Har haft en privatlektion. När familjen åkte hade jag en riktigt skön känsla – här blev jag anlitad i precis rätt tid!

Det var en trevlig familj. Och en trevlig hund. Lite oslipad på det där med inkallning. Han hade liksom inte förstått att om man ropar ”Ludde hit” så gäller det i ALLA lägen – inte bara när han inte har viktigare saker för sig. Så jag hjälpte dem att tydliggöra det.

De fick fundera över hur inkallningskommandot skulle låta egentligen. Husse visslade och ropade en del olika ord, matte ropade lite andra ord. Och när jag nämnde ordet ”godis” kom hunden gärna till mig också. Så de fick enas om att när de kallade in hunden skulle det vara hundens namn och hit, typ ”Ludde hit” även om nu hunden inte hette Ludde.

Sedan fick de byta ut sitt torrfodergodis mot små bitar av korv och köttbullar. Det gjorde stor skillnad. Tänk dig själv – om du ska förmås att inte göra något jätteintressant, i hundens fall som att lukta på en spännande fläck eller gå fram till den där intressanta hunden, så bör du ha något riktigt värt som lön. Inte slutar du titta på ditt favoritprogram för att istället se på när färg torkar? Men får du en tusenlapp eller liknande kan det vara värt.

Och hunden är så pass tacksam på det viset att du behöver bara köra med det riktigt smarriga godiset i typ två månader så har den lärt om sitt beteende och VANT sig vid att den ska komma direkt när du ropar ”Ludde hit” och DÅ kan du börja betala lite sämre ibland med torrfoder eller så. Men då och då får hunden en jackpot i form av det smaskigaste igen.

Vi hade även långlina på hunden för att visa att det vi sagt gäller. När hunden hittat den intressanta fläcken, eller spanat in den där hunden som också var i närheten, så ropade husse eller matte ”Ludde hit”. Om hunden då inte reagerade så fick han ett ”gult kort”. En varning kan man säga. Alla kan vi bli så inne i saker att vi inte hör så vi förtjänar en andra chans. Det innebar att matte eller husse skärpte tonen och sa mycket bestämt ”Ludde hit”. Men om hunden struntade även i det blev han ”väckt” genom ett lätt ryck i linan. DIREKT han då vände eller tittade på husse eller matte så blev det stora ovationer och beröm. Sedan fick han hämta ut sin smarriga korvbit hos dem.

Det här gav snabb effekt. Efter bara några repetitioner så vände hunden självmant redan på första kommandot. Ordet hade börjat betyda något – istället för typ ingenting.

Efter olika allmänlydnadsövningar var det dags för kloklippning. Familjen hade sagt att det hade börjat bli ett problem. Hunden var ett halvår men redan fick de åka till Arken Zoo för att få hjälp eftersom han tydligt visade sitt missnöje med kloklippningen.

Jag satte mig på farstutrappan och visade hunden min korvpåse. Sedan tog jag hunden i knät och han fick smaka ett par korvbitar. Efter det tog jag fram klotången och tog tag i en framtass. Då började protesterna. Han sprattlade och tjöt. Ja, han var nära att bita mig också men inget allvarligt. Jag bara höll fast hunden och sa ”lugn, lugn”. Till slut insåg han att han satt fast och han lugnade sig. Då klippte jag snabbt EN klo och sedan fick han två rejäla nävar med korvbitar. Efter det var det klart. Inga mer krav.

Det blev mitt tips till familjen. Klipp EN klo om dagen och ge orimligt bra betalt. Dra INTE ut på det. Snabbt och rappt – utan pardon. Snart kommer hunden att se alla korvbitar, inse att något kul kommer att hända, märka att det trots allt verkar vara det mindre roliga med kloklippning, men tänka att ”jag står ut en kort stund så blir det snart en MASSA gotta”.

Jag tror att jag fick hjälpa till i PRECIS rätt tid. Hade den här hunden fått tjorva vid några kloklippningar till, och kanske till och med sluppit undan för att han tjorvat, så hade han bara tjorvat mer och mer och troligen snart tagit till tänderna på allvar. Det hade blivit riktigt jobbigt och otrevligt.

Familjen fattade precis och såg riktigt beslutsamma ut när de åkte. En klo om dagen och massa godis blir melodin framöver. Jag är övertygad om att det kommer att göra susen!