Fick ett sådant trevligt mejl

Emilie Renqvist och hennes rottweiler Runa.
Emilie Renhqvist och hennes rottweiler Runa.

Jag måste berätta – häromdagen fick jag ett sådant trevligt mejl från en tidigare flitig kursdeltagare vid namn Emilie. Hon och sambon har flyttat söderut, till Skåne där hon kommer ifrån. Hon verkar ha acklimatiserat sig bra =)

”Hälsningar ifrån Skåne där våren blommar för fullt. Vi har just varit på vår första inofficiella nw tävling utanför Rackarungarnas regi. Clear round, behållarsök, utomhusssök och inomhus och Runa tog alla doft källorna. Tävlingsledaren tyckte vi hade en lugn och kontrollerad start, Runa har ett engagerat sök och visar tydligt markering. Minus var bara att jag drog i kopplet och det är bättre att visa tillbaka hunden med en förande hand så man inte stör hunden.

Jag är så himla stolt över hennes första rosett, Runa blev nog gladare över sin goodie-bagLeende ansikte med leende ögon Tack för att du är en så fantastisk ledare och möjliggjort det här! Mvh Emilie och Runa”

Härlig läsning – inte sant? Så roligt att mina kursdeltagare får beröm ända nere i Skåne =)

Nu ska jag ladda inför kvällens Nose Work kurs steg 2. På programmet står sök i flera stationer med både eukalyptus och lagerblad. Plus att vi ska gå igenom och testa scanning. Det handlar om att ge hunden chansen att vinda in doften redan i starten. Det gäller att ”fuska” och tjäna tid där det går =)

/ Susanne

Riktigt rolig Rambokurs

Carro Strandberg och hennes snart elvaåriga rottis Dream visade rutin.
Carro Strandberg och hennes snart elvaåriga rottis Dream visade rutin.

Äntligen har vårens Rambokurser kört igång. Det är två grupper som går parallellt nu, en på söndagar och en på onsdagar.

Söndagens grupp inledde sina övningar på Folkparken och baksidan av Skellefteå Kraft Arena. Det är ett bra ställe att börja på. Här får hundarna och deras förare testa på lite av varje: gå på plåt, gå i trätrappor och gallertrappor, balansera på plank, hoppa upp på saker och ta sig ned igen.

Viktoria Berg och malinoisen Chansa balanserade.
Viktoria Berg och malinoisen Chansa balanserade.
Ebba Bakteman och labradoren Raya var trygga i gallertrapporna.
Ebba Bakteman och labradoren Raya var trygga i gallertrapporna.
Elin Möller med cane corso Nato och Josefine Nyström med golden retriever Dex jobbade på olika stationer.
Elin Möller med cane corso Nato och Josefine Nyström med golden retriever Dex jobbade på olika stationer.

Det var roligt att se bredden på ekipagen. Det var allt från en liten jack russel terrier till en biffig cane corso. Det var allt från en ung schäfertik till en snart elvaårig rottistik. Alla kan vara med!

Efter en timme åkte vi till rökdykarhuset på brandstationen. Där hade vi så roligt att jag glömde fota. Men ni som går onsdagsrambo ska inte tro att jag kopierar söndagens aktiviteter rakt av när det är onsdag. Kanske lite i början, men sedan blir det andra bullar =)

/ Susanne

Jack russel terriern Smilla kämpade med sina små tassar i gallertrappan.
Jack russel terriern Smilla kämpade med sina små tassar i gallertrappan.
Han är maffig – cane corson Nato.
Han är maffig – cane corson Nato.
Springer spanieln Melker och Lena Holmgren hittade lugnet på balansövningen.
Springer spanieln Melker och Lena Holmgren hittade lugnet på balansövningen.
Carro Strandberg och rottisen Dream chillade lite.
Carro Strandberg och rottisen Dream chillade lite.

Tung rottweiler med hundmötesproblem

Idag hade jag besök av en tjej med en rottweilerhane på drygt tre år. Tyvärr blev jag så uppslukad av det vi gjorde att jag helt glömde att fota. Men ni ska få läsa i alla fall =)

Hon kontaktade mig eftersom hon upplevde problem när de skulle möta andra hundar på promenader. Hennes hund var VÄLDIGT intresserad av att få hälsa på den andra hunden och gjorde sitt bästa för att dra sin matte med sig dit. Det var en biffig rottweiler. Snäll, go och glad. Men det är inte det första folk tror när de möter en rejäl rottis som bestämt sig för att komma och hälsa på deras vovve.

Jag hade funderat på några åtgärder. Eftersom han inte hade slagsmål och attack i sinnet ville jag testa avledningsmanöver. Att rikta intresset mot något annat som han gillar, ännu mer, än att hälsa på främmande hundar. Ägaren menade att korv, och bollar, kunde möjligen konkurrera om intresset. Jag hämtade en boll med snöre, så att den går att lattja med och behålla lättare än en boll utan snöre. Sedan började vi.

Min sambo fick agera assistent och kom först gående med en siberian huskytik. Ägaren hade lekt upp sin rottis med bollen så han visste att den fanns. När hunden noterat siberian huskytiken fiskade tjejen fram bollen och riktade rottisens intresse mot den istället. Medan hon gick mot hundmötet lekte de med bollen i ett sorts busigt fotgående. Men just vid hundmötet avbröt rottisen sin lek och gjorde ett försök att bryta sig ur och över till den mötande hunden. Men vi hade lindat kopplet ett varv runt bröstkorgen vilket gjorde att ägaren blev ”starkare” och kunde hantera situationen bättre. Rottisen fick höra ett kraftigt ”nej”, sedan fokuserade han åter på leken med matte.

Nästa möte gick mycket bättre. Och sedan fortsatte det så. Vi bytte hundar, hundraser och mötesplatser så att det inte skulle bli så situationsbundet. Det är relativt enkelt att få en hund att sluta bråka vid hundmöten om den får möta samma hund på samma plats fem-tio gånger i rad. Men det krävs att byta platser och situationer för att få mer hållbarhet i beteendet.

Rottisen och hans matte var riktigt duktiga. När han fått syn på den mötande hunden påminde hon honom om att hon hade bollen. Sedan kommenderade hon ett bestämt ”fot” och höll bollen vid bröstkorgen. Vilken kontakt! Vilken glad och samarbetsvillig rottis! Hon var jätteduktig på att läsa hans sinnesstämning. Märkte hon att han höll på att börja smygkika, och ladda lite, på den mötande hunden så fick han bollen i munnen redan då och fick liksom busa sig förbi mötet. Då släppte han tanken på den andra hunden och valde att busa med matte istället. Var han mer fokuserad kunde han få gå hela mötet igenom innan han fick boll och beröm. Det är dit vi ska sträva. Att han ska ”hålla sig” tills de har passerat. Då får han sin belöning.

Vi kom en bra bit på väg redan efter första passet. Det kan hända att vi tar ett till pass i ett hundtätt bostadsområde i ”rusningsrastningstid”. Då hoppas jag komma ihåg att fota också =)

/ Susanne