skäller på män

I onsdags gick nyhetsbrevet ut via mejl till de som prenumererar. Man kunde anmäla sig till två nya kurser – en spårkurs och en valpkurs. Sedan dess har anmälningarna rullat in och nu när jag lägger ut informationen på hemsidan finns det endast en plats kvar på valpkursen.

Jag känner mig nästan lite taskig – att typ alla platser redan är fyllda. Men jag hoppas att du som vill gå kurser och hålla dig uppdaterad om vad som händer mejlar till mig och ber mig lägga till dig till nyhetsbrevet. Det kostar inget. Mejla rackarungarnashundskola@outlook.com.

Så här såg nyhetsbrevet för mars månad ut:

Visst är det ett märkligt väder vi har? Plusgrader och slask – usch så trist. Därför ska jag pigga upp dig med två nya kursstarter. Vilken vill du nappa på?

Den första är en valpkurs. Du och din valp får lära er det viktigaste ni behöver veta för att få en bra start tillsammans. Här får ni bland annat träna inkallning, koppelträning, sitt stanna kvar, ligg stanna kvar, kloklippning, miljöträning och spår.

Här kan du läsa mer om kursen.

Valpkurs

Börjar måndag 25 maj.
Är sammanlagt fem kurstillfällen, fem måndagar i rad (om inget oförutsett inträffar.)
Är mellan klockan 18–20.
Valpen bör vara äldre än tre månader och ha fått sin tremånaders-vaccination. Kursen anpassas efter var och en så det går bra att delta även med äldre valpar.
Kursen håller huvudsakligen till utomhus i Yttervik, men det blir även vissa ”utflykter”.
Det finns åtta platser. (en kvar när jag lägger in detta)
Kursen kostar 1 200 kronor per ekipage.
Anmäl dig genom att mejla till rackarungarnashundskola@outlook.com

Den andra är en spårkurs för nybörjare. Du och hunden får lära er de inledande övningarna, sedan avancera allt eftersom under kursens gång. Hunden får lära sig det roliga med att följa efter ditt eller andra människors fotspår. Det är alltså inte en viltspårkurs där man även drar en klöv efter sig. Här kan du läsa mer om kursen.

Att låta hunden spåra är det bland det bästa du kan göra med din hund. Den njuter av att få briljera med sin fantastiska nos.

Personspårkurs – steg 1

Börjar söndag 7 juni.
Är sammanlagt fem kurstillfällen, fem söndagar i rad (den KAN hända att det andra kurstillfället – den 14/6 – hoppar över en söndag eller att vi gemensamt löser det på annat sätt)
Är mellan klockan 13–16.
Håller till i skogar i Sjöbotten, Bureå, men även Yttervik och kring Skellefteå.
Du kan låna utrustning som sele och lina om du inte har själv. Men efter kursen kommer du att vilja köpa egen utrustning – hoppas jag =)
Det finns åtta platser. (Fullsatt nu, med två reserver)
Kostar 1 400 kronor per ekipage.
Anmäl genom att mejla till rackarungarnashundskola@outlook.com

Jag vill i detta brev också passa på att berätta att jag har brutit mot tre principer. Jag har skaffat en till hund. Det i sig är inget konstigt – jag har ju redan rätt många. Men jag har skaffat en hund som är:

En blandras
Ett ettårig omplaceringshund
En tik

Hon heter Nora och är 50 procent siberian husky, 25 procent schäfer och 25 procent landseer. Det är egentligen emot mina principer att: inte ha en renrasig hund, inte ta den som valp och att inte ta en hane – som jag brukar göra annars. Du kanske redan har läst allt på hemsidan, annars kan du ta en titt här.

Men det går bra =) Hon är klok, smart och samarbetsvillig. Hon har väldigt få ”olater”. Fast en är att hon inte gillar när karlar hälsar på. Hon skäller längre än vanligt. Hon blänger på dem och minsta ”felaktiga” rörelse eller blick förtjänar tydligen ännu en utskällning.

Jag tänker att du som prenumererar på detta nyhetsbrev kanske också har ett sådant problem. Eller känner till någon som har det. Därför listar jag några tips på hur du kan göra. Du får välja tips beroende på vad du känner passar dig och din hund. Eller prova vilket som är effektivast.

