Idag avslutades trick- och allmänlydnadskursen. Först tränade vi allmänlydnad på en grusplan i Bureå, sedan gick vi och visade upp trick för några pensionärer på Bureborgs trygghetsboende.
Det kändes bra. Dels fick hundägarna några att visa upp sina trick för, dels fick pensionärerna något att prata om i veckor framöver – hoppas jag! 😀
Jag har ju haft hundar i över 40 år nu. Men jag har aldrig haft någon som haft kennelhosta. Därför trodde jag först att det var noskvalster.
Jag har ju tävlat flitigt under vintern på olika inomhustävlingar med Hagel och Flinga. Tyvärr tänkte jag aldrig på den ökade risken för kennelhosta. Då hade jag förnyat vaccinet innan säsongen började.
På morgonen i måndags fick Hagel två ”attacker” med nosindragningar, precis de symtom som hundar har när de fått noskvalster. Så här såg en av dem ut:
Jag mejlade veterinären direkt och fick också tid samma dag. Jag blev meddelad att jag skulle först komma in utan hund och anmäla mig, sedan få gå in bakvägen eftersom det gick mycket kennelhosta och det även kunde vara det.
Jag var fortfarande övertygad att det var noskvalster eftersom symtomen visat just det och att Hagel inte hostat en gång ens.
Veterinären undersökte honom och fick se den film som jag spelat in av Hagels symtom på morgonen. Hon höll med om att det verkade vara noskvalster. Så vi fick utskrivet Stronghold till både Hagel och cavaliervalpen Gizmo.
På kvällen kom hostan. Och det med besked! Hagel hade strax före tuggat på ett ben och jag var övertygad om att han fått ett ben lite tokigt i halsen, inte så att han höll på att kvävas utan mer irriterande halvvägs i halsen liksom. Han kraxade och hostade, och avslutade med kräkreflex där lite vitt skum kom upp. Så här såg det ut:
Samma kväll hade jag en kurs där två veterinärassistenter deltog och jag konsulterade dem. De var båda rätt övertygade om att det var kennelhosta. Suck. Jag fick nog acceptera faktum.
Natten som följde var hemsk. Hagel hostade konstant hela natten och höll både sig själv och de flesta andra i huset vakna. Stackarn. Det var så jobbigt att se honom ha så jobbigt. När han inte hostade pep han oroligt och undrade vad sjutton som hände. Och jag kunde inte förklara. Usch.
Nästa dag var jag deppig. Allt kändes mörkt. Och dessutom måste jag hålla valpen och Hagel åtskilda i en förhoppning om att Gizmo skulle klara sig. Till slut bestämde jag mig för att åka till gymmet och träna.
Efter det såg jag mer positivt på tillvaron. Jag fick perspektiv på det hela. Herregud, kennelhosta! Det går ju över på några veckor av sig självt. Vad har jag att gnälla om egentligen? Det finns andra hundägare som drabbats betydligt hårdare med hundar som blivit lama i bakbenen, knäleder som trots lång rehabilitering inte verkar bli bra, och hundar som trots flera års träning fortfarande är farliga mot folk.
Dessutom blev andra natten mycket bättre. Både Hagel och vi andra fick sova. Nu är det fredag och han hostar bara om han blir uppspelt. Annars mår han hyfsat bra. Så här var det för någon dag sedan:
Gizmo har ännu inte visat några symtom. Jag hoppas, hoppas att han klarar sig eftersom han ganska nyligen tagit sin tremånadersspruta där kennelhosta ingick. Men vi får se.
Sibbarna verkar också klara sig, peppar, peppar. Jag rastar Hagel bara på den lilla skogsvägen som går in bakom vårt hus, inte längre längs vägen som går från mitt hus och mot RackArenan. Varken han eller Gizmo får vara i RackArenan eller på Rambobanan nu.
Kennelhosta smittar ju exempelvis nos mot nos, om de dricker i samma vattenskål, om någon gör tandvisning på flera hundar i rad utan att tvätta händerna emellan och jag tänker att det antagligen smittar om Hagel hostat upp en ”slembobba” som en annan hund slickar på sen. Därför går jag inte där mina kursdeltagare brukar röra sig. Du kan läsa mer om symtom och sådant här.
