I söndags arrangerade jag doftprov för dem som gått Nose Work-kurs hos mig. Anna-Lott Ingvarsson, också Nose Work-instruktör, kom från Sävar för att agera provledare så allt blev rätt och riktigt.
Det kom 21 ekipage till provet. En del hundägare hade insjuknat strax före och även fått förhinder på andra sätt så därför blev det lite färre än planerat.
För dig som ännu inte fått kläm på vad ett doftprov innebär så handlar det om att med hjälp av hundens fenomenala nos hitta doften eukalyptus som är gömd i en av tolv likadana kartonger. Hunden är tränad till att tycka att doften är värdefull, och föraren är tränad på att kunna läsa sin hund och se när den hittat rätt.
Resultatet blev fantastiskt. ALLA klarade provet! 100 procent kunde med hjälp av sin hund peka ut rätt låda. Riktigt imponerande. Jag är så glad och stolt över deras prestationer – riktigt bra jobbat av dem.
Efter det blev det skojtävlingar. Vi delade upp gruppen i två gäng. Ena gänget fick köra två inomhussök med Anna-Lott som domare. Andra gänget fick köra andra två inomhussök med mig som domare. Skitkul att se hur duktiga de var. Elin Möller och Margareta Hedström vann varsin klass. Riktigt skickliga. Och snabba.
Jag fick flera frågor om framtida Nose Work-tävlingar. Det har ju inte direkt kryllat av dem norr om Dalälven. Det är lite klurigt att få tag på domare – de är rätt uppbokade. Men jag ska se vad jag kan göra =)
Fredag och lördag har superproffsiga Marielle Rönnebro från Kiruna varit och drillat mig och sju andra kursdeltagare i rallylydnadens nybörjarklass. Det var riktigt roligt.
Pedagogiskt gick hon igenom allt steg för steg. Först fick vi lära oss betydelsen av några skyltar. Sedan gjorde hon en bana av dem och vi fick gå den utan hundar först för att memorera och ”få in snitsen”. Lite roligt och knasigt ser det allt ut, kolla här:
Sedan fick vi gå banan med vår hund en och en. Under tiden man väntade kunde man träna på de skyltar/moment som man inte var så bra på.
Jag hade med mig en av våra slädhundar, siberian huskytiken Flinga. Hon är sju år och kan i princip bara dra. Inget annat. Men hon gillar godis skarpt – därför fick hon följa med. Jag ville få testa att köra det här med en riktigt oslipad hund och se hur det gick. Jag kunde ju ha tagit min vorsteh Hagel som numera tränar för lydnadsklass 3, men det kändes inte som någon större utmaning.
Många av momenten gick faktiskt ganska bra med Flinga, fast vi behövde träna extra mycket på exempelvis sitt och att jag ska gå runt henne samt ligg och att jag ska gå runt henne. Även ligg under marsch var lite segt. Men så är det ju. Kan hunden ingenting måste man börja från början =)
Så här såg det ut efter att vi tränat ett tag. Visst – det utdelas många godisar längs vägen och jag har ännu inte fått ordning på mina fötter i alla lägen – men rätt hyfsat är det ändå med tanke på den extremt lilla träning vi fått.
På slutet flätade Marielle Rönnebro ihop allt vi lärt oss till en lång, riktig bana. Det var cirka 15 skyltar. Nu började det bli tufft att hålla fokus hela vägen. Särskilt att hålla reda på sådana detaljer om att hålla långsamt eller snabbt tempo ända till dess man kommer till skylten om normalt tempo. Då kan det ju vara tre–fyra moment man ska klara däremellan, plus att om det är momentet slalom eller serpentin så ska man faktiskt gå som vanligt just där och sedan återgå till det tempo som gällde. Snacka om att måsta hålla tungan rätt i mun liksom. Så här såg det ut när Marielle hade bangenomgången med oss.
Summa summarum är jag riktigt nöjd med helgen. När vi läste kursdeltagarnas utvärderingar förstår vi att även de var mycket nöjda. Nu ska vi träna som sjutton och sedan våga tävla! Vi syns där ute på tävlingsbanorna! =)
/ Susanne
Trött! Det tar på att träna massor när man typ aldrig tränat. =)
På söndag är det dags för mitt livs första doftprov. Eller ja, jag och min vorsteh Hagel har ju gjort doftprov för både eukalyptus och lagerblad och klarat det. Och jag har varit medbedömare vid ett doftprov i Luleå.
Men nu på söndag är det första gången som jag står som arrangör själv. Tack och lov kommer Anna-Lott Ingvarsson från Sävar och delar bedömningen med mig. Det är riktigt, riktigt spännande.
Det är 12 deltagare som gått kurs hos mig som ska göra doftprovet, plus cirka 18 till som tränat hemma och vill göra provet. Jag kommer att vara typ trippelt nervös som mina kursdeltagare.
