Prinsen fick lära sig självbehärskning

Jobbigt. Matte gosar med en annan hund. Men Prinsen blev bättre och bättre på att behärska sig.
Jobbigt. Matte gosar med en annan hund. Men Prinsen blev bättre och bättre på att behärska sig.

 

En kvinna vid namn Sara hörde av sig till mig. Hennes hund Prinsen, en blandning mellan dvärgpudel, papillon och yorkshireterrier, vaktade henne mot andra hundar. Om en annan hund kom för nära, eller om hon var lite för trevlig mot en annan hund så fick den ett blixtsnabbt nyp. Inte så roligt, särskilt inte när kompisarnas hundar började gå omvägar för att slippa bli utsatt.

Visst kan man tänka att det är ”bara att säga åt honom”. Och till en viss del håller jag med, man kan som förare i alla fall markera med en knäpp på nosen just i själva attacken att det inte är okej. Prinsen kom av sig då, och såg spak ut ett tag. Men hans tanke var densamma ”Den där hunden som stjäl min mattes uppmärksamhet ska ha stryk”. Han bara väntade på ett nytt, bättre tillfälle.

Jag ordnade några övningar som, inte blixtsnabbt men på längre sikt, förhoppningsvis kommer att ändra Prinsens attityd till när hans matte har andra hundar intill sig. Om det faller väl ut kommer han att tänka ”Där är en annan hund. Nu kommer matte att prata med den och då får jag korv – om jag sköter mig”.

Vi började med att klicka in honom. Sara fick klicka med klickern och sedan ge Prinsen små korvbitar. Först bara mata. Sedan lite trix, som att han ska titta henne i ögonen innan klicket och korven kommer. Efter en stund kunde Sara hålla ut ena armen och handen med korv i och Prinsen räknade själv ut att ”om jag tittar henne i ögonen i stället för på korvhanden så blir det klick och godis”.

Så var det dags att ta fram kompisen Saras (ja, hon heter också Sara) hund Frost. Egentligen tycker Prinsen är Frost är en rätt kul typ, bara han inte går i närheten av hans matte, eller ännu värre – att hans matte gullar med Frost! Men det var precis vad hon gjorde nu. Och Prinsen hetsade upp sig, sände arga blickar och försökte flera gånger kasta sig fram och ge den där konkurrenten ett rejält nyp. Men tillslut lugnade han ned sig en smula. Bara iakttog utan att ha mord i blicken. Då kom klicket och korven.

Prinsen blev minsann lite häpen. Och började studera matte lite mer. Klick och godis. Inte dumt, tänkte Prinsen. Men sedan blev det lite för trevlig stämning mellan matte och den andra hunden och hans känslor gick överstyr. Nya försök till tjuvnyp. Vi turades om att agera stolpe med kopplet så han inte skulle nå fram. När han lugnat sig och såg snäll ut blev det klick och godis igen. Visst kan man bara ge godis också och strunta i klicket. Men det fiffiga med klickern är att den är snabbare, du kan klicka exakt när hunden ser lugn och trevlig ut i blicken.

Sara hälsar på Vante medan kompisen Sara håller reda på Prinsen. Snart får han klick och korv.
Sara hälsar på Vante medan kompisen Sara håller reda på Prinsen. Snart får han klick och korv.

Vi tog fram nya hundar. Jag hade med mig två siberian huskies hemifrån: Flinga och Vante. Även dem fick Sara gosa med till Prinsens förtret. Men hans acceptansnivå höjdes hela tiden. Sara fick bli kärvänligare och kärvänligare med andra hundar utan att det brast för honom. Han väntade ofta snällt på klicket och godis. Visst – då och då rann det över för honom – men totalt sett blev han mer harmonisk. Det är värt att jobba vidare på.

Nu har Sara fått i uppgift att fråga typ varje hundägare hon möter om hon kan få hälsa på deras hund. Prinsen ska då knytas fast i en stolpe nära intill och om han sköter sina kort rätt så blir det klick och godis. Hon ska inte överdriva hälsningen utan ta det successivt, och utöka intensiteten i hälsningen allt eftersom han blir bättre. För ju fler gånger hon lyckas hälsa utan att han får upprörda, svartsjuka känslor desto bättre för framtiden.

/ Susanne

Hakar du på den 24 augusti?

