 kl 18.30.

Det erbjuds ett möte i Sundsvall onsdag den 23/8 kl 18.30. Då kan jag inte för jag håller i en inbokad kurs som jag inte vill ändra.

Så jag nappar på Göteborg. Jag är beredd att prioritera det här. Visserligen är Göteborg längst bort om man ser till avståndet. Jag har väl sisådär drygt 120 mil enkel väg dit. Men det känns ändå smidigast, då behöver inga kurser bokas om. Jag kan åka flyg till Stockholm och byta där till Göteborg. Jag får övernatta i Göteborg och åka hem nästa morgon.

Det ska bli ett intressant möte. Det är inte livsnödvändigt för mig att bli Nose Work-domare. Det är sannerligen inte för det ”enorma” domararvodet jag vill döma. Om pengar är det viktigaste är det ju hundra gånger mer inkomstbringande att hålla en helgkurs istället. Jag tycker bara att det skulle vara ruggigt intressant att få växla upp ordentligt i just den här sporten och försöka föra den i en riktning som känns bra.

Så jag hoppas på att få några vettiga svar och argument som gör att jag förstår varför bruksprovsdomare, som inte behöver ha erfarenhet av Nose Work överhuvudtaget, anses mer lämpade än Nose Work-instruktörer med flera års erfarenhet i sporten. Något smart måste ju styrelsen ha tänkt.

Jag blev intervjuad av Hundetablissemanget i denna fråga. Det blev en podd som du hittar här: http://www.hundetablissemanget.se/det-senaste/nose-work-i-fa-ra-ndring

/ Susanne

Nu är jag certifierad Nose Work-instruktör!

Hagel är redo för ett sök.
Hagel är redo för ett sök.

Var ska jag börja? Vilken ENORMT bra kurs jag har gått. Nose Work är så in i bängen kul. Nu äntligen kan jag få introducera dig i allt det roliga.

Under tre intensiva helger har jag utbildat mig till certifierad Nose Work-instruktör i Borlänge. Jag har haft Mats Hedlund och Marie Fogelquist som lärare – det är dom två som tagit Nose Work till Sverige, som varit med om att starta upp Svenska Nose Workklubben, SNWK, och som är de stora guruerna i Sverige.

Här kan du se en film på när Mats visar de första övningarna när man tränar in en så kallad frysmarkering med en av mina kurskompisars hundar.

Här i Bysjöns utbildningscenter har vi hållit till. Det ser kanske lite ruffigt ut men är en perfekt miljö för alla möjliga sök.
Här i Bysjöns utbildningscenter har vi hållit till. Det ser kanske lite ruffigt ut men är en perfekt miljö för alla möjliga sök.

Eftersom jag gått utbildningen genom SNWK uppfyller jag alla krav och kan därmed vara bedömare på doftprov, vilket behövs om du blir sugen att även tävla med din hund.

Nu den här senaste helgen fick vi på fredagen börja med att göra superdetaljerade övningsplaner. Visst brukar jag ha några stolpar med mig om vad jag tänkt gå igenom och träna på när jag ska hålla en kurs, men det här var indelat på minut- och i vissa fall sekundnivå. Riktigt bra att få bli så grundlig.

På lördagen skulle vi hålla dessa superdetaljerade övningar med inhyrda hundägare. Då visade det sig att många av oss, även jag, blev så inne i vad vi gjorde och ekipagen vi tränade att det där med tiden flög all världens väg! Nåja, vi körde två pass var och det ena höll jag i alla fall till punkt och pricka. Det andra drog över fem minuter.

Länge sedan man satt med ett prov i skolbänken. Men det gick fint.
Länge sedan man satt med ett prov i skolbänken. Men det gick fint.

På söndagen började vi med teoriprovet. Jag skrev och skrev och det kändes som om jag hade koll på det mesta.

Efter det var det dags för doftprov. Våra hundar skulle visa att de hade kläm på vad eukalyptus var, genom att markera en rätt låda av tolv. De som ville fick även köra doftprov för lagerblad, doften som förs in i klass 2.

Jag och min vorsteh Hagel gjorde båda proven och klarade dem utan tveksamheter. Däremot blev de kartonger som hade doft i sig något mosade av Hagels intensiva tassar. Som tur är påverkar det inte resultatet för doftprov, men det där måste jag slipa bort innan vi börjar tävla annars blir det minuspoäng.

Efter det hade vi en skojtävling med utomhussök, inomhussök, behållarsök och fordonssök. Det var en doftgömma på varje station som vi inte visste var den var – hunden skulle markera den.

Så himla roligt det var att se Hagels intensitet. Han visste precis vad han var ute efter! Behållarsöket hade de gjort lite extra klurigt genom att gömma doften i ett av typ 100 sugrör som låg utspridda på golvet. Men Hagel hittade rätt och drog till med en liten apportering också av rätt sugrör =)

Här kan du få se en film på oss som spelades in vid ett tidigare tillfälle. Det ger en liten bild av hur det ser ut när vi jobbar.

Det visade sig att vi var två ekipage som hittade alla gömmorna. Och jag och Hagel hade snabbast tid. Så då vann vi! Nåja, nu var det ju bara en skojtävling – men det kändes så himla kul ändå att få känna att vi liksom var med i matchen.

Efter det började jag den 70 mil långa bilfärden hemåt. Men det gick bra. I mitt huvud snurrade idéerna kors och tvärs och höll mig vaken. Kanske bidrog även tre liter Cola Zero till min vakenhet? Det bidrog nog i alla fall till att jag endast sov sex timmar när jag kom hem, sen var jag klarvaken igen.

Nu på morgonen har jag börjat sätta datum och planera kommande Nose Work-kurser, mer om det kommer i nästa nyhetsbrev. Jag har skickat mejl till en annan NW-instruktör som förhoppningsvis kan bedöma kursernas avslutande doftprov med mig. Nu sitter jag här och skriver detta inlägg. Nåja, snart går nog koffeinet ur kroppen. Då ska jag ta en powernap. =)

/ Susanne