Skott har spårat för första gången – så gjorde vi

Något av det absolut mest fascinerande är att låta en valp reda ut sitt första spår. Det går sannerligen inte snabbt. Men det är underbart att se hur instinkterna och glädjen att få använda nosen gör att valpen löser uppgiften.

Häromdagen la jag valpen Skotts första spår. Ett personspår – alltså att han följer doften av en människas fötter i marken. Många verkar tro att det alltid måste handla om viltspår, att man drar en älg- eller rådjursklöv. Jag tycker det är helt onödigt för en Svenssonägare med en sällskapshund att blanda in ett viltintresse om man sedan inte ska använda det till ett praktiskt eftersök. Då är det mycket bättre att köra personspår, det är lika roligt för både hund och förare och dessutom mindre kladdigt och bökigt.

Det första jag kollar är vinden. Jag vill ha MEDVIND på de första spåren. Då lär sig hunden att verkligen stoppa ned nosen i marken och SPÅRA. Skulle jag klanta mig och ha MOTVIND på de första spåren så kan lätt hunden ”fuska” och jobba med högre nos i vinden istället. Och då är det inte längre spår utan SÖK. Om en spårhund lär sig att lösa spåren med en sökmetod istället för en spårmetod blir det snart krångligt, för då har den inte lärt sig att koncentrerat följa doften av fotspår i marken. När det inte är motvind längre utan medvind eller sidvind blir det svårt. Därför är jag noga med medvinden under de första 5-8 spåren. Efter det kan det få börja bli lite sidvind och slutligen motvind under delar av spåret.

Jag har med mig godis, snitslar för att markera min väg genom skogen, leksak och godisburk på slutet. Jag har även med mig spårpinnar. Det är inte nödvändigt för nybörjaren, men jag vill bara testa om det funkar. Jag vill se hur valpen reagerar. Skulle han notera pinnarna, och kanske till och med plocka upp dem i munnen skulle jag bli superimponerad och stolt.

Jag sätter upp en snitsel i ett träd eller en buske där spåret börjar. Jag släpper ned några godisbitar i marken och ser till att ta mina steg där dessa godisar ramlat ned. Sedan går jag så. Jag går cirka fem steg, sedan släpper jag ned tre-fyra godisar, går fem-åtta steg, släpper ned några godisbitar. Längs vägen sätter jag upp snitslarna i träden. Under tiden kramar jag spårpinnarna i mina händer. Jag kanske gnider en godis mot dem. På en sträcka där jag inte släpper ned några godisar lägger jag istället ned en pinne. Om jag har lagt även godisar intill pinnen så riskerar jag att pinnen inte blir lika intressant. Så därför får pinnen vara själv på denna del av spåret. Jag trampar lite extra på den plats där jag lagt ned pinnen. Jag sätter upp dubbla snitslar här så jag kommer att vara beredd och kunna se vad som händer.

Så fortsätter jag. Jag lägger godisar då och då. Jag lägger några fler pinnar. Jag snitslar längs vägen. När jag har gått cirka 60-80 meter börjar jag avrunda. Jag vill ha lite längre spår i början så att hunden hinner göra den kloka och viktiga slutsatsen: om jag följer dessa fotspår så hittar jag både godis och andra roligheter. Om du bara lägger ett spår som är 10 meter långt så hinner sällan hunden komma fram till samma slutsats.

Det går INTE snabbt när en hund ska utreda sitt första spår. Du får INTE ha bråttom. Hunden kommer att spåra ett tag, vända om, leta godisbitar, lyssna på andra ljud och tappa fokus. Men du bara följer med stillsamt och lågmält längs det snitslade spåret så kommer hunden jobba vidare och börja dra vissa slutsatser.

Här lägger jag slutet, både leksak och godislåda.

På det ställe som jag tänker ska bli slutet så lägger jag nu både leksak och en låda med godsaker. När hunden blivit mer erfaren har du börjat förstå vad den gillar bäst och kanske bara lägger en leksak, men nu använder jag både hängslen och livrem, både godis och leksak så jag vet att något av det blir värt för hunden.