Jag vet att några av dem lagt sig till med en ”ful” vana att titta på mig för att se om deras hund verkligen hittat doften på rätt ställe. Det ser du utmärkt på filmen som jag lagt in. Jag kommer att typ att måsta titta i väggen eller i taket när mina deltagare gör provet för att inte riskera att de tror att jag ger dem en vink – för det här klarar de själva!
De behöver ingen vink från mig. De behöver bara lita på sin hund. Så snälla gör det nu! Ni kan. Ni har gjort det här hundra gånger förr. Gör bara som vanligt. Lycka till på söndag!
Idag var det dags för det tredje träffen för spårkursen, steg 2. Nu förde vi in hårda spår på grus och asfalt.
Det första var på grus och gick lite sisådär för många. En del hundar fattade liksom inte att det gick att spåra även där.
Men redan när de fick gå det andra spåret, som var på asfalt, var det som om många hade snappat att det här med spår kan gälla lite varsomhelst. Smarta vovvar! Kolla själv!
I onsdags körde vi andra passet på de båda Nose Work-kurserna. Nu förde vi in nya behållare i form av rostiga bromsskivor som världens bästa Micke på Bilverkstan på Älvsbacka hjälpt mig att ordna. Hundarna ska alltså inte få chansen att tänka att det här med Nose Work gäller bara bland kartonger, det kan vara bland vilket skrot som helst =)
Vi förde även in begreppet igångsättning: att man som förare står på ett särskilt sätt när man startar hunden på söket. Det gör att hunden lättare förstår vad man har tänkt när man kommer i nya miljöer. Det hjälper också hunden att komma i rätt sinnesstämning – fokuserad och lagom laddad.
Under passet fortsatte vi att lägga små korvbitar intill doften med eukalyptus för att verkligen ”limma” fast intrycket att ”det av någon mysko anledning alltid luktar eukalyptus där jag hittar korvbiten”. Till slut blir det inte så mysko längre utan självklart.
Det märkte vi när vi som slutövning satte en doft med eukalyptus på en magnet och placerade den på ett element. Då la vi ingen korvbit intill och hundarna blev ändå väldigt intresserade av eukalyptusdoften – för det leder ju till korv. =)
Kolla in de båda filmerna så får du en bild av träningspasset.
I onsdags var första träffen för Nose Work-kurserna. Jag kör ju två kurser direkt efter varann, det känns som ett riktigt smart grepp då det är en del lådor, dofter och annat som ska plockas fram och fixas med.
Vi började med enkelt godissök för att få igång sökivern och nosen. Sedan placerade vi eukalyptusdoft i en låda med en godis tätt intill.
Det här momenten mängdtränade vi, så att hunden upprepade gånger skulle få hitta en godis JUST där det också luktade eukalyptus.
Tanken är att hunden så småningom ska tänka: ”Det var då märkligt att det alltid luktar eukalyptus där jag hittar godisen?” och sedan dra slutsatsen: ”Aha, om jag hittar eukalyptusdoft så hittar jag också den smarriga godisen.”
Längtar redan till nästa onsdag. Då ska vi växla upp ytterligare ett snäpp.
Jag är precis hemkommen från Lindbergarnas Hundläger som jag och Lillemor Lindberg, Ytterstfors Hundcenter, haft tillsammans i Burträsk i helgen.
Jag är rätt slut faktiskt, och klarröd i mitt ansikte efter en varm sol hela helgen. Men jag är också lycklig och glad över att ha fått umgås med en massa hundnördar en hel helg.
Veronica Sundqvist och Frasse tränar Rambo.Härlig samvaro med alla deltagare.Mat är extra gott när man flänger på hela dagen.Mezzi ska strax kuta iväg och se om han kan hitta filuren som gömt sig bakom trädet.Rebecca Gustafsson och Nyx tränar lydnad.
Vi har tränat på att hundarna ska kunna passera varandra utan att det ska vara en massa ståhej.
Vi har tränat allmänlydnad och tävlingslydnad.
Vi har tränat nose work.
Vi har tränat personsök.
Vi har tränat rambo – det vill säga tuff miljöträning.
Vi har fikat, och ätit både lunch och middag ute – lagad på muurikka.
Vi har lekt avslutningstävlingar, pratat och skrattat.
Jag tror att många vovvar, mattar och hussar sover riktigt gott i natt. Och jag med =)
Affe har kollapsat efter sista passet. Han tycker det är skönt i solen.
Valpen Kiwi tyckte det var spännande att utforska allt på Rambobanan.
Valpkursen har haft sin fjärde träff. Fokus låg på miljöträning.
Vi inledde med att gå Rambobanan, som ligger intill RackArenan, utan valpar så jag fick möjlighet att förklara hur man bäst bör agera vid de olika utmaningarna längs vägen.