Vänd på hundens inställning. Om de karlar som hälsar på ”råkar tappa” en massa hundgodisar titt som tätt så blir det snart lite trevligare. I Noras fall tänker jag gå ett steg längre. Karlarna kommer i vissa fall också att få köra lite enkla övningar med henne, som sitt och vacker tass. I vanliga fall är jag emot att andra människor ska hålla på och ”drilla” mina hundar, de har liksom inte där att göra. Men med Nora ser jag en samarbetsvilja och ett godissug som kan vända inställningen att karlar är läskiga till att karlar är intressanta ”samarbetsobjekt” när de kommer. Men det här funkar inte om hunden är riktigt rädd. Då ska du inte tvinga på den att ”samarbeta” med besökarna. Det kommer bara att skapa en ännu större press.
Ignorera. Det här kan funka bra om hunden fortfarande mest är lite fundersam på om karlar är farliga eller inte. Då visar du med din avslappnade attityd att du är helt trygg med den här besökaren, du nonchalerar hundens skällande och om det avtar kan du sticka till den en godis eller bara berömma lugnt med rösten.
Klicker. Varianten ovan kan också kombineras med klickerträning. Du nonchalerar när hunden skäller, men klickar och ger godis när den tystnar eller själv går mot besökaren för att hälsa på ett trevligt sätt. Det fiffiga med klicker är att den även skapar ”feelgood-känslor” när hunden hör klicket. Klickar man när hunden egentligen tycker det är lite läskigt kan man till slut omvända känslan till ”feelgood”.
Ge hunden en uppgift. En skällande hund kan tystna om den får en annan viktig uppgift att koncentrera sig på. Det kan vara att ligga i korgen, sitta på en speciell stol eller hämta favoritleksaken. Kanske kan du försvåra det ytterligare genom att träna in att hunden ska ligga med nosen mot golvet? Det kräver ännu mer koncentration, samtidigt som det är svårare att skälla då =)
Blir du riktigt less på hundens skällande, eller märker att den verkligen är väldigt rädd, låt den då slippa undan. Stäng in den i ett rum, ute i rastgården eller liknande när du får besökare som hunden inte klarar. Då kan både du och hunden slappna av. Besökaren också =)

Du som lusläser mina nyhetsbrev minns kanske att jag i förra brevet avrundade med att jag planerade nya unika kurser som jag tidigare inte haft i mitt sortiment? Jag har två på gång, men de passar inte riktigt in än. Jag känner att behovet av valp- och spårkurs är stort och vill prioritera det först. Men någon gång framöver får ni veta mer =)

Däremot kan jag skvallra om att jag och en annan aktör inom hundkurser planerar ett gemensamt hundläger för dig och andra hundägare i början på sommaren. Det ska bli riktigt kul att få nörda in sig på ämnet hund totalt under några dagar. Tyvärr kan jag inte säga mer nu, men du vet ju att med nyhetsbrevet får du information snabbt! =)

Vi hörs!

/ Susanne L

Igår berättade jag om min nya hund Nora, eller Snora, som trotsar tre av mina principer: hon är en blandras, hon är ett år och inte en valp, hon är en tik. Ni kan läsa det inlägget här.

Det har gått riktigt bra. Hon har imponerat när jag tränat lydnad. Men mest av allt imponerande hon när jag testade uppletande. Hon fattade direkt och jobbade lika bra som Trassel och Hagel!

Fast jag har märkt två saker.

Hon gillar inte manliga besökare
Hon har ett stort resursförsvar

Första problemet yttrar sig på så vis att hon skäller på manliga besökare hemma hos oss. Det är inte lika påtagligt när vi är ute och går och träffar på någon man. Inte vad jag har sett hittills, men jag har ju bara haft henne i en vecka ännu.

Hemma skäller hon liksom längre än vad som är normalt. Hon skäller först en ”normal” stund när mannen kommer. Sedan tystnar hon, som en vanlig hund typ. Men sedan går hon igång igen och småskäller då och då. Hon söker mannens blick för att se om han är något att lita på och när han råkar titta på henne så skäller hon igen. Inte på ett aggressivt sätt så att jag tror att hon snart hugger honom. Utan mer osäkert och ”boffande” om du fattar vad jag menar?

