spårhund

Se till att ha rätt vind på nybörjarspåren

Publicerat den maj 27, 2017 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Det viktigaste att tänka på när du ska börja lägga spår åt din hund är vinden. Är vinden fel riskerar hunden att lära sig ett spårbeteende som inte alls kommer att löna sig i längden.

Du ska se till att det är medvind på de första spåren. Vinden ska blåsa dig i nacken. Inte i ansiktet.

Om du och hunden har motvind på spåret kommer hunden sannolikt att gå med hög nos och bara vinda in spåret. Det blir sök istället för spår. Det må vara om det händer någon enstaka gång men om hunden flera gånger lyckas lösa sina första spår på det här viset kommer den att tycka att det att ett skitbra sätt att lösa uppgiften. Den lär sig att fuska. Det kommer att fungera så länge spåren är raka såsom man gör i början. Men när spåret sedan börjar läggas i vinklar hit och dit så kommer den hund som har lärt sig att fuska inte att klara uppgiften längre. För att kunna följa ett spår gäller det att verkligen nosa på fotavtrycken nere i marken. Och om du ser till att det är medvind på hundens första spår så kommer hunden att ”tvingas” sätta ned nosen i backen för att få upp vittringen.

Jag har sett hundar som har lärt sig att fuska på spåret. Där föraren inte har tänkt på i vilken vind som spåret presenterades första gångerna för hunden. Dessa hundar spårar ofta med en slarvig stil där de kastar fram och åter över spåret. De tvärkollar ibland att de är på rätt väg och sedan dundrar de vidare. Och hux flux blir det en vinkel på spåret och ”fuskhunden” kan sällan reda ut det.

Hur löser du det? Det blir att backa i träningen, se till att verkligen ha stark medvind på spåret och lägga godisar här och var under dina fötter medan du går. Det gör att det blir mer värdefullt för hunden att verkligen stoppa ned nosen i blåbärsriset och lukta. Du kan börja med några riktigt goda godisar som korv eller köttbullar. Sedan när hunden blivit bättre kan du börja lägga torrfoder eller liknande längs spåret. Det gör att hunden får hjälp att förstå var det är värdefullt att hålla sig, men den behöver inte stanna upp hela tiden för att smaska på godisarna. Torrfoder är sällan värd den uppoffringen liksom =)

En sak till: Se till att gå cirka 80-100 meter på de första spåren. Gärna med godis här och var längs sträckan, och med en kul leksak eller en plastlåda med extra många godisar på slutet. Många lägger för korta spår – typ 15-30 meter vilket gör att hunden många gånger bara hinner uppleva förvirrningsfasen. Med lite längre spår på 80-100 meter hinner hunden inse att om den följer dessa fotspår så leder det till godsaker, upprepade gånger. Chansen ökar att den hinner komma till slutsatsen att spår leder till något värt. Vilket gör att den faktiskt lärt sig något och fått positiva erfarenheter som gör att den är ännu mer peppad nästa gång.

Här kan du läsa ännu mer tips om spårning, från en artikel som jag la upp tidigare. Du får veta mer om liggtider, föremål i spåret och annat som du behöver ha koll på. Och se några filmer =)

Hur har de första spåren gått för dig och din hund? Vilka spår brukar du lägga? På vilka sätt brukar du utmana den? Kommentera gärna artikeln på FB eller direkt i inlägget.

/ Susanne

Spårhundarna blir snabbt bättre

Publicerat den november 7, 2015 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Idag var det dags för det tredje träffen för spårkursen, steg 2. Nu förde vi in hårda spår på grus och asfalt.

Det första var på grus och gick lite sisådär för många. En del hundar fattade liksom inte att det gick att spåra även där.

Men redan när de fick gå det andra spåret, som var på asfalt, var det som om många hade snappat att det här med spår kan gälla lite varsomhelst. Smarta vovvar! Kolla själv!

Vill du ha EN bra träningskompis?

Publicerat den maj 22, 2015maj 22, 2015 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Efter mycket funderande, särskilt nattetid, har jag nu fattat ett beslut. Snora måste flytta.

