Spårhundarna blir snabbt bättre

Idag var det dags för det tredje träffen för spårkursen, steg 2. Nu förde vi in hårda spår på grus och asfalt.

Det första var på grus och gick lite sisådär för många. En del hundar fattade liksom inte att det gick att spåra även där.

Men redan när de fick gå det andra spåret, som var på asfalt, var det som om många hade snappat att det här med spår kan gälla lite varsomhelst. Smarta vovvar! Kolla själv!

Nu är spårkursen igång

Birgitta Sundberg och lagotton Boston skötte sig bra.
Birgitta Sundberg och lagotton Boston.

Hundägare är ett tåligt släkte. Fastän regnet vräkte ned hela söndagsförmiddagen var det ingen som skickade ett sms eller så för att kolla om vi skulle ställa in spårkursen. Och när vi väl satte igång så upphörde regnet.

SAM_5710

Carina Backman och rottweilern Freja.
Carina Backman och rottweilern Freja.
Petter och welsh springer spanieln Otis.
Petter och welsh springer spanieln Otis.

De flesta deltagarna var helt nybörjare, andra hade provat spåra litegrann med sina hundar.

Jag började med att gå igenom det viktigaste:

  • Att det är medvind på spåret så hunden inte lär sig ”fuska” och vinda med hög nos. Det kommer inte att funka i längden när spåren blir längre och knepigare, då måste hunden ha lärt sig att spåra med nosen nere i backen.
  • Att de första spåren blir minst 60–70 meter långa. Vi ska inte lägga för korta spår så att hunden bara hinner uppleva förvirringsfasen. Den måste hinna få lite kläm på det här innan spåret är slut.
  • Vi lägger lite godsaker i spåret då och då, typ några godisar var femte meter. Det gör att hunden får upp ett intresse för att följa dessa godbitar. Dessa godisar tunnas sedan ut allt eftersom så att hunden får spåra längre och längre mellan varje fynd.
  • Vi lägger hundens favoritleksak i slutet. Är hunden inte så intresserad av leksaker kan man lägga en påse med tre–fyra köttbullar eller liknande i slutet.
Magnus och blandrasen golden/lab Affe.
Magnus och blandrasen golden/lab Affe.
Emilie Renqvist och rottweilern Runa.
Emilie Renhqvist och rottweilern Runa.
Victoria Öster och blandrasen Ester.
Victoria Öster och blandrasen Ester.
Kia Nyberg och cockerpoon Meja.
Kia Nyberg och cockerpoon Meja.

Hundarna och hundägarna löste uppgiften galant. Vissa vovvar fladdrade lite fram och tillbaka över spåret, men det är helt okej de första gångerna. Vi går ju kurs för att lära oss och förbättra oss. Så det blir nog snart mycket bättre.

De flesta hundägarna visade att de hade kläm på det här med att hantera spårlinan. Även om hunden springer lite kors och tvärs så ska man inte göra det som hundägare. Då släpper man istället spårlinan och fattar tag den på ett annat ställe, så att man själv kan gå den kortaste vägen. Men för säkerhets skull, och för att vara förberedda när skogen blir tätare än vad den är i Sjöbotten, så fick deltagarna träna på det. De fick jobba ihop två och två och turas om att vara hund och hundägare. Sedan fick de trassla med linan så mycket som möjligt =)

Kia Nyberg och Victoria Öster gör det krångligt för varandra.
Kia Nyberg och Victoria Öster gör det krångligt för varandra.
Jisses vilket tjorv, men Birgitta Sundberg och Carina Backman klarar utmaningen.
Jisses vilket tjorv, men Birgitta Sundberg och Carina Backman klarar utmaningen.

Avslutningsvis fick de en läxa – att spåra minst en men gärna tre gånger på egen hand innan nästa kurstillfälle. Eftersom jag jobbar nästa helg så har de två veckor på sig. Dessutom ska de föra anteckningar över spårets längd, liggtid, antal apporter, hur vinden var och hur det gick.

Nästa gång ska vi träna spår med vinklar och utveckla deras apportintresse.

