(utan rubrik)

Nio steg till lyckad kloklippning

Publicerat den augusti 19, 2014maj 10, 2016 av Rackarungarnas Hundskola2 kommentarer

Jag har märkt att oväntat många hundägare tycker att det är jobbigt att klippa klorna på sina hundar. De känner sig osäkra, de är rädd att klippa i pulpan och att det ska börja blöda. Eller så har hunden fått en sorts skräck för detta och gör allt för att komma undan. Lugn, lugn. Här får du nio tips som gör att ni lyckas bättre nästa gång.

1. Se till att ha bra belysning. Skär upp korv eller annat smarrigt i små tärningar och ha dem inom räckhåll. Ta fram klotången. Till dig som redan nu tänker: ”Men vänta lite, ska jag muta hunden med korv? Vilket trams. Den ska ju bara foga sig!” så säger jag så här: ”Om hunden redan fått dåliga erfarenheter av kloklippning behöver man växla upp vad gäller godiset. Det behövs för att kunna ge hunden en annan positivare bild. Successivt skapar du mer plus än minus på kontot när det gäller kloklippning. Tänk dig själv om du är rädd för något. Jag tycker till exempel inte om att dyka. Jag skulle inte tycka bättre om det snabbare om någon trycker mitt huvud under vattnet och säger ”dyk bara”, än om någon viftade med en tusenlapp och sa ”dyk bara lite först så får du den här”. Och sen dyker du lite mer och lite mer. Det är därför vi bara ska ta en klo per gång, se längre fram.

2. Få ned pulsen. Se till att lugna ned dig själv innan du kör igång. Slut ögonen och ta några djupa andetag. Hoppas att du inte tycker att det här låter som flum – för det är viktigt. Om du är mer eller mindre hysterisk redan innan du börjar klippa – ja, då kommer inte precis din hund att vara en cool filbunke heller.

3. Sätt dig på golvet med hunden. Bjud på lite korv. Mys. Klia den på bringan, bakom öronen. Känn hur både du och hunden går ned i varv. En del hundar kan tycka att just det här att ligga i en pressad situation på golvet kan vara riktigt jobbigt. Håll inte på och kräv det då. Låt hunden stå och ställ dig själv grensle över den och klipp. Ta fram en tass. Nu gissar jag att det kan bli lite brottningsmatch. Eller mycket. Behåll lugnet och beslutsamheten. Ta hjälp av någon om det behövs. Hunden ska inte kunna tjorva sig ur den här situationen.

4. Klipp cirka tre till fem millimeter av EN klo. Behåll greppet om tassen och hunden. Ge korv, mycket korv så att hunden får riktigt bra betalt för en ynka klo. Mys. Klia den på bringan och beröm. När hunden är lugn kan du avsluta kloklippningen för en stund. Särskilt om den verkligen tycker att det här är jobbigt. I så fall ska du göra om de här stegen många gånger och ge hunden skamlöst bra betalt för en klo, i form av korv eller annat som den gillar skarpt. Då är tipset att klippa en klo per dag i 14 dagar och ge en påse korv efter varje klo. Efter det borde vågskålen ha vägt över till det positiva för hunden.

5. Är det mer du som tycker det här är jobbigt så fortsätter du med nästa klo. Se till att ta god tid på dig, andas djupt så att pulsen går ned. Så att du sänker din energinivå. Klipp – ge korv. Sikta inte ihjäl dig på varje klo så att hunden börjar sprattla av tristess att ligga still. Placera klotången över klon, bestäm dig och klipp!

6. Har du en hund som skriker? Och du tror att den skriker för att det gör ont? Lugn, lugn. Alla hundar är olika. En del skriker inte alls. En del skriker när man klipper helt korrekt, utan att det tar i pulpan. Men de märker inte när man verkligen klipper fel och det börjar blöda. En del är tvärtom. Så låt inte det påverka dig och göra dig ängslig. Sååå ont gör det inte när du klipper fel.

