Antingen vinner man eller så lär man sig något

Publicerat den av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Förra helgen tävlade jag Nose Work med dotterns cavalier Gizmo. Det var en upplevelse – kan man säga.

Tävlingen var i klass 1 i Nordvik. Dottern tävlade med sin border terrier som hon har hos sin pappa och jag fick äran att föra Gizmo.

Vi började med banvandring. Min grupp skulle ha inomhussök och fordonssök först. Det såg ut så här.

Första delen av inomhussöket.
Andra delen av inomhussöket.
Fordonssöket. Tre fordon. Röd buss med släp och traktorn till höger. Hundarna fick sätta upp tassarna på alla fordon utom bussen.

Områdena kändes ovanligt stora. Vilket jag gillar, då blir det inte bara att kasta sig in och paniksöka utan att verkligen jobba metodiskt. Tiden i inomhussöket var fyra minuter. Tiden för fordonssöket var tre minuter vilket kändes lite tajt.

Min plan för inomhussöket var att söka från vänster till höger. Så jag och Gizmo började med boxarna till vänster. Han visade lite intresse den bortre boxdörren men kunde inte fästa upp så jag visade vidare. Och så såg jag plötsligt intresse vid däcken. Han söker sig ned och gör en fin markering mellan de båda däcken. Markering! Rätt! Yes.

På fordonssöket hade jag bestämt mig för att springa förbi de första fordonen och börja med traktorn. Jag vet att Gizmo har lätt för att sätta upp tassarna på fordon, och vi hade fått veta att det var ok att sätta upp tassar på traktorn och på släpvagnen, men inte på den röda bussen. Och om jag hade gjort som vanligt hade jag börjat med släpet, sedan sökt av bussen, och så släpet på andra sidan och efter det gått över till traktorn. Men om Gizmo sätter upp tassarna fyra gånger på bussen är vi ju rökta. Så därför ville jag börja med att söka av traktorn, sedan släpet och sist bussen.

Vi började med traktorns bakdäck, sedan jobbade vi oss runt fronten och bakåt. Mitt emellan bakhjulen, i ”kopplingsdrag-grejen”, så stannar Gizmo till och sätter sig så snyggt. Markering. Rätt! Waow, vilken kalasstart!

Senare blev det banvandring för utomhussök och behållarsök. Det såg ut så här.

Domare Adam Hübinette har banvandring för utomhussöket.
Behållarsöket i två rum.

Jag bestämde mig för att köra principen vänster till höger på utomhussöket. Det var ju som två avdelningar. Så jag tänkte ta en avdelning i taget, kanterna runt först och mitten sen.

På behållarsöket var det också som två rum. Där tänkte jag söka av det första rummet först och sedan gå längre in och ta resten.

Det började bra på utomhussöket. Fast dottern stod en bit bort och såg på vilket gjorde att Gizmo ville titta mot henne ibland. Plötsligt såg jag ett intresse vid en mur mellan de båda avdelningarna. Men Gizmo släppte det. Jaha, doften var alltså här någonstans men han kunde inte lokalisera den. Jag visade att han skulle söka i området igen. Då stannade han och luktade noggrant på en blomma! Hmm. Och sedan stannade han till och luktade på någon annan störningsdoft på en sten i muren. Synd att han tappade tråden. Vi jobbade oss vidare i resten av området och återgick sedan till det intressanta stället. Men Gizmo klarade inte av att fästa upp var doften kom ifrån och tiden gick ut. Skit också. Domaren visade var det var, och det var bara cirka tre decimeter från där han stannade till första gången. Och blomman och störningsdoften låg ungefär en decimeter ifrån doftkällan.

Nåja, då var det dags för behållarsök. Gizmo kollade snabbt av det första rummet. Inget verkade intressant. Så vi gick in i det andra rummet. Inget verkade särskilt intressant. På vägen tillbaka till det första rummet stannade han vid en låda och nosade noggrant i ett hål. Jag kände hoppet stiga och gjorde en tabbe. Gick närmare. Och då la sig Gizmo och markerade. Och jag köpte markeringen. Fel! Klantarsle. Man får inte låta sina egna förhoppningar göra att man pressar hunden att göra sin markering. Samtidigt ska ju inte hunden göra den utan att den hittat rätt doft heller. Det blev en lärpenning för framtida träning.

Gizmo med sitt brons i fordonssök, och Solveig med silver och guld.

Jaha, då var den dagen slut. 2 av 4 gömmor funna. Hyfsat okej för vår första tävling tillsammans. Vi fick brons i fordonssöket, dottern fick silver med sin border terrier – plus guld i inomhussöket. Det var kul. Och nästa dag skulle det nog gå ännu bättre – då var vi ju varma i kläderna.

Nästa dags banvandring inleddes med behållarsök och utomhussök. Det såg ut så här.

Behållarsöket dag 2.
Utomhussöket fotat från ett annat håll än där man startade. Man startar till höger i bild.

På behållarsöket delade jag in kartongerna i en vänster och höger sida. Jag tänkte ta ena sidan när vi sökte av åt ena hållet och andra sidan när vi sökte tillbaka. Fast det blir ju ofta lite hoven droven ändå.

På utomhussöket ville jag börja med björkveden till vänster, sedan jobba oss runt ytterkanterna först och sedan söka av grejer i mitten i slutet.

Redan när jag kom till tävlingsområdet med Gizmo märkte jag att han inte riktigt var ”online”. Istället var han väldigt fokuserad på att gnälla mot andra hundar, lukta på fläckar i gruset bredvid testbanan och slutligen hittade han en fläck utanför entrén till behållarsöket där han klapprade tänder – som han gör när det luktar löptik. Jag gjorde en Hemlige Arne – alltså att jag band fast Gizmo i ett stuprör, visade honom godis och låtsades springa och gömma det mot tävlingsområdet till. Jag bar också in honom när det var vår tur så han inte skulle lukta på löptiksfläcken igen. Men det hjälpte inte. Hela behållarsöket gick han mest och luktade i golvet mellan kartongerna gjorde och trampade sig själv på öronen för att han spårade så mycket. Jag visade med handen mot kartongerna för att fånga upp hans intresse men det gick tungt. Till slut visade han ett halvhjärtat intresse för en låda och jag chansade. Markering. Fel. Suck.

På utomhussöket började det bra i några sekunder. Sedan återgick han till intresset för andra dofter och trampade runt på sina öron igen. Jag jobbade frenetiskt och visade mot olika grejer att söka av. Men det var svårt. När hundar hamnar i det här stadiet brukar jag säga att de har rattat in fel radiokanal. De är liksom bara mottagliga för den musik som spelas på den kanalen, det vill säga dofter av andra hundar. Även om de då snubblar över nose work-doften så har de väldigt svårt att ta den eftersom det är en helt annan musik som spelas på en annan kanal. Jag såg att Gizmo visade ett snabbt intresse på ett ställe innan han återgick till sitt hundsniffande. Hade han varit inställd på rätt kanal hade han följt upp den där doften, men nu låg det på andra plats i prioritetsordningen. Frustrerande. Tiden gick ut utan att vi fyndade. Domaren visade var gömman var, i knähöjd under en hylla. När jag specifikt visade Gizmo att han skulle söka i området så hittade han, och jag belönade ljudligt och rikligt och hoppades att det skulle göra att han hamnade på rätt radiokanal till nästa sök.

Efter det banvandrade vi för inomhussök och fordonssök. Det såg ut så här:

Inomhussöket.
Fordonssöket bestod av dessa två släpar.

Jag funderade på att göra en Hemlige Arne igen men jag kunde ju inte öppna dörren och springa in i inomhussöket hursomhelst. Så jag hoppades istället på det bästa. Men Gizmo gnällde mot andra hundar på platsen där vi väntade, och ville ställa sig in. En tik vindade han in ordentligt och skrek riktigt för att han så gärna ville träffa den. Hoppas verkligen att den tiken inte var i löpen och att matte struntat i att anmäla det. Jag började köra lite rallylydnadsövningar istället för att försöka få lite kontakt och avleda från ”fel radiokanaler”.

Så var det vår tur. Vi gick in, jag lät Gizmo vinda ett tag vid startlinjen och peppade honom. Så körde vi igång. Och nu sökte han riktigt bra. Vi jobbade oss runt från vänster till höger och tog saker i mitten sist. Han visade något intresse inne i en hörna men det blev inget mer med det. Så vi fortsatte och kollade av allt igen. Så gick tiden ut. Jä-la skit. Och vet ni var doftgömman låg? Jo, på det enda ställe jag missat att låta honom söka av. Så himla typiskt. Vi hade verkligen behövt lite flyt nu. Bara för att förstärka att han fyndade när han faktiskt sökte ordentligt. Nåja, han fick hitta den i efterhand och jag belönade rikligt i hopp om att den goda trenden skulle hålla i sig till fordonssöket.

