En kvinna vid namn Anna hörde av sig. Familjens hund Dio, en shetland sheepdog, hade en benägenhet att skälla på besökare som kom till deras stugtomt på en ö. Särskilt när han var själv ute. Hon ville dämpa skällandet, något voff gick väl an men inte en komplett utskällning.
Hon hade varit duktig och klickertränat honom hemma på villatomten på fastlandet. Där höll han tyst vad som än passerade. Men där var han, på grund av trafiken intill, inte själv på gården på samma sätt som i stugan.
Jag bedömde att skällandet kom av osäkerhet. Det är inte lätt att vara nio-tio månader och ha koll över en hel tomt själv, där folk kunde dyka upp ifrån minst tre stigar som ledde in. Särskilt inte om man tycker att folk rent generellt inte är det absolut skojigaste som finns, minst av allt herrar.
Så min plan blev att ändra Dios ”förväntan” när det kom besökare. I stället för att tänka ”Shit – nu kommer det en läskig människa och jag måste ta allt ansvar själv. Voff, voff – kom någon ansvarig och hjälp mig nu” – till att tänka ”Åh, nu kommer det en sådan där intressant köttbullemaskin igen. Om jag bara håller truten så blir köttbullen min”.
Det gjorde vi genom att ringa flera stuggrannar som fick komma promenerades hux flux in på gården. Anna höll sig oftast inomhus så Dio skulle uppleva att han fick klara detta själv. När första besökaren kom sprang Dio emot och voffade några voff. Besökaren följde då mina instruktioner, vänd dig om (inte för snabbt så att Dio tror att han lyckats skrämma den) och avvakta. När Dio tystnat, vilket gick snabbt när inte besökaren såg så hotfull ut längre, fick han köttbullar av besökaren. Dio såg minsann lite snopen ut =)
Sedan fortsatte vi så. Besökare efter besökare kom in, fick något enstaka voff mot sig, stannade, vände sig om och gav sedan köttbullar när Dio blev tyst. Då kallade Anna in den största utmaningen, en man som bor två stugor bort, en riktigt läskig typ om du frågar Dio. Det märktes direkt att just den här besökaren var extra jobbig. Dio skällde mycket och vågade inte gå fram. Men med lock och pock, och utkastade köttbullebitar vågade han sig fram. Mannen satt senare på altanen ett tag och pratade, sedan gick han och kom tillbaka efter en kort stund. Redan då blev det mycket bättre. Nu visste ju Dio att hos den där mystiske herrn fanns det ju faktiskt godsaker.
Så höll vi på ett tag. Sedan tog vi en paus. Och körde lite till. När vi tyckte oss vara klara och stod och pratade om ditten och datten kom plötsligt ett helt nytt spontant besök, en kvinna och hennes dotter. Dio gick fram till dem utan ett ljud och snabbt levererade vi köttbullepåsen till dem så de kunde berömma.
– Jag får gåshud, ser du, viskade Anna och pekade på sin arm.
Nu är förstås inte allt fixat bara med det här träningspasset. En hel del jobb återstår.
Anna fick i uppgift att rigga en godisskål med lock utefter varje stig in till deras tomt, med en lapp med instruktioner. Så att alla som kommer och hälsar på kan bidra till att bättra på träningen. Och den läskigaste mannen fick i uppgift att ta med sig några köttbullar och hälsa på två gånger per dag i minst en vecka. Helst inte hälsa på ordentligt, utan i princip bara lämna köttbullarna till en tyst Dio och sedan gå hem igen. Så att Dio tycker sig få rätt bra betalt för ett besök som knappt hann in på gården =)
Ska bli intressant att höra hur det går!
/ Susanne
rackarungarnashundskola.com 