7. Nu kommer vi till den viktigaste punkten. Om nu detta ”fruktansvärda” händer, det som du fasar för – att du verkligen råkar klippa i pulpan – ja då sätts din självbehärskning på prov. Du SKA låtsas som om ingenting har hänt. Du ska ta ett sansat, djupt andetag. Du ska klippa minst en, men gärna två-tre, klor till innan du i en lugn och fin ton ber om lite toapapper så du kan torka bort ett par bloddroppar. Även om hunden skriker och sprattlar. Okej? För lyckas du här – ja, då kommer kloklippningen snart att vara lätt som en plätt. Faktiskt. Då känner hunden att du har koll på läget och att den kan överlämna det här till dig.

8. Klipp klart alla klor i din takt. Avsluta med korv och mys. Säg sen inte ett peppande ”jah” och låt hunden studsa upp – som för att fly från det otäcka. Låt hunden kliva upp på ett sansat sätt för att behålla känslan av lugn och kontroll. Fira att du varit så duktig!

9. Jo, en sak till. Köp ny klotång en gång per år. Varför inte ge hunden en i julklapp? På så vis vet du att klotången är vass och klipper av klon på ett effektivt sätt. Du märker inte själv om du har en slö klotång – men hunden märker det. För då blir det mer som att klon ”nyps” av och då känns det mer. Så satsa på en ny tång då och då – det är det värt.

Gillade du den här artikeln? Dela den gärna – kanske har du en vän som skulle behöva lite stöttning?

Nyhetsbrevet som gick ut i början på augusti

Publicerat den augusti 19, 2014 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

I början på augusti gick nyhetsbrevet ut. Nu läggs det även ut på hemsidan så ni som vill kan läsa. =)

Hej på er! Söndag den 24 augusti, mellan klockan 10–15, kör jag en klickerkurs. Kursen riktar sig till dig som kanske hört talas om klicker men inte vågat testa än. Eller till dig som bara testat litegrann men vill ha lite stöttning för att ta det ett steg längre.
Under kursen kommer vi att börja med att klicka in hundarna, lära dem att förknippa klickljudet med smaskigt godis, för att sedan börja testa vad vi kan lära dem för trick. Det blir även en del teori så ni får en djupare förståelse till varför den här sortens träning fungerar så bra.
Platsen blir Becurhuset i Bureå, då spelar det ingen roll om det regnar. Det ligger nära E4 i korsningen där man, om man kommer från Skellefteå, kan ta höger mot flygplatsen, Hjoggböle och Sjöbotten. Fast nu ska ni ta vänster =) och vänster direkt igen. Hör av dig om du inte hittar. Lunch äter vi på en pizzeria eller liknande. Hundarna kan behöva en paus! =)
Kursen kostar i normalfallet 700 kronor, men nu ges 200 kronors rabatt så ni betalar 500 kronor per ekipage. Ta med rejält mycket gott godis, som korv, köttbullar, blodpudding, leverpastej. Klicker ingår, ni får den på plats. Redan nu är det några som anmält sig, men några platser finns kvar.
Anmäl dig genom att mejla rackarungarnashundskola@outlook.com. Berätta samtidigt gärna lite om dig och din hund och vad ni har för mål med att gå kursen.

Här är det mina hundar Trassel och Hagel som får jobba med köttbullsträdet tillsammans.

Trots att det är sommar och man borde ha massor av tid över så känns det som om att det ibland är raka motsatsen, eller? För er som har det tajt ibland men vill försöka ta vara på en kvart som råkar bli ledig rekommenderar jag en övning som kallas Köttbullsträd, se den bifogade bilden.
Leta reda på en rejälare tall, eller motsvarande, med mycket gropar i barken. Ta med din hund, sätt den eller knyt fast den så den får smygkika på vad du gör. Sedan går du och trycker fast köttbullsbitar i håligheterna runt om i trädet. Både lågt och högt, så att hunden får ställa sig på bakbenen för att nå. Efter det går du tillbaka till hunden, släpper loss den eller kör i koppel, och säger varsågod. Ganska snart kommer hunden att fatta vad den ska leta och kommer att låta sin nos jobba. Enkel men värdefull hjärngympa!