Men på fordonssöket blev han återigen en spårhund som trampade sig på öronen. Jag visade mot de olika delarna i fordonen och han luktade lite tvärt och återtog sedan sitt djupa studerande av alla dofter i gräset runt fordonen. Fel radiokanal igen. Suck. Dessutom var han nära att pinka men jag hann avstyra det hela. Tiden gick ut och domaren fick visa var gömman var. Den låg ganska högt till för en liten hund och var nog rätt svår att få in i nosen. Särskilt om man som Gizmo fokuserar på gräset …

Så vi hittade inte någon doftgömma! Mitt sämsta resultat någonsin. Men jag tog det inte så hårt. Den här tävlingen var ju mest som en bonus medan jag väntade på klass 2-tävlingarna med Hagel. Jag och Gizmo ska ju mest troligt inte ha en tävlingskarriär ihop, det ska han ju ha med min dotter och de verkar jobba bättre ihop.

Men jag tänker på rubriken jag skrev: ”Antingen vinner man eller så lär man sig något”. Det var en klok tjej som sa så. Hon blev intervjuad av en tidning eftersom hon går en utbildning för att bli professionell dataspelare – typ. Det kallas e-sport. När hon spelade och förlorade så var det förstås trist – men hon tänkte det där smarta ”Antingen vinner man eller så lär man sig något”. Det har jag nappat på. För det är ju precis så det är. Man lär sig ju hela tiden, särskilt när det går dåligt. Så jag tänker dela med mig av mina tankar på hur jag skulle försöka jobba bort detta intresse för andra hundar och deras dofter – om jag och Gizmo skulle tävla fler gånger. För du eller din kompis kanske har samma problem?

  • Jag skulle se till att köra bland de sista på alla Nose Work-träningar med träningsgänget. Så att han får gå med en massa andra hunddofter i sökområdet.
  • Jag skulle lägga godis intill doften för att öka värdet av att ha rattat in Nose Work-radiokanalen. Skulle Gizmo ändå ha svårt att välja NW-doften först skulle jag göra en Hemlige Arne och springa runt på ett peppande vis och pilla lite här och var i sökområdet.
  • Jag skulle träna mer på att andra hundar vistas nära sökområdet när Gizmo söker. Blir han för distraherad gör jag som ovan – lägger godis intill doften och ev agerar Hemlige Arne. Så har vi tränat tidigare med god effekt.
  • Jag skulle träna starter, där han får vinda in doftgömman redan i starten. På så vis tänker jag att han lättare tänker Nose Work när vi ställer upp oss i vår startposition. Att det blir som en vana att slå på nosen (på NW-radiokanalen) när vi gör vår startrutin.
  • Jag skulle öka värdet av doften, se till att ofta träna med godis intill och hylla honom enormt när han hittar.

Har du något fler förslag? Ös på bara =)

Nu siktar jag mot klass 2 i Hörnefors med Hagel i stället. Då ska jag komma ihåg att säga färdig när vi hittat två gömmor. Om vi hittar dem alltså …

/ Susanne

Så skapas fler tävlingar i Nose Work

Publicerat den av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Intresset för den nya sporten Nose Work växer lavinartat. Faktiskt precis som jag förutspådde när jag gick min instruktörsutbildning hösten 2015. ”Det kommer att bli större än både agility och rally” sa jag då. Och mycket pekar på att jag får rätt. Vilket leder till både glädjeämnen och en del bekymmer.

Glädjeämnet är att så många hundar och deras hundägare får ha så enormt roligt. Att hundens nos kommer till sin rätt, att hunden får känna sig lika duktig, smart och tillfredsställd som en narkotikahund och att föraren får bli imponerad av hur bra hunden klarar alla utmaningar den ställs inför.

Bekymret är att det blir sådant tryck på tävlingar. Redan ett halvår in på det första officiella tävlingsåret kommer cirka 50-60 anmälningsmejl in på bara en minut när anmälningarna släpps. Det blir först till kvarn, lottningar och annat för att skipa rättvisa. Många som inte får vara med blir besvikna och många gånger sura.

Därför har jag ett förslag: Ordna en tävling du med! Så hjälper du till att skapa fler tävlingstillfällen, så fler får ha roligt, så att trycket minskar. Du kan – jag hjälper dig. Läs vidare bara!

Det är sagt att privata aktörer med f-skattsedel samt olika hundklubbar som brukshundklubbar, kennelklubbar och rasklubbar får arrangera tävlingar. Troligen är du med i någon klubb. Kanske i en rasklubb, eller brukshundklubb? Ta då kontakt med denna klubb och säg att du vill arrangera en Nose Work-tävling med deras hjälp. Erbjud dig att bli den person som får den här klubben att hänga med på det nya – att bli en klubb att räkna med när det gäller Nose Work. Här kan du läsa mer om det på SNWK:s hemsida: http://www.snwk.se/prov-tavling/ansokan-om-officiell-tavling/

Men jag vet ju inte hur man gör? Ska ”lilla jag” verkligen dra på mig ett sådant arrangemang? Tänker du så? Det gjorde jag också i början. Men jag VILLE så gärna skapa en rolig tävlingshelg för alla Nose Workare i min närhet så jag tänkte att jag testar. Jag läste på, frågade kunniga domare och andra i Nose Work-klubben och tog det steg för steg. Det gick alldeles utmärkt. Jag ordnade en tvådagarstävling i september 2016 och en tvådagarstävling i juni 2017. Nu tänker jag bjussa på allt jag hittills lärt mig så att du har en gräddfil och bara kan köra igång direkt.

