Rackarungarnas Hundskola

Jennie och Crixus tränade hundmöten

Publicerat den juni 6, 2015 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Idag hade jag besök av en vacker hund – Crixus. Han är en vit schäfer. Eller en vit herdehund. Jag är lite osäker var debatten lutar åt just nu. För det påstås ofta vara båda raserna.

Nåväl, han var här tillsammans med sin matte Jennie för att träna på hundmöten. Crixus är sex månader och har börjat bete sig skälligt och utåtagerande när de möter andra hundar.

Vi började med ett hundmöte med ganska stor avstånd, cirka 40 meter. Gick bara fint. Snabbt kunde vi göra mötena närmare och närmare. Vi bytte mötande hund, plats och situation flera gånger så det skulle känna som en nytt hundmöte för Crixus.

Han fixade det fint. Matte Jennie var bra på att intressera honom för korv istället och talade tydligt om att hon var nöjd med hans beteende så länge han skötte sig bra – vilket han gjorde typ hela tiden.

Avslutningsvis tränade vi lite fotgående, som är en bra kunskap vid hundmöten. Både Jennie och Crixus var väldigt lyhörda och duktiga. Jag ser potential i det ekipaget! =)

Här kommer en lista på de fem vanligaste misstagen som hundägare brukar göra vid hundmöten.

1. Du ger upp, helt eller för tidigt. Du gör bara tama försök att distrahera hunden med en torr, tråkig hundgodis. Och försöken görs för sent, när hunden redan hunnit ”fastna” i sina reaktioner.

Du ska ha MÅNGA GODA godisar, som köttbullar, korv, leverpastej. Du ska låta hunden få se hundmötet, men innan den hinner varva upp kör du igång med din stora distraktionsmanöver. Du visar din näve med MÅNGA GODA godisar mitt framför nosen på hunden, serverar en godis och drar sedan upp din knutna hand i brösthöjd. Tanken är att hunden ska klara sig utan godis i någon sekund och titta förväntansfullt mot dig. Om den gör det kommer det en till godis. Snabbt!

Klarar den inte det än så matar du hunden ganska friskt förbi hundmötet. Godis på godis typ. På så vis får den inte får så mycket tid, och intresse, av att kolla in den andra hunden. Gör inte det du heller. Ägna dig BARA åt din hund. Jobba dig igenom HELA mötet.

Allt eftersom tänjer du ut tiden och tålamodet hos din hund. Den ska få se den mötande hunden, du pockar på uppmärksamhet, den tittar på dig, får en GOD godis, du håller resten av godisarna i brösthöjd och utlovar att ”det kommer fler om du bara sköter dig”.

På det här viset ändrar man efter en tid tänket och förväntan i hunden. Istället för att den tänker ”Waow, nu kommer en hund – den bara måste jag skälla på” till ”Waow, nu kommer det en hund – det är då matte/husse brukar bli så intressant med sina godbitar”.

Efter typ några månader med GODA godisar kan du börja trappa ned till exempelvis Frolic eller annat mindre kladdigt. Men först efter att hunden verkligen etablerat en ny vana.

2. Du går för nära. Direkt du har kommit utanför dörren och gått några meter kommer det första hundmötet. På en trottoar eller en smal cykelväg. Då är hunden uppskruvad och det blir lätt livat.

Försök skapa stora avstånd i början på din promenad. Gå ut på gräsmattor, in i skogen, över på andra sidan vägen om ni möter en hund. Då minskar störningen för hunden.

SEN – när du lyckats få ett par lugna hundmöten på din promenad kan du börja försvåra det lite genom att inte ”hålla dig undan” lika mycket.

3. Du säger inte till hunden hur du vill ha det. En hund är en hund. Den uppskattar att du talar om vilka ramar som gäller. Faktiskt. En hund är inte en individ som blir jättekränkt, börjar gråta eller snackar skit om dig i månader om du säger att ”vet du – när vi möter andra hundar ska du titta på mig och hålla näbben”.

Så tala om hur du vill ha det. Tydligt. Det innebär inte att jag uppmanar dig att spöa hunden. Inte alls. Det innebär att du ska ”skänka solsken” så länge hunden gör rätt. Och du har all rätt att ”förmedla mörker” när hunden skäller på mötande hundar och far ut i kopplet. Jag menar att du berömmer och ger godbitar så länge hunden går vid din sida, tittar på dig och håller tyst. Släpper den dig med blicken och spanar mot den andra hunden och överväger att agera på ett dumt sätt – så ser du tanken och bryter där med ett barskt ”NEJ” och/eller ett pekfinger som puttar till hunden och bryter den från de ”dumma tankarna”. När den avbryter beteendet så erbjuder du solsken igen i form av godsaker och beröm.