Söndag den 24 augusti kör jag en grundkurs i klickerträning. Här kan du läsa mer om kursen och anmäla dig. Passar perfekt för dig som hört talas om det men inte vågat testa så mycket.

  • Vi kör en sorts intensivkurs under en dag mellan klockan 10 och fram emot kl 15 i en inomhuslokal i Bureå. Lunch tänkte jag att vi äter på pizzerian =)
  • Först klickar vi in hundarna – alltså vi lär dem att förknippa klickerljudet med riktigt gott godis. Inget tråkigt torrfoder här inte. Sedan börjar vi lära dem saker, alltifrån saker som är bra att kunna i vardagen – till imponerande tricks.
  • Vi klickar även varandra. Det är ett effektivt och tankeväckande sätt för att förstå vad som rör sig i hundens hjärna när man tränar den med klicker.

Låt mig få tydliggöra några saker då det verkar finnas en del missuppfattningar kring klicker:

  • Du behöver inte alltid bära med dig klickern bara för att du tränat in en övning med klicker. Klicker är ett sätt att LÄRA IN eller LÄRA OM ett beteende hos hunden. När beteendet sitter, låt säga att det är att gå och lägga sig i korgen när du säger ”korgen”, så behöver du inte klickern mer för just det momentet. Du säger bara ”korgen” och berömmer och ger en godbit ibland när hunden gör som du säger.
  • Du behöver inte träna in allt med klicker. Till vissa saker funkar det lika bra att göra som vanligt, att tydliga visa och berömma, samt repetera. Men till vissa saker är klickern outstanding! Och vill du använda den till typ allt så går det också =)
  • Det är inget hokus pokus. Och inget fjoll. Det är forskat, testat och tydligt. Det ger resultat snabbt. På ett positivt, hållbart sätt.
  • Din hund kommer att gilla det. Du med. Ni kommer att få ett mycket bättre samarbete.

Anmäl dig så snart som möjligt så att du säkrar din plats. I dagsläget är det bara någon enstaka plats kvar.

Kursen kostar 500 kronor, 200 kronors rabatt på det ordinarie priset som är 700 kronor. Klicker ingår – du behöver bara välja färg.

Mejla rackarungarnashundskola@outlook.com eller ring 070-577 31 87.

Berätta även gärna för dina hundkompisar om kursstarten!

/ Susanne

Snyft – valpkursen är slut

Kicki och Jäger hade en bra start, Jäger satte igång nosen direkt.
Kicki och Jäger hade en bra start, Jäger satte igång nosen direkt.

Usch så fort man hinner fästa sig vid folk och deras hundar. Nu i måndags avslutades valpkursen med spårövningar. Även om det var sorgligt att det var sista gången så var det enormt roligt att se ekipagen jobba!

Lille Valle fixade spåret också. Han växte enormt i  självförtroende på bara cirka 60 meter =)
Lille Valle fixade spåret också. Han växte enormt i självförtroende på bara cirka 60 meter =)
Göte och Rocky jobbade på bra och hittade korvhögen på slutet.
Göte och Rocky jobbade på bra och hittade korvhögen på slutet.

Vi gjorde spår som var cirka 60-80 meter långa. Det är bra att ha lite längd på dem så att polletten hinner trilla ned på valparna.

Många reagerade och jobbade på liknande sätt: de fattade typ ingenting de första fem metrarna. Men så råkade de snubbla över en korvbit och fick upp intresset. Efter att ha tagit sig ytterligare tio meter, man får ha tålamod och inte bråttom, så började valparna ana att ”om jag följer och sniffar efter de här fotstegen som jag känner doften av – så fyndar jag korv då och då.”

Efter det fick de upp lite fart och självförtroende, vågade gå framför sin förare och ta för sig. Och sista 15 metrarna syntes det verkligen hur de jobbade och spårade! Sedan fick de hitta en skojig leksak och/eller en hög med godsaker på slutet och hyllas av sina ägare.

Frost och Sara började försiktigt, som de flesta andra, men efter halva sträckan var det skillnad.
Frost och Sara började försiktigt, som de flesta andra, men efter halva sträckan var det skillnad.
Sicko och Paulina jobbar sig fram i terrängen. På ett ställe kröp Sicko under ett träd för att kunna fortsätta att spåra, det var jättetrångt, men tyvärr hann jag inte fota då.
Sicko och Paulina jobbar sig fram i terrängen. På ett ställe kröp Sicko under ett träd för att kunna fortsätta att spåra, det var jättetrångt, men tyvärr hann jag inte fota då.