I kväll är det dags för sista träffen med valpkursgänget. Då ska vi spåra. Det ska bli roligt, jag njuter verkligen av att se hundar få komma till sin rätt och visa sin husse eller matte att den minsann har en supernäsa.
Vi har haft roligt på kursen. Valparna har klarat allt svårare störningar på inkallningsövningarna. De fick tuffa till sig lite extra när vi körde miljöträning och det syntes hur stolta de blev när de klarade olika svårigheter. Jag hoppas deltagarna känner sig nöjda, de ska få utvärdera kursen så jag får veta om något kan förbättras till nästa gång.

Jag tävlade i lördags med min vorsteh Hagel för första gången i appell spår. Jag insåg att vi inte riktigt hunnit bli helt klara med inlärningen av alla lydnadsmoment, men ville testa ändå. Det gick ungefär som jag trodde. Halvokej lydnad trots två nollor i betyg. Sedan full poäng på spåret. Stolt. Och sedan ingen poäng på budföringen, när han ska springa från mig till en mottagare och sedan tillbaka igen. Då blev jag lite sur, för det kan han egentligen. Men han kunde inte hålla fokus på uppgiften då det var så mycket spännande dofter i gräsmattan. Så det får vi träna mer på. Mer störning! Men sammantaget var jag nöjd med hans debut. Vi blev godkända och var liksom med i matchen och hade en bra känsla. Så vi tar nya tag senare.

Dags att börja packa för kvällens valpkurs. Blir att packa mycket vatten, min utetermometer har visat 35 grader här idag. Urk! Nu får det snart bli höst tycker jag!

Med vänlig hälsning Susanne Lindberg

Tung rottweiler med hundmötesproblem

Publicerat den augusti 16, 2014 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Idag hade jag besök av en tjej med en rottweilerhane på drygt tre år. Tyvärr blev jag så uppslukad av det vi gjorde att jag helt glömde att fota. Men ni ska få läsa i alla fall =)

Hon kontaktade mig eftersom hon upplevde problem när de skulle möta andra hundar på promenader. Hennes hund var VÄLDIGT intresserad av att få hälsa på den andra hunden och gjorde sitt bästa för att dra sin matte med sig dit. Det var en biffig rottweiler. Snäll, go och glad. Men det är inte det första folk tror när de möter en rejäl rottis som bestämt sig för att komma och hälsa på deras vovve.

Jag hade funderat på några åtgärder. Eftersom han inte hade slagsmål och attack i sinnet ville jag testa avledningsmanöver. Att rikta intresset mot något annat som han gillar, ännu mer, än att hälsa på främmande hundar. Ägaren menade att korv, och bollar, kunde möjligen konkurrera om intresset. Jag hämtade en boll med snöre, så att den går att lattja med och behålla lättare än en boll utan snöre. Sedan började vi.

Min sambo fick agera assistent och kom först gående med en siberian huskytik. Ägaren hade lekt upp sin rottis med bollen så han visste att den fanns. När hunden noterat siberian huskytiken fiskade tjejen fram bollen och riktade rottisens intresse mot den istället. Medan hon gick mot hundmötet lekte de med bollen i ett sorts busigt fotgående. Men just vid hundmötet avbröt rottisen sin lek och gjorde ett försök att bryta sig ur och över till den mötande hunden. Men vi hade lindat kopplet ett varv runt bröstkorgen vilket gjorde att ägaren blev ”starkare” och kunde hantera situationen bättre. Rottisen fick höra ett kraftigt ”nej”, sedan fokuserade han åter på leken med matte.

Nästa möte gick mycket bättre. Och sedan fortsatte det så. Vi bytte hundar, hundraser och mötesplatser så att det inte skulle bli så situationsbundet. Det är relativt enkelt att få en hund att sluta bråka vid hundmöten om den får möta samma hund på samma plats fem-tio gånger i rad. Men det krävs att byta platser och situationer för att få mer hållbarhet i beteendet.