4. Du skäms. Och när du skäms vill du bara därifrån fortast möjligt. Eller undviker i största möjliga utsträckning att möta andra hundar överhuvudtaget.

Låt mig göra ett test: Låt säga att du är ute och går med din hund. Ni möter en annan hund och du samlar ihop din hund vid din sida. Du jobbar med din hund. Den sköter sig rätt hyfsat och du känner att du har kontroll. Den andra hunden däremot lever rövare. Den skäller och stretar i kopplet. Tycker du att den hundägaren borde skämmas? Det har jag svårt att tro.

Jag bryr mig ALDRIG om vad den andra hunden gör och inte gör – så länge den inte drar med sig föraren eller kommer loss och attackerar mig förstås. Jag har bara ögon för MIN hunds beteende, att min hund får träna på hundmöten och göra rätt. Det tror jag du har också. Och de flesta andra hundägare. Så sluta upp med att skämmas. Sök upp alla hundmöten du kan istället och TRÄNA.

5. Du tycker att ”hunden bara ska lyda”. Att det handlar om ledarskap. Att det är rätt fjolligt att erbjuda korv och köttbullar för att få hunden att göra som du vill. Återigen vill jag då göra ett test. Låt säga att du går till jobbet, jobbar riktigt bra och går hem. Men sedan får du ingen lön. Du går dit nästa månad ändå och tänker att nästa månad får jag nog lön, säkert lite extra eftersom jag inte fick sist. Men du blir utan igen. Och igen. Chefen säger bara ”jobba på, för det har jag bestämt”. Nog skulle du börja komma lite sent, göra ett sämre jobb och en dag helt enkelt stanna hemma?

Så funkar faktiskt hundar också. De gör det som lönar sig. Om det är roligare/viktigare att skälla på mötande hundar än att lyda en förare som bara kräver utan att erbjuda en ”lön” så fortsätter de med det.

Du ”köper inte ned dig” genom att erbjuda godsaker när hunden gör rätt. Du har fortfarande ledarskapet eftersom du bestämmer för vilka beteenden som godsaker ska utdelas, och för vilka de hålls inne. Och det kommer hunden att fatta. Och göra vad den kan för att få sina godsaker.

Sen kommer den, till skillnad från oss människor, att acceptera att få ”sämre” lön ibland i form av torra hundgodisar och kanske även att lönen uteblir någon gång då och då, fast fortfarande med rejält med muntligt beröm förstås. Men med jämna mellanrum ska den ”feta lönechecken” serveras, för att hålla den goda arbetsnivån uppe. =)

Hoppas du tycker att de fem misstagen, och de fem tipsen på hur du undviker dem, var värdefulla. Kanske fick du något konkret att jobba med? Kanske vill du tipsa en hundägarkompis? Eller du kanske vill tipsa en annan hundägare som du ofta möter och tycker att den borde få chansen att läsa dessa tips? Dela gärna!
Vill du få mer handfast hjälp att hantera dina hundmöten får du gärna kontakta mig genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com eller ringa/sms:a 070-577 31 87.

/ Susanne Lindberg

Junis nyhetsbrev – med en valpkurs

Publicerat den juni 4, 2015juni 4, 2015 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

I tisdags skickade jag ut nyhetsbrevet. Det var ett högre tryck än vanligt då många frågat efter en till valpkurs. Efter cirka en timme var kursen fullbokad! Det är rekord! Och det finns även många på reservplats.

Jättekul att så många är sugna att gå kurs, men det är ju lite synd också eftersom det innebär att många inte hann vara med och få plats. Men det kommer fler tillfällen.

För dig som har en unghund eller vuxen hund kan nästa kurs passa bra. Så var beredd när nästa nyhetsbrev går ut i början på juli! =)

Om du ännu inte prenumererar på nyhetsbrevet så mejlar du rackarungarnashundskola@outlook.com och ber mig lägga till dig till utskicket.