  1. Hitta några datum då du gärna vill köra tävlingen. Ta en tvådagarstävling när du ändå är igång. Det lockar fler tävlande eftersom de liksom får två tävlingar på samma resa. Och det sparar pengar eftersom domarna bara reser en gång men dömer två dagar.
  2. Hitta domare och kolla datumen med dem. Boka dem. Varje domare får döma 25 ekipage per dag. Så fundera på om du vill anlita en eller två. För mig har det känts effektivare med två. Då får man ha ca 40-50 ekipage på en dag. Kolla med den domare du anlitar hur många den vill döma på en dag. Det finns klass 1-domare och klass 2-3 domare. Om du tänkt arrangera en klass 1-tävling så funkar alla domare på listan. Vill du även ha klass 2 så är det lite färre domare som kan. Du hittar alla domare här. Domararvodet är 900 kr/dag/domare. Om du har två domare en helg blir det alltså 3600 kr i domararvode du ska betala. Du ska inte betala direkt till domarna, utan SNWK arvoderar och betalar reseersättning till domarna och detta faktureras din klubb i efterskott. Det faktureras även en registreringsavgift på tävlingsresultaten, 60 kr per resultat. Så en del av anmälningsavgiften ”försvinner” dit – bara så du vet.
  3. Ge din klubb i uppdrag att ansöka om att bli arrangör. Det gör ni här: http://www.snwk.se/prov-tavling/ansokan-om-officiell-tavling/ Och sedan att ansöka om att arrangera tävling via snwk2.se. Bestäm om du och din klubb vill ha TSM eller TEM. Tävling samtliga moment innehåller inomhussök, behållarsök, utomhussök och fordonssök. Tävling enskilt moment innehåller ex vis fyra inomhussök eller fyra fordonssök. När ansökan godkänts får ni också en arrangörsmanual där ni får veta viktiga saker att tänka på vid arrangemanget. Där får ni massor av bra info. Det du kan läsa här handlar mer om sånt som är bra att veta och tänka på, men som inte alltid framkommer i en arrangörsmanual.
  4. Bestäm vad ni ska ta i tävlingsavgift. En vanlig summa idag är 350-400 kr per tävlande och dag.
  5. Hitta häftiga ställen att vara på. Det här tycker jag är den roligaste biten. Fast också lite klurigt eftersom hundar inte tillåts överallt. Fokusera på att tävlingsområdet har bra med toaletter, parkering och något ställe där man kan ha ett fik eller så. Eller om det finns någon affär eller pizzeria i närheten så folk får mat den vägen. Tänk på att stället ska klara att hålla ett inomhussök, utomhussök, behållarsök och fordonssök, om du nu valt att arrangera en TSM. Fråga runt bland dem du känner. Tänk på att det är smart att placera behållarsöket under tak så blir det inte problem om det regnar eller blåser. Särskilt i klass ett då det är kartonger som lätt blir sladdriga i regn. Oftast är det inomhussöket som krånglar eftersom man så sällan får ha hund inomhus. Men om du bara hittar ett uthus med fyra väggar så duger det. Ladugårdar och stall funkar. Maskinhallar. Någon grillkåta eller vad sjutton som helst. Se möjligheterna. Kolla med din domare om du känner dig tveksam om det funkar. Och tänk på att om du vill hålla till i en offentlig miljö där andra ”vanliga” människor kan vistas så behöver du kanske söka tillstånd hos polisen. Kostar ca 900 kronor. Jag sökte exempelvis tillstånd när jag skulle arrangera en tävling i Bonnstan, gamla huslängor från 1800-talet som också fungerar som sommarstugor.  Många vistas där och har sin promenadrunda i området. Tänk gärna logistik när du planerar områdena. Tänk var de tävlande ska vara medan de väntar. Hur du ska göra för att de inte ska se. Vilken väg de ska gå fram till tävlingsområdena, och vilken väg de ska gå därifrån. Tänk på att Nose Work ska vara för alla, så underlätta för dem med reaktiva hundar. Se till att undvika trängsel och onödiga flaskhalsar. Gott om plats ska det helst vara.
  6. Hitta funktionärer. Börja ragga dem i god tid. Om din klubb ordnar tävlingen så borde det ju finnas funktionärer att tillgå i klubben. Om du arrangerar en tävling med två domare så behöver du: Två tidtagare, ev två protokollskrivare (domarna är lite olika där om de vill skriva själva eller ha en skrivare – så fråga din domare hur hen vill ha det), två ropa fram-personer som håller koll att nästa tävlande är på plats och ev följer den fram till tävlingsplatsen ifall det är svårt att hitta, ev mottagare som ser till att den tävlande inte ser för mycket när den kommer fram till tävlingsplatsen, som säger att ”här ska du vänta en stund” och sedan ger tecken när det är klart att komma fram. Du behöver två protokollöpare som hämtar protokoll hos domarna efter ca varannan/var tredje hund och tar dem till sekretariatet. Du behöver en trygg person som gillar Excel i sekretariatet. Den ska helst sitta på en undanskymd plats där den får jobba ostört. Den ska ha fått stifta bekantskap med dataprogrammet någon vecka innan tävling så att den har förstått hur det fungerar. Programmet fås av SNWK som också skickar med instruktioner för hur det fungerar. Alla funktionärer får gärna bära reflexväst eller om ni vill köpa in speciella t-shirts? Det är trevligt för de tävlande om de snabbt ser vilka de kan fråga om det behövs. Tänk också gärna igenom hur du och din klubb vill belöna dessa funktionärer. Ideellt arbete i all ära, men det uppskattas att ändå få något för att man ställt upp. För det första ska funktionärerna ha fri mat och fika under dagen. Domarna också förstås. Men sedan är det trevligt med presentkort, choklad eller andra gåvor. Även någon form av tackpresent till domarna uppskattas.
  7. Beställ priser. Det är sagt från Nose Work-klubben att den som placerar sig 1-3 i varje moment ska få pris (pokal, statyett, rosett eller liknande) samt totalvinnarna. Jag brukar ge pris till 1-3 i momenten, och 1-5 i totalen. Det ska stå momenten (exvis fordonssök och placering och datum på varje pris, likaså för totalen.) Du kan beställa från olika sajter. Jag har ex vis beställt från plaketten.se men det finns många andra bra ställen också. Utöver det så får din klubb hjälpa dig att ragga priser från företag. Djuraffärer är ofta pigga på att stötta med några grejer, men tänk brett – hundägare är som folk är mest och behöver grillar, handdukar, kepsar, schampo och annat smått och gott. Det finns även författare till hundböcker som gärna kan tänka sig att sponsra. Som tävlande uppskattar man ett stort prisbord.
  8. Så är det dags att ta emot anmälningarna. Du och din klubb kanske har bestämt att onsdag ett visst datum klockan 12.00 släpps anmälan. Då får folk börja mejla in sin anmälan. Tydliggör vilka uppgifter ni vill ska skickas med i anmälan. Det ska vara: förarens namn och personnummer (ej fyra sista behövs), hundens stamtavlenamn och tilltalsnamn, hundens registreringsnummer eller tävlingslicensnummer, hundens födelsedatum, hundens ras och kön. Ni kan även vilja ha mobilnummer och klubbtillhörighet. Var beredd på att mejlen rasar in. Se till att ha avsatt tid för att kunna svara alla inom kort. Har ni först till kvarn-systemet meddelar du snabbt vilka som fått plats, och när platserna är slut meddelar du vilken reservplats som mejlaren har fått. Eller så kör ni lottning på alla platser bland alla som mejlat in. Lottningen bör ske inom en vecka så de som kommit med kan börja ordna boende och liknande. Klargör detta redan i er ansökan så folk vet vad som väntar. Meddela också hur betalning kommer att ske. Bara de som vet att de kommer med behöver betala. Reserver betalar när de vet att de kommit med. Se till att klargöra vad som händer om hunden blir sjuk eller liknande och den tävlande vill ha tillbaka pengarna. Så här står det i arrangörsmanualen: Generösa avbokningsregler ska gälla, om reserver finns återbetalas hela anmälningsavgiften med avdrag av faktiska kostnader för återbetalning, max 10% av anmälningsavgift. Detta gäller för avbokningar till 14 dagar före tävlingsdatum. Saknas reserver eller avbokning sker senare än 14 dagar före tävling behandlas avbokning enligt regelverket. En smart plan är att meddela reserverna som ligger på reservplats ca 1-5 att de kan bli inringda med kort varsel.
  9. Gula band. Dessa används för att signalera att en hund behöver extra utrymme. Fundera om du som arrangör vill ta på dig att tillhandahålla gula band till ekipage som behöver dem. Eller om du i ditt pm skriver att den som behöver gula band ser till att ta med sig det själv. Bara så det framkommer klart och tydligt.
  10. Minst två veckor före tävlingsdagen är det dags att skicka ut pm till alla som kommit med. Berätta hellre för mycket än för litet. Information kan man aldrig ge för mycket av. Repetera också gärna tidigare information. Förvänta dig inte att folk kommer ihåg. Skriv upp alla tider som gäller. Skriv en ”gammaldags” vägbeskrivning, skicka med en länk till adressen på hitta.se eller liknande, skriv adressen också i pm:et för den som vill söka själv. Ange gärna närmaste boendealternativ. Berätta vad det är för ställe de kommer till: finns det en bensinmack i närheten, Ica/Coop, grillkiosk och sånt. Berätta vilka papper de måste ha med sig: doftprovsdiplomet, vaccination, medlemsbevis i SNWK eller annan SKK-ansluten klubb. Berätta om det säljs fika/lunch och om man betalar kontant/swish och liknande. Skicka med en lista på hur startordningen blev vid lottningen. Du kan ha samma startordning hela tiden, eller ha omvänd startordning efter två moment. Du kan även lotta startordningen i varje moment – om du orkar.
  11. Senast en vecka innan tävlingen är det bra att skriva in alla uppgifter i resultatprogrammet. Om någon uppgift verkar konstig eller saknas kollar du på SKK:s hunddata. Antingen har du redan lottat startordningen innan du skriver in det, det går även att lotta efteråt och ändra startnumret i systemet så justeras startordningen automatiskt. Du får instruktioner om exakt hur du gör när du får tillgång till systemet. Den person som ska sköta resultaten och skriva in dem under tävlingsdagen får nu en vecka på sig att bekanta sig med systemet och känner sig trygg.
  12. Gör ett utskick till alla funktionärer. Meddela tider de ska vara på plats och hur länge de förväntas stanna. Berätta tydligt vad deras arbetsuppgifter innebär. Jag brukar även förmedla grundtanken att det ska vara roligt att tävla, funktionärerna ska vara charmiga och hjälpsamma.
  13. Skriv ut alla tävlingsprotokoll. Om du gjort startlistorna enligt instruktionerna så följer namn, hund och sånt med när du skriver ut protokollen. Annars får du handskrivna in dem. Se till att ha gott om papper och toner. Det är fyra papper per tävlande. Ett papper per moment. Det innebär att om du har 25 tävlande en dag så blir det 100 papper som ska skrivas ut. Om du har 40 tävlande per dag i två dagar blir det 320 papper! Dessa papper ska du sortera i startordning i pärmar till domaren. Tänk också vilket moment som ska göras först, och sen, och sortera papperen efter det så det blir lätt för domaren/domarna att ha ordning. Löptikar ska starta sist, du kan ange en särskild tid då de ska komma så behöver de inte vara och ”dofta” på området hela dagen.
  14. Skriv ut protestblanketter och anmälan om oacceptabelt beteende. Ska finnas på plats. Används ytterst sällan. Instruktioner och länkar till blanketterna får du när du ansöker om tävlingen.
  15. Se till att ha utskrivna diplom till tävlingen. Alla deltagare som klarar alla fyra sök inom maxtiden, och har max tre felpoäng, tilldelas diplom. På dessa tycker jag det är fint om både förarens och hundens namn står, men hittills har jag sett att bara förarens namn oftast anges.
  16. Se till att även ha UTMÄRKELSE-diplom. Om ett ekipage får utmärkelsen SSE, särskilt samspelt ekipage, på ALLA fyra sök så får ekipaget en särskild utmärkelse i form av detta diplom. Det är väldigt fint att få.
  17. Så är det dagen före tävlingen. Domaren/domarna anländer. Ni har snackat ihop er om när de vill titta på tävlingsområdena. Åk ut och låt dem inspektera, grunna och gärna ändra. Domarna har bred erfarenhet och vet om området behöver bli större/mindre än du tänkt, eller om det ska bli någon annan förändring. Var beredd på det. Ha gärna olika B-planer ifall området inte anses duga. Gör klart eventuella avspärrningar redan nu. Sätt upp skyltar så folk hittar. Tänk ut var sekretariatet ska vara (avskilt). Och se ut en bra plats där de tävlande ska anmäla sig och visa sina papper när de kommer. Tänk ut ett område som lämpar sig för kalibrerings/test-bana – alltså en bana med ca 5-6 behållare där de tävlande kan testköra sin hund på doften innan tävlingen.
  18. Överlämna pärmarna och ett NW-låda till domarna. Lådan ska innehålla hydrolat av tävlingsdoften, möbeltassar, tops, avklippta sugrör, magneter, handskar, tebollar och liknande så att domaren inte känner sig begränsad när den ska placera doftgömman.
  19. Tävlingsdagen. Kliv upp i god tid så du slipper stressa. Åk till platsen och samla funktionärerna. Sätt dem i arbete med att visa var de tävlande kan parkera, rasta sina hundar, gå på toaletten, och var de ska anmäla sig.
  20. Kör en samling på avtalad tid. Få deltagarna att känna sig välkomna. Gå igenom vad som kommer att hända. Berätta att de ska hålla avstånd till ekipage med gula band. Berätta var man rastar, att man plockar upp och var bajspåsarna kan lämnas. Berätta var toaletterna är, vad det finns för fika och mat och liknande. Sedan är det dags för banvandring. Nu börjar pirret. Kul. =)
  21. Sedan tar dina funktionärer vid. De ropar upp nästa tävlande och ser till att efterföljande verkar redo. Du bör ha ordnat listor med namn och hundras så funktionären lättare kan se vem som troligen är härnäst. Det finns tävlingar där de tävlande får sköta detta själva, genom att stryka sig på listor och sånt, men jag tycker det ger en större trygghet och trivsel att ha funktionärer som hjälper till med detta.
  22. När två–tre tävlande har gjort sina moment så kommer protokollspringaren, i glappet mellan två tävlande, och hämtar papper och tar dem till sekretariatet.
  23. Förhoppningsvis avlöper tävlingen utan större intermezzon. Även om protokollspringarna verkligen fullföljt sitt uppdrag kan det bli en del väntan innan det blir dags för prisutdelning. Tänk gärna ut något kul som de tävlande kan göra medan de väntar. Spela yatzy, lösa rebusar, svara på hundquiz eller nåt sånt gör att tiden går fortare. Dela gärna ut utvärderingslappar som de tävlande får fylla i. Två frågor bör ställas: Vad var bra med detta arrangemang? Vad kan göras bättre till en annan gång?
  24. Prisutdelningen. Tänk igenom hur du vill göra. Vem ska vara prisutdelare? Vilka priser ska gå till vilka? Ska de som placeras 1-3 stanna kvar för fotografering eller ska de få gå tillbaka på en gång? Vilka ska få ta från sponsorprisbordet? Eller har ni redan delat upp dessa priser? Ska ni lotta några priser? Ska SSE uppmärksammas på något sätt? Fundera ut detta INNAN så blir det mycket bättre. Vanligtvis börjar man prisutdelningen med de olika momenten och tar fram dem som placerat sig 1-3 i varje moment. Efter det är det dags för totalen. Börja bakifrån med placering 5, 4, 3, 2, 1 eller bara 3, 2, 1. Det brukar även ibland vara ett pris som heter typ ”Domarens pris” som kan vara en kul grej som en kexchoklad, tennisboll eller något sådant. Det är någon deltagare som kanske inte lyckats så bra på tävlingen men lyckats föra sin hund på ett bra sätt, vara entusiasmerande, stöttat sin hund, eller gjort stora framsteg på annat sätt. Glöm inte att ge funktionärer och domare sina tackpresenter.
  25. De tävlande åker hem. Du och funktionärerna städar upp. Sedan pustar ni ut och njuter av lugnet.
  26. Du säger adjö till domaren. Be gärna om synpunkter på vad som blev bra på tävlingen och vad du kan styra upp ännu bättre till nästa gång.
  27. Din excel-älskande person i sekretariatet har sparat ned alla resultat i programmet i en fil (en fil per tävlingsdag). Den ska du tanka in på snwk2.se. När du gjort det är förhoppningsvis allt klart. Möjligen får du någon bakläxa som ska fixas, då gör du det snabbt och sedan är du fri. =)
  28. Åk hem och soooov. Njut av tanken på att du skapade så mycket kul och lärorikt för en massa hundar och hundägare. Säkert lärde du dig själv en hel massa på kuppen också? =)