Rottisen och hans matte var riktigt duktiga. När han fått syn på den mötande hunden påminde hon honom om att hon hade bollen. Sedan kommenderade hon ett bestämt ”fot” och höll bollen vid bröstkorgen. Vilken kontakt! Vilken glad och samarbetsvillig rottis! Hon var jätteduktig på att läsa hans sinnesstämning. Märkte hon att han höll på att börja smygkika, och ladda lite, på den mötande hunden så fick han bollen i munnen redan då och fick liksom busa sig förbi mötet. Då släppte han tanken på den andra hunden och valde att busa med matte istället. Var han mer fokuserad kunde han få gå hela mötet igenom innan han fick boll och beröm. Det är dit vi ska sträva. Att han ska ”hålla sig” tills de har passerat. Då får han sin belöning.

Vi kom en bra bit på väg redan efter första passet. Det kan hända att vi tar ett till pass i ett hundtätt bostadsområde i ”rusningsrastningstid”. Då hoppas jag komma ihåg att fota också =)

/ Susanne

Prinsen fick lära sig självbehärskning

Publicerat den augusti 12, 2014 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

**Jobbigt. Matte gosar med en annan hund. Men Prinsen blev bättre och bättre på att behärska sig.**

En kvinna vid namn Sara hörde av sig till mig. Hennes hund Prinsen, en blandning mellan dvärgpudel, papillon och yorkshireterrier, vaktade henne mot andra hundar. Om en annan hund kom för nära, eller om hon var lite för trevlig mot en annan hund så fick den ett blixtsnabbt nyp. Inte så roligt, särskilt inte när kompisarnas hundar började gå omvägar för att slippa bli utsatt.

Visst kan man tänka att det är ”bara att säga åt honom”. Och till en viss del håller jag med, man kan som förare i alla fall markera med en knäpp på nosen just i själva attacken att det inte är okej. Prinsen kom av sig då, och såg spak ut ett tag. Men hans tanke var densamma ”Den där hunden som stjäl min mattes uppmärksamhet ska ha stryk”. Han bara väntade på ett nytt, bättre tillfälle.

Jag ordnade några övningar som, inte blixtsnabbt men på längre sikt, förhoppningsvis kommer att ändra Prinsens attityd till när hans matte har andra hundar intill sig. Om det faller väl ut kommer han att tänka ”Där är en annan hund. Nu kommer matte att prata med den och då får jag korv – om jag sköter mig”.

Vi började med att klicka in honom. Sara fick klicka med klickern och sedan ge Prinsen små korvbitar. Först bara mata. Sedan lite trix, som att han ska titta henne i ögonen innan klicket och korven kommer. Efter en stund kunde Sara hålla ut ena armen och handen med korv i och Prinsen räknade själv ut att ”om jag tittar henne i ögonen i stället för på korvhanden så blir det klick och godis”.

Så var det dags att ta fram kompisen Saras (ja, hon heter också Sara) hund Frost. Egentligen tycker Prinsen är Frost är en rätt kul typ, bara han inte går i närheten av hans matte, eller ännu värre – att hans matte gullar med Frost! Men det var precis vad hon gjorde nu. Och Prinsen hetsade upp sig, sände arga blickar och försökte flera gånger kasta sig fram och ge den där konkurrenten ett rejält nyp. Men tillslut lugnade han ned sig en smula. Bara iakttog utan att ha mord i blicken. Då kom klicket och korven.

Prinsen blev minsann lite häpen. Och började studera matte lite mer. Klick och godis. Inte dumt, tänkte Prinsen. Men sedan blev det lite för trevlig stämning mellan matte och den andra hunden och hans känslor gick överstyr. Nya försök till tjuvnyp. Vi turades om att agera stolpe med kopplet så han inte skulle nå fram. När han lugnat sig och såg snäll ut blev det klick och godis igen. Visst kan man bara ge godis också och strunta i klicket. Men det fiffiga med klickern är att den är snabbare, du kan klicka exakt när hunden ser lugn och trevlig ut i blicken.

**Sara hälsar på Vante medan kompisen Sara håller reda på Prinsen. Snart får han klick och korv.**

Vi tog fram nya hundar. Jag hade med mig två siberian huskies hemifrån: Flinga och Vante. Även dem fick Sara gosa med till Prinsens förtret. Men hans acceptansnivå höjdes hela tiden. Sara fick bli kärvänligare och kärvänligare med andra hundar utan att det brast för honom. Han väntade ofta snällt på klicket och godis. Visst – då och då rann det över för honom – men totalt sett blev han mer harmonisk. Det är värt att jobba vidare på.