Här kan du läsa nyhetsbrevet:

Hej

Många av er har frågat efter en till valpkurs. Så jag börjar väl med den informationen =)

Onsdag den 22 juli drar jag igång nästa valpkurs.

Den kommer att vara på onsdagar, fem gånger, två timmar varje gång.

Den kommer att vara klockan 18–20.

Det KAN hända att en träff på någon onsdag ”hoppas över” och flyttas efter ifall jag jobbar kväll på mitt ”vanliga” jobb. Men det blir fem gånger totalt i alla fall.

Vi kommer troligen att huvudsakligen hålla till i inhägnaden inte långt från mig här i Yttervik. (Bara den blir klar, se nedan.)

I kursen får du och din valp lära er grundläggande allmänlydnad, som fot, inkallning, sitt stanna kvar, ligg stanna kvar och att gå promenader utan att dra i kopplet.

Vi tar upp ämnen som hundens skötsel, kloklippning och olika lekar och belöningar.

Vi miljötränar och introducerar valparna i spårkonsten.

Kursen kostar 1 200 kronor per valp, inklusive moms. Du får komma med hela familjen på kursträffarna om du vill – bara ni är en i taget som tränar valpen. =)

Det finns åtta platser. Du får plats i den ordning du mejlar tillbaka och anmäler dig. Jag bekräftar om du fick plats eller blir reserv, sedan skickas mer information och faktura ut ett par veckor innan kursen drar igång.

Jag har inga särskilda åldersgränser för valparna. Men den bör ha fått landa i sitt nya hem ett par veckor och den bör ha fått sin tremånaders vaccinationsspruta.

Så över till inhägnaden och Rambobanan. Som jag berättade i mitt förra nyhetsbrev, som du kan läsa här, så håller jag på att bygga en inhägnad för lydnad, lek och enklare agility. Den blir lika stor som en fotbollsplan och inhägnad med viltstängsel som har tätare maskor nedtill. Tanken är att du som har en lite yvig hund, eller rymningsbenägen hund, ska kunna träna och slappna av. Tanken är också att få en plats där du kan vara dig själv, träna hund och trivas.

Men. Det har ju typ regnat litegrann. Bara hela maj! =/

Så det dröjer ett tag till innan jag kan arrangera ett Öppet hus och visa hur fint det blev. Tanken är att ni ska få komma och kolla in stället en gång, sedan kommer jag att införa någon form av betalning. Jag har en plan för hur, men jag tar det sen när allt är klart. Det kan komma info om det i ett särskilt nyhetsbrev lite mitt i alltihop. =)

Under tiden har jag i alla fall kunnat bygga vidare på Rambobanan. Den är snart klart. Några detaljer kvar bara. Eller – egentligen är det här en bana som aldrig blir klar. Jag vill ofta förbättra och förnya den så att ni får nya utmaningar att träna på.

Avslutningsvis vill jag bara kort berätta att jag och min vorsteh Hagel har varit på en så kallad Fullbrukskurs. Fullbruks är liksom jakthundarnas Iron Man-tävling – bland det tuffare man kan göra. Det handlar om att ha fysisk uthållighet, stort jaktintresse och mental styrka. Här kan du läsa mer om det. Vi fick lära oss vilka moment som ingår om man tävlar fullbruks och hur man på bästa sätt ska träna för att klara det.

En av delarna är att hunden ska spåra en släpad räv i 300 meter, medan matte/husse står kvar vid utgångspunkten. Sedan ska räven apporteras tillbaka. Den väger typ 4–7 kilo och luktar inte alltid hallon. Dessutom är det inte slät gräsmatta precis, utan kalhygge, skogsbråte, stock och sten.

Då fick jag en idé! Att jag ska träna på att Hagel ska apportera en sanddummy hela vägen på Rambobanan. Sedan ska jag successivt göra det ännu svårare. En dag kanske han kan apportera en räv hela vägen medan han går banan? Det vore väl coolt?!

Det blir också mitt träningstips till dig. Se om hunden kan hålla en pinne i munnen medan den klättrar upp på en stor sten, går i gallertrapp eller balanserar på en stock. Utveckla sedan så det blir tyngre pinnar eller andra otympliga grejer som den ska bära. Kanske en stor pet-flaska med vatten eller sand. Beror på vad du har för hund, förstås.

