Idag blir han 98 år!

Idag, den 19 december 2017, fyller min portugisiska vattenhund Trassel 14 år! Han bor numera på ett ”äldreboende” hos mina svärföräldrar och har det bara bra. Han är visserligen rätt stapplig på bakbenen och har några fettknölar här och var. Dessutom hör och ser han rätt dåligt. Men om vi ska tro på det där att man ska multiplicera hundens år med 7 för att få fram hur gammal hunden skulle vara om den var en människa – så skulle Trassel vara 98 år! Inte undra på om han är lite mindre spänstig numera. =)

Trassel i sina unga år – på en fjällvandring.

Innan jag skaffade Trassel tävlade jag på hög nivå med en schäferhane som hette Zeke. Zeke var en rolig hund med mycket vilja och motor. Men han var ofta ljudlig och ville pipa på lydnaden vilket gjorde att vi tappade poäng när vi tävlade. Jag var inne i en tung period där det var viktigare att få ett cert på elit spår-tävlingen än att vi faktiskt hade roligt när vi tränade och tävlade.

Så fick jag mitt första barn. Ett par år senare var det dags att skaffa nästa hund. Jag tänkte att nu ska jag inte köpa en till het schäfer utan en mer lagom hund som tycker det är kul när vi gör något men som inte trampar runt och ”kräver” om det blir några dagar utan så mycket aktivitet. Så det blev en portugisisk vattenhund från kennel Rödtop i Grums, Karlstad.

Den här hunden hade jag bara tid att träna en kvart då och då, när lillan sov i vagnen. Den här hunden ville heller inte göra samma övning mer än två gånger – efter det var Trassel less. Det gällde att se till att de repetitioner jag faktiskt fick göra med honom var väl uttänkta och lyckade. På så vis gjorde vi stora framsteg.

Innan han var ett år startade vi i en lydnadsklass 1-tävling i Piteå. Det var cirka 20 startande i klassen. Tuffa malinoiser och schäfrar. Men vet du – jag och min lurviga Trassel gick in och gjorde världens tävling. Vi fick 190 poäng av 200 möjliga! Så höga poäng har jag aldrig fått i klass 1 med någon annan hund. Vi vann klassen! En ”tjollrig” portugisisk vattenhund fick stå högst upp på pallen med en massa brukshundar bakom sig. Det var en fantastisk känsla. Du kan se protokollet här nedan.

Vi fortsatte på den linjen. Vi tränade små kvartar här och var med glädjen och viljan i fokus. Med hjälp av Trassel kom jag ur min ”utbrändhet” från elit-tragglandet med schäfern Zeke och tillbaka till träningsglädjen. Det ÄR ju därför vi håller på – för att ha roligt och ge våra hundar en kul vardag.

Våra små kvartar räckte ända till att Trassel blev den andra portugisiska vattenhunden i Sverige som blev Svensk lydnadschampion! Det är riktigt kul att tänka tillbaka på nu när han fyller 14 år. Stort, stort grattis Trassel på din dag. Tack för att du fick mig på rätt spår igen!

/Susanne

Riktigt rolig Rambokurs

Carro Strandberg och hennes snart elvaåriga rottis Dream visade rutin.
Carro Strandberg och hennes snart elvaåriga rottis Dream visade rutin.

Äntligen har vårens Rambokurser kört igång. Det är två grupper som går parallellt nu, en på söndagar och en på onsdagar.

Söndagens grupp inledde sina övningar på Folkparken och baksidan av Skellefteå Kraft Arena. Det är ett bra ställe att börja på. Här får hundarna och deras förare testa på lite av varje: gå på plåt, gå i trätrappor och gallertrappor, balansera på plank, hoppa upp på saker och ta sig ned igen.

Viktoria Berg och malinoisen Chansa balanserade.
Viktoria Berg och malinoisen Chansa balanserade.
Ebba Bakteman och labradoren Raya var trygga i gallertrapporna.
Ebba Bakteman och labradoren Raya var trygga i gallertrapporna.
Elin Möller med cane corso Nato och Josefine Nyström med golden retriever Dex jobbade på olika stationer.
Elin Möller med cane corso Nato och Josefine Nyström med golden retriever Dex jobbade på olika stationer.

Det var roligt att se bredden på ekipagen. Det var allt från en liten jack russel terrier till en biffig cane corso. Det var allt från en ung schäfertik till en snart elvaårig rottistik. Alla kan vara med!

Efter en timme åkte vi till rökdykarhuset på brandstationen. Där hade vi så roligt att jag glömde fota. Men ni som går onsdagsrambo ska inte tro att jag kopierar söndagens aktiviteter rakt av när det är onsdag. Kanske lite i början, men sedan blir det andra bullar =)

/ Susanne

Jack russel terriern Smilla kämpade med sina små tassar i gallertrappan.
Jack russel terriern Smilla kämpade med sina små tassar i gallertrappan.
Han är maffig – cane corson Nato.
Han är maffig – cane corson Nato.
Springer spanieln Melker och Lena Holmgren hittade lugnet på balansövningen.
Springer spanieln Melker och Lena Holmgren hittade lugnet på balansövningen.
Carro Strandberg och rottisen Dream chillade lite.
Carro Strandberg och rottisen Dream chillade lite.