En plats kvar på valpkursen

SAM_4421

I onsdags gick nyhetsbrevet ut via mejl till de som prenumererar. Man kunde anmäla sig till två nya kurser – en spårkurs och en valpkurs. Sedan dess har anmälningarna rullat in och nu när jag lägger ut informationen på hemsidan finns det endast en plats kvar på valpkursen.

Jag känner mig nästan lite taskig – att typ alla platser redan är fyllda. Men jag hoppas att du som vill gå kurser och hålla dig uppdaterad om vad som händer mejlar till mig och ber mig lägga till dig till nyhetsbrevet. Det kostar inget. Mejla rackarungarnashundskola@outlook.com.

Så här såg nyhetsbrevet för mars månad ut:

Visst är det ett märkligt väder vi har? Plusgrader och slask – usch så trist. Därför ska jag pigga upp dig med två nya kursstarter. Vilken vill du nappa på?

Den första är en valpkurs. Du och din valp får lära er det viktigaste ni behöver veta för att få en bra start tillsammans. Här får ni bland annat träna inkallning, koppelträning, sitt stanna kvar, ligg stanna kvar, kloklippning, miljöträning och spår.

Här kan du läsa mer om kursen.

Valpkurs

  • Börjar måndag 25 maj.
  • Är sammanlagt fem kurstillfällen, fem måndagar i rad (om inget oförutsett inträffar.)
  • Är mellan klockan 18–20.
  • Valpen bör vara äldre än tre månader och ha fått sin tremånaders-vaccination. Kursen anpassas efter var och en så det går bra att delta även med äldre valpar.
  • Kursen håller huvudsakligen till utomhus i Yttervik, men det blir även vissa ”utflykter”.
  • Det finns åtta platser. (en kvar när jag lägger in detta)
  • Kursen kostar 1 200 kronor per ekipage.
  • Anmäl dig genom att mejla till rackarungarnashundskola@outlook.com

Den andra är en spårkurs för nybörjare. Du och hunden får lära er de inledande övningarna, sedan avancera allt eftersom under kursens gång. Hunden får lära sig det roliga med att följa efter ditt eller andra människors fotspår. Det är alltså inte en viltspårkurs där man även drar en klöv efter sig. Här kan du läsa mer om kursen.

Att låta hunden spåra är det bland det bästa du kan göra med din hund. Den njuter av att få briljera med sin fantastiska nos.

Personspårkurs – steg 1

  • Börjar söndag 7 juni.
  • Är sammanlagt fem kurstillfällen, fem söndagar i rad (den KAN hända att det andra kurstillfället – den 14/6 – hoppar över en söndag eller att vi gemensamt löser det på annat sätt)
  • Är mellan klockan 13–16.
  • Håller till i skogar i Sjöbotten, Bureå, men även Yttervik och kring Skellefteå.
  • Du kan låna utrustning som sele och lina om du inte har själv. Men efter kursen kommer du att vilja köpa egen utrustning – hoppas jag =)
  • Det finns åtta platser. (Fullsatt nu, med två reserver)
  • Kostar 1 400 kronor per ekipage.
  • Anmäl genom att mejla till rackarungarnashundskola@outlook.com

Jag vill i detta brev också passa på att berätta att jag har brutit mot tre principer. Jag har skaffat en till hund. Det i sig är inget konstigt – jag har ju redan rätt många. Men jag har skaffat en hund som är:

  • En blandras
  • Ett ettårig omplaceringshund
  • En tik

Hon heter Nora och är 50 procent siberian husky, 25 procent schäfer och 25 procent landseer. Det är egentligen emot mina principer att: inte ha en renrasig hund, inte ta den som valp och att inte ta en hane – som jag brukar göra annars. Du kanske redan har läst allt på hemsidan, annars kan du ta en titt här.

Men det går bra =) Hon är klok, smart och samarbetsvillig. Hon har väldigt få ”olater”. Fast en är att hon inte gillar när karlar hälsar på. Hon skäller längre än vanligt. Hon blänger på dem och minsta ”felaktiga” rörelse eller blick förtjänar tydligen ännu en utskällning.