Och när Rambobanan och inhägnaden väl öppnas upp, så ser vi vem som kommer längst typ. Känn ingen prestige eller att det är värsta livsavgörande tävlingen, det är bara för skojs skull. Och för att ge våra vovvar något att bita i liksom! =)

I nästa nyhetsbrev i juli kommer jag att berätta om ännu en ny kursstart. Det är något som efterfrågats av många. Var beredd!

Vi hörs!

/ Susanne

Redan framsteg i valpkursen

Publicerat den juni 2, 2015 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Häromdagen var det dags för andra kurstillfället i valpkursen. Det märks redan att valparna kan slappna av i hockeyrinken där vi tränar. De kan fokusera mycket bättre på vad matte eller husse vill.

Dessutom tror jag att många av ekipagen ”tjuvtränar” flitigt där hemma också mellan kurstillfällena, för de har gjort stora framsteg redan mellan första och andra träffen.

Den här gången blev det även en del klickerträning. Det blev som en turbointroduktion. För sedan kunde vi använda klicken för att på ett bra sätt visa hur vi ville ha det när vi var ute på promenad. Istället för att rycka, slita och gorma när hunden drog, så klickade vi när hunden inte drog eller när den tog kontakt med sin förare.

Nästa gång blir det mer lydnadsträning, men också genomgång av hundens skötsel och kloklippning. Fjärde passet blir det miljöträning och sista passet ska vi spåra. En massa roligheter väntar! =)

Bilderna har Yvonne Lindvall tagit. Tack för att jag fick använda dem!

Vad tycker du är mest intressant?

Publicerat den maj 28, 2015 av Rackarungarnas Hundskola4 kommentarer

Jag skulle vilja fråga dig, du som är hundägare, vad du mest gillar att göra med din hund. Och även vad du just nu är mest nyfiken på att få prova på.

Jag har gett några förslag här nedan i omröstningen. Du kan rösta på flera alternativ. Är det något alternativ som du velat rösta på som inte finns med – kommentera gärna i inlägget.

Ja, kommentera gärna hursomhelst så jag får en bild av vad som är hetast just nu =)

Vill du ha EN bra träningskompis?

Publicerat den maj 22, 2015maj 22, 2015 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Efter mycket funderande, särskilt nattetid, har jag nu fattat ett beslut. Snora måste flytta.

Jag tog in henne i familjen för några månader sedan. Ni som följer Rackarungarnas Hundskola vet att jag då bröt mot tre av mina principer. Ni kan läsa mer här. Och läsa om problemen här.

Men det gick bra. För det mesta. Det var en incident i början som gjorde mig fundersam. Snora hade en pinne och min portugisiske vattenhund Trassel, elva år, gick för att kolla vad hon hade. Då small det. Fullt slagsmål mellan en ettårig tik och en elvaårig hane! När jag började ryta och gorma så lugnade de sig snabbt. Men händelsen var … ovanlig.

Jag tänkte att det berodde på att Snora ännu inte bott in sig ordentligt. Att det var ett beteende som berodde på osäkerhet i nya flocken.

Sedan dess har vardagen rullat på. Hon har blivit en i familjen. Hon har många fina gåvor, det är därför jag tycker om henne så mycket.

Vi har tränat lite inför lydnadsklass 1 – hon lär sig snabbt och är väldigt följsam. Jag tror det är hennes schäfergener som gör det.

Hon har en bra inkallning. Till 80 procent. Ser hon en rådjursrumpa guppa iväg kan hon inte stå emot. Men hon vågar inte dra iväg på några längre turer. Än så länge i alla fall.

Jag har introducerat henne i klickerkonsten. Hon har lärt sig att hålla fokus och fattar även då och då det här med targetplatta. Jag klickar henne när hon går fot på ett fint sätt och hon fattar poängen.

Vi har kört lite drag. Hon är ju hälften siberian husky och är bra på att dra i sele. Hon hann springa i ett femspann innan snön försvann, efter det har hon sprungit några gånger och dragit mig på cykeln.

Hon har presenterats för alla våra 16 sibbar, tikar som hanar, och gått sams med alla.

Vi har spårat. Jag har gått spår på cirka 800 meter som varit en dryg timme gammalt. Det fixar hon. Apporterna längs spåret är ännu inte så superintressanta, men det går att fixa.

Jag vill säga att det är en riktigt fin och kul hund. Hon har talang och potential. Hon har kamplust och gillar leksaker.

Men. Hon har en sida som gör att allt fallerar. Hon har ett enormt resursförsvar. För sånt som man ibland inte ens räknar med.

