Att gå in på ett tävlingsområde med min grosser münsterländer Skott är en pärs. Som idag när vi gick in i ridhuset i Piteå idag för att tävla rallylydnad.

Oj, så oerfaren och stirrig han är! Han drar ut i kopplet kors och tvärs, ”boffar”på saker, ska hälsa på massor av hundar och människor. Jag säger ”sitt” och tycker att han bara kan sitta och titta på allt. Men nejdå, ”sitt” finns inte med i hans ordförråd. Han sitter typ två sekunder och blir sen förtrollad av nåt nytt han ser och stiger upp för att kolla in det. Femtiotvå gånger på rad! Och om typ 20 minuter ska vi in och gå vår runda i nybörjarklass! Herregud! Vi är ju inte ens på samma planet!?

Jag tänker på Hagel. Min sexåriga vorsteh. Om jag skulle ha tävlat med honom hade jag känt mig betydligt tryggare. Men jag bannar mig själv. Så får jag inte tänka. Klart att jag hade känt mig tryggare med Hagel, vi har ju samarbetat i SEX år. Jag och Skott har ju bara samarbetat i ett och ett halvt år. Om man nu ska kalla det samarbete. Vi har i alla fall lärt känna varann i ett och ett halvt år! 😉

Sakta, sakta vänjer han sig en smula vid stället. Jag börjar testa några enstaka sitt, ligg, fot och Skott kan koncentrera sig i tre sekunder innan han brakar iväg nånstans och ska kolla nåt nytt kul. Jag låter honom får vara så fri som möjligt. Så han bara får landa.

Vare sig jag vill eller inte så är det nu vår tur att gå in på banan. Vi har klarat två kvalificerade rundor i nybörjarklass sedan tidigare, båda på 86 poäng. Det vore kul om vi tog vårt tredje och fick diplom. Vi har chans på A-rundan som vi ska göra nu och B-rundan som vi ska göra lite senare. Det känns skönt med två chanser. Någon av rundorna KANSKE vi kan vara lite samstämmiga? Så här ser banskissen ut:

De första skyltarna går bra. Skott är helt plötsligt rätt uppmärksam. Efter några skyltar till märker jag att vi har ett bra flyt. Jag tror banne mig att Skott UPPSKATTAR att få något konkret att göra så han inte bara står och glor/gapar/drar i kopplet/studsar/boffar. Så han hänger med jättefint. Härlig känsla. Vi får nån nosning på en kon i spiralen men det struntar jag i. Vi går ut och jag berömmer honom supermycket och ger gotta. Här kan du se rundan:

Det visar sig att vi fått ihop till 95 poäng! Waow, det är bland det högsta jag fått i nybörjarklass någon gång. Jag får se filmen som kompisen Anna spelat in från rundan. Blir nästan tårögd när jag märker hur fint min lilla ”bebis” kan gå. Vad han kan?!

Det innebär ju att vi har diplomet i nybörjarklass i vår hand. Dessutom vann vi! Tänk att min lilla ”bebis” gjorde det bäst av alla 22 startande idag. Kul bonus. Vi kan slappna av på andra rundan. Skönt. Och tur. För när jag tar in Skott i ridhuset för nästa runda är han lika galen/disträ som sist.

– Den som ser oss nu kan aldrig tro att vi fick 95 poäng och vann för bara en halvtimme sen, säger jag till Anna innan jag går in på B-rundan med Skott.

Så här ser skissen för B-rundan ut:

Han är inte lika fokuserad som på första rundan. Han går lite långt ut och det blir lite strul på skylten 1-3 steg backa. Men som helhet är det bra ändå. Faktiskt. Vi får ihop 88 poäng. Waow! Domarkommentaren på protokollet lyder ”Tjusig bakbenskontroll! Jättefin runda som vi blir glada av!” Sånt värmer! Vi blir dessutom fyra av 22 startande. Kul.

Så vad vill jag förmedla med detta? Tja, tre saker.

• Det första är att du ska ta dig tid och låta hunden kolla in och landa, utan krav, i sin nya miljö. Kräv inte lydnad och ordning på en gång, låt hunden ”bara vara” i största möjliga utsträckning utan att störa andra förstås.
• För det andra att du kan tänka på att vissa hundar, när de fått landa i sin nya miljö, verkligen uppskattar när du tar täten och ger den uppgifter att fokusera på istället för att kolla på allt spännande i omgivningen.
• För det tredje att du inte ska tro att folk har sån pli på sina hundar bara för att de lyckas på en rallylydnadsrunda. Direkt de går ut från banan kan hundarna vara helt crazy igen. Som Skott till exempel! =)

/mvh Susanne