Så får du bättre hundmöten – steg för steg

Det finns så  många hundägare som suckar och svär när de möter ett annat hundekipage. Som fasar för själva mötet. Som spanar efter andra vägar. Som kanske till och med vänder för att slippa den här situationen. Här kommer konkret hjälp.

Steg 1. Börja med att träna hunden på att gå fot. Alltså att den går hyfsat prydligt på din vänstra sida utan att streta och dra och utan att titta på allt annat. Den ska huvudsakligen ha fokus på dig. Det tränar du genom att ha smaskiga godisar, gärna på korv- och köttbullenivå så att hunden blir rejält motiverad och tycker att det känns värt. Tycker du att det blir kladdigt i fickan så skaffar du en belöningsväska. Ha cirka fem godisar i vänster hand, det blir enklare än höger hand eftersom du kommer att slippa vrida dig så mycket då, och visar din knutna näve framför hundens nos. Sedan drar du upp handen till bröstkorgen och testar att gå några steg. Om hunden hänger med bra, och gärna tittar förväntansfullt på dig, så ger du snabbt en godis samtidigt som du säger ”bra”. Belöna redan efter två–tre steg. Eftersom du har några godisar kvar så gör du om proceduren. Fresta hunden med godisnäven framför nosen, dra upp handen till bröstkorgen, och gå några steg. Det gör inget om hunden hoppar av förväntan just nu, huvudsaken att den fokuserar på dig och vill hänga med. Längre fram kan du sätta som kriterie att godisen inte utdelas när hunden hoppar, utan bara när den går med tassarna i marken. Det kommer snabbt hunden att lära sig och forma sitt beteende. Men just nu är vi nöjd om hunden hänger med, är glad och fokuserad.

Steg 2. Upprepa den här övningen många gånger. Allt eftersom kan du tänja på hundens tålamod så att du kan gå fem-sju steg innan godis utdelas. Och sedan 10-15 steg. Träna först utan störningar. Försök sedan hitta lagom svåra utmaningar. Som att hunden ska kunna gå fot och fokusera på dig fastän ni tränar intill en hästhage. Eller med andra hundar långt bort. Fördelen med att träna fot är att det blir ett ”trick” som hunden känner igen och som den kan fokusera på istället för att stöka med mötande hundar. Fördelen med att träna tricket fot, och inte exempelvis ”sitt och hålla kontakt” är att ni faktiskt håller er i rörelse och kommer förbi den andra hunden. Jag vet flera som haft problem när båda hundägarna använder sig av ”sitt och kontakt-metoden”, för ingen kommer ju förbi den andra =)

Steg 3. Troligen kommer ni inte ha hunnit träna till fot riktigt ordentligt förrän ni träffar på nästa hundmöte. Dessa kommer ju ofta ständigt och jämt, särskilt när man helst inte vill träffa någon. Men ta det som ett bra träningstillfälle och jobba bara på samma sätt som jag beskrivit ovan. Ta fram dina riktigt goda godisar. Slarva inte med det. Jag har träffat flera hundägare som försöker träna hundmöten med hundens eget torrfoder eller leversnittar som belöning. Det funkar riktigt dåligt. Det är inte värt för hunden. Det är inte värt för den att låta bli att göra något som den tycker är superviktigt, som att skälla på mötande hundar, om den bara får något som den värderar som 50 öre. Du måste vifta med, och erbjuda, femhundringar. Först då har du en chans att avleda och få hundens intresse.

Steg 4. Här nedan kan du se hur pass aktiv du bör vara. Och hur du jobbar med att fresta hunden med godishanden och sedan hålla den vid bröstkorgen. Nu har den här hundägaren visserligen ”fel godishand” jämfört med vad jag beskrivit tidigare, men vissa går inte att ändra helt på 😉