Nu har Sara fått i uppgift att fråga typ varje hundägare hon möter om hon kan få hälsa på deras hund. Prinsen ska då knytas fast i en stolpe nära intill och om han sköter sina kort rätt så blir det klick och godis. Hon ska inte överdriva hälsningen utan ta det successivt, och utöka intensiteten i hälsningen allt eftersom han blir bättre. För ju fler gånger hon lyckas hälsa utan att han får upprörda, svartsjuka känslor desto bättre för framtiden.

/ Susanne

Hakar du på den 24 augusti?

Publicerat den augusti 6, 2014 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Söndag den 24 augusti kör jag en grundkurs i klickerträning. Här kan du läsa mer om kursen och anmäla dig. Passar perfekt för dig som hört talas om det men inte vågat testa så mycket.

Vi kör en sorts intensivkurs under en dag mellan klockan 10 och fram emot kl 15 i en inomhuslokal i Bureå. Lunch tänkte jag att vi äter på pizzerian =)
Först klickar vi in hundarna – alltså vi lär dem att förknippa klickerljudet med riktigt gott godis. Inget tråkigt torrfoder här inte. Sedan börjar vi lära dem saker, alltifrån saker som är bra att kunna i vardagen – till imponerande tricks.
Vi klickar även varandra. Det är ett effektivt och tankeväckande sätt för att förstå vad som rör sig i hundens hjärna när man tränar den med klicker.

Låt mig få tydliggöra några saker då det verkar finnas en del missuppfattningar kring klicker:

Du behöver inte alltid bära med dig klickern bara för att du tränat in en övning med klicker. Klicker är ett sätt att LÄRA IN eller LÄRA OM ett beteende hos hunden. När beteendet sitter, låt säga att det är att gå och lägga sig i korgen när du säger ”korgen”, så behöver du inte klickern mer för just det momentet. Du säger bara ”korgen” och berömmer och ger en godbit ibland när hunden gör som du säger.
Du behöver inte träna in allt med klicker. Till vissa saker funkar det lika bra att göra som vanligt, att tydliga visa och berömma, samt repetera. Men till vissa saker är klickern outstanding! Och vill du använda den till typ allt så går det också =)
Det är inget hokus pokus. Och inget fjoll. Det är forskat, testat och tydligt. Det ger resultat snabbt. På ett positivt, hållbart sätt.
Din hund kommer att gilla det. Du med. Ni kommer att få ett mycket bättre samarbete.

Anmäl dig så snart som möjligt så att du säkrar din plats. I dagsläget är det bara någon enstaka plats kvar.

Kursen kostar 500 kronor, 200 kronors rabatt på det ordinarie priset som är 700 kronor. Klicker ingår – du behöver bara välja färg.

Mejla rackarungarnashundskola@outlook.com eller ring 070-577 31 87.

Berätta även gärna för dina hundkompisar om kursstarten!

/ Susanne

Snyft – valpkursen är slut

Publicerat den augusti 5, 2014 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

**Kicki och Jäger hade en bra start, Jäger satte igång nosen direkt.**

Usch så fort man hinner fästa sig vid folk och deras hundar. Nu i måndags avslutades valpkursen med spårövningar. Även om det var sorgligt att det var sista gången så var det enormt roligt att se ekipagen jobba!

**Lille Valle fixade spåret också. Han växte enormt i självförtroende på bara cirka 60 meter =)**

**Göte och Rocky jobbade på bra och hittade korvhögen på slutet.**

Vi gjorde spår som var cirka 60-80 meter långa. Det är bra att ha lite längd på dem så att polletten hinner trilla ned på valparna.