/ Susanne

Mitt nya (s)kall blev ett reportage

Publicerat den av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Häromveckan damp det nya numret av Allers ned i min brevlåda. Det var riktigt spännande att se hur reportaget om mig och Rackarungarnas Hundskola blev.

Jag gillar verkligen bilderna. Särskilt den stora där jag tittar upp och beundrar min fina Hagel som står på lastpallarna och slickar sig om nosen. Ja, de andra bilderna är fina också förstås. Och texten kändes bra – även om det alltid känns märkligt att läsa om sig själv utifrån hur andra har formulerat det. Nu fick jag smaka på min ”egen medicin” från mina 17 år som journalist på lokaltidningen Norran. =)

Dessutom fick jag dela med mig av mina tips från min bok ”De 10 viktigaste sakerna din hund bör lära sig.” Det blev ju i komprimerad version förstås för att bara ge några glimtar i reportaget. Alla tips i sin helhet kan du läsa i boken. Här hittar du mina hundböcker. 

/ Susanne

En Nose Work-doft är aldrig NEJ

Publicerat den av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Att träna, och tävla i, Nose Work är skitkul. Det är så roligt att hundens främsta sinne uppmärksammas och kommer till sin rätt. I helgen ska jag tävla med dotterns cavalier Gizmo för första gången. Vi har tagit doftprovet tidigare – jag vill få chansen att bredda mina kunskaper ytterligare. Att tävla med olika typer av hundar är väldigt lärorikt. Dottern ska då tävla med sin supervassa border terrier Solveig som hon har hos sin pappa. Det kommer att bli en spännande fajt i Nordvik =)

Därför tänkte jag passa på och förmedla ett Nose Work-tips. När man börjar träna Nose Work så gömmer man en doft i taget. Lite senare när hunden blivit mer erfaren börjar man lägga in flera doftgömmor i ett område. Och det är då vissa hundägare börjar göra saker som jag gärna vill styra upp.

Låt mig måla upp följande scenario. Vi står på tröskeln till ett rum, vi kan säga ett kontor. Till vänster finns en bokhylla, rakt fram mot fönstret står ett skrivbord med en stol, till höger två besöksstolar. En doft är gömd i bokhyllan, den andra är placerad under en av besöksstolarna.

En hundägare låter sin hund börja jobba. Snart hittar den doften i bokhyllan och får en massa beröm och godis vid doftkällan. Sedan ska de jobba de vidare. Om hunden inte har tränat så mycket med flera doftgömmor så tycker jag att man bör hjälpa den att komma igång med sitt fortsatta sök genom att ställa sig ”i vägen” för den redan funna doften och starta hunden. Då blir det lättare för den att förstå att den ska jobba framåt och inte gå tillbaka till den tidigare doftgömman. Det kan för övrigt behövas med en del erfarna hundar också.

Hunden söker av skrivbordet, stolen men tar sedan en snabb sväng runt i rummet och kommer tillbaka till doftgömman i bokhyllan. Då är det förvånansvärt många hundägare som säger nej!? Och till och med rycker korrigerande i kopplet. Vadå, nej? Att hitta en doftgömma ska ALLTID vara bra. Inte nej!

Men man vill förstås att hunden ska förstå att den där har vi redan hittat, nu är vi på jakt efter nya doftgömmor. Jag försöker för det första se till att hunden inte får chans att gå tillbaka till gamla funna gömmor – genom att exempelvis stå i vägen eller visa framåt mot nya oavsökta områden. I början kan man även plocka med sig den funna gömman så att hunden inte distraheras av den i sitt fortsatta sök. Men förr eller senare bör du träna på att gömmorna finns kvar. Och skulle hunden då hinna till doften så säger jag ”bra, bra” i en speciell ton som min hund har lärt sig betyder typ ”bra att du hittade den där, men godisknappen har slutat funka eftersom du redan har hittat den”.

