På fredag kväll klockan 18.30 samlades vi ute på en gård i Västerstrinne, Sollefteå. Här skulle vi tävla i Nose Work till klockan 03.00 på natten.

Jag har själv övervägt att arrangera en natt-tävling. Det är ju häftigt att få uppmärksamma det norrländska ljuset som vi har. Det kändes roligt att få testa hur det var att ”fungera” på en Nose Work-tävling även under småtimmarna. Jag hade tänkt att jag skulle ha hunnit kliva upp någon natt och träna, bara för att liksom ha testat, men det har inte blivit gjort. På natten vill man ju sova =)

Min grupp började med fordonssök. Det såg inte ut att bli så knepigt. En fyrhjuling och en släpvagn. Jag hade planen klar över hur jag skulle gå. Först fram till fyrhjulingens vänstra framdäck, sedan backa runt den med Hagel efter mig. Efter det skulle vi dra oss över till släpen och backa ett varv runt den.

Det började bra. När vi kommit runt fyrhjulingen blev Hagel jätteintresserad på framsidan. Han nosade frenetiskt och jag kände pulsen stiga. Här någonstans borde det vara. Han släppte då och då för att lokalisera bättre. Trodde jag. Men han ville nog egentligen dra vidare – det syns ju på filmen.

Jag tog om litegrann för att han skulle få bestämma sig var doften var gömd. Så nosade han intresserat på samma ställe som sist och jag sa ”Markering”. FEL, meddelar domaren. What? Luften gick ur mig. Han som var så intresserad?

Jag insåg att vi lät oss luras. Hagel visade intresse för en ”slembobba” – alltså där många andra hundar nosat. Han är inte intresserad av andra hundar på så vis, utan jag tror att han helt enkelt tänker att ”eftersom så många hundar nosat här borde doften vara gömd här någonstans”. Och jag läser av honom lite slarvigt och tänker att det är eukalyptus han känner, så jag tar om och visar att han ska söka där igen vilket han tolkar som att jag också tror/vet att doften finns där och så blir han ännu mer intresserad vilket jag tolkar som att det verkligen finns en doftgömma där. Ja, du hör hur vi krånglar till det. För när vi sedan blev anvisade att söka på släpen så såg jag ju en skillnad i kroppspråket när han verkligen hittade den rätta doften. Åh, så klantigt!

Efter det kunde vi i alla fall snabbt tagga om för utomhussöket. Det såg ut så här:

Jag lät Hagel stå och vinda en stund vid starten, sedan gick vi in mot bänken och började där. Jag hade en grundplan om att kolla av områdets ytterkanter först och sedan mitten. Nu blev det lite tvärtom men huvudsaken man vet att man har varit överallt. Vi kollade av lite här och där och sedan visade jag honom mot stora husväggen och där fyndade vi doftgömman i en av ventilerna. Yes! Kändes skönt ändå.

Vid midnatt var det dags för våra andra två moment. Nu hade jag hunnit svälja förtreten om att ha klantat bort diplomchansen redan på första söket. Nu kunde vi bara slappna av och njuta av att andra har fixat sökområden och gömt dofter. Så här såg inomhussöket ut.

Inomhussöket tog sin lilla tid. Hagel visade stort intresse på flera ställen – ställen som jag misstänker att andra hundar nosat på. Men nu var jag cool och kunde läsa honom. Du ser säkert själv skillnaden när han faktiskt hittar den rätta doften? Du får se slutet av söket här:

Sedan var det dags för behållarsöket. Det är bra att få göra det sist eftersom Hagel annars kan vara lite bullrig med kartongerna. Det gick fint.

Efter det kollade vi lite på några medtävlares sök och försökte hålla oss pigga. Klockan 03.00 var det dags för prisutdelning. Jag och Hagel blev i alla fall tvåa på behållarsöket – annars var det inte så mycket att skryta om för vår del.

Men i natt får vi en ny chans. Då ska jag göra mitt yttersta för att läsa av när det bara är ”slembobbor” och när det faktiskt är en verklig doft.

/ Susanne