När en gamling får testa viltspår för första gången

På måndag börjar älgjakten. Ska bli enormt spännande. Och då kom jag på att jag måste damma av vår siberian husky Flinga. Hon brukar ju reda upp situationer när en påskjuten älg inte går att hitta.

Så jag skulle tina upp en klöv för att göra viltspår med henne. Men klöven jag hittade i frysen var fastfrusen med en annan klöv så jag tinade två stycken. Och då kom jag på att de andra två pensionerade sibbarna som vi har kvar; Blia och Vante, också kunde få sig ett viltspår.

Vante spårade fokuserat.

Vante fick börja. Han är idag elva år och vad jag kan minnas har han aldrig fått testa på ett viltspår. Han var full av förväntan fastän han inte hade en aning om vad som väntade. Jag gick med honom i koppel till stället där jag hade börjat dra klöven, selade på honom och satte på spårlina. Sedan visade jag med en handrörelse ned mot där klöven hade dunsat i marken första gången. Han sniffade lite avslappnat. Sedan kände han den där spännande doften och gick genast igång. Med full koncentration och fokus följde han spåret genom skogen. Det var en fröjd att se. Sedan kom han fram till platsen där jag hade knutit fast klöven i ett träd. Han luktade nyfiket. Jag knöt loss klöven och drog lite retsamt. Då vaknade vilddjuret i honom! Häftigt att se. Vilken lycka att få gnaga på detta ben. Vante var så lycklig. Han till och med rullade sig på benet för att verkligen gnugga in doften. Sedan bar han hem det med en mallig knyck på nacken.

Kolla hur Vante verkligen myste med älgklöven. Jag blev alldeles rörd.
Sedan fick Blia spåra.

Efter det var det Blias tur. Hon tyckte också det var spännande när jag visade var hon skulle börja spåra. Hon följde spåret noggrant till slutet. Men när hon insåg att det bara var en klöv var det inte så intressant längre, trots att jag lekte och ryckte i snöret.

Men att hitta klöven var väl måttligt kul. =)
Flinga spårade fokuserat.

Slutligen var det Flingas tur. Hon har ju gjort det här några gånger förr. Både med klöv på slutet och förra hösten hittade hon en hel kalv då hon redde upp situationen efter ett skott. Nu spårade hon med stort fokus och intresse. Men när hon kom till slutet blev hon nästan besviken. Bara en futtig klöv? Inte en riktig kalv? Nåja, när jag drog igång och lekte med klöven blev det roligare och hon bar den hem med ett flåsande.

Intressant. Även om en älgkalv hade varit mer uppskattat.
Flinga bär hem klöven med en stolt hållning.

Efter det var det ju två hundar kvar som inte hade fått spåra. Hagel och Gizmo. Så jag stoppade in dem i bilen och drog iväg en bit. Sedan la jag två personspår med fyra apporter var och roliga pipdjur på slutet. Det löste de fint.

Gizmo spårade fint.
Och hittade sin pipis på slutet.
Hagel låg på järnet som vanligt.
Och gillade sin pipis på slutet.

Och vet du vad jag gjorde efter det? Jo, la mig i sängen med Hagel och Gizmo och hade världens skönaste powernap. Underbart. Trött i kroppen och med gott samvete över samtliga fem hundar. Sånt är svårt att slå.

/ Med vänlig hälsning, Susanne

Viktiga tips för dina första viltspår

Idag hade jag Åke och hans unga goldenhane Wilmar på besök. De ville få hjälp med att lägga upp sina första viltspår på ett bra sätt.

Vi gick ut i skogen och satte igång. Med att slåss med myggen alltså. Medan vi slogs med myggen så berättade jag hur vi skulle göra.