På spåren la vi även ut en spårpinne, en träpinne som föraren hållit i. Skulle valparna missa pinnen skulle vi inte bry oss utan bara fortsätta. Men om valparna fann pinnen, duttade på den med nosen eller så, ja då skulle vi berömma. Förvånansvärt många valpar fann verkligen sin pinne och blev glada över att hitta något som luktade matte eller husse.

Moa och Caxa löste spåret fint, hittade pinnen och slutet.
Moa och Caxa löste spåret fint, hittade pinnen och slutet.

Målet med övningen var att valpägarna skulle lära sig ett bra sätt att aktivera sin hund, låta den komma till sin rätt och få en utmaning. För det ger hundra gånger mer att lägga ett spår än att gå den vanliga kvartersrundan. Det är så mycket mer givande, tröttande, stimulerande och roligt! På en direkt fråga menade alla deltagarna efteråt att de skulle ”våga” lägga spår på egen hand senare. Det låter bra, då känner jag mig nöjd. =)

Läs här nedan vilka tips om spårning som de fick med sig hem:

Att tänka på när du ska spåra med din hund Rackarungarnas Hundskola

Medvind. Se till att spåret i största möjliga mån läggs i medvind, med vinden i nacken. I andra hand sidovind. Undvik motvind så mycket det går, i alla fall under hundens första månader i sin spårutbildning. På så vis tvingas hunden att verkligen sätta ned nosen i marken och spåra, det blir en vana att lösa uppgiften på detta sätt. Blir det ofta motvind i början kan hunden frestas att ”fuska” och gå med huvudet högt – vilket ställer till det senare när spåren blir längre och krångligare.

Synretning. Den första tiden kan du låta hunden sitta i bilen och se när du går ut spåret. Detta för att den ska ”gå igång” och förstå vad den ska göra. Det gör inget om den skriker och gapar =) Efter några gånger kan du testa att ha ”smyglagt” spåret utan att hunden har sett det och sedan åka till platsen och spåra.

Liggtider. Lämpliga liggtider för spåret är minst 15 minuter och runt en timme. När hunden blivit van kan du utöka ytterligare och variera mellan 30 min till 120 min.

Föremål. Lägg olika föremål i spåret, träpinnar, pipleksaker, trasor och annat. När hunden blivit erfaren kan du börja utmana den med mindre saker som tändstickor. Som slutföremål har du hundens favoritleksak, eller en liten låda/påse med godis.

Godis. Godis kan ibland strös med ojämna mellanrum i själva spåret för att peppa eller motivera en ”fladdrig” hund att hålla sig i kärnan. Men överdriv inte. Om godis används är tanken att det så småningom ska fasas ut för att endast ligga som slutmål.

Andra personer. Låt det inte gå för många spår innan du låter andra personer gå spår åt din hund. Annars är risken att hunden tror att det är bara dina fötter som räknas som spår.

Snistlar. Snitsla spåren noga de första gångerna. Men försök tunna ut antalet snitslar, och gå då och då spår som är helt osnitslade. Det tränar upp din tillit till hunden. Det tränar även upp hundens självförtroende som spårhund då du inte ”vet bäst” och kanske ibland lägger dig i mer än du borde.

Miljön. Se till att variera miljön som ni spårar i. Tät skog ibland, gles sandhedsskog ibland, kalhygge, klippt lägda, sandtag, kalhällar. Testa dig fram. Utmana lite.

Våga. Våga bege dig ut i skogen nu. Ta med laddad mobiltelefon. Ta med en kompass om du vill. Ta med en vän – som får stanna vid startpunkten. Allt som gör dig tryggare och att du vågar lägga spår. För det är värt det! Det är så roligt att se sin egen hund få briljera och visa vad den kan. Visa hur imponerad du blir! Njut av ert samarbete.

Valparna fick testa tuffa miljöer

Här tränar delar av kursgänget på att balansera invid fontänen.
Här tränar delar av kursgänget på att balansera invid fontänen.

På valpkursens tredje träff var det dags för den så viktiga miljöträningen. Att låta valpen uppleva olika, och lite läskiga, miljöer gör inte bara att du får en världsvan hund som du kan ta med överallt.