Det handlar om att vara lugn, trygg och inte ”pjåska” om hunden blir tveksam. Agera hela tiden hurtfriskt och självsäkert – ”det här fixar vi” liksom.
Johanna Åkerlund och strävhåriga vorstehn Märta tränade upp balansen.
Om hunden tvekar för att exempelvis gå på plåtskivorna så lockar du glatt ett par gånger. Men börjar hunden kasta sig åt sidorna så går du tillbaka och helt sonika lyfter in hunden på plåten. För annars kommer hunden bara att jaga upp sig mer och mer och tro att det verkligen ÄR skitläskigt.
När hunden står på den ”läskiga platsen” så öser du beröm över den. Då kommer den snart att inse att du har koll på läget och att den kan vara trygg med dig.
För vad är alternativet? Att du lockar, lockar och till slut ger upp och går därifrån? Vad har du då lärt hunden? Jo, att om den sätter sig på tvären så slipper den undan. Då har den snart fått en bild av att det mesta här i livet är så läskigt att det inte är värt att konfrontera. Och den kommer att sätta sig på tvären tidigare och tidigare för att slippa undan.
Kanske tycker den i början att det är så läskigt på det nya stället att den inte vill ta din korvbit. Slappna då av och ta en liten ”picknick” där ni är. Slå dig ned, klia hunden på bröstet, klappa den lite bullrigt för att visa hur trygg du är med situationen. När hunden tar korvbiten är den balanserad igen. Då fortsätter ni till nästa hinder.
Linda Wikman och hennes schäfer Joker fick vara ”föråkare”.
När det gäller min nya konstruktion med lastpallarna berättade jag noga hur hundägarna skulle hantera lyftet ned på andra sidan. Är det en liten hund eller valp som man utan problem orkar ta i famnen så gör man det. Men håll alltid ett fast grepp i halsbandet ifall hunden ändå får för sig mitt i alltihop att den ska hoppa, eller kasta sig åt något håll.
Är det en hund av modell större och tyngre, eller en sådan hund som ogärna vill bli buren för att den tycker att det typ är förnedrande, så kan man göra en annan variant. Man tar samma rejäla grepp i halsbandet med ena handen. Sedan flyttar man sig litegrann åt sidan så hunden får plats att hoppa själv. Du kan behöva dra med den lite de första gångerna för att den ska förstå hur du tänkt och att den faktiskt klarar det här med din hjälp. Just i hoppet, eller lite före, är du beredd med den andra armen och placerar den snabbt under bröstkorgen/magen och kan på så vis dämpa landningen.
Här får du se hur Carola Ladås löser hindret på ett bra sätt med hennes jämthund Costa.
Alla deltagarna fick gå Rambobanan tre varv. Varför då? Jo, för att de själva ska se den utveckling som hunden gör när man repeterar på det här viset och ger hunden riktigt mycket beröm.
Efter det åkte vi iväg till ett annat ställe för att träna på gallertrappor. Även här fick deltagarna gå trappan med sina hundar två-tre gånger med vila emellan. Vilken skillnad det blev! Riktigt modiga valpar sov nog riktigt gott efteråt den kvällen. =)
Johanna Åkerlund och Märta är på väg ner.Susanne Degerman och Ally tar en ”picknick” på en platå innan de går ned igen.
Bild från i våras då jag, i mitten, tar en fikapaus med mina kurskompisar.
Idag gjorde jag sista delen i det prov som avslutade den ettåriga klickertränarutbildningen inom Canis.
Jag började i november och åkte upp till Kiruna för att under ledning av Margareta Kauppi fördjupa mig i klickerkonsten.
Totalt har det varit fyra helger med träffar, redovisning och träning. Däremellan har jag tränat flitigt på egen hand för att kunna redovisa nya övningar med min vorsteh Hagel vid nästa träff.
Det tar på att vara på klickerträff tycker Hagel.
Det hela avslutades med en maffig hemtenta på 300 poäng, där en del redovisades skriftligt och en del muntligt. Dessutom skulle alla övningar och grundbeteenden på hunden vara inlärda och redovisas.
Det har varit en kul och lärorik tid. Jag hade rätt hyfsad koll på klickerträning redan innan men den här kursen ledde till precis den fördjupning och ökad insikt som jag var ute efter.
Jag tackar Margareta Kauppi för hennes tålamod och engagemang, liksom mina två kurskompisar Linnéa Thyni och Linda Hansson-Tornéus för trevligt sällskap och roliga nya bekantskaper.
Vill du läsa mer om min bakgrund samt tidigare och kommande egenutbildningar kan du kolla här.
Vilka framsteg vi gör på valpkursen! Idag kunde valparna sitta och stanna kvar medan deras hussar och mattar gick ett varv runt hunden intill, som var typ fyra meter bort. Alla kunde göra det samtidigt!
