Jag hade hört en del om Hundens dag. Både positivt och negativt. Jag tyckte och tänkte själv en hel del om det där arrangemanget. Men jag hade faktiskt aldrig varit där. Så jag åkte dit på studiebesök. Nu har jag bestämt mig – det är inget för mig.

För dig som ännu inte har koll på vad Hundens dag är för något så kan jag berätta att det handlar om en grupp hundägare som samlas och släpper sina hundar lösa tillsammans.

Först går de en runda med hundarna i koppel. Sedan görs en hälsningsceremoni där det står i reglerna att hundarna ska hållas bakom föraren, hundägarna ska hälsa först och sedan hundarna. Men det är bara ledaren som gör så, resten tycks ha glömt det. Istället ser jag till exempel en stor hund trycka sig fram och hälsa på ledarens mindre hund som står utsatt där bakom.

Sedan släpps hundarna, efter att de haft ögonkontakt med sin förare. Den här dagen är det sex hundar. Rätt okej ändå.

Den huvudsakliga anledningen till att jag är emot den här sortens träff är stressen. Många hundar stressas enormt över att behöva umgås med så många främmande hundar på en gång. En kaxig och självsäker hund kan förvisso må hyfsat i den här situationen. Men en osäker hund får det riktigt jobbigt. Sååå himla kul är det inte när tre–fyra hundar ska lukta och kolla på en samtidigt.

Det påstås att det är bra att hundarna får träna på att umgås i flock och lära sig hundsignaler. Men det här är faktiskt inte hundens flock! Det här är ett gäng främmande hundar som din hund febrilt får försöka hålla sams med ett tag.

Jag märker redan innan hundägarna går den inledande rundan i koppel att vissa hundar går upp i stress. En hund hässjar rejält. Visst – den kanske tycker att det är varmt. Men det är bara några enstaka plusgrader ute. Jag har svårt att tro att den bara är varm liksom.

Hundarna sköter sig bra i början när de släpps ihop. Men efter en halvtimme orkar inte vissa hundar hålla upp den trevliga fasaden längre. Det börjar bli några grymtanden och gormanden mellan hundarna. Förarna är påpassliga och går in och bryter. Men jag fasar för den dag då allt skiter sig. Då det blir ett stort slagsmål och ingen fattar vad som händer.

I dokumenten för Hundens dag står att man som hundägare ska se till att dämpa alla energifyllda lekar. Detta för att minska risken för slagsmål. Ingen hundägare får ha med sig leksaker eller pinnar – vilket är bra. Men de får heller inte ha med sig godis. Det tänker jag hade varit bra att ha som en belöning när man tränar på att kalla in sin hund från de andra hundarna – men det var i och för sig inte så många som såg ut att träna på den saken.

Men det står, vad jag kan hitta, ingenstans vad man gör om det trots allt skiter sig. ”Det blir sällan bråk”, säger ledaren. Det är som att köra utan bilbälte med motiveringen: ”Jag krockar så sällan”.

Det står i föreningens policy  att aggressiva hundar inte får komma. Men har verkligen alla hundägare koll på det? Jag tror inte det. Bara för att din hund inte har visat aggressivitet mot grannens hund och din bästis hund betyder det inte att det är världens snällaste.

Att inte ha en enda regel om vad man gör om det blir slagsmål är för mig väldigt naivt. Man verkar tro att hundar inte kan slåss. I alla fall om man har uppfostrat dem rätt. Eller så kanske man tror att det är något som bara ”kamphundar” gör.

Jag har levt med hundar, ofta många hundar samtidigt, i lite drygt 40 år. Jag har varit med om flera olika hundslagsmål. De har berott på en mängd olika saker. Det har varit slagsmål om leksaker, löptikar, rang. Det har varit slagsmål på grund av uttröttning, klantiga förare och helknäppa hundar.

Man måste ha en nödplan. Oavsett om man släpper sin hund på Hundens dag eller bara med kompisens hund. Vad gör vi om det skiter sig? Jag har varit med om hundförare som blivit apatiska och handlingsförlamade. Känns inte så tacksamt att själv skilja på två hundar som slåss. Jag har varit med om hundförare som istället för att hjälpa till har sprungit och hämtat en spade som de slagit på hundarna med. Inte så tacksamt det heller.

Varför inte informera, inte bara skriftligt i någon fil på Facebooksidan, utan även muntligt vid VARJE träff att så här gör vi om det blir ett slagsmål: varje hundförare ser till att ta fast sin egen hund i bakbenen/bakkroppen och dra den bakåt ur slagsmålet. Så himla bra det hade varit. Då hade det känts som om de ansvariga hade lite mer koll på läget. Och förhoppningsvis behöver nödplanen aldrig användas – så brukar det vara – har man bara en sådan plan så brukar det gå bra.

Utöver det funderar jag vad man som hundägare får ut av det där? Och hunden? Vad lär den sig? Visst – hunden blir trött. Det är jobbigt att umgås smidigt med alla dessa hundar samtidigt. Ibland har det varit över 20 hundar på plats.

Men jag vet säkert 70 andra bättre sätt att göra hunden trött. Jag ger några exempel:

Om du vill träna hundens sociala förmåga eller bara låta den leka: välj ut helst bara en eller möjligen två–tre vänner med hundar som du VET att din hund känner, tycker om och trivs med. Och att du vet att de andra hundarna tycker om att vara med din hund. Gå en promenad med hundarna i koppel, släpp dem och låt dem busa. Då får hundarna träna sin sociala förmåga, prata hundspråk och göra av med energi under ORDNADE former. Passa på att träna inkallning med bra belöning så att hunden lär sig att fastän den har kul med andra är det ändå alltid viktigast att komma till dig. Efter belöningen får den rusa runt igen.

Om du vill trötta hunden på ett bra sätt: Låt den jobba med nosen. Lägg ett spår, göm leksaker i skogen, göm godis i skogen eller träna Nose Work.

Om du vill trötta hunden och träna på ert samarbete och er tillit: låt hunden klättra och balansera på ”läskiga” saker i miljön – Ramboträna helt enkelt.

Om du vill trötta hunden och få bättre kontakt med din hund: träna vardagslydnad som fot, sitt stanna kvar (kan du gå i en stor cirkel runt din hund eller gå ifrån tio meter och göra en armhävning utan att den reser sig?), inkallning och olika tricks.

Summa summarum. Tänk dig noga för innan du åker på Hundens dag. Och om du ändå åker – studera din hund noggrant. Har den verkligen kul? Eller har den fullt upp att freda sig? Skulle den tycka det var roligare att umgås med dig i lugn och ro och reda ut ett spännande spår?

Och om du ändå åker – fråga efter en nödplan! Så hoppas jag att den inte behövs.

/ Susanne

P:S. Jag var inte ensam på studiebesöket. Även min dotter Lovisa och hundkunniga Maria Tafvelin var med. Maria säger att jag är för snäll. Här har du hennes syn på saken =)