Det gör också att samarbetet mellan hund och förare förbättras avsevärt. Hund och förare lär känna varandra på ett djupare sätt, hunden lär sig lita på sin förare och vet att när den säger att ”det här är inget läskigt – här kan vi gå” så är det sant.

Men kom ihåg att inte pjåska för mycket. Och dra inte så mycket i kopplet. Utan flytta handgripligen fram hunden successivt genom ett grepp under bröstkorgen om den tycker att det är läskigt. Och var givmild med köttbullar eller annat gott. Här kan du läsa fler tips kring miljöträning.

Sara och Frost tar sig fram i kluriga miljöer.
Sara och Frost tar sig fram i kluriga miljöer.
Iris och Göte lockade Rocky uppför trappan.
Iris och Göte lockade Rocky uppför trappan.
Kicki och Jäger klarar trätrappan galant.
Kicki och Jäger klarar trätrappan galant.
Per och Valle gick upp och ned för gallertrappan.
Per och Valle gick upp och ned för gallertrappan.
Plåt kan vara läskigt att gå på. Men för Frost och Sara gick det bra.
Plåt kan vara läskigt att gå på. Men för Frost och Sara gick det bra.
Vi testade bland annat instabila underlag inne i brandmännens övningshus. Här är det Caxa och Moa som tränar.
Vi testade bland annat instabila underlag inne i brandmännens övningshus. Här är det Caxa och Moa som tränar.
Och så avslutade vi med att träna på hundmöten. Vilka duktiga deltagare!
Och så avslutade vi med att träna på hundmöten. Vilka duktiga deltagare!

 

Kan ni gissa raserna?

I måndags började valpkursen. Så roligt att få träffa alla deltagarna och deras hundar! Vi började med koppel/fotträning, kontaktövningar och inkallningar. Det sistnämnda är verkligen viktigt och något som kursdeltagarna vill prioritera.

Kan du gissa vilka hundraser som är med på kursen? En ledtråd – alla är renrasiga. Svaren får du längst ned under alla bilder. Men gissa först, fuska inte =)

Valp 1.
Valp 1.
Valp 2.
Valp 2.
Valp 3.
Valp 3.
Valp 4.
Valp 4.
Valp 5.
Valp 5.
Valp 6.
Valp 6.

 

 

 

 

Valp 1: Engelsk cocker spaniel

Valp 2: Jack russel terrier

Valp 3: Cavalier king charles spaniel

Valp 4: Labrador retriever (jakt)

Valp 5: Rottweiler

Valp 6: Bichon Havanais

Hur många rätt fick du? Kommentera gärna här nedan =)

 

Bättre spårhundar – på olika sätt

Avslutningen var på årets varmaste dag typ =) Här är det Sara som selar på Leah.
Avslutningen var på årets varmaste dag typ =) Här är det Sara som selar på Leah.

Vi har avslutat spårkursen. Tre hundar har på olika sätt blivit bättre spårhundar.

Blandrasen Leah ”sladdar” inte lika mycket utan har börjat lära sig att det lönar sig att hålla fokus på spåret. Detta eftersom det då och då dyker upp någon trevlig godis där.

Cocker spanieln Santos har fått utlopp för sitt enorma spårintresse, och han har utmanats på olika sätt vilket han bara uppskattat. Även pinnarna börjar få ett ökat intresse med hjälp av klickerträning.

Portugisiska vattenhunden Ella har utvecklats och blivit en mer självständig och självsäker brud som insett att hon har koll på läget. Det har varit underbart att se hennes lite förvånade stolthet när vi hyllat henne vid fynd av apporter och spårslut.

Ella visar med bättre självförtroende sin matte Pia-Maria var spåret går.
Ella visar med bättre självförtroende sin matte Pia-Maria var spåret går.

Så nu är det slut för denna gång. Känns lite snopet. Men vi kanske kör en steg 2-kurs lite senare. Med mer klurigheter och utmaningar. Så vi alla utvecklas lite till.

Och så kör valpkursen igång på måndag. Ska bli jättekul att träffa alla vovvar och ägare. =)

Med köttbullar blir främmen vänner

Här är Dio, en svartvit shetland sheepdog.
Här är Dio, en svartvit shetland sheepdog.