Sedan går jag en promenad med hundarna åt ett annat håll medan spåret ligger till sig. Låt det ligga i minst en kvart, gärna en halvtimme. Då hinner det sjunka ned i marken på ett bra sätt.

Dags att börja spåra.

Efter det är det dags att testa. Spänningen är stor. Jag selar på Skott cirka 10 meter före spårets start. Jag sätter på ett långt koppel. Vi kommer fram till startpunkten och han nosar runt. Jag säger just ingenting och håller mig passiv. Jag vill att han ska tro att han hittar spåret helt själv, och att han reder upp det helt själv. Det viktigaste en spårhund kan ha är ett gott självförtroende till sin egen nos och sin förmåga.

Snart, snart hittar han korvbiten som ligger mitt framför nosen.

Skott hittar en godisbit och börjar tycka ett det här är ett intressant ställe. Han strosar vidare. Så håller vi på ett bra tag. Strosar i sakta mak, hittar någon godisbit, funderar, lyssnar på den jobbiga hackspetten som stör, sedan strosar vi vidare.

Skitspännande, tar han pinnen?

Vi börjar närma oss första pinnen och jag är väldigt nyfiken på hur det ska gå. Det här avslöjar ganska mycket om vilken typ av hund jag har, vilka gåvor han har. Skott stannar och nosar på pinnen. Jag berömmer med rösten. Han plockar upp den och viftar på svansen! Yes, bästa tänkbara scenario. Sedan är han egennyttig om pinnen och vill inte att jag kommer och tar i den för att kampa. Nåja, det löser vi sen =)

Kampa med pinnen är kul. Även om Skott är lite egennyttig.

Jag byter pinnen mot en godis och sedan kan Skott fortsätta sitt spårande. Vi lufsar framåt, och ibland bakåt och åt sidorna. Men vi tar oss steg för steg mot nästa pinne. Även den går lika bra! Och nästa också! Gud så stolt jag är. Vilken talang! Nu är det bara sista biten kvar.

Då kommer ett par och gå förbi på stigen cirka 40 meter bort. Suck. De hade hela dagen på sig att gå förbi och så ska de prompt gå förbi just nu! Skott blir väldigt störd av detta. Han voffar skeptiskt till dessa tomtar som är ute i ”hans” skog. Han spanar länge efter dem och fastän jag börjar dra handen ned mot spåret så kan han inte fokusera. Han har verkligen tappat tråden. Typiskt. Jag ser ju hur leksaken och lådan ligger typ bara två meter bort.

Till slut kommer han fram till slutet. Han leker med leksaken och äter ur godislådan när jag öppnar den. Men han spanar då och då bort mot platsen där paret försvann. Synd. Med ett sådant superspår hade jag velat ha ett superslut med fokus ända in. Nåja, det får jag fixa nästa gång. Då ska jag vara på en totalt obefolkad plats 😉

Kungen i skogen! =)

Skott bär i alla fall leksaken malligt bort till bilen. Han går med den där stolta hållningen som är så skön att se. Skott har tagit sitt första byte efter ett tufft spåruppdrag, han känner sig som en kung! =)

/Susanne

Mäh – redan slut?

Eddie chillade på sargen.
Eddie chillade på sargen.

Nu är första valpkursen slut. Vad fort det går! Just när man har som roligast ska man sluta.

  • Vi har tränat grundlydnad, som inkallning, gå fint i koppel, sitt och ligg stanna kvar.
  • Vi har pratat om hundens skötsel och klippt klor.
  • Vi har klickat och kladdat med en massa korv.
  • Vi har Rambotränat – det vill säga tränat hundarna i olika miljöer så de tuffar till sig och klarar lite utmaningar i vardagen.
  • Vi har slagits med mygg och regn.
  • Vi har sprungit, ropat och stojat.
  • Vi har spårat med valparna.
Här går de slalom mellan varandra.
Här går de slalom mellan varandra.
Susanne och Hugo var trygga på plåten.
Susanne och Hugo var trygga på plåten.
Lite agility blev det också.
Lite agility blev det också. Meja visar hur man gör.
Kloklippning ingår alltid. Här är det Trixa och Johanna.
Kloklippning ingår alltid. Här är det Trixa och Johanna.
Linnéa och Nemo visade lugnet.
Linnéa och Nemo visade lugnet.
Molly och Tessa övade på balansen.
Molly och Tessa övade på balansen.

