Det gäller att jobba hårt under hundmötena

Nu ska du få se ett exempel på hur pass aktiv man behöver vara om man ska kunna fånga hundens uppmärksamhet vid ett hundmöte.

Häromdagen var en kvinna vid namn Catarina hos mig med sin schäfer Zack. Hon var nästan uppgiven. Ingenting tycktes fungera vid hundmötena, det blev bara en massa gap och skrik från Zacks sida. Han verkade inte arg, utan mest sugen på att bara få hälsa på den andra hunden. Men det spelar faktiskt inte så stor roll varför hunden är stökig vid hundmöten. Den får vara arg, rädd eller förväntansfull, du som förare jobbar på samma sätt. Grundtanken som du ska ha som förare är ”Du får tycka vad du vill om hundmötet som snart kommer men du ska bara fokusera på att gå fot och ha kontakt med mig”.

Är hunden rädd så visar du att du styr upp situationen och har kontroll. På så vis kan hunden sannolikt slappna av lite bättre. Likaså om den är arg. Du bemöter det med ”Sorry, vovven men du ska inte smiska upp någon hund alls idag, du ska bara koncentrera dig på mig”. Och likaså om den är förväntansfull och vill leka ”Jo, jag fattar att du vill leka men just nu ska du gå fot med mig och ha kontakt.”

I samtliga fall rekommenderar jag alltså att hunden lär sig att gå fot på din vänstra sida. I början när du tränar detta så har du förstås inga störningar. Du belönar typ vart tredje steg om din hund håller sig nära dig och då och då tittar upp på dig. Ju oftare du lyckas berömma och ge hunden en värd godbit JUST när den tittar upp på dig – desto oftare kommer den att upprepa det beteendet.

Sedan tränar du fot med störningar på långt håll. Sedan närmare. Belöna rikligt. Använd godsaker som korv, köttbullar, blodpudding eller hundens favoritboll. Om du är rädd att få flott och klet i fickan tycker jag att du köper en belöningsväska. Godisets värde är viktigare än ev flottfläckar på din jacka, tycker jag.

När du så styr mot ditt första hundmöte så ser du till att ha hunden nära dig. Annars kommer du inte att nå fram med din godishand till hundens nos – vilket ofta behövs för att bryta hundens fokus på den mötande hunden. Om hunden ännu inte riktigt klarar fot när den ska möta andra hundar så måste du hjälpa den genom att ha så kort koppel att den hamnar fot i alla fall. Sedan har du ett helt gäng goda godisar i din hand. Nu håller du koll på din hunds blick. Naturligtvis ska den få se hundmötet först, du får inte jobba så aktivt med att avleda att hunden inte har fattat att något är på gång och så fattar den det JUST vid själva hundmötet. Då blir det ofta lite väl mycket hallabaloo. Så låt hunden se vad som kommer, och sedan blir du liksom plötsligt väldigt träningssugen. Du samlar in hunden så att den kommer i fotposition, visar din näve med godisar och börjar jobba med att få uppmärksamhet.

Håll koll på hundens blick. Om den släpper intresset för dig och spanar mot den mötande hunden så avleder du blixtsnabbt med din godishand mitt framför nosen. Försök dra med nosen, och fokuset, till dig istället. Ju längre hunden får kika mot den mötande hunden desto större sannolikhet är det att den snart ”brakar loss” i någon form av utåtagerande. Några hundar kan dock klara det, och då kan du låta den spana då och då mot den mötande hunden. Man kan säga att den får titta som belöning – så länge den sköter sig och inte börjar stöka. Skänk solsken över hunden så mycket du bara orkar så länge den gör som du vill. Beröm med rösten, låt den lirka ut godisar ur din hand. Så här kan det se ut:

Är läget riktigt illa kan du behöva ha din godishand framför hundens nos under hela mötet. Är läget något bättre kan du testa att ibland föra din godishand upp till din bröstkorg och se om hunden kan gå fot ett tag med bibehållen kontakt. Belöna ofta för att hålla orken uppe hos hunden.

Det kan finnas någon som börjar protestera här. Någon som menar att om man håller på med så där mycket godis så blir det ju nästan som att man belönar att hunden beter sig illa vid hundmötena. Nja, godiset kommer fram INNAN hunden beter sig illa. Och godiset minskar risken betydligt för att hunden över huvudtaget beter sig illa. Fast även om det kommer något voff här och var så ser man som ägare till att direkt avleda hunden och så får den lirka ut en godis när den sköter sig igen.

