Oj, vilken härlig kväll det var igår. Spårkursen hade sin tredje träff och redan börjar vi märka stor skillnad.

Cocker spanieln Santos går från klarhet till klarhet. Vilken dammsugare han är! Nu klarade han spetsiga vinklar, och matte Loella har börjat klicka med en klicker när han doppar nosen på apporterna vilket gör att han på ett mer kravlöst sätt börjar förstå att de där träpinnarna kan vara intressanta.

Blandrasen Leah har efter bara ett par spår med godis lite här och var längs spåret insett att det lönar sig att hålla sig längs själva spåret – att man behöver inte ”sladda runt” och kolla in andra eventualiteter vid sidorna. Det gör att hon nu klarade 90 graders vinklar med stor precision.

Portugisiska vattenhunden Ella har fått större självförtroende att hon fixar spåret själv. Ni skulle ha sett hennes min när hon tvärstannade för att lukta på en apport och alla vi i eftertruppen jublade. =) Hon blev sååå mallig och stolt. Härligt att se.

Nu är det två träffar kvar. Nästa gång hoppas jag kunna hitta lägdor som blivit slagna, eller annat kort gräs att lägga spår på. Samt några stenhällar har jag i åtanke för att utmana vovvarna.

Till sista träffen kommer jag att gå ut spår till deltagarna – innan vi träffs. Osnitslade spår. Med ett hemligt antal apporter. Så får vi se om de tar sig runt? =)