Utvärderingarna var trevliga att läsa:

  • ”Det var bra att man fick testa så mycket olika.”
  • ”Trevlig ledare och roligt innehåll.”
  • ”Hon vet vad hon pratade om och förklarade på ett sätt man förstod, var bra med hunden.”
  • ”Rolig, inte så lärar-aktig”

Men nu är det dags att tacka för den här gången. Tack för att ni ville gå kurs hos Rackarungarnas Hundskola. Välkomna tillbaka! =)

  • Det blir en till valpkurs i juli – den är redan fullsatt och har reserver. Men eventuellt blir det ännu en till. Anmäl dig till nyhetsbrevet så håller du dig uppdaterad. Mejla bara till rackarungarnashundskola@outlook.com och skriv att jag ska lägga till dig =)

/ Susanne

Som valparna kunde spåra!

Bichon havanaisen Svea travade iväg med trygg attityd,
Bichon havanaisen Svea travade iväg med trygg attityd,

Det är lika fascinerande varje gång. Det är så fantastiskt att se. Hur en valp bara börjar spåra – hur naturligt som helst. Visst – det finns korv då och då längs vägen. Som gör att intresset väcks. Och gör att valpen börjar utforska skogen lite extra. Och till slut drar sambandet att ”de där fotspåren jag känner verkar leda till godsaker.”

Det är också lika roligt varje gång att höra och se hur imponerade valpägarna blir. Att deras hund kunde!? Gissa om valpen myser då också? När man imponerat på husse eller matte. =)

Doris fattade grejen snabbt.
Dvärgschanuzern Doris fattade grejen snabbt.
Jämthunden Bira fick spåra älgklöv.
Jämthunden Bira fick spåra älgklöv.
Lagotton Boston fixade sitt spår galant.
Lagotton Boston fixade sitt spår galant.
Mopsen Signe tyckte skogen var lite stökig. Men när matte gömde sig gick det bättre.
Mopsen Signe tyckte skogen var lite stökig. Men när matte gömde sig gick det bättre.
Golden retrievern Niko var jättesugen på korv.
Golden retrievern Niko var jättesugen på korv.

 

Snyft – valpkursen är slut

Kicki och Jäger hade en bra start, Jäger satte igång nosen direkt.
Kicki och Jäger hade en bra start, Jäger satte igång nosen direkt.

Usch så fort man hinner fästa sig vid folk och deras hundar. Nu i måndags avslutades valpkursen med spårövningar. Även om det var sorgligt att det var sista gången så var det enormt roligt att se ekipagen jobba!

Lille Valle fixade spåret också. Han växte enormt i  självförtroende på bara cirka 60 meter =)
Lille Valle fixade spåret också. Han växte enormt i självförtroende på bara cirka 60 meter =)
Göte och Rocky jobbade på bra och hittade korvhögen på slutet.
Göte och Rocky jobbade på bra och hittade korvhögen på slutet.

Vi gjorde spår som var cirka 60-80 meter långa. Det är bra att ha lite längd på dem så att polletten hinner trilla ned på valparna.

Många reagerade och jobbade på liknande sätt: de fattade typ ingenting de första fem metrarna. Men så råkade de snubbla över en korvbit och fick upp intresset. Efter att ha tagit sig ytterligare tio meter, man får ha tålamod och inte bråttom, så började valparna ana att ”om jag följer och sniffar efter de här fotstegen som jag känner doften av – så fyndar jag korv då och då.”

Efter det fick de upp lite fart och självförtroende, vågade gå framför sin förare och ta för sig. Och sista 15 metrarna syntes det verkligen hur de jobbade och spårade! Sedan fick de hitta en skojig leksak och/eller en hög med godsaker på slutet och hyllas av sina ägare.