Jag jobbar stegvis i Nose Work. Är hunden ung och ny på Nose Work, och behöver mycket uppmuntran, så får den godis och belöning även när den går tillbaka till redan funna gömmor. Men ju mer proffsig och erfaren hunden blir desto mindre belöning får den för redan hittade gömmor. Med min vorsteh Hagel säger jag numera bara ”bra, bra” när jag ser att han är på väg att hitta en redan funnen gömma, och visar honom ett nytt ställe. Men oavsett hur duktig han blir så kommer jag aldrig att säga NEJ när han hittar en doftgömma. Man svär inte i kyrkan. =)

/ Susanne

Tre nya kursstarter i augustis nyhetsbrev

Publicerat den av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Så är det augusti. Höst och skolstart. Vad passar inte bättre då än att presentera TRE nya kursstarter? Det här nyhetsbrevet skickades ut 1 augusti till dem som anslutit sig till nyhetsbrevet. Vill du också ansluta dig, fyll i detta formulär. Du behöver inte bry dig om raden som det står URL på. =)

  • En fortsättningskurs i rallylydnad, start måndag 25 september. PLATSER KVAR.
  • En lyxig, lång, fullmatad valpkurs, start onsdag 27 september. FULLBOKAD efter utskick 1 augusti.
  • En endagskurs i agility, lördag den 19 augusti. FULLBOKAD efter utskick 1 augusti.

Fortsättningskurs i rallylydnad. Den vänder sig till dig som redan gått en nybörjarkurs, eller som på annat sätt har fått lite koll på vad som ingår i nybörjarklass. På den här kursen får du bli ännu tryggare med alla moment som ingår i första klassen, du får finslipa alla skyltar så att de sitter bra. Du får träna på att framföra din hund på bästa sätt på tävling och hålla dina nerver i schack. Dessutom får du lära dig vad som ingår i fortsättningsklassen så att du känner dig riktigt redo för att tävla och snabbt kunna växla upp. Du får helt enkelt allt du behöver för att få en rivstart på tävlingskarriären! Plus en rejäl spark där bak =)

Kursen startar måndag den 25 september kl 18-20 och är upplagd över fem träffar, alla på måndagar mellan klockan 18-20.

Kursen kostar 1800 kronor och det finns åtta platser, du får plats i den ordning du anmäler dig. HÄR FINNS PLATSER KVAR. Enklast mejlar du rackarungarnashundskola@outlook.com. Ange med vilken hund du tänker gå kursen.

En lång, lyxig, fullmatad valpkurs. (Fullbokad) Något som många efterfrågat: en längre valpkurs för den som verkligen vill få en bra start med många fullmatade träffar och möjlighet att få råd och stöd i sitt valpliv i drygt två månader. Kursen är upplagd över 10 träffar, det vill säga dubbelt så lång som mina vanliga valpkurser. Jag kallar den Valpkurs de luxe. Tanken är att ge valpägaren en stabil grund med det viktigaste. Jag vill även visa på allt kul som man kan göra med en hund – det blir ett sorts smörgåsbord med olika aktiviteter. Om man har fått testa lite olika saker blir det lättare att fortsätta att vara aktiv med sin hund även efter kursen.

Jag vill även ge valpägaren den stöttning som ofta efterfrågas. Detta genom att ha speciella frågestunder på slutet av varje träff då deltagarna får ta upp alla frågor som de kan komma på. Dessutom ingår min bok ”De 10 viktigaste sakerna din hund bör lära sig” så valpägaren kan läsa och repetera mina tips och råd kring de viktigaste grunderna och de vanligaste problemen som kan dyka upp.

  • Första passet ägnas åt hundmöten, allmänlydnad, gå fot, inkallning, gå promenader utan att dra, sitt/ligg stanna kvar.
  • Andra passet ägnas åt hundmöten med nya hundekipage som agerar statister, allmänlydnad, inkallning med störningar, kloklippning och hundens hälsa.
  • Tredje passet fokuserar vi på lek, leksaker, kampa, byteslek och olika nosövningar.
  • Fjärde passet blir det mer lek, mer avancerade nosövningar, kurragömma.
  • Femte passet får deltagarna bekanta sig med tävlingsformen rallylydnad. Den baseras på grunder i allmänlydnad och gör att träningen blir roligare.
  • Sjätte passet får deltagarna en djupare bild av vad som ingår i rallylydnadens nybörjarklass.
  • Sjunde passet är det dags att bekanta sig med den nya tävlingsgrenen Nose Work, en sport där lydnad är rätt oväsentligt medan nosen är huvudsaken.
  • Åttonde passet ägnas åt att fördjupa sig i Nose Work och testa på de olika tävlingsmomenten.
  • Nionde passet handlar om den viktiga miljöträningen, att våga ta det till en högre nivå – som kallas Ramboträning! Deltagarna får värma upp med olika utmaningar.
  • Tionde och sista passet växlar vi upp med Ramboträningen och ger exempel på hur man kan utmana sin hund så den växer och så att samarbetet och tilliten mellan hund och förare blir så mycket bättre.

Kursen börjar onsdag den 27 september, klockan 18-20, och är på 10 träffar. Onsdag den 1 november är det ett uppehåll eftersom det är höstlov. Kursen har sin sista träff den 6 december. Den kommer att vara både inomhus i en lokal i Bureå och utomhus i Yttervik.

Den kostar 3600 kronor och har åtta platser. Boken ingår. Du får plats i den ordning du anmäler dig. Enklast mejlar du rackarungarnashundskola@outlook.com. Ange med vilken valp du tänker gå kursen. Den ska ha fått sin tremånadersspruta innan den börjar.

Endagskurs i agility. Kursen syftar till att lära ut grunderna i den fartfyllda roliga sporten. Du behöver inte ha som mål att du ska tävla, det går lika bra att träna agility som en bra aktivitet.

Under kursdagen får du lära dig vilka hinder som finns längs banan, hur de ska läras in på bästa sätt och utföras, du får träna på att locka-skicka samt lite finlir som framförbyte och bakombyte.

• Kursen blir lördag den 19 augusti i inhägnaden RackArenan i Norra Yttervik.

• Den pågår mellan klockan 10.00–15.00.

• Det blir lunchpaus mellan 11.30–12.00, medtag egen lunch som funkar i ”det fria” som matiga smörgåsar, sallad eller varm soppa i termos. Det blir även en fikapaus mellan 13.30–14.00.

• Kursledare är Maria Tafvelin. Hon har hållit flera nybörjarkurser i agility. Några av de tidigare kursdeltagarna tävlar idag framgångsrikt i agility.

• Kursen kostar 600 kr/ekipage.

Enklast anmäler du genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Din hund ska vara frisk och över sex månader. Det finns åtta platser. Du får plats i den ordning som du anmäler dig. Välkommen!

Så över till några träningstips
Här kommer ett bra tips för dig som tycker det att jobbigt att hunden drar mycket på promenaderna. 

Vaggan.

Du har väl inte missat att jag har uppdaterat både RackArenan och Rambobanan i Norra Yttervik? På RackArenan har jag köpt in en ny tunnel samt ett efterlängtat A-hinder. På Rambobanan har jag byggt en ny avstickare med balansering över plåt, genom en rund tunnel och en spöktunnel. Och nu senast en vagga. Du kan se mer om det på Rackarungarnas Facebook-sida. Kom gärna och testa. Det kostar 50 kr per gång, som du swishar till 123 514 8218 eller betalar kontant i postlådan på plats. Då får du vara på både inhägnaden och Rambobanan. Men ibland kan RackArenan vara bokad, det hittar du längst ned på den här sidan.

Här kommer ett tips för dig som är som jag – som INTE ALLS uppskattar oväntat framrusande hundbesök på promenaden och vill få stopp på den främmande hunden.

Och så ett sista tips till dig som gärna vill gå kurs NU men dagarna och tiderna på kurserna ovan passade inte, eller kursen hann bli fullbokad: Kolla in mina webbkurser. Där är du alltid säkrad en plats. Du kan träna när det passar dig och utan störning av andra hundar.
Det var allt för denna gång. Ha det superbra så hörs vi framöver =)

/ Med vänlig hälsning, Susanne

 

Tidiga gömmor, läsa-hund-tävling, hörnsök och annat kul

Publicerat den av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Jag måste bara få berätta om det suveräna Nose Work-läger som jag har varit på i Borlänge!   Jag tänkte dela med mig av en del tips och inspiration. Därför blir det ett lite långt inlägg, men läs det du orkar och ta till dig det du tycker verkar vettigt. =)

Lägret arrangerades av Dala Hundservice, vilket innebär Marie Fogelquist och Mats Hedlund – de två gurusarna som tog Nose Work till Sverige. De agerade som instruktörer och hade även bjudit in proffsiga kolleger som Adam Hübinette, Emma Wallin och Lotta Bauer. Här fanns mycket kompetens samlat på ett ställe.