Hon slogs ju med portugisen för att hon trodde att han tänkte ta hennes pinne.

Hon flög på min korthåriga vorsteh på toan för att jag hängt upp en påse med älgklövar över badkaret som skulle tina.

Hon flög på samma vorsteh när det stod hundmat på diskbänken i köket, när han kom in och sa ”tjena”.

Hon flög på vorstehn häromkvällen när jag stod ute och borstade tänderna och kvällsrastade hundarna. Jag hade spottat lite tandkräm i gräset och det var visst värt att försvara?

Typ sådana saker. Och ni vet att min vorsteh redan fått vad han behöver i form av påhopp från portugisen, ni kan läsa mer om det här.

Jag har så klart försökt träna till det. Jag har till exempel lagt en korvbit mellan Snora och Hagel, hållit Snora i halsbandet och sagt varsågod åt Hagel. När han tagit korvbiten har jag sett hur Snora behärskat sig till det yttersta för att inte ge honom en omgång. Då har jag klickat och gett henne en annan korvbit. Jag har med andra ord försökt få henne att känna goda känslor i dessa sammanhang istället för de motsatta.

Och det har funkat då. Men inte i andra situationer. För hon hinner inte tänka. Hon bara agerar reptilsnabbt. På instinkt. När jag går in och bryter så fattar hon direkt. Jag ser hur hon tänker ”Aj fan, nu klantade jag mig igen”. Visst, hundägare tror sig ofta se hur hunden ”skäms” och tolkar in en massa mänskliga känslor. Så jag förstår om ni fnyser. Men det är ändå så jag tolkar det. För efter händelserna kryper hon in under köksbordet, eller vill inte gå in på toan där älgklövarna är längre. Min bedömning är att hon VET att det är fel, men hon kan inte hjälpa det. Reptilhjärnan bara slår till.

Några av er sitter säkert och tänker att det handlar om ledarskap. Att om hon bara vet att det är jag som är ledaren så skulle hon inte göra så. Då får ni fortsätta att tro det. Jag citerar bara ett gammalt indian-ordspråk: ”Döm aldrig någon förrän du gått en mil i hans mockasiner.” Jag bedömer att jag är trygg i mitt ledarskap. Jag har tydliggjort vad som gäller i min flock. Men hon klarar det inte ändå. Instinkten är för stark.

Så – nu kommer vi till mitt ärende. Jag tänker omplacera Snora. Hon är van att kallas Nora om du tycker att det är lite mer ”städat” =)

Det är alltså en toppenhund, med mycket motor, stor följsamhet och som kan konsten att slappna av när det är dags att vila. Hon kan bli suverän i lydnadsklass och rallylydnad. Hon kan bli en bra draghund. Hon kan fungera bra i agility. Hon kan bli utmärkt som patrullhund. Hon kan vara nöjd med långa promenader, cykelturer och allmänlydnad också.

Men. Hon ska bo ensam. Inte ha några andra hundar i familjen. Då blir det problem.

Låter det som något du är intresserad av? Hör av dig. Mejla rackarungarnashundskola@outlook.com eller ring/sms:a 070-577 31 87.

Dela gärna med kompisar som du tror kan vara lämpade =)

/ Susanne

Jobbigt beslut – men klokt

Publicerat den maj 10, 2015 av Rackarungarnas Hundskola2 kommentarer

Min härliga portugisiska vattenhund Trassel.

Jag tänker att jag ska berätta det här. För du kanske är i samma sits. Eller kan komma att bli. Då kan det var skönt att känna att du inte är ensam. Och kanske få något tips.

Det handlar om när man har en äldre hund som vill tukta en yngre hund, bara för säkerhets skull – för att hålla den på plats.

Min idag elvaårige portugisiske vattenhund Trassel tyckte att det var helt okej när jag för drygt två år sedan kom hem med vorstehvalpen Hagel. Men Hagel växte, blev större och började på något vis i Trassels huvud utgöra en risk.

Vad jag kunde se var inte Hagel ett dugg kaxig, tvärtom. Men jag tror att Trassel ändå insåg vart det höll på att bära iväg. Att han höll på att bli skröplig, och den här odågan skulle snart vara en hund i sina bästa år.