Många reagerade och jobbade på liknande sätt: de fattade typ ingenting de första fem metrarna. Men så råkade de snubbla över en korvbit och fick upp intresset. Efter att ha tagit sig ytterligare tio meter, man får ha tålamod och inte bråttom, så började valparna ana att ”om jag följer och sniffar efter de här fotstegen som jag känner doften av – så fyndar jag korv då och då.”

Efter det fick de upp lite fart och självförtroende, vågade gå framför sin förare och ta för sig. Och sista 15 metrarna syntes det verkligen hur de jobbade och spårade! Sedan fick de hitta en skojig leksak och/eller en hög med godsaker på slutet och hyllas av sina ägare.

**Frost och Sara började försiktigt, som de flesta andra, men efter halva sträckan var det skillnad.**

**Sicko och Paulina jobbar sig fram i terrängen. På ett ställe kröp Sicko under ett träd för att kunna fortsätta att spåra, det var jättetrångt, men tyvärr hann jag inte fota då.**

På spåren la vi även ut en spårpinne, en träpinne som föraren hållit i. Skulle valparna missa pinnen skulle vi inte bry oss utan bara fortsätta. Men om valparna fann pinnen, duttade på den med nosen eller så, ja då skulle vi berömma. Förvånansvärt många valpar fann verkligen sin pinne och blev glada över att hitta något som luktade matte eller husse.

**Moa och Caxa löste spåret fint, hittade pinnen och slutet.**

Målet med övningen var att valpägarna skulle lära sig ett bra sätt att aktivera sin hund, låta den komma till sin rätt och få en utmaning. För det ger hundra gånger mer att lägga ett spår än att gå den vanliga kvartersrundan. Det är så mycket mer givande, tröttande, stimulerande och roligt! På en direkt fråga menade alla deltagarna efteråt att de skulle ”våga” lägga spår på egen hand senare. Det låter bra, då känner jag mig nöjd. =)

Läs här nedan vilka tips om spårning som de fick med sig hem:

Att tänka på när du ska spåra med din hund Rackarungarnas Hundskola

Medvind. Se till att spåret i största möjliga mån läggs i medvind, med vinden i nacken. I andra hand sidovind. Undvik motvind så mycket det går, i alla fall under hundens första månader i sin spårutbildning. På så vis tvingas hunden att verkligen sätta ned nosen i marken och spåra, det blir en vana att lösa uppgiften på detta sätt. Blir det ofta motvind i början kan hunden frestas att ”fuska” och gå med huvudet högt – vilket ställer till det senare när spåren blir längre och krångligare.

Synretning. Den första tiden kan du låta hunden sitta i bilen och se när du går ut spåret. Detta för att den ska ”gå igång” och förstå vad den ska göra. Det gör inget om den skriker och gapar =) Efter några gånger kan du testa att ha ”smyglagt” spåret utan att hunden har sett det och sedan åka till platsen och spåra.

Liggtider. Lämpliga liggtider för spåret är minst 15 minuter och runt en timme. När hunden blivit van kan du utöka ytterligare och variera mellan 30 min till 120 min.

Föremål. Lägg olika föremål i spåret, träpinnar, pipleksaker, trasor och annat. När hunden blivit erfaren kan du börja utmana den med mindre saker som tändstickor. Som slutföremål har du hundens favoritleksak, eller en liten låda/påse med godis.

Godis. Godis kan ibland strös med ojämna mellanrum i själva spåret för att peppa eller motivera en ”fladdrig” hund att hålla sig i kärnan. Men överdriv inte. Om godis används är tanken att det så småningom ska fasas ut för att endast ligga som slutmål.

Andra personer. Låt det inte gå för många spår innan du låter andra personer gå spår åt din hund. Annars är risken att hunden tror att det är bara dina fötter som räknas som spår.

Snistlar. Snitsla spåren noga de första gångerna. Men försök tunna ut antalet snitslar, och gå då och då spår som är helt osnitslade. Det tränar upp din tillit till hunden. Det tränar även upp hundens självförtroende som spårhund då du inte ”vet bäst” och kanske ibland lägger dig i mer än du borde.

Miljön. Se till att variera miljön som ni spårar i. Tät skog ibland, gles sandhedsskog ibland, kalhygge, klippt lägda, sandtag, kalhällar. Testa dig fram. Utmana lite.

