Med en och en halv sekund till godo

I natt tävlade vi i Nose Work i Västerstrinne, Sollefteå igen. Det är nästan gräsligt så spännande den här tävlingsgrenen är!

Min grupp började med behållarsök och inomhussök. Vi hade två minuters söktid på varje moment. Det såg ut så här.

Behållarsök.Doften låg i andra eller tredje lådan. Minns inte riktigt =)
Inomhussöket. Doften var placerad intill en blå vattenkopp till vänster i bild.

På inomhussöket ingick även väggarna samt en vattenkopp som inte syns i bild.

När det gällde behållarsöket var min strategi att först söka av kartongerna rakt fram, sedan ta de andra som låg på varsin sida. Jag hade också bestämt mig för att inte ropa markering direkt utan vänta någon sekund extra. När kartonger ligger så här tätt kan det bli golvdrag och annat som gör att hunden upplever att doften sitter på en låda, men i själva verket sitter den i lådan intill och doften studsar mot grannlådan.

Men ganska snart hade Hagel bestämt sig för en låda så jag sa markering vilket var rätt. Puh!

Så gick vi vidare till inomhussöket. Det kändes lite för uppenbart att doften skulle vara intill vattenkoppen så jag tänkte inte fastna där. Hagel visade intresse däromkring men kunde inte bestämma sig, så med gårdagsnatten i minne, då vi lät oss luras av andra hundars nosavtryck, visade jag honom vidare bland spadarna och soparna – samt väggarna.

– 30 sekunder kvar, hojtade tidtagaren.

Ojoj, bråttom. Vi kollade av ett par handtag på golvet och sedan fick han återgå till vattenkoppen. Jodå, intresset var stort. Men var exakt var gömman? Hagel sökte sig mer till höger och lite under. Där!

– Markering, sa jag.

Domaren, tidtagaren och ett par andra på plats jublade. Jag med. Vi hade en och en halv sekund kvar innan maxtiden gick ut! Jag kunde knappt gå ut med mina adrenalinfyllda ben.

Strax efter midnatt var det så dags för utomhussök och fordonssök. På utomhussöket hade vi 2 minuter på oss, på fordonssöket 1 minut och 30 sekunder. De såg ut så här:

Utomhussöket. Doften låg i skarven till andra sektionen. Till höger.
Fordonssöket. Doften låg bakom främre registreringsskylten. Till höger.

Det kändes lite tajt om tid, särskilt på utomhussöket. Det var ju en del skrymslen och vrår att kolla av. Innan jag startade meddelade domaren att någon hund kissat där inne. Ville jag veta var?

– Nej, sa jag, säg hellre bara ”gå vidare” om Hagel stannar för länge vid en kissfläck.

Min plan var att söka av från vänster och runt. Ytterkanterna först och sedan kolla av eventuella intressanta områden igen. Men han vindade så bra vid starten att jag lät honom dra in utan alltför mycket styrning.

Vi hittade ett intressant område men han kunde inte bestämma sig så vi sökte vidare. Han stannade till på ett annat ställe, domaren sa ”gå vidare” och jag lockade honom till ett annat ställe. Så återgick vi till det intressanta stället igen. Det var i skarven mellan de båda sektionerna. Först ville Hagel nästan under träbalken. Men så kunde han bestämma sig mer på ovansidan.

– Markering, sa jag och det var rätt. Tiden blev 1 minut och 24 sekunder. Ingen stress. Skönt.

Så var det ETT område kvar. Fordonssöket. Om vi skulle klara även detta moment så skulle vi få diplom. Vi skulle få vårt tredje diplom vilket innebar att vi i så fall skulle få flytta upp till nästa klass NW2.

Men det fick fick jag inte tänka på nu. Bara ha fokus på var vi skulle börja och att jag inte skulle peka för mycket. Pekandet gör ofta att Hagel tror att jag vet var doften är, vilket gör att han ökar sin sökintensitet, vilket gör att jag kan tro att han faktiskt HAR hittat en doft där. Typ som det blev natten före. Så nu visade jag bara var jag ville att han skulle börja, vid bilens högra bakdäck, och sedan backade jag nära bilen med högra armen fastmonterad på ryggen.

Vi backade ett varv utan att han visade särskilt mycket intresse någonstans. Jag började bli smått oroad. Vi påbörjade nästa varv. Och då, där framme vid registreringsskylten blev det intressant. Snabbt lokaliserade Hagel doften till högra sidan.

– 30 sekunder … började tidtagaren.

– Markering, sa jag och fick bekräftelse på att det var rätt. Så fantastiskt skönt! Så darriga ben. Så otroligt spännande den här tävlingsgrenen är! Det är snudd på olidligt spännande faktiskt. Enormt kul när allt stämmer. Som nu. Jag hyllade Hagel, klappade om honom, gav massor av godis (utanför tävlingsområdet) och skuttade jämfota bort därifrån.

Att få vårt tredje diplom var mitt stora mål med den här tävlingen. Nu hade vi lyckats. Jag var så nöjd och glad. Här ser du två domarprotokoll:

När det sedan visade sig att vi bara var två ekipage som fick diplom (den andra var Anna-Lott Ingvarsson från Sävar) och att jag och Hagel dessutom VANN hela alltet blev det ett supertrevligt grädde på moset. Helt rusig av lycka.

När vi kom till hotellrummet tog det inte många sekunder innan vi alla sov djupt! =)

Stort tack till Bibbi Sondell och Sollefteå BHK för ett bra arrangemang. Enormt tack till domarna Åsa Tova Berg och Anneli Johansson som dömde på ett trevligt, glatt, tålmodigt, tryggt och utvecklande sätt.

Nu lämnar vi vackra Sollefteå och börjar träna för NW2. Yes! =)

/ Susanne

2 thoughts on “Med en och en halv sekund till godo

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s