Så Trassel började hålla Hagel kort. Han spände upp sig flera gånger för att se att Hagel slokade. Om jag och Hagel varit på jakt eller liknande en dag så ville Trassel gärna flyga på Hagel och ge honom en omgång när vi kom hem.

Jag såg ju det där och var beredd att dämpa känslorna. Jag höll Trassel väldigt kort. Jag gav ibland godis för att avleda och skapa trevligare känslor. Men det blev ändå värre. Snart ville inte Hagel gå in i huset när vi varit borta. Jag fick allt oftare ta med Trassel på aktiviteter, som han egentligen inte hade något utbyte av, bara för att slippa tjafset när jag kom hem. Jag såg till att göra saker bara med Trassel också, men det hjälpte inte.

Snart måste jag gå typ Caesar Milan-promenader när jag kom hem efter en helg borta. Det innebar att jag gick med Trassel och Hagel i var sitt kort koppel på var sin sida om mig – och bara gick till dess känslorna planat ut. Det är man ju jättesugen på när man kommer hem sent på kvällen efter en lång resa …

Fast däremellan var de ju som vanligt. Goda vänner som låg i samma bädd och så. Det var mest i återföreningssituationerna som det riskerade att smälla.

Det sista halvåret har jag gått en fördjupad klickerutbildning inom Canis. Det var då jag kom på att jag kunde klicka och ge godis just i återföreningssituationen för att skapa goda känslor istället för de motsatta. Det var faktiskt en jättebra idé. Om jag kommit på den lite tidigare. Men nu hade Trassel hunnit bli ännu mer på sin vakt och tolererade inte längre lite stoj inomhus eller på promenader, då fick Hagel spö. Det sket sig helt enkelt ännu oftare.

Jag såg hur Hagel fick tassa på tå. Hur han kastade oroliga ögonkast för att se var Trassel var och om han skulle brusa upp. Och Trassel mådde väl knappast toppen han heller eftersom han kände detta behov av att spöa Hagel titt och tätt.

Så efter långt velande och mycket funderande tog jag beslutet. Trassel fick flytta till mina svärföräldrar. De har haft hund förut, har ett extra gott öga till Trassel och såg fram emot att få anledning till fler och längre promenader.

Men usch vad jobbigt det var. Trassel är ju min gamla goding. Han har ju typ funnits jämt. Vi har haft så mycket kul ihop. Tävlat, tränat, lekt, busat och myst. Det var skitjobbigt.

Igår skulle jag lämna en säck hundmat hos svärföräldrarna. Jag gruvade mig nästan. Det blir så jobbigt. Trassel mötte mig och blev så glad, så glad. Jag satte mig på golvet och han satte sig i mitt knä, precis som vanligt. Jag kliade, gullade och pratade med honom. Jag tror minsann att han gått ned något överflödigt kilo, och pälsen var mjuk och välborstad. Till slut måste jag åka. Jag vill inte ha Trassels ögon på mig då. Ögon som säger: ”Men ska inte jag följa?”. Så jag kastade några hundgodisar på köksgolvet och skyndade mig iväg. I bilen kom tårarna. Jag kände mig som en svikare. En riktig svikarmatte. Som sviker sin hund på ålderns höst.

Fast jag vet ju att jag tagit rätt beslut. Trassel har det jättebra där han är nu. Han behöver inte vakta på Hagel, han får gå långa promenader i sin takt och lukta noggrant på allting.

När jag kom hem blev det ännu tydligare. Jag skulle öppna hundgården så att Hagel skulle få komma ut. Då känner han lukten av Trassel på mina händer. Reaktionen är omedelbar. Glädjen försvinner, han stelnar till. Han reser sin lilla ragg som han kan åstadkomma med sin korta vorstehpäls, både i manken och bak vid svansen. Rädd-raggen. Han tänker ”Kommer Trassel och flyger på mig nu?”.

Men det gör han ju inte. Efter ett tag inser Hagel att det är lugnt. Han kan slappna av igen. Och vara glad.

Maj månads nyhetsbrev

Publicerat den maj 6, 2015 av Rackarungarnas Hundskola1 kommentar

Nu händer det grejer här ska du veta! Det är i alla fall tre saker som jag vill berätta denna gång.

För det första håller jag på att bygga en rejäl inhägnad. Den blir cirka 60 x 130 meter, på en lägda inte långt från där jag bor i Yttervik, inhägnad med två meter högt viltstängsel som har tätare maskor nedtill.