Summa summarum: nu har vi testat kennelhosta också. Det är inte kul. Men det är inget superallvarligt – egentligen. Fast inför nästa inomhussäsong kommer jag att vaccinera alla inblandade hundar mot kennelhosta. Så gör det du också. Det är mitt råd.
Uppdatering: Fredag 27 maj får även Gizmo kennelhosta.
Uppdatering: Måndag 30 maj får en av våra siberian huskies, Skare, kennelhosta. =(
Jag blir nog lika otålig varje vår. När snön smält undan och inte längre går att använda till något vettigt, som att åka släde eller skidor på, ja – då tycker jag att det kan få bli sommar direkt. Den kladdiga våren vill jag gärna hoppa över.
Fast vårfåglarnas kvitter vill jag inte hoppa över. Inte heller den helt perfekta svala värmen som man faktiskt orkar göra något i. När det blir högsommarvärme blir jag bara kladdig och varm. Ha ha, alltid är det något man ska klaga över =)
Vad jag vill ha sagt är att jag jobbar hårt för att snabba på torkningsprocessen vid RackArenan och Rambobanan. Det är verkligen vår där – om man säger så. Geggigt och blött.
Tillsammans med sonen och hans kompis har jag försökt skapa ett kanalsystem så vattnet lättare ska rinna undan ned till bäcken. Så sakta blir det bättre, särskilt när solen ligger på och torkar upp.
Planen är att så snart det torkat upp nog mycket ska jag bära dit alla agilitygrejer samt sätta upp tältet som jag köpt in. Där inne ska det ställas trädgårdsmöbler så du kan mysa och fika i samband med hundträningen. När allt det är i ordning kommer jag att bjuda in till ett nytt Öppet hus så alla hundägare får kolla in stället.
Så ha lite tålamod. Och hoppas du får en skön vår och sommar med mycket hundträning!
/ Med vänlig hälsning, Susanne
Nu har jag äntligen tagit steget till att sätta reklam på min bil. Det är svårt och spännande. Det finns ju så himla många sätt att göra det på. Vilket ska jag välja? Vilket visar på bästa sätt det jag vill förmedla med Rackarungarnas Hundskola?
Jag vill ju visa att i grunden är de flesta hundar goda. De vill väl. Men de har inte kunskapen. Eller har lite för mycket energi. Eller är inte riktigt van. Så de är lite som rackarungar.
På hundskolan formar vi dessa rackarungars energi till något positivt. Vi tar vara på kapaciteten och låter hunden få jobba med något bra som tröttar både kropp, hjärna och nos. Hunden får blomma ut och visa vad den kan. Den får uppskattning och beröm av sin förare. Den mår så mycket bättre, vilket gör att samarbetet mellan hund och förare också blir så mycket bättre. Ja, nu kanske jag flummade iväg – men ungefär så tänker jag.
Så till själva tävlingen. Nu när jag äntligen satt reklam på bilen vill jag ju förstås att den ska synas. Så jag har skapat en tävling.
Den pågår under en månad. I juni månads nyhetsbrev meddelas vinnarna. Uppgiften är att ta en bild av min bil när den är ute i trafiken eller står parkerad någonstans, men hemma hos mig gäller inte.
Ta en bild och lägg upp den på din FB-sida. Skriv något i stil med ”Jag lyckades minsann i tävlingen Biljakten” så folk inte tror att du är helt knäpp =) Sedan delar du inlägget på Rackarungarnas Hundskolas Facebook-sida så jag kan hålla koll på vilka som är med och tävlar. Du får ta flera bilder på olika platser och dela flera gånger om du vill.
För varje inlägg och delning får man en lott. Så fotar och delar du flera gånger ökar du ju chansen att vinna. I slutet av månaden drar jag en storvinst ur lotthögen och några ”tröstpriser”.
Vinnaren får ett presentkort på en timmes privatlektion, värde 600 kronor.
Sedan dras tio ”tröstpriser” som innehåller fribiljetter till RackArenan och Rambobanan, värde 50 kronor per biljett.