Steg 5. Nu börjar ni närma er hundmötet. Du ska bara koncentrera dig på din egen hund. Strunt i sånt som att vara artig och säga hej till den ni möter. Det är ju ALLTID då hunden passar på att hitta på dumheter. Så håll bara ögonen på din hund. Ös beröm över den medan den sköter sig och går på din vänstra sida. Klarar den inte fot i det här skedet så hjälper du den genom att ha så kort koppel att det blir fot ändå. Kopplet kan du hålla i höger hand, men låta löpa bakom dina lår/din rumpa fram till hunden på vänster sida, så att det blir som en broms där. Ett vanligt misstag är att släppa ut för mycket koppel så hunden kommer framför föraren. Då blir det mycket svårare att nå fram med en korvhand, samtidigt som hunden känner att den måste brösta upp sig mer. Så håll hunden nära dig – då har du bättre koll. Vifta och avled ofta med femhundringarna, alltså korven eller vad du nu har för gott. Låt inte hunden spana obehindrat mot den andra hunden. Spanandet är ofta första steget till stök och bök. Får din hund ögonkontakt med den andra hunden blir det snabbt utåtagerande med skall och utbrott. Så begränsa spanandet. Locka till kontakt med dig.

Steg 6. Märker du att hunden inte klarar det riktigt? Att så snart du drar din hand upp till bröstkorgen så drar den ut i kopplet och vill öka sin intensitet? Då håller du helt sonika din godishand nere vid hundens nos under hela hundmötet. Låt hunden få lirka ut godisar allt eftersom. Vill den spana mot den andra hunden så ser du det och jobbar hårt för att avleda med din godishand framför hundens nos. Det ska vara direktkontakt mellan hundens nos och din godishand. Fortsätt att berömma med rösten så länge den sköter sig.

Så här pass aktivt och hängivet måste du jobba i sådana lägen.

Steg 7. När ni kommit förbi det mötande hundekipaget ger du hunden en sista smarrig godis och säger ”varsågod” och släpper ut på kopplet. Nu får hunden ha rast en stund. Du med. När så nästa hundmöte är på ingående så blir du liksom ”sugen på att träna fot igen” och samlar hunden vid din vänstra sida. Gör gärna en halt och sätt hunden vid din sida först, som en startsignal om att nu ska ni jobba och ha koncentration. Sedan tar du fram ett gäng goda godisar i vänster hand och börjar jobba på samma sätt som tidigare. Jobba hårt och fokuserat.

Steg 8. Allt eftersom har du nu lyckats ändra din hunds förväntan. Tidigare när den såg ett hundmöte så tänkte den: ”Oj, kolla en mötande hund – nu ska jag leva rövare”. Men snart börjar hunden inse att varje gång det kommer en mötande hund så blir du som förare så himla intressant med dina smaskiga godisar. Den får en annan förväntan. Den tänker ”Där kommer en mötande hund, det är då jag ska vara duktig med matte/husse så jag får mina femhundringar”. Då har du gjort ett skitbra jobb. Då kan du bara prova att vifta med dina godisar i början av hundmötet, sedan hålla godishanden mot bröstkorgen så att din hund går fot, och efter det belöna din hund när ni passerat den andra hunden.

Steg 9. Vid det laget här kan du ibland börja ta med dig lite mindre exklusiva godisar. Typ Frolic eller något annat som är hyfsat gott. Hunden har lärt om sitt beteende och kommer att klara sig med lite mindre lön. Den går fot på din vänstra sida utan att du har kort koppel. Den klarar att du visar din godis i början, att gå fot med kontakt med dig och får sedan sin belöning. Men märker du att ni får problem på olika sätt så är första åtgärden att växla upp på smasket igen.

Ett bonustips: Samla ihop några hundkompisar och träna hundmöten, alltså att kunna passera varann på en väg utan tjafs. Låt inte hundarna stå framme och ana vad ni håller på me. Låt dem sitta kvar i bilarna eller försök på annat sätt göra så de inte ser varann innan övningen drar igång.  Då blir det ju mer verklighetstroget.

Gå ut en i taget på en slinga som går i en cirkel, halva gänget går åt ena hållet och halva gänget går åt andra hållet. Håll ett avstånd på cirka hundra meter mellan varje hundägare.  I mitten av rundan kommer ni att mötas och få mängdträna hundmöten. Se till att ha med rätt attityd och rätt godis, så får du sannolikt många tillfällen att belöna RÄTT beteende.

Tusen tack för att du har läst den här artikeln. Hoppas att den kommer till stor hjälp. Vet du om någon annan hundägare som skulle behöva dessa tips får du gärna dela den vidare.

Här kan du läsa ett inlägg om hundmöten som jag skrev tidigare. Det handlar om de fem vanligaste misstagen som många hundägare gör i just dessa situationer.