Tanken är att den ska bli en bra träningsplan för lydnad, lek och enklare agility. Här ska du som har en lite väl sprallig hund kunna släppa din hund och slappna av. Här kan du träna inkallning utan risker. Här kan du släppa ihop ett par hundar som du vill ska få busa av sig.

Vissa dagar kommer jag att boka upp för egen träning och kurser. Det kommer att finnas ett schema på hemsidan. Men annars är det fritt fram att komma när det passar dig.

En viktig sak: här ska du känna dig välkommen. In i det längsta kommer jag att låta bli att sätta upp lappar med förhållningsregler, förbud, skyltar om att ”din mamma jobbar inte här” och annat tråkigt. Jag kommer att utgå ifrån att du förstår sånt där som vad bajspåsar är till för och liknande. Här får barnen vara med. Här får alla komma in. Ingen ska ”paxa” bara för att man kommit först eller bestämma över andra. Gå in och känn dig som hemma. Slappna av och ha roligt med din hund. Det är absolut mitt största syfte med att bygga inhägnaden. Att du ska trivas.

En liten slant vill jag ha för detta – för att kunna hålla stället fräscht och fylla på med nya roliga aktiveringsgrejer allt eftersom. Exakt hur betalningen ska se ut grunnar jag på ett litet tag till. Det ska troligen även finnas möjlighet att hyra inhägnaden om man vill vara säker på att få ha den för sig själv. Du ska snart få besked.

I priset kommer även min andra nyhet att ingå – en Rambobana. Du kanske har läst och sett bilder från mina Rambokurser, ja du kanske har gått en kurs redan?

Hursomhelst, jag ska bygga upp en bana intill inhägnaden som på ett enkelt sätt utmanar din hund när det gäller miljöträningen. Det kan handla om att gå på plåt, krypa i tunnlar, balansera, klättra och liknande saker. Jag har börjat samla på mig diverse ”bråte” för att bygga detta och har du något passande hemma som du vill bli av med så mejla gärna tillbaka. Planen är att banan och inhägnaden ska bli klar inom en månad.

Den tredje saken jag vill berätta är att jag ordnar en ny hundmötesträff. Den blir på onsdag den 20 maj klockan 18.30. Vi samlas på Coop Byggs parkering i Skellefteå och kommer att gå en runda på Anderstorp. Vi brukar hålla på i cirka en timme.

Under den här träffen får du tillfälle att öva på att din hund, eller dina hundar, kan gå förbi andra hundar utan att ”leva rövare”. Utrusta dig med gott godis, kanske en kul boll med snöre och bajspåsar.

Var inte rädd att komma även om din hund är riktigt jobbig när det gäller sånt här, du kommer förhoppningsvis bli förvånad över hur snabbt den blir lite bättre när den får träna hundmöten intensivt på det här viset. Och om den ändå trots allt skulle fortsätta i samma stil, skäms inte, det är bra träning för oss andra. Tänk istället – ha, nu får de minsann en utmaning! =) Meddela gärna att du kommer så jag får ett hum om hur många vi blir. Välkommen!

I nästa nyhetsbrev kommer jag att släppa information om en ny kursstart. Så håll utkik!

/ Mvh Susanne L

Rambohundarna utvecklas

Publicerat den maj 3, 2015 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Häromdagen hade de båda Rambogrupperna sitt tredje pass. Redan nu märks det stor skillnad.

– Hon litar på att jag tar emot henne. Hon lägger tassarna på min axel när hon ska lyftas ned, berättar en hundägare.

– Han har börjat spana efter rambogrejer. Som när han självmant började balansera runt kanten på barnens sandlåda, säger en annan.

– Han hoppade själv upp på några stenar när vi var ute på promenad, rapporterar en tredje.

Hundarna vågar ta för sig mer. Och samspelet mellan hundar och förare blir bättre.

Nu är det två gånger kvar. Svårigheterna ökar allt eftersom. Och det blir allt roligare hela tiden.

Här kan du se några bilder från när onsdagsgruppen hade sitt tredje pass.

Allt från smått till stort

Publicerat den april 30, 2015 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Att vara hundinstruktör är verkligen variationsrikt. Jag möter en rad olika människor med en massa olika hundar. Uppdragen är väldigt olika. Jag har ett roligt exempel.

Häromdagen hade Monika bokat en privatlektion med sin pyttelilla chihuahua-blandning Jasse.