Hoppas att du vill vara med.
/ Susanne
Sedan några veckor tillbaka har vi ju en cavaliervalp vid namn Gizmo i huset. Min dotter har fått den som sin första egna hund.
Nog har jag förstått att hon tycker att han är fin och gosig. Men häromkvällen fick jag se den fina film som hon gjort med honom. Jag blev alldeles rörd, kolla in den fina hyllningen hon gjort.
/ Susanne
I förmiddags träffades jag och Sara Häggström för att träna rallylydnad i RackArenan. Vi behövde lite störningar i form av spännande dofter från andra hundar och inne i RackArenan är det gott om den varan =)
Först gjorde vi en bana med skyltar från fortsättningsklass. Sara tränade med sin havanais Frost och jag med min vorsteh Hagel. Det blåste och trots underställ, mössa och vantar kändes det svalt.
Efter ett par rundor gick jag hem med Hagel och hämtade siberian huskyn Flinga istället. Då var det som om vädret anpassade sig efter hennes namn och det började snöa i blåsten. Här kan du se en film när Sara och Frost stretar på i snöyran.
Vi kämpade på och gjorde våra rundor. Det går sakta bättre med Flinga. Hennes största svårighet är att komma ihåg att hålla sig i fotposition under och mellan momenten. Skyltarna i sig fixar hon ofta bra, men däremellan är minnet kort men intensivt =)
Just som vi höll på small det rejält i närheten av Rambobanan. Det lät som ett pistolskott men jag var lur att det var något träd som protesterade i blåsten. Mycket riktigt – kort därefter föll en rejäl tall rakt över Rambobanan och missade precis A-hindret. Så nu har vi helt plötsligt fått en till attraktion att klättra på! =)
/ Susanne
Jag måste berätta – häromdagen fick jag ett sådant trevligt mejl från en tidigare flitig kursdeltagare vid namn Emilie. Hon och sambon har flyttat söderut, till Skåne där hon kommer ifrån. Hon verkar ha acklimatiserat sig bra =)
”Hälsningar ifrån Skåne där våren blommar för fullt. Vi har just varit på vår första inofficiella nw tävling utanför Rackarungarnas regi. Clear round, behållarsök, utomhusssök och inomhus och Runa tog alla doft källorna. Tävlingsledaren tyckte vi hade en lugn och kontrollerad start, Runa har ett engagerat sök och visar tydligt markering. Minus var bara att jag drog i kopplet och det är bättre att visa tillbaka hunden med en förande hand så man inte stör hunden.
Jag är så himla stolt över hennes första rosett, Runa blev nog gladare över sin goodie-bag
Tack för att du är en så fantastisk ledare och möjliggjort det här! Mvh Emilie och Runa”
Härlig läsning – inte sant? Så roligt att mina kursdeltagare får beröm ända nere i Skåne =)
Nu ska jag ladda inför kvällens Nose Work kurs steg 2. På programmet står sök i flera stationer med både eukalyptus och lagerblad. Plus att vi ska gå igenom och testa scanning. Det handlar om att ge hunden chansen att vinda in doften redan i starten. Det gäller att ”fuska” och tjäna tid där det går =)
/ Susanne
Nu måste jag få berätta. Vilken häftig grej. Jag har fått en sponsor till RackArenan vilket innebär att det kommer att hända en massa roliga saker.
Det handlar om Leos Lekland som nappat på ett förslag om att sponsra inhägnaden. På Leos planerar man nämligen att inom kort att byta ut delar av klätterställningen och då ska den monteras i RackArenan. En av tub-rutschkanorna hänger också med. Och bollhavet.
Jag ser riktigt framför mig hur hundarna får en helt ny utmaning, hoppa, klättra och balansera – och sedan åka rutschkana i den spiralformade tuben ned i bollhavet. Blir riktigt kul!
