Det gäller att jobba hårt under hundmötena

Nu ska du få se ett exempel på hur pass aktiv man behöver vara om man ska kunna fånga hundens uppmärksamhet vid ett hundmöte.

Häromdagen var en kvinna vid namn Catarina hos mig med sin schäfer Zack. Hon var nästan uppgiven. Ingenting tycktes fungera vid hundmötena, det blev bara en massa gap och skrik från Zacks sida. Han verkade inte arg, utan mest sugen på att bara få hälsa på den andra hunden. Men det spelar faktiskt inte så stor roll varför hunden är stökig vid hundmöten. Den får vara arg, rädd eller förväntansfull, du som förare jobbar på samma sätt. Grundtanken som du ska ha som förare är ”Du får tycka vad du vill om hundmötet som snart kommer men du ska bara fokusera på att gå fot och ha kontakt med mig”.

Är hunden rädd så visar du att du styr upp situationen och har kontroll. På så vis kan hunden sannolikt slappna av lite bättre. Likaså om den är arg. Du bemöter det med ”Sorry, vovven men du ska inte smiska upp någon hund alls idag, du ska bara koncentrera dig på mig”. Och likaså om den är förväntansfull och vill leka ”Jo, jag fattar att du vill leka men just nu ska du gå fot med mig och ha kontakt.”

I samtliga fall rekommenderar jag alltså att hunden lär sig att gå fot på din vänstra sida. I början när du tränar detta så har du förstås inga störningar. Du belönar typ vart tredje steg om din hund håller sig nära dig och då och då tittar upp på dig. Ju oftare du lyckas berömma och ge hunden en värd godbit JUST när den tittar upp på dig – desto oftare kommer den att upprepa det beteendet.

Sedan tränar du fot med störningar på långt håll. Sedan närmare. Belöna rikligt. Använd godsaker som korv, köttbullar, blodpudding eller hundens favoritboll. Om du är rädd att få flott och klet i fickan tycker jag att du köper en belöningsväska. Godisets värde är viktigare än ev flottfläckar på din jacka, tycker jag.

När du så styr mot ditt första hundmöte så ser du till att ha hunden nära dig. Annars kommer du inte att nå fram med din godishand till hundens nos – vilket ofta behövs för att bryta hundens fokus på den mötande hunden. Om hunden ännu inte riktigt klarar fot när den ska möta andra hundar så måste du hjälpa den genom att ha så kort koppel att den hamnar fot i alla fall. Sedan har du ett helt gäng goda godisar i din hand. Nu håller du koll på din hunds blick. Naturligtvis ska den få se hundmötet först, du får inte jobba så aktivt med att avleda att hunden inte har fattat att något är på gång och så fattar den det JUST vid själva hundmötet. Då blir det ofta lite väl mycket hallabaloo. Så låt hunden se vad som kommer, och sedan blir du liksom plötsligt väldigt träningssugen. Du samlar in hunden så att den kommer i fotposition, visar din näve med godisar och börjar jobba med att få uppmärksamhet.

Håll koll på hundens blick. Om den släpper intresset för dig och spanar mot den mötande hunden så avleder du blixtsnabbt med din godishand mitt framför nosen. Försök dra med nosen, och fokuset, till dig istället. Ju längre hunden får kika mot den mötande hunden desto större sannolikhet är det att den snart ”brakar loss” i någon form av utåtagerande. Några hundar kan dock klara det, och då kan du låta den spana då och då mot den mötande hunden. Man kan säga att den får titta som belöning – så länge den sköter sig och inte börjar stöka. Skänk solsken över hunden så mycket du bara orkar så länge den gör som du vill. Beröm med rösten, låt den lirka ut godisar ur din hand. Så här kan det se ut:

Är läget riktigt illa kan du behöva ha din godishand framför hundens nos under hela mötet. Är läget något bättre kan du testa att ibland föra din godishand upp till din bröstkorg och se om hunden kan gå fot ett tag med bibehållen kontakt. Belöna ofta för att hålla orken uppe hos hunden.

Det kan finnas någon som börjar protestera här. Någon som menar att om man håller på med så där mycket godis så blir det ju nästan som att man belönar att hunden beter sig illa vid hundmötena. Nja, godiset kommer fram INNAN hunden beter sig illa. Och godiset minskar risken betydligt för att hunden över huvudtaget beter sig illa. Fast även om det kommer något voff här och var så ser man som ägare till att direkt avleda hunden och så får den lirka ut en godis när den sköter sig igen.

Jag vill gärna att den som protesterar förstår att om man tränar så här vid varje hundmöte så kommer snart hunden att ändra sin förväntan. Istället för att tänka ”Titta där kommer ett hundmöte, nu ska jag leva rövare” så omprogrammeras den så att den tänker ”Titta där kommer ett hundmöte, det är då matte/husse blir så intressant med sina godsaker.” Hunden lär sig att det blir ett gyllene tillfälle att tjäna sig några femhundringar. Just därför måste du ha något som hunden tycker är så pass gott att det faktiskt anses vara en femhundring enligt din hund.