Jag tog in henne i familjen för några månader sedan. Ni som följer Rackarungarnas Hundskola vet att jag då bröt mot tre av mina principer. Ni kan läsa mer här. Och läsa om problemen här.

Men det gick bra. För det mesta. Det var en incident i början som gjorde mig fundersam. Snora hade en pinne och min portugisiske vattenhund Trassel, elva år, gick för att kolla vad hon hade. Då small det. Fullt slagsmål mellan en ettårig tik och en elvaårig hane! När jag började ryta och gorma så lugnade de sig snabbt. Men händelsen var … ovanlig.

Jag tänkte att det berodde på att Snora ännu inte bott in sig ordentligt. Att det var ett beteende som berodde på osäkerhet i nya flocken.

Sedan dess har vardagen rullat på. Hon har blivit en i familjen. Hon har många fina gåvor, det är därför jag tycker om henne så mycket.

Vi har tränat lite inför lydnadsklass 1 – hon lär sig snabbt och är väldigt följsam. Jag tror det är hennes schäfergener som gör det.

Hon har en bra inkallning. Till 80 procent. Ser hon en rådjursrumpa guppa iväg kan hon inte stå emot. Men hon vågar inte dra iväg på några längre turer. Än så länge i alla fall.

Jag har introducerat henne i klickerkonsten. Hon har lärt sig att hålla fokus och fattar även då och då det här med targetplatta. Jag klickar henne när hon går fot på ett fint sätt och hon fattar poängen.

Vi har kört lite drag. Hon är ju hälften siberian husky och är bra på att dra i sele. Hon hann springa i ett femspann innan snön försvann, efter det har hon sprungit några gånger och dragit mig på cykeln.

Hon har presenterats för alla våra 16 sibbar, tikar som hanar, och gått sams med alla.

Vi har spårat. Jag har gått spår på cirka 800 meter som varit en dryg timme gammalt. Det fixar hon. Apporterna längs spåret är ännu inte så superintressanta, men det går att fixa.

Jag vill säga att det är en riktigt fin och kul hund. Hon har talang och potential. Hon har kamplust och gillar leksaker.

Men. Hon har en sida som gör att allt fallerar. Hon har ett enormt resursförsvar. För sånt som man ibland inte ens räknar med.

Hon slogs ju med portugisen för att hon trodde att han tänkte ta hennes pinne.

Hon flög på min korthåriga vorsteh på toan för att jag hängt upp en påse med älgklövar över badkaret som skulle tina.

Hon flög på samma vorsteh när det stod hundmat på diskbänken i köket, när han kom in och sa ”tjena”.

Hon flög på vorstehn häromkvällen när jag stod ute och borstade tänderna och kvällsrastade hundarna. Jag hade spottat lite tandkräm i gräset och det var visst värt att försvara?

Typ sådana saker. Och ni vet att min vorsteh redan fått vad han behöver i form av påhopp från portugisen, ni kan läsa mer om det här.

Jag har så klart försökt träna till det. Jag har till exempel lagt en korvbit mellan Snora och Hagel, hållit Snora i halsbandet och sagt varsågod åt Hagel. När han tagit korvbiten har jag sett hur Snora behärskat sig till det yttersta för att inte ge honom en omgång. Då har jag klickat och gett henne en annan korvbit. Jag har med andra ord försökt få henne att känna goda känslor i dessa sammanhang istället för de motsatta.

Och det har funkat då. Men inte i andra situationer. För hon hinner inte tänka. Hon bara agerar reptilsnabbt. På instinkt. När jag går in och bryter så fattar hon direkt. Jag ser hur hon tänker ”Aj fan, nu klantade jag mig igen”. Visst, hundägare tror sig ofta se hur hunden ”skäms” och tolkar in en massa mänskliga känslor. Så jag förstår om ni fnyser. Men det är ändå så jag tolkar det. För efter händelserna kryper hon in under köksbordet, eller vill inte gå in på toan där älgklövarna är längre. Min bedömning är att hon VET att det är fel, men hon kan inte hjälpa det. Reptilhjärnan bara slår till.

