Så är det dags att summera min och Hagels klass 2-tävling i Nose Work i Luleå. Vi startade som nummer 2 på förmiddagen. Först skulle vi göra utomhussök och sedan fordonssök. Vi hade tre minuter på oss på vardera sökområde.

På utomhussöket var min plan att gå genom startkonerna, sedan till vänster, söka av räcket, väggen, dörrarna och sedan vidare mot däckhögen och utemöblerna med grillen som punkt längst bort. Det funkade ganska bra. Hagel hittade snabbt en gömma i däcken, ovanifrån, sedan sökte vi oss vidare och hittade nästa i konstrottingstolen närmast grillen. Hagel stod på sitsen och markerade nedåt.

– Markering, sa jag.

– Rätt, sa domaren.

– Färdig, sa jag.

Jag vet att man helst ska säga markering,  och färdig på en gång när det är den andra gömman. Men jag vill gärna veta att det är rätt först innan jag kan slappna av. Det tar någon sekund till. Det gör inget. Viktigast är ju diplomet, eller hur?

På fordonssöket kändes det tajt. Det tar ju cirka en en minut att söka av EN bil, sedan ska man ju förflytta sig där emellan också. Dessutom var det tre bilar och en skrinda.

Jag hade lagt upp en strategi och höll den. Först söka av baken på Skodan, sedan runt den åt höger, backandes. När jag kommit runt ett varv gick jag över till släpet. Vi började ungefär vid hjulet på höger sida, och backade oss runt. Vid draganordningen fram på släpet blev Hagel intresserad.

– Markering.

– Var?

– Tja, i klumpen!? (Man hinner ju inte vara smart och säga draganordning, eller vad jag nu skulle ha sagt =))

– Rätt.

Vi sökte klart på släpen och sedan drog vi till vita Caddyn. Började bak och sökte oss fram mot framdelen. Vid hjulhuset blev Hagel intresserad. Var gömman i däcket? Uppe under skärmen? Bakom nån ”flärd” frampå spoilern? Det var svårt att avgöra. Doften spred ut sig lite varstans. Hagel tyckte definitivt att doften satt uppåt och började klättra i sin utredning. Men inga tassar på bilar löd dagens regel. En gång stoppade han in hela huvudet mellan däcket och skärmen och då tänkte jag säga markering, men skulle domaren fråga igen var så skulle jag ha svårt att svara något exakt. Så jag avvaktade. Försökte be honom söka av igen, lugnt och fint, men Hagel blev bara mer ivrig/stressad och började gå högt med tassarna igen.

Jag bestämde mig för att släppa den vita bilen och söka av annat.  Jag kunde ju återkomma strax. För jag hade sett något snabbt intresse även framtill på Skodan, vilket var bäst att kolla av. På vägen checkade vi snabbt av skrindan och sedan kom vi till Skodan. Då var det 30 sekunder kvar. Suck. Där borde jag ha galopperat tillbaka till den vita bilen och högra framdäcket och kollat av det och ropat markering. Men jag hann inte. Jag velade för mycket. Tiden tog slut.

Förbannat. Diplomchansen borta redan på andra söket. Trist. Det visade sig vara en gömma en bit in i däcket på den vita bilen. Jag frågade sen om jag hade fått rätt om jag sa markering när Hagel stack in huvudet mellan däcket och skärmen. Ja, det hade jag. Men det gick så snabbt. Jag velade för mycket. Hagel bestämde sig aldrig sådär som han brukar. Så vad blir det för lärdom av det? Träna mer på gömmor som han inte kommer ända fram till. Se till att han kämpar och inte hellre vill dra vidare och ta en lättare gömma. Godis intill doften. Och framför allt – läs hunden! Hur ser han ut när han inte kommer ända fram? Hagel pendlar mellan att vara väldigt ivrig, bli less och otålig, vilja dra vidare och hitta en lättare gömma, och känna pressen när jag visar på igen så att det blir som nu – många felpoäng för tassar på lacken och ryck i kopplet. Det måste jag lära mig att se. Men det är ruskigt svårt. Doften seglade iväg åt många håll. Det kunde ju i praktiken lika gärna vara en gömma som bara satt bakom en ”flärp” på framspoilern, och då hade Hagel kunnat hitta ända fram till gömman, och då hade jag fått fel om jag pekade mot däcket. Och så lägg till denna tidspress. Och regeln om inga tassar på vissa fordon. Den regeln tyckte jag var dum redan innan jag fick felpoäng under denna tävling. Varför inte bara bestämma sig för att på alla fordon som ingår på tävling får hundarna sätta upp tassarna på lacken, om de vill? Jag tycker att sökintresset ska premieras, inte uppfostran – typ. Eller så kan vi ha tofflor på hundarna. Whatever. Bara hundarna får söka i lugn och ro utan att vi förare ska störa med larviga förhållningsregler.