Jag möter ibland hundägare som säger att deras hund inte är intresserad av godis. När jag synar deras godisficka hitta jag oftast hundens eget torrfoder eller torra leversnittar. Det är som att säga att jag inte är intresserad av pengar eftersom jag inte vill skotta grus en hel dag för 1 krona. Du vill ju att hunden ska låta bli att göra något som den faktiskt tycker är väldigt viktigt. Så erbjud först korv, köttbullar, blodpudding, skinka och leverpastej. Om hunden nobbar detta så kan du med gott samvete säga att din hund inte är intresserad av godis. I så fall får du testa något annat, som pipleksaker eller något annat som uppfattas som femhundringar av din hund.

Allt eftersom kommer du och din hund att få mer rutin och bättre erfarenheter av hundmöten. Det börjar bli mindre dramatiskt. Du kan börja hålla din godishand mot din bröstkorg längre stunder medan hunden har bibehållen kontakt. Det ”kostar” bara två–tre godisar vid varje hundmöte. Till slut kan hunden nöja sig med Frolic. Och ibland klarar den sig helt utan godis och är nöjd (hyfsat i alla fall) med massor av muntligt beröm och klappar. Men då och då tycker jag att den ska få en överraskande fet lönecheck. Bara för att den gör ett så bra jobb! =)

/ Susanne

Gosig rottis fick träna hundmöten

Tyvärr lite suddig bild som togs i halvdunklet. En rörlig rottistunga blev extra suddig. =)
En rörlig rottistunga blir extra suddig när den fotas i halvdunkel. =)

Häromkvällen hade jag besök av rottisen T-bird och hans ägare. De ville bli säkrare på hur de skulle agera och tänka vid hundmöten.

T-bird var inte sådan att han jämt skällde och gjorde utfall vid hundmötena. Utan mer att han var lite ojämn, ibland blev det ett sorts gormigt utspel i kopplet – ibland inte.

Nu fick ägarna möjlighet att testa hundmöten på ett kontrollerat sätt, först med stora avstånd, sedan närmare och närmare. Och T-bird fick lära sig att när det vankas hundmöte – ja, då gäller det att hålla koll på husse eller matte för då vankas det köttbullar.

T-bird lärde sig det extremt snabbt. Han hade en enormt bra kontakt med sina ägare. Någon gång blängde han på de mötande hundarna. Men hans ägare lärde sig snart se när den ”dumma blicken” kom och distraherade honom på ett bra sätt.

Avslutningsvis gosade vi. Och som T-bird gosade! En riktig myspropp =)

 

Vi raggade hundar på Anderstorp

Stina Furberg och Ozzy.
Stina Furberg och Ozzy.

I onsdags gick jag, Stina Furberg och hennes rottweiler Ozzy en långpromenad i bostadsområdet Anderstorp i Skellefteå. Vårt syfte var helt det motsatta än när hon annars är ute och går med hunden – nu SÖKTE vi efter hundmöten.

Stina kom hem till mig för några dagar sedan och fick träna på hundmöten med våra hundar. Det kan du läsa mer om här.

Nu var det dags att ta det ett steg längre, möta hundar lite hipp som happ på gångvägen. Självfallet var det ovanligt lite hundar ute just när vi var ute. Men några möten fick vi i alla fall.

Först en lagotto. Det var det första mötet och Ozzy kunde inte fokusera på att leka med bollen, lagotton var för spännande. Så vi fick helt sonika bara ta honom i ett rejält grepp och passera. Ozzy skäller inte och lever om på det viset. Han vill bara väldigt gärna fram. Och Stina har inte alltid haft kraften att hålla emot. Om han har kommit fram till hunden så har han bara sagt hej, typ, och sedan har hon kunnat ta honom därifrån. Men ändå, det är inte kul som matte eller husse att bli släpad hit och dit, eller hur?

Kolla vad fin kontakt de har!
Kolla vad fin kontakt de har!

Nästa hund var en mindre ras. Nu gick det lite bättre. Men fortfarande kunde Ozzy bli stirrig och inte kunna fokusera på leken med bollen. Stina fick tipset att bryta honom där genom att snärta honom lätt på nosen med handtagsdelen på läderkopplet. Det tar inte särskilt ont, men väcker upp honom så han fattar att när Stina säger till så ÄR det så. När hon lyckades bryta honom ur stirrandet kunde hon få honom att börja leka med bollen istället. Hon jobbade jättebra och tajmade snärt och beröm på ett utmärkt sätt.

Nästa möte var en goldentik. Nu gick det riktigt bra. En snärt på nosen när han tänkte stirra, sedan massor av beröm och lek med bollen när han gick fint.

Ozzy och Stina passerar Susanne Ericson och Jackpot utan problem =)
Ozzy och Stina passerar Susanne Ericson och Jackpot utan problem =)

Sedan avslutades det med att jag ringde min instruktörskompis Susanne Ericson som bor i området och frågade om hon inte skulle ut och gå med sin hund nu. Det ville hon och snart kunde vi möta även henne och Jackpot. Jackpot skällde lite vilket passade jättebra för vårt träningspass, men nu gick Ozzy så fint, så fint. Härligt att se! Stort tack också till Susanne som kunde gå ut med kort varsel.

Stina ska jobba vidare på egen hand ett tag nu. Kanske gör vi ett uppföljningspass senare. Då behöver vi frivilliga hundägare som vill träna hundmöten. Sugen? =)