Jag tänker att du som prenumererar på detta nyhetsbrev kanske också har ett sådant problem. Eller känner till någon som har det. Därför listar jag några tips på hur du kan göra. Du får välja tips beroende på vad du känner passar dig och din hund. Eller prova vilket som är effektivast.

  1. Vänd på hundens inställning. Om de karlar som hälsar på ”råkar tappa” en massa hundgodisar titt som tätt så blir det snart lite trevligare. I Noras fall tänker jag gå ett steg längre. Karlarna kommer i vissa fall också att få köra lite enkla övningar med henne, som sitt och vacker tass. I vanliga fall är jag emot att andra människor ska hålla på och ”drilla” mina hundar, de har liksom inte där att göra. Men med Nora ser jag en samarbetsvilja och ett godissug som kan vända inställningen att karlar är läskiga till att karlar är intressanta ”samarbetsobjekt” när de kommer. Men det här funkar inte om hunden är riktigt rädd. Då ska du inte tvinga på den att ”samarbeta” med besökarna. Det kommer bara att skapa en ännu större press.
  2. Ignorera. Det här kan funka bra om hunden fortfarande mest är lite fundersam på om karlar är farliga eller inte. Då visar du med din avslappnade attityd att du är helt trygg med den här besökaren, du nonchalerar hundens skällande och om det avtar kan du sticka till den en godis eller bara berömma lugnt med rösten.
  3. Klicker. Varianten ovan kan också kombineras med klickerträning. Du nonchalerar när hunden skäller, men klickar och ger godis när den tystnar eller själv går mot besökaren för att hälsa på ett trevligt sätt. Det fiffiga med klicker är att den även skapar ”feelgood-känslor” när hunden hör klicket. Klickar man när hunden egentligen tycker det är lite läskigt kan man till slut omvända känslan till ”feelgood”.
  4. Ge hunden en uppgift. En skällande hund kan tystna om den får en annan viktig uppgift att koncentrera sig på. Det kan vara att ligga i korgen, sitta på en speciell stol eller hämta favoritleksaken. Kanske kan du försvåra det ytterligare genom att träna in att hunden ska ligga med nosen mot golvet? Det kräver ännu mer koncentration, samtidigt som det är svårare att skälla då =)
  5. Blir du riktigt less på hundens skällande, eller märker att den verkligen är väldigt rädd, låt den då slippa undan. Stäng in den i ett rum, ute i rastgården eller liknande när du får besökare som hunden inte klarar. Då kan både du och hunden slappna av. Besökaren också =)

Du som lusläser mina nyhetsbrev minns kanske att jag i förra brevet avrundade med att jag planerade nya unika kurser som jag tidigare inte haft i mitt sortiment? Jag har två på gång, men de passar inte riktigt in än. Jag känner att behovet av valp- och spårkurs är stort och vill prioritera det först. Men någon gång framöver får ni veta mer =)

Däremot kan jag skvallra om att jag och en annan aktör inom hundkurser planerar ett gemensamt hundläger för dig och andra hundägare i början på sommaren. Det ska bli riktigt kul att få nörda in sig på ämnet hund totalt under några dagar. Tyvärr kan jag inte säga mer nu, men du vet ju att med nyhetsbrevet får du information snabbt! =)

Vi hörs!

/ Susanne L

 

 

 

Fått enormt mycket kött på benen

En bild från andra dagen då deltagarna lade ut spår på konstgräset i träningshallen. Skålarna används som riktmärken på var spåren börjar.
En bild från andra dagen då deltagarna lade ut spår på konstgräset i träningshallen. Skålarna används som riktmärken på var spåren börjar.

Förra helgen gick jag en kurs i Mantrailing i Piteå för Christer Hansson. Här kan ni läsa mer om honom och hitta utbildningslänkar. Tanken var att jag ville få ”lite mer kött på benen” när det gäller mer avancerade spår som hårda spår, spår i stadsmiljö och framförallt id-spår med så kallad smeller. Jag vill påstå att jag fick enormt mycket kött på benen. =)

Christer Hansson inledde kursen med teori.
Christer Hansson inledde kursen med teori.