/ Susanne

Nu blir det en låååång runda där alla ryms

hundmoten1

Söndag den 8 maj klockan 19.00 är det dags för en ny hundmötesträff. Vi ska alltså träna på att möta andra hundekipage och kunna passera utan allt för mycket stök och bök. =)

Notera att det är gratis och att ALLA är välkomna. Även de som har hundar som inte kan ”uppföra sig” – det är ju just därför den här övningen ordnas – så man som hundägare ska få chansen att träna med likasinnade och slippa skämmas.

Den här gången träffas vi på Leo leklands parkering. Låt hundarna sitta kvar i bilarna i början, i alla fall ni som kommer med bil, så blir det mycket enklare att få ordning och dessutom hinner inte hundarna ”tjuvträna” och inse att det är någon sorts övning. Jag vill få det så naturligt som möjligt.

Därför blir det den här gången en extra lång runda som vi går, så det inte blir så trångt som det blev sist. Då kom ju överraskande cirka 80 ekipage, gången före det var det kring 40 – så det tar sig kan man säga =) Så här ser den planerade rundan ut:

Runda anderstorp
Rundan går förbi Logart Bil och mot koloniområdet.

Halva gänget går alltså åt ena hållet och håller ett avstånd på cirka 80 meter mellan varje ekipage. Det andra halva gänget går åt andra hållet med ett avstånd på cirka 80 meter per ekipage. Man får gå två och två också om man vill – det blir bara naturligare med den variationen. Efter cirka halva rundan börjar ekipagen mötas och får träna hundmöten gång på gång.

Nu blir rundan tre kilometer lång och jag skulle tro att de flesta tycker att det räcker med ett varv då. Ta med sköna skor, bajspåsar och riktigt mycket GOTT godis.

Det kan hända att jag tillsammans med några andra lyckas styra upp lite specialövningar i mindre grupper efter vi har gått vår runda, som att gå slalom mellan varandra, sitt stanna kvar och andra allmänlydnadsövningar. Känner du att du vill hjälpa mig med detta och ”ta kommandot” i en grupp på cirka tio personer får du gärna höra av dig till mig.

Om du klickar här på länken får du lite tips på hur du kan få hundmötena att gå smidigare.

Åter igen – välkomna ALLA!

/ Susanne

 

Thea kunde stå emot sina instinkter

Maja, Henrik och Thea. Kolla in vilken fin kontakt de har!
Maja, Henrik och Thea. Kolla in vilken fin kontakt de har!

För ett par dagar sedan hade jag besök av Maja, Henrik och deras finsk spets Thea. Thea tyckte inte alls om att möta andra hundar på promenaderna, hon skällde, gormade och levde rövare. Maja och Henrik hade jobbat länge för att lösa problemet men tyckte sig ha fått idétorka och kontaktade mig.

Det gäller att komma på vad som möjligen kan graderas högre för hunden, än att skälla på mötande hundar. Vad är så värdefullt att det är värt att släppa uppmärksamheten på den andra hunden?

För många hundar kan det vara en leksak, att få kampa och busa sig förbi hundmötet, och senare klara att gå fint förbi hundmötet och få busa och kampa just efteråt. Som rottweilern Ozzy som jag hjälpt tidigare, det kan ni läsa om här.

För många andra hundar funkar det bäst med godis. Det ska vara gott godis som korv, skinkost på tub, leverpastej, köttbullar och liknande. Försök inte muta en ”mötestokig” hund med tråkigt torrfoder =)

Thea tyckte korv var gott. Fast inte jämt. Hux flux var det inte alls intressant, då var det viktigare att lukta i dikeskanten. Men okej, hon var ju tyst då och promenaden närmare hundmötet kunde fortskrida.

Vi började med ett långt avstånd, åtminstone 20 meter mellan hundarna. Hon skällde ett par gånger, men kunde sedan fokusera på korvbitarna. Det gäller i början att formligen ”mata” hunden förbi den mötande hunden. Stoppa ett gäng korvbitar i ena näven och låt hunden slicka och nafsa efter bitarna vid mötet. Alternativt att du har skinkost, kläm lite då och då så får hunden slicka och ”jobba” ut det goda.

Efter några möten med riktigt långt avstånd kunde vi genomföra möten på byavägen utan problem.
Efter några möten med riktigt långt avstånd kunde vi genomföra möten på byavägen utan problem.

Nästa möte gick bättre. Och nästa ännu bättre. Vi bytte ofta platser, hundar och hundraser så situationen skulle upplevas som ny för Thea.