Åke skulle få gå in skogen med sidvind och sedan efter cirka 40 meter göra en mjuk sväng åt höger så han gick med vinden i ryggen. Det är VIKTIGT att du ser till att spåret till största delen blir i MEDVIND för hunden. Med medvind så tvingas hunden att verkligen spåra med nosen nere i backen. Den lär sig rätt sätt att lösa uppgiften. Om hunden flera gånger på sina nybörjarspår får MOTVIND så är risken stor att den lär sig att ”fuska” på spåret och jobba med hög nos i luften. Och det kommer inte att funka sedan när spåret börjar gå mer kors och tvärs. När det blir medvind kommer hunden att ha svårt att lösa uppgiften.

Efter ytterligare cirka 60 meter i medvind skulle Åke knyta fast älgklöven, som han dragit i ett rep efter sig, i ett träd och sedan gå vidare i en båge tillbaka till mig. Man får inte gå tillbaka samma väg, då blir det ju två spår i olika riktningar. Under tiden skulle jag stå och hålla Wilmar i kopplet så han skulle bli nyfiken på vad husse hade för sig.

Vi fortsatte att slåss mot myggen medan vi väntade på att spåret skulle ”ligga till sig”. Det bör minst få ligga i en kvart så att det hinner sjunka ned lite bland blåbärsriset. Spåret får gärna ligga en halvtimme så blir det ännu bättre. Sedan kan man allt eftersom utöka liggtiderna till en timme, två timmar, fyra timmar och när hunden behärskar det så kan du lägga ut viltspåret på kvällen och låta hunden följa det dagen efter.

Många tror att man måste droppa blod under spåret också men själv tycker jag inte att det är så viktigt. Visst kan du testa det någon gång bara för att veta att hunden klarar det och inte tycker att det är läskigt. Men huvudsakligen kan du fokusera på att bara dra klöven. När det sedan blir blod på ett riktigt eftersök så blir det som en härlig prick över i:et. =)

När det hade gått en dryg kvart stod vi inte ut längre. Vår blodsmängd hade nog halverats av alla mygg-angrepp. Så vi lät Wilmar få på sig en spårsele och spårlina och sätta igång att spåra. Det är inte så stor vits att man säger ”spåra” i början eftersom hunden ändå inte vet vad det är. Försök bara låta hunden sätta igång på egen initiativ så blir det bäst.

Åke var bra på att släppa ut mycket lina så Wilmar fick jobba självständigt.

Wilmar visste precis vad han skulle göra och nosade iväg i ett lagom tempo. Åke hängde efter utan att störa. Kurvan gick bra och Wilmar följde precis den väg som Åke gått, det kunde vi se eftersom Åke satt upp snitslar längs vägen.

Vid slutet. Wilmar och Åke hittade till slutet utan problem.

Snart kom Wilmar fram till klöven. Ännu var han inte så förtjust i den, den var snudd på läskig. Men han fick en massa beröm och såg stolt ut. Jag tror Wilmar kommer att gilla klöven bättre när han blir lite äldre. Och skulle han inte det så går det ju alldeles utmärkt att lägga vanliga personspår istället med godis/leksak på slutet.

Här summerar jag några tips för dina första viltspår:

  • Se till att det är medvind på de första fem–åtta spåren. Undvik motvind.
  • Låt hunden se när du går ut spåret. En medhjälpare kan hålla hunden åt dig, eller så knyter du fast den i ett träd eller låter den sitta i bilen och se när du går iväg. Längre fram i träningen, efter cirka tre till fem spår, kan du testa att lägga ut spår utan att hunden ser det. Och sedan komma dit med hunden och bara sätta den i arbete direkt.
  • Markera med snitslar var du har gått. Så har du koll.
  • Gå inte tillbaka i samma spår när du är klar.
  • Gå cirka 100-300 meter långt under de första fem spåren. Sedan kan du börja förlänga dem till 300-2000 meter.
  • Låt spåret ligga i minst en kvart innan du låter hunden spåra. Det är bra om spåret får ligga i 30-45 minuter. När hunden har gått cirka fem spår kan du börja ha längre liggtider på 2-4 timmar och allt eftersom utöka till dygnsgamla spår.
  • Testa sedan allt eftersom att låta hunden spåra i varierade miljöer. Som sandtag, kalhyggen, kalhällar. Och kom ihåg att ha roligt och njuta av hur din hund löser uppgiften med sin fenomenala nos! =)

/ Susanne

Bästa inledningen på midsommar

Jag och Hagel efter att vi hittat leksaken på slutet.
Jag och Hagel efter att vi hittat leksaken på slutet.