Inte nog med det. Den där Leo-dräkten, lejonet du vet, börjar lukta lite sisådär tycker ansvariga på Leos lekland och vill beställa en ny. De har erbjudit mig att ärva den gamla. Det blir ju riktigt intressant att låta någon gå runt med den där dräkten i RackArenan och se och höra vad hundarna tycker om det! Jag planerar att ha ett öppet hus här framåt våren och känner du att du vill ställa upp och vara maskot i den dräkten så får du gärna höra av dig.
Det enda jag inte är helt nöjd med är att Leos Lekland, med tanke på sponsringen, absolut ville byta namn på inhägnaden. Vi har diskuterat det där fram och tillbaka. Jag tycker namnet RackArenan har hunnit bli inarbetat och bra, men till slut fick jag ge med mig.
Istället för att det ska heta RackArena ville de byta namn till ”April, april din dumma sill”. Det var väl sisådär, eller? =D
/ Susanne
P.S: Om du vill kommentera detta i FB-inlägget hoppas jag att du vill vara lite bus(s)ig och skriva kommentarer som inte direkt avslöjar att allt var ett bus. Så kanske vi kan aprilskämta med några till! =D
I lördags satte sig fem tjejer och fem hundar i två olika bilar och åkte upp till Kalix. Så roligt att vara ett litet gäng som får surra tillsammans och diskutera allt in i minsta detalj med likasinnade.
Vi var alla anmälda i nybörjarklassen. Jag och min vorsteh Hagel hade ett kvalificerat resultat sedan tidigare. Nu hade vi anmält till båda rundorna och teoretiskt fanns det en chans till ett så kallad rallylydnadsdiplom om vi klarade båda rundorna med kvalificerat resultat. Men det försökte jag inte tänka för mycket på. Bara ta en bana i taget och göra vårt bästa.
Men tänka sig så himla bra det gick. Hagel fixar alla moment skitbra nu. Det enda som vi har problem med är att backa, ett, två och sedan tre steg. Han blir så ivrig och går upp i stress och nästan klättrar på mig – fastän jag försöker sucka, djupandas och inte möta hans blick. Det får vi helt enkelt öva mer på.
Vi fick två rundor med kvalificerat resultat. Första rundan som du ser här nedan landade på 87 poäng och en sjätte plats.
Den andra rundan landade på 92 poäng och en seger! Vår första seger i rallylydnad. Verkligen storstilat! Den rundan kan du se här. Hagel ser verkligen ut att ha roligt, det gläds jag åt extra mycket.
För de andra Skelleftetjejerna gick det också bra. Sara Häggström, som tävlade för första gången med sin havanais Frost, fick två rundor med kvalificerat resultat. Och dessutom domarens pris för extra fin prestation!
Jannice Sundberg fick en runda med kvalificerat resultat med sin Aska, Julia Mellquist fick två fina rundor med staffen Theo – en blev på retsamma 68 poäng, men hon var ruggigt nöjd över känslan och förbättringen sedan Pitetävlingen.
Viktoria Stark knep sitt tredje kvalificerade resultat och fick rallylydnadsdiplom.
Så det var ett gäng glada tjejer och trötta hundar som återvände hem till Skellefteå. Nu siktar vi mot Umetävlingen i april. Ska du med? =)
/ Susanne
Jag har funderat länge och väl. Men nu är det dags. Nu hoppar jag från trampolinen, det vill säga slutar mitt jobb som journalist på lokaltidningen Norran, och blir hundföretagare på heltid. Känns skitkul, helt rätt och supernervöst.
Jag startade upp Rackarungarnas Hundskola för två år sedan. Jag trodde då att det var något som jag hela tiden skulle göra ”bredvid” mitt ”vanliga” jobb. Men trycket och behovet är så stort, i alla fall nu =), att jag släpper livlinan och satsar helhjärtat på hundföretaget.
Så från och med maj månad kan ni räkna med ännu fler kurser, utbildningar och läger. Fler ska få plats på kurs, fler ska få hjälp och fler ska få ha roligt tillsammans med sin hund.
Håll koll via nyhetsbrevet. Har du ännu inte anslutit dig så gör du det genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com och skriva att jag ska lägga till dig. Många heta nyheter är på gång inom kort!
Hoppas att vi ses!
/ Mvh Susanne
rackarungarnashundskola.com 