Jag har ju haft hundar i över 40 år nu. Men jag har aldrig haft någon som haft kennelhosta. Därför trodde jag först att det var noskvalster.

Jag har ju tävlat flitigt under vintern på olika inomhustävlingar med Hagel och Flinga. Tyvärr tänkte jag aldrig på den ökade risken för kennelhosta. Då hade jag förnyat vaccinet innan säsongen började.

På morgonen i måndags fick Hagel två ”attacker” med nosindragningar, precis de symtom som hundar har när de fått noskvalster. Så här såg en av dem ut:

Jag mejlade veterinären direkt och fick också tid samma dag. Jag blev meddelad att jag skulle först komma in utan hund och anmäla mig, sedan få gå in bakvägen eftersom det gick mycket kennelhosta och det även kunde vara det.

Jag var fortfarande övertygad att det var noskvalster eftersom symtomen visat just det och att Hagel inte hostat en gång ens.

Veterinären undersökte honom och fick se den film som jag spelat in av Hagels symtom på morgonen. Hon höll med om att det verkade vara noskvalster. Så vi fick utskrivet Stronghold till både Hagel och cavaliervalpen Gizmo.

På kvällen kom hostan. Och det med besked! Hagel hade strax före tuggat på ett ben och jag var övertygad om att han fått ett ben lite tokigt i halsen, inte så att han höll på att kvävas utan mer irriterande halvvägs i halsen liksom. Han kraxade och hostade, och avslutade med kräkreflex där lite vitt skum kom upp. Så här såg det ut:

Samma kväll hade jag en kurs där två veterinärassistenter deltog och jag konsulterade dem. De var båda rätt övertygade om att det var kennelhosta. Suck. Jag fick nog acceptera faktum.

Natten som följde var hemsk. Hagel hostade konstant hela natten och höll både sig själv och de flesta andra i huset vakna. Stackarn. Det var så jobbigt att se honom ha så jobbigt. När han inte hostade pep han oroligt och undrade vad sjutton som hände. Och jag kunde inte förklara. Usch.

Nästa dag var jag deppig. Allt kändes mörkt. Och dessutom måste jag hålla valpen och Hagel åtskilda i en förhoppning om att Gizmo skulle klara sig. Till slut bestämde jag mig för att åka till gymmet och träna.

Efter det såg jag mer positivt på tillvaron. Jag fick perspektiv på det hela. Herregud, kennelhosta! Det går ju över på några veckor av sig självt. Vad har jag att gnälla om egentligen? Det finns andra hundägare som drabbats betydligt hårdare med hundar som blivit lama i bakbenen, knäleder som trots lång rehabilitering inte verkar bli bra, och hundar som trots flera års träning fortfarande är farliga mot folk.

Dessutom blev andra natten mycket bättre. Både Hagel och vi andra fick sova. Nu är det fredag och han hostar bara om han blir uppspelt. Annars mår han hyfsat bra. Så här var det för någon dag sedan:

Gizmo har ännu inte visat några symtom. Jag hoppas, hoppas att han klarar sig eftersom han ganska nyligen tagit sin tremånadersspruta där kennelhosta ingick. Men vi får se.

Sibbarna verkar också klara sig, peppar, peppar. Jag rastar Hagel bara på den lilla skogsvägen som går in bakom vårt hus, inte längre längs vägen som går från mitt hus och mot RackArenan. Varken han eller Gizmo får vara i RackArenan eller på Rambobanan nu.

Kennelhosta smittar ju exempelvis nos mot nos, om de dricker i samma vattenskål, om någon gör tandvisning på flera hundar i rad utan att tvätta händerna emellan och jag tänker att det antagligen smittar om Hagel hostat upp en ”slembobba” som en annan hund slickar på sen. Därför går jag inte där mina kursdeltagare brukar röra sig. Du kan läsa mer om symtom och sådant här.

Summa summarum: nu har vi testat kennelhosta också. Det är inte kul. Men det är inget superallvarligt – egentligen. Fast inför nästa inomhussäsong kommer jag att vaccinera alla inblandade hundar mot kennelhosta. Så gör det du också. Det är mitt råd.

Uppdatering: Fredag 27 maj får även Gizmo kennelhosta.

Uppdatering: Måndag 30 maj får en av våra siberian huskies, Skare, kennelhosta. =(