Jag fick ett ryck och tänkte att hur skapar man en riktigt bra midsommar? Jo, man gör något kul med sina hundar och vänner.

Tillsammans med Petter, Lisa, och Lena drog jag ut i skogen på förmiddagen. Där la vi spår åt varandras hundar. Det är så himla bra träning både för en själv och för hunden att låta andra gå ut spåren. Även om det kanske är snitslat här och var så blir det så tydligt att man måste lämna över spåransvaret till sin hund, för hur mycket jag än sniffar i marken så  känner jag inte alls samma doft som hunden. Det känner hunden och blir med all rätt stolt.

Det går undan när Hagel spårar.
Det går undan när Hagel spårar. Men jag springer INTE.
Jag och Snora fick ett tapp i djungeln. Då ser det ut så här.
Jag och Snora fick ett tapp i djungeln. Då ser det ut så här.

Vorstehn Hagel och blandrasen Snora fick var sitt appellspår och skötte sig riktigt bra. De andra hundarna, welsh springer spanieln Otis och springer spanieln Melker, imponerade också.

Otis visade husse Petter att spåret faktiskt gick över stenröset.
Otis visade husse Petter att spåret faktiskt gick över stenröset.
Härlig blick, eller hur?
Härlig blick, eller hur?
Melker hade full koll på sitt viltspår.
Melker hade full koll på sitt viltspår.
Nöjd vovve!
Nöjd vovve!

Efter det körde vi budföring med hundarna, alltså att de ska springa mellan föraren och en medhjälpare. Momentet har sin grund i kriget då hunden skulle springa mellan vallgravarna med meddelanden. Men numera gör vi det tack och lov bara för skojs skull. Och för att det ingår när man tävlar de lägre bruksklasserna.

Efter den träningen var mattar, hussar och hundar nöjda och kunde fira midsommar i lugn och ro. Hoppas att ni också hade en bra midsommar med mycket hundiga saker.

Blir du också sugen på att spåra med din hund, men känner dig lite osäker vad man bör tänka på? Kolla in mina åtta tips här.

/ Susanne

Vad tycker du är mest intressant?

SAM_3921Jag skulle vilja fråga dig, du som är hundägare, vad du mest gillar att göra med din hund. Och även vad du just nu är mest nyfiken på att få prova på.

Jag har gett några förslag här nedan i omröstningen. Du kan rösta på flera alternativ. Är det något alternativ som du velat rösta på som inte finns med – kommentera gärna i inlägget.

Ja, kommentera gärna hursomhelst så jag får en bild av vad som är hetast just nu =)

Jag fick brev från Nina

När jag avslutade helgens viltspårkurs gav jag deltagarna en läxa. Inom den närmsta veckan skulle de lägga ett till viltspår på egen hand med den klöv de fick ta med sig. Detta för att våga, för att komma igång, medan man är lite uppfylld av det man varit med om och lärt sig på kursen.

Nina Rantanen var först ut. Här är hennes brev och bildbevis. Bra tips också om rått älgkött doppat i blod =)

Rottis2

Hej,
Idag har vi VÅGAT! 🙂 🙂 🙂
Jag ville ge Merlin några dagar att fundera på saken innan vi körde.
Men idag la jag  spår åt honom och till min 2åriga tik Embla. Jag funderade på hur jag skulle göra belöningen bättre och tog små bitar rå älgkött doppat i blod som jag la ut en liten bit av på två ställen i spåret (ca 300meters spår) och resten,några bitar i slutet.som att stimulera att han funnit den ”döda älgen”.han spårade som en toker!!jag hade väldigt svårt att hinna med han.. 😛 å så var det nästan mörkt ute oxå. Liggtiden ca 3timmar. Embla var oxå jätte duktig på sitt lite enklare spår och kortare Liggtid.
Jag tror jag har två framtida viltspårs champions här hemma! 🙂
Tack för en super rolig kurs!
Mvh/Nina Rantanen & Merlin

Rottis1

 

Vilken viltspårhelg!