Några av er sitter säkert och tänker att det handlar om ledarskap. Att om hon bara vet att det är jag som är ledaren så skulle hon inte göra så. Då får ni fortsätta att tro det. Jag citerar bara ett gammalt indian-ordspråk: ”Döm aldrig någon förrän du gått en mil i hans mockasiner.” Jag bedömer att jag är trygg i mitt ledarskap. Jag har tydliggjort vad som gäller i min flock. Men hon klarar det inte ändå. Instinkten är för stark.

Så – nu kommer vi till mitt ärende. Jag tänker omplacera Snora. Hon är van att kallas Nora om du tycker att det är lite mer ”städat” =)

Det är alltså en toppenhund, med mycket motor, stor följsamhet och som kan konsten att slappna av när det är dags att vila. Hon kan bli suverän i lydnadsklass och rallylydnad. Hon kan bli en bra draghund. Hon kan fungera bra i agility. Hon kan bli utmärkt som patrullhund. Hon kan vara nöjd med långa promenader, cykelturer och allmänlydnad också.

Men. Hon ska bo ensam. Inte ha några andra hundar i familjen. Då blir det problem.

Låter det som något du är intresserad av? Hör av dig. Mejla rackarungarnashundskola@outlook.com eller ring/sms:a 070-577 31 87.

Dela gärna med kompisar som du tror kan vara lämpade =)

/ Susanne

Äntligen spårdags – här får du åtta tips

Publicerat den april 16, 2015 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Spåra – det är något av det roligaste du kan göra med din hund.

Äntligen har snön tinat bort så pass att det går att lägga korta, men ack så roliga, spår igen. Se filmerna och kolla in mina åtta spårtips!

Min blandras Snora som flyttade in hos oss för en dryg månad sedan har inte spårat så mycket. Så därför började jag från början.

Det första spåret, som jag gjorde häromdagen, fick hon sitta fastknuten i ett träd och se hur jag gick iväg och lade spåret. Hon såg inte exakt hur jag gick, men det ger en bra synretning som gör att hon blir nyfiken att se var jag har varit och därmed blir mer intresserad av att spåra.

Spåret gick rätt bra, men hon är ju färsk och har svårt att hålla koncentrationen. Hon spårar en bit, kollar in omgivningen lite, lyssnar på en fågel och sedan fortsätter hon att spåra.

Igår fick hon gå sitt andra spår. Då lämnade jag hundarna hemma och åkte iväg med bilen en bit för att lägga två spår; ett till Snora och ett till vorstehn Hagel. Det gjorde att hon blev utan synretning, men jag bedömde att hon skulle klara det ändå. För klarar hon det utan synretning så växer hennes självförtroende. Hon tänker liksom ”Nämen, titta här känner jag ett spår, jag följer det och ser vad som händer, oj här var det visst en pinne som doftar matte, jag spårar lite till och DÄR hittar jag min favoritleksak”. Typ så =)

Snora hittar sin favoritleksak i slutet.

Hon spårade ungefär som sist, möjligen lite mer fokuserat. Du kan se sista biten på filmen nedan, när hon kommer fram till sin favoritleksak. Då ger hon den var den tål!

Du får också se en film från när Hagel spårade. Han har blivit väldigt duktig och framförallt väldigt målmedveten vid det här laget. Han drar som en tok när han spårar. Jobbigt. Men jag vill inte ta bort det. Jag gillar när hunden VET var den vill. Då känns det också direkt när han någon gång tappar spåret, jag trillar nästan framlänges för jag håller så hårt i spårlinan. I filmen får du följa Hagel när han kommer fram till en apport.

Blir du spårsugen? Här kan du får du åtta spårtips.

Medvind! I början är det viktigt att spåren läggs i medvind, så att ni har vinden i ryggen när ni följer spåret. På så vis lär sig hunden att spåra på riktigt, med nosen i backen, utan att fuska. Om spåret läggs i motvind kan hunden börja gå med nosen högt för att ”snabba på det hela”. Det är ett klokt beteende egentligen, men hunden kommer inte att kunna reda ut hela spåret eftersom vinden ändrar sig och spåret likaså. När det är sidvind eller medvind så tappar hunden doften. Så kör mycket medvindsspår så lär sig hunden att jobba på rätt sätt.

