När ”bebisen” kan mer än man tror

Att gå in på ett tävlingsområde med min grosser münsterländer Skott är en pärs. Som idag när vi gick in i ridhuset i Piteå idag för att tävla rallylydnad.

Oj, så oerfaren och stirrig han är! Han drar ut i kopplet kors och tvärs, ”boffar”på saker, ska hälsa på massor av hundar och människor. Jag säger ”sitt” och tycker att han bara kan sitta och titta på allt. Men nejdå, ”sitt” finns inte med i hans ordförråd. Han sitter typ två sekunder och blir sen förtrollad av nåt nytt han ser och stiger upp för att kolla in det. Femtiotvå gånger på rad! Och om typ 20 minuter ska vi in och gå vår runda i nybörjarklass! Herregud! Vi är ju inte ens på samma planet!?

Jag tänker på Hagel. Min sexåriga vorsteh. Om jag skulle ha tävlat med honom hade jag känt mig betydligt tryggare. Men jag bannar mig själv. Så får jag inte tänka. Klart att jag hade känt mig tryggare med Hagel, vi har ju samarbetat i SEX år. Jag och Skott har ju bara samarbetat i ett och ett halvt år. Om man nu ska kalla det samarbete. Vi har i alla fall lärt känna varann i ett och ett halvt år! 😉

Sakta, sakta vänjer han sig en smula vid stället. Jag börjar testa några enstaka sitt, ligg, fot och Skott kan koncentrera sig i tre sekunder innan han brakar iväg nånstans och ska kolla nåt nytt kul. Jag låter honom får vara så fri som möjligt. Så han bara får landa.

Vare sig jag vill eller inte så är det nu vår tur att gå in på banan. Vi har klarat två kvalificerade rundor i nybörjarklass sedan tidigare, båda på 86 poäng. Det vore kul om vi tog vårt tredje och fick diplom. Vi har chans på A-rundan som vi ska göra nu och B-rundan som vi ska göra lite senare. Det känns skönt med två chanser. Någon av rundorna KANSKE vi kan vara lite samstämmiga? Så här ser banskissen ut:

A-rundan

De första skyltarna går bra. Skott är helt plötsligt rätt uppmärksam. Efter några skyltar till märker jag att vi har ett bra flyt. Jag tror banne mig att Skott UPPSKATTAR att få något konkret att göra så han inte bara står och glor/gapar/drar i kopplet/studsar/boffar. Så han hänger med jättefint. Härlig känsla. Vi får nån nosning på en kon i spiralen men det struntar jag i. Vi går ut och jag berömmer honom supermycket och ger gotta. Här kan du se rundan:

Det visar sig att vi fått ihop till 95 poäng! Waow, det är bland det högsta jag fått i nybörjarklass någon gång. Jag får se filmen som kompisen Anna spelat in från rundan. Blir nästan tårögd när jag märker hur fint min lilla ”bebis” kan gå. Vad han kan?!

Diplomrosett till Skott!

Det innebär ju att vi har diplomet i nybörjarklass i vår hand. Dessutom vann vi! Tänk att min lilla ”bebis” gjorde det bäst av alla 22 startande idag. Kul bonus. Vi kan slappna av på andra rundan. Skönt. Och tur. För när jag tar in Skott i ridhuset för nästa runda är han lika galen/disträ som sist.

– Den som ser oss nu kan aldrig tro att vi fick 95 poäng och vann för bara en halvtimme sen, säger jag till Anna innan jag går in på B-rundan med Skott.

Så här ser skissen för B-rundan ut:

B-rundan.

Han är inte lika fokuserad som på första rundan. Han går lite långt ut och det blir lite strul på skylten 1-3 steg backa. Men som helhet är det bra ändå. Faktiskt. Vi får ihop 88 poäng. Waow! Domarkommentaren på protokollet lyder ”Tjusig bakbenskontroll! Jättefin runda som vi blir glada av!” Sånt värmer! Vi blir dessutom fyra av 22 startande. Kul.

Två medaljer och en jättefin rosett! =)

Så vad vill jag förmedla med detta? Tja, tre saker.