Dio - en svartvit sheltie som blev såååå mallig när han bar klöven.
Dio – en svartvit sheltie som blev såååå mallig när han bar klöven.

I helgen var det viltspårkurs. På lördagen blev det två kortare introduktionsspår. På söndagen klev jag upp extra tidigt och lade ut åtta viltspår som fick ligga till sig i cirka fyra-fem timmar innan kursdeltagarna kom och hundarna släpptes på.

Det gick bara fint! Vilka härliga hundar, mattar och hussar som var med. Kolla in själv på bilderna, och filmen ovan, hur bra det gick =)

Längst ned kan du läsa vilka tips deltagarna fick med sig hem för att våga fortsätta träningen efteråt.

viltspar16 viltspar14

viltspar12 viltspar11 viltspar10 viltspar9 viltspar8 viltspar7 viltspar6 viltspar5 viltspar4 Viltspar3 Viltspar1

Att tänka på när du ska träna viltspår med din hund

Medvind. Se till att spåren i största möjliga mån läggs i medvind, vinden i nacken, de första gångerna. I andra hand sidovind. Undvik motvind så mycket det går under de första 10-15 spåren. På så vis ”tvingas” hunden att verkligen sätta ned nosen i marken och spåra, den får en vana att lösa uppgiften på det sättet. Blir det ofta motvind i början kan hunden festas att ”fuska” och gå med huvudet högt – vilket ställer till problem senare när spåren blir längre och krångligare.

Synretning. Den första tiden kan du låta hunden sitta i bilen och se hur du går iväg med klöven för att lägga ut spåret. Detta för att den ska ”gå igång” och förstå vad den ska göra. Det gör inget om den skriker och gapar =) Efter några gånger, eller ganska snart beroende på vad du har för hund, kan du ”smyggå” ut spåret utan att hunden har sett det och sedan åka till platsen och spåra.

Liggtider. För att ett spår ska hinna ”landa” i marken bör det ligga åtminstone 15-20 minuter. Men ganska snart kan du utöka liggtiderna till några timmar, och sedan testa fem timmar, åtta och tolv – som exempel. Prova dig fram och avancera allt eftersom hunden får mer erfarenhet.

Andra personer. När hunden börjar bli säkrare och ni börjar få ett bra samarbete börjar du be kompisar och familj att gå ut viltspår till dig. Be dem gärna hänga med bakom ifall det blir för klurigt någonstans så den kan förklara hur den har dragit spåret. Det är nyttigt att inte veta exakt var spåret går – och roligare. Risken är också att du omedvetet styr hunden när du själv gått ut spåret – vilket gör att den tappar självförtroende.

Snitslar. Snitsla spåren noga i början så du vet var du har gått. Men var beredd på att hunden kan gå någon meter vid sidan av spåret ifall det är sidvind. Styr inte! Tunna sedan allt eftersom ut snitslarna och gå då och då spår som är helt osnitslade. Det tränar upp din tillit till hunden, och ert samarbete.

Miljön. Se till att variera miljön som du lägger spår i. Variera mellan ”snäll” sandhedsskog, tätare skog, kalhygge, klippt lägda, sandtag, kalhällar och låt spåren passera bäckar samt grus- och asfaltvägar. Dra inte spåret bara rakt över, passa på att göra en liten klurighet genom att vinkla litegrann åt något håll.

Våga. Våga bege dig ut i skogen nu. Ta med laddad mobiltelefon och använd olika fiffiga kart- och spårappar om du känner dig osäker. Eller en gammal hederlig kompass och karta. Allt som gör dig tryggare och gör att du vågar lägga spår är bra. För det är värt det! Det är så roligt att se sin egen hund få briljera och visa vad den kan. Visa hur imponerad du blir. Njut av er samarbete =)

/ Susanne Lindberg, Rackarungarnas Hundskola