Golfproffset Annika Sörenstam har alltid varit rätt duktig på att spela golf. Men inte alltid så proffsig. I alla fall om jag ska tro på den historia som NW-instruktören och hockeycoachen Conny Elfsberg berättade för mig på Nose Work-lägret förrförra helgen.

Conny berättade om när Annika ännu inte slagit igenom helt. Hon fanns med på listorna över duktiga spelare (den där listan kallas säkert något men jag orkar inte ta reda på det och ni fattar ändå) men var inte i topp. Hon tog hjälp av en mental coach som Conny nämnde ett namn på, men som jag glömt. Det gäller att bara komma ihåg det viktigaste – som jag kommer till alldeles strax. =)

Den här coachen studerade Annika när hon tränade. Hon stod och slog långa raka bollar (det heter säkert också nåt särskilt med golftermer). Hon slog ett perfekt slag och bollen flög spikrakt precis dit hon tänkt. Hon placerade en till boll framför sig och slog ett till lika perfekt slag. Hon placerade en tredje boll framför sig och slog ett lika perfekt slag igen. Hon tog fram en fjärde boll. Då råkade hon få en liten felträff och bollen drog iväg snett.

– Idiot, röt hon till sig själv samtidigt som hon slog sig själv i pannan.

Efter det upprepas scenariot. Annika slog iväg flera perfekta bollar, utan ett ord. Men när det sket sig slog hon sig i pannan och kallade sig Idiot. Vad gjorde nu coachen åt detta?

Han bad henne fira varje lyckat slag ordentligt. Och inte banka på sig själv för de misslyckade slagen. Hon började tveksamt. Sa lite försiktigt ”jaaa” och höjde ena armen lite lamt i en segergest. Men till slut blev det bättre. Hon sa ”JAAAA” och spände armen i en riktigt engagerad gest.

Varför berättade Conny allt detta för mig? Jo, jag hade nämligen lite motvilligt ställt en fråga ( i slutet av lektionen när alla andra gått ut). Jag frågade om han hade något tips för att bromsa min prestationsångest när jag tävlar i Nose Work.

Jag tycker ju att om jag ska vara värd att anlita som instruktör så måste jag ha många egna erfarenheter. Jag måste ju ligga i täten. Om jag ska kunna inspirera, hjälpa och peppa andra ekipage som tävlar måste jag ju själv ha kommit så långt man kan, så jag har praktisk erfarenhet av det jag pratar om. Ja, det är alltså mer eller mindre ett krav jag sätter på mig själv. Vilket gör att det lätt blir lite FÖR viktigt när vi tävlar. Jag VILL så mycket att hälften vore nog. Missförstå mig rätt – jag tycker att Nose Work är en av de roligaste och mest spännande tävlingsformer jag någonsin hållit på med – så det är inte så att jag vantrivs på tävling. Inte alls. Men när jag träffade Conny tänkte jag ta tillfället i akt att fråga ett proffs hur jag ska hantera denna bubblande prestationsångest. Det var då han berättade om Annika Sörenstam.

Ska detta överföras till en Nose Work-tävling så handlar det om att jag ska fira varje hittad gömma, verkligen glädjas och njuta av att vi hittade just den gömman. Att strunta i resten. Bara fira varje gömma. Som Annika firade varje lyckat slag. Och inte kalla mig Idiot när vi missar någon gömma. Fast fullt så illa brukar det inte vara, men ändå, det blir lätt att man överanalyserar och bankar på sig själv för misstagen – och glömmer att fira allt som faktiskt gick bra.

Så det var mitt mantra nu när jag startade på klass 2-tävlingen i Gällivare: ”Fira varje gömma”. Jag hade till och med satt en melodi på det, den där låten ”We are all the winners” med Nick Borgen. Inte världens bästa låt, men den passade bra med orden ”Fira varje gömma, det betyder mest”.

Varje gång jag började tänka på hur svårt det kunde bli, att jag kanske inte skulle lyckas ta det tredje diplomet i klass 2, hur besviken jag skulle bli då – så manade jag fram mitt mantra ”Fira varje gömma”. Så gjorde jag också precis i starten på varje sök. Och som jag firade sen! Vi hittade alla åtta gömmor och tog vårt tredje diplom. Vi är nu uppflyttade till klass 3! Det blev även Maria Forsberg med sin schäfer Ökke. Det är vi två som firar med våra diplom på bilden högst upp =)

Så här såg sökområdena ut:

Nu var det förstås inte bara mitt nya mantra som hjälpte oss att lyckas. Det var även att Hagel är så fantastiskt målmedveten, doftsäker, hängiven och miljösäker. Och att jag läser honom rätt. Och en stor portion tur måste man också ha.

Men jag tänkte att jag skulle dela med mig av den här historien så får du själv fundera över dina hjärnspöken. Kanske är det dags att fira mer än du bankar? Vilket mantra blir ditt? Du får norpa mitt om du tror att det funkar. Men låten är snudd på töntig … jag vet =)

/mvh Susanne