En kvinna vid namn Anna hörde av sig. Familjens hund Dio, en shetland sheepdog, hade en benägenhet att skälla på besökare som kom till deras stugtomt på en ö. Särskilt när han var själv ute. Hon ville dämpa skällandet, något voff gick väl an men inte en komplett utskällning.

Hon hade varit duktig och klickertränat honom hemma på villatomten på fastlandet. Där höll han tyst vad som än passerade. Men där var han, på grund av trafiken intill, inte själv på gården på samma sätt som i stugan.

Jag bedömde att skällandet kom av osäkerhet. Det är inte lätt att vara nio-tio månader och ha koll över en hel tomt själv, där folk kunde dyka upp ifrån minst tre stigar som ledde in. Särskilt inte om man tycker att folk rent generellt inte är det absolut skojigaste som finns, minst av allt herrar.

Så min plan blev att ändra Dios ”förväntan” när det kom besökare. I stället för att tänka ”Shit – nu kommer det en läskig människa och jag måste ta allt ansvar själv. Voff, voff – kom någon ansvarig och hjälp mig nu” – till att tänka ”Åh, nu kommer det en sådan där intressant köttbullemaskin igen. Om jag bara håller truten så blir köttbullen min”.

Shetland sheepdog är ursprungligen en fårvallare, vilket gör att rasen har nära till skallet.
Shetland sheepdog är ursprungligen en fårvallare, vilket gör att rasen har nära till skallet.

Det gjorde vi genom att ringa flera stuggrannar som fick komma promenerades hux flux in på gården. Anna höll sig oftast inomhus så Dio skulle uppleva att han fick klara detta själv. När första besökaren kom sprang Dio emot och voffade några voff. Besökaren följde då mina instruktioner, vänd dig om (inte för snabbt så att Dio tror att han lyckats skrämma den) och avvakta. När Dio tystnat, vilket gick snabbt när inte besökaren såg så hotfull ut längre, fick han köttbullar av besökaren. Dio såg minsann lite snopen ut =)

Sedan fortsatte vi så. Besökare efter besökare kom in, fick något enstaka voff mot sig, stannade, vände sig om och gav sedan köttbullar när Dio blev tyst. Då kallade Anna in den största utmaningen, en man som bor två stugor bort, en riktigt läskig typ om du frågar Dio. Det märktes direkt att just den här besökaren var extra jobbig. Dio skällde mycket och vågade inte gå fram. Men med lock och pock, och utkastade köttbullebitar vågade han sig fram. Mannen satt senare på altanen ett tag och pratade, sedan gick han och kom tillbaka efter en kort stund. Redan då blev det mycket bättre. Nu visste ju Dio att hos den där mystiske herrn fanns det ju faktiskt godsaker.

När du får oväntat besök ska du bjuda på köttbullar - inte kaffe.
När du får oväntat besök ska du bjuda på köttbullar – inte kaffe.

Så höll vi på ett tag. Sedan tog vi en paus. Och körde lite till. När vi tyckte oss vara klara och stod och pratade om ditten och datten kom plötsligt ett helt nytt spontant besök, en kvinna och hennes dotter. Dio gick fram till dem utan ett ljud och snabbt levererade vi köttbullepåsen till dem så de kunde berömma.

– Jag får gåshud, ser du, viskade Anna och pekade på sin arm.

Nu är förstås inte allt fixat bara med det här träningspasset. En hel del jobb återstår.

Dio vinkar hejdå på bryggan till stugan =)
Dio vinkar hejdå på bryggan till stugan =)

Anna fick i uppgift att rigga en godisskål med lock utefter varje stig in till deras tomt, med en lapp med instruktioner. Så att alla som kommer och hälsar på kan bidra till att bättra på träningen. Och den läskigaste mannen fick i uppgift att ta med sig några köttbullar och hälsa på två gånger per dag i minst en vecka. Helst inte hälsa på ordentligt, utan i princip bara lämna köttbullarna till en tyst Dio och sedan gå hem igen. Så att Dio tycker sig få rätt bra betalt för ett besök som knappt hann in på gården =)

Ska bli intressant att höra hur det går!

/ Susanne

 

 

 

Frost var en varm bekantskap

Här är Frost!
Här är Frost!

Frost och Sara har varit här. Frost är en tre månader gammal bichon havanaise. Sara är en engagerad hundägare som vill att saker och ting blir rätt från början.

