Thea kunde stå emot sina instinkter

Maja, Henrik och Thea. Kolla in vilken fin kontakt de har!
Maja, Henrik och Thea. Kolla in vilken fin kontakt de har!

För ett par dagar sedan hade jag besök av Maja, Henrik och deras finsk spets Thea. Thea tyckte inte alls om att möta andra hundar på promenaderna, hon skällde, gormade och levde rövare. Maja och Henrik hade jobbat länge för att lösa problemet men tyckte sig ha fått idétorka och kontaktade mig.

Det gäller att komma på vad som möjligen kan graderas högre för hunden, än att skälla på mötande hundar. Vad är så värdefullt att det är värt att släppa uppmärksamheten på den andra hunden?

För många hundar kan det vara en leksak, att få kampa och busa sig förbi hundmötet, och senare klara att gå fint förbi hundmötet och få busa och kampa just efteråt. Som rottweilern Ozzy som jag hjälpt tidigare, det kan ni läsa om här.

För många andra hundar funkar det bäst med godis. Det ska vara gott godis som korv, skinkost på tub, leverpastej, köttbullar och liknande. Försök inte muta en ”mötestokig” hund med tråkigt torrfoder =)

Thea tyckte korv var gott. Fast inte jämt. Hux flux var det inte alls intressant, då var det viktigare att lukta i dikeskanten. Men okej, hon var ju tyst då och promenaden närmare hundmötet kunde fortskrida.

Vi började med ett långt avstånd, åtminstone 20 meter mellan hundarna. Hon skällde ett par gånger, men kunde sedan fokusera på korvbitarna. Det gäller i början att formligen ”mata” hunden förbi den mötande hunden. Stoppa ett gäng korvbitar i ena näven och låt hunden slicka och nafsa efter bitarna vid mötet. Alternativt att du har skinkost, kläm lite då och då så får hunden slicka och ”jobba” ut det goda.

Efter några möten med riktigt långt avstånd kunde vi genomföra möten på byavägen utan problem.
Efter några möten med riktigt långt avstånd kunde vi genomföra möten på byavägen utan problem.

Nästa möte gick bättre. Och nästa ännu bättre. Vi bytte ofta platser, hundar och hundraser så situationen skulle upplevas som ny för Thea.

Till slut mötte hon min portugisiska vattenhund, stor och svart, på en smal grusväg utan ett pip. Och gick jämsides med en av våra sibbetikar på vägen hem.

Nu börjar det vara smalt. Men Thea fixar det ändå.
Nu börjar det vara smalt. Men Thea fixar det ändå.

Visst, det blir en sorts uttröttning när det blir flera möten efter varandra. Det positiva med det är att man som förare får chansen att berömma, visa när hunden gör rätt, istället för att banna och bli på dåligt humör.

Utmaningen för just Maja och Henrik blir att ofta hitta nyheter i godisväg som håller uppe Theas intresse för att hålla sig tyst istället för att skälla på den mötande hunden. De får se till att variera sig mellan godsakerna. Tanken är att med lite övning kommer Thea att se en mötande hund och tänka att där är en hund – då brukar matte/husse dra fram några intressanta godsaker så det är bäst jag håller koll på matte/husse. När den tanken och vanan satt sig – då brukar det gå finemang!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s