Våga. Våga bege dig ut i skogen nu. Ta med laddad mobiltelefon. Ta med en kompass om du vill. Ta med en vän – som får stanna vid startpunkten. Allt som gör dig tryggare och att du vågar lägga spår. För det är värt det! Det är så roligt att se sin egen hund få briljera och visa vad den kan. Visa hur imponerad du blir! Njut av ert samarbete.

Valparna fick testa tuffa miljöer

Publicerat den juli 28, 2014 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Här tränar delar av kursgänget på att balansera invid fontänen.

På valpkursens tredje träff var det dags för den så viktiga miljöträningen. Att låta valpen uppleva olika, och lite läskiga, miljöer gör inte bara att du får en världsvan hund som du kan ta med överallt.

Det gör också att samarbetet mellan hund och förare förbättras avsevärt. Hund och förare lär känna varandra på ett djupare sätt, hunden lär sig lita på sin förare och vet att när den säger att ”det här är inget läskigt – här kan vi gå” så är det sant.

Men kom ihåg att inte pjåska för mycket. Och dra inte så mycket i kopplet. Utan flytta handgripligen fram hunden successivt genom ett grepp under bröstkorgen om den tycker att det är läskigt. Och var givmild med köttbullar eller annat gott. Här kan du läsa fler tips kring miljöträning.

Sara och Frost tar sig fram i kluriga miljöer.

Iris och Göte lockade Rocky uppför trappan.

Kicki och Jäger klarar trätrappan galant.

Per och Valle gick upp och ned för gallertrappan.

Plåt kan vara läskigt att gå på. Men för Frost och Sara gick det bra.

Vi testade bland annat instabila underlag inne i brandmännens övningshus. Här är det Caxa och Moa som tränar.

Och så avslutade vi med att träna på hundmöten. Vilka duktiga deltagare!

Kan ni gissa raserna?

Publicerat den juli 22, 2014 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

I måndags började valpkursen. Så roligt att få träffa alla deltagarna och deras hundar! Vi började med koppel/fotträning, kontaktövningar och inkallningar. Det sistnämnda är verkligen viktigt och något som kursdeltagarna vill prioritera.

Kan du gissa vilka hundraser som är med på kursen? En ledtråd – alla är renrasiga. Svaren får du längst ned under alla bilder. Men gissa först, fuska inte =)

Valp 1: Engelsk cocker spaniel

Valp 2: Jack russel terrier

Valp 3: Cavalier king charles spaniel

Valp 4: Labrador retriever (jakt)

Valp 5: Rottweiler

Valp 6: Bichon Havanais

Hur många rätt fick du? Kommentera gärna här nedan =)

Bättre spårhundar – på olika sätt

Publicerat den juli 19, 2014 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Avslutningen var på årets varmaste dag typ =) Här är det Sara som selar på Leah.

Vi har avslutat spårkursen. Tre hundar har på olika sätt blivit bättre spårhundar.

Blandrasen Leah ”sladdar” inte lika mycket utan har börjat lära sig att det lönar sig att hålla fokus på spåret. Detta eftersom det då och då dyker upp någon trevlig godis där.

Cocker spanieln Santos har fått utlopp för sitt enorma spårintresse, och han har utmanats på olika sätt vilket han bara uppskattat. Även pinnarna börjar få ett ökat intresse med hjälp av klickerträning.

Portugisiska vattenhunden Ella har utvecklats och blivit en mer självständig och självsäker brud som insett att hon har koll på läget. Det har varit underbart att se hennes lite förvånade stolthet när vi hyllat henne vid fynd av apporter och spårslut.

Ella visar med bättre självförtroende sin matte Pia-Maria var spåret går.

Så nu är det slut för denna gång. Känns lite snopet. Men vi kanske kör en steg 2-kurs lite senare. Med mer klurigheter och utmaningar. Så vi alla utvecklas lite till.

Och så kör valpkursen igång på måndag. Ska bli jättekul att träffa alla vovvar och ägare. =)

Med köttbullar blir främmen vänner

Publicerat den juli 10, 2014 av Rackarungarnas HundskolaLämna en kommentar

Här är Dio, en svartvit shetland sheepdog.

