Nu är spårkursen igång

Birgitta Sundberg och lagotton Boston skötte sig bra.
Birgitta Sundberg och lagotton Boston.

Hundägare är ett tåligt släkte. Fastän regnet vräkte ned hela söndagsförmiddagen var det ingen som skickade ett sms eller så för att kolla om vi skulle ställa in spårkursen. Och när vi väl satte igång så upphörde regnet.

SAM_5710

Carina Backman och rottweilern Freja.
Carina Backman och rottweilern Freja.
Petter och welsh springer spanieln Otis.
Petter och welsh springer spanieln Otis.

De flesta deltagarna var helt nybörjare, andra hade provat spåra litegrann med sina hundar.

Jag började med att gå igenom det viktigaste:

  • Att det är medvind på spåret så hunden inte lär sig ”fuska” och vinda med hög nos. Det kommer inte att funka i längden när spåren blir längre och knepigare, då måste hunden ha lärt sig att spåra med nosen nere i backen.
  • Att de första spåren blir minst 60–70 meter långa. Vi ska inte lägga för korta spår så att hunden bara hinner uppleva förvirringsfasen. Den måste hinna få lite kläm på det här innan spåret är slut.
  • Vi lägger lite godsaker i spåret då och då, typ några godisar var femte meter. Det gör att hunden får upp ett intresse för att följa dessa godbitar. Dessa godisar tunnas sedan ut allt eftersom så att hunden får spåra längre och längre mellan varje fynd.
  • Vi lägger hundens favoritleksak i slutet. Är hunden inte så intresserad av leksaker kan man lägga en påse med tre–fyra köttbullar eller liknande i slutet.
Magnus och blandrasen golden/lab Affe.
Magnus och blandrasen golden/lab Affe.
Emilie Renqvist och rottweilern Runa.
Emilie Renhqvist och rottweilern Runa.
Victoria Öster och blandrasen Ester.
Victoria Öster och blandrasen Ester.
Kia Nyberg och cockerpoon Meja.
Kia Nyberg och cockerpoon Meja.

Hundarna och hundägarna löste uppgiften galant. Vissa vovvar fladdrade lite fram och tillbaka över spåret, men det är helt okej de första gångerna. Vi går ju kurs för att lära oss och förbättra oss. Så det blir nog snart mycket bättre.

De flesta hundägarna visade att de hade kläm på det här med att hantera spårlinan. Även om hunden springer lite kors och tvärs så ska man inte göra det som hundägare. Då släpper man istället spårlinan och fattar tag den på ett annat ställe, så att man själv kan gå den kortaste vägen. Men för säkerhets skull, och för att vara förberedda när skogen blir tätare än vad den är i Sjöbotten, så fick deltagarna träna på det. De fick jobba ihop två och två och turas om att vara hund och hundägare. Sedan fick de trassla med linan så mycket som möjligt =)

Kia Nyberg och Victoria Öster gör det krångligt för varandra.
Kia Nyberg och Victoria Öster gör det krångligt för varandra.
Jisses vilket tjorv, men Birgitta Sundberg och Carina Backman klarar utmaningen.
Jisses vilket tjorv, men Birgitta Sundberg och Carina Backman klarar utmaningen.

Avslutningsvis fick de en läxa – att spåra minst en men gärna tre gånger på egen hand innan nästa kurstillfälle. Eftersom jag jobbar nästa helg så har de två veckor på sig. Dessutom ska de föra anteckningar över spårets längd, liggtid, antal apporter, hur vinden var och hur det gick.

Nästa gång ska vi träna spår med vinklar och utveckla deras apportintresse.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s