Efter lunch startade vi i omvänd ordning så jag och Hagel skulle gå ut sent. Det gjorde att vi hade en lång rast. Jag kom på att jag kunde passa på att byta en lampa på bilen som gått sönder. Det var på den bråkiga sidan, där det är supertrångt bakom batteriet.

Jag fick syn på min medtävlare Tony Krigh från Vännäs. Han verkar vara en händig herre. Jag frågade om han hade verktyg med sig för att ta bort ett batteri. Han blev genast intresserad (inte alls min avsikt, host, host ;-)) och ville ta sig en titt. Jag förklarade att fastän jag inte har så stora händer så får jag inte ned dem tillräckligt bra för att orka vrida loss det där runda plastlocket. Men om vi fick bort batteriet skulle det nog gå bättre.

Tony pressade ned sin ena dasslockshand och vips hade han fått loss plastlocket. Utan att ta bort batteriet alltså. Snabbt hade jag trollat fram en ny fin lampa och så kunde han byta, när han ändå stod där liksom =) Liiite fick han faktiskt kämpa för att få dit allt igen, men snart var han klar och jag var så glad. Det där lampbytet hade jag gruvat mig för rätt länge. Stort, stort tack Tony för din hjälp.

Så var det dags för behållarsök och inomhussök. Jag hade hunnit sura klart efter diplomförlusten och bestämt mig för att istället försöka sätta så snabba tider som möjligt. Man måste ju hitta nåt nytt som motiverar en när det första målet skiter sig.

Behållarsöket var stort. Vi hade två minuter på oss. Behållarna var placerade på golvet i ett hunddagis. Vilka störningsdofter! Hagel är ändå oftast duktig på att fokusera, och det började bra. Första rummet sökte han fint och hittade första gömman i en låda. Sedan sökte vi oss vidare i en liten gång och kom in i andra rummet. Där stannade Hagel och bara sög in doften på en av hundkojorna. Nåja, han går ganska lätt att bryta och han sökte vidare på några behållare. Snart stannade han och sniffade på en munkorg. Intressant tyckte han. Inte jag.

Jag visade på honom på behållarna och han sökte av. Men undra om nosen var inställd på rätt frekvens? Osäkert. Han luktade på en stövel, där jag senare fick veta att doften var, ett par gånger utan att reagera. Det är ju svårt att känna NW-doft om man mest söker hunddoft. Det är svårt att se de röda legobitarna i en låda när man bestämt sig för att söka efter vita. Eller hur? Jag tror det var nåt sånt som slog in. Jag chansade på en burk när det var 30 sekunder kvar. Men doften var då i stöveln intill. Och DÅ när jag visade Hagel mot stöveln en tredje gång så sa han typ: Nämen en NW-doft här? Det var otippat. Typ. Så fastän jag tycker att vi tränat bra på störningsdofter av ALLT möjligt så får vi helt enkelt fortsätta med det och växla upp ett snäpp till.

Vi avslutade med inomhussök. Vi hade tre minuter på oss. Det var en korridor formad som ett T. Vi började vid foten av T:et. Jag började mot väggen i första raka delen, sedan fick han kolla av soffan på höger sida innan vi drog vidare. Där fann han nåt intressant.

– Markering.

– Rätt.

Det visade sig vara en gömma långt in bakom ryggstödet men här var det mycket lättare att läsa eftersom doften inte spred ut sig åt alla håll. Här kan du se en film på just den delen.

Vi sökte vidare. Först åt vänster. Sedan åt höger. Hagel jobbade på bra. Sniffade noga, uppåt också. Men ingen träff. Så tidhelvetet gick ut. Vi fick bli visad en slanghärva som vi passerat något hastigt. Där nere, en bra bit under härvan, var doften. När Hagel kom nära kände han direkt och tryckte sig nedåt i härvan.

Så det där med avstånd till doften är nog inte det svåra. Utan dofter som sipprar ut åt olika håll, främst utomhus. Att inte stressa upp sig, varken jag eller Hagel, utan söka av fem centimeter i taget och se var doften är som starkast. Kan det vara en lärdom jag ska ta med mig? Eller kommer du på nåt mer? Nåt ännu klokare?

Och tack för att du orkade läsa ända hit. Det kan bara betyda att du är lika Nose Work-nördig som jag. =)

/mvh Susanne