Kursinnehållet summeras ganska bra i den film som jag totat ihop. Jag har filmat snuttar från både lördag och söndag. Du förstår mer av filmen om du läser mitt inlägg först =)

Först fick hundarna lära sig att förknippa smellern, en bomullskompress som matte/husse hållit i, med det spår som sedan följde direkt efter. För att tydliggöra noggrannheten fick förarna stå grensle över hundarna och hålla i selen. Allt eftersom gavs hundarna mer och mer frihet i en lina. Men när man ska presentera en ny miljö för hunden, exempelvis en grusplan, är det bra att backa tillbaka till raka enkla ”fotstegsspår” där man håller i selen. Nästa spår får de gå lite friare.

Vi började på gräs, och snart blev det svårare med korsade spår och smittade ytor – alltså att spåret går genom ett område där massor av människor har trampat runt.

Efter det blev det samma sak fast på grus. Först fotstegsspår för att lära känna den nya miljön, sedan lite friare. Sedan korsande spår och smittade ytor.

Svårigheterna ökade enormt snabbt och Christer Hansson påpekade att kursen var främst för oss människor, inte hundarna. Vi fick en bra bild av hur man ska jobba på de olika nivåerna. Och hundarna hängde ändå med ganska bra trots den snabba stegringen.

Andra dagen var det typ snökaos i Piteå. Från gröna gräsmattor ena dagen till fluffig snö andra dagen. Var väl inte exakt vad vi planerat men vi fick göra det bästa av saken. Det fick bli några snöspår och sedan inomhusspårning.

Då höll vi till på Hundvis lokaler i Bergsviken. Hundarna fick spåra i träningshallarna på konstgräset och sedan betonggolvet. Det var för himla läckert att se de hundar som lyckats hänga med i utbildningen under helgen och som verkligen SPÅRADE på dessa svåra och redan smittade ytor!

Gissa om jag fått blodad tand nu? Nu får vintern allt vackert vänta några veckor till för jag vill SPÅRA! =)

Bättre spårhundar – på olika sätt

Avslutningen var på årets varmaste dag typ =) Här är det Sara som selar på Leah.
Avslutningen var på årets varmaste dag typ =) Här är det Sara som selar på Leah.

Vi har avslutat spårkursen. Tre hundar har på olika sätt blivit bättre spårhundar.

Blandrasen Leah ”sladdar” inte lika mycket utan har börjat lära sig att det lönar sig att hålla fokus på spåret. Detta eftersom det då och då dyker upp någon trevlig godis där.

Cocker spanieln Santos har fått utlopp för sitt enorma spårintresse, och han har utmanats på olika sätt vilket han bara uppskattat. Även pinnarna börjar få ett ökat intresse med hjälp av klickerträning.

Portugisiska vattenhunden Ella har utvecklats och blivit en mer självständig och självsäker brud som insett att hon har koll på läget. Det har varit underbart att se hennes lite förvånade stolthet när vi hyllat henne vid fynd av apporter och spårslut.

Ella visar med bättre självförtroende sin matte Pia-Maria var spåret går.
Ella visar med bättre självförtroende sin matte Pia-Maria var spåret går.

Så nu är det slut för denna gång. Känns lite snopet. Men vi kanske kör en steg 2-kurs lite senare. Med mer klurigheter och utmaningar. Så vi alla utvecklas lite till.

Och så kör valpkursen igång på måndag. Ska bli jättekul att träffa alla vovvar och ägare. =)

Kolla in Loellas glädje!

Notera uppgraderingen - stolar istället för stjärtlappar! =)
Notera uppgraderingen – stolar istället för stjärtlappar! =)

Spårkursen har avverkat sin näst sista träff. Den här gången blev det spårning på nyklippta lägdor. Det är viktigt att byta spårmiljö i början så att hunden inte tror att det bara ”går” att spåra i en viss sorts skog eller underlag.