Jag har börjat jobba med det genom att ha hundgodis nära till hands och be de besökande männen ge henne godis när de kommer. Helst tajmar de förstås godisen i det lilla glappet mellan de första skallen och den nya omgången med skall. Någon har provat att be henne sätta sig och göra lite små tricks vilket jag tror är bra då hon inser att hon kan ”göra affärer” med dessa karlar. De blir mer en resurs än ett hot. Visst finns det en liten risk att hon tror att hon får beröm för att hon skäller, men den är försumbar just nu tycker jag. Huvudsaken att misstänksamheten minskar.

Hittills har den här träningen sett lovande ut. Fast det kommer förstås inte karlar fyra gånger per dag och hälsar på. Så jag kanske snart får arrangera en särskild övning? Hela Rotary får hälsa på =)

Har du haft det här problemet också? Eller har fortfarande? Hur jobbar du med det i så fall? Kommentera gärna. Det är alltid kul att höra och brainstorma lite =)

Det andra problemet handlar om resursförsvar. Och det här beteendet blir lite knepigare att få till för hon agerar instinktivt och reptilsnabbt. Vi hade en incident i förrgår. Jag och sonen var ute i skogen med Trassel, Hagel och Snora. Hon hittade en lite grövre pinne som hon låg och tuggade på. Trassel gick dit för att titta. Han är elva år och inte alls särskilt påflugen. Han skulle bara titta. Då small det! Pang. Snora försvarade sitt ”byte” och högg Trassel. Det tog så pass bra att han blev fly förbannad och gav igen. Sedan slogs de. En ettårig tik och en elvaårig hane. Inte bra.

Men jag lyckades bryta direkt. Jag höll fast Trassel och Snora backade undan. Jag sa med den grövsta och argaste röst jag har, för jag VAR arg, FYYYY FYYYY FYYYY till Snora och hon la sig ned och såg verkligen ut att ta åt sig. Hon blev spak. Trassel fick några FYYY han med, men grundproblemet tycker jag låg i attacken. Bara för att någon tittar på ens pinne. Det får man klara, tycker jag.

Efter det var det lugnt. Inga hard feelings efteråt. Kändes skönt. Jag tror att hon helt enkelt blir så inne i myset med sin pinne att hon inte hinner tänka när hon känner att någon kanske tar den av henne. Det verkar bara vara i just den här typen av situation. När hon haft en tunn tjollerpinne som hon lattjat runt med har det inte varit några problem om någon annan hund kommit och velat kolla. Likaså har hon och Hagel hållit fast i samma pinne och haft dragkamp med gott humör.

De tidigare ägarna känner igen problemet. Och enligt dem har det endast yttrat sig mot andra hundar – inte människor.

I grunden är jag emot att hålla på att ta ben och matskålar från hundar. Det kan enligt mig signalera att man är osäker på sitt ledarskap om man ska hålla på att testa det hela tiden mot sin hund.

Hunden ska känna att den får ha lugn och ro när den äter. Om jag ska vara och fingra kring en matskål när hunden äter så är det för att kasta in en köttbulle eller liknande. Så det blir positivt att jag är där.

Fast jag tror inte heller att problemet är där. Jag tror det är mer mot andra hundar. Och att hon knappt hinner tänka. Så jag planerar att få henne att hinna börja tänka. Lätt va? =)

Jag planerar att låta henne ha små pinnar i början, som hon inte är lika noga om, och när jag ser att hon stannar upp och gnager på dem så går jag och de andra hundarna i närheten. Sköter hon sig så berömmer jag. Jag kommer att läsa henne intensivt och vara reptilsnabb jag med – hoppas jag. Jag tror att om jag bara hinner in med ett barskt ”nej” just före hon tänker göra dumheter så kan det brytas. Jag tänker även smyga in godisar till henne i dessa situationer. Innan hon kommit på tanken att hugga. Så att det blir ofarligt och positivt att ha andra omkring sig när man tuggar på pinnar.

Efter att ha funderat lite till inser jag att klicker kan vara grejen. Jag kan klicka in henne och sedan tajma klicket just när hon ligger och gnager på sin pinne och börjar tänka att ”nu ska jag hugga och försvara”. Då kan jag ändra hennes inställning, från sur och bitchig till ”feelgood”. För det är ju så att klicket skapar goda känslor – känslor av god mat och mys. Det här blir intressant, eller hur?

Har du också träffat på det här problemet? Hur har du löst det, eller jobbar du med det än? Berätta! Det är alltid kul med fler infallsvinklar.

Etikett: skäller på män

En plats kvar på valpkursen

Och de två problemen är …