Deltagarna börjar få fin kontakt med sina hundar.
Och efter det kunde de sitta kvar fastän jag indiandansade bakom och sjöng ”Här kommer Pippi Långstrump”. Skickligt, eller hur?
Vi körde en enkel, lättsam agilitytävling. Övningen bjöd på många skratt då valparna hittade på helt nya varianter på en del saker längs vägen.
Här tränar vi hopp.Jämthunden Kosta tränar på sin kroppskontroll.
Vi pratade om hundens hälsa, vad som är lagom temperatur på en hund och hur man bör tänka och agera när man klipper klorna. Kolla gärna in mina nio kloklippartips:
Nio steg till lyckad kloklippning – enligt Rackarungarnas Hundskola
Jag har märkt att oväntat många hundägare tycker att det är jobbigt att klippa klorna på sina hundar. De känner sig osäkra, de är rädd att klippa i pulpan och att det ska börja blöda. Här får du nio tips som gör att ni lyckas bättre nästa gång.
1. Se till att ha bra belysning. Ta av dig lite kläder så du inte toksvettas. Skär upp korv eller annat smarrigt i små tärningar och ha dem inom räckhåll. Ta fram klotången.
2. Få ned pulsen. Se till att lugna ned dig själv innan du kör igång. Slut ögonen och ta några djupa, seriösa, andetag. Hoppas att du inte tycker att det här låter som flum – för det är viktigt. Om du är mer eller mindre hysterisk redan innan du börjar klippa – ja, då kommer inte precis din hund att vara en cool filbunke heller.
3. Sätt dig på golvet med hunden. Bjud på lite korv. Mys. Klia den på bringan, bakom öronen. Känn hur både du och hunden går ned i varv. Ta fram en tass. Nu gissar jag att det kan bli lite brottningsmatch. Eller mycket. Behåll lugnet och beslutsamheten. Ta hjälp av någon om det behövs. Hunden ska inte kunna tjorva sig ur den här situationen.
4. Klipp cirka tre till fem millimeter av EN klo. Behåll greppet om tassen och hunden. Ge korv, mycket korv så att hunden får riktigt bra betalt för en ynka klo. Mys. Klia den på bringan och beröm. När hunden är lugn kan du avsluta kloklippningen för en stund. Särskilt om den verkligen tycker att det här är jobbigt. I så fall ska du göra om de här stegen många gånger och ge hunden skamlöst bra betalt för EN klo, i form av korv eller annat som den gillar skarpt.
5. Handlar det mer om att det är du som tycker det här är jobbigt så fortsätter du med nästa klo. Se till att ta god tid på dig, andas djupt så att pulsen går ned. Så att du sänker din energinivå – som Cesar Millan skulle ha sagt. Klipp – ge korv. Sikta inte ihjäl dig på varje klo så att hunden börjar sprattla av tristess att ligga still. Placera klotången över klon, bestäm dig och klipp!
6. Har du en hund som skriker? Och du tror att den skriker för att det gör ont? Lugn, lugn. Alla hundar har sin egen taktik. En del skriker inte alls. En del skriker när man klipper helt korrekt, utan att det tar i pulpan. Men de märker inte när man verkligen klipper fel och det börjar blöda. En del är tvärtom. Så låt inte det påverka dig och göra dig ängslig. Sååå ont gör det inte när du klipper fel.
7. Nu kommer vi till den viktigaste punkten. Om nu detta ”fruktansvärda” händer, det som du fasar för – att du verkligen råkar klippa i pulpan – ja då sätts din självbehärskning på prov. Du SKA låtsas som om ingenting har hänt. Du ska ta ett sansat, djupt andetag. Du ska klippa minst en, men gärna två-tre, klor till innan du i en lugn och fin ton ber om lite toapapper så du kan torka bort ett par bloddroppar. Även om hunden skriker och sprattlar. Okej? För lyckas du här – ja, då kommer kloklippningen snart att vara lätt som en plätt. Faktiskt. Då känner hunden att du har koll på läget och att den kan överlämna det här till dig.
8. Klipp klart alla klor i din takt. Avsluta med korv och mys. Säg sen inte ett peppande ”jah” och låt hunden studsa upp – som för att fly från det otäcka. Låt hunden kliva upp på ett sansat sätt för att behålla känslan av lugn och kontroll. Fira att du varit så duktig!
9. Jo, en sak till. Köp ny klotång en gång per år. Då är den vass och klipper av klon på ett effektivt sätt. Du märker inte själv om du har en slö klotång – men hunden märker det. För då blir det mer som att klon ”nyps” av och då känns det mer. Så satsa på en ny tång då och då – det är det värt.
rackarungarnashundskola.com 