När man går spår på lägdor är det inte så lätt att snitsla så man vet var man har gått. Vi löste det med att sätta ned grillpinnar i marken längs spåret. Men nästa gång ska vi ha hunnit måla dem i en avvikande färg också =D
När man går spår på lägdor är det inte så lätt att snitsla så man vet var man har gått. Vi löste det med att sätta ned grillpinnar i marken längs spåret. Men nästa gång ska vi ha hunnit måla dem i en avvikande färg också =D
Leah och Sara har just fyndat en apport.
Leah och Sara har just fyndat en apport.

Blandrasen Leah, cocker spanieln Santos och portugisiska vattenhunden Ella fick alla en liten utmaning. De löste det bra.

Det är så roligt att se Ellas utveckling. Från ett läge där det är lite jobbigt att få allt ansvar själv till en enorm stolthet när hon faktiskt fixar det.
Det är så roligt att se Ellas utveckling. Från ett läge där det är lite jobbigt att få allt ansvar själv till en enorm stolthet när hon faktiskt fixar det.

Loella som har Santos har gett sig den på att han ska markera spårapporterna. Han är ju så taggad på spåret att han inte ville ge sig tid att stanna upp vid sådana där tidstjuvar – verkar han tycka.

Santos belönas av matte Loella.
Santos belönas av matte Loella.

Hon har börjat klicka när han duttar nosen på dem, men vill avancera så att han även plockar upp dem. Hon tränade just det fokuserat genom att gå en cirka 30 meter långt rakt spår med apporter typ varannan meter. Och kolla här hur glad hon blir när det äntligen lyckas =)

 

Vilka framsteg vi gör!

Loella och Santos spårar i kvällssolen.
Loella och Santos spårar i kvällssolen.

Oj, vilken härlig kväll det var igår. Spårkursen hade sin tredje träff och redan börjar vi märka stor skillnad.

Fikadags medan spåren ligger till sig.
Fikadags medan spåren ligger till sig.

Cocker spanieln Santos går från klarhet till klarhet. Vilken dammsugare han är! Nu klarade han spetsiga vinklar, och matte Loella har börjat klicka med en klicker när han doppar nosen på apporterna vilket gör att han på ett mer kravlöst sätt börjar förstå att de där träpinnarna kan vara intressanta.

Sara och blandrasen Leah.
Sara och blandrasen Leah.

Blandrasen Leah har efter bara ett par spår med godis lite här och var längs spåret insett att det lönar sig att hålla sig längs själva spåret – att man behöver inte ”sladda runt” och kolla in andra eventualiteter vid sidorna. Det gör att hon nu klarade 90 graders vinklar med stor precision.

Portugisiska vattenhunden Ella.
Portugisiska vattenhunden Ella.

Portugisiska vattenhunden Ella har fått större självförtroende att hon fixar spåret själv. Ni skulle ha sett hennes min när hon tvärstannade för att lukta på en apport och alla vi i eftertruppen jublade. =) Hon blev sååå mallig och stolt. Härligt att se.

Dagens första spår fick Ella fynda både Loella och godis på slutet. På andra spåret klarade hon sig med en godisgömma på slutet.
På dagens första spår fick Ella fynda både Loella och godis på slutet. På andra spåret klarade hon sig med en godisgömma på slutet.

Nu är det två träffar kvar. Nästa gång hoppas jag kunna hitta lägdor som blivit slagna, eller annat kort gräs att lägga spår på. Samt några stenhällar har jag i åtanke för att utmana vovvarna.

Till sista träffen kommer jag att gå ut spår till deltagarna – innan vi träffs. Osnitslade spår. Med ett hemligt antal apporter. Så får vi se om de tar sig runt? =)

Spetsvinkeln som Santos klarade galant. Jag hann inte fota det, men dock hur spårlinan följde hans väg.
Spetsvinkeln som Santos klarade galant. Jag hann inte fota det, men dock hur spårlinan följde hans väg.