Jag har träffat på något häftigt. En helt blind hund. Som älskar Nose Work. Och som klarade sitt doftprov i fredags.

Det handlar om fyraåriga Ling, eller Blindstyre, som hon också kallas. Hon är blandning mellan chihuahua och kinesisk nakenhund. Hon kom till matte Lena Rubin, Vilhelmina, för några år sedan. Allt eftersom har synen försämrats och idag är hunden helt blind.

När hundar har stora handikapp eller sjukdomar kan jag ibland tänka ”Vad är det för poäng med att ha kvar dem? Vad har de för liv egentligen?” Många gånger är det bara för att hundägaren inte har förmågan att acceptera läget som dessa hundar får kämpa vidare.

Med Ling känner jag inte så. Både Ling och hennes matte har successivt lärt sig leva med hennes funktionshinder. De har hittat andra sätt att lösa vardagen. Och de har hittat Nose Work. Det gör att Ling får jobba med sitt främsta sinne, träna på att ta sig fram, lösa uppgifter och känna sig duktig. Och då får hon precis ett sådant hundliv som jag önskar alla hundar.

Det är enormt fascinerade att studera dem. Som på doftprovet som du kan se film på nedan. Matte Lena balanserar på den där hårfina linjen där hon ger hunden utrymme att göra sitt jobb, samtidigt som hon genom att trampa åt olika riktningar hjälper hunden att hitta lådorna. Jag fick ståpäls längs benen när jag såg deras samarbete. Så vackert.

– Det här är så stort för oss. Hon är blind och jag är utbränd. Att vi klarade det, summerade Lena efteråt.

Nästa dag deltog de på en peppkurs som jag hade. Nu när de klarat doftprovet är ju nästa steg att fundera på tävling. Hur kan Lena på olika sätt träna sin hund på bästa sätt inför tävling? Finns det några sätt som hon kan hjälpa sin hund att förstå hur området ser ut, vad hon ska söka av?

– Ling har ju lärt sig att undvika husväggar, hörn och sådant för att inte krocka med det. Jag hjälper henne att veta var hon ska söka genom att jag trampar åt det hållet, men det blir svårt vid husväggar och liknande, hon hamnar lätt bakom mig, berättar Lena.

Vi testar att hon får klappa lite på husväggar och andra saker, så att Ling hör var väggen eller nästa sökområde är. Det kan du se på filmen ovan. Det funkar bra, det blir liksom att Ling får jobba som en fladdermus som skickar ut signaler som studsar mot väggar. Men det får man inte göra på tävling, rör man saker i sökområdet så blir det felpoäng eftersom man bland annat anses smitta med sin doft. Vi funderar om det skulle vara möjligt att få dispens och använda en sorts blindkäpp som Lena kan hålla i och dutta mot delar i sökområdet för att hjälpa Ling? Då blir smittan mindre än om hon klappar med handen.

Det skulle även vara bra att få lite extra tid på sökområdena. Ling kan ju inte röra sig lika snabbt och obehindrat som andra seende hundar utan går och känner sig fram för att inte smälla in i saker och göra sig illa. Det tror jag inte ska bli några större problem. Jag vet att funktionshindrade förare redan idag får extra tid på sökområdena. Så varför skulle inte en funktionshindrad hund få 30 eller 60 sekunder extra?

– Det handlar ju inte om att vi ska stå på pallen. Men det skulle vara roligt att ta ett diplom, säger Lena.

Hursomhelst är det fantastiskt kul att se dem jobba ihop. Det bevisar att Nose Work är för alla!

/ Susanne