  • Det första är att du ska ta dig tid och låta hunden kolla in och landa, utan krav, i sin nya miljö. Kräv inte lydnad och ordning på en gång, låt hunden ”bara vara” i största möjliga utsträckning utan att störa andra förstås.
  • För det andra att du kan tänka på att vissa hundar, när de fått landa i sin nya miljö, verkligen uppskattar när du tar täten och ger den uppgifter att fokusera på istället för att kolla på allt spännande i omgivningen.
  • För det tredje att du inte ska tro att folk har sån pli på sina hundar bara för att de lyckas på en rallylydnadsrunda. Direkt de går ut från banan kan hundarna vara helt crazy igen. Som Skott till exempel! =)

/mvh Susanne

När ett sms kan vända ens humör helt och hållet

Det var några kvällar sedan. Jag satt i soffan och var sliten. Det hade varit mycket. Både jobbmässigt och på den privata fronten. Min pappa ligger på lasarettet och det är inte så bra med honom faktiskt.

Så plingade det till i telefonen. Det stod: ”Tack Susanne för alla tips. Ellabella tog diplom ikväll och vann med 99 poäng.” Det var från Mona Viklund som gått min senaste rallylydnadskurs med sin havanais Pepsi med sikte på att utveckla sig i nybörjarklass och fortsättningsklass. Hon skrev sedan:

”Det som gjort mest skillnad är följsamheten och stabiliteten. Alla tips som jag fick till Pepsi använde jag på Ellabella. Och att jag använt massor av korv. Wow vilket resultat det blev.”

Gissa om jag blev glad! Så roligt när träningen och kurserna ger sådan snabb effekt. Mona Viklund är verkligen vass på rallylydnad. Hon har tävlat mycket men jag tyckte mig se att hon fastnat i att träna tävlingsmässigt. Hon gick hela rallyrundor med endast få muntliga beröm och ingen godis, fastän man faktiskt får ÖSA muntligt beröm över hundarna på rallytävlingar. Det hade fått hundarna att sloka. Det blev liksom alltid så långt till belöning att de inte riktigt kunde förstå vad de hade gjort rätt.

Under kursen har vi fokuserat på glädjen, det är ju därför vi håller på. Vi har fokuserat på att belöna OFTA och PRECIS när hunden gör rätt. Det gör att följsamheten ökar, hunden blir mer alert och beredd på sin belöning.

Mona har varit duktig och lyhörd. Hon har jobbat hårt för att belöna oftare, både muntligt och med favoritgodiset. Så roligt att det gav sådan effekt. Så roligt att få ett sådant sms när man behöver det som bäst. Tack Mona.

Här kan du läsa vad Mona skriver på sin hemsida: http://www.monvikskennel.se/412591895

/ Susanne

Fyra härliga rundor – en diskning

image

I lördags var jag och tävlade i rallylydnad. Siberian huskyn Flinga startade i nybörjarklass, som vanligt, och vorstehn Hagel hade sin andra start i avancerad klass.

Jag och Flinga har ju tragglat på och allt eftersom förbättrats. Vi har haft 50 poäng, 58 poäng – sist slog vi till och hade 67 poäng. Det kan du läsa mer om här. Men man ska ju ha minst 70 poäng för att det ska bli ett så kallat kvalificerat resultat.

Nu tog jag ut henne i god tid inför hennes runda. I vanlig ordning reste hon ragg och kunde inte ta godis för att det var så spännande med allt nytt. Men efter ett tag samlade hon sig och kunde börja lyssna på vad jag hade att säga. Vi gjorde några uppvärmningsövningar och hon kändes alert.

Så gick vi in. Vi gjorde första skylten, andra, tredje och fjärde. Hon var med mig hela tiden! Det var nästan som om jag tävlade med Hagel, sådan bra känsla och kontakt hade vi! Jag var förstummad och bara väntade på när hon skulle tappa tråden och göra annat. Men hon höll fokus hela vägen in i mål! Sååå himla roligt. Det räckte till 89 poäng. Vi blev 6:a av ca 30 startande! Alltså waow! Så här såg delar av den rundan ut, min kompis Victoria hann inte riktigt med i starten.