Synretning. I början kan hunden få sitta i bilen och se när du går ut spåret. Eller du kan knyta fast den i ett träd. Låt den bara se den första biten. Då fattar den att något spännande är på gång och blir nyfiken att sedan kolla var du har varit. Det gör inget om den piper eller skäller när du försvinner. En annan gång testar du att ha ”smyglagt” spåret som jag beskrev ovan med Snora och ser om den fattar då med.

Liggtider. Låt spåret ligga åtminstone 15 minuter innan du låter hunden börja spåra. Då har vittringen hunnit sjunka ned litegrann i marken. Ännu bättre är om det får ligga en halvtimme eller en timme, men om du kör med synretning kan nybörjarhunden ha hunnit glömma vad ni skulle göra om det går för lång tid.

Föremål. Lägg ut olika föremål i spåret. Träpinnar, trasor, bollar och på slutet den stora favoritleksaken. Eller den stora godispåsen om hunden inte tycker att leksaker är så kul.

Godis. Godis kan ibland ”strös” här och där i spåret för att peppa eller motivera nybörjarhunden eller en ”fladdrig” hund som har svårt att hålla sig i kärnan. Men överdriv inte. Om godis används är tanken att det så småningom ska fasas ut för att endast ligga som slutmål.

Snitslar. Märk upp var du har gått genom att sätta upp plastband eller liknande, så kallade snitslar. Men allt eftersom sätter du upp färre och färre snitslar. Lägg även spår som är helt osnitslade. Det gör att du tränar upp din tillit till hunden. Det är ju den som har bästa luktsinnet av er båda. Det tränar även upp hundens självförtroende som spårhund då du inte ”vet bäst” och kanske ibland lägger dig i mer än du borde.

Miljön. Se till att variera miljön som ni spårar i. Nu när det är vår får man vara glad för den plätt man får, men sedan ser du till att låta hunden spåra i tät skog, gles skog, kalhygge, lägda, sandtag, klipphällar, gräsmattor, betong och asfalt. Snö går också bra, men jag tycker inte att nybörjarhunden ska få sina första spår i snö. Då kan den lära sig att spåra mer på synintryck, det vill säga fördjupningar i snön, än verklig doft, och det funkar ju bara tills all snö tinat bort.

Våga: Är du en sån som lätt virar bort dig i skogen och som därför låter bli att lägga spår? Snälla, försök hitta sätt som gör dig trygg för det är sååå värt för hunden, och för dig, att få spåra tillsammans. Ladda mobiltelefonen. Använd kartappar. Använd vanlig karta och kompass. Gå parallellt med vägen. Ta med en vän som får stanna vid startpunkten, eller köra med bilen längs vägen. Bara du kommer dig iväg! Det är så roligt att se sin hund briljera och visa vad den kan. Visa hur imponerad du blir. Njut av ert samarbete!

Lycka till! Har du frågor och funderingar kring det här med att spåra hoppas jag att du hör av dig! Mejla rackarungarnashundskola@outlook.com eller ring/sms:a 070-577 31 87.

Bättre spårhundar – på olika sätt

Publicerat den juli 19, 2014 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Avslutningen var på årets varmaste dag typ =) Här är det Sara som selar på Leah.

Vi har avslutat spårkursen. Tre hundar har på olika sätt blivit bättre spårhundar.

Blandrasen Leah ”sladdar” inte lika mycket utan har börjat lära sig att det lönar sig att hålla fokus på spåret. Detta eftersom det då och då dyker upp någon trevlig godis där.

Cocker spanieln Santos har fått utlopp för sitt enorma spårintresse, och han har utmanats på olika sätt vilket han bara uppskattat. Även pinnarna börjar få ett ökat intresse med hjälp av klickerträning.

Portugisiska vattenhunden Ella har utvecklats och blivit en mer självständig och självsäker brud som insett att hon har koll på läget. Det har varit underbart att se hennes lite förvånade stolthet när vi hyllat henne vid fynd av apporter och spårslut.