Vi var cirka 50 deltagare och delades in i olika grupper med cirka 10 deltagare i varje. Min grupp bestod av några Skelleftebor (Eva och Anna Jonsson, Yvonne Sundberg, jag och min dotter Lovisa) samt fyra andra. Vår grupp kallades Lufsen och hade en egen gruppledare som hette Elin. Gruppledaren hade ansvar för att samla oss i tid, meddela eventuella förändringar i schemat, visa oss var vi skulle vara, samla våra frågor till samlingen på eftermiddagen och liknande.

Vi hade ett planerat schema som imponerade, se bild nedan.

Första passet var med Marie Fogelquist. Det handlade om att hjälpa en hund att orka söka större områden. Väldigt intressant och något som jag kan använda på mina kurser. Vi fick söka av ett litet område och hitta en gömma och belöna. Medan vi tittade bort så flyttade Marie gömman till ett ställe lite längre bort. Gömman var placerad i en magnetburk för att underlätta förflyttningen och minska smittan.

Harry och Yvonne hittar fjärde gömman.

Vi startade hunden igen – den drog så klart snabbt till ”gamla gömstället” men då hade ”haren hoppat vidare” och vovven fick fortsätta att söka. Då hittade den gömman på nya stället och belönades för det. Medan vi gick en runda så vi inte kunde tjuvkika så flyttades gömman en tredje gång. Vi startade om på samma ställe och hunden kollade av sina gamla gömställen samt den övriga miljön. Sedan hittade den nya gömstället och belönades för det. Slutligen flyttades gömman till ett fjärde ställe och hunden fick söka från början och jobba sig fram till det nya stället. Motivationen var hög hela tiden eftersom det fanns minnesbilder av de tidigare gömmorna som hjälpte hunden framåt.

Maurice och Mats testar mjuk och hård inbromsning.

Nästa pass handlade om koppelhantering och att hålla avstånd till hunden när den söker. Hur sjutton samlar du in kopplet egentligen? Ser du ut som Frihetsgudinnan när hunden snurrar runt dig? Håller du koppelarmen sträckt upp i luften så mycket som du kan för att kopplet inte ska trassla sig? Övningen leddes av Mats Hedlund och gav många skratt och utmaningar. Testa till exempel att göra ett behållarsök med koppelhanden i midjan. Under söket ska kopplet varken bli helt sträckt eller släpa i backen. Jobbigt! =)

Träning av höga gömmor. Jag vill gärna att hunden kämpar efter att komma fram till källan.

Nästa övning leddes av Lotta Bauer och handlade om höga gömmor och gömmor som inte hunden kommer ända fram till. Det jag tog med mig från det här passet var att man inte ska överträna på gömmor som hunden inte kan komma åt, då den lätt kan bli ”lat” och säga att den har hittat gömman ”här ungefär”. Vi vill ju att hunden alltid ska kämpa för att ta sig ända fram till doftgömman. Men vi som kommit upp i klass 2 och 3 kommer ju ändå att träffa på detta på tävling. Och hur tränar man bäst för det? Jo, man gömmer en gömma exempelvis i ett omklädningsskåp. Hunden visar intresse utanför och kämpar för att hitta en väg in. Då hjälper föraren den genom att öppna dörren så att hunden kommer fram till doftkällan. Men hjälp den bara när den är som ivrigast och vill jobba sig in. Det är inte alls bra att hjälpa hunden när den stannat och tittat på dig med bedjande ögon. Det passiviserar hunden och får den att ofta fråga dig om hjälp vid motgångar. Du ska sträva efter att den kämpar för att lösa det själv. Där inne får den sin vanliga belöning. Man kan även belöna utanför först, liksom för att visa att det var bra att den tog sig så nära den kunde, men sedan är det bra att öppna så att man även kan belöna vid källan.

Dagen avrundades med en paneldebatt där vi fick ställa frågor. Dessutom passade jag på att sälja och signera mina Nose Work-böcker: Nose Work – det bästa du kan göra med din hund samt Så hamnar du på pallen i Nose Work. Här kan du läsa mer om böckerna.

Genomgång med Emma Wallin.

Nästa dag fick vi Emma Wallin som instruktör. Temat var förtroende för anvisning – alltså att hunden ska lita på att vi visar på de bästa ställena att söka. Det skedde stegvis på den här övningen. Först var gömman precis där vi pekade, bakom en bildörr på en skåpbil. Efter det var den strax bortom där vi pekade. Och till slut fick hunden söka igenom hela sidan på bilen och hitta gömman i slutet. På filmen kan du se hur det såg ut för Lovisa och Gizmo när vi kommit halvvägs i övningen.

Efter det väntade ett pass med Adam Hübinette. Nu handlade det om fordonssök klass 2 med störningsdofter. Plus att vi fick inleda med ett sök på en bil med många gömmor för att hjälpa hunden att förstå att det är fordonen som är viktiga och att öka förväntan. Dessutom skulle vi hålla oss utanför några uppställda koner för att lära oss ha avstånd till hunden.

Nästa pass var tåg- och rälssök med Marie Fogelquist. Det handlade om gömmor som var lite svåra att lokalisera, ex vis låg en gömma på insidan av rälsen vilket hunden ofta snappade upp från utsidan med ändå skulle sträva efter att jobba sig in och hitta doftkällan.

Sedan var det dags för temat linjer och hörn med Mats Hedlund. Enkelt förklarat kan man säga att vi fick träna på att styra hunden med vår kropp. Om vi vill att hunden ska söka av ett hörn så tar vi ett steg ditåt för att ge en riktning och för att skärma av så att hunden inte genar till nästa vägg och struntar i hörnet – vilket är vanligt. När hunden kommit till hörnet backar vi ut för att ge den plats att hitta doften på egen hand. Sedan snabbt in och belöna.

Grillkväll med Skelleftegänget närmast kameran.

Sedan var det slut för dagen och vi slappade ett kort tag innan det var dags för grillkväll. Molnen hotade omkring oss medan vi åt. Åskan mullrade. Men först när alla ätit klart brakade det loss med spöregn och hagel. Norrlänningarna satt kvar längst. Ville bara ha det sagt =)

På torsdag började vi med en skitrolig övning hos Lotta Bauer. Det handlade om att läsa hund bäst. En tävling där fusk, som att vara i vägen för sin motståndare, uppmuntrades. =) 1-3 doftgömmor var gömda i ett gym. Hundägaren lät sin hund söka, medan även en ”inspektör” hängde med. Sedan gällde det att se på hunden när den hittat en doft, även om det var på håll, och hojta ”markering”. Den som hann först, och hade rätt, fick en poäng. Den som råkade säga fel fick en halv poängs avdrag. Men det värsta var att säga ingenting. Då fick man ingenting – vilket var extremt skamligt. Typ så var reglerna. =)

Det var riktigt kul. Fast om jag hade fått önska så hade alla sök gärna fått vara i ett eget rum/område. Jag förstår att det kan vara svårt att ordna. Men nu flyttades gömmorna runt i samma rum, i magnetburkar, vilket gjorde att hundarna reagerade över gamla doftställen och det gjorde det ju sju gånger svårare att läsa hundarna.

Nästa tema var tidiga gömmor med instruktör Emma Wallin. Hon hade kommit på ett fyndigt sätt att hjälpa hunden att sätta igång nosen på en gång vid ett sök. Vi fick gå in i en container med olika dörrar. Varje dörr fick vi öppna långsamt, lite på glänt, så att hunden sniffade nyfiket i springan. Då fick den ofta in doften som var placerad strax till vänster eller höger innanför dörren. Och därmed fick den hjälp att bli nyfiken och vilja utforska varifrån doften kom. Kul och smart grej!

Lovisa och Gizmo kör behållarsök.

Så var det dags för vårt sista pass: behållarsök med Adam Hübinette. Ett behållarsök med matlådor och resväskor. Det var en eukalyptusgömma i en matlåda alldeles vid starten, en i en vit resväska och en lagerbladsgömma i en matlåda längre bort. Vi skulle köra utan koppel för att träna på självständighet och att visa hunden var man vill att den ska söka utan att man drar i kopplet eller liknande. Vi fick veta var gömmorna var men skulle efter avslutat sök kunna redovisa var vi har varit och om något ställe inte blev avsökt. Kul övning. Dessutom fick vi efteråt gå ut ur rummet och berätta hur många matlådor det fanns där inne, hur många resväskor, vilken färg det var på resväskan som hade doftgömma. Det gäller att räkna och tänka struktur om man klara sig högre upp i klasserna.

Efter det var lägret slut. Så himla bra läger. Och du ska veta att jag är ganska kräsen vid det här laget. Men det blev precis som jag ville: mycket konkret hundträning med bra instruktörer som kan förklara syftet med övningarna och ge feedback.