Hon tyckte att Frost hade varit lite skällig mot andra hundar vid hundmöten. Så ville hon inte ha det i framtiden, så hon kom till Rackarungarnas Hundskola för en privatlektion.

Frost visade sig vara en cool valp. Han fick möta en portugisisk vattenhund några gånger, sedan en siberian huskyhane några gånger, efter det en siberian huskytik några gånger och efter det var vi tvungna att vila. Då hängde Frosts tunga lång i den ovanliga sommarvärmen.

Men det var ett bra och effektivt pass. Det är viktigt att byta hundar ofta, raser och situationer. Annars blir det lätt att man tror man har lyckats när man egentligen bara har lärt hunden att möta en viss hund på en viss gata.

I pausen fick Sara lite kloklippingstips och hon visade att hon redan förstått det viktigaste – att ta det lugnt, vara tålmodig men bestämd och att inte hispa upp sig om man råkar klippa lite mycket på en klo – fast nu gick allt bra.

Här möter Frost en vorsteh, gick fint det med. Matte Sara är duktig på att belöna med kycklingdeon i rätt tid.
Här möter Frost en vorsteh, gick fint det med. Matte Sara är duktig på att belöna med kycklingdeon i rätt tid.

Sedan blev det ett hundmöte till. Nu med en vorsteh. på en ny väg. Gick lika bra som de tidigare mötena. Inga voff – bara lite sneglande men sedan fokus på matte och hennes godsaker. Vi försöker helt enkelt lära Frost att när han ser en hund så är det lika bra att han fokuserar på sin matte – för det är där det kommer att hända saker under hundmötet. Sara hade en intressant, ny sorts godis med sig. Det såg ut som en deo, men luktade inte så – milt sagt. Det luktade gammal instängd kyckling typ. Smaskens tyckte Frost.

Så han fick en slick av det just när matte noterat den mötande hunden. Sedan en slick till just före. Och en slick till strax efteråt. Samt en massa muntligt beröm förstås. Gick superbra. Frost är en trygg grabb trots sin unga ålder och lilla ras. Han kommer att bli en cool kille i framtiden!

Tack för att ni kom!

/ Susanne

Vill du veta kursstarter och få gratis träningstips?

Om du är sugen på gratis tips kring hundträning, inspiration och få veta om kommande kursstarter så borde du prenumerera på Rackarungarnas Hundskolas nyhetsbrev.

Kostar ingenting. Men ger olika tips inom hundträning och annat. Ger förhoppningsvis också en hel del inspiration och en känsla av att ”det vill jag testa”. Dessutom får du veta om kommande kursstarter vilket ger dig ett försprång.

Vill du ha nyhetsbrevet mejlar du bara till rackarungarnashundskola@outlook.com och skriver att du vill ha nyhetsbrevet så lägger jag till dig till listan. Och vill du inte ha det längre mejlar du bara och skriver det. Krångligare än så är det inte =)

Så här såg det senaste nyhetsbrevet ut:

Juli månads nyhetsbrev för Rackarungarnas Hundskola

Vi tar det viktigaste först – valpkursen som börjar 21 juli. I dagsläget ser den faktiskt fullbokad ut, men en vecka innan kursstart ska jag kolla runt med alla som anmält sig och det KAN ju komma några avhopp då – så är du intresserad eller vet någon annan som är intresserad – hör av dig!

Valpkursen kommer att bli en form av intensivkurs med fem träffar, två per vecka. Den kostar 900 kronor och du kan läsa mer om den på rackarungarnashundskola.com.

Jag håller som bäst på med en spårkurs och en av deltagarna sa något intressant: ”Det här med hundmöten är ju som en folksjukdom – alla har problem med det.” Så också deltagaren själv även om det inte var stora problem. Utan bara sådär som många har det – en hund som är lite väl intresserad av den andra hunden som den möter, och gärna vill skälla och markera hur ”farlig” den är.

Vi testade ett hundmöte. Vi försökte distrahera deltagarens hund genom en knuten näve med godis mitt framför nosen just innan han börjat ladda upp. Sedan fick han ”pillra” loss godisarna under transporten förbi den andra hunden. Gick jättebra!

Men vi funderade även på fler sätt. Så att man verkligen ändrar hundens inställning till hundmötena. Så deltagaren fick i uppgift att testa klicker.