Jag har brutit mot tre principer

Jag och Nora.
Jag och Nora.

Nu är det dags att berätta. Jag har gjort något konstigt – för att vara jag. Jag har brutit mot tre principer som jag annars har hållit mig till.

Jag har skaffat en till hund. Det i sig är inget konstigt – jag har ju redan rätt många. Men jag har skaffat en hund som är:

  • En blandras
  • En ettårig omplaceringshund
  • En tik

Jag har hittills i mitt liv endast haft två blandraser. De heter Mig och Laser, är ca fyra år och bor i sibbehundgården. De är alltså draghundar och så kallade alaskan huskies, en blandning med siberian husky och annat smått och gott. I grunden föredrar jag renrasigt. Då vet man mer vad man får och vad hunden kan tänkas passa till. Man får tävla alla klasser man kan komma på att man vill tävla. Man får, ofta, en engagerad uppfödare.

När jag skaffar hund har det till 90 procent varit från grunden – en valp. Jag vill få vara med och styra från början, se till att viktiga saker blir inlärda tidigt och på rätt sätt. En vuxen hund har ofta lärt sig en eller flera dumheter. Har jag haft en hund sedan den var valp och den har lärt sig dumheter ändå – så är det liksom inte alltid lika irriterande av någon anledning =)

När jag skaffar hund är det till 90 procent en hanhund. Jag upplever att jag funkar bäst med hanhundar. Det är liksom mer rekorderligt, mindre fjoll och dessutom löper de inte precis när man ska tävla. Visserligen har vi några tikar bland draghundarna, men det räknas inte på samma sätt. =)

Dessa principer har jag haft. Eller vanor. Men så träffade jag Nora.

Nora är en ettårig blandrastik. Hon är 50 procent siberian husky, 25 procent schäfer och 25 procent landseer. Hon bodde i en familj som också hade en sexårig jack russeltik. Det gick inte så bra – de slogs då och då och till slut tyckte familjen att det fick vara nog.

Det var då jag träffade henne. Stor, svart och kalvig. Hon hälsade på mig lugnt och sansat. Hon tittade på mig med sina kloka, intelligenta ögon. Vi lattjade lite. Hon daskade till mig med sina långa framben. Det sa klick! Det brukar det inte göra – inte så lätt. Men jag stod emot. Det var ju en:

  • Blandras
  • En ettårig hund
  • En tik

Så jag sa att jag skulle hjälpa dem att hitta en ny ägare. Vi fann några. De testade henne. Men av olika anledningar sket det sig varje gång. Ägarna började bli allt mer uppgivna. Skulle de måsta åka till veterinären?

Och fastän jag inte brukar gå på det där ”veterinären-tricket” ni vet, så gjorde jag det. Jag tänkte att ”Men då banne mig så testar jag”.

Här är mina ”innehundar”. Det är Trassel, Nora och Hagel.
Här är mina ”innehundar”. Det är Trassel, Nora och Hagel.

Jag hämtade henne för en vecka sedan. Det är mycket som ska stämma. Men det ser lovande ut. De tidigare ägarna har gjort ett bra grundarbete:

  • Hon går sams med innehundarna vorstehn Hagel och portugisiska vattenhunden Trassel.
  • Hon kommer på inkallning.
  • Hon kan saker som sitt, stanna kvar, high five och att vänta i bilen på varsågod innan hon hoppar ut.
  • Hon har hälsat på sibbarna i sibbehundgården. Genom hundgårdsnätet. Fastän de skäller ut henne så agerar hon balanserat och piper lite så de tystnar och faktiskt hälsar på henne.
  • Hon har inte ätit upp katten – än. Faktiskt ser hon inte ut att vilja göra det. Men hon tycker att han är VÄLDIGT intressant och vill gärna puffa, dutta och ”noppra” på honom. Fattar ni vad jag menar med noppra? Att hon småtuggar snabbt liksom? Snart har hon vant sig. Tror jag.
Så här såg hon ut när hon var valp. Farligt söt eller hur?
Så här såg hon ut när hon var valp. Farligt söt eller hur?

Men vad ska du ha henne till, undrar många. Tja vadå? Hon har talang för mycket. Hon kan bli min nästa, eller tonåriga dotterns första, lydnadsstjärna. Hon kan bli en superspårhund (som visserligen inte får tävla bruks men …). Hon kan bli en bra tillgång i vårt hundspannsföretag Rascal Huskies om hon gillar att dra. Det tror jag. Hennes pappa var en slädhund. Men vi väntar med att testa. Hon är så himla gänglig än.

Men för säkerhets skull döper vi om henne redan nu. Så hon passar in. Sibbarna har ju namn med tema snö och vinter. De har namn som Flinga, Skare, Vante, Puder, Storm, Frost, Vinter, Kyla, Tina, Blia, Frysa, Modd, Bister och Lavin. Så hur gör vi om namnet Nora till något som låter typ likadant men får ett snö- och vintertema? Jo, hon får ju heta Snora förstås! Det vet väl alla hur mycket man snorar på vintern? =)

Men även solen har sina fläckar. Jag har hittills sett två problemområden som vi behöver jobba med. Det ena blir nog inte så svårt. Det andra kan bli en utmaning. I morgon får ni veta allt. Sedan brainstormar vi på olika lösningar! =)

/ Susanne