Det är lika fascinerande varje gång. Det är så fantastiskt att se. Hur en valp bara börjar spåra – hur naturligt som helst. Visst – det finns korv då och då längs vägen. Som gör att intresset väcks. Och gör att valpen börjar utforska skogen lite extra. Och till slut drar sambandet att ”de där fotspåren jag känner verkar leda till godsaker.”

Det är också lika roligt varje gång att höra och se hur imponerade valpägarna blir. Att deras hund kunde!? Gissa om valpen myser då också? När man imponerat på husse eller matte. =)