Till slut mötte hon min portugisiska vattenhund, stor och svart, på en smal grusväg utan ett pip. Och gick jämsides med en av våra sibbetikar på vägen hem.

Nu börjar det vara smalt. Men Thea fixar det ändå.
Nu börjar det vara smalt. Men Thea fixar det ändå.

Visst, det blir en sorts uttröttning när det blir flera möten efter varandra. Det positiva med det är att man som förare får chansen att berömma, visa när hunden gör rätt, istället för att banna och bli på dåligt humör.

Utmaningen för just Maja och Henrik blir att ofta hitta nyheter i godisväg som håller uppe Theas intresse för att hålla sig tyst istället för att skälla på den mötande hunden. De får se till att variera sig mellan godsakerna. Tanken är att med lite övning kommer Thea att se en mötande hund och tänka att där är en hund – då brukar matte/husse dra fram några intressanta godsaker så det är bäst jag håller koll på matte/husse. När den tanken och vanan satt sig – då brukar det gå finemang!

Tung rottweiler med hundmötesproblem

Idag hade jag besök av en tjej med en rottweilerhane på drygt tre år. Tyvärr blev jag så uppslukad av det vi gjorde att jag helt glömde att fota. Men ni ska få läsa i alla fall =)

Hon kontaktade mig eftersom hon upplevde problem när de skulle möta andra hundar på promenader. Hennes hund var VÄLDIGT intresserad av att få hälsa på den andra hunden och gjorde sitt bästa för att dra sin matte med sig dit. Det var en biffig rottweiler. Snäll, go och glad. Men det är inte det första folk tror när de möter en rejäl rottis som bestämt sig för att komma och hälsa på deras vovve.

Jag hade funderat på några åtgärder. Eftersom han inte hade slagsmål och attack i sinnet ville jag testa avledningsmanöver. Att rikta intresset mot något annat som han gillar, ännu mer, än att hälsa på främmande hundar. Ägaren menade att korv, och bollar, kunde möjligen konkurrera om intresset. Jag hämtade en boll med snöre, så att den går att lattja med och behålla lättare än en boll utan snöre. Sedan började vi.

Min sambo fick agera assistent och kom först gående med en siberian huskytik. Ägaren hade lekt upp sin rottis med bollen så han visste att den fanns. När hunden noterat siberian huskytiken fiskade tjejen fram bollen och riktade rottisens intresse mot den istället. Medan hon gick mot hundmötet lekte de med bollen i ett sorts busigt fotgående. Men just vid hundmötet avbröt rottisen sin lek och gjorde ett försök att bryta sig ur och över till den mötande hunden. Men vi hade lindat kopplet ett varv runt bröstkorgen vilket gjorde att ägaren blev ”starkare” och kunde hantera situationen bättre. Rottisen fick höra ett kraftigt ”nej”, sedan fokuserade han åter på leken med matte.

Nästa möte gick mycket bättre. Och sedan fortsatte det så. Vi bytte hundar, hundraser och mötesplatser så att det inte skulle bli så situationsbundet. Det är relativt enkelt att få en hund att sluta bråka vid hundmöten om den får möta samma hund på samma plats fem-tio gånger i rad. Men det krävs att byta platser och situationer för att få mer hållbarhet i beteendet.

Rottisen och hans matte var riktigt duktiga. När han fått syn på den mötande hunden påminde hon honom om att hon hade bollen. Sedan kommenderade hon ett bestämt ”fot” och höll bollen vid bröstkorgen. Vilken kontakt! Vilken glad och samarbetsvillig rottis! Hon var jätteduktig på att läsa hans sinnesstämning. Märkte hon att han höll på att börja smygkika, och ladda lite, på den mötande hunden så fick han bollen i munnen redan då och fick liksom busa sig förbi mötet. Då släppte han tanken på den andra hunden och valde att busa med matte istället. Var han mer fokuserad kunde han få gå hela mötet igenom innan han fick boll och beröm. Det är dit vi ska sträva. Att han ska ”hålla sig” tills de har passerat. Då får han sin belöning.

Vi kom en bra bit på väg redan efter första passet. Det kan hända att vi tar ett till pass i ett hundtätt bostadsområde i ”rusningsrastningstid”. Då hoppas jag komma ihåg att fota också =)

/ Susanne