Sedan var det bara att börja ladda för nästa dag – då jag och Hagel för första gången skulle testa att tävla i klass 2. Hur det gick kan du läsa här.

Spännande på vår första klass 2-tävling i Nose Work

Publicerat den av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

På fredagen tävlade jag och min vorsteh Hagel för första gången i klass 2. Det som skiljer från klass 1 är att det nu oftast är två gömmor per område, det kan vara en gömma med  lagerblad och en gömma med eukalyptus eller två av samma sort. Det kan också vara en kombo-gömma där man gömt båda dofterna på samma ställe. Dessutom kan gömmorna sitta upp till 180 cm höjd, eller exempelvis inne i ett skåp så att hunden inte kommer ända fram till doftgömman. Men man ska ändå kunna läsa sin hund och förstå ungefär var doften är gömd. Utöver det så kan det finnas störningsdofter och negativa bärare, alltså tops eller möbeltassar utan doft på sig. Och slutligen ska man som förare komma ihåg att säga ”färdig” när man är klar för att tiden ska stoppas. Det sistnämnda var jag nog mest nervös över. Så jag hade gjort en ”fusklapp” =)

Min fusklapp =)

Det var 12 deltagare i min klass. Vi började med banvandring. Behållarsöket såg ut som du ser nedan. Vi hade två minuter på oss. Det är också en sak som verkar tuffa till sig i de högre klasserna – tidspressen. Jag studerade upplägget och bestämde mig för kanelbulle-sök, alltså att börja i ytterkanterna och jobba mig inåt mot mitten.

Behållarsöket med små och stora kartonger samt resväskor.

Inomhussöket bestod av två rum, se mörk film ovan. När du själv ska tävla i klass två ska du komma ihåg att fråga om det anses vara ett eller två rum. För är det två rum så säger reglerna att det är en doftgömma i varje rum. I klass 2 får det nämligen inte vara tomsök. Så det kan vara en hjälp i din strategi. När du hittat den ena doften i ett rum kan du raskt fokusera på det andra rummet. Om det anses vara TVÅ rum alltså. Annars kan dofterna sitta lite varsomhelst. =) På inomhussöket hade vi tre minuter på oss. Jag tänkte att jag gör som jag brukar, börjar till vänster och följer ytterkanterna  i rummet, tar mittområden sist. Skulle vi hitta en gömma i ena rummet skulle jag raskt dra mig till det andra.

Fordonssöket.

Sedan kollade vi in fordonssöket. Det bestod av två fordon. Startpunkten var mitt emellan de båda. Så min plan blev att gå in och börja vid draganordningen på det vita fordonet och sedan backa mig runt och ta andra släpet sen. Vi hade två minuter på oss. Det fanns två gömmor.

Utomhussöket. Heeeela längan ska sökas igenom.

Avslutningsvis fick vi kika på utomhussöket. Det kändes gigantiskt. Vi hade tre minuter på oss. Dessutom var vinden åt ”fel” håll så vi skulle få medvind. Men det kan ibland vara bra också. Då får hunden lättare att ta en bit i taget. Alternativet skulle vara att satsa på att först springa längst bort och börja där, men jag bestämde mig för att börja vid startpunkten och jobba mig ganska snabbt längs huslängan. Blev det tid över kunde man ju söka i motvind på tillbakavägen. Här fanns det två gömmor.

Jag startade som nummer 6. Vi gick till behållarsöket och ställde upp vid startlinjen. Hagel fick chansen att vinda in, men verkade inte känna något tydligt så jag visade honom åt vänster och började med vårt kanelbulleformade sök. Efter ett halvt varv hittade vi första gömman i en vanlig pizzakartong. Markering! Jag fick bekräftelse på att det var rätt, belönade snabbt och fortsatte. Vi jobbade oss inåt och till slut var det bara en stor kartong kvar i mitten att kolla av. Även den var intressant. Hagel stoppade ned huvudet och jag sa markering. Rätt. Jubel och belöning. Just ja: färdig! =)

Så var det dags för inomhussöket. Vi stod på startlinjen ett tag så Hagel fick chans att vinda in. Han drog lite åt vänster och jag släppte iväg honom. ”Tjoff” så drog han bort till det andra rummet. Min plan sprack alltså direkt. Men huvudsaken är ändå att jag har en plan. För nu kunde jag bara göra en ”avstickare” för att se vad Hagel eventuellt hade känt. Så kunde vi återgå till min plan senare. Hagel härjade runt i det bortre rummet ett tag, och drog sedan in i ett sorts skafferi. Där såg jag intresse. Uppåt. Till vänster. Under hyllplanet. Men sedan blåste han ur nosen, tog ett ärevarv i rummet och så in i skafferiet igen. Nu strävade han ännu högre. Ovanför hyllplanet. ”Aha, det kanske är en sådan där superhög gömma som jag bara behöver ange ungefär var den är” – tänkte jag. Så jag sa markering. Och domaren Mats Hedlund ställde den läskiga frågan: ”var?”. Jag visade med handen åt det vänstra hörn där Hagel var första gången och fick rätt för det. Puh! Då kunde vi skynda oss tillbaka till det första rummet och söka av det. Det var några stolar, en hörna och där såg jag intresse igen. Hagel fäste snabbt och hittade gömman. Markering! Rätt! Jag belönade och hojtade färdig medan jag tog mig ut ur rummet för att kunna fira lite mer.

Efter en lunchpaus var det dags för fordonssöket. Jag gick direkt fram till det högra vita fordonet och lät Hagel börja söka där. Vi backade oss runt och vid andra hörnet där bak såg jag intresse. Jag backade ut och lät Hagel bestämma sig för ett exakt ställe. Markering! Rätt. Jag belönade snabbt och fortsatte med andra långsidan. Märkte ett intresse längre fram på fordonet men Hagel verkade inte kunna lokalisera det. Så vi kollade av det andra fordonet också. Men ingen träff. Hmm. Åter till det intressanta stället framtill på det första fordonet. ”30 sekunder kvar” hojtade tidtagaren. Usch, det är det värsta som finns. När man ser ett intresse, men inte riktigt kan lokalisera det och man får höra 30 sekunder kvar. Hagel jobbade på. Sökte sig längre ut på själva draganordningen och helt plötsligt såg jag att det var ju DÄR den var. Markering. Färdig. Med en sekund kvar av tiden. Puh! =)

Direkt efter gick vi till utomhussöket. Solen gassade mot husväggen. Till och med Hagel, som annars alltid är full av energi, såg lite flåsig ut. Jag bestämde mig för en sorts backametod men det gick väl sisådär, Hagel sprang på med friskt tempo. Jag gjorde en snurr för att låta honom söka av delar av början igen. Det är lätt att vi missar där eftersom han är så snabb. Men inget intresse så vi fortsatte att beta av husväggen. Plötsligt såg jag något hos Hagel. Det var något intressant men han tappade det. Så jag gjorde en snurr och lät honom söka av samma område igen. Då sökte han sig uppåt. Han sträckte sig rejält mot ett ställe högt upp. Jag blev nästan snopen över hur tydligt det syntes nu. Markering! Rätt! Snabbt belöna och söka vidare. Längre bort blev det intressant igen. Nu bakom en dörr. Hagels nos följde dörrspringan lite upp och ned. Jag backade ut för att se bättre. Där bestämde han sig. Markering! Rätt. Belönar och tjoar klar – nej färdig! Superglad och nöjd.

Vilken rivstart alltså! Vi hittade alla gömmor i alla sökområdena. Fantastiskt. Visserligen var tävlingen inofficiell men det känns som ett bra bevis på att vi är redo för officiella tävlingar i klass 2. Säkert kommer vi att klanta oss ändå många gånger, men det var verkligen kul att få den här erfarenheten som grund.

Det visade sig sedan att det var bara jag och Hagel som hittade alla gömmor. Den höga gömman på utomhussöket satt på cirka 170 centimeters höjd, det var också varmt och soligt vilket gjorde det riktigt svårt.

Vi vann hela alltet! Plus att vi vann utomhussöket och behållarsöket. Vi fick en massa fina medaljer och priser.

Roligt var det också att flera av dem som hamnade på pallen i klass 1 och 2 sa att de hade läst min bok ”Så hamnar du på pallen i Nose Work”. Vinnaren i klass 1, Kristina Strömberg, rosade boken högt och ljudligt när hon gick fram för att ta emot sina priser. Jag blev ju alldeles rörd. Så himla snällt. Och vad roligt att boken ger avsedd effekt =)

Avslutningsvis vill jag bara rikta ett stort tack till Dala hundservice för ett toppenarrangemang med bra flyt och trevlig stämning! Dessutom var lägret helt suveränt. Där lärde jag mig en massa finlirar-grejer som du kan läsa mer om här.