Jag vill gärna att den som protesterar förstår att om man tränar så här vid varje hundmöte så kommer snart hunden att ändra sin förväntan. Istället för att tänka ”Titta där kommer ett hundmöte, nu ska jag leva rövare” så omprogrammeras den så att den tänker ”Titta där kommer ett hundmöte, det är då matte/husse blir så intressant med sina godsaker.” Hunden lär sig att det blir ett gyllene tillfälle att tjäna sig några femhundringar. Just därför måste du ha något som hunden tycker är så pass gott att det faktiskt anses vara en femhundring enligt din hund.

Jag möter ibland hundägare som säger att deras hund inte är intresserad av godis. När jag synar deras godisficka hitta jag oftast hundens eget torrfoder eller torra leversnittar. Det är som att säga att jag inte är intresserad av pengar eftersom jag inte vill skotta grus en hel dag för 1 krona. Du vill ju att hunden ska låta bli att göra något som den faktiskt tycker är väldigt viktigt. Så erbjud först korv, köttbullar, blodpudding, skinka och leverpastej. Om hunden nobbar detta så kan du med gott samvete säga att din hund inte är intresserad av godis. I så fall får du testa något annat, som pipleksaker eller något annat som uppfattas som femhundringar av din hund.

Allt eftersom kommer du och din hund att få mer rutin och bättre erfarenheter av hundmöten. Det börjar bli mindre dramatiskt. Du kan börja hålla din godishand mot din bröstkorg längre stunder medan hunden har bibehållen kontakt. Det ”kostar” bara två–tre godisar vid varje hundmöte. Till slut kan hunden nöja sig med Frolic. Och ibland klarar den sig helt utan godis och är nöjd (hyfsat i alla fall) med massor av muntligt beröm och klappar. Men då och då tycker jag att den ska få en överraskande fet lönecheck. Bara för att den gör ett så bra jobb! =)

/ Susanne

Frost var en varm bekantskap

Här är Frost!
Här är Frost!

Frost och Sara har varit här. Frost är en tre månader gammal bichon havanaise. Sara är en engagerad hundägare som vill att saker och ting blir rätt från början.

Hon tyckte att Frost hade varit lite skällig mot andra hundar vid hundmöten. Så ville hon inte ha det i framtiden, så hon kom till Rackarungarnas Hundskola för en privatlektion.

Frost visade sig vara en cool valp. Han fick möta en portugisisk vattenhund några gånger, sedan en siberian huskyhane några gånger, efter det en siberian huskytik några gånger och efter det var vi tvungna att vila. Då hängde Frosts tunga lång i den ovanliga sommarvärmen.

Men det var ett bra och effektivt pass. Det är viktigt att byta hundar ofta, raser och situationer. Annars blir det lätt att man tror man har lyckats när man egentligen bara har lärt hunden att möta en viss hund på en viss gata.

I pausen fick Sara lite kloklippingstips och hon visade att hon redan förstått det viktigaste – att ta det lugnt, vara tålmodig men bestämd och att inte hispa upp sig om man råkar klippa lite mycket på en klo – fast nu gick allt bra.

Här möter Frost en vorsteh, gick fint det med. Matte Sara är duktig på att belöna med kycklingdeon i rätt tid.
Här möter Frost en vorsteh, gick fint det med. Matte Sara är duktig på att belöna med kycklingdeon i rätt tid.

Sedan blev det ett hundmöte till. Nu med en vorsteh. på en ny väg. Gick lika bra som de tidigare mötena. Inga voff – bara lite sneglande men sedan fokus på matte och hennes godsaker. Vi försöker helt enkelt lära Frost att när han ser en hund så är det lika bra att han fokuserar på sin matte – för det är där det kommer att hända saker under hundmötet. Sara hade en intressant, ny sorts godis med sig. Det såg ut som en deo, men luktade inte så – milt sagt. Det luktade gammal instängd kyckling typ. Smaskens tyckte Frost.

Så han fick en slick av det just när matte noterat den mötande hunden. Sedan en slick till just före. Och en slick till strax efteråt. Samt en massa muntligt beröm förstås. Gick superbra. Frost är en trygg grabb trots sin unga ålder och lilla ras. Han kommer att bli en cool kille i framtiden!

Tack för att ni kom!

/ Susanne