– Jag har haft flera stora hundar förut men känner att jag måste ha hjälp att behandla även Jasse som en riktig hund och lära honom allmänlydnad, sa hon.

Vi började med att bara komma och hämta en korv.

Så vi började med att träna inkallning och sitt stanna kvar. När det gällde inkallningen var han ofta rätt duktig på att komma. Men sedan höll han sig på ett retsamt avstånd så att Monika inte fick tag i honom. Varför?

Jo, för att varje gång Monika tagit fram selen och ropat så har det ju betytt att de ska gå hem. Vilket är tråkigt. Enligt Jasse. Så därför håller han sig utom armlängds avstånd.

Så Monika fick utrusta sig med korv och köttbullar och ropa in honom gång på gång utan att hålla i selen. Han fick bara hämta en godis och sedan sa hon ”hopp och lek” så var han fri igen. Han skulle känna att när hon ropar är det liksom ”piece of cake”. ”Jag ska bara springa till matte och hämta en korvbit sedan får jag vara fri igen”.

Sedan funkade det att ropa in även när Monika hade selen synlig.

När det funkade fick hon även hålla selen lite gömd bakom sig och ropa in, servera korv och låta honom springa igen. Snart kunde selen vara rätt synlig och Jasse vågade ändå komma och hämta sin korvbit. Då blev han lite senare kopplad, men bara ett kort tag, typ tjugo meter, sedan kopplade hon loss och sa ”Hopp och lek” igen. Det är viktigt att tydliggöra för hunden att nu är det fritt fram, den ska lära sig att vänta på din klarsignal innan den rusar iväg.

När Monika senare ropade in så tänkte Jasse (hoppas jag) att ”Jag bara springer till matte och hämtar min korvbit så får jag vara fri igen sen”. Och han tänkte att ”Även om hon kopplar mig en stund så är inte det hela världen, jag får snart komma lös igen”.

I dag hade jag en helt annan hundägare och hund på besök. Kristina ville träna hundmöten med sin jättehund Sheriffen. Passande namn: det är en harlekinfärgad grand danois. Hon menade att han gjorde utfall med ganska onda tankar mot de hundar han mötte. Och det är ju inte det lättaste att tampas med en envis, tung grand danois. Kristina visade att hon var enormt van, rutinerad och stark nog att hantera dessa krafter, så det var aldrig någon oro för att han skulle kunna dra med henne för att göra ett ovälkommet besök hos den mötande hunden.

Kristina jobbade fint med sin Sheriffen.

Han var klickertränad och vi diskuterade möjligheten att klicka vid hundmötena för att på så vis skicka in positiva tankar just när han tänkte motsatsen. Klicker funkar ju så. Förutom att kunna tala om exakt när hunden gör rätt, så ger den också ”feelgood-känslor” i hunden. Vilket kan göra att man kan ”omvända” en hund som tänker negativa tankar vid hundmöten.

Här går det näst sista hundmötet riktigt bra.

Vi kombinerade det med att hon fick mata honom med korv och köttbullar vid hundmötena. Jag gick bredvid och klickade vid passande tillfällen. Det här med att mata hunden förbi hundmötena kan en del tycka låta konstigt. Man kan väl inte hålla på så? Jo, ett tag tycker jag. Tills dess hunden börjar tänka annorlunda. Till dess den ser ett hundmöte och tänker ”Just ja, nu har matte korv” istället för ”Aha, ett hundmöte – nu ska jag leva rövare”.

När hunden börjar tänka annorlunda kan man successivt tänja på dens tålamod, så den får gå fint längre och längre innan korv utdelas. På så vis kommer du ifrån det ständiga matandet så småningom.

Sheriffen var lite stökig och stirrig i början. Vi började med stora avstånd. Men snart gick det bättre och bättre. Snart kunde han möta hundar på en vanlig byaväg utan att ”leva rövare”. Men vi gjorde misstaget att träna lite för länge. Han hann bli för trött i skallen och orkade inte uppföra sig helt vid sista hundmötet. Inte förrän vi utökade avståndet rejält. Så det får vi tänka på till nästa gång. Sluta när det går bra.

Kolla in filmsnutten från Ramboträningen

Publicerat den april 24, 2015 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Senast var vi och tränade på ett cementgjuteri. Där fanns många roliga utmaningar för hundarna. Kolla in så duktiga ekipagen har blivit! =)