Sedan var det dags för jag och Hagel i avancerad klass. Tack och lov var inte backa-skylten med. Däremot var det en hel del sidbyten att hålla koll på. Vi gick in och gjorde vårt bästa. Vi hade en bra känsla och ett bra fokus. Det landade i 81 poäng och en seger i klassen!

Efter det var det Flingas andra runda. Jag gick in med ett nytt självförtroende och hoppades att hon ville upprepa bedriften från förmiddagen. Men snart märkte jag att det var rätt mycket av den vanliga Flinga på plats. Hon tappade tråden, glömde vad sitt framför var och vi fick ta om och tjorva på en del saker. Men jag tänkte att jag ska inte tjura ihop, jag ska jobba och peppa ända in i kaklet. Och det räckte! Det blev ändå hela 86 poäng! Inte illa. Så här såg den rundan ut.

Så var det sedan dags för Hagels andra runda. Nu var det en runda med två backningar, en på vänster sida och en på höger. Och vi är liksom inte riktigt klar med inlärningen av detta backande. Det funkar typ 30 procent av gångerna =) Så jag tänkte att vi gör vårt bästa på dessa skyltar och ser till att gå ”all in” på de andra skyltarna så kanske det räcker ändå. Det gick skapligt. Vänster backa blev helt knas men höger backa såg ändå vettigt ut. Skulle det räcka? Vi gick ut, firade och jag tog fram kopplet och gick till Honnörsrutan. Där inne skulle Hagel sitta på vänster sida i en och en halv minut. Det gick fint. Jag tänkte att kanske, kanske räcker det till ett kvalificerat resultat.

Lite senare blev det prisutdelning. Jag blev uppropad först!? Det visade sig att jag blivit diskad eftersom en liten bit av leksaken stack ut ur min ryggficka när vi gjorde Honnören. Så jädra snopet. Så besviken jag blev först. Jädra snorkisar! Men jag VET att reglerna är sådana. Och jag kollade supernoga innan jag gick in på rundan att både koppel och leksak var undanstoppade och osynliga. Men när jag sedan var klar och tog fram kopplet för att göra Honnören så måste leksaken ha glidit med en bit och blivit synlig. Och jag glömde kolla allt igen innan jag gick in. Gissa om jag kommer att komma ihåg det JÄMT i fortsättningen? Jag kommer även att be andra kolla hur det ser ut innan jag går in, så jag inte trots allt missat något. För vet ni vilken poäng jag hade fått om jag inte blivit diskad? 73 poäng. Ett kvalificerat resultat. Suck.

Nåja, nu har jag fått en rejäl uppläxning och om två veckor har jag en ny chans i Kalix. Då ska vi tävla både fredag och lördag, två rundor för varje hund varje dag. Med lite tur kanske Flinga tar sitt tredje kvalificerade resultat i nybörjarklass och får diplom. Och med lite tur har jag lärt Hagel ännu bättre att backa till dess. Och leksaken kommer aldrig mer att sticka ut! =)

/ Susanne

Julis nyhetsbrev

Det här nyhetsbrevet skickades ut till prenumeranterna på måndagen. Nu läggs det upp på hemsidan. Nose Work-kursen har blivit fullsatt men det finns platser kvar på Allmänlydnadsveckan. Anmäl dig genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com.

Hej

Ursäkta att nyhetsbrevet dröjt några dagar. Jag har varit ute på en tripp och ville få landa hemma innan jag samlade tankarna till nyhetsbrevet.

Jag börjar med det viktigaste: en allmänlydnadsvecka. Vecka 29, från måndag den 18 juli till och med fredag den 22 juli, arrangerar jag en allmänlydnadsvecka. Varje förmiddag mellan klockan 10.00–12.00 kör vi ett pass i min inhägnad RackArenan.

  • Måndag: Konkret allmänlydnad som hundmöten, inkallning, gå fot, sitt och ligg stanna kvar.
  • Tisdag: Vi lägger till mer allmänlydnad som att inte dra i kopplet på promenader.
  • Onsdag: Vi tränar uppletande, en bra nosövning som handlar om att leta leksaker, eller i vissa fall godis. Tröttar hunden på rätt sätt.
  • Torsdag: Vi tränar lite mer allmänlydnad samt tar upp det grundläggande kring hundens hälsa, visitation och kloklippning.
  • Fredag: Äntligen dags för den roliga miljöträningen som jag kallar Rambo. Vi tränar hunden på olika sätt på Rambobanan.