Frost och Sara började försiktigt, som de flesta andra, men efter halva sträckan var det skillnad.
Frost och Sara började försiktigt, som de flesta andra, men efter halva sträckan var det skillnad.
Sicko och Paulina jobbar sig fram i terrängen. På ett ställe kröp Sicko under ett träd för att kunna fortsätta att spåra, det var jättetrångt, men tyvärr hann jag inte fota då.
Sicko och Paulina jobbar sig fram i terrängen. På ett ställe kröp Sicko under ett träd för att kunna fortsätta att spåra, det var jättetrångt, men tyvärr hann jag inte fota då.

På spåren la vi även ut en spårpinne, en träpinne som föraren hållit i. Skulle valparna missa pinnen skulle vi inte bry oss utan bara fortsätta. Men om valparna fann pinnen, duttade på den med nosen eller så, ja då skulle vi berömma. Förvånansvärt många valpar fann verkligen sin pinne och blev glada över att hitta något som luktade matte eller husse.

Moa och Caxa löste spåret fint, hittade pinnen och slutet.
Moa och Caxa löste spåret fint, hittade pinnen och slutet.

Målet med övningen var att valpägarna skulle lära sig ett bra sätt att aktivera sin hund, låta den komma till sin rätt och få en utmaning. För det ger hundra gånger mer att lägga ett spår än att gå den vanliga kvartersrundan. Det är så mycket mer givande, tröttande, stimulerande och roligt! På en direkt fråga menade alla deltagarna efteråt att de skulle ”våga” lägga spår på egen hand senare. Det låter bra, då känner jag mig nöjd. =)

Läs här nedan vilka tips om spårning som de fick med sig hem:

Att tänka på när du ska spåra med din hund Rackarungarnas Hundskola

Medvind. Se till att spåret i största möjliga mån läggs i medvind, med vinden i nacken. I andra hand sidovind. Undvik motvind så mycket det går, i alla fall under hundens första månader i sin spårutbildning. På så vis tvingas hunden att verkligen sätta ned nosen i marken och spåra, det blir en vana att lösa uppgiften på detta sätt. Blir det ofta motvind i början kan hunden frestas att ”fuska” och gå med huvudet högt – vilket ställer till det senare när spåren blir längre och krångligare.

Synretning. Den första tiden kan du låta hunden sitta i bilen och se när du går ut spåret. Detta för att den ska ”gå igång” och förstå vad den ska göra. Det gör inget om den skriker och gapar =) Efter några gånger kan du testa att ha ”smyglagt” spåret utan att hunden har sett det och sedan åka till platsen och spåra.

Liggtider. Lämpliga liggtider för spåret är minst 15 minuter och runt en timme. När hunden blivit van kan du utöka ytterligare och variera mellan 30 min till 120 min.

Föremål. Lägg olika föremål i spåret, träpinnar, pipleksaker, trasor och annat. När hunden blivit erfaren kan du börja utmana den med mindre saker som tändstickor. Som slutföremål har du hundens favoritleksak, eller en liten låda/påse med godis.

Godis. Godis kan ibland strös med ojämna mellanrum i själva spåret för att peppa eller motivera en ”fladdrig” hund att hålla sig i kärnan. Men överdriv inte. Om godis används är tanken att det så småningom ska fasas ut för att endast ligga som slutmål.

Andra personer. Låt det inte gå för många spår innan du låter andra personer gå spår åt din hund. Annars är risken att hunden tror att det är bara dina fötter som räknas som spår.

Snistlar. Snitsla spåren noga de första gångerna. Men försök tunna ut antalet snitslar, och gå då och då spår som är helt osnitslade. Det tränar upp din tillit till hunden. Det tränar även upp hundens självförtroende som spårhund då du inte ”vet bäst” och kanske ibland lägger dig i mer än du borde.

Miljön. Se till att variera miljön som ni spårar i. Tät skog ibland, gles sandhedsskog ibland, kalhygge, klippt lägda, sandtag, kalhällar. Testa dig fram. Utmana lite.

Våga. Våga bege dig ut i skogen nu. Ta med laddad mobiltelefon. Ta med en kompass om du vill. Ta med en vän – som får stanna vid startpunkten. Allt som gör dig tryggare och att du vågar lägga spår. För det är värt det! Det är så roligt att se sin egen hund få briljera och visa vad den kan. Visa hur imponerad du blir! Njut av ert samarbete.