Ella visar med bättre självförtroende sin matte Pia-Maria var spåret går.

Så nu är det slut för denna gång. Känns lite snopet. Men vi kanske kör en steg 2-kurs lite senare. Med mer klurigheter och utmaningar. Så vi alla utvecklas lite till.

Och så kör valpkursen igång på måndag. Ska bli jättekul att träffa alla vovvar och ägare. =)

Vilka framsteg vi gör!

Publicerat den juni 25, 2014 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

**Loella och Santos spårar i kvällssolen.**

Oj, vilken härlig kväll det var igår. Spårkursen hade sin tredje träff och redan börjar vi märka stor skillnad.

**Fikadags medan spåren ligger till sig.**

Cocker spanieln Santos går från klarhet till klarhet. Vilken dammsugare han är! Nu klarade han spetsiga vinklar, och matte Loella har börjat klicka med en klicker när han doppar nosen på apporterna vilket gör att han på ett mer kravlöst sätt börjar förstå att de där träpinnarna kan vara intressanta.

Blandrasen Leah har efter bara ett par spår med godis lite här och var längs spåret insett att det lönar sig att hålla sig längs själva spåret – att man behöver inte ”sladda runt” och kolla in andra eventualiteter vid sidorna. Det gör att hon nu klarade 90 graders vinklar med stor precision.

Portugisiska vattenhunden Ella har fått större självförtroende att hon fixar spåret själv. Ni skulle ha sett hennes min när hon tvärstannade för att lukta på en apport och alla vi i eftertruppen jublade. =) Hon blev sååå mallig och stolt. Härligt att se.

Dagens första spår fick Ella fynda både Loella och godis på slutet. På andra spåret klarade hon sig med en godisgömma på slutet. — **På dagens första spår fick Ella fynda både Loella och godis på slutet. På andra spåret klarade hon sig med en godisgömma på slutet.**

Nu är det två träffar kvar. Nästa gång hoppas jag kunna hitta lägdor som blivit slagna, eller annat kort gräs att lägga spår på. Samt några stenhällar har jag i åtanke för att utmana vovvarna.

Till sista träffen kommer jag att gå ut spår till deltagarna – innan vi träffs. Osnitslade spår. Med ett hemligt antal apporter. Så får vi se om de tar sig runt? =)

**Spetsvinkeln som Santos klarade galant. Jag hann inte fota det, men dock hur spårlinan följde hans väg.**

Nu har vi kört igång

Publicerat den juni 11, 2014 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

**Loella Cederstrand och hennes cocker spaniel Santos klarade två spår galant.**

Igår startade spårkursen. Vad roligt det var att äntligen få köra igång! Även om deltagarantalet inte blev så stort, tre stycken, så valde jag att köra ändå.

**Sara Markström och hennes blandras Leah hade en skön avslappnad stil.**

Dels är det bra att få bli varm i kläderna, dels hoppas jag att deltagarna trots allt blir nöjda och sprider ordet om att Rackarungarnas Hundskola finns. =)

Spårkursen steg 1 är tänkt att vara en grundkurs för den som vill lära sig spåra med sin hund. Fast det visade sig att de här deltagarna redan hade tjuvtränat lite så jag ska se till att avancera lite snabbare än planerat så de får sina utmaningar ändå.

De fick två spår var, det första rakt och enkelt med en pinne på vägen och en kul leksak på slutet. Det andra spåret var lite längre, två pinnar i spåret och en kul leksak på slutet. Dessutom en vinkel. Allt gick hur bra som helst!

**Här blev det lite lintrassel runt en buske. Men Loella Cederstrand är cool och reder ut det.**

**Leah är en intressant blandning mellan schäfer, rottweiler och hovawart.**

Har du fått information om den här spårkursen precis nu? Och hade gärna velat vara med? Mejla då mig fort som rackarn på rackarungarnashundskola@outlook.com eller ring 070-577 31 87 så hinner du haka på till nästa gång. =)

/ Susanne