Kursveckan kostar 1600 kronor per ekipage. Familjemedlemmar får så klart hänga med utan extra kostnad, ju fler som hör samma sak desto bättre =)

Det finns åtta platser. Du anmäler dig enklast genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Du får plats i den ordning du anmäler dig. Ange med vilken hund du tänker gå kursen. Det finns inga särskilda förkunskapskrav eller åldersbegränsningar. Det är bra om hunden hunnit bli över fyra–fem månader så den orkar med.

Vad är på gång i övrigt?

  • På torsdag den 7 juli startar Utställningskursen. Ta chansen att bli en bra och trygg handler till din hund. Här får du och hunden lära er hur utställning går till, hur man visar hunden på ett bra sätt och hunden får träna på att bli hanterad av domare.

Kursen är mellan klockan 18.00–19.30 och fördelat på tre tillfällen, 7 juli, 11 juli och 14 juli. Den kostar 1200 kr. Det finns ett par platser kvar.

  • På måndag 18 juli startar en nybörjarkurs i Nose Work, den jätteroliga och nyttiga aktiviteten som du även kan tävla i. Hunden får söka på samma sätt som en narkotikahund fast efter den vattenbaserade hydrolaten eukalyptus. Kursen är upplagd över fem träffar plus ett doftprov den 29 augusti. Det finns platser kvar på kursen som är mellan 19.30–21.00. Kursen kostar 1800 kr, då ingå doftflaska och doftprov. Nu är jag extra laddad efter mitt Nose Work-läger så ta chansen. (Dessa platser är nu fullbokade, men du kan anmäla dig som reserv)

Jag har ju precis kommit hem efter en tripp till Håverud där jag träffade gurun Ron Gaunt som tillsammans med Amy Herot och Jill Marie Obrien startade upp konceptet med Nose Work i USA. Riktigt spännande och intressant. På lägret deltog Nose Work-instruktörer från hela Sverige, plus Danmark och Finland. Vi fick titta på många hundar och se hur de jobbade.

Här kan du läsa mer om nervositeten när jag och min vorsteh Hagel körde vårt första sök.

Här kan du läsa mer om tävlingen som avslutade lägret. Läs om varför jag liknar tävlingen med att nästan krocka med bilen.

Nu närmast siktar jag på några nya rallytävlingar. Jag och Hagel har ju kommit upp i avancerad klass och ska testa några starter. Jag vet inte riktigt om vi är redo men det lär väl visa sig. Jag ska även tävla i nybörjarklass med Flinga. Eftersom jag varit bortrest ett tag kan jag inte påstå att vi är direkt genomtränade. Men jag får hoppas att hon har vilat sig i form … ha ha!

Här kan du se när jag och Hagel testar en rätt klurig bana.

I nästa nyhetsbrev hoppas jag äntligen kunna berätta om två skitspännande saker som är på gång.  Plus en eller två nya kursstarter. Så håll utkik.

/ Med vänlig hälsning, Susanne

Den tredje rundan blev ju riktigt bra!

Nöjd matte med lagom trött Flinga.
Nöjd matte med lagom trött Flinga.

Ikväll gjorde jag något stort. I alla fall i Flingas värld. Vi åkte till brukshundklubben och tränade rally. Det var en ny plats, nya människor och hundar och nya dofter. Helt perfekt!

Jag har ju skrivit tidigare om att hon verkar tycka att det är lite väl spännande att vara på rallytävlingar. Att möta publiken är ett stort steg. Inte konstigt – hon är ju i grunden en slädhund som inte är van att flänga på sådana där evenemang. Så vi ska träna mer på att kunna prestera även med folk och annat stök omkring. Som på klubben.

image

imageFörsta rundan nosade hon i backen ganska mycket. Och kunde inte hålla sin fotposition mellan skyltarna.

Andra rundan nosade hon nästan inget. Men kunde fortfarande inte hålla sin fotposition mellan skyltarna. Hon tvärdrar ut i kopplet och verkar ha glömt vad vi höll på med.