En kvinna vid namn Anna hörde av sig. Familjens hund Dio, en shetland sheepdog, hade en benägenhet att skälla på besökare som kom till deras stugtomt på en ö. Särskilt när han var själv ute. Hon ville dämpa skällandet, något voff gick väl an men inte en komplett utskällning.

Hon hade varit duktig och klickertränat honom hemma på villatomten på fastlandet. Där höll han tyst vad som än passerade. Men där var han, på grund av trafiken intill, inte själv på gården på samma sätt som i stugan.

Jag bedömde att skällandet kom av osäkerhet. Det är inte lätt att vara nio-tio månader och ha koll över en hel tomt själv, där folk kunde dyka upp ifrån minst tre stigar som ledde in. Särskilt inte om man tycker att folk rent generellt inte är det absolut skojigaste som finns, minst av allt herrar.

Så min plan blev att ändra Dios ”förväntan” när det kom besökare. I stället för att tänka ”Shit – nu kommer det en läskig människa och jag måste ta allt ansvar själv. Voff, voff – kom någon ansvarig och hjälp mig nu” – till att tänka ”Åh, nu kommer det en sådan där intressant köttbullemaskin igen. Om jag bara håller truten så blir köttbullen min”.

Shetland sheepdog är ursprungligen en fårvallare, vilket gör att rasen har nära till skallet.

Det gjorde vi genom att ringa flera stuggrannar som fick komma promenerades hux flux in på gården. Anna höll sig oftast inomhus så Dio skulle uppleva att han fick klara detta själv. När första besökaren kom sprang Dio emot och voffade några voff. Besökaren följde då mina instruktioner, vänd dig om (inte för snabbt så att Dio tror att han lyckats skrämma den) och avvakta. När Dio tystnat, vilket gick snabbt när inte besökaren såg så hotfull ut längre, fick han köttbullar av besökaren. Dio såg minsann lite snopen ut =)

Sedan fortsatte vi så. Besökare efter besökare kom in, fick något enstaka voff mot sig, stannade, vände sig om och gav sedan köttbullar när Dio blev tyst. Då kallade Anna in den största utmaningen, en man som bor två stugor bort, en riktigt läskig typ om du frågar Dio. Det märktes direkt att just den här besökaren var extra jobbig. Dio skällde mycket och vågade inte gå fram. Men med lock och pock, och utkastade köttbullebitar vågade han sig fram. Mannen satt senare på altanen ett tag och pratade, sedan gick han och kom tillbaka efter en kort stund. Redan då blev det mycket bättre. Nu visste ju Dio att hos den där mystiske herrn fanns det ju faktiskt godsaker.

När du får oväntat besök ska du bjuda på köttbullar - inte kaffe. — När du får oväntat besök ska du bjuda på köttbullar – inte kaffe.

Så höll vi på ett tag. Sedan tog vi en paus. Och körde lite till. När vi tyckte oss vara klara och stod och pratade om ditten och datten kom plötsligt ett helt nytt spontant besök, en kvinna och hennes dotter. Dio gick fram till dem utan ett ljud och snabbt levererade vi köttbullepåsen till dem så de kunde berömma.

– Jag får gåshud, ser du, viskade Anna och pekade på sin arm.

Nu är förstås inte allt fixat bara med det här träningspasset. En hel del jobb återstår.

Dio vinkar hejdå på bryggan till stugan =)

Anna fick i uppgift att rigga en godisskål med lock utefter varje stig in till deras tomt, med en lapp med instruktioner. Så att alla som kommer och hälsar på kan bidra till att bättra på träningen. Och den läskigaste mannen fick i uppgift att ta med sig några köttbullar och hälsa på två gånger per dag i minst en vecka. Helst inte hälsa på ordentligt, utan i princip bara lämna köttbullarna till en tyst Dio och sedan gå hem igen. Så att Dio tycker sig få rätt bra betalt för ett besök som knappt hann in på gården =)

Ska bli intressant att höra hur det går!

/ Susanne