/ Susanne

 

Därför vill jag inte tycka något om Cesar Millan

Publicerat den av Rackarungarnas Hundskola3 kommentarer

Jag har sett olika kändisar i hundvärlden komma och gå. Och nästan varje gång blir det likadant.

En ny hundguru växer fram. Många gillar det den gör. Hundgurusen blir omskriven och syns i tv. Där någonstans börjar det hända saker. När hundgurusen blivit känd över en viss nivå är det som att många inte kan hålla sig längre. Nu är det dags att klanka, grotta ned sig och visa vad gurusen gör fel. För om man som hundmänniska kan klanka på proffset så är man ju själv ännu duktigare? Så måste det ju vara, per automatik.

Det stör mig. Viljan att vara förmer, att ibland medvetet överdriva/underdriva det som gurusen har sagt för att själv verka så himla skicklig. Jag har sett det så många gånger.

Visst kan det vara att man verkligen tycker att gurusen använder sig av fel metoder och vill hjälpa alla andra att inse det. Att inte låta sig luras. Jag kan förstå den känslan. Jag känner så också ibland.

Men jag blir ändå så trött på att dessa protester ofta hörs först när gurusen uppnått en viss kändisnivå. Då först börjar ropen skalla. Då först tar man sig tid att kritisera. För då verkar man ju så himla klok själv om man har så mycket kunskap att man kan dissa proffset.

Jag försöker att låta bli att provoceras. Eller att frestas att klanka på det gurusen gör. Även om jag då och då får frågan om vad jag tycker. Att snacka skit om andra har aldrig imponerat. I alla fall inte på mig.

Istället vill jag i största möjliga mån berätta min story istället. Berätta hur jag tycker och tänker när det gäller hundträning. Vilka metoder jag gillar att jobba med. Jag vill hellre prata om vad jag är bra på. Än att försöka vinna poäng genom att berätta vad andra är dåliga på.

Det borde för övrigt politikerna också ta efter. Särskilt i USA. 😉 Tänk om vi slapp all pajkastning och kunde få lyssna på hur de vill skapa ett bättre samhälle, istället för att höra hur de tycker att de andra partierna kommer att sabba detta samhälle?

Varför blir det ofta så här tror du? Att folk vill visa sig bättre än den som syns och hörs?  Hoppas vi kan hålla oss till den diskussionen och inte hamna i en diskussion om varför man gillar eller ogillar exempelvis Cesar Millan, Barbro Börjesson eller Fredrik Steen. För dessa diskussioner har redan förekommit tusen gånger förr.

/ Susanne

En quick fix för att få hunden att sluta dra

Publicerat den av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Det finns sällan quick fix när det gäller hundträning. Det gäller att orka träna, nöta och steg  för steg se framstegen. Men det finns en – en VGW-sele!

VGW står för Very Good Walking. Och det blir faktiskt effekt direkt. Jag har testat det på flera olika hundar med bra resultat varje gång.

Selen är konstruerad så att den inte gör ont på hunden. Många av de tidigare selarna ”i branschen” har ofta varit av en sådan modell att de på olika sätt gör illa hunden, exempelvis tunna remmar som skär in i armhålorna. Men den här gör inte ont. På selen finns en ring som hamnar fram på hundens bröstkorg. Där fäster man kopplet. När man sedan går sin promenad så drar hunden sig själv ur balans när den drar. För varje gång dras hunden åt sidan när den ligger på. Det märker den snabbt. Den inser hur ineffektivt det är och anpassar sig. Hunden minskar på draget.

Ofta kommer kopplet att vara sträckt ändå. Men du kan gå med en böjd, avslappnad arm istället för med utsliten arm och hårda, bromsande steg. Du behåller ditt goda humör under hela promenaden.

Visst kan man också LÄRA hunden att gå promenader utan att dra i kopplet. Genom ren inlärning. Genom att aktivt belöna när hunden inte drar. Genom att belöna när hunden tar kontakt med dig. Men det kräver tålamod. Och det tar sin tid eftersom du ofta får träna med svåra störningar med spännande dofter i diket. Men om du vill är det alldeles ypperligt att kombinera denna sele med aktiv belöning när hunden inte drar så har det snart fattat grejen. Till exempel kan du gå 100 meter fram och tillbaka längs samma vägkant så blir det till slut mindre intressanta dofter för hunden.

Jag tycker det är jättekul att träna hundar. Men att träna hunden på att inte dra i kopplet hör inte till min favoritsysselsättning. När jag går promenader vill jag bara gå, njuta av omgivningen och att få sträcka på benen. Då tycker jag att det passar perfekt att sätta på en VGW-sele. Det gör att både jag och hunden är på gott humör när vi kommer tillbaka från promenaden. Så det är ett bra tips från dig till mig.

Tänk på att variera på vilken sida av hunden som kopplet ligger. Detta för att hunden inte ska snedbelasta men också för att den inte ska bli alltför van att det drar åt ett visst håll utan bli lite överraskad.

Selen kostar kring 400 kronor och finns i de flesta djuraffärer. Det finns även en enklare typ av sele som kostar ungefär hälften. Den heter VGW Beginner.

/ Susanne

Här kan du se en film från när jag testar VGW-selen med några av mina siberian huskies. Och med Ice bugs. =)

Vill du läsa mer om det här med att lära hunden att inte dra i kopplet? Du kanske också vill läsa tips om inkallning, hundmöten, gå fot, miljöträning, när du får främmande och hur du kan hjälpa hunden att slappna av? Då beställer du min bok ”De 10 viktigaste sakerna din hund bör lära sig”. Mer info om mina böcker hittar du här.

Så stoppar du en hund som rusar fram mot dig

Publicerat den av Rackarungarnas Hundskola8 kommentarer

För oss hundägare är det ofta en stor fasa. Att på sin promenad möta en lös hund som kommer rusande och skäller.

Man har ju ingen aning i den situationen. Är hunden aggressiv? Vill den ”bara” hälsa? Var i h-vete är ägaren till hunden? Varför klarar ägaren inte av att ropa in hunden?

Och ens egna hundar tycker inte heller så ofta om att få oväntat, bullrigt besök. Det blir lätt att det blir en spänd stämning som leder till slagsmål. Och slagsmål kan leda till allvarliga skador. Vilket kan leda till en hund som får panik varje gång den träffar främmande hundar i sitt fortsatta liv. Så det är kort sagt BRA om detta inte sker. Och det är BRA om man som hundägare kan se till att ens egna och den framrusande hunden inte får närkontakt.

Jag har en sorts reptilhjärna som slår in direkt sådant här händer. Dels för att jag blir så förbannad över att den här hundens ägare har noll koll. Dels för att jag vill skydda mina egna hundar. Jag blir som en lejonhona som vill skydda sina små. Så jag gör ett tydligt, högljutt och dominant motangrepp. Jag gör det tidigt, direkt jag ser att hunden kommer. Jag tar ett stort steg fram, stampar ordentligt i backen just då, kastar fram en eller båda mina händer till en tydlig stoppsignal samtidigt som jag ryter ”NEJ!!” från djupet av mitt hjärta. Direkt efter ryter jag saker som ”Du stannar DÄR!” eller ”GÅ HEM med dig!”. Hela tiden ser jag enormt morsk ut, står kaxigt med handen som en fortsatt stoppsignal. Mina hundar håller jag i ett kort koppel bakom mig för att dels signalera till dem att jag tar hand om det här, dels för att minska möjligheten att den attackerande hunden ska få ögonkontakt med dem. Så här kan det se ut. Dock har jag filmat utan mina hundar, för att inte jaga upp dem i onödan.

Vid det här laget har hundägaren förhoppningsvis kommit för att ta tag i situationen. För jag kan garantera att mitt första ”NEJ!!” hördes ungefär till nästa kommun. Under tiden fortsätter jag att agera på samma vis, med bestämda kommandon som ”Gå HEM med dig” och handen framför. Försöker den attackerande hunden röra sig runt mig i en cirkel så vänder jag mig bara runt så jag står rakt vänd mot den hunden hela tiden.

Det här gör att jag lyckas stoppa 9 av 10 hundar. Jag har inte fört någon exakt statistik men det är min samlade uppfattning. 9 av 10 hundar blir abrupt överraskade av motattacken. De häpnar över min beslutsamhet och att jag agerar så övertygat med både kroppsspråk och röst. Jag lyckas med det eftersom det sitter i min reptilhjärna. Jag lyckas med det eftersom jag blir så Gud förbannad när det händer. Och jag lyckas med det eftersom jag blir en riddare i rustning som vill skydda mina hundar.

Hoppas du också känner att du fått redskap och mod att göra likadant nästa gång det händer. Fast mest av allt hoppas jag förstås att det aldrig mer blir någon hundattack över huvudtaget.

/ Susanne