Först klickade hon in hunden, så att den lärde sig förknippa klickljudet med smaskigt godis. Sedan gick hon ut på ”hundjakt”. När hennes hund såg en annan hund, och innan den hunnit spänna sig eller bete sig illa, klickade hon och gav godis. Visst – det känns lite avigt att klicka, och alltså berömma, att hunden tittar på en annan hund. Men det fiffiga är att man ställer om hundens humör. Den har inte riktigt tid att vara lika arg och stirrig om det klickas och godis kommer. Och när man gjort så några gånger, kanske inte mer än fem gånger, har hunden lärt sig att en annan hund betyder klick och godis. Och då höll deltagaren inne sitt klick i någon sekund vilket gjorde att hunden tittade på henne och undrade var klicket höll hus. DÅ klickade hon! Som belöning på ögonkontakt istället för att se på den mötande hunden.

– Det gav jättebra effekt, meddelade deltagaren vid nästa kurstillfälle.

Så det kan vara ett tips till dig eller någon hundkompis som har fått en släng av den där folksjukdomen.

Apropå spårkursen ja, deltagarna går från klarhet till klarhet. Nu senast spårade vi på nyslagna lägdor. Jag tycker att det är viktigt att hundarna tidigt i sin spårutbildning får lära sig att spåra på flera olika sorters underlag. För många hundar fungerar som så att de liksom tar ett ”kort” av förhållandena kring det spår de just gått. Att det är så spår är. Och har hunden då bara bilder av sandhedsskog i sitt fotoalbum och plötsligt ska spåra på stenhällar – ja då kan det bli problem.

Jag håller själv på att träna min vorsteh Hagel inför en tävling 2 augusti i Piteå. Vi ska tävla appell spår vilket blir intressant. Spåret fixar han – om jag bara hinner träna några fler gånger på att någon annan har gått det än jag. Hagel har nämligen mest bilder i sitt album av att mattes doft är i spåret – han har svårt att tro att det är ett riktigt spår annars. Lydnadsmomenten sitter snart rätt okej, vi kommer väl inte att plocka 10-poängare hela tiden precis, men det är inte hela världen. Fast jag skulle vilja göra några fler budföringar för att det ska kännas bra och just ja, platsliggning måste vi också träna på =)

Avslutar med att önska dig en skön, aktiv hundsommar!

/ Susanne

 

Kolla in Loellas glädje!

Notera uppgraderingen - stolar istället för stjärtlappar! =)
Notera uppgraderingen – stolar istället för stjärtlappar! =)

Spårkursen har avverkat sin näst sista träff. Den här gången blev det spårning på nyklippta lägdor. Det är viktigt att byta spårmiljö i början så att hunden inte tror att det bara ”går” att spåra i en viss sorts skog eller underlag.

När man går spår på lägdor är det inte så lätt att snitsla så man vet var man har gått. Vi löste det med att sätta ned grillpinnar i marken längs spåret. Men nästa gång ska vi ha hunnit måla dem i en avvikande färg också =D
När man går spår på lägdor är det inte så lätt att snitsla så man vet var man har gått. Vi löste det med att sätta ned grillpinnar i marken längs spåret. Men nästa gång ska vi ha hunnit måla dem i en avvikande färg också =D
Leah och Sara har just fyndat en apport.
Leah och Sara har just fyndat en apport.

Blandrasen Leah, cocker spanieln Santos och portugisiska vattenhunden Ella fick alla en liten utmaning. De löste det bra.

Det är så roligt att se Ellas utveckling. Från ett läge där det är lite jobbigt att få allt ansvar själv till en enorm stolthet när hon faktiskt fixar det.
Det är så roligt att se Ellas utveckling. Från ett läge där det är lite jobbigt att få allt ansvar själv till en enorm stolthet när hon faktiskt fixar det.

Loella som har Santos har gett sig den på att han ska markera spårapporterna. Han är ju så taggad på spåret att han inte ville ge sig tid att stanna upp vid sådana där tidstjuvar – verkar han tycka.

Santos belönas av matte Loella.
Santos belönas av matte Loella.

Hon har börjat klicka när han duttar nosen på dem, men vill avancera så att han även plockar upp dem. Hon tränade just det fokuserat genom att gå en cirka 30 meter långt rakt spår med apporter typ varannan meter. Och kolla här hur glad hon blir när det äntligen lyckas =)