Men den tredje rundan klarade hon det! Hon gick fin fot hela vägen. Jag tror hon hade blivit lagom trött och orkade inte flänga ut i kopplet längre. Bra grej att komma ihåg! 😊

image

image

Högerhandling i fokus.
Högerhandling i fokus.

image

Sedan tränade jag Hagel. Där tränar vi mest på höger fotgående. Går oftast rätt bra. Men det tar ett tag att ställa om, inte minst för mig – jag har ju kört fot på vänster sida i snart 40 år!!

Glädjen och samarbetet är viktigast.
Glädjen och samarbetet är viktigast.

Viktigast är glädjen, att Hagel tycker att det är kul. Det är ju därför vi håller på – eller hur!?

/Susanne

Nu blev jag faktiskt sur – men jag reser mig igen

Flinga och Hagel.
Flinga och Hagel.

Jag är precis hemkommen från en rallytävling i Luleå. Återigen har jag lärt mig något – som jag tänkte dela med mig av. Så kanske du också kan tänka på samma sätt när det skiter sig på tävling och du har surat ihop?

Jag tävlade med siberian huskyn Flinga i nybörjarklass – för fjärde gången. Hittills har vi inte lyckats få ett kvalificerat resultat, vi har hamnat kring 58 poäng.

Jag tävlade även med min vorsteh Hagel. Vi har klättrat ganska snabbt då han har en bra grund från lydnadsklasserna sedan tidigare. Vi hade med oss två kvalificerade resultat i fortsättningsklass och ville gärna ha ett till så vi kunde börja träna för avancerad klass.

Åter till Flinga. Jag har berättat det förr och drar det igen ifall du missat – vi började alltså träna rallylydnad i december. Flinga är nio år och har hittills ”bara” varit slädhund. Jag vill berätta det bara för att visa att det aldrig är för sent att lära gamla hundar sitta – nåja, resultaten hittills på tävlingarna har väl inte direkt gjort att domarna ramlat baklänges av imponering – men vi hamnar i alla fall på plus och hon har lärt sig att sitta. Typ.

Efter senaste tävlingen i Umeå då vi landade på 58 poäng tog jag mig en funderare. Varför blir det inte ännu bättre? Vad är det som går snett? Min analys landade i att vi behöver träna mer på störningsdofter i marken, vi får mycket avdrag på grund av nosande, tappad koncentration och kontakt. Plus att vi borde skärpa oss när det gäller momentet sitt–stå, nu får vi ta och lära oss det ordentligt och inte bara gå på chans tyckte jag.

Så jag har tränat i RackArenan – det mest spännande stället i världen när det gäller intressanta dofter. Där har måååånga vovvar sprungit runt, kissat, bajsat och busat. Där är måååånga godisar tappade.

Träningen har gått bra. Vi har kunnat genomföra våra rundor med stor koncentration och Flinga kunde till och med sitt–stå tre gånger på raken innan jag åkte till dagens tävling i Luleå. Så jag hade hopp.

Men jag märkte att hon tyckte det var jobbigt bara att vara utanför inomhuslokalen. Där fanns ju andra hundar hon inte sett förr och hon reste lite ragg bara av ovanan. Jag gick runt, runt till dess raggen lagt sig och hon anpassat sig. Hon kunde slappna av och lyssna.

Sedan gick vi in. Där fanns en riktigt intressant matta att sniffa grundligt på. Tur att jag hade gått in i hyfsad tid. Flinga fick sniffa av den och vi vandrade runt till dess jag såg att hon funnit sig i den nya miljön. Då började jag testa några rallymoment. Gick rätt bra. Jag testade momentet sitt, ett steg fram, två steg fram, tre steg fram flera gånger eftersom det var den första skylten efter startskylten. Gick verkligen finemang. Jag hade hopp.

Så var det vår tur. När jag gick över startlinjen började strulet. Jag jobbade stenhårt men kände irritationen stiga. Jädra hund, nu var hon helt ofokuserad igen. Hon blev liksom seg och kollade publiken. Kunde inte sitt längre. Inte fot heller. Eländet fortsatte i cirka fyra skyltar, sedan fick vi svänga från publiken och då kände jag att hon liksom var med i matchen igen. Skönt. Hon gjorde faktiskt ett riktigt fint sitt–stå, det kändes kul. Lite mer strul blev det, men inte lika illa som längs publiken.

Fast när vi gick passerat målskylten och gått ut var jag sur. Visst – jag berömde henne och gav henne godis men jag var sur och besviken. Hur svårt kunde det vara att behålla koncentrationen som hon hade före startlinjen till även efter startlinjen? Jag kände för att skita i allt fortsatt tävlande med Flinga. Det spelade ju ingen roll vad jag gjorde.

Men så började jag fundera. Varför sket det sig även den här gången? Vi hade ju tränat på störningsdofter? Och hon hade faktiskt fixat sitt–stå jättefint. Och spiralen. Men varför strulade det så in i bängen där i början? Då slog det mig – publiken! Det hade vi ju inte tränat på – förutom de tidigare tävlingarna.

När jag kom på det började humöret vända. Nu hade jag ju något konkret att ta på. Men hur sjutton tränar man på att ha publik? Jag tänker att jag kanske kan be några kursdeltagare stanna kvar några gånger så får jag och Flinga köra några moment medan publiken står och sitter bredvid, pratar och gärna käkar hamburgare under tiden.

Vi kan också köra några pass på torget i Skellefteå. Det skulle vara ruggigt bra träning. Lite pinsamt men jag får väl trycka upp någon tröja: ”Ring inte vitrockarna – jag tränar bara inför tävling” eller något sådant.

Det visade sig att vi hamnade på 61 poäng, vilket är det högsta vi hittills fått. Så vi gör ju en lååååångsam förbättring.

Så här slutade min och Hagels runda.
Så här slutade min och Hagels runda.

Efter det var det dags att köra Hagels runda i fortsättningsklass. Så underbart det var! Så härligt det är när allt stämmer. När hunden är med – hela vägen. När hunden knappt kan hålla tyst för att han tycker att det är så roligt. Vi hamnade på 89 poäng och har därmed fått vårt rallylydnadsdiplom i fortsättningsklass. Nu är det avancerad klass som gäller.

Och nybörjarklass igen då med Flinga. Med publik. Det ska gå! =)

/ Susanne

Rallyträning i busväder

Sara Häggström och Frost i 8:ans frestelse.
Sara Häggström och Frost i 8:ans frestelse.

I förmiddags träffades jag och Sara Häggström för att träna rallylydnad i RackArenan. Vi behövde lite störningar i form av spännande dofter från andra hundar och inne i RackArenan är det gott om den varan =)

Först gjorde vi en bana med skyltar från fortsättningsklass. Sara tränade med sin havanais Frost och jag med min vorsteh Hagel. Det blåste och trots underställ, mössa och vantar kändes det svalt.

Hagel är redo!
Hagel är redo!
Sara har satt igång.
Sara har satt igång.

Efter ett par rundor gick jag hem med Hagel och hämtade siberian huskyn Flinga istället. Då var det som om vädret anpassade sig efter hennes namn och det började snöa i blåsten. Här kan du se en film när Sara och Frost stretar på i snöyran.

Vi kämpade på och gjorde våra rundor. Det går sakta bättre med Flinga. Hennes största svårighet är att komma ihåg att hålla sig i fotposition under och mellan momenten. Skyltarna i sig fixar hon ofta bra, men däremellan är minnet kort men intensivt =)

Det går sakta bättre med Flinga.
Det går sakta bättre med Flinga.
Det var liksom ett ”dubbelträd” som sprack.
Det var liksom ett ”dubbelträd” som sprack.

Just som vi höll på small det rejält i närheten av Rambobanan. Det lät som ett pistolskott men jag var lur att det var något träd som protesterade i blåsten. Mycket riktigt – kort därefter föll en rejäl tall rakt över Rambobanan och missade precis A-hindret. Så nu har vi helt plötsligt fått en till attraktion att klättra på! =)

/ Susanne

Så här ser trädet ut som står kvar.
Så här ser trädet ut som står kvar.
En till attraktion på